| OCR Text |
Show Jfredwn den It 4 Dom att liemta styrka ur gamla Ijuf-v- a sommarminnen, di morgoudaggen anno lig qvar ofver lifvet och unga hjertan annu iuie kuude ana buru brant ocb bet dess stlg tkulle blifva eller hvilka bordor som vautadel Och blifver lyckodrommen Intet annat an ett uilnne, vaknar fdrstiudet upp i rattan lid och gdr gjelfviskbeten sin pligt, var dock glad att i svunua soramarfrdjdera vissuande krans ega elt litet blekuadt bloms'er, som sluppit sudlas och trampas i dammet pi verkligbetens allfarviigt Svensk jord bjuder oftast birdbruten teg, allt narmare rycka med de fullkom-nnd- e kommuuikaiionsmedlen, de rikare skdrdarna frin en yppigare jord och den storvuxnaverldsiudustrieiis alltjemnt oka-d-e kraf pi armar, sveusk landtman biijes ofta i deu koukurreusen ocb hvarje ny virsol lyser ofver glesnande skogar, som fitt sliippa till, bvad ikeriegarua icke t. Men hvarje vir, di ban siinker kornet mull ocb ristar sin eukla lefuads-sag- a med plogbill i faderuejord, boppas ban pi biittre tid ocb riklig aiing. Bkdr-de- n bar ir, som si ofta, hiir och der blif-v- it klen, men boppet ir ofverallt detsam-mHade vi icke del I Sommarens dagar iro linga, men sommaren skulle and! flit allt for bridtom, ora den skulle utriittat allt bvad man begirt af den, lakt alia tarda lungor, staikt alia sinande krafter, fort alia tyuande lif just 1 det riitta Agonblicket till Bethesdas lifgifvande vlg. I minga fall bar den kouiuiit for sent, i andra lemnat verkel ogjordt. Men der lif Amies, Aunes hopp. mod qvar ej! Tro Icke allt hvad omit iu liiir Fortiiljas om din nasta, Hen tadlet du fdrsiika bdr Att tyda till det biista. Det hofves vara pi sin kant, Da niistans doin det nailer, Ty allt som siigea iir ej saut, Och hiilfteu icke heller. Tro godt om alia noli cn livar, Deu fdrste med den sistu, Om ocksi du deu risken liar Att standout taga miste. Tro gerna godt om wrlden all, Om ock det iir en villa. Det biittre iir alia fall, An att om allt tro ilia. 1 Man liitt hos andra bittar fel, Om sld'na man vill leta; Man deraf alia fatt sin del, Det skall den godo veta. Man tvingas kan att felon so OeU nodgas derom tala, Men man bor doin ej aterge Uti fdrstorad skala. fdr-mit- 1 1 a. Allt groll emot din broiler gldin, Om bittert ord hail fiillde, Och lika niildt om and a ddm, Som om dig sjelf det giillde. I skrifteti bjudes och befalls: Ddm skonsamt om din niistal Men att ej ddma nigot alls, Ar uog det allra biista. Ej ens utdfver last och brott For tungt lit domen falla, Pi bottnen alltid nigot godt Dade vi icke det. . . . Farviil di med somtnarglidjen for 1 Ir! Med den myckna sommargliidje, som vlss-naocb med den lilla, som aldrig dor, utan pi hvilken vi Iter vaiita, som lufvan Man Anna skall bos alia. Inunder skrumpna skalet gbmd Pliir iikla perlan Annas. Ddm ej, sft varder du ej ddmdl Ar liirdom, viird att minnas. r, pi vlraolen ! Den biiste sina brister liar, Dot regol iir som giiller. Fullkonilig iinnu ingen var, Du ar det leke boiler. Riittmiitig dom det ges fdrvisst, Men det fdriindrar scenen: Den som iir utan fel och brist, Dan kaste fdrsta steneu. Qdsta, Farviil med granarna, bvilkas doft vi druckit, ock med bjorkarna, bvilkas sus soft oss till ro i hiingmaltan! Farviil med desss anslgten, som voro oss okiimla iinnu for ett par mlnader sedan och hvilkas egare for oss aldrig skulle blifvit mera an ytliga bekanta derlnue 1 stadslifvets men som blefvo viinner derute i skog ocb pi sji), under gemensamma ja, kanske afven i denna torra sommar under oliigliga stortskurar, som gjords tolletterna omojliga, men friskal Farviil I piltar smi med porlor pi axel ocb feriearbetets vextlistas ansvarsfulla allvar 1 blickl Kanhiinda ses vi en ging igen, troligen icke. I hvarje fall lefver jag i boppet att allt efter som edra ges t alter vaxa ut ock edra brost vidgas, edra hjertan icke, som si ofta biindor, ml krympa ihop, utan svalla af atel hlg och af karlek till det land, bvars flora I skat-te- n 1 dag, men som kanske begiir er skyd-dand- e arm i morgon Farval I unga, si fattiga pi ord, si blickar, som jag si ofta sommar sett sdka ensamheten par om par i briick-lig- a farkoster och pi skiiligen obeqviima stlgar! Skall ban komma Iter, di ban brutit slg en viigP Skall lion minnas Irets storsta sommargliidje, di ban bdrjat kunna sk nja en liiirdf Ilvad vet jbgl Atom oss boppas att det, som ar viirdt att lefva, Icke dor, Farviil I unge, som jag 1 sommar sett svettas kronans rock ! I ban ir varit minga, ty lilet livar af er liar varit riidd for den straffiiinta, som en ny vai npllgt. lag nasta Ir ligger pi skolkaudo Ingen kan fdrtanka el det, man kommen iblg att om ert offer kan raknas 1 dagar, si giiller andamilet med det offret seklerna! Farviil I miin ocb qvinnor med de bdjda ryggarna, de solbrynta kinderna ocb de senfulla armarna, som vi 1 sommar tralfat pi I fiilten ute i bygderna, der I strafvat ibop bvad vi skoia nara oss af deu vlntern! I sommar hafva vi varit mycket goda viinner, men snart sti vi son prutande och disputerande motpartor pi stadens torg. I aren dock lyckligare an vi ty di I triitte gin till hvila, veten I Itmin stone, att I gjort liytta under dagen ocl flet ar mer an hvarje generaldirektor, ad vokat, bliicksuddare eller annan "sjiilsar betare kan vara rigtlgt siiker pi. Och farviil I gam!o eller skrale, livilkai blickar jag mdtt, bvilkas hander jag tryckt i sommar under gemensamt letande eftei vir forlorade ungdom, d. v. s. lielsa oct krafter! Viil bekomme om nl hittat nl got! Om icke, si liir dor andra sldan al jordens sanatorier Annas en sommargliid je, som icke vissnar, Sigurd. sin-ne- far soiiaarilaijtD lissiar. Fast natten i cordon iir ling Si blir det dock niorgon en ging och fast vlntern 1 norden oftaiir kulen och dryg, si blir dock sommaren der fager, klar ocb berrlig sisom knappast nigon annorstiides; siirskildt iiro sommarqval larna ofver allt i Sveriges land och uppe i lidgan nord utan en mot-Styc- den liiir planeten. Derfor langta vi ocksi efter sommaren sisom knappast nigot annat folk. Derfor arbetar naturen ocksi hog oss liksom pi beting for att fi sin blomsterstrodda brollopsmatta fiirdig till midsommar och Ilia fruktskilar till September. Och der naturen har iinnu kortare tid pi slg an "harnere bland oss, der den ger iippleu i kil ocb korn i bingen, der blir dess Ifver iinnu mera febril, der axlar deu virdriigt pi pi en natt, der gor den griisbetet fiirdigt pi en vecka och bjorklofvet pi aextio tiin-m- ar uppe i fjellens latta, klara luft. Den sommar, bvars mantelfUkar vi iinnu vemodigt sdka hilla qvar, har varit bird for stora delar af virt land, ocli det arla-ic- b serlaregn, bvaraf si mlngas briid be- har mingenstiidcs tillnWitts med en ' bet. som gjort odlar-- aorg, undei let stadsbon, som ofta foga tanker pi kora och kiirna, forr an de i form af dyra kakor ligga pi bans bord, blott klagat offer den odragliga hettan." Hum herrlig bar dock Icke aommarsa varit! Iluru vemodigt blir det Icke, nil bans andedragt blir aval, nar bans anlets-dra- g bdrja gliinsa gula i tradena kronor! Vir sommar medfor en alldeles sarskild, ren och ling familjegladje till tusentals r. hem. Jag menar vira ovanllgt linga De bjuda den meat oblandade sommargliidje af alia, en gladje, som fullstiindigt kan vissna eller do, ty val kommer den afskedsstund med Bliisen frainfdr farstudorr, val komma upprop och examina; men annu ett halft sekel heinta gamla, fdrtorkade hjertan styrka och sanna frojder ur bleknande miuneu af far ocb mor med oppna arraar i det laudtliga hemmels veranda, af leken r, skol-ferie- ig liagen och biicken i skog, af'barbacka-ridt- , blihiirsfiirgad kind och tumlandet i insjdns vigor. Det iir ej blott i halmtiickta lador, som skordar bergas, det iir ej blott mantala-satt- a tegar, som missviixt eller riklig gro-d-a bli uppenbara di sommaren ar all. Det iir si mycket ondt, som skall bli bra till viren, si mycket skont, som 1 i fA-d- es mt-lbfspricknlngen, si mycket ungt och frisk t och starkt, som vaxer i som-mare- tid. Tankarna bli si sjelfsvlldiga, hjortat si ostyrigt langt der ute pi landet vid glitt-ranvagor och under gronskande hvalf. Det kannes for mingen ibland, som om sjelfva fdrstindot, forsigtigbeten, rakne-sinuoch sjelfviskheten toge slg en liten sommarsemester. De sti ej mera si tro-gpi vakt, som de gora pi sup&orna och balerna i staden och hviska: Den flickan har ing.nting. Den unge mannens Den der trefliga utsigter uro klcna. menniskan har rakt intet anseende der liemma hos sig. Den der flickan har n en mamma, som stickar ylletrojor pi och siljer. . Och dagen ir si ling och solen sa klar och man ser si lattofant-lig- t de et et ma-ski- djupt i ett par unga ogon samt laser si tydligt en tel hop galenskaper derl. Unga, bafvaude, starka kanslor, som pplmt upp i soinmar, fagra lyckodrom-Jiia- r, som smugit sig frara pi ti, medan sjelfviskliet och riiknesinne togo slg en slummer under bjdrk ocb all Skolen I ha lifakraft, sli rot och blifva till verkligliet? blir Niir di den verkligheten i olik solskemJager drom, niir edet med hird band gor sina mdrka inslag 1 unga taukars rosengiingsviif, mi di betyngda eiuuen annu ega nog spaustigbet och ljf- - 1 val-tali- 1 1 1 1 korn-man- i En enlevering, (Ofversiittning af E. L) Bankir Behrens och bans fru bade fit 1 sitt liufvud att deras dotter Dolly, derat enda barn, skulle gifta sig. Don var a' samma tuoning harutlnnan, men dormer var det ocksi slut med bfverensstiimmel sen i deras tankar. Don iilskade nemilgen af hela sin sji. den unge niilaren Erik Alder och ville ej gifta sig med nigon annan an honom ocb detta ville foriildrarue ej bora talas om. De hade foresait slg att bon skulle gifta sig med Sir Edmond Kevirsthon. Mrs. Behrens kunde ej fiirati bvad hen-ne- s Dolly hade emot lionotn. Ilan var jo icke blott mycket rik och af gaminal adel, utan ocksi ytteist chic. Han anvande hels fyra ti miner af dagen till sin yttre menni-ska- s prydande och resten deraf till att roa slg. Kunde det viil gifvas en mera fulliindad gentleman? Yisserllgen bads ban ej varit med niir krutet fanns upp, beliofde viil en baronet detta? Han men var belt enkelt oemotstlndlig ocb det var blott nyckfullhot som formldde Dolly att pisti molaatscn. Hade det endast berott pi Mr. Behrens si hade Dolly troligen fitt vilja hvem bon ville till make, men det var ej ban som var don rtdamle, utan liana fru. Dispyter voio bans fasa och for busfildens skull hit ban lienne fdrasplran, Dolly bade emcller tid, som feirut blifvit antvdt, sin egou villa. Ifon iilskade Erik Adler och visste att ban alskade benne tillbaka, ocb om del litit sig gora skulle bou i hemllghet bs lillt viga sig vid bononi. Gentemotea fuilbordad handling skulle kenties mamins lia stitt m ikti'is ocli hennes pappa ja, ban skulle kanske for skens skull ba visa sjal och bjerta sig furgryinmad, men skulle ban bestiimdt ha gifvit ben lie, Dolly, riitb Sir Edmond kunde emellertld icke begripa livar for ej Dolly ville U boiioiu. Till sint fyigade has benne rakt pi sak, bvarfdr bou pi ett indirekt sitt tillbakavisat bans fried, Hvad svarads lion hiirpi? Jo, belt enkelt delta; att en fdrblndelae vid hvilken allt gick regelritt till vore all for fadd i hennei ogon. Det miste vara rooiantik med. En enlevering Okt. 1909. t 1 tillika med det obligatoriaka forakjutandet ocb fdrbanuelserna frin foraldrarnes aida kuude nigot vara. Men att pi vanligt salt bli ford till altaret, ofverliopad med viilsigneise var ej i hennes amak. En man sum ej bade mod att bryta med gamla iraditioner skulle hou aldrig racka sin band. Sir Edmonds hiipbad nar ban horde detta liter ej beakrifva slg. Han Ack ej fram ett ord till svar, utan skyn-dail- e direkt till Dollys foraldrar ocb allt for dem. Jag kan di inte begripa af hvem iir ft sitt romanliska sinne, utbrast Verkar mildt; Verkar behagligt; Verkar valgorande; Verkar som ett rigtigt laxativ. om-talai-le flie-ka- n Syrup of Figs tilltalar den bildade sk val som den friska menniskan emedan dess best&ndsdelar firo enkla och halsosamma samt emedan det verkar utan att stfira denaturliga funktioneraa, ty det ar fritt fr&n alia dliga ingredienser. Fikon anvandes vid beredningen emedan de firo valsmakandc, men Syrup of Figs medicinska egenskaper erhdllas frdn en utmarkt blandning af plantor, hvilka aro kanda fSr att varalaxe. rande och valgdrande. F6r att &tnjuta dess vfilgSrande verkningar mdste Ni kSpa aet akta Mr. Behrens. . Ja, inte har bon arft det af mig, det kan du vara vist om, sade Mrs. Behrtgis temligen skai'pt. Och iinnu mindre har hon irft det af mig, genmiilde han. Jag skulle tro, att jag sldrig baft nigra romantlska infall. Du kan ej gerna beskyllas for alt ba baft nigra infal),saile bon temligen hvasst. Mr. Behrens ilrog sig nu en smula gene-ra- d tillbaka till sitt ar'uetsrum. Men bans fru bade emellertid ett langre samtal med Sir Edmond. Det hade utgjort hennes lifs stoltaste onskan att se dottern gift med en baronet, ocb for att fidenuppfyld var bon villig sit gora itskilliga medgif Hon forklarade ocksi for Sir Edmond att om ban vore en man och verkligen IJskade Dolly, si skulle ban helt djerf t van-de- benne ocb- - iogi ett hemllgt glfter-m- n. IfiSYRUP il med lienne. Hennes ord fyllde honom med den djupaste forvining, men sedan ban nigot bemtat sig frin denna och hun-n- it funders litet niirmare pi saken, fann ban denna ytterst chic. Och sedan han af sin blifvande svarinor fitt mottaga Itskilliga hemliga instruktioner sokte ban iter upp deo skona Dolly. Jag kan ej lefva utan er, Miss Dolly, sade han salvelsefullt. XI miste bli min ocb jag ar villig att viga allt for ert Men utan nigon den miosis roman- - tlk Ack, Miss Dolly Romantiken kunna vl ej mera undvara. Edra foraldrar tyckas ej vidare vilja veta af ett glfvermil emellan osa. Och nl ar verkligen redo att vilja mig? 1 ra Ja. Hur forijusande! Ja, om nl kan atyra om detta ocb om vi kuude viga oaa I bemligbet, di.... Fir jag kails er min? O, Dolly, n. g6r mig till den lyckllgaste bland dodlige! Vi vilja resa till Edinburg och derifrin till Gretna Gr'en. Der lita vi viga oaa, sade bou 1 atgoraude ton. Oeh han var med om allt i sin fortjusning 6fver utsigten att fi kalla benne for sin och den for bans fifanga ri tillfredsatal lande vissbeten att bans viinner ocb bekanta, aom dristat aig till att pisti motsataen, skulle fi se att det dock lyckats honom att vinna den skona Dolly Behrens hjerta ocb band. Under farden till Edinburg, som fore-tog- s nasta natt var Dolly ytterst kali och tillbakadragen mot honom. Di lutn aig birofver, forklarade bou att det miste si vara, alldenstund de voro utan nigot fork lade". Vid anjpmsten till Edinburg de dlt pi morgonen burjade bon bli Hon kuude, sade hon mycket betiiiiksam. med tirar i ogonen, ej niir del kora dertill ingi ett iktenskap utan att foist ha fitt sina fdriildrara viilsigneise. Hans biiner och ofvertygelser tjenade till ingenting. Jag far ej till Gretna Green forr an jag bedt mina foriildrar om tillitelse och an-lan- fitt tillverkadt af deras vaUignelse, var hennes ultima- LoMisvill, Jag har, tillaile hon di ban fiirgiifves forestall! benne ait det ej skulle bli nigot hemllgt giftermil af, och hennes foraldrar underriittades om deras afsigt, skrifvit ett bref till dem ocb deri bedt dem skanka sin viilsigneise till deu forehiug jag amnar ingi med den man mitt hjerta valt till make. Om ni rerer tillbaka till London ocb bringar dem detta bref samt fdrskaffar mig deras viilsigneise och forlitelse skall jag evigt vara er tacksam derfor. Jag stannar under tlden qvar pi uetta ho tell. Ti aftor.en af denna samma dag infaon Sir Edmond sig i tnakarne Behrens salong. Nar det kom dertill, si villa Dolly ej bli min maka, forran hon erhillit er sade ban 1 det ban framlemnade Leunes bref. Det goda barnet, mumlade Mis. Behrens det hon litsade sig torka hurt en tir ur sitt oga. Derpl brdthon ocb bdrjadeliisa dotterns bref. Knappt hade bon liist ett par rader forrin hennes ansigte blef imirkt som ett iskmoln och hon hiifiigt utbrast: Ni iir en rik tig Isna, Sir Edmond. Hvem kunde liinka att ni var ett sidant 1 - e. Skamtlynne. a Anekdoter om H. C. Andersen. Den bekante franske skrlftstallaren Georges Climenceau berattar en del synner-ligeksraktarisllska och roande anekdotei om den danske aagodiktaren Andersen. Den geniale beriittaren forblef undei bela sitt lif ett stori barn. Man ar gerna beniigen att antaga, att ban beratiat sina vackra sagor for barnen, som deraf ba si tor glidje, och att han var en stor barna-van- . jj Att si icke var forblllaiidet framgii af foljande. I en af Kopenhamna parker ser man ec bronsstaty af diktaren, uppford redan under dennes lifstld. Andersen var djnpt rord 5fver denna bedersbevisnlng, men di man vlsade hjnom sklssen till minnesvlr-denblef han utom sig vid isynen af de barn, bildliuggaren grupperat krlng deo Tag bort det frejdade sagoberattaren. derl Ni vet ju. att jag ej kan fordraga barn. Om ni vill gora min staty, ai aatt itminstone ej rundt omkring mig vasen, aom jag ej kan fordraga. Jagtknlle aldrig kunna betrakta denna minnesvlrd, utan att rika I raseri. Man miste foga aig efter bans onskan, barngruppeu afliigsnades ocb skaldens , indrades. ban-fdr- href-vet- g fArfat-tarabana- fcw York.N.Y. prts go Ceuta per Daska. ). fram-fAral- at C&l. (Att lute Sir Edmond komrait upp med det uttryckliga vilkoret, att vid desserten en skll skulle anbringas honom. Nar dl iiro varden vid middagsbordet reste sig och i min Erik ocb jag redan vigda i Gretna val svarfvadefraser uttryckte sin lacksam-be- t Green.' Han for enligt en pi fdrhand af for det skalJen vardigats tags plats osa triiffad otverenskommelse till Edin- vid bans bord, si n jot deiiue i fulla diag burg med samma tig aom Sir Edmoud och den banalabyllningens for honom stamligt jag. Ni ville ej pi nigra vilkor ge ert bi- nya sotma, bvaraf ban aldrig knnde fl fall till vir forenlng, derfor miste vi bandla nog. si bar. Jag ar Sir Edmond mycket En dag tog konungen emot bonom pi forbunden (Ar att ban onderlattat det ett ovanllgt alakviirdt satt och yttrade a teg jag tagit, och jag boppas ni anart slntllgen: Herr Andersen, om det stir ' akola komma till insigt om att min Erik min makt att gora nigot for er, si sag ir en karlakarl je.mfoid med bono. SI blott; det skall bereda mig ett synnerligt fort nl telegrafera efter oss skoia vi skyn-d- a noje. Ers m:t, svarade Andersen, jag I edra armar ocb utbedja oss er viilslg-nels- antager gerna ert erbju lande. Om Ers m :t virdigades stiilla en vacker liofkaross Er Dolly. med fyrspann och knskar i livre till mitt Sir Edmond ksstads blek af raseri ifrln forfogande. Jag bar lange onskat i detta sig brefvet och Made ut ur salongen. (Han ekipage afliigga ett besok lios den stackars bar aldrig vidare salt sin fot inom herrsks-pe- t pastor, sem fordom foraktade mig emedan Behrens dorrar). jag var fattig och satte mig pi sista ban-ke- n Det var siledes derfor hon pratade si i den morkaste vrin i sin klass. Det mycket om romantik! ntbiast Mrs Beh- mi bli min hamd. rens si snart han forsvunnit. JLh, att bon si kunde draga oss vid naant Det var ettlyckadt knep! anmarkte Mr. Behreus lungt En stold, mina ilskelige Fiffigt. Efter en liingre pans, hvarunder bans brAder och systrar, sade den fifSge, svar-t- e rasat fru mycket, Itertog han; V predikanten, en stold &r en grufvelig, Det ar val and! bast att jag telegrafe-ra- r som icke kan godtgoras genom ofsynd, ocb att hon till henne och sager .... ock Erik aro valkomna hem? Eller bvad fer. Jag fir derfor anmoda den eller de personer i forsamlingen, som snattat sex eager du? und-vikkycklingar fr&n sin egen fattige pastor, viil man det for att miste Ja, gora skandal, avarade bon med en tung att icke oskara kollektbossan genom att ligga n&gra slantar i den... suck. Denna sAndag ofvertraflade kollekten de vildaste forvantningar, piblttet ora enle veringen fora tod jug Di ni erhiila detta bref Barne.s vaseutliga karattandrag ir den granslosa egoiatnen, som heltoppet komdumhufvud. mer till syncs. Afven Andersen var Men, iirade sviirmor, borjade ban sysselsatt med sin egen person. helt bostort. a Intet syDtes bonom naturligare in att Katten ml vara sviirmor It er och inte allt till slg sjelf, och han lade detta ? jag. Vet ai di inte bvad det Blir i vid alia mojliea tillfillen belt nalvti dagen. En dag bordmde man vid en middagsbjud-ninJag har Ingen IdA derom . . . . Ibsen, som di nyet bdr jut sin Nar bar ni nlgonaln baft en idel Se ett Men Andersen yttrade ej bar I Liia! ord. Kare mistare, sade di virdinnan, Och Sir Edmond laste nedanstiende: vl skulle gerna vilja hdra ar mening. "Karaste biista foraldrar! Min mening, sade skalden, ir att man Jag kan ej tanks wig att ni pi allvar ville tvinga mig till att racka det notet forst miste tala om en viss Andersen, som Riverstbon min hand. Nl skoia ej v s jag tror gor sitt fiidernesland nigon ira". Andersen rojde sin oerhArds, faatin pi nrjg for att j.ig 1 likbet med er spe-lfullt nsiva fifinga if ren derutl, att ban en lit in komedl. antog bjudnlngar till sina tinner blott pi red-ga- Frtircico. IflcsafaUa apotekarc. n tum. Kyi Du fAr ett Andi hSgre. Fadern: alltfAr hAgt lif, unge gosse. Kan inte saga det. Hvad Sonen: ar mitt lif mot en torn vak tares. DET LILLA F1NA BARNET. Af Mark Stern, Det var ett litet fint barn, som gick ut med sin bonne. Det var for resten en liten flicka. Hon hade en kappa af bli sammet och en liten bli sammetshufva med hvitt svandun och smi, mycket Ana kangor. Hon hAll sin bonne i handen, och de gingo i en stor tradglrd, der en Och-na- r hon m&ngd andra barn satte hon trott att blef af gl, sig bredvid sin bonne p&en bfink och s&gp&de andra barnen. Hon bad aldrig att f& leka med dem, ty hon visste s& v&l, att hon aldrig skulle f& det. hennes mamma ville det inte, hon var ett alldeles for fint litet barn att leka med hvem som heist. Hon satt p& bfinken och s&g p& de andra barnen. Det var mycket roligare fin en saga. De sprungo efter bvarandra och skreko och skrattade, och en liten flicka var ledsen, for att hon skulle g3 hem. Men i synnerhet var der en liten, rysligt tjock gossa i rod lufva, som vai rolig att se pA. Ilan trillade jemt omkull, men aldrig slog han sig, och alltid skrattade ban, och nnr han sprang, vippade tofsen pi den roda lufvan upp och ner. Han var sA lu tig och tjock och sot, och den lilla fina flickan skulle gerna vela! fA se riktigt nfira pA honom. Hon satt ocli sAg pA honom i alia fall bara pA honom hela ti len. Hon tAnktt inte ens pA, att det var trAkigt att ej ff leka med honom, ty det visste hon sA va men hon skulle i alia fall gerna hi velat klappa honom. Nu sprang en annat liten flicka fram och knuffade omkul bonom i en lOfhAg oj! ILin satt mid! Diana tofven och skrattade, ocb s& sprang han upp och efter flickan, som knuffat honom. Det lilla fina barnet pA b&nken fAljde honom med Agonen. An syntee han han var sA lAtt att kAnna igen p& den rAda lufvan An var han bakom ett tr&d, men langre och langre bort kom han. Slutligen syntes ban inte alls mer det kom stora buskar i vAgen. Den lilla fina flickans Agon blefvo allt stArre, bon satt bara qvar och sade ingen-tin- g ocb sAg just ingenting heller, och det kindes, som om hon velat grAta, ocb hon horde inte alls, nAr bonnen talade till henne. Hvar Ar skulle hon behAfva vara sA fin, att' hon inte kunde f& leka med de andra smA barnen? De voro sA lAngt, lAngt borta nu, det var alldeles tyst kring b&nken, det kom bara en gammal herre och en gammal fru (Arbi. Hvar for kunde hon inte fA springs och skrika? Alldeles n$ra bfinken, der hon och hennes bonne sutto, bade en annan liten gosse stannat. Han hade ingen rod lufva, och hon tfinkte inte alls pA honom, fastan han sAg mycket fin ut, mycket finare An den tjocke gossen med lufvan. Men han stod och tittade pA benne hela tiden: han tyckte, att ban atdrig hade sett en sA vacker liten flicka. Han skulle gerna ha velat kanna med handen pA hennes sammetskappa och pAsvandunet, han skulle for resten gerna ha velat kyssa henne ocksA. Han undrade, hvarfor hon inte lekte med de andra barnen, kanske var hon sjuk, hvad kunde det vara? Nfir den lilla flickan och hennes bonne reste sig for att gA liem, fAljde han efter dem. Han gick och tAnkte pA, att en rAfvare skulle komma fram ur en buske och taga bonnen med sig, och han skulle bli ensam med den lilla flickan hon skulle vara rAdil och frAga, hvar hon bodde och hAlla lienne i handen, och bon skulle bo lAngt. lAngt lora, och han skulle gA hem med bent c Men det kom ineen rofvare. Han gick bakom dt n lifla flickan ocb hennes bonne get ni hela trAdgArden. Bonnen mArkte det t 1 sUt och vinde sig om och sAg undiao. o pi honom. Han vAnde bort biicken, han blef litet rfidd, men inte mycket. HvarfAr kunde inte den lilla flickan sjelf vAnda slg om, tfinkte ban. i Det hade fallit lAf ned frAn trfiden, och han brukade alltid gA och sparka i dom ibland brukade han det lfit sA lustigt och de andra pojkarne ba kapplApning genom de vissna lAfhAgarna. Men i dag gick han alldeles stills, liksom den lilla hon kanske inte tyckte flickan gjorde det var roligt att sparka 1 lofven. Under tiden gick hon och tAnkte pA gossen med rAda lufvan. Hon sAg honom ingenstans, fastfin hennes Agon sAkte, och det var inte sA underligt, ty han hade redan gAtt hem och satt och At middag. N u hade hon och hennes bonne kommit fram till det stora vackra huset, der de bodde. Bonnen ringde pA portklockan, och sA gingo de in och dArren smAllde igen efter dem. PA gatan stod den lille gossan, som fAljt efter dem. Detta Ar hela historien. Den Ar gammal och vanlig, och den har berAttata pA Men jag kom Ater att tusen olika vis. nfir jag bArom dagen gick pA den, inka I Afver HumlegArden, der barn lekte i hAstsolskenet. (Ur Idun.) ; |
