OCR Text |
Show FRISINNAD - REDAKTOhr--- OTTO RYDMAN. Ho. 17 t SA kdrten tjanst i Kdnigsberg. de de sin vag. Jag forargado mig dfver att jag ej presenterat mlg for henne och sAlunda fAtt reda pA liveru hon var och hvar hon bodde. lieu eftcr nAgra forlopp hade jag gldmt hela Ja, my cUet behagligt. Jag Aker kvarje morgon till studeu for att skbta mina Au.oetsgoromAl, och jag kommer nu frAn kouioret, men litet senare an vanligt, emedan jag sjalf villa hamta dig pA jarnvagsstationeu. Laadtrndet v. Dtlbrink, soin Bade dela, salt hdgtldlig och stram vid af sin van pk framsatet af Bom han Bjalf kdrde, ocb bade i hela sin halining nAgot b4 afinatt och fbmamt, att dot gransade till det pedantiska. Det har Bakerligen pa gcuud af din kanda punktlighet varit dig Bade vannen skamtsamt. Sag, ar du alltjamt lilta ordentlig och 1 sA fall blir du val anart trbtt pA raig, ty jag har under de har tvA Aren, som jag varit borta, blifvit Annu gladare an fdrr. Det Bkall roa min huetiru, svara-dden andre och log. Din hustru? Xr du gift? For ktusan, hade jag vetat det... SA hade du ej kommit; det tank-Dar ju nara nog fruntim-.batacDarfdr ansAg jag det dcilja detta faktum for dig, Jag hade hos r a n t bekant ta ska Bkal. Af juridiska? Ja, en sA fulls ratUmedvetaude har j traffat hos nAgot kviiuuTgt vasen Du tick alltsA' lust' att upfostra henne? Nej, i sA fall hade jag nog kommit till korta, ty min hustru am som en lefvande protest mot allt hvad lag 1 eter. Och hvar traffade du henne? jarnvagsstationen i Konigsberg. Jag hade Hist biljatt till Eydkuhnen, dar jag skulle vistas ett par dagar i affarer, Innan jag reste till Ryss-lanJag skulle just begifva mig In matsalen, dA en ung dam sade till mig: ForlAt, min lierre; om jag ej tar fel, sA skall nl till Eydtkuhnen, och ni har ej mycket bagage. Jag stirrade pA den talandes ansik-te- , frAn hvilket ett par stora dgon med ett naivt uttryck spdrjande mig. Jo, ni har ratt, frbken, svarade jag fdrvAnad. VI ba sA fdrskrackllgt mycket 1 resgodB. Det var fbrargligt, sade jag utan att forstA. g in-t- Om ni ville vara bA snail och lAta vl resa nam-lige- n oss begagna cr biljatt 1 dag ooksA blott till EydtkuhsA kunna vi bespara oss uiglf-tenen for dfvervikt. Inom mig bit f jag fdrargad dfver ett sftdant fdrslag; men en blick frAn de dar dgonen stiiinde mig mildare. Men vet ni clA inte frbken, att det ni Ji'ieslAr mig, ar ett litet bedra-geri- , frAgade jag leende. Ah, det bryr jag mig ej om, svarade hon och log. Saken ar den, att hon pekade pA min systcr och jag ha gjort std: Sin aldre icdsagarinna i ii'kup Btiiien, an vAr kassa egent-ligcliila'tr Nu flnna vi till ' iir att biljatterna sluk.it forskrackelse, resten af var kassabehAllning, sA att Hade vi iiro fattiga som kyrkrAttor. vi en tredje biljatt till vArt forfogan-de- , behblde vi e.1 betala nAgot extra. Annars fA vi lfta vArt bagage bll kvar har. Sedan jag mottagit en sAdan forkla-ring- , slot jag mig naturligtvis till damerna, sA att de sluppo undan utan dfverviktskostnad. Jag hade ej vida-robehag daraf, ty damerna pAtru-gadmig ej, sAsom jag fruktat, sitt sallskap, utan togo plats 1 damkupbn. Att denna min fruktan visat slg fdrairgade mig Sedan. Jag gick nAgra sing upp och ned pA s for att betrakta den unga tacka ansikte. Hon hade taglt af slg batten och knutlt upp sina hArflator i en krans omkring Jag tyckte mlg aldrig ha sett ett mera tjusande flick ansikte. f Eydtkuhnen mottogos damerna af em oukel. Den unga flickan tackade mig Anyo for min vanlighet, och jag horde, att onkcn sporde, hvem Jag Jag var, t. h tick darpA till svar. vet inte. Den herrn gjorde gss feu 1L n 1 e e n flic-kan- lAn-g- a 1 upp-bra- 1 a till-ta- Personen Ar, sA vidt jag kan se, - Kontor: 2lpril 1914 vet skapade hos mig kAnslan af och karlek till frilieten. Eu afton, dA jug rastat for att vatt-nmin hAst, tyckte jag mig urskilja en tskugga, som gaf akt pA mig bakom kllpputsprftng. Jag nAg nirmare utter, och sA hole plotsligt ljod ett skott. Jag kasuule knrbineii pA ax- tin ocli skut helt kallblodigt i min tur. Min kula traffade nigra stenar, och darpA horde jag tn rust Pa jakt efter lyckan. 34 Cburch Street (40 E. 4th South). SALT LAKE CITY. I 25 arg. ' ' obe-tydli- ulbrista. I milediiingar? VAr vAa, soin vi AteUI1It efter tjugo Ars frAnvaro, hktie blbehAllit sitt euergiska aiisiktutt:'?0'1 och sam-nieleganta rbrlighet, b0111 vl fordoin torvuxen och beundrat. Han var fyrtio spfinstlg, och gjorde vh ar Intryck af en vida yi re man. Det enda, som fbrrAdJe att an lefvat ett Bkrlftande lif, var nAgra vid tluningarna. Han anade, att vi togo honom l nog graiint skkrskAdande ocl eude: Ja, ni vet redan, af Jag genom-gAt- t AtskiUigt, lidit Atr jag lfimnade Paris. Me Ar lange sedan nu, Jag man smarta. Xn mer, j darpA med gladje i deni.1 stund. Han slog af askan pA lu clgarett och fortaatte: Sam ni vet, var mi famllj rik. min Xnda till dess jag Bkulle hade jB ingenting 'e fbretagit. . .utom durnheW1"de som en gaining med fulla hande, nade jag aldrig slot att gbra s. For tusau, lmn var nAra att skjuta ilijal mig, det uotet. Jag lopte storsta risk att fA ett Hkott som gengAfva, och likval f licit denna svordoin mig med oanad lytku. Man inABte ha lefvat som jag, ensam i ildmarkerna, for att kAnna gladjcu af att libra sitt modersuiAl. Olioj, ropude Jag, Ar ni fransinan, a 1 1 hop-pade- s 1 1 odAga. I nl Skulle tro det, fodd tid d t uin darborta, skall dig arbetslust, herravAlde ofver dig pAgAr sjalf och dina liandllngar. Det fanns Ingen mbjlighet att mig min fars onskuingar. Dess-utoerkanner jag, att jag var blase-rapA mitt nuvarande lif, och erfor ett visst nbje vid tanken pA allt det uya, som kunde komma att bjudas mig. Jag dromde om viida ridter of ver pampan, Jjufliga hvilostunder pA haciendau, oerhiida rikedoijiary Tre mAnader Sahara' lnco)vl svar ) frAn min furs gamlein, och jag mlg for Amerika. Jag kom utan afventyr till Buenos Ayres och tog genast vagen till min gastvan, Bora aiottog mlg soin Agnar och anstAr sonen till en kar vAn. Ji g bbrjade genast mina laroAr. De blefvo langre, an jag Fbrst fick jag lara mlg sp pA satta mlg in i landets bruk. Jag mAste skaffa m och hAllet ny syn pA tinpciji, alldeles olika med hvad Jag haft Frankrike. Min van lefde alledeles fu1 sig Bjalf, omgifven af en stab af Infudda tjana-re- . Hvarje dag red han genom slna agor, och jag Atfbljde hotioin. SA kom Jag underfund med smAningom inasklneriet. Bom styede di.4 hela. Ratt ofta hande det, ntt vi inflate aflossa vAra gevar for att Bkranima bort tjufaktlga gauclioB, som, ville io!-vbort vAra fAr, och (bland kunde ,V dant fbranleda till Baminanstbtningaf. SA forglngo tvA Ar. LAngt ifrAn att aftaga, bade min Afventyrslusta vuxit sig siark. Jag rAkade en dag en tvist med min vArd. Utan att foljderna af mitt handJingSBatt, beBlbt jag att ofvergifva honom ocL gA mina agna vagar. om Jag gruffyudigheter, som mAste vara lat-l- a att upptackn och slA under mig detta harliga land. Det Bkulle vara en framtid, Born anstod mig. Min omglfuing gjorde mig ajlehanda s fbrestallningar, men jag tog Ipgen dArom. Jag hade en del I "Bparin gar, en god hAst, en praktlf och fbrmAga att skbta don. Vid Rio Negro finnas nAf ling- platAor, som Annu ej voro xploate- rade. Det var dlt Jag styrde Nl europeer tycka furmodli det mAste vara oinojliga for att lefva alldeles ensam pA ianipeii. Det Ar ett gfiisatag. Fbrsl ocli framst Aro gaucluld gaBtvanliga, fur bA vidt de ej fA e mod-satt- a d Xr ni inte gift, utbrast hon och blef nAgot fbrvirrad. Men ni Ar ju landtrAd. Ja, det Ar jag visserligen . . . Jag trodde att alia landtrAd voro gifta. Jag har annu aldrig sett nAgon, som var ogift. Det Ibste min tunga. Jag lofvade henne att snarast mbjligt afhjalpa denna brist och darpA bad jag om att fblja henne hem. Hon tackade, men Innan vl kommo till hennes onkelB egendom, tog hon afsked. Hon tyckte val, att det var battre, att hennes slaktingar fingo vara okunniga om hvad som nyss sig. Sjalfklart Ar, att jag en timme daref-te- r sande mina kara grannar nAgra af de bAsta karpar, som funnos min datum. Darefter svsslade jag hela kvallen med mina egna tankar. Nadine hade uppenbarligen ratt. Et ogift landtrAd Ar ett oting. Jag var ock skyldig min kreta att gifva den Dessut-oett kvinnligt bfverhufvud. tankte jag med sorg pA Nadine. Enligt min Asikt skulle hon aldrig komma fram har lifvet utan brAk med lagen, om hon ej flck en duktig juridisk rAdgifvare vid sin sida. Fur fbrsta gAngen insAg jag det beratti-gadI den fordran, att afven kvinnoi na skulle fA tilltrade till lagstudict. , bm Nadine hade fAtt studera hur annorlunda rustad vore hon ej mot lifvets mAngskiftande tilldra-gelscr- . 1 a 1 e 1 jurl-dik- Hela natten tankte jag pA denna sak, och pA morgonen hade Jag fattat det beslutet att offra mig for det varket att vara den f lagen okunniga flickans ledare bar lifvet. DA jag fi - att ulfura denna plan begaf mig ti,l mina grannar, motto-gde mig med mAnga ursakter. hade alltsA biktat och efter all sannollkhet fait sig en uppstrack-ning- ; ty hon var fbrlagen och tyst. Jag begagnade mig af fursta lagli-gtillfalle och hviska till henne, att hon flnge fiska i dammen sA ofta hon ville. Men hon svarade: efDet ska ni Inte vanta p5 ter alia de fbrebrAelser, j g fart. Hvad kunde jag gbra annc.r a.i bed-jlager gast henne bll laglig medagurinna tin blir en af: Hon beslbt fur.--t efter Och afven karpdammen? lAngt betankande att mottaga aril. man sig u och jag kan fbrsakra dig, att he-;- , vildt, och fi hasten flnna6 b sedan hon nu Ar beslttning af o : ; ker och vatte tillrAekligt men, ej mera har lust att fiska. Kort och goli, jag lefde lyekllg och nojd under lAt.jLi mAnader, Jag At, Bof och Ted mot frnilden. Det dar lif- Vagren bbjde i detta Ogonblick pA en sidovag och hbll kort dAr. Kit framfo- - landtrAdets vackra bost.id. sides. Han var igkarl, och dA han Strax oarefter kom en smart, vaikir BAg, hur hans onifanmrd' oeh dam i Lvit klanning ut pA verand.m, kysste sin unga istru, liksOm dc flog liedfbr trappan och foil laudtrA-de- t varit Bkilda At lAni? tid, smbe ,slg en om halsen. kansla af ensamhet fver honom och Den frammande etod ett styeke af- haa afundades vanutl j 1 no-ti- o n a j 1 - jL- - Lefve Frankrike, min gosae. Vl ju landsman. Mannen kom nArmare. Han kunde vara nAgot ofver fyrtio Ar, men ej mycket. Han hade lifliga bgon ocli Hans klAder lamnade rorelser. en del ofrigi lift imska lfrAga oin Alder och prydllg, t, men Jag ej ett ogonblick Wtt trycka don hand ban leende riickte mig. Jag mumlade: Det ar inte liyggligt att vilja kit pA en sA bar. Fbr katten, din.hemort stAr val inte skrifven pA nasan, hliller. Du gaf Ju fbr ofrigt Ilka godt tgon, vl vftt. Bekantskapen var snart gjord. erAttade hvarandra vAra Omsesldiga fnadsbden. Han hade lamnat Frankie vid belt unga Ar. Slutupen hade lionora till Argentina. Hail hade uinia vurm som jag, naniligen och tacka metallfyndigheter ago Ar hade ban fAfkngt Som ersAttnng huglimdel. fbr hvad han ej vunnit hade ban o- fantlit mAnga erfarenheter. S'ulen hoskup, gauchos, som expedierats med ett irtiott, allt detta berattade han mig utats att rodmi. Och ml var ban lyekllg. Han bade byggt sig ett, 1ms, han Agde boskapslijordar, ban vai- alltsA godsagare. Hans dotler, hvars nior ddtt vid lieunes fiidelfie, gjorde honom sallBkap ensligheten. Han bnskado intet vidare af lifvet, utom att liagon gAng Be ett f ranekt ansikte, hbra eitt inodersinAl talaB... Det Ar tjugo Ar sedan jag horde r nAgot hemifrAn, BHde bail. Nu jag dig kvar, jag tar dig med mig hem. Du har vAl Ingenting emot att stanna nAgra dagar hoa en landsman? Jag hade ingalumla nAgot Ienne man, som slumpen fort min vag, var en tjuf, en brotlsllng. . . AtmiiiBtone enligt vAra europeibka . . ocb han bade danlll kun-na- t vara min baneman. Och leke desto mindre fick jag fbr honm en viss sympati, eiidast emedan han var fransman som jag. Sida vid Blda tog jag och min nya vAn vAgen till hans hem. Jeromes hus lAg pA andra sidn floden, Det var landtllgt byggt, men rymllgt och Vid dorren bekvamt. ropade min 8- -r a lureu blossade pA siu plpa och sAnde stora rbkuiolu ut nattluften. MAuon kom fram och lyste klart In i ateliern. LAon gick att lagga sin pi- pA kuminfriBen, tog en sax frAn ett bord och lbegjorda frAn fbnster. poBten en rAsldulngsllna med knutar, som ban lordnlngsBtAllt i h&ndelt af eldsvAda. llan, fastgjorde repet vid balkong-racke- t oeh lAt slg lAngsamt glida ned pA von Puehes balkong. Mistcke skbt upp den halfoppna oeh smog slk sakta in. 1 t niAnskenet sAg hau tydllgt von Puchos ansikte pA kudden, prydt uf en ofantlig circonflexe at mubtnscher, Bpetsiga soin ulaniansar. Ebon tog saxen ur flckan, LAt oss fdrtjana den omtalnd tAnkte han och afklippte kyBBen nabbt en turn af mustaBebspetsen Burnt lade den i lbjtnantens halfiSppna hand. DarpA tog han upp ett viBitkort, vek ena hornet och placerade det pA den Bofvande krigarens nAsa. 1 diir-re- n 1 gii-r- a rahj, honom, Tur pA Montmar- Ocli du dA? FrAn Paris. tvo-l.ad- e HanJi EmellauAt skrattade hon till, ett klart, barnsllgt skratt. DAipA dogo rbsterna bort, det blef tyst, oeh ljusstrimnian slocknade. M4. a A Argentina har jag Leon Mistake var en inAlure, som var vArderad oeh uppskattad af dem, som Alskn nyheter inom konsten. Hun arde vid Roe Caulaineourt pA Montmartre en atelier under tukAsui, mil hiuis bulkoug vette mot Bjalfva Hatties Uliaumont. VAningui under atelleni, som atbjrdea mbhlerad, hjrdes fv,r tre lnAua-jpder under Aren af en Btorvuxen, ljus- liArig man, med on ung hustru, Afven lion blond oeh MAogd. Mannen talade fratiBka med ett gernianskt uttal, hustruu var i besittning af en alldeles bvit kakadora, soin dagen i Anda pA ren pomeraiiBk dialekt Bkriade: Otiicka fraiiBiiiAn, otaeka fraus-man! ingen notia om kbistitog detta utslag uf tnutoniBk kvlekbet. Men smAningom rann slunet pA honom, oeh han bbrjade rufva pA liamnd. Flutligen flek han en Idd: Vid Anduu uf ett lAngt rep faste en jiirnkrok, boiu lmn sankte ned tilt tyBkarnas balkong, dar kakado-runbur var utflyttad, och flskado helt enkelt upp den till Big. Lbou gjorde i ordnlng tvA pauBlar, stack in dom genom gallret och beniAlade den hvita fAgeln mod de vlldaste ornameiit nidt och blAtt. Du belmfde en vaeker trikolor- kosl ,, uiiu lilla tAn, Bade han och drogdet fiut.i pauseldraget, nu Bkall Jag Bkicka dig tillbaka till den bloti-dGretchen. Han hlBsude ned buren med Bamma krok och satte sig dArpA till sitt ar- bete, men snart hdrde han frftn vAnin-gelnunder ett haftigl ovAsen och - darborta? tre. van, sade han. Han Ian,' rike 1 akt och menlng att formogenhet pA kreatur darborta, och j?tr y da-- Af Henri Is Verdler. dct)tt . ' Allt for en kyss. a Iluru jag gifte mit- gade Dona- tien . Som det vill iVckas, pA niast romantiska satt iV'krldeu, men dA man uArmare tAnl J pA saken, bara enligt logikens il: :ur. at dot fur ofrigt lute allltd Bit att de miirt evauade toreteelser ha'lle mast a e 25 KLIPPEBERGEN. BLAND SVENSS-ARN- e frAm-mand- e nSr-hete- n dagen eller n kupefdn-Bte- sAle-de- fr ej till deni i ett 1 hit r. fAr i er-fa- e 9 dfvtrrasknlng se min lflla okAnda, Bom vanligt nickar At inig. Afven hennes Byster, som synea bakom henne, halsar mig hjartligt, och dA damerna denna gAng ej sitta i damkupd, springer jag kvickt in till dem. Den unga damen ar synnerligen glad dfver att se mig Ater. Jag tillbjuder s henne Bkamtsamt min biljatt till bagage, men hon afslAr anbudet ined vardighet. Hon ar nu, eager hon, rikligen forsedd med pangar. PA min fdrfrAgan om resans mAl r jag, att hon besdkt Bina morforald-ra- r Ryseland och nu skall uppehAl-lBig nAgon tid hos slAktlngar i innan hon reser hem till Bina foraldrar. Tillfalligtvis kanner jag hennes anfdrvanter, dA vi bo i s af hvarandra, och jag fAr sallskap bela vagen med damerna. DA vl narmade osb gransen, blir hon tyst. Uppenbarligen funderade hon pA nAgot och resultatet af hennes blir mig snart klart, dA hon kort fore tAgets ankomst till grAnssta-tioneWirballen tar ned nAgra paket frAn nAtet och 1 Ifistallsam ton Eager till mig: Vill ni inte ara bA snail och fata. .dp-- LLi paeten te l eder ficka. D vAr en present till mina slaktingar, och jog ville halst slippa hesvftret med tulfen. Jag forsdker protestera; men tiden ar kort, och Innan jag vet Crdet af, har jag fyra skAipund karavantd pA min oiverrock. r Ah, tag ocksA den har filten armen, fortsatter hon och lagger en fin yllefilt ofver mig. Men ni fAr breda ut den bra, sA att det ser ut, som ni nyss begagnat den, tillagger hon. Jag tager den andra och min syster den tredje. Jag beundrar hennes fbrsiktighet, hbr, hur hon fbrsakrar tulltjansteman-nen- , att hon ej har nAgot tullpliktigt, och jag sitter dar med det fbrodmju-kandmedvetandet, att jag en kung-liambetsman, smugglar som en man af facket! Sedan tAget Ater satt sig 1 gAng, ger jag henne filten tillbaka och gbr darvid nAgra milda fbrebrAelser frAn rattslig synpunkt. Hon ser fbrvAnad pA mig och svarar leende: Det ar vArkligen komiskt. Alla manniskor smuggla. Jag tycker det ar mycket roligt. Mormor gbr det ocksA regelbundet och for hela barg af vackra saker och t6 ofver gransen. Mot ett sAdant argument har jag att sAga; men hennes munterhet ofver mina juridiska betAnkllgheter ar sA fortjusande, att jag Ater mAste Hon fortfor att le gA In pA amnet. hvad skall jag gdia? Vi nArmade oss mAlet for vAr resa. Mina grannar aro nere och miita damerna vid stationen. Allman presentation. Jag erfar att den unga damen beter Nadine von Eilsberg och darpA ta vi afsked. Jag glader mig eniellertid vid tanken, att vi blott ha tjugu minuters vag frAn hvarandra, och jag beslutar att redan inom ett par dagar gbra henne ett utan att ana, att tillfallet besbk skall satta mig i furbindelse med henne helt annorlunda An jag tankt. Jag fAr hAr fbrutskicka den anrnark-ningen- , att jag pA andra sidan otn min trAdgArd har en damvn for karpar, som jag satter mycket varde pA, och som stAr under min fbrvaltares synncrliga uppsikt. TvA dagar efter min hemkomst kommer han till mlg och omtalar ton, att en tjuf varit track nog att fiska i dammen och taga flera sto-r- a karpar. TJufven hade till och med varit sA ofbrsiktig att lAta fiskredska-pe- n graset, och den hade llgga nu konfiskerat. Jag sade till mannen att lAgga den tillbaka igen, dar han tagit den, och stalla sig pA lur, dA tjufven nog skulle komma att hamta sin egendom. Han skulle dA gripa honom och fora till mig. PA eftormiddagen hbr Jag plotsli-gelarm utanfbr. Jag ser ut genom fonstret och upptacker furvaltaren, som kommer slapande med en person, som gbr motstAnd och med all makt protesterar mot forvaltarens hen-ne- t. PA nAgra mina vAuner i Rysslaud varit pA jakt eu fjorton tid och skulle just, belAteu ined mig ejalf och hela varlden, Btiga upp pA tAget for att resa hem, dA jag till min ford blA larftsjacka och har ljust hAi och roda kinder, som gloda af vrede. Jag springer ut. DA personen fAr syn pA mlg, forstummas protestenia oeh vredeu forvandlas till blygsel... Afven jag stAr bokstalllgen inAllos och kan pA en stund ej fA fram ett ord. Slutligen fattar Big fibkeu Nadine och i energiBk ton: Hur lai.ge skall nl tillAta att jug behandluB BA har? PA en vink af mlg slapper forvalta-resitt byte och ser nu, att han gjort sig skyldig till ett stort misstag, hvar-efte- r han smyger Big bort. Frbken, jag ar fbrtviflad ofver hvad som handt, sager jag. Men hur kuude det ske. Det ar gaiiBka enkelt, svarade hon. Vi'behofde fisk, det vill sAga icke jag, utan tant. Bom vAntar morgon och ej kunde fA nAgot den lilla staden. Onkel fbreslog henne att vanda sig till granuarna men hou svarade, att dA mAste hon ju fA fiBken present, och det ville hon ej... DA jag nu pA min morgonpro-menaupptackte karparna har 1 dam men, ville jag pA eftermiddagen ofver-raskmed nAgra karpar. Jag fick i morse dock blott en, men pA hattre lycka vid solnedgAn-gen- . Vi Bkola naturligtvis arligt betala dem moegon. Ni tror val ej, att jag tankte stjala? Ni visste alltsA, att dammen mlg? Det bade' jag ingen ailing om. Men jag resonnerade som sA, att nar grannar komma godt bfverens, kan den ene vAl unna den andre en rAtt all synnerbet nar de som har fisk, simraa omkring 1 stora massor. Hvar-til- l aro de val, om ej for att Atas upp? Jag etod alldeles handfallen infbr denna egendomliga uppfattning af och mitt ansikte uttryck-t- e antagliget ett allvarsamt oglllande, ty hon sade plotsligen 1 fbrlAgen ton: Jag her eder ledsaga mig till er fru, sA att jag kan bedj.a henne .om ursakL Denna begaran gjorde mig sA att jag glbmde de bmt fbrma-nand- e fbrestallningar, som svAfvude mig pA lappen, och 1 blyg ton tillstod, att jng ej kunde ljppfylla hennt'Vtie-garan- . n s egen-dom- FOR Ccrsbaacn ben i Nu har jag talat om fbr dig allt hvad som hanut under min lAnga resa kring jordnu, oeh nu vtll jag bora litet om dig. Att du blifvlt utnamnd till laiidt-rf.J- , dot liar du Bkrifvit till mlg. Det mAste vara ratt behagligt for dig, dA . din kretsstad ligger sA nara din VECKOTIDNING e s - 1 ll.'tli riiBtiy. slAs upp ocli trappan tunga Bteg. upprbrda Morgonen var klar och munter, golo hela kvarteret och vftek-t- e de morgondAsIga. Mton MlstCke kAnde sig helt Han hade fAtt Bln hAmnd och kukadoran och pA von lucho hvad mer var, hans hAmnd Bkulle ta- ra form af en liten kysB, en liten Grotchens kysa. tup-parn- a 1 k DA ll'Hle en .l.i vtbrera under 1 - . BJiillran, som tjAnade tiS rlngkloe-ka, pinglade, och ban gick att bppna. Det var den lilla blonda tylkan, och hvit nom eu eaxisk porslins-statyet- t. I lianden hbll hon buren med kakadoran, som hon genast Batte frAn sig pA ett bord, ty hon kom In som en atormvlnd och slog lgen dbr-rero-si- g n efter 1 hAl-le- dftre-mo- t. 1 vAn : Therese, Therese, Jag har med mig en mlddagsgast. JeromeB dotter kom och Jag lief Hon var slogan af hennes skouhet. moj!!gen sexton Ar, men alia hAndel-se- r ej lAngre nAgot barn, svart hAr. blek hy, rena drag Det enda som hade nAgot likhet med fadern var ett Bkulmaktigt leende, nAgot af den Bpjufvern. Den unga flickan tryckte min hand, och en timme senare sutto vi x id en god luAltlil och sprAkade oin Frankri-ke- . 1 fran-Bk- a En niAnad senare var jag alltjamt Jeromes gast. Det var nuniera lute bara hans egenskap sora landsman, bom boll mig kvar, det var ockuA nAgot annul. Jag hade kommit pA det klara med med mina kanulor ocli Therese med en allt uppslukande kArlek, en karlek, som Jag till derma stund ej trott mig mAktig. Jag kunde ej slita mig darifrAn. Jag fbreslog Jerome att bll liana kompan-jon- , och haft Aick In darpA. Och nar furklarade mina jag med nAgra kiinslor fur hanB dotter, sade ban helt - enkelt: Om Therese vill, sA vtll Jag ocksA. Det dyrrnjin MrtL Otaeka fransmAn... Dot ringde hiiftigt pA atelierens dorr. Misteke oppnade och konBtaterafle hbga'rt-tarstbflaiiiirvaron nf eu jiittegcBlalt ett ansikte mod stark faig och porslinsblA bgon, samt ett par glgantiska, Bymetriskt uppvrldna Herr Mistake? frAgade den Jibrdeg .utanfbr r,,hL: Ar jag, Bade niAlaren, med hvem har Jug den Aran? IJijtnant von Pilch e. - llvarmed kan Jag stA till tjAnst? Nl mAlar papogojor, min herre? Alldeles, i natlonalfarger, om sA behagas. Det Ar af den anledningen nl hari mAlat min hustrus papegoja trlkolo- 1 En Ara, som Jng inte gbr hvem som hAlst, m;a herre. Oeh om Jng till evur skulle dra er vid broneii? DA skulle ni tvlnga mig ntt ska-raf era muEtaseber, min lierre. Min lierre! rot offlceren. Skrik lute eA fasligt, det lAter, som om ni suite klam median ett par dbrrar. Ni beliagade sAga, ntt ni Bkulle BkAra af mig mustaseherna. Godt, Iifl.ll ord bara, annars slAr jag ilijal or. OfverenBkommet, lojtnant, jag skall klippa er licigra nnistaBeh Inom 24 tlmmar. Om ni kan det, sA ger jag tr tillstAnd att kyesa min hustru. Med storsta nbje, lojtnant. De bAda mannen hulende hvarandra, och von Puelie steg utfor trappan med tungt mnjostat. N1 Ar lustlg alia fall, hr artitt, utbrast hon, och darfbr Bkall Jag gbra er en present af min kakedora.. Hvad tinker nl pA min fru, en imtlfransk fAgel, fbrmodligen antlmlll- ursL 1 alla hAudeUer autlpatifik till ytterligliet fbr mlg. Jag Bkulle vara n,,dsakad att vrlda haben af honom honom ntt tiga. fl,r att Ja, men Jag kan Inte ta en . fAgel med mlg till 1 Tyek-lund- Jag vet ett satt, min fortJuBandi unga fru. Ilvnd dA? I'locka honom. a 1 Big. Nl fransniAn tula dA aldrig allvar. Men er kakadora talar alldeles fbr mycket af den sorten. Det Ar min man som gifvlt den lektloner. Jag Ar glad, att det ej var nl, som fick lektionerna. Hur bA? Dot hade varit Bkada, om sA fula ord gAtt ur denna lilla mm, och eA hade det Inte varit samma nbje att viniia mitt vad. Hvilket vad? Har inte er man agt er, att m 8r mig skyldig en liten kyss fbr att jag klippt hans ena mustasch? Ne..e..ej, det var dA fbr Btarkt, Ibjtnant Puehe Bkulle ha tillAtit slg nAgot dylikt. Precis. Jag slog vad med honom, Lbon Misldke kom hem till ateliern skulle klippa hans ena musvid inltlnatt elter den minnesviirda att Jag tasch. Om jag inte hade lyckats, Bkuldag, dA hail ingAtt (lit egendomliga le vl ha duellerat, och det fbrefaller vndet. som om han haft god vilja att Han rokte gin pipa pa halkongen mlg, ta mitt unga lif. I motsatt fall... la och lade marke till en Bvag ljuSBtrim- motsatt fall. . hade jag att ta en kyss Bilade som von Puehes ma, genom af er. balkcngdorr. Den lilla tyskan blef Annu mera JasA, de lainnude den balfoppen undA hou rstade" pA sin lilla geder natten. ocb Btolt sade: stalt Han horde dem pratu. lojtnanten Jng Bkall Infria min mans skuld. med sin hArda, Btbtiga Btamma, den Och som Lon var mycket lAng. och unga kvinnan med mjukaro tonfull. hon mycket liten, mAste hon resa sig och han boja slg pi botraffande mitt Aktenekap, som en darsniuia fursummats, oeh Aterva ide I detta ogonblick dAnade en ironisk efter till Argentina. Turk vare mitt stamina genom ateliern: kapital, kunde jag bIA mig pA export Otaeka fransman, otaeka fransBtbrre skala, och nu efter tlo Ar ar inan! jag Ater I Paris, Btolt bfver mitt Leon Mistake tog buren och lif, lycklig, fullkomligt lyck-ligden hfigtidligt till den lilla tyskan, oppnade dorren fbr henne och Buckade med hjartslit&nde stamma: llvilken skada, min fru, att nbd-ga-s Han tlllade Bom ursAkt: libra nAgot dylikt af nAgon, som Det kan invandas, att min svar-fa- r tilllibr er, och hvllken skada, att man Just Inte ar nAgon forsta Tyskland tycks vara nbdsakad att manniska, men hans dotter Ar ej ansvarig for den saken. I odemarken klippa anilras mustascher fbr att go-r-a sig fbrtjiint af en enda liten kyss.. Ar moralcn ej alldeles densanima sora oc.h vi se fur bar Europa har, ofrigt Ur den fjortonArigas dagbok. alia dagar unga man gifta sig med e dottrarna till man. foui blifvit rika, att sA har etA p trbskeln till den fbrsta kyssen och dea fbrsta ct himlen allena vete genom bvilka 1 - 1 bfver-riickt- ! Donatiens cigarrett hade Blocknat. Han kastade den elden, och Ater-tolugnt: Fem Ar lefde jag samma lugna vildinarken. En afton kom Jelif rome hem till haclendan, blek och En kula hade trAffat honom i hrbstet. Dagen dArpA dog han. DA kande jag, att hemkarleken flammade rP- Jag bfergaf allt och reEte hem sallskap med min hustru. Mina forSldrar voro duda, Jag Arfde en stor formogenhet. Jag akyudade att uppfylla alia lagliga formaliteter, 1 1 - 1 g klas-sen- s 1 "Fbr-tjusand- garretten! e |