OCR Text |
Show D KNlJLti , TreJayen den 11 Dec. 1896. Vtah-KOllllILSP- HAMDEN. Norell af ODA. tillgifvenhet och sokte visa det pA sitt barnsliga rorande satt. SAlunda kunde hon sitta pA en pall vid hans fotter och med hander skAda upp i hans ansigte hela timmar, han talade med den gamla, och en strAle af medvetande vid sAdana tillfallen stun-dohennes bgon. Hade han gif vit hene ett mynt, en blom-meller nAgon smAsak af annat slag, sA gomde hon dem vid sitt brost och tillat icke ens modern att vidrora dessa dyrbarheter. En afton, dA Svante intradde pA kyrkogArden, sAg han en qvinnofigur knaboja vid en graf Vid det latta bullret, han gjorde, uppreste den sig, och Sigrid stod framfor honom med en latt rod-napA sina kinder. Han hade aldrig sett det hulda anletet sA intagande som nu, och hans blick uttryckte denna beundran u sA tydligt att hon under en nedslog djupare rodnad ogonen. Lina hade just smugit sig in pA kyrkogArden for att nedlagga sin friska krans pA grafven, dA hon fick se Sigrid och Svante, och hon drog sig skyndsamt bakom en grafsten, medan hennes ogon gen?m grenarne pA s en buske girigt foljde hvarje rorelse. Ni besdker afven denna lug-nsade plats, froken Sigrid! han afbrytande tystnaden. For den, som ar ung och glad med kara anhoriga och vanner omkring sig, brukar den ej vara sA lockande. Ni glommer, att min mor och mina broder ligga gomda har under torfvan, och jag kan ej inse, hvarfbr den unge och glade ej skulle besSka dodens gArdar. Ingen ar ju saker for denne maktige herskarens kallel-se- , och det ar derfor bast att a sig till den fard vi alia sko-lhop-knapp- ta me-da- n selsatt (Forts, fr. foreg. n:r.) ej FEMTE KAPITLET. pA annat Mil och borde frAgan. upp-lyst- Jacks oron hade ganska riktigt En ny faktor, sotn ej tagits med i berakningen. Jack, som emcllertid p& sin husbondes befallning anlandt till Ekhofvct, gjorde belt obesvaradt sitt intrade i koket, der bans uppvackte en viss sensation. Pigorna hviskade till hvarandra och kastade halft radda halft nyfik-n- a blickar pA den ovanlige som A sin sida mycket noga betraktade de mAnga qvinliga varelserna. I synner-he- t tycktes han fsta sina blickar pA Soti, hvilken ej fann sig pA lAngt nar sA road af gen som kamraterna. Massa saga, jag komma hit med ofverrock, utlat sig vAr svarte adonis. Mig vara mycket glad se mAnga vackra tycka om vacker flicka. Hvad du beta, lilla miss. uppfattat samtalet, som hans herre samma afton erholl om. Ett litet leende ingeniorens lappar, och han beslot att gora sig underrattel-se- n till godo. Ett ganska lifligt umgange med grannarne bdrjade nu for vAr ingenior. Brukspatronen honom mycket intresse och var aldrig mera belAten, an nar han fick honom med till spelbor-det- , hvilket ocksA hande ganska ofta. En matgd herrar samla-de- s der ett par dagar i veckan, och hoga spel spelades vid sAda-n- a tillfallen. Svante borjade deck allt mera draga sig frAn dessa partier, ty de penningar, han vann, tycktes honom branna hans hAnder, och att forlora det hade han ej heller lust. Han sAg, att Sigrids blickar med oro foljde fadern, och han tyckte mer an en gAng kanna ett litet styng e Jag ar ingen katt, svara-d- i sitt samvete vid dessa sorgsna Sofi, som frAgan staldes till, ogonkast, men pA sAdana fick han ej se, dA det stora och hvad jag heter, kan just mAlet mAste hinnas. Han gora bonom detsamma. mer an en gAng hvarfor Ska det der odjuiet vara hushAl-lerskaGud skulle en menniska? satta denna unga, frAgade som troligen ej forestal-d- e oskyldiga varelse vid sidan af denna brottslige man. Han kun-dsig, att Jack ganska val hennes foga smickrande ej hjelpa, att hon mAste lida for faderns brott; han hade ger-n- a skonat henne, om det varit Han fann' dock med sin och husbondens fordel mest mojligt. Fru Toresen var en ofta sedd att lAta forolamp-ningeAtmin-ston- e oanmarkt passera gast pA Ekhofvet, och sjelf hon smA bjudningar, med ord, ty den blick, som den nAgot Aldriga och for ofrigt hvarvid Sigrid och Svante alltid voro hennes gaster. Kapten af naturen temligen hArdt Hahn tycktes bestandigt raellan var erholl, qvinnan ifrAn beundrande. att njuta af Sigrids sallskapeller lAngt sA hon kan Kors, prata, spelbordet, och vanligen segra en val ar han menniska, de det senare, sedan han ofver-tyga-t madam, bli fast han rAkat sotare, vet sig ora, att ingeniorens menade hufvudsakligen rikta-de- s hyllning ladugArdspigan jg, tro. mot fru Toresen; men efter pA god Ett skallande skratt uppbaf-de- nAgon tid blef han mera entra-gei sin uppvaktning for den pA den stackars flickans unga flickan, som dock ingalun-dDu se, lilla van, om lappar tycktes angenamt berord deraf. och bli svarta menade Jack, passade pA att rofva en kyss Den unga enkan deremotemot-tomed mycken valvilja den frAn den intet ondt anande laoch harm af som stAtlige.ingeniorens hyllning och dugArdspigan, forskrackelse upphafde ett h5gt sAgsig redan iandanom sAsom herskarinna pA Almlunda. Den rop. viller-vallden och Under det skratt unge mannen A sin sida tycktes deremot finna allt mindre behag som foljde, intradde och sade efter att hafva i denna roll, som nu borjade kastat en fornam blick pA sin trotta honom, sedan ban att den redan gjort behorig svarte medbroder. verkan. det man ska nu att Brukspatronen var tro, Jo, t sA som hofligheten det kail der uppe-fAtsyries att qvinfolken en ny herre att svanga sig tillat mot den lilla frun, hvilket for. Ja,ja, jag menar just icke dock ej tycktes btkymra henne tvAr lilla froken, for hon hAller Hon var allt for klok att visa, sigalltfor god till den saken, det fAfangan fAtt nAgon liten men si lilla enkenAden, hon vet stot. e inte hvilken fot hon skall stA pA A andra sidan kande han r an han gjorde sig reda for den nye rike herren. bruks-patroutfora visst att ett hon Har tvAng ofvergifvit nu? frAgade hushAller-ska- n denna roll i Sigrids narhet. Den intresserad. Hon har unga flickans okonstlade satt gjort sitt basta for att bli och ljufva, oskuldsfulla blick honom den djupaste leda patronnessa. Ombyte fornojer, det vet for den koketta fruns smA konst-grepHan hade ej bAft hvar-kehonju, och sen taiar man om, tid eller tillfalle att studera att ingenioren, eller hvad han alldeles orimligt qvinnan, utan lAtit den bild af ar, ska vara sA en battre modern, som qvarstod i hans han rik, nog yore minne, galla sAsom regel for he-l- a fAngst. slagten, och han fann detla Tyst Lindqvist! ser han inte att betjenten stAr der, och det ideal fullt motsvaras af den unkan ingen veta, om han inte har ga flicka, som han mAste berof-v-a den jordiska lyckan. Det fans lAnga oron. vArt forstAr han inte stunder, dA han onskade, att Prat, for och resten bryr hans vag den fSrsta aftonen ej tungomAl, jag mig inte om det ett fnask, fort honom till sjon; han hade for skulle lilla nAden komma att dA varit trygg for alia lyckans bli rAdande bar, sA ar det jag, vindkast, och han, han hade dA som flyttar tvart, det ar sakert. ej behoft vara det verktyg, som Det kan han lita pA, att jag mAste gifva hennes lycka med gor, for den norska frun ar ingenting att tro pA, men fAr ba-r- a Han besokte temligen ofta s och dodgrafvare husbonden nys om, att hon besA koja. gor sig till for en annan, hofver ingen vara radd for att Den vansinniga hade utspione-rat- , att han heist uppeholl sig han bryr sig om henne vidare; sA mycket kanner jag honom. vid en viss graf, och friska kran-sa- r e prydde derfor nastan stao-dig- t Ja, det tror jag nog densamma. med ett tvetydigt Lindqvist sit-t- a ch leende, ty han hade hort ett LAnga stunder kunde han med och i den lilla kojan tala annat sedan forna dagar, dA hushAllerskan var yngre och sAg gumman och afven formA den battre ut, men dA denna sAg upp stackars vanlottade att saga och skarpt frAgade, hvad. han ett och annat ord. Hon tycktes menade, lAtsade han vara sys- - fasta sig vid honom med stor kun-ska- p kru-sad- e an-kom- st smA-fnittran- vi-sa- bj-llni- n flic-ko- r: smA-sak- er un-dra- n, for-sto- d ofverens-stammand- e e, n till-stalld- e n s a g a, fun-ni- t, nem-lige- n . sna-rar- der-fo- n an-na- rs .o n dods-stdte- Sti-na- sva-rad- n. e a d an-n- un-da- de-ra- a be-red- a foretaga. Men ni sjelf, ar ni dA icke afven ung och glad? Jaghar aldrigkant migsA, s t. Tack for ert deltagande, sAdant ar mig frammande, ty jag harmAst ensam, belt ensam vandra fram , min stig, en framling bland och derfor kan jag till ful- 10 uppskatta dess varde. Den vansinnigas ogon vidgade sig och skoto flammor, der hon satt. Hvilka kanslor var det val, som nu vaknade i hennes brost, hvilka tankar, som rorde sig i hennes omtocknade hjerna? Dessa knutna hander tycktes vil-j- a sonderslita hvad? leende Med ett ljuft svarade Sigrid: Ack, deltagande ar ju det minsta man kan gifva; allt for likt mig aro litet fdr dem,-sosA mycket. skyldig O, Damn icke detta! bad han nastan haftigt. Den dag skall lanske komma, dA ni att vArt forsta mote ej egt rum. Hon blickade forvAnad upp i hans ansigte, der sinnesrorelsen Afven fram-lingar- on-ska- det ar Af fel i e CUMR1) LIMITS Post-Angar- och eftersinnande. Vi fA ej hata nAgon af vAra inedmenniskor. afven om de gora oss ondt, och jag tror ej, att jag skulle kunna gora det, vill jag det ej. Han drog en suck af qval och lattnad pA en gAng. Hvad viss-t- e hon orn hat och orattvisor, e, 11 I 7 A p& S Cunard-Linie- I om fbrbiylelser sA svAra, att de ve mig. For ett par vekoi sedan var skria mot himlen efter hatnd! Men hvarfor ujipehAlla oss bar sA fasligt smallande kalt sA med sA dystra betraktelser! att isen frbs ofverallt och folk sade hon, dA han ej gaf nAgot som aldri hadde baft nagelspra-keibrr trodde att di hadde fAtt svar utan forlfor aitstirra framfor sig. Aftonen ar sA skon, frost i fingra och det sAg ut som att cylika lorestallningar borde att vi skulle fA en longer och ista-dig- aldrig fbrlorat ea pauaferara. Kna slugklkder och tuatkkrl. land. IuKn tullvisitaring. Baa 5k vkra agenter 1? Fri tr&mfar och koattn alltr flfverallt West. Dept., AV1IIX1 Straata, Mgr.CHICAGO. Haadwlph AJJ-- Clark M er vi blicka pA allt vinter mad desamma bannlysas, Men den gAngen blev det ej det herrliga i natuten. For sjung hopp fallerallalej svarade Ja, ni har ratt, nu han med vAld kastar solen Ater sina ljusa ur ty sig sin plAgsanima sinnesforfatt-ning- . och klara strAlar ofver land och Hvarfor ej njuta den stad och snon och isen och kylan stund man kan! Olyckor och har gAtt vintervagen. Herrn hor att jag ar poetisk, vel, det ar sorger behofver man ej foiut medfott ifrAn barndommen, ska sig ofver. Hon borjade tala om andra jag saga, forty nAgot sAdant iimnen, men ofver hans vasen kan inte kopas hvarken for penlAg lik val en sloja af vemod. Si- ningar eller annat mynt. Jag har inte tid att skreva om grid tyckte sig ej hafva sett honom sA till sin iordel, intet nAgra nyheter den bar gAngen i smicker fans nu intet fbrtj och emedan att julen stAr for doren bar och vi har forden-sku- l hans satt och ton; det var forskrackligt brAttom mad djupt allvar ochinnerlightt. DA de afiagsnade sig frAn kyr- att slagta och baka och mycket kogArden, foljde dem tvenne annat som icke kan omtalas, glodande ogon, som ej egde myc- men det var sant jag skulle be herrn vara sA gemen och utrata ket menskligt och bakom lAg kransen sonderploc-ka- nAgra kumsjoner for mig namli-ge15 pund lutfisk 10 pund bit for bit. 10 pund risgryn 15 pund Svante gick fram och Ater i sitt rum sedan han bemkommit efter svejserost och for femtan cents att hafva foljt Sigrid till hennes kanel som ar hel, det' audra for julen sAsom pomme-ranska- l hem. Han kunde ej reda den nelliker och annat kan som stormade skara kanslor, och brusade i hans br5st. Det vi fA pA apeteket ellerdrugstAren hade varit sA odt sA vederqvic-kand- e har. att samtala med denna Mad stor hogaktning eder van och madarbe-tarrena varelse, att fornim-m- a unga', i ejukasion, hennes deltagande, se in i Antonius Swanson. hennes bgon, som endast utoch oskuld uppriktighet; tryckte P. S. Sand kumsjonen mad men A andra sidan, var det en forsta post som gAr. vara veta att den, sig tortyr Ilogaktningsfult, som skulle fbrstora hennes glad, den samtne. je och inviga hennes unga lif At sorg och elande. 0, ait han al$50 for en butelj medicin. drig mott dessa milcfa ogon, alHarmed intxgas att min hustru under drig hort denna valljudande Sr led af Asthma och hade sjukdomen rost! gAtt sA Iflut, att Atskilhga lakare vafAr fAr dA- cavat, TRACK MARKa, OtaiCN rATKNTS, OOPYRIOHTS. ato. For Information and free Hand booh write to MUNN & CO.. U61 Broadway. Nbw You. Oldest bureau for securing patents In Atnerlm. Every patent taken out by us la brought before the public by a uotice given free of charge In the awtifau fneufific ra elrrulaMnn of any sctentlflo paper In the world, bnlemiidly Illustrated. No intelligent man should be wit! year; $1.50 six montl largest VcausutRs, 361 Broadway, New York City, ga-lante- en-da- st Union Pacifjc-jernvdge- ns graf-stene- n d TID1ABELL n for rus-sin- g T&g ankomma och afg& frAn nod-vandi- for-klar- Salt Lake City 5 April 1896. frAn och med den Salt Lake City dagligen s&som foljer: ANKOMMA: Frfin alia fistra punkter, Park 3 10e.m. City och Ogden FrAn Butte, Portland, San Francisco och Ogden 9 05 f.m FrAn San Francisco, Cache Valley, Ogden och mellanliggande stationer 7 25e,m FrAn alia fistra punkter, och 3 30 f.m. Ogden tFrAn Frisco, Milford, Jaub och mellnnliggande stationer 9 45 f.m FrAn Mercur, Tintie, Provo, och Nephi, Sanpete-dale- n 6 30 e.m mellanliggande stationer "FrAn Tooele och Terminus... 4 OOc.m AFGA Till Ogden, Park City och alia ostra punkter 7 00 f.m Till Ogden, San Francisco. Cache Valley och mellan- 8 00 f.m iiggande stationer Till Ogden och mellanliggande 4 OOe.m att den skulle sluta med lungsot. Tillstationer alia ostra punkter, Ogden, vardt fdrsoka en att pSverkad Jag ra svag! tankte han Ater. Butte, Portland, Boise City af Dr. "While Wine of Tar 7 OOe.m Mina nerrer borja forlora sin Syrup. Tdl min stora belAtenhet gaf Tilloch San Francisco Mercur, Eureka, Provo, den rigonblicklig lindring, och tvA 7 40 f.m. Nephi och Sanpete-dalespanstighet, sedan jag AtersAg botade min hustru. Hon fir nu t Till Provo, Nephi, Milford, Det ar hemland. mitt svagt, duktig och rask, men jag vill ej mcllani. Frisco och stationer 6 00 e.m medicinen, om den ock kostade $50 det ar fegt, och nu mAste jag flaskan. Till Garfield Beach, Tooele och WM. H. PARRIS, Terminus 7 45 handla och se mig tillbaka. Skall Clin. Bd. Tp. of Wilton, Jag ej, nej jag ej fla-sk- a fla-sk- n und-va- ra denne elandigenjuta af allt, hvad lifvet eger, fastan minuet af min mor och min far, hvilkas tillvaro han forbittrat, hvilkas lif han tagit, ropar om hamd, Nej ingen svaghet, ingen tvekan! Jag vill ej vidare utsatta mig for samma frcstelse som i dag, vill ej bheka in i dessa skona, oskuldsfulla bgon, ty de skulle kanhanda komma mig att vackla, mig som intet annat kan formA att vika en hArsbredd veder-gallnin- frAn mitt utstakade mAl! Monroe Co., Wis. ri TAO EJ MITT ORD irOR DET, men I kopmwn, eller Kiamie. bvilka me oi Tar hymp ,och de vLj White ur tieu b&btA Uoetmedlcln p& Jordeo. FARMAR den. B&nta delen af AHCU L. 81M8, Mount Vernon. Mo. (Nimn denna tidning nfir nl nkrlfver.) V i sand det anderbar a franska l&kemedlet CALTH0S frltt, jemte ett lagligt garanti att CALTH0S hflmmar afiopp och utstrtfmnrn-oa- r, k, kusarar aadesftfrlust, eamt Aterglfver ftfrlorad a llfskratt Begagoa det och om nt Ar nfiid. Adreesera VON M0HL Sole American CO., . Skrlf p&engftleka Agte, 81 F, CinclDDfttl.Q. Jag Derfor A ngbA tsbiljcttcr till sain till alia hamnar i Europa. litljettkontor: 201 Main St. . Telefon nr 250. Generalagent for pus- - sagerare-afdelninge- E. DICKINSON, allmfin fbrestAndare. E. L. LOMAX, Generalagent 'ibr passa- irerare.- - och biljett nfdelningen. 55. H. II. CLARK, OLIVER W. MINK, Receivers. E. ELLERY ANDERSON, 10HN W. D0ANE, FREDERICK R. COUDERT, NilJVeve, (11 . VSf" landet. utom Sondagar. kopa eller salja begagnade eller Ql1 (Forts.) Brel fran TILL SALU, GAr alia dagar utom Sondagar. TAg soder om juub gA alia dagar D. E. BURLEY, begriper det ej, kan ej fatta denna trollmakt: men jag skall se- gra afven ofver raskt till verket! Krapetekare, Wtrrwiv orn tela att dot och6Uc ria t Vi nya MOBLER, SPISLAR, med mera, si gi till 168 State Jbl. kunna rekommendera denna plats. Allt hvad al behOfver I medlciii-vd- g MATTOR Street. (lanes att tillgi ( r, tydligt uttr3'clte sig. Hvad an mA handa, skall jag dock aldrig glomma vanta svaiet. Hon stod ett ogonbliek tyst St3rsta ViktI andra ord lagen angAende 0m nl Smnar alllgga ert besdk I gamla landet, si EOM IHiO DR detta. Jag sa det till mutter, det STOEA JllrEXtmiOMRH ar franska for hustru forstAr MED och si hon de sa: va berin, 'Ja inte de ja tankte att de allri kun-nvare riktit A roste pA bikuper JPrK.ktia:a A hus A afresa fr&n fjarfi istallet for pA an- St. Paul fPassazerare Onsdagen d. as Nov., Tisdagen d. I Dec. och Ousdagea d. 9 Dec. nat ordentligt folk. Jag sa till Minneapolis Torsdagend 26 Nov., Onsdagend. henne att felct var nog det der tmeago.... 3 Dec. och Torsdagen d. 10 Dec. och frAn NEW YORK med nvmodiga astraliska svstemati-sk- ETRURIA ...Lordagen den 28 November, 11 f.m. Lordagen den 5 December, 5,3of.m. valsystemet, med det begrep CAMPANIA UMBRIA.... Dordagen den 12 December, f.m. hon inte for hon ar inte vidare Dess flyttnde vSrlden. pilta kro da stdrata, inabbaate ooh meat knftare I.1MKN har brutit alia rebord. aora fMjar larder ska jag saga, men de fAr CUIAKD Ofer Atlanta pt duftr, Uaasr, ftSaiaHtart dam, i tiaaaar. hertn lAf att strvka ut for fAr 8a till,TillattHkudlsarlti ni arhliler biltettarofvardeo famla, tillfOrlitlija oeh ni skall itnjuta deo a&kraata, anabbaata btata dfverresa. hon si det i prent sAtarattan ochbtaas Linle har varit verksaahat I Ofvar U Ir oak har att e del-tagan- froken! g, eller sAsom och mad vord-samlig- Mo sade han sorgset leende. dor och faror hafva kommit mig att glomma, att jag annuar ung till Aren, och gladjen ack, det ar lange, mycket lange sedan den flydde! Han myllades ned i en graf, och aldrig, aldrig skall han gasta mig vidare. Han sAg med dyster min pA grafvarne omkring sig, och dA han Ater lyfre ogonen motte han den unga flickans om varmt vittnande blick. En onambart ljuf kansla genomila-dehanbrost, och han fattade hennes hand ochkyssle denvoid-nadsfull- min sa p'rofningar, om nAgon gjorde er mycket otulf skulle ni ej dA hata denna varelse? Ilatis rost hade en latt darr-ninoch han tycktes med oro 3 den tacksamhet, jag ar skyldig mitt s raddare, sade hon lugnt och bestamdt. Lifvet ar andA 11 ingen smAsak, som man kan utan vidare forlora eller kasta bort. Jag tycker mig forst nu, sedan jag varit nara att forlora det, satta varde pA allt det go-d- a och skona, Gud gifvit mig, och komma sorger och profnin-ga- r hvad mera! De aro san-d- a till vArt basta, till vAr rening och battring. Ja, ni tror det, men om en menniska vore verktygetvid des Sanpit, den 7 Desember 1896. Herr riiddaktor for svenska tidningen Korrespondanten, mad belsning. Ar herrn rent etterbefangder 17 hafva ett stort och nytt ui val af amerikanska och europeiska som skievar Anton Svenson p& llufvud-agentu- r och kemikalier. Victors botemedcl drogcr min tidning detta fr&ubeder mot katarr, Victors host-siruoch lcfver-pillc- r samt Turngrens ED. T. STUDNESS, ja mig for framtiden oeh efter medel mot rcumatism Examinerad apotekare. tiden forty och emedan att Antonius Swanson ar mitt arliga namn i detta kontriet till hvil-ke- t jag mad legeslaturens och Bon och Tio Guds Bud. guvenorens tilldtelse mig sjelver IN SXRDELES VACZEH LITH00EAFL TKYCKT I TJTJGU KTO0EEB omdopat haver. Anton Svenson OCH GOLD. i Taflan &r 24 turn hiig och 18 turn bred, med hvlt kant Bilderna aro det var min gamla menniska vackert och fint utforda. Texten ar tryckt pi svenska spriket. Denna Antonius landet man vackra tafia kan Isynnerhet reknnimendcras som en mycket pussande pregamla sent. Den 8imdes, val inpackad, till hvilken aiircss som heist 1 Forenta Swanson det ar min nya mennifor SO Cents. Frimiirken Staterna, Canada Sveripe jmrtof-i- tt ska i det nya landet; begriper Elipp detta nt och Band det med Eder order, si siinda vi Eder fritt vlr forteckmne ofver svenska bbeker och Hera olika p.ofnummeraf "Svensk herrn (let, hva? Stort nrval af DANSKA och NORSKA BScKER till billiga priaer. Jag Bir att reppublikanera C. Rasmussen Pub.9 Co., 235 mot demmokratera och ' sager att valet inte var lagligt, fr Herrens o-- Famflj-Jonrna- pro-tester- er w i'. emot-tapa- s. |