| OCR Text |
Show I Onsdagen den Korrespondenten, Egare och utgifvare: utkommer med Atta sidor h vaije cmsdag, $ 2.00 och kostar per Ar .00 Va&r 60 fcAr Detaining, dA den sandes med posten, bdr ske medelst PostofficeMoney Order", "Bank-check- " eller Union Pacific Express Money Order." Ar icke nAgot afdessa satt anvandbart, kan betalningen sandas i registreradt bref. Lagg icke lost sill'ver i bref, emedan detlattkan'atasigigenom. "Postal notes" bora icke sandas, i registreradt bref, emedan de Aro betalbara till hvem som heist. Den som sander postal note" i lost bref mA gora sA p& egen risk. Skrif namn och address tydligt, pA det feltagelser mA undgAs. Alla bref och penningforsandelser bora addresseras till : Korrespondenten, 141 E. First South Jail 1801. Sann Inyens fiender. Juli 1891. n ut-tala- d rike-dome- n sinne-bilde- r, be-r- la Grund-lagsbrytan- dods-sAre- t, stAnd-punk- er upp-fyll- Street, Salt Lake City, Utah. 22 har bringat sorg och dod ofver han frammande i den stad der som vlle att han PA det de mA ata det till Amin-nels- e graf, telegram och telefon h5ra forestAndaren, men har vi af din Sons lekamen och sanningens forkunnare, olyckligtvis hafva hemvist upptaga det dermed fullt analo-g- a skulle ljuga om varorna. Iiuru kunnat och derfor inbillade vi oss att aldrig tillintetgora kunde en sAdan man tack a Gud vittna for dig, o Gud,du himmel-sk- e telefem? sjelf. Fader, att de aro villiga att artigheten fordrade att vi skulle Den forsta delen af ordet kanna for framgAngen i sin handel, dA Dodsdomen har ofta varit rekognejsan, som det heter. vi redan. Den andra ar det gre han visste att han samlade nAtaga sig din Sons namn. Om ofver "mormonismen. Vi gjorde en rorelse som om vi vi r ata och dricka af dessa satt? pA oiirligt kiska femos, som betyder ord el Dess bekannare hafva ofta varit ernade racka honom vi s oss grund-satVi denna kunna tillampa ovardigt, Adraga handen, ler tal, sAledes just motsvarar fdrdrifne frAn sina iirligt forvarf-vad- e men ofversten forklarade ty vi stalla oss i pA alia IfirhAllanden i lifvet. forddmelse, att meddelande. hem af deras kristne van-ne- han ger ej bort hand utan falsk belysning och foregifva oss Telefem ersatter sAledes full Den tanken, att framgAngen hjerta. som derefter pA ett mycket Det visste vi forut. pA falska framstallningar, vara hvad vi icke aro och hvad Hjertat ha standigt det lAngrandiga ordet satt tilleg-nat (?) kristligt sjelfve Brooklyns pigebprn sprungit telefonmeddelande. Det smyger skulle blifva iklesdiger fir hvarje vi icke hafva lust att vara. sig deras egodelar ochjub-la- t i vag med for mAnga Ar sedan, saken. Att pAtaga sig Guds Sons sig lika smidigt till telefon som folk. Skenet gor intet till ofver att nu vore det slut och handen, den var vi ar detsamma som att namn skola stvnden Nar kommeratt sysselsatt till tdegraf. Borja tid med mormonismen. med att mata strupen med su telegram som sin karakter till att likna vi skola infeir stA Guds domstol, i forsta rummet och grymma lagar panmat. Men om hr C. A. Ja- ningama. Han var Guds Son, men hans. behofva ett namn for ett nytt finna att all synbar framgAng, hafva stiftats emot dem, och cobson, ofversten, och tog uppAsig en tjenaresskepnad. publicisten, begrepp, att an vanda det, skal som berott pA osanning Ater har det blifvit sagdt, att nu hufvudredaktoren med Vi aro SAdan var Kristi karakter, och mera och allmanheten snart bli fortrogen oratt, ar ett missgrepp. har mormornismen fAtt med mycket mera, inte har hjer med det samma. Och vi foie i allmanhet beniigna att bediima vid deltagande i Herrens natt-var- d men den har varit stglif-va- d ta eller hand, sA har han betyga vi, att vi vilja blifkaft, stalla oss att de larde ingenting menniskor frAn en ytlig och utstAtt allt. Den en bra kaft, en stor kaft, en skola ha att invanda mot ordet va honom like och pAtaga oss Gud deremot diimer liknelsen om senapsplan-tan- : praktig kaft, en kaft med smor-d- a menniskornas uppsAt; om hans namn, det vill saga det och juinerahon skakas, desto denna fick aro goda, skall ettsynbart namn som uttrycker beskaffen-hete- n dessa kaft gAngjern I Tabernaklet. mera utsprider hon sina fron. han ocksA bruka i 10 minuter afhans mission, namligen missgrejip blifva en framgAng i Josef Smith sade: 0m de lem-n- a till sin, kyparens och kusin Fy att vara en fralsare. Vi mAste evigheten. oss i fred skola vi tillvaxa, Lax overmaadelige fornoielse. handoch beflita oss om att utfora handdagligt lif. NAgra saga, attevangelii lleliglon om de forfolja oss skola vi till- For hvad andamAl den snillrike lingar aro fAIanga; men dessa lingar som aro fralsande i sin vaxa sA mycket hastigare. natur. publicisten hedrade vAr stad med Ta! af Aurelius Miner i sondags, personer kunna ej fatta Guds den 19 Juli 1891. sin narvaro, meddelade han oss De sc endast efter dejor-disk- a Kristus sager han ar vagen, -- toch o ej, men hvad han lat oss forstA att glcimma sanningen och lifvet. DA han ar foljderna C. A. Jacobson pd resa. det var, att han inte tycker om I Jesu Kristi evangelium och vi vasenden aro att s eviga vagen, mAste vi lara oss vandra kallas De Gud att tiden. verkar bortom Vi tro oss For tvA mAnader sedan skedde den; dA han ar sanningen, mAPigjakob. mycket, och allt ar derfor ofversten en tjenst, vAr skona stad den stora aran gora att ofvervaga; men glomma att sa.mingen ar evig ste vi lara att anainma den och dA vi uppmana allmanheten att hvad jag skall tala till eder, be-r- och skall bestA dA allt annat derigenom erhAlla det eviga lifatt fA mottaga ett besok af en skall foranaras. vet. Att fdra ett heligt lefverne svensk tidningsman frAn Ostern, hadanefter afstA frAn denna pA eder tro. fel. Guds slA icke loften anvandande. skola Herr det stora andamAlet med vAr ar C. A. forestallnin den mindre hafva an namligen ingen NAgra De numera som inte Jacobson lofvats oss om en sAsom den ock b tjxker valsignelser fralsning. Och nar hvarje perJacobson, gen att religionen ar i han afta-gaom trofasthet son skola bara s pigor, och tycker lor kallad ar, och som ar eller har evangelium arhelig 6ch rattfardig, dA kladning, som kan pAlifi icke cm tilldelas detta ar hela samhallet heligt och g efter behag, sAsom det sages rye. oss, varit utgifvare af en svensk sA i det tibkomniande. Gud och dA ar folket vardigt i Omaha, Nebraska, namlimed en tillfallet. vet, var Hvem qvakare, Lax vi ) ar, veta Fy ej. hvilken kom i gral och tog af sig ofvade en gAng Abraham att att mottaga Guds Son dA han gen Svenska Posten. 1 med orden: lan skulle erhA'.la Kanaans land kommer i harlighet. Herr Jacobson gjorde sig qvakare-rockeDet be ho 8 ett nytt ord. Det vore val, om alia kunde du snart bekantmed sA mAnreligion, medan till en evig besittning. Skola vi Ligg der, lofte I detta med falskt att han denne svenska var framstAende tvisten skandinaver lases mse, att det ar till deras egen antaga ga tidningar jag uppgor for det Abraham dog utan att fordel att anamma evangelium. kunde sammantraffa med,prata-d- s beaktansvarda notis: man. NAgra hafva den om snallpressar, typer och DA ett nytt begrepp, konkret att religionen icke lafva fAtt det ringaste af landet. SAsom Brigham Young yttrade: i eller abstrakt, skapas af den allt bor ingripa deras dagliga lif. Nej, loftet skall annu gAi fullbor-da- Den basta spekulation en pertidningsfo retag; bjod pA DA Yi aro i stAnd att se son kan och fick folk att tro det han jemt fortgAende utvecklingen, De tro det ar nog att bruka gora ar att omfatta vore ett riktigt geni, samt sluta-d- e plagar det i allmanhet icke droja religionen om sondagen, men sA aakom gransen for det narva-rand- evangelium, ty det bringar skola vi fatta, att alia lofmed att formA dem till att synnerligen lange forr an detta snart solen gAr ned, lagga de lif. prenumerera pA Svenska Po- begrepp afven i sprAket finner bort densamma och boija skota ten skola uppfyllas. Derfor bor Hvarje god handling medfor ett barn uppfostras pA den vag bel oning i detta lifvet och det sten, af hvilken medfordes ett sitt lampliga uttryck. SA t. ex. om sina verldsliga saker. nutnmer sAsom prof, nar telegrafen kommit till prak-tis- k Om icke religionen leder hvarje det b5r vandra, ty afven om det tillkommande. fastan tidningen annars endast tillampning hade man snart handling i lifvet, ar det svArt afviker derifrAn en tid, skall det Kristi larde sina larjungar: En sAdan namnet telegram fardigt for dess brukat vara att boja dock en gAng Aterkomma. Vore Tagen pA eder mitt ok och n Atminstoneformig vun-ni- t i skulle bon och namn som de ett Herrens fA; det icke sA, skulle Kristi e meddelanden, sig af mig; ty jag ar odmjuk af sehangtil tidning bedja allmant burskap trots Atskil-lig- t ofver hvad vi stA i bedessutom bevom och lAnga hafva uppfyllt sin hjertat, och I skolen finna ro for som de larde haft att mot grepp att gora. Om jag till som sarskildt skulle Fralsaren kom for att fral-s- a edra sjalar. Ty mitt ok ar n sAlde rusdrycker At mina folket har ute. Om den detsamma invanda. Men och min borda ar latt. menniskoslagtet, det ar: hvar har nu varit temligen lange broder, kunde jag icke bedja Her-e- n je man eller qvinna, som vill motlilla staden Sandy (hvilken inom Det ar sannt, att, de som gude-lige- n valsigna mig deri. Huru taga fralsning. SAsom alla hafparanthes sagdt gor skal for i bruk utan att nAgoating mot vilja lefva, mAste lida Gud sA va kunna namnet) skulle en ledare skrif-vas- ; svarande annu intraflfat. Man alia bedja mig jag hjelpa syndat, Kristus mAste erfara genom sA lofvade Atminstone Ja har visserligen sett en att bringa forbannelse ofver lydnad blifva Aterforda till d detta, och vi kunna icke vanta kob vid en liten afstickare som stard sAdan som ordet telefon mina broder? Detca ar en liknel-s- e med Gud och komma pA att 11A mAlet pA nAgot annat frAn han med nAgon nyforvarfvac meddelande. Men det ar hvar-ke- n den tagen yttersta satt. Men lidanden af detta vagen som f5r till evigt lif. vackert eller beqvamt. For van gjorde frAn Salt Lake City men grundsatsen finner Om vi icke lyda i dag, skall slag bora icke upptagas som till sodra delen afeountiet mec tidningar, som ju ofta behofva sin tillampning i hvaije foretag. dock tiden komma, dA vi skola straff; de aro endasf vagmarken samma namn, allt under det han eller vilja satta ordet ofver noti-seOm jag till exempel stAr innan-fo- r gora det. Allman A ar fralsning vagen till 13ckan; de aro ett som pA telefonen kemmit visade en gemytlig uppsyn och en disk och saljer varor och afsigten med evangelium, och medel till att bringa salighet; de stoppade de "intagnes pengar i dem tillhanda, tager det upp he- icke kan vara sanningsenlig, ar densamma skall uppfyllas utom gifva en erfarenhet, utan hvilken sina fickor. Framtiden skall vi- la spaltbredden! NAgra tidnin- det arbetet nAgot som jag borde med fortappelsens bam. Det ar saligheten icke skulle till fullo sa om valuta for pengarne gar ha foretagit att satta Per afstA ifrAn. En handelsbetjent skrifvet, att tiden skall komma, uppskattas. skall erhAllas. For vAr telefon. Men det ar ju ocksA en var en gAng arlig nog att afrA-d- a dA hvarje kna skall Liknelsen om den rike mannen bojas och del ha vi icke sett till mer an ett markvardig sprAkhybriditet och en kund frAn att kopa ett hvarje tunga bekanna att Jesus och Lazarus visar, huru ett enda nummer af Svenska Posten kan dessutom svArligen uppta-ga- s visst stycke tyg, emedan han ar Herren. lif medfor belcningen i sedan Jakob var pA visit, och de som ett substantiv. fruktade fargeti i detsamma skulI den bon som offras har hvar- ratt tid. Lazarus blifver vid sin glade prenumeranterna ha inte Men hur skulle det vara, om vi le forlora sig; harfor fick han en je sondag ofver sakramentet, ar dod af englar ledsagad till en fAtt ett dugg. skulle ur samma sprAk dit tele- - skarp tillrattavisning afhandels- evangelii grunddrag innefattade: plats full af lycka, under det den san-ninge- OTTO RYDMAN & CO., Den 22 1 t. en-li- gt r. Det har alltid funnits en klass menniskor i veilden, som pAtagit si g det ansvaret att foreskrifva andra hvad dessas tro och a borde Asigter vara, och hafva, emedan de besutit mak-tebrukat tvAng och fortryck for att genomfora sina planer. De hafva glbmt att skaparen gif-valia menniskor en fri vilja, att soka honom och tjena om de onska; att alia aro lika ansvariga infor honom, och att de alia skola domas efter sina egna gerningar antingen des-s- a aro onda eller goda. Sjelfkal-lad- e religionslarare hafva brukat de mest forkastliga medel for att beframja sina sjelfgjorda system och brukat sin inflytelse och makt till att utofva vAld emot dem, som vAgat tro annorlunda an de hade foreskrifvit. Medan de, som blifvit offer for deras ovilja, lidit under forfoljelsens hArda hand, hafva fortryckarne frodjat sig, menande sig hafva gjort Gud en tjenst med att fangsla, pina och ddda sina ofreli-gios- n, it ho-no- m fer. ar ett markvardigt forhAl-landatt de som ett sliigte och tat forfoljt, hat ett annat och arat lofprisat. Den man som ett slagte betcaktat for en dAre, har ett kommaude slagte ododliggjort. En persons goda handlingar ocluiprinciper blifva ofta icke v ardttide forr an han ar borta frAnskAdeplatsen. Guds egen Son var icke nAgot undan-ta- g frAn denna regel. Det blefi hans tid frAgadt, om nAgot godt Det e, kunde komma frAn Nazaret. Jesus ar ju timmarmannen Josefs son. Hvad vet han om lagen Ofverstepre-stem- a och profeterna? och de skriftlarde uppegga-d- e folket emot honom, sA att han till slut genom falska blef domd till doden och en som forbrytare hangd pA ett kors. Det sarnma framgAngs-sat- t har egt rum igenom efterfol-jand- e Arhundaden, hvilket har fororsakat plundring, blodsut-gjutels- e och allmiint elande. En liten brand har ofta antandt en massa af brannbara atnnen. En religionsforfoljclse har ofta hela samhallen. Det nittonde Arhundradets ho-g- a civilisation har icke storligen vitt-nesm- inne-fatta- or Pig-Jako- tid-nin- ratt-tardig- t, har-stad- es f fol-jan- bas-solo- n evin-nerli- gt la-re- val-signel- se forso-ningick- r, af-sig- t. el lu-sti- gt tele-fone- i for-foljels- e. sam-ban- moj-lighete- n, r, in od-mju- Vore det icke battre att under-stodjoch formA andra att ett godt lokalt tid ningsforetag an lAta sig tagas nasan af tjocke herrar met basrost? Vi bara frAga. vid ut-rot- at kal-lar- nA-gons- in n. e, Under det vi genomogna (och klippa) vArasvensk-amerikansk- a bytestidningar, framgAr det af Svenska frAn Veckobladet Kansas City, som om ofvannam dejakobson hade upphort med forandrat dessa forhAllanden. att vara tidningsutgifvare De sista dagarnes heliga hafva Omaha. Yeckobladets redaktor, lidit lika mycken fdrloljelse frAn frihevre von Slokum, gifver nutidens religiosa samfund, som till lifs foljande godbit, som vi de forra dagarnes heliga ledo un Atergifva till hugnad ft'r dem det der de. sjelfrattfardige judarne. hugna kan: De som ifrat mest for de sista Bn afton forra veckan hadevi dagarnes heliges utrotande och ett arende att utratta pA en som fororsakat dem de fiesta ett arende annat an att hafva varit sA kallade slacka torsten. Den forsta figur kristna prester, hvilka foregifva som full oss i ogonen var Fy att de aro den saktmodige och inte hvilket forvAnadeoss Lax,) odmjuke Jesu efterfbljare, men Vi skulle blifvit an mer forvA-nad- e som i sina hjertan biira hat och om han inte funnits der. illvilja till dem, som aro annor- Men hvem var den andra korpu-lent- e n lunda troende. Ja, i mAnga figuren som ocksA stod der orsaken till hafva de varit vid disken? Under ofver alia unatt oskyldige mans blod blifvit der, skulle vi tro vAra bgon, hautgjutet. Massan af folket ar i de vi inte sett dessa drag nAgon allmanhet i okunnighet om hvad gAng forut? Jo verkligen! hon sjelf utfor. Affolkets okunPA tungan och pA pannan nighet tages fordel af kunnige Kans Jakobs son igen. och samvetslose larare, som SA snattrar ingen ar.nan uppegga det. till att forfolja ett Bland svenske tidningsman. Tvifvelsutan, det var C. A. Jaoporpulart folk. De sista dagarnes heliges lara ar sAdan att hon cobson, for detta svensk tidi Vi hafej kan raotbevisasraedden heliga ningsutgifvare Omaha. va skal som beundra medel haft herr att ej enda det skrift; hen-n- e ofversten, men han vill anses emot brukas kunnat ju ' har varit fdrfoljelse, hvilken som publicist och dessutam var till-falle- n e, 266 271 lAta fora sig bakom ljuset. val att visa mina kSnslor. Men jag aktade mig utbrot jag. kan jag icke gifva er, sade han med nedslagna ogon, jag kan icke kranka skriftemA-let- s helgd, den olyckliga lider for en stor ide'; i sin svarmiska ifver vill hon bota for en forbrytelse, som aldrig begAtts, det ar allt, hvad jag kan saga er. En forbrytelse ar begAngen, svarade jag De Bevis! Bevis - skarpt. oemotsagligaste bevis domma hen-n- e. 0ch likval ar hon oskyldig, forsakrade han bestamdt. Hvilket menskligt oga kan genom-skAd- a de forunderligaste, mest invecklade tillfal-lesom ofta bekrafta den forfarligaste misstan-ke- , som tillintetgora oskulden och gifva den olycklige domaren det storsta ansvar. I tan bevis, svarade jag, i det jag ryckte pA axlame. kan jag intet gora for henne. NAval, utbrast presten med tArar i ogonen, dA kommer hennes blod ofver ert och en onatur-li- g fars hufvud! Han lemnade migtrosdos; hurdjupt det an smartade mig att lAta honom gA pA detta satt insAg jag att deif vag, jag valt var den enda, pA hvilken saken, utan att utsattas for nya forveck-linga- r och kanske han kastade en besynnerlig blick pA Farwing sorgliga upptackter, kunde bringas i ordning. Nu, dA jag kan forsvara min handling fir mitt samvete, vill jag vAga det yttersta, och lAtom oss derfor modigt skrida till verket; det ar nu icke langre frAga om, att af medlidande undandraga en forbryterska sitt straff, nu galler det att ffalsa oskulden n, val-fortjen- ta du skall likasA visst komma i galgen, som hexan icke kommer dit! For&krackelsen har val gjort dig yr i mossan, svarade Thomas leende, jag mAste ju Jack? vara tokig om jag Samtalat afbrots i detta ogonblick, genom att dengamle pre6tea plStsligt visade sig. LAngsamt, med bojdt hufvud och sorgset ansigte gick han forbi dem begge nedAt gAngen, som forde till Floras fangelse. Besvara er icke, ers hogvordighet, ropade Jack efter honom, fAngen finns der icke langre! Hvad skall det saga? frAgade gubben forur-dra- d och stannade. Hon ar borta, och ni gjorde en valgerning om ni triistade mig stackars man, ty jag behof-ve- r verkligen trost; att utan sitt forvAllande gA med skam i grafver, ar verkligen hArdt for en trogen lagens tjenare. IIar hon flytt? stammade presten, som knap-pas-t kunde tro sina egna oron. Ja, dess varre. NA, sA Gud vare lofvad! utbrast han och fill pi kna; herre, du har ffalst oskulden, ditt namn vare lofvadt i all evighet! FAngvaktaren sAg forundrad pA denhanrj'ckte mannen, men Thomas vande sig bort och torkade en tAr ur ogat. I detta ogonblick kom en betjent och nAgra af rattens folk uppfor trappan. Jack blef arresterad i lagens namn, han skulle insparras pA sitt rum. Jag vet val, att jag lider efter fortjenst, sade den gamle tnannen lugnt; "men jag kan rattfar-dig- a d mig, och ar derfore icke radd. Jag ville vid forst tala och gerna presldenten, jag emel-lerti- kt |
