OCR Text |
Show 1 1 T5rHS si ' FRISINNAD VECKOTIDNMG KEDAKT0R; 2 j j hjkitat lumas rum, si man fitt lara, Det til cck med lar finuas kawrar tvi OfOi tiuas .let rum, si ligger ganska 1 tiara Alitaga dorr det fiiines likasi. Oeh Hnnes durr sft rnAste dartill svura Kan soul tvAng, Tilltka 11s, ch t an.-e-s Oeh ar det Us, det nyekel iufiste vara, Oil fcjartma :mkr-- l lieter slug. Auim blef atdiig liftgut hjiirta slutet For singens adla, gudaborna makt JIvan hinder tor dess fria ffird fir bru-te- t Oeh hvaije molstlnd ur dess vfig ar brakt. For slugeii, i hvad tonart den nil klin-g- a Oeh uti hvilket tempo kr dess gAng, PI oppeu gafvel kknslaus portar spi Inga, Ty 'hjiirtats liyckel heter sing. Stain upp en sing med gladt oeh mun-ter- t sinne, Nfir du att niota gAr den nya dag. LAt siuigen ljudu ntom hus oeh lnue Vid dina sysslor utat skllda slag. Sjung man vid plug, sjung kvlnna vld diu sltinda, Det skail fbrjaga dystra tankar tiling' Oeh lefnadslnst i tiotta sinnen tanda. Ty hjiirtats nyekel heter sing. Blund singers maugd Siam upp den forsta bfistu, Det alltid nlgot ar att hltta pi. Du vikt vid valet ej behofver fiista, Sjung hvad du kan oeh det hlir bra SndA. den haudlar om! Jo, om in- genting mer och ingeuting miudre ini att det anses lampligt utt kvinnor ska fa rosta. Skulle da skada? sa' haradsdo- niarn och tlttade tinderllgi pi Karl Laksson. VI andre borjade titta upp, ty vi tyuligen, att harudsdomarii och Kalle skulle hraka pi hvarandra om det dar. Sititen ar namligen den' att under llngliga tider hlllit sig med en tidning, som ges ut Stockholm, ett sy ndahlad for resten, som fordarfvat sjalf n pi haradsdomain oeh gjurt bonoiu till en fjunter och in baekhare. Det lar uaturllgtvls den sjalaflnetli-etldnlngen, som gjorde, att haradsdomarn holl pi utt bli ihjfilslagen pi kyrkohacken, den sondag, dl vi flngo reda pi att Norge hade satt af vir giun-lkung. VI fi.ro annars ganska stilla i lande-na- , som det heter, oeh ganska kristliga Men den dagen fordes det ett ocksft. fasligt lit pa vir kyrkubacke. Vi ville sllss allesammans och satte oss fore att brusa mot gransen och ta.ga krag-tamed dem, som satt af vir gamle smillo och hvite kung. Hfir ska vankas smorj! skrodera-dtill och med kyrkovarden. Och gamle gratlallsten Tropp svor pi, att ass liuu finge med sig bara si mycket som ett kompani af Smllands linga gruna-diiresi skulle han tvfirt bota hela Vi hafva visor, filskliga oeh rara, Som ej for ofta kunna sjungna bli Och skulle stundom brist p ord det SI gnola pi en filsklig melodl. Sjung slsom flgeln sjunger uti lunden, Det dnger oek for en oeh annan glng, Oeh det shall sinnet gora gladt for stunden, Ty "hjartats nyekel heter sing. Sjung svi nska folk! sjung vid den stil-lharden, D1 dar vid sysslor dageus stunder gl Tag slngen tiled, niir det blr ut pi far-de- Ett blttre sfillskap kan man icke 11. Sjung uiir som solen libgt pi himlen gldder, Ty vet, att slngen adla kiinslor fuder' Och hjartats nyekel heter sing. Gosta. Af THURE r S. Plata uu inte dmnheter, Kalle Tror du inte att det limis mlnga, manga, som a' Ilka bra sum hon. Visst sit ter hon daruppe Broarp och fir skota hela ruljangst n, siilja lueatur. stadsla folk oeh skota hela den stora glrden med sill Kviimohand isst fir det saunl ,atf Karlen honues fir en skrida-ling- , soui aldrig kan Kumma utoui utan att ban liter sig t'alla i det ill siiga att han fir ett sln't bk, att hull liter luru sig att skrlf-vunder reverser, nar han tror att ban tccknar under ett kvltto. Visst ar det sannt, att den arum staekars halffor-slitnhustrun fir reda upp de dar som han trasslat iliop, oeh att hon fir beundransvfird oeh hfittre an en hel llrskock karlar. Men tror du inte, att det finns flera fin hon, som gora pi summit satt och fl slita pi lika vis? Fbrtjana inte dylika rostriitt, nfir de egentligen gl utanpl karlar? talade haradsdomarn. Vi undrade hvad Kalle Isaksson skulle svara pi den saken. Han tittade ut genom fbnstret pi rbnnen, som stod darute och blommade. Sen sa han saktmodigt och stilla, i detsatnma han tog till sig battan oeh redde sig att gl: Jag ger mej inte find! i deli liar saken. Ty hur du pratar, hfiradsdoma-re- , si finns det i alia fall inte mer an Och det glck denna sommarmlddag en Selma pi denna Gads grona jord. Och jag tror inte att hon skulle onska, si Ilngt, att till och med Anders 1 som .kan tala och Ur kristelig att man vriingde ut och in pi varlden for hennes skull. och singanforare i Jungfrufdrenlngen. Ifit dem sjunga slngen: SI giek han. Haradsdomarn tittade efter honom. Lit oss gl, lit oss gi Han har kanske inte si orllt, om Dit, dar vlnning vi fi o. s. v. man foljer.hans tankeglng te djupet! mumlade han. Och si knficlte han till Vid det tillfallet hade emellertid att addera uti rusat in bland folkskoc-karn- a och sagt till oss, att vl skujle vlrt fornuft till flnga under lagens lyanad, y Och han nfstyrde varklien sriget mot Norge,' Bum hon Va alfiatbij'.v Li Nfir Jag var etc barn pa sju fir, berai-ta- r det tillfallet. Franklin, hade mina vfiiiner pi en Men darefter trodde vi liXiiom inte lofdag gifvit mig fifkorna fulla af slan-tamer an Jfimt. Jag gick dire.kt till en butlk, dfir Och vi hade nog riitt i denua tro. man slide leksaker, hvarvid jag matte Anaggingen talade han Inte pi sin tid for si kallandes majoritetsval, niir en gosse, som bllste pi en hvisselpipa och blef si fbrtjust, att jag bjbd honom vl andre ville hilla oss till proporlio-nalisternalia mina slantar for densamma. SeHaradsdomarn hade bifvit hvail vi. dan jag kommit hem gick jag huset skam till sagandes, kalla frisinnad. runt och hvisslude i plpan, sjalf beliten, men storande hela famil-jen- . Hvilket ju egentligen iir opassande for Niir mina syskon och Uusiner fin-gen lantgubbe, som vill hetas vara kai l hvad jag betalt, sade de, att bora, niisstro-endoeh rejiil. SI vi flngo ett visst Och hade han jag gifvit fyra ginger si mycket, som for haradsdomarn. inte haft si ruAnga medel, som han har, hvisselpipan lar vfinl. Delta kom mig si hade vi naturligtvis selat af honom. utt tanka pi, hur mlnga goda ting jag skulle kunnat fl for Aterstoden af Sldan var han. och de skrattade si mycket it Nar han diirfbr harnere Hagnen kniickte till mot Kalle, si visste vi att min dumliet, att jag grat af forargelse. del skulle bli ett djadrans ordkastan-de- . Retlektionerna fororsakade mig mera sorg an hvisselpipan gjorde mig niije. Senare hade jag enydlertid stor nytta .Hvartor ska inte kvinnor ha riitt min-netill lostning. Dl a val inte siimre an af detta, intrycket stannade kvar i var tt att di frestad ofta, si jag vl? sa' hlradsdomarn. kopa onbdigt.sade nlgonting jagtlllmlg fi att di Inte har usslare sagt, Jag sjiilf: "Gif icke ut si mycket for an vl. Men tank ofver, haradsdomare, oeh si sparade jag piingar. hur skulle det vfil gl, om vira karin-ga- r Nfir jag hade vuit upp och kom ut finge gi med pi stamman. i varlden och borjade liigga rniirke till Det ginge nog! niannlskors och goramle lltande, Ja, it helskottan ginge det. Hviljag mlnga, mlnga som i mitt tyc-kket prat och elande! Och aldrig toge betalade sin a hvisselplpor allt for det slut. Vi blefve sittandes pi dyrt. 1 evighet, ty fiss fruntimren finSig jag nlgon allt for ifrigt traktan-dge rostriitt, si blefve det ett babbe! i efter hofgunst offra sin tid och oandlighet. Tag till dig sjalf oeh tank vid leveer, sitt lugn, sin hur din egen Kajsa dlskuterur. ofver sin dygil och kanske slna viinner Tdcker du att det skulle va roligt for fiir att uppnfi densamma, sade jag till dej att sliippa henne med till en sjiilf: Den mannen ger for mycmig eller ett riksdagsmanna-val- . Tror du att hon rdstade pi dej, ass ket for sin hvisselpipa. Niir jag sett en eller annan fikande det blefve frlga om att sitta In dej i efter popularitet fjfiska i politik och haannre kammaren? ta' dar, Nej, sina egna aiigelagenhetcr. har radsdomare. Ho skulle tvart om rbra jug oft. i lankl: "Han betalar varkligen bimmel och och bilda opp jord parti t'br myel.et for sin hvisselpipa. dej och skfimma ut dej och bjuda Har jag lart kfinna en gnidare, som en sfick hel kaffe for att efter fl pi frill hvarje lifvets bekvamlig-het- , lhop ofvervekt emot dej. Bara for att fran gliidjen af att gora godt It an fl ha dej hemma och te hands, nlr hon dra. l'rln sina medmfinniskora aktfiing bllr illvetUg. Nfihfi, gack inte ifrln och frftn var.kapens valslgnadi frbj-de- r Frunordning, haradsdomare! for att samln rikedom.har jar sagt: fi' timren bra, ofverdrefvet bra till att Arma nifinniskn, nl betalar i fanning baka pannekakor, snyta barn och koka er hvisselpipa allt fiir dyrtl firtvfilling. Men att rosta och tala pi Motor jag en njulningslysten manni-ska- , stfimmor duga de inte till. Lit dem som liter hvarje tililfille att varldens och manniskornas oden sitt forstlnd pa sic ur handerna ul slna kaffckalas. slsom det af Aider och forstor sin eknnninDka existens Men hafver! deni hill ifrin sed varit X) kommunalsalen! predikade Karl Isaks- for materiel! njutning, f.'ger jag: son och var arg som ett gammalt tjuf-lii- . niisstager er, ni skapar r id.iaor i stal-le- t for noje; ni ger ut for mycket mr er Haradsdomarn tittade skalmaktigt, hvisselpipa." Ser jag en vacker alskvind Kvintu pllrande med bgonen och sig ut som en sldan dar karl, som spelar knack gift med en ri, brutal man, tank skada, att hon betalt sa myc-keoch har trumf oeh ess oeh vet att him for hvisselpipan!' ska "gl hem med spelet. Hbr dii, Kalle, hvad sager du om Kort sagt, min uppfattning fir Selma i Broarp? Borde inte en sldan stor del af det manskllga eland fl rosta? frlgade haradsdomarn och pi den falska uppskaftningen na och pi att si mlnga betaln ryrkte i sin rattarekrans. Det ar namligen pi det vL"t, att Sel- ket for sina hvisselplpor. ma ar det likaste fruntlmret vir och Karl Isaksson har var't glad Lansman Grlplund har stor fam vid henne i all sin dag, fast lifvot skll-d- e behofver pfingar. dem it en glng. si att hon fick gif, lonkrogaren: Jae, suni ts sig At sitt hill och han It slit. kumsarjen vet. tala fi silfver. men tiga Haradsdomarn hade late vfil namnt. di Knar sej oeksl rejiilt! 1 Vi voro namligen den dagen i n t. Hag-ne- 1 a a a lifirf-vom- e e r, Jul-oste- ta-g- a Franklins hvisselpipa. v r. e pan-garn- a r, 1 dun-drad- e 1 hlac.k-flaska- n n e stfirn-morn- a e fri-he- t, 1 af.-tl- 3 a upp-odl- a c j- f 1 Cliurrh Street (40 E. 4th South). SALT LAKE CITY, : jt 1 soc-ke- Jett-Olle- t J 5 arg. (gt af hmrje iorflu- i'mdtalla sig. ll.iila i.miarna stodu oppna till den ii'ia m.iDuloii. si att Ke li.Jre kunda roj la sig ml ftsymn af migdomeigsoni ai kei'.e likt en hrokig s.uulilig af hints liogljuikla tal och skratt i ir Mini den most unlii.eiuci laffelinu--ik- . ..e o la if ii mil. In. " . Uiulmi.g l.itler, lion vit, att som lum sifir nu, med luil'vuilei proiil moi par-ln, oeh limn ell irldeil ill iimtsutt hall, om n V anl oeli ar liun di u wiokrasle slaty limn Kan larjiima suito lid hvar sin alula af det stora bordet, och voro nu, se. Mycket l,r.i! (jf el si imi.in liieka-fiibllall llleil hill Violet. pa sin hbgtiilsdag, sum vanllgt fir Hur lum do vela det, fonuoi oiler tor gastlrilietons lagar oefi f'f Y B L M . angorilningeui: toreskrifter. !,'a;;ade Vanda tori amid. Darlor att jag ur ill gummul l'.if. Itiiuge satt m 'Hun grefvkiuan von Dulli n och prusiimian, do tvi darner 1 siarfiile otvei'stmnau. Jag hur lute Hon bade ljimiinmt liar af eti lefiat spittio ar bar ifiiljiu. shllskapet, son' han mlhunda stst skullacker latg och morkblAa ogon le hafia valt, iv hail var mycket svug eh i.tr kla.ld i en lidlix it klailuing Se mi, Jiur lion siioeki i' li.ula loiiiilt-nikan lor ungdoiu och skimhet. Fru Anua hain sm s.l in. all n luaste mull, man henne. riktigt sig giiuist, dl de just hiilh r Icke nlgot sfirskllt att a ji.i in lllju. loljn kontiiren af hennes lifirliga mi ihkla jirosten, med hvllken hon Ja, lion fir ett ih.innant Jag vet into, hvail det fir med den icku sympatiserude, otdi fann dot , tin, ss.nli farmur till Charlotte. Man DA Vanda icke hos farmor fick nlgol oeksl ganska trogt att umlerhllla gamner sig si al till mods, niir lion ur uiirke'eii. Kan nlgon liegrlpa, lmr gehbr fiir fin lort Jusuilig bfver deli nya le grefven, hvars samtul sallan strack-t- e sig langre fin till 'tt artlgt meiigif-vainlikimheteii, sprang hon Imrt till ill far oeh den tuna all elefulili-som slud af hvad mutparten yttrat, och ett horn liredvid sm till mur ha kmimtt Istadkommu en sldan Illjeslfingel? lion siiger aldrig mor, CHdi de til unga IT.ckornu utgotn som dartill var dof pi hogra brat, gora var i limit it liirdinnnn. nlgot roligt, men lion fir line trlklg. sig hvlskandl- for liMirandra. Men annars lar det lckc lirlst pi Mail nil jamt se pi henne, m b him iir Tyeker 'd u utt lum iir kokott? . t vld bordet. Farmor ftim 11 inte nlgon skonlu't. llvad i Irfigade Vanda Majoren var en mycket talande Lorsager, att him fir utspe.kiilenul. all varlden iir del, som gor henne si - Neej, hon fir bara vacker! re, och medan han ifrigt konverserado oeh silg efler majorsmed sin hordsgianne, kastndo hau dl - K:n det iuie Mira, att lion fir s:l och dl on hlick till sin skona fru i dot i fiillkomligt liaiurlig? frAgado Cliarlutte. 'll. in med sina stora, strllamle angi iinsanile ruinmet, i lyckllgt Hon fbrludl sig alltid mycket Hi ad det fir roligt att fl se uAgot om, att lion var hans. emot farmors metiingar Man hailn icke liunnlt langre fin till Visst Into! svarade den gamla s.j hell laekert! Dot gor en si glad! flski n, di bfverstinnim vfinde oig till frun. Det finns si mlnga mtinniskor, Oeh arm arm smogo do sig glum Kolvatteii, tur att leke forlorn hen- heir Antony pi sin hbgra sida och som fi nuturliga, och Gud Levant oss Man skulle vil-j- ne ur sikte. liir deras naturlighet Nu konnnor jag med en riktig iiuiu. Vld oil af tlorraiiia. som velle util lie dem giira sig riktigt till, for utt narken. fick (ifverstlnii.in plblsllgt bga vetsfriga, som Jag Iiinge liar tfinkt do ktuide bli driigliga. herr Antony. Hi aider har nl iut f)i fi det niAhfinilu det, att lum fi jot herr Antony. Det lar on liten herre pi en sextio fir, suarare mager fin gift er? si god? sade Cliarlutte sakta. Det liar ganska mlnga grumler, fet, med brim ansiktsfarg, uppsiftemle Tror du? sade farmor oeh sfig grot! liir oeh kolsiarla iigon. Han var min nAdlga, svarade ban. frumfor sig med sina kloka i Mfilirinilu har ni aldrig varit kirl Jag tyeker att gmla manniskor kladil en morklila kliidesrork. knappt licit upp halsen, om hvllken han liar sade hon. Det Kan Ju vara en af grua Uruka lara si leilsamnia. Fml.lt mig, ti v ii n Charlotte. en bred hvil halsduk lltiilad, hum model derna. Men (let tror jag allt, att farmor miss-(alar flere genera loner Ullbaka. Jag trodde line att lit med ert go Hail bind med sammanbit na luppar da hufviid oeh stora erfarenhot skulk sig pi. Mihfinda, svarade den gamla oeh orb sag mi d morka bllekar ut emot gora en sAdan iiinniirknlng! sade hon Antony och riktade sina kolsvarl fi skakaile pi hufvuilet. Jug kiinner for p.u ken. mot re den inga goda manniskor. .las, i, det var rtji Jor vfil, alt jag gon som tvA revolvermynnlngar Ik It tag or! sade pfierslimian tub ofverstlnnan. Nej, do fi into manga, ruckle honom handed. Nl skail jo id: ; t'el. nl l.'ar rati, svarade hon, dot Charlotte med en liten suck. var en mycket (lum frAga! Alla mfinui Hvarken lion sjiilf eller farmor tank-t- min lionlskaialji'r. Del kan lal into vara mojligt, siaskor 1m nlgon glng varit Kara. Mob pi, att just hon sjiilf. den lilla lade herr Antony och kyssete hennes sft har det, milianda varit en olycklifi uppoffrande Cliarlolte. hand. Hvad skulle liil beraltlga ink: k a rick? kunde raknas bland deras till. Alltid olycklig! svarade herr AnNu koimno Rydlngsholmarna Ikande till en snilan urn? Fria inlet, herr Antony! Fria tony. in pa glrden i sin storsta Alltid? upprepade hon. Det var Efter rangfomriliiingim liar jag proppfull af fanilljens lalrika meillem-nmr- , oeh strax dfirpi svangde major lilifvit domd att ha prosten till Lords, ulltsA flere ganger? A, mlnga ginger! svarade han. Walles frum for Ingftngen i sin hoga men jag gbr del lute gratis. Jag liar Jag har tiilbrlngat en stor del af mitt sagt till min son att jag torilrar ersatt-ninjuktvagn. for en sldan uppofirliig. Jag liar lif med att vara kar. Jiimt visade tig Han kurde sjalf fiir sin unga fru, och uttryckligt kom sum began att la er pi tiiln liog-r- for mig nlgon kvinnllg uppenbarelto, med stannade ett triiimf, hlda, hi jag kan ha on lorslftmlig hos hvllken jag sig uigou slda af ryck oeh siirang af vagnen for alt rur-khenne handen, si hon kunde hoppa nuinniska att tala med. nlgon slda! Men nl kunde aldrig bestamnia er, Ni gor mig nlllfnr mycken lira, ned. Majoren var en man pi femtio mtn fru, uiiprepade herr Antony. Men kompletterade bfverstinnan. ar, med hog farg och ganska mycket - Nej, min fru, det kunde jag jag fir er Innerligt tacksam. En king intt, pi kott nacken och under mlddi'g med mvckeii mat hbr till de svarade linn. Det var, som oin det aJllifvet. Jag gar lid fallacies mig mod att finga fjirila Han hade ett par vfinllga ogon och storsta piiiftiingarna ett bestiindigt leendc, som vid minsta annars alilrig med pi sudana tillslall- - "(dl salta den under en ostkupa. Ni fir en Klok man, sade hou. mina nittgar, men denna heel hDil.ig anledning gick bfver ett ganska K ii ra manga nuimiiskor ha mod att afsti limner ja, jag (yekte lute alt skratt, hvarvid man sig hnns Iran n allseritigen af sina idealer. det skulle vara sniillt att saga ru j. och ovanligt hvita tinder. Majo-reSa var det oeksl nlgot annat, fortskola lia sft roligt tilNam- A, funn tillvaron rolig. som oftast fi?r ban. Jag hur lilutt en liten fbriuo-. btier'-tinnasade mans, iippimmiran-denu hade han ju till pi rolig, och storsta an-Jag liar sft manga linger att gora genhet. Sjiilf kan Jag kbpet gift sig. Dl hans unga fru kom in tradglrds-saleii- , er. Men dar komim-- mitt ode! sade sprlksloshet lefia pi mina smi rantor, men (let skulle pi intet vis rackt tiU dtir vfirdfolkct tog emot giister-na- , hon plutsligt D.ir ha vl prosten! Herr Antony fnrsvann, ocli prosten at. foda en familj. blef (let rent uf en paus den - Men nvarfor alia dagar har nl konversationen si vacker var Storm nail;, ides med tunga, imponeraii-ddi Inte gjort ett praktiskt hruk af alia bon. steg oeh tijint ofverimian armen. edra talanger, min gode van? frlgad Hon hade half sorg, och del var tur Henms nid! sade han med sin Om ni tagit en eller for henne. ty intet kunde ha kliidt henbekl:.onnde Ion. Vir firado vfird olverstlnnan. ne si som den svarta paljetterade exninen, si hade ni bestamt vlfi liar sad mig, att han heMamt mig till hvllken framliiilde den bland-hvlt- dell lit mill kelsen ntt foi a nfiertmuan detta laget varit en ulmarkt stallning. J:ig VI t ju, alt nl har lining fur si godt halsen, do hvita armarna och de till bordet. om ullllng. Hade det nu inte varit Hon banderna. hick hade fbrtjusande Jag marker pfi er rrisl, att del ar ansiktsfarg, mycket mbrkt liir och na- en svir plikt for ci att uppfvlla, svara- mycket fbrstiindigare att sli er grund-- ' Ugt pft en suk, fin att si dar splittra stan svarta ogon. Ibland gjorde dessa de ofverstimian. did lion tog bans ogon ett kast, som om de vimlade litet, arm. Men ni f.ir vfil bara (let med or pi tusen olika ting, utan att fi Ion for ert arbete? men bet llg denna plotsliga hlick en kristllg ntiderg'.lieiihi t. Ni liar mlnste, min fru. svarud egen trolsk IJusnlng, soul hade gjorl En siAr jilikl En svir plikt! linn. Jag bar den allra storsta Ion. Jag mlnga af hennes tiliheiljare yra in till lialft'-upprepade prosten kan nu hesta mig den sallsynta lyx Hon var stilla, till oeh med ton. Tiartom n ofuntlig ara, att forsoka bli en minniska. mycket stilla. och fordo sig med en en en lion sig frigande pi honom med drottnlngs hlllnhig, dock ntan minsta lie foisvnmio strummen, soul tilga-dna kloka iigon. splr af fbrniimhid. nt emot mi.tsah n. Tank er en fimbetsman, fortfor Tvfirtom hfilsade lum pi alia med 'tan hade knappast blifvit pl.icerad han. En slat som jamt skail gora sam-vi- d samnia filskviirda bnjnlng pi sin skona bordet, forran d'-- uppstod detta nm sak. tank, i sanima tankar, Inte var hVls, och liad dessutom ett satt, att , samhallsmaskln-gorsoil, som af mantra somrnarflu- - annat an ett h jul glada skului hand med den person, for hvlltoeknet pi, att manniskor tiro sum- riet. Jag skulle lara olycklig, om ja ken Dm blef preseiiterail, si att eniivar lade, som kiinnn hiar.nnlra lal (H'h iiio hnridil mig si. Hela denna vfirld, beta mlstf. tanka: "Att hon. som fir sA vana att ningfts. Isynnerhet var detta imicrimi, allt detta mingfaldlga, vara si kan r, unspraks-lbvack( I salon-:' n, (lal bordet lar du- amiliga, jag i ill ha reda dfirpi! Jag Till oci snail! Alla de unga lierr gnihbla diirofver, syssla mod alia hat for nngdotm n , halsa-deDl hOu gick nmdt i s.ilen och och migherrarne frail sa fenomener. Lifvet. ar si elindifit fbljdi s lion af en heumtrunile hvisk-ning- . granngfii'darn.'i tiade sfi niAnga geni' - kort, min fru, en mfinnis.ka fir en eA J som ronie hetydlig liten fiireteelse. Tlden rfickr sanima, ilktiga in' Vanda, son var i den Alili r, dfi sig om hastar. 'humlar, utfarder och laic till att lyfta slojan, som dbljer kor rika h ofier kilnnllg r, an det aldrig fatta- - I.t sainimmhaller alia dessa under, och skonhet.stbr; de fram till f.trnur. "Har dos sanitalsui'UH n och dessutom fladd- jag skulle bli fimbetsman och skrlfra du sett honn' farmor? Har du sell rade det allt lilet kartell lulten,1 som protc.koller! henne? a b tn imp grasligt lac- - strommaib' in frin de igipna fonstreti Oeh ar det intet af alia de ting, ke r?" och limlblommor. som med doft en af ro-er. som sfirskllt Visst a h vacker, mitt, barn; en hade fatt lippdraget att fora tager ert intresse? frAgade hon. och okett ut i charmant foreteilse, (Forts.) majorsk.'iu, den skiilia fru Ida, till yttersta fingerslietsarna! Sl rade den Lords, medan Andre hade fait sill plats ich gamla damen Huslakaren: foljilef.iajorskan bred vld NA, hur mAr ni da? hans barndoms-viimed bgonen. t De tajer vi inte. Ulle Ossian: Vanda satt bred-vioeh lekkamrat. ' r HvarfSr lute de dA? Jacob Rvding, en af de fern soner-tiTank, Jag trodde att koketla alltid voro tlllgjorila, sade Nfi, for papp sa i gAj att de koie-d- e fran Rydingsholm, en prfiktig och 100 kr. fiir att doktorn fjAgad huj Vanda. roJhirig mig man, som agnade Vanda Det fir bara sfimsta sortiu, svara- - den i arm aste til'gifi enhet och -- om ha- - i i midde I fjol. 1 Fa 1 trfif-fad- e for att bouppteckna och arfskifta efter hubtrun Inga Stina darsanunastl-tjles- , som med doden afgltt den S Mars, slsom det hette i Ingress. , Bot var burget och siffrorna i for den skull mlnga och lingstrackta, si haradsdomaren hade ett ganska hastimt arbete med adderin-gen- . Hail snusade och pustade och tog om och fick det lute Ilka nlgon glng. Nar han rakpade ner, fick han ett och nar ban kontroilraknade upp-fokom han till ett annat resultat. Haradsdomaren var arg, hvilket ju inte var att undra bfver, ty addition ar nastan det varsta rackartyg, som en mfinniska kan glfva sig i fard med. Riitt som nu Isaksson emellertid satt och las silt blad, kniickte han till att ryta och sviirja. Tbsst Kulle! Hur tror du en ska kunua rakna sakert, nar fplk.svfir och regerar omkring en pi det viset! haradsdomaren. SI blef dar tyst en liten stund oeh haradsdomnri u raknade: "fern och nie it sexton, sju diirte tjuefira, Itta dar-te- ' gbr me treltisex och si vidare Men bail hnnn inte Ilngt fdrran Karl Isaksson drog till med en ling och flanga siordoruar igen. I)a vu' val attan, att du inte kail lit a bli 1 forvillu mej, nar du sir hva jag liar for mej! rot haradsdomarn oeh drlmde nafven bordet si att lor onikull oeh utgot sig bfvr hela Instruments. Tvi! Det ar din skull, Kurl Isaksson! frfiste han. Min skuld! RAr jag for att iarl-dear vrAng. Las den dar biten i si tir du sjiilf si, om du inte bllr stolleter oeh bbrja svfirja. En ar val Inte mer an mlnska halier! vasna-de- s Kurl Isaksson ilia haudlar Liten om? Kotor aj 1914 o t. Karl Isaksson suit vld. dttf framsta bordet under gafvelfonstret i Hagnen oeh laste en tidning, mens haradsdo-muresunnueiade houppteekningsin-strumente- y KLIPPEBIJRGEN taH 1 Kvinnorostratt. 211 Selinas namn. mirfin Karl isaksaon him tyst oeh borjade grunnu. Ju. hou kanske kunde oeh horde fl rostratt. Da' du dues. Men alia ( Sjung for att egen h&g oeh sinne litva Oeh for att lfitta egna kfinslors tvlng, Det ock for andra skail till nytta blifva, Ty "hjartats nyekel heter sing. 3LAND SVENSKARNE (Corsbaacn ben 2 OTTO RYDMAN. Sangen. FOR rr.Li er j 1 f' (a af I HELENA (Forts, fr. lurey r.) Si lat del t'alla! sade bl nail. HVil'fbr ska' det inte fl giira som det v skyndadc tt losa Van med siiia blekltfingr Nti ser det fritt och b hon liinde sign'd si frun. Tag hit asken nie ska silkessakerna. Se har fir blltt skarp med sllfverrfinder. HfV din hy! Hon band sjfili nkanget en smakfull los rosett. Se t bl Nu ser du ut som en liten fjniii! For-u- t li.knade du mera en grashopj a. Nl, fortfor hon, mednn hon restc.- sig. ha de Ikirjat anlfinda darnere? Jag tror, att den forsta I agurn just nu Ikte fram, sade VamiJL som kretsade omkring sin farmot Ja, dl fl vl vfil bege es den, sade den gamla darnen, borjade gi ned for trappan. Vet du, Vanda, sade ofi.-- i jag skail ha den dar prosten ti Jag slipper inte! Jag klnm c tid sa som om jag sutte bn stort hus, som skulle krossa i jag sitter tnsdvid honom. M, halts alltid ge honom tvi stof.? dam kunde amlas i freih att fa Men farmor har ju bed? herr Antony pi andra sidau? Tyeker farmor hah ar vacker? Han r ju si konstig. Ah, mitt barn, det finns o .aisui'ls Han akonhet, svarade ofverst nil. n. som lu.r intelligent Det iir det roar mig att tala med. Alan: vei a drig, hvad han Koinmer att saga. Men han har ju si hesyimei tiga klader, sade Vanda. Hon menade, att det skulle stota don gamla. De aro inte fula, oeh de assa honom, min tinge, oeh si ar hat. proper, ren om fingrarna, sade bfverstiniian. och diirmed voro de nere i hallen. Gamle grefve von Dollen med sin grefvimiu anlande l sitt elegunta ekl age odi . blefvo moltauna at varilfolke- pi pas-sa- 1 r i trap-pan- Grefven var en liten mager herre med hvitt liir, bruna iigon och mlnga Grefvimian dekorationer til fracken. j annu nilndre, med starkt hojft nasa och De stora, tunga ogonlook. sign ut som ett par still exotiska figlar.som alltid suttit pi sainma pinne. Grefyen var en fullkomllg gentloman ur stind att saga en dumhet, men oeksl kifdrniogen att uppfatta en .Kvickhet. f'.refvinnan uar alltid filskvardheten sjfily mot hela varlden, men Intressorado si: ; just Icke for nlgot speciellt. Tvi vi, nliga, gamla mamiiskior af den mast oskadllga sort man lsan tanka sig. Prosten Storm meJ7rlroc dotter Jfimle i sin stn,riaifli. Pr var, ordets mest omfattande t eninc, en stor man, stor som tnlare, s or sum nehafvure af ett mycket g storat och ovanligt stor til yttre gestalt. Han hade tre olika sori-- roster: en malmfull, klingande rost, som han anvande vid sina precllkningar, en hviskande, fet rost, nfir han vld uppmuntrade sina medspelare med nlgon anekdot ur lift outtbmliga forrld; och si en tredju mild och ljuf rost, som gjorde en egen smaliande vfirkan, nfir han viil nlgot Aarsk'lt tillffille gratiileradeoller f sina sockenhor. Det var ingen skillnud jji klar.;en i denna rbst, om han onskailo lyrka vid ett brollop eller heklagadA snrgen vld en begrafning, och di ban nit mad huf- vudet lilet In tat it t na can for.,t tog frn Bongos, och sedan arotuns hand mellnn sina stora, feta i,Milder och Ba de lltrnn vare Ja, filskade inner lofvail, att denna dag g il'I) ofver ert hem! si skulle den, s n mke hurt han rijupt Ilka val kunnat tre anledti! ug ,af nlgon bcklagade dem stor fbrlnst. Hans lilla inagra fro. ti nViVtt under-lie- t torrt och vissel ntsoe. tde. foljde hoforholl nom alltid som ra Hlsugsa sig till bans mfiktiea pi rump som ett mlndre annex till hufvu fbrsiinllngen. Om hau var predikan, si (var him ja och amen. Han var i henne ogoir. si stor, att hon knappast. vlga .e tittai upp pi honom, och det var if Ahandai dfirfor hon nastan alltid gick dued.nodilagna ogon. j Do hade med sig sit, L'leittlxirti, ss fylttfcexton som firkt vara Ir, och nu for forsta med pi eu storial'UUigTbju'totng.j ' pa-si- t bbg-tidll- kondo-lerad- i: or-de- 1 dot-tern Anne-Mari- i a ful-1- 0 i s sull-s.'U- t ! r Amu-Mari- ge-ti- o - Anne-Marie- sva-rad- e Anne-Mari- liartia-ogoi- mod-latid- 1 1 s ta-d- ! a 1 r . ' e - la-lel- . , 1 Idea-mo- a 1 ha-ka- - 1 la-i- i hiig-ljiu- 1 - J 1 j . 1 1 e hli-ila- , an-na- ti , a I nA-go- 1 1 1 I e - s - ii- n, 1 i : . j er lipp-Ka- i 1 Anne-Mari- n d man-nlsko- a 1 |