OCR Text |
Show HEMIIGHET. lAHKIRENS . I fiojnntisk berattols n ; da-ga- af ' MISS BRADDON. (Fort, fr. fareg, nr.) betfinkte det- mannen den unga sir nistan omBjligt , tycktes det honom I den uppgift,hvilket han sjelf ,(t Ifija Understundora Lmfldade ban aig m att inbilla sig farSf-Ld- t Ljelfattintet mord kunde vara Ht I jjorde till mil. junieftermiddag Godwin siledes icke till det grBfsta brott, ,jort sig skyldig kan hega, att berBf-- I en'meniska on, Mahinda var lif. hennes like n v, at eh hela sammanstBtning eadut det ifrJgaVarande att Rupert och Det var honom omBjligt att draga 'denna skuggrika sidoging. Han viss-t- e himlen, si betraktar det mig med ho bort utan att kasta finnu en blick pi att den tUta smiskogen kring grot- - tande blickar, alldele .som ora det vil hennes vackra ansigte. tan var Kaleb WilJreds favoritplats Ie saga an jag icke har trttt att tiga De linga frausiska fanstren stodo och att her. garni lukiga tradgards-mJstartoed ftvad s. it, H.ait jag gii, helt Cppna. Lionel smBg sig ijudlBst ofta uppehBll sig der hela r, scr jag .lei irainfar mig; det farfflljer frin morgon till afton. liings muren tills baa kommi; under mig oupphBrligt och fyller min sjal det fanster.innanfBr hvilkethon sj3ng, Lionel misslog sig icke. Ocksi med samvetsagg Bfver att jag gnmmer och' med tillbakahillen andedragt denna gang triiffade han Kaleb fflr sig pi den fasansfulla henigheten och fastade ban sina Bgon pi siogerskans der. Gnbben satt pi ett klippblock icke yppar den far rittvisans handhaf-vand.... med armbigarna stSdda mot kniaa. ansigte. Julia Godwin tycktes vara mycket och ansigtet doldt i hSnderna. Han Lionel darrade som ett asplflf. tankfull. De linga Bgosharen dolde spratt till vid ljudet af Lionels fotsteg, Gubben fortfor efter en paus: nistan helt och hillet de tjusande lyfte eista Bgonblick upp hnfvudet .Tag er bild tillbaka och dfilj den Bgonen, hvilka drffmmande stirrade och sag upp ml en fines uttryckslO-s- a fBr mina Bgon,' om ni icke vill gBra ut i rymden. Hennes rBst darrade leende. Det r ju den mans mig vansinnig. och de fina fingrarna glfdo llngsamt "Ah," mumlade han, "en framling, ansigte, som blef mflrdad i den norra " hiin Bfver tangenterna pi pianot. en friimling! Den unge man, som flygeln! minuter unstod Lionel fBrsj uaderstundom talar med den gamle Lionel Westford utstBtte ett hest Nigra ken i betraktande af denna tacka taf- Kaleb. Jag ar icke rSdd f8r er . . . skrik af fartviflan och ajBnk till jorden ia. Derefter ryckte han sig plfltsli Nej, nej, hvarfflre skulle jag vil vara med sin fars miniaturportritt fast gen ursina drBmmar, han vigade icke ridd far er, di nl alltid er viinlig emot pressadt i sin slutna hand. Di han att drdja Uugre, af fruktan far att f mig . . . Nej, jag er icke radd fBr iterkom till medvetande befann han skulle observera honom. er. Men ni mV.te vil icke vilja Bfver sig liggande ensam med ansigtet vfindt fruktade som tala mig till attrBja min intet Han si mycket hemlighet? mot grismattan. Himlen var mork, med t a, endast hfir och der tindrade en ett sammantriffande Ruper Vill ni att jag skall farrida min Godwins dotter; det oaktadt var det Det var sent och daggen min gamle herres aon?- H4r si pikostande far honom att slita sig har jag lefvat si lange, si Hinge, hela bflrjade att falla. IBs frin henne. Den unge mannen kinde feberrys-ningSlutligen smiig han mitt lif, bide som yngling och man, sig lika obemfirkt bort som han ko ra- och ni vill vil icke locka mig till att genomisa sina lemmar. En mi t, gick hastigt ut genom porte n och bringa min till slBhet grinsande sBmnighet gamle ilskade herres son i galgen? . . . hans nidde Hertford. hjerna, men det oakNej, nej, han skall e i galgen . . . Di minnet af det, som nyligen stod tadt Han stod just i begrepp meef att gi Jag var barn sag direkte till jernbanstationen ; di det jag ftrbrytarne dingla mellan himmel tilldragit sig, klart far hans medvetanplBtsligen frill honom in att det mojli-ge- n och jord i sina bojor. Pi IansvSgen de. kunde vara ankommet nigot bref mellan Hertford och London hflrde Han fBrsBkte att resa sig upp men till honom frin hans mor eller syste'. jag ofta vinden leka med de torra hans lemmar voro styfvaoch orflrliga. n Han vtnde dertflre om och gick till och de rostiga bojorna samrade Endast med den yttersta anstrangning ett var Der . . . verkligen posikontoret. Nej, aldrig kan jag bringa en fflrmidde fatterna att bfira honom och till honom adresseradt bref och Godwin i galgen en son af min och med vacklande fjfit famlade han framit. var hans mors. Hennes gamla herrer Allt simmade i en dimraa far hans hand tycktes dock denna ging liafva Lionel Westford tog plats pi ett f forde darrat di den annat klippblock vid sidan af den Bgon, under det trfid och busbar tyckpennan. mor min 0 himmell" Unkte han, Han la- tes dansa omkring honom. gamle, vansinnige mannen. 0 Gud, stBnade han, ir jag mitte vil icke inyo hafva insjuknat. de sin hand vanligt pi Kalebs arm Han slet omslaget hfiftigt upp och och sBkte lugna honom. sjuk? Skall jag kastas ned pa liste brefvet under det han begaf sig nu, di fBrsynen tyckes kaIa "Var stilla och lugn, master Wild-rehamna min faders dBd? till var att Det till fade mig och litom oss tala jernbanstationen. han, pi vig n samma bref, som Klara Westford (Brnufligt samman. TJnk nu icke Lingsamt skred han fram pi ging-stigeoch nlrmade sig hufvudbygg-nadeskrifvit efter sitt sammantraffande mera pi denna sak, men kasta en Han visste att den stora por-te- n med Gilbert Thornleigh. blick pi detta potriitt och sig mig om Ord kunde icke beskrifva den unga ni farr sett det ansigte, som det aldrig tillfistes farran sent pi natten Genom denna port kunde han obe' mannens fasa di hans Bgon folio pi Med dessa ord Bppnade han medal- markt smyga sig in, far att sedan dessa linier. sig upp pi sitt rum. Hans far hade en afton i slutet af jongen, hvilken innesfat hans fars Han hade nigot ffirandrat sin farsta och hBll den fram fBr den gamle juni minad sistiidet 3r begifvit sig till och sedan dess hade diren. plan. Nu fann han det klokast att Wilmington-Hal- l som fart hoNigra minuter stirrade Kaleb Wild-re- d begagna sig af tillfallet, igen hvarken sett eller hart det ringa med ett intetsagande uttryck pi nom under backirens tak, far att ste ifrin honom. attsamla innu flera bevi3 pa En sumraa af tjugotusen pund hade portrittet, derefter tycktes han blifva Godwins brottslighet. blifvit deponerad i Rupert Godwins i hflgsta grad upprflrd, han sparrade Rupert Han porten och tridde in i Bppnade hvilupp Bgonen och hans Iappar darrade hinder, samma Rupert Godwin, farstugan. Ingen af betjeningen mBtken som Harley Weslfords fordrings-egar- e konvulsiviskt. te honom och utan att observeras af "Store gud i himmelen lalit drifva kaptenens bustru utropade niade han sina egna rum. Hemlighe-ten- ! nigon och barn frin deras lyckliga hem. han, "Hemligheten! Ljusen pi bordet i arbetsrummet . . . Hvarifrin har ni fitt denna Med vacklande steg och ett ansigte voro! icke tanda, ctn i bild? frin hvilket hvarje droppa blod nattens hali'dunkel sig (han att det "Bry er icke crom," svarade Liogick Lionel lingsamt lings bief i han-de- nel, som endast med yttersla mflda bref, som han addresseradt till Julia vigen med siu moders mera lig pi bordet, der kunde dOlja sin rBrelse, "betrakta blott Godwin, icke han lagt det. Var det mojflgt alt hans far fallit detta ansigte och sig mig sedan om mBrdar-hand Medblylunga lemmar och skfilfvan-d- e ni nigonsin farr fin nu sett det? som offer far Rupert Godwins af feberkyla vacklade han ini ett "Om jag' sett det farr!? utropade ? Var det hans egen fader hjer inangransande rum och kastade sig pi skiilfvande af teblod som fargat kiilartrappan under triidgardsmastarn, Om det gfilt hans lif, si hade den norra flygeln? Pi hvad satt skul- gest, "han frigar mig om jag sett det- sangen. honom omBjligt att laga varit dock det Det fir ju det le han farskaffa sig visshet harom? ta ansigte fBrr fin nu! !i framat. ett , steg Skulle han resa till London och lem- samma, som farfaljer mig bide nalt ! Om jag ser (Forts). na saken i polisens hander, eller skul- och dag, hvart jag gir ll emot mig det i till hinler Wilmington-Haned si iillbaka vattnet, le han vanda och farstSka att skaffa sigkflnne-do- frin bottnen, liksom jag sig det den om huruvida fiimlingen, som olyekliga natten. Ser jag upp mot, norra flygeln, faljt bankiren till den en omstfindigheter, afBdeL" Den blodbestfink-- u kliideslappen, handsken, Kaleb besyn-oerlig'l- tillfalliga fasavackande yttranden, jlltsarrman kunde mihanda fflrklaras annat satt in Lionel hittils pj ett helt Iftrestilt sig det. "Hvarfare skulle Rupert Godwin frigade den mflrda denre frSmiing? cnge mannen sig sjeli. ."Hvad kan han viil haft derail? Hvilken . , dirskap att misstiinka , slik ogerning! Jag man en sidan tn bar burit mig lika vansinnigt it 10m VVildreds .1 e. (Inkorporeradt den fewnaufital Hkbm J J1M.0W. T. April 1885.) UxfaJd . Joshua F. Grant,. Gelanv, President, i'Grorok 1 Odell, Vice-jPreti- w Sekreterure'ochjBARssor- - ia r clsfiit. HlFnt J. CA8T, John Hknrt Smith, ensta-ka.stjern- hus-bond- e, Joshua F. ar Grant, Georoe F. M. Lyman, Abram 'Haotm. Orson . T A. Woourf.' Odeli, ic-k- be-ne- gamla trfidgirdsmastarn. Men det lyckades honom icke alt allt hvad han sett och h6rt. den giernma tyngd tryckte pi hans sjfil. Ovilkorligen erinrade han sig den besynnerliga, tryckande kSnsla, hvilken bemaktigade sig honom di han fflrsta gingbetrfldde Wilmington-Hal- l. En fflrfailig hand-skrifte- n Kempsniet dr nu beredt pi att gors en inyeket mor oek' hsndel med vagnar, droekor, fikerbniksrodskaper m. m., mmt fast uppmarksumhet pi foljande valkands och oofvertraJ3i ystoti DK MYCKJfiT BEROMDAI sjuk-sfing- en "Det tjenar till intet att lJugaBr sig sjelf!" utbrast han en dag, efter en "Skuggao af ett haftig inre kamp. Det mSidade offrets bbd farpestar luften. Jag m'sle gBra mia pligt, hvad det fin brott rufvar dfver delta stille. mi kosta. t Lionel Westford beslutade att icke spitla mera tid, utan att redan samma dag lemna vVilmington och resa till London, Ifir alt sfitta sig i fiJrbindelse polisen derstldes. Efter att liafva fattat detta beslut satte han sig ned, ftir att skrifva till med hemliga Julia Godvin. Som skfil far sia plBts-iig- a a afresa ville han faregifva att vig-tig- denna Det honom. re- angelfigenheter gjorde far sa nfldvfindig var eraellertid icke ettsilatt arbete, borjan farestiilde sig, att detta bref. De fii, enkla raderna som han 1 bringa smarta och fflrtviflan den qvinna, hvars adelrr.od raddat honom frin nod och elande. Hans brefbief kallt och formelt. llan vigade icke att uppenbara en gnista af sina verkliga kSnslor. Brefvet blef farsegladt och farsedt med utanskrift, taflorna, som han fernisserat och lagt sista hand vid, stal-de- s i ordning, och sedan allt detta var ombesorjdt, hopsamlade han sina A tillhSrigheter, hvilka han packade in i sin koffert, dock beslutade han att icke strax taga denna med si g utan att farst sedermera lita afhemta r skulle den. f oguo if n. be-gif- va po-tri- far-sB- OCH EOAD CARTS, G1LP1K SlTLKY PLOG, den ends Single Lever SeU-LtM- MASSILON TB0SKMASK1NK8, GALE HANDPLOOAR OCH HOBFFCB California Coooord Durness, Buffalo Barbed Wire, inyeket Kirdt ragutimaaer sumt alia till ikerbruket homnde'raddapeei V hva kopt halt don aftfrr som eristcraf nnder namn af EOWTFT SEREJIF. CO nch vi rekommenacra oss i deras respsktfvs kunders bonagna itanka. 6 aivc War; on it . Machin o-O- per En half block sodcr om featem, Salt COm LakeCity, .TFXXE5 3PEI0PLSS ; I m verkligen var hans egen far.; Han ville lemna Wilmington-Hal- l far att Slutligen beslutade han sig utan att vicka nigot uppseende. Han itervinda. Han trodde sig hafva fun-n- it Snskade derfare att afresan skulle ett satt att taga reda pi om den i all hemlihet, men framfar allt farsvunne frSmlingen var eller li SULKY PLOG, iabrikorad, WALIKK A. WOODS SKORDEMASKINEB, ... n. . OF I SOUTH I COTTONWOOD, Eduard H. Ruh.s Farrell. Handlar med fbr-sig- gi Speceri-- , spirfast Onskade han att dessfarinnan undgi icke var Harley Westford. mell'an de hvarje mOte med Julia Godwin. Solens sista strilar fallo Han kSnde sig icke staik nog att a sidan om hvaideta hdga traden pi till in afsked med den qvinna, som han farde parken, grnden, hvilken iilskade. En blick frin heenes svarta sem omgaf Wilmington-Hallfigon kunde komma honom till att rlija Tankfull skied Lionel Westford och ta-g- niANUFAKTURVABOR . sina kiinslor. g, ; Sakta skred han utfare den fiamit alfaen och vred af init fasta vid sin pa hvilken han till Wilmingioi.TIall fnnnit den roceri- - trapporna, Pumbers, Gas and steam Fitters . genom farstugan och ut pi den grona Han stan- grasplanen utantOr huset. FBnstenia gamla tradgirdsmastarn. nedra vaningen stodo oppna och han nade ett Bgonblick, d.og en liten snB-r- e i kunde lfara Julia Godwin sjunga. af guld, som hangde ett veslfickan af ljusbrunt h Ar, upp ur Singeu var honom bekant, ly han hai forskandebhekderpa. de ofia drtimmande-lyssnatill den och kastade tn de linga sommaraftnai na. De veka, Delta mjuka samt ett fullstandigt lager af t klanglulla' tonerna' fylde hans sjal ra Wesllord khppt ;1 t nted vumod. Han stod nu i begrepp och medaljongen i, . cdtte.tomsorgs-fullmake, med att fly bort ifrin henne far utfaidt potr.itt af hennes Ror for bVrandet all-ti- d. Westford., itaget kort kouerdikapten midsommardag, Om Bdet nigonsin skulle lita dem fare den olycksdigra med hoaisked tog mota hvarar.dra har i lifvet, si di hans hustru St.ulle hoti hetrakta honom som sin nom. in pi Lionel vek icke utan afsigt bittraste hende. Pumpar, 137 "Main .' af ydrantss, Gatspo'ar?, Badkar Scent, midt einot S. Fardis'fjoda Mansklader bntnnar en speeialite. artesl-k- a P. m. m. TcasdoIL P. 0. Box . M. LOVE-NDAII- L, Saporintendesk. |