OCR Text |
Show ?T y t ' V. T to s o 2 fl a FRI8INNAD FOR VECKOTIDNINO SYENSKALNE BLAND KUPPEBERGEN. JD arg. i.. t I det enshg vardliuset. En sallsam beriittelse a( Stevens Benyon. e miirk-viirdig- Jag skull folja ert rad. sade jag till mitt ulllalliga sallskap. nar vi skil-de- s ftt. 1 I svarade dot, tom toiri Ga icke frkn detta rum l'orrau jag konuner tP'.baka. Jag skull fara efter Ett hundskull hordes och ofverrosta-ddoktorns ord. Tonks, sade doktorn i det ban var "id dorren. Jag skull gora min operation bar i hvall. Men doktorn, ll'all denne man skulle vakna och Sfverfalla mig och Eege staokare, afbrot doktor Mackarness honom orb starupade otkltgt i golfvet. Hur ofta behofver jag uppre-p- a for er, att nar min patient laninar niina bander iir hail en lika stor idiot som ni! Var bara pa er post. Jag skall snart vara tilltiaka Men om ban skulie kumma sig, innan ni iir tillbaka, doktor Han kommer sig icke, forran Varden foljde doktorn nedfor trap- pan och jag kunde icke hora mer. .Midt i min fbrtviflan fick jag en ljus ide. Jag hade icke druckit ut hela den dosis, som varden satt fram kt mig; kanske jag skulle kunua Uviekna till innan doktorn ktervande kanske jag kunde kterfk min rorelsefdrmkga! Jag fursokte iyfta upp arisen och stracka ut den; det lyckades mig att hoja den en fot; men sedan sjonk den nen igen pk ticket. Jag horde doktor Mackarness hkrda rost nedanfor gifva nkgra order angk-end- e hunden; darefter rullade hans vagn i vag. I nasta ogonblick Han .kom fram Big kter varden. till badden, stiillde ett fullt grogglas pk mitt nattduksbord och placerade sig sjalf bredvid i en bekvam stol. Jag llg fullkomligt stilla under det mitt varkande hufvud funderade pk utviig att fly. Plotsligt hordes sarama galla stiim-mropa. Tom, Tom, du ar tvungen att kom-mned en stund, det ar angelaget. Med eu ed pk sina Ikppar reste han pk sig och lamnade rummet. Eu ldk slog mig. Snabbt som och med en stor viljeanstrangning grep jag vardens grogglas och svaljde innehkllet i en klunk, hvarefter jag tog frkn fickan och tdmde dess innehkll i det tomma glaset. Jag hade knappt utfort detta forran Tonlts kter tradde in i rummet. Kvinnofunder! mumlade han. Har skall man springa upp och ned ocb bli sk torr halsen. Ah, har har jag ju groggen, den skall smaka. Det var en konst ig bismak, tycker jag; nkja, en pipa skall ta bort det. Han satte sig, tiinde sin pipa och rokte under tystnad. Men hvad komemr det kt mig? mumlade han. Xr jag ar jag Har doktorn, den skurken, iifven mig? Tonks tystnade och satt ororlig som en sten; en spoklilt blekhet ikg ofver bans drag. Jag satte mig upp frkn badden, stapp-lad- e fram till fdnstret ocb oppnacle Den kalla luften vederkvickte det. mig. Cenom den tysta natten horde jag vagnshjul niirma sig pk vagen. Jag vande mig om till uslingon, som nu satt ororlig vid badden. Han kommer tillbaka nu, sn ie jag. Om denne man ar m djafvul eller en gaining, det vet ni bast. Och hvad det ar for ett djafvulskt han har sinnet., det mk ni nu Xi kumnier Icke att ftngra det, svarade hun oeli tillade: Ora det mo te! nftgon svkrlghet tor er att Id rum pa 'Gyllene klockan, sft Damn Para doktor ram riuinn: Mackarness Mackarness. Glom icke det! Dei vur redan morkt nar jag kom tram till vardshuset "Gyllene klockan". Pft troskeln stod varden. ocli jag bad om rum ocli mat Mat ja, svarade ban, men rum. det g&r iute Kauske, afbrot jag lionom. doktor Mackarness nainn Doktor Mackaruess! utropade varden. Xr ni en van till honom sk films det alltid plats liar. Stig in, stig in! Inom en kort stund hade jag eu en-kaftonmftltid och en flaska dl fram-Xo- r . Sedan jag slutat min mig. taude jag min pipa, och varden frftgade om jag ville ha en grogg. Skotsk whisky brukar doktor Mackarness alltid dricka liiir, forklara-dhan Lftt gft for skotsk da, svarade jag. Hvad sager ni om den? frftgade varden efter en stund, dk jag smutta-dp& groggen. Han sag forvantansfullt pa mig. Tom! hordes en gall rost ropa utanfor. Jag vill tala med dig! Utmarkt, sade jag. Tom, Tom! ropade rosten annu Ifrigare. Fordbme den kvinnan! utbrast varden och skyndade ut. Ja, tiinkte jag, en god whisky ar det, men det var en egen lomlig dock icke obehaglig. Det vore godt att ha en klunk i morgon pk min lknga fard. Jag tog fram min plunfa och fyllde mkl-tiu- e e uppen-barad- nk-go- n a a tan-ke- fr.asv-piuz- n tan Jag hade just stoppat ttllbaka plun-tafickan, dk varden kom in igen. Han blinkade naV han skg pk mitt tomma glas. Det sniakar, tror jag, sade han. Jag shall ha en till, forklarade jag; vlll ni inte gdra mig sallskap? Tack, min lierre! Tvk groggar Dll, mor! ropade han. En kldre kvinna :ned skarpa drag tom in med det beghrda; hon sULUd fram glasen utan att saga nkgot. Skill, sade jag och libjde glaset ich drack. Men det hiir iir sakert en annan sort, tillade jag. Jag kanner den diir egendomliga bisinakeu. . Ah, min herre, sade varden jag shall snart skuffa er ulaf den sorten. Nej, det ar detsamma. SkAl! Skkl! Vi sutto en stund under ty8uu.il. Jag kanner mig sk markvkrdigt trbtt och sdmnig, sade jag stadvgan, Men jag har gktt j.nga jaspande. mil i dag ocksk. Nu fkr ni mig till mitt rum. Varden reste sig tipp. Var fiirsiktig nar ni sir i trap-pasade han, den ar brant. Twg min klarera! arm, sk gkr det biittre. Mannen satt ororlig, men bans blekV"iU inJiommen i mitt ram vibck jag het okadcs forfarligt, och det kom en ned pk badden, dar jag nu At uratknd-mtt vanvettig kngest i hans stela blick. att riira mig. Vkrdr. sig Doktorns vagn stannade mi vid Jfver mig och skg pk mig en llstig och jag horde att han genast ropaClick. de pk Tonks. finskar ni nkgot .er? frigade Endast ett ogonblick tvekade jag. han. Beslutsamt hoppade jag ut genom fdrsokte svara att Jag ait rdra fick fotfaste pk murgronan, som fdriamad. mig. Jag var fulliomlvgt bekladde vaggeu utanfor, och halft Men mitt forsfknd var kiaai. foil jag ned pk markon. Var det nkgot anut ni dnskade? gled och halft Sk fort jag kunde flydde jag darifrkn varden. upprepade och rusade blindt ut morkret. Ater fdrsokte jag tala ocb rdra pk Pldtsligt nkdde ett vildt rop mitl mig, men fkfiingt. ora. Jag vande mig om och skg di liter - Icke? sade han hknlcende. Dk Mackarness stk i det oppna fon stret kan jag i lugn fk rdka min 1111a pipa. med en tand lampa hogt upplyft .id i Minuterna gingo lkngsamt. Varden ena handen. Lampskenet foil pk ;ans satt lugnt och rokte och jag 1kg hjalp-lo- s ett ansikte stkmplat af ijaf- och var offer for de mast hemska ansiktc raseri. vulskt aningar. Just som .klockan slog elfva hordes en bekant rest ropa utanfor; Touks! Tonlts! Atskilliga mknader hade gktt ii ian Ett ogonblick, doktor, svarade vfirden och aflagsnade sig ur rummet. jag fick mod att ttpprepa min vis Gyllene klockan. Nkr han ktervande hade han en man Med en viss oro intradde jag ei lornmed sig. De stannade vid dorren. dimarmorgon pk vardshuset. Baki XI gaf honom full dcds? frkgade nt sken stod en yngre man med go nykomlingen. seende, tydligen den nye vardf pk Ja, doktor, svarade varden. stallet. Vhrdsku6et har kommit nya Det var bra! Lftt oss so pk honom. der, ser jag, var min anmarknin. Den talande gick narmaro badden. dan vi talat en stund om vadret. Ja. svarade varden. Jag ha och nar han lutade sig dfvcr mig, skg rit hiir i niira sjn mknader. Min jag att det var doktor Mackarness. stackars karl, bltf toklg Han fixerade mig nkgra ogonblick, tradare, fick den fixa idkn att han och nkl en ur ut darefter sin halsduk drog hund hade htt exlstensform. Har och stack den min kind. Jag kande sk besvnnerllgt kt att han s en svkr smarta, men var icke stknd sig sklckades till liospitlaet. gen att ropa eller rora mig. Stackars karl! utbrast jag. Det ar bra! Det ar bra! hvar ar hunden? Har ni fortfar; ni kan lita pk honom kvar? Ja, nl ser, doktor, att mig, sade varden fdrnojd. Jag frkgade detta med sk ointr. Eljes bade jag iate bruk for er. rad rhst som det var mig mofligt. n 1 1 for-gitt- ir.-.- e arskk-.ande- 1 ltde ddr-re- nd 1 ( e i 1 1 1 jo. ban ar utu pa bakgkrden, mamien och skg uyfiket pk mig. Skulle nl vilja se tioiiom? Om jag iute fororakar er allt for stort besvkr. siarade jag Den har vagen, min herre. Pk aen lill-- i bakgkrdi n 1kg eu svart bund, som tycktes sofa. Vid ljudet af vkra steg oppnade ban ogonen, hvilka skgo sk miinskliga ut, sk lika den forre vardshusvardens oguu, att jag ryste och studsade. Dk hundens blick foil pk mig, kvall-ddet fram bans ogun som en glodan-dElodstankt skum flod af laserl. kom Irani ur hans oppna gap, under det hkren formligen stalldes pk knda af vrede. Med ett demomskt tjut rusade ban eniot mig, men lyckllgtvis var han bun-deoch kedjau ganska kort, sk att han icke nkdde mig. Gode Gud! ropade arden och fbr-dmig tillbaka genom dorren. Han ar lika vild nu som nar doktor Mackarness Doktor Mackarness! afbrot jag honom. Kanner nl doktor Mackarnett? Jag har endast sett honom en ghng och vill aldrig se hans ogon mer, svarade vhrden, Jag hatar en man som misshandlar djur. Misshandlade han detta stackars djur? frkgade jag. Jag kom icke pk honom pk bar lyckligtvis for honom. Men gaming dk han var har precis en vecka efter . det den stackars Tonks bortfordes uppforde hunden sig mot honom precis som nan nu gjorde mot er. Xi kan icke anklaga mig for grymhet mot djur, sk. mycket mindre soiu jag aldrig sett denna hund forut. Ja, men hunden har sett er! varden i menande ton. Hur skall jag forsti era ord? sade jag fbrargad. Som ert samvete bjuder er, herre. Mitt samvete ar rent, svarade jag. Hunden kan inte ha nkgot groll mot mig, afven om hans forre agare kanske hade det. r Tank om det Tonks sade var sanct? sade Yhrdshusv&rden i ton. Om han blifvit forvand-la- d till denna hund och Prata inte dumheter lkngre, svarade jag otkligt. XTi har sagt mig att Tcnks blef forklarad sinnesrubbad? Doktorer ha misstagit sig forr, sade han och tillade i bestamd ton: Xr det nkgot vidare min herre 1 n e ? Xej, ingen ting. Dk skulle jag halst se att nl toge toge Afsked. Xaturligtvis, och nar jag hiirnast Mina ord drunkn.ide i ett underligt ilsktt tjut, och dorren till bakgkrden hidl pk attslks in af en vkldsam slot. For himlens skull ge er af! niislan skrek varden. Hunden har slitit sig Ids. Med Fnabba steg gl i OCh blick pft dl k.'lb'.l, hutiljeri . ill ml v a. ..on sum hennes man uppstallue i butte ri. i niina Anders! sade turn h'.ldt. och. arlietsMuder var jag med skam att saga, ate mt l,oia dyuga. .let ar nodv iiiuligt tiled sk sk liklbude hon t alia fall rihtlgt galant champagne? Ju visst iir det tiled luskan orb roi'.ule at mig: "VI Ja, visst fan Ja Anna lllla! svarade herr Antva, vi ii' ullt tvk stiligu kiiskar. uou iir iute radd for att gora sig ders, lisa vunligt, medan han bet af j svordom att svid'ja var naml.gen Dot var en stor t.nullj'. anmarkte i.iriijudet af Anna. Vi kan val lute af mindre tin en half butelj per nan, Men det tycka vara pints deu resande. oeli vi iiro sjuttiotem till bords, da kan foi malign daruppe. du latt rakna ut hur mycket det A, do a' annu tier, sado kusken. Se ii gamlaofviislniii.nl. patrons mor, hiir. Kru Anna teg och fursokte rakna efdo' a' ett f runt tinnier, som liar FORSTA DELEN. Ja visst k han gift, svarade ltu- i hufvudet, men banter ska' skin ii saga. ral.ning var icke pk jag Jag nus.in, tken. Hennes nkd a ett slltligt , hennes itarkn sida. Hon suckndu, da Jag t x. ra ner tom joint, mig till de Hon hor religlosa, FORSTA AFDELXiXGj N. lion iiiskg, att resultatet alia niir jag stfttt frainlor iifverttin-mmhan nigot saktare, som om det var De' ii' stallning och gevar fur fot fall skulle bli henne sniurtsamt. fcjalf eti lurtroende, hvllket laniBlUtast hor-b- t vm lion uhsoiutist och smakado aldrig ' till dtss lion pnsserat. Manna dem emellan. ) Ocli sk a' de fruki n, Uyllrau dom vln eller ol. Hon hade ocksk bragt det En Skymf af flSrden Jusi, nl k' mycket kyrksamiiw nVf Det kpw fffl vara tolf eller fl mton Sr pi trakten? sarfo den resande. Har nl kiillar. lion liar varlt larannna for duihiin, att licnnes unga soner ulott vid surskllda, hogtidllga seun-en resande herre steg af vid en ocksi en bra och duktlg kyrkoherde? liuriieu, och nu liar lion ju bus och hem druekoviii Ja, patron t i. ful leu. Ett undiintag var ju Anders. af Btationsma i VastergoUa tid. dar De' a' Inga fel pk prosten, svarade diir fatniljtn till dodda'r. skjuts vkntade fdr att fora honom ett kusken. De' it en mini, som har ordet liar mkiiga niumiar att foda! slutiide Enlivar tnfttte Ju kunna inse, att dot De tycka bara, att hun ban nicJ en stick, som om halt kande, gins portvin, tian livnrju middag drack par mil init landet, dkr han sin makt. hur aiiBVursfullt och pakosiaude det vid hor.let, hlott var for hans halsa.och betsgdromkl. Han var icke hi rarna pi skiller vkl mycket pk de religiose. skulle vara att alltid stk t ill roils tiled om han nftgon gftng ouskade en toddy Skaller hnn pk de religlpsa? trakten, men hade dock ett pa ginger sk mlnga slantar. pk kvallcn, sk hehofde han den som forut besokt dessa nejder, och den resande forvlnad. Vagnen nalkndes en bkogsdunge, diir motvlkt mot det kalla, eller det varma dem nu nied nytt intresse. Ja, fdr det att de inte gk I Det var en vaclter julidag. viigf n svangde in, och snart skulle man vadret, som en hjiirtstarkande dryc.k, kan, som lierrn vet, svarade kusken. hade en tiit, hil fkrg, och blot dl och Gk de Inte kyrkan? sade den re- - Icke iangre kunna se lierrgirden. Den emedan him gktt oeh ridit mycket resande vande sig i siitet for att annu eller niftiuimla bade blifvit kail af att di visade sig nigot krithvlt sande ofverraskad. Hvart gk de di? til gftilg titta dltiipp Gulden vur sk rdtta inne. Allt hvad Anders gjorde, A, de gkr ju och hor pi en, som hemoln, som plotsligt bildade sip hade ban en rimlig oeh forstkndig orblka bakgrunden och lika hat ter Pettersson. Ik' a' m hattmakare lftngt bort a, alt man icke kunde ach till, Mini hlott enfaldiga niknuiskor men folk om dot fanns t daruppe, frkn Skiifde, som brukar predika avann, endast lamnande som. rok efter sig. hiir. Kvinnfolke a' lsynnerhet ofver taket pk manbjggningen var det kunde iiumkrka nftgot emot. Sft string nkgot, som borjnde rora sig. Det var fru Anna var sina principer, niir det Den resande satt bekvamt tibakalu-tar- i galna efter honom. gallde den ofriga varlden, hade hou i vagnen, sig sig med vklbehag Xr det en si lnarkllg man? frlga-d- en flagga, som man hiill pk att. litem. d ick en betydllgt afvikande nikttstock, de frk Hvarfor pk gkrden? flagga det den resande. vidstraekta lan'Bkapet pk niir det var frftga om hennes egna, och Dom sager si, svarade kubken. gade ell'll resande. och log. Hans fadernesland tycktes ail byinierhet hennes Anders, som hon med Inne ett hull Kusken ogoirblick vara till ett harligt land 0:h han Inte vet jag. Jag har hvarken tid honom alskade hllmlt oeh Udelsefullt, pk sitt det enu eller det andra, Jag har nog haslarna och tittiule (orskande upp tankte: stilla, vardlga satt. Men dk hennes hojden. Uppe 1 Malartrakten kanne man med att h Alla pi med skjutsen. Kail man tanka, sade han funder-samt- . dyrkade man nu ocksk borjade rada hemtrefnadens lycka, dar ma kker Den resande satt och skg upp eniot , upp sink mdrka huteljnr med lknga bal-ssJa, vurltligta v jc inte forbi de niinga valbyggda derrjkrdar-na- . den hvitn gkrden. Hans fantasl liorja innehftllande ett koslbart Capvln, som gkr upp! som ligga gomda ldfdttngiy med de sysselsHtta sig med de niannlskor, . dock frn Anna icke motstk att kunde en blef Det lftm; ic1 ocli som han kunde bodile att sin hvar hvarje spegla sig daruppe, ijjd en iinnu t vet De don Ju a' silfv'rhi. gins gora en liten lnvandning. dag, egendout som en liten sluten vSrld fdr ke motsti att gora annu nkgra frkgor i en tdrehrk. n.'.e l.illa Anders', sade hon. Om de him sade dareftir jag, Har I af Skkne herrskapet daruppe nkgra glades ogat dj sig. v fk rodvin och chumpanj, kan dot Inte bans eget ton, soul var riktad fruktbara slatterna, och hlicken P : barn? borjade han. Defi tlonde Jull sisulle dk vara nog? Jag tror att minne. Om kusken. cle svarade ha Bom lockar barn, bestandigt hafvet. .Pit hlrndnlngen af alia de diir vinerna Inte Dts ha si godt di g ju, vara ygtrtni siUvu'brllop. Hiir iir det iter en Ht af Ja visst ha de barn! 1 ' d k ska Jag siiaa, det kommer ait gA nfis som fern. som en: derate fangslar skdnhet, Lftt mig skota det, min fllcka, af-till stort daruppe. som fern? den Si godt af bordighet och vildnet, denupprepado Han smiillde saktn pk hiistama, i.ch hi,it herr Anders. Har du nk'nsin bbrt na rika griinska och denna underbara resande, nigot fdivknad iifver uttryc-ket- . lulus om en lustmlddng utan dessert som vagnen sviiiigde in under Just bdljande terriing.som sina stora linier sftg den resande, hur en via? llvnd tror du prosten skulle si kronor, man inte kan Bertel Ju herr Ja sddern. om se, pkminner ocli ga, om into min Cap CousUnrin ton; Hans iigon sokte Billingens djarfva rakna, fdr han a' i alia fall inte rlktlg. stor svensk fingga vecklade ul sig tram t dag? I samma ofver fl.tddrade llogvalla. Xr han svagsint? frkgade den konturer, som lyfte sig pk af stknd, och ur linns forsvaun A. prosti fiek viil finna sig. sva gkrden han log pk nytt. Hans fadernesland rade fru Anna .Unlit. Han kan vura vill skga, inte a ban precis det ett vara Ja, honom mycket harligt tycktes ni'ijd, att han blifvit hjuden. laud. Medan vagnen khte fram 1 gan- galen, sade kusken. llan kan ju tala Nu skamtar du allt! sade hennes ska rask fart, viindo ban hufvudet kt ocii svara och ata och dricka, och ser 11. ill. la halft. Liksom vi skulle kunnat libkda sidor, for att intet af allt, som han ut som en niiinnlbka, men stort mer a' ra sllfverbrbllop utan att ha prosten mbtte pk vagen, skulle uudgi hans de just inte hiiller. Forberedelserna. Sdfverbrljtlopet. Stackars gosse! Storm med! uppmarksamhet. Uppe pk enhojd, som Fasten. Gasterna. A, iute gkr det just nftgon nod pft bildade en af vkgorna terrugen, dar svarade fru AnNej, jag vet dot Men jag tyoker nog na undergifvet. Uppe pk Ilogvaila liude man frkn Billingen danar hojdpunkten, fill hans honom, sade kysken mycket afgoran-dton. Han fkr Ju allt, hvad han blick pk en hvit gkrd med hogt skiffer-tak- . pi morgoiiun varit sysselsalt med . du kunde ha lfttlt mig fk lot att ocksk . Vore han fattig mans barn, si att gora allt redo till dagens Gkrden var omglfven af gamla taga Pettersson med vid taga vore det ju annat. Nu drar ju far och lciunar och liuilar, men 1kg hndk sk Minga glister voro inhjud-na- , Atnunstone kunde han val ha fktt mor fdrsorg om honom och det fatlas att man tydligen kunde pe grannar ocli vanner frail alia liall. plats vid bordet salongen. saint tvk mindre flyglar, honom ingenting. Dk a' de vkl mera Nu boll man pft ate dui.a middag-hor-de- t. Uppriktigt sagt, min van, sade som lkgo fritt pk bkda sidor o n niatenl.il, sum vetto ut mot herr Anders en ganska bestamd ton, synd om patron, som ska ha en sadun odkga till son. Nedfor sluttningarn: gftrdspla.ten, dukades ett stort hold for sft liar herr Pettersson ingenting att planen. mera mlhiinda Sk har han vlddess af en femtio personer, niedini ett mindre g.,ra hiir kladdes hojderna gkrden dag. VI ha dock inte for t strkekt park, och pi afstknd f llmmade gliidje af sina andra barn? frkgade den hord for tjugu(ein personer dukades for ett bbnenibte, och du vet hnlla alt en tiligransande bulling. det stklhlktt i solljusct, rum f vatten. frammande. iinguoim n han och prosten aro Fom 1. md att Ju, Ja, dem ii de ingenting att saga Kununen en tiapp-- upp den si kulla-d- or h katt. Den resande skg upp emod egendo-men- . Ingen kail veta, om de ;nte t "v intervftiiimo n voro oeksa Det forefod honom, sot om den om, svarade kusken, bvarmed han kt Ihop som en newfoundlandshund rj ville uttrycka ett glllande, ty prjd.la, min man antog dock, oeh oeii en foxterrier; oeh jag tycker inte stora, ljusa byggnaden hade mera blifva han strax n sters' efter fk b med alt pi dm hurllga sonmiar-dag- i alls om upptraden pk en fastdag. att borjade Jdr hogt upp, foratt annat och ett n hade och skulle vidstrack gast ina, synnerhi t valtalig, Utsikten ofvtfi tlt hon A du. sade fru Anna sakta Bimm-barn. alt upp- nulla sig I foredraga (sta om brukspairon pet, och mi skeno-alftdOt, u . fk en dispyt gknj vis et ni ville pft YjJ patrons hotti in ailing' n, hvanftan mail direkt Unge herr Kai.t . glada ogon, vid synen Uetlersson kanner sin plats. de fingo se. Vigen gjord hogra hand och ban sljr ocli staller l.oni ut I det fria Ja, dft vet han oeksft, att den inte svang, sk att den som for forbi kunde nud allt pk gkrden. De' ii' somliga som servi rings-- umnud irmanlor balen v ft r t hord vid dug. svarade herr ar n La man det. t sysseteall mod saga, ait han a' snftl, men var Mlivei hi'ollop'-parlakttaga gkrden under en lar.gre tid. Dessutom kan fdrlieredelM-rna- , Hvad heter egendomen daruppe? lal mte precis saga, for om linn into alt ofv. r.,e liman ftnders oeh skrattade. en karl vid bordet, som val Inte man ha det skull.' med sk hade ogonen sig, frkgade den resande kusken. gasl. rim komiiio. sticker kmfven en half aln ner hal-r- i Dc a' ju Kogvalla, svarade denne miilianda skena fdr vildt i vag med If r ii L s p a tr. herr Andeis Bunge, n, niir han ater. som sk t en ton, som sioistktligt tycktes antyda, att dot herrskapet daruppe, rakn.ide oeli inonstrade viiiliuti-ljernaAtt du ! m fiista dig vid sAdana var ett laktum, som naturligtvis belt de lefva. Och sk a de' frokr-- Charlot111..J med. ill liaus toistru, fra Anna, frn Anna allvar-ligOch 6.' De reelt fruntimmer' ett te. varlden kande till. rna. yl'iga sinftsaker! Fade tnmd tr.iTidog do fma Ul Him mindes inte alls detta Och agaren? Hvem rftr om dm sk .snail sen! Aldrig har jag varit nu d son skulie anvandas vid midLigeii. ait hon sjiilf, en frtd.l adelslam upp till gfirden, att boil inte vackra egendomen? Herr Anders var en man pk femtio af ganinial fninllj, var o'ant!izt noga De' a ju brukspatronen, patron konimit sjiilf och skiinkt en lialfva ol fom ftr, mid ett frlskt, migdumligt iaktlaaandet nf allt, som bords Bunge, vet ja, svarade kusken med en 4' mig och gett mig en hederlig smor-giXnnu fanns hint kvar gantill ett fint uppfbrnnlo och go ia seder, till. Ja, hon a ett reelt liten misstanksam blick pk Iden resan. ska tail bfver den mycket l.oga ftp n liksom hon had" on undaufaj'-ino-ra- l t de. Det kunde Ju Inte vara Vriojllgt Ansiktstargen var ljus oeh for in egen man oeh sina ham, sk X det alia barnen? frkgade den an att han mycket vkl vs9te det. oeh det slorn, skaggkea hou oeksft en FarklU rnfttts!ock, hade drom-maorblida Ja, Jag iir frktnmande har pi risatule, dk kusken foil hade ett sft sorglost oeh vinrik-- ner det g.tllde persnnen af d'n rclgiB-svid tanken pft den lunge sedan ten, svarade den resande till ursiikt. nde uttryck, att man genast forto.l, lion cynnsde. Hon, som Icke Fekt. Slst jag var har nere Vitergotiand, olhalfvan. alt lifv.-- t hade farit varligt fram med nfan en nemlig rvsning kunde fair, till kkte jag en annan vag. kusl-ensom hevars! fortfor Nej, hrukspatrom n, utan att titiatta honom en mannisha, som St med hr.!f, eih r e Kusken nickade. Dot v iterkom till varkligheten. Ie' a' ju de for Hvnr.tre satnmandrahhningar och hegagnade nagelljorate. hon skg Icke en sorts forklaring for herjrns tvk unga. Herr Andri, som Je sager, tan att efterlamna djnpare niarken. nku.nda brlster hos individer, med alls det skull val vara som And. is, liksom Fru Anna var Icke mera an fjrliofem hviika hnn delude det relieii'-Ft' patron heter, och si lllla frokeii Vanda. ,.r, oeh var iinnu en viul er k.inna med Hvad. som hos andra nf 1" tine , 1ll vacki r Herr Andrk, de' &' nftgot af (ina drag oeli en su'nlig hftllmng. lion skulle lillfva bed b mdt sum hfi-och de saga han kan speia piano, si bar d''t morkbrimu haret s'.atstrul et r oliPlefvenhet, blef, niir dot pkl'de Ln-ne- s Men det a' de a rent markviirdigt. pannan, oeh hela lienms vasen var troxfirvanter, ieke aunt ftn b' rns-lialia fall ingenting att stk efter. nu uf viss en soin gaf vardighet, ell"r from likgiltighel for stampladt . Inte ger det brodfiSdan att klinka piaLntrycl: af eti lugn och en sj.Jfbeharsk-tiliig- yttre former. no. och ingen vet, hur del kan slalla e so.n imponeraue. M. n djopast inEm. ll. r:!d kande hftle fru sig, nkr patronm it gftng k' dod! ne i hennes mdrka Ogen lag en tyst, ns d d' pft sit Ardrs, ftmderingar slumrande sorg, som talaJo om nkgot, Och kusken tieds Snk tidsdag hiilst skulle trn.ak d. c framtldi ' om. ftian If talade fdrstod, Out lion a sj pk fanilljeiifl ecu var en skiUak,!ehet att allt det dampade hinnes vasen ba- tiatnf'd Men tft var det a.inu en dotter? ttr.ellnn dem. I m henilig smarta, som 1 anmarkte den recinde. Han ville nu de sin grand Iir-- ,Ati'crs gaf sina Fluf" och pk samma n. henne likglltlg pk gkrd alia daruppo gjorde reda ha sin fru t pi tog tdl ht'jdningen, dc--t galldo sagin ofverlagBrn, niir och sade: Ja, do k' Ju lllla fidken Vanda, Hon sig allt detta saber. k Ju Hon af rent log, cs kurktn. och Nj ska' vi gk ut och d pk uf tftnd. Con hon sted diir och a en sidan Snu bara harnit, men med duknlngen - tivr.i gfr hon mycrna. 3ig och munter sysslade med laistryt uy.'.alen. ut .andrade trefllg Mcka! Alltid glad siden-iuut tin syrenf.-irgadeu det lefdcs familjellf ett si stort och rent markvardlg Ul att vara kusk. ket bra jOrlor. sltta och styra dray Hi och vaekert stklle. Jag hur sett henna 8 Hogvalla. t, Fani eroman 11 rkk-111- 1 HELENA NYBLOM. frun-tiinmt- heva-rliig- till-lad- e 1 . a 1 1 1 I 1 1 , skol-hus- 1 e t, flag-gun- 1 sra e -- sl.o-geti- 1 1 11 1 1 e bogtidllg-li&llande- hor-dot- t, 1 aflagsnade jag mig darifrkn. Sedan den dagen har jag aldrig mera besdkt "Gyllene klockan". HON ANDRADE Id in n'j.i medan punn, s.i dt i Kubken halt IncJiiil ned ai'iiiarua 1 kors, som itt rikt'gt mu ha. OcU fast-iu- i tb sva-rud- e , SIG EN SMULA. 1 gkrds-hako- 1 t 1 1 1 Det var i Amerika, diir reglerna inte aro sa striinga som i vkrt byrkkratiska land och dar tjansteminnen darfor ofta kunna vara mera tilimotesgker.de mot allmiinheten. En vneker ting kvinna kom in pk en telegrafstation och had att fk en Hon hade en tat sloja, men telegrafisten kunde likva.1 se att hennes ogon voro alldeles Sk skref hon foljande telegram: Lkt mig aldrig mera hdr-'- . af d'g! Adress och namnet undB ti'era,- ruet kunna vi ju gk forbi. Nar den unga kvinnan betala '.e detta :clegram, fr'gade hon. hur sntrt det kfnde bli afsklckat, och fick till svar, all det nog drojde en half timme, eme-dalinien var myjket upplaen. Tio minuter ssnrr" kom hon tillbaka a n ocli liar ni redan skickat af det dkr tc'ngraiumet, som jag nknnade in for en llten rtund sedan? Nej, inte annu, blef svaret. Ah, det var bra! Lkt mig dk fk igen det jag skulle vilja andra det en smula. Ehuru detta egentligen var olagligt, lat telegrafisten lienne fk tillbaka Och nu ref til i stillet: ' tinskar lngen alt du ska komma till- - t. baa fiist-lig- i egi 1 . 1 1 . si.-t- a 1 ' 111 11 t. 1 ogon-lilic- 1 s rn-'- ! pan-nan- 1 a 1 , frigadc: Har mitt telegram gktt annu? A Nr-- men jag skulle just nu skicka ; -- af dot tiud ske lof or det! Lkt mig gdra iinnu anjliten anvlrlng, sk ar ni sli rys- - tillbaka telegranmet for n, ref Bonder det och skref d & ; poj-ke- . pnk.-'lh- rt Ann-hrnn- 1 'rf ! r hvar-daslm- a - 1 Allt kr forlktet! ' i t. g ter forr an hon pk nvft kom igen och 'A M 1, 1 tii gick hon kter sin vag: men det hadp Knappt gktt ytterligare fern minu- ' ga h ; t.L , i |