OCR Text |
Show Tidagt-- Men t Den, som slaunar i det ogonblick kallar, ar dod inartes. Jag gick mig ut en afton uti en lund sA grou" Och dar vandrar Per Grane med hogburet hufvud i friareraden. Hans fotter sattas stadigt ned; de veta sitt PER GRflNES SEMESTER. le Elisabeth 1 ( hvil-ke- a vis-do- e 1 e belA-tenb- natur-ligtvi- va-r- it a Xm-na- 1 1 n a a 1 a . skrap-pebla- e a 1 smek-Qifga- sar-ga- 1 for-dra- r 1 1 oregel-bundhe- s sof-ve- 1 1 e 1 - 1 hAl-le- tkeg;-jungfru- n 1 g far-lig- 1 a a e . d- dgon-blicke- hlin-dos- nfl'-ot- r -- 1 : ! 1 : s D-- - . . . a till-lad- e . kwn-nor- sum-vet- an-se- n n n a hug-bon- Berattelse. 1 syssel-siiltnin- vik-tig- t dorren. Med ett ljudlobt skratt dA och dA suite ban sig frumfor eldcii och hur-jad- e gdra upp sina planer Mr morgnn-dagePA ett bold bredvid bouom stod en liten blechlAda och 1 denna lAg buns forsdrjiiing fur gamla dagar pil feinlnmdra pund Morgon Guldgrufvan. llur ofta han siiitit och stinat lA delta pnpper! Hur of:a tian knuggat hunderna oi !i skrat-ta- t vid tanken pa de goda sut.er nan dar tgeiio tn skulle skaffa sig! Och hur ofta ban suek.it och ttinkt pA brodern, som dog strux efter det ban gifvit denna stora gaf val anmarkte lion. William hade liegitvit sig ut i Alija, ban gAr ju nasiaii for hvar kuuppt mer an etl pojke, ocli som var iildre, hade icke hurt af dag omkring i tradgA'ulen. Ja, men jag liienur nu privat? honom pA fjrtiotem ar. Do bade blifPrivat, mrs Kcrgie? llvad Fkuile vit fader- - ocli tnodulusa vid belt uugi bans nAd och jag ha att gora privat? Ar. Donald var trett och benikar; Donalds ton var nu ganska skarp och William liflig ocli rastlos. I'nder Bitt han sinAlog ej lftngre. lit utoinlunds bade ban flora gAnger NI lielidfver inte bli oud, Donald, bAdc fiirtjunat o h furlorat mycket V1 er e" i augur. nild 8k"n,e aU pension, sade hon skrattande. Donald pAimude s'g val den kviiil, Det ar lngn! skrek ban ursinnlg dA William Atervande till Fairport, Hvem bar sagt att jag ska ha annu en stark ocli Uraftfull man, meu tun. pension? Jag stiger henne, att jag lur med fulJkomllgt hvitt hAr. Iian hade inte emot pension af nAgon! Jag mod sig nAgra fA pund piingur samt ingen pension. Det kan ni liiil-s- nkticbrefvet. folk frAn mig. Tag val vara jiA dot och namn icVresigt immilande linkade ban ke till nAgon durum, Donald, sade han, Han bade aldrig kommit pA lievara det tills jag kommer tillbaka den tanken att man kunde tro han dA skola vi delu mkomsten diirat. skulle fA pension. Han bade Aldrats, Det ar en stor guldgrufva jag skall men icke inarkt att folk ofta undrade beratta dig om den, nar jag kominer It. hur lmn skulle fA det, dA han icke tillbaka. William skulle namligen Gamle Donald Darroch gick resa till Edinburg fuijande dag och langre orkade arbeta, fullstiindigt iont hun var. Han sAg icke at liinina ett puket till en fattig kvinna uppfdr barken, som ledile till grlndarna vid lord Glennans egendom. man lade niatko till de extra smA frAn hennes son i Sydnfrika. Det var en harlig aprildag, och han under senare Ar unnut sig, Mpu Edinburgh blef han ofverkurd som brande honom pa den fina fliiekblt han hvarje vocka kop-t- och dddad af en automobil. ryggen, uppmjukade beiiagligt bans boden", att ban alltid bjdd pA Donald lydde hvad han sagt, att Icke af reumatisni plAgade leder. Han kiig-d- ill, nar nAgon besiikte honom, de berAtta Mr nAgon om aktiebrefvet, ban ofta gaf barnen, och en Manniskorna sig upprtird och underlig till mao f Fairport voro Srliga, det var namligen Bists. gAngen ban ar-- hel deKandra utgilter. men taltrangda, och man kunde aldrig betade i tradgArden, hadanefter skulle Jag tankte saga dem det i mo. veta hvad en eluk framling kunde ta han endast hvila och gdra hvad ban gon, sade ban for sig sjiilf med ett sig for, om han fick reda pA skatlen smiUeende, men nu ska jag iinnu hos den ensaimne gamle mannen. Han sjalf behagade. Iian var sjuttiofyra Ar gammal, och haflrvlsste hast sjiilf en tld Pita dem vara nyrlkna. tog bA viil vara pA vardnpapperet, som DA han kom langre In I tradgArden, om det varit en bunt sedlar, och Mr att han Icke langre orkade arbeta som han horde. Och det var icke ratt, sade varseblef han lord Glennan, som stoil honom var det sjallva varket alldelea han sig, att hans liusbonde skulle ge och talade med Brown, fiirste detsamma. Han ville Icke skiljas vid honom en Ion, som han icke var vard. Nar lord Glennan dot fbrriin han fick pAngar stallet, Icke halier var det riitt mot de unga niSrkte den gamle mannen, gick han och dA skulle han Mr dem kdpa Big ea mannen nAgra steg emot honom. De hade ofta lifranta. Fuirport, soui nu fingo sig lAngt bort for att fortjaua talat med hvarndra, och Donald var AngAende liur det skulle gA till att sitt uppehalle. Donald hade rAd att mycket faBtad vid sin huBbonde. laird fbrvandla vardejiapperet pangar skaf- haiiB Alderdoin var Glennan kunde vara omkring fyrtio-fe- fade ban sig upplysning at eu ung Vara Adelmodig Ar gammal. Han bade Srft betryggad. For tio Ar sedan hade han man, sum en sommar tillbringade sin fur sju Ar sedan och med den led'gliet i Fairport. varit radd for framtiden, men sA hade De voro ute ocn nAgot handt nAgot som kandes svArt en hel del pangar. Ilik var han Sfven fibkaue tillsamnuins, och med oandligt 1A men som kom honom att nu icke fdrut. Han var mycket faHtud vid sitt tAlamod ocli Mrsiktigliet uttrAgade Dohem och brydde Big fdga ora sallskaps-lifvet- . nald honom. utan att tlkval lAla honom ungre frukta deo. Idy Glennan var vSnllg och fA reda pA sin egen hemlighet. hela det lif jag lagt bakom mig. Jag gifmild samt mycket Alskad af sina Det tyiktes vara mycket enkelt. I tanker pA dig, min Elsa, och pA allt, underhafvaude, och hennes man upp Glasgow fanns ett stort bus. kalladt alia henneg hvad din karlek skall ge mig. Det ar muntrade henne Borscn, dar man alia dagar kept? ocli men hull sig sjAlf i Det stod diirom 1 sAlde vardepapper. underllgt, du, hur fdraudrad man kan bli. Det Ar icke en mAnad sedan jag ed dagliga tidningarna, sade den unge Hans nAd Ar en god man, men li- lierrn, men sedan Donald en hel dag hogmodlgt trodde mig vara den, som gaf; jag hade icke dA Annu lart mig, tet skygg", sade hans folk ora honom. gAng pA gAng genonilust borsnoterin-garn- a Donald lialsade vdrdnadsfullt ocli utan att MrstA dem, nojde ban att allt ar intet, oin ej karlek adlar ville fortsatta, dA bans husbonde det. sig tiled att veta, att (let famiB en honom. Och han glommer, att de stA pA ett plats, dar linn kunde fA pangar stalBrown har Just sagt mig att ni let for sitt pupper. bAtdack, lakttagna af de nyflkna DA den viktiga dagen inbrbt, som allt Id fdlja nyfdrlofvade, tanker larnna oss, Donald. Donald nod till bryggun Mr att Ja, ers nAd. Detta ar min sista glommer allt for sin langtan att fA kanna hennes lappar mot sina, bon- dag liar den sista efter nara femtio vanla pA AngbAten. nes smarta gestalt hArdt sluten Intill Ar. Det var med stolthet den gamle Ska ni fura med bAten, Donald mannen Bade detta, eliuru hans rdst frugatle karlen, som tjiinstgjordu pi Det Sr den stele, hdgtidlige Big. Han var bryggun, MriAnad ton. Han. liado Per Grane, som afsiu-ta- pA samma gAng darrade. sin semester med att famna en ledsen att behdfva lauina trildgArden, sett manga bAde konima och fara, men ehuru hvarje rorclse plAgade honom, aldrig Donald Darroch bland dem. aldrig fdrut anad lyckaoch som dA han arbetade. i ett litet rosenrbdt Ora de Ja, t ska jag, sade Donald, litet bfverlagsee. NA, dA kan ni fdrtjiina hvila. Jag ord. Hur han finner dem, vet Till Greenock? han knappt, men de fdrefalla honom hoppas att det Icke ar reumatismen like frammande; de sammansnAlta som gdr att ni siutar. NI Ber ganska Nej, till Glasgow. Jag liar affarcr att utrAtta dar, PeMr. med hans sjals stamning till en ljus duktlg ut, sade Glennan stnAleende. och blld harmoni, NAgon annan tog nu Peters Jag gissar jag kunde stA ut tio Ar t till, men jag belnifver inte arbeta, ers Elsas lilla pratsamma mun Sr ansprAk, men han unsluten 1 ett mjukt, andakstfullt nAd, sA nu tanker jag ra mig ledigt. drade flera timmar ofver denna ovan-lig- a utflykt. allvar, och hon ser pA Per mod en Donald skrattade sitt ljudlosa skratt, Man niA lillgifva Donald, om han hymn till lifvet sjalfva den djupa, och han9 husbonde skrattade Afven. NI vill ju ho kvar stugan, Do- med en viss niisstankbamhet betrak-tad- e lAgande bllcken. hull sina uiedpassagerare nald? SLUT. tiitt tillknappt om det dyrbara Ja, mod ers nAds tlliAtelse, Jag Han nAdde dock staden tankte lagga upp ett par land At mig utan afventyr, ehuru ganska nervos, utanfdr. sjiilf For slutna dorrar. Xicke: Det ar ratt. Men ett villkor gdr och sedan hau fAtt tag en polis, som Olio du, hvtiffdr far nmn inti jag, Donald, och det Ar r.tt ni Inte fAr sAg mer Ail vanligt arlig ut, frAgade ktnmna in if tan efter vagen till IJorsen. betala hyra. jiii tinget? kinvaderhitna Det var icke lAngt ait sade polisen, Donalds skrynkliga, . ii riiUe-Oik: Jo, sirru, dc sade och beskret vagen Mr honom. Donald der blefvo roda. Ers nAd inftir Dorn slutna diirrar. Rai!r hade dock BvArt att fiuna hvad ban han. halier ja me male om skomaka-re- u ban trodde namligen, att det Och en man, som under ett halft sokte i llsho, som gatte sylcu i n Arhundrade arbetat har, fAr inte sluta satt en skylt utanfor sasom pA en del och mAste frAga en pods butiker at uiimndeman i Tykriiu-na- . utan att fA en era Ers nAd! sade Donald Ater o it till, innan hau hittade fram. Han ville ha bctaldt for svoa Donald stannade utanfor ett vackert sAg mycket oiycklig ut. a vtirk, a nu halier dom fiille pa Hvad ar det, min van? rAgnde bus, och med klappande hjarta, rSud c a. viirdera skadan, kan stor och Mrlagen, kom han in lord Glennan. jag tro. Ers nAd Jag fAr tat ka sA vestibui, hvarifrAn flora breda, jag men jag behdfver trappor Mrde upp till bfre mycket, men Grymt. En gammal frdken steg SA om ers nAd ursak-taEn vaktniitsiare kom emot in i en jiirnviigsknpe, som var d honotn och betraktade honom litet Det Ar jag som fAr he om ursakt, med resaride oeh hagage, Kan jag bar fA sitlja mitt papper, sadelord Glennan. Jag visste Donald, oeh fiek slutligen plats midt emot( Icke han afbrdt felg och sAg litet sir? sade Donald med lAg rdst. ett nygift jiar. Hou hatle knappt! forvirrnd ut. Vaktmastaren smAlog At den naiva frAgan, men Donald sAg Mr hederllg slagit sig ned, fdrriiu det nygiftaj Ingen vet det annu, ers nad, Donald, nu-- jag har femhundra ut att kunna misstankas Mr nago' paret med lialfhdg riist htdrjade1 och I morgon ska jag fara till skoj. pund, gdra sig lustigt dfver hennes Hvem vill ni traffa? frAgade liar... Glasgow och keipa mig en lifranta. SA kliider oeh utseende ingentiiiK. Jag komjag Donald Mrstod honom icke. for )frit. Rnidn var i mer att fA nier an' ett pund i veckan. Jag vill siilja m:tt papper, uppre-padMen Jag ar mycket taeksam mot ers svar mot lienne. Den gatnla him. nAd. littsade en lang stund om ha en maklare, men ni Ja, inkomst Lord Glennan, hvars men slutligen viinde hon so in gdr det At er. Kiinner nl nAgon till mAnga pund timmen, bar? sig till bruden, som synbarligen Donald vanligt pA axeln. Donald skakade tdrenad pA hufvu-detvar be.tydligt iildre an brudgum-men- , Jag ar glad hiira ni har det sA bra e i alia Men oeh sade med stAlldt for er, sade ban. I detta Ogoubiiik kom en viiiklaiM fall fAr nl inte vara Mr stolt, Donald, : man sprinrand? t e.ifur trappun Svara ung er nAgoL Min fru, skulle ni inte vilja utan lAta mig hjiilpa ett par oiu inte nu, men Link pA hvad jag och stannade fur att saga mig vara god oeh be er son lata bli att till vaktmastaren. till er, in nAgon dag sagt. Jag tittar (Forts. A Bid. 7.) bA fA vi tala vidaie dArotn. trampa mig pa min kliinning? ett aktiebref lik-so- vurl-de- d, j 1 1 1 lung-sam- t en-sa- 1 e 1 e 1 1 Ar? Jo, LAngt innan dot blef mdrkt denna afton tiiinje Donald Iampun, drog for Mnsteiluckorna, ocli stangde omsorgi-ful- l 1 En sonnnaraftou Ar 1S95 sutto tvA miin midt emot hvarandra vid ett stort ett dyrbart mdhleradt skrifbord De voro sysselsatta med att sina namn, en liitt . men t detta fall mycket Den aldre af de bAda mannen var stor, fet och blomstrande. l'l hogra lillfingret hade hail en dyrbar ring med en stor diamaut, som blixtrude vid hvarje rorolse af buns pAnna. Detsndie, sum kunde vara omkring trettio-ferAr, sAg fin och bra ut, eburu bans ansikte nu bar ett angsligt och oroligt uttryck. BAda hollo 1A att skrifva sina namn pa aktiebref i "Morgou Guld-I)voro niimligen ilirektogrulcan ler i detta nyligen btldade attarstorc-tag- , som gAng pA gAng slappt ut mas-so- r af nya ak'ier. Pldtsligt reste den yngre mannen sig och pick fram till tonstret. Med dgonbryn stirrade han djstert ut pA den lifliga gatan nedantor. Jug Ar riktigt trdtt pA dig, sade den fetlagde. Kom nu bara hit och lijalp mig att afsluta arbe let, sA gA vi sedan ocli fA oss nAgot att dricka. detta vader ar det torrt till och med att forskaffa sig rikedoaiar. Rickardson Atervande lfingsumt till skrifbordet, Han stirrade fundersamt pA de niassor af aktiebref, undertook-nadoch blanka, som lAgo pA hordet, mumlade nAgot, som nans kamrut icke horde, och bdrjade Ater skrifva. Han hade varit fattig men var pA vag att bli riii, och likval var han icke nojd. in-- 1 ' III. ban glck forbl ghndstugan, kom grindvaktaihusmin ut ddrren. JasA. Donald tiinker dra sig tillbaka? sade lion i skamtsani ton. Ja, det Linker jag, svarade han, Detta Ar min afvenlodes smAlocnde. , sista dag liiir. Ni ska Mil Haifa loins 11AJ Imian ni liimnar oss? Jag liar itigenting malt tiled bans nAd, svarade hail med ett invunes :itt kvinnan, D ll;,n liiAnga andra, vat n.Mtken ungA ende hur ban skulle t.1 det, nar ban Han hade icke for lamuat tjansten nAgon ointnlu; bur ban d.l skulle kun-nforsorja sig, och tankte ej liiiller annu gdra det. Kanske ni tedau ulkat honom? DA I. tA-- bli Han rackte tram handen och tryckt vanligt Donalds grofva, valkiga hand. Dcti snalluste nmn jag nAgonsla uiunilude Dona'.d, dA bans , aflugsiiat tig. Guldgrufvan. Mi- tankfullt. jag undrar, om lyckan alltid foljes af en muik skugga? Hvad kan vi gcra lor moster Agues, , Halst visa oss sA litet som du? foreslAr jag, svarade Per Grane hastigt. Du minus sjalf, hvad du en gAng citerade om ett visst slags Och jag har inte pA milt att ha uppmuntrat Agnes. Hon talar om en smekning, som jag matte gifvit henne vid nAgot tillfalle i min toruttillvaro, tuu vet, att jag mig pAnytttodd i dag), men den kan val knappt galla som en.rebiljutl Det kan ju vara till aktenskap. synd om henne, men lAi oss inie giubbla dfver det nu. Hennes senega tar inte skymma solen for mig Det gor den inte halier, farbr... in i u Per. Jag iip sft lint nej, ler om hjarlat som en llygaude "l5gel af de vantan- Elsa hade ratt, de damerna fdrefoll sarskildt foi Mined, nar Per modigt steg fram otli bad att fA presentera sin fastmd. Huns tonfull blef en smula forniellt at I hor att fort fA detta obehag dfverstokat, och hun sAg sA straf ut, att fru Trapp kande sig orolig och fruktade, att stackars unga flickttn skulle (A en akta man. Ester hade allt som den langa stracktes ut, lagrat de valgAngstinsknitigar, och nu rackte hon dem hvar sin hand. streimmade utfbr hennes gltidu,, runda ansikte utan att ftirniA fdrdystra det, men rosten bldttes upp, och det var icke latt att bora, hvad hon sade. Kara, kara, snyftade hou fram,. det ar precis som om jag sAge min gode Josef och mig sjalf. Och jag kan inte onska er battre miua alska-- j de, An att ni mAtte bli lyckliga som! vi voro. Hon talade grammatikalisktj med anledning af ogonblickets halgd.j ManniskorA, som sAgo vAr lycka, kal- lade det ett idealaktenskap. Jag ba-- ( ra hoppas, min lilla Elsa, har blef . reflddet om mojligt ymuigare, att du! mAtte fA njuta din sallbet langre an, det blef mig beskart. Mamma lilla, folk Uttar pA oss,1 afbrijt Elsa, som markte, att Per bor-- j Jadbli nervbs. Du skall forsbka att1 Inte grAta sA mycket. DA har du j genting kvar till brollopet. Vi ska snart gifta oss, ser du. Snart gifta er, men snalla Per... Esters tArar torkade sA fort som om hon haft gAshud. Inte skall det val Dar rnotte mig en flicka sA fager och sA skon. AF Nu Ar han framme, hAUer Elsas hand i sin och famnag af solskensleen-det- , Kuylenstierna-Wenste- r. som skalfver dfver hennes beta de lina linierna ansikte och rycker kriug inunnen. Hou rAr inte for, att der sommarferlerna froken Brottberg hennes ogon stA fulla af tArar. Hon Forts. fr. fore? nr.) lefver upp. Julen tillhringar hon af kan Icke bjlilpa, att hon ar nog svag Det var en Imponeraude valdets ocli sparsamhetskal lios en ddf moster, att tillbedja den Starke manueii, vAldets kungamakt dfver dessa stain-mar- , redan lylt sa mycket af lifvets men sA snart Arterminens atslutning skiinrunde, som hamrade af stAl. befriat henne frAn skolan, skyndar allvar pa sina skuldror, att han icke Andersson saekade fort eLer. Han hon ut till trodde sig om att kunna orka med landet, dar en kort frustade som en balg och sltipade annu liagrar, fastan gladjen, och som nu kastat allt det mod den pAfuljden, att ban Heoch skamfilad af senare Ars mdrka, tunga, hela ianseln med ra gAngur boll pa att snubbla oiiikull. klokbet och skrupler och Nej, det blef visst for mbdosamt for bara for att racks henne Gor det Inte, muttrar Andersson. honom. Vid Asynen af en grdn, Men-tlJa, jag ar snart pensionsmassig jag, ang niidt i skogsdunklt t. stannade och sedan kan jag flytta, hvart jag ban. Har tog bokskogen .Put, och pa vill. Det ar vAl Hon lofvade mig sitt hjarta, hon billigare att lefva audra aldan om denna granslinie blef lofvade mig sin hand. smAstader? stignlngen brantare. Andersson kan-dVi kndto, vl kndto fdrtroeliga ... Ja, det irstAs. sig for dAsig och matt att knoga Xr det vackert dA? baud". langre, och han rArnada till af Hvar? Infbr den idylliska sangkam-maren- , och Deras Dar frdken har sin skola sammanflalas, hvillten sA vanligt bjdd en utan att tvft?nioppar han i takt mjuk paulun under en eks kupol. Ett Alla ntanniskor hon traffat, ha eller rattare otakt efter de andra. slottsgemak for en gammal, utrottad ofverens om, att dar ar mycket Hvad frAgar Per redivius efter de skolmugister. kargt och fult, men frdken Brottberg andra. Han trycker Elsas smA villi-gJag kommer nog inte langre an kanner sig inte skyldig att ge omdo-me- t hander fastare och dansar pA. bit, vrhlade han upp mot hdjden, dar exakt sA. Hon svarar och drar silhuetterna af de vandrande stodo ned Ej ndden, blott ddden kan slita kjolen dfver fdtterna: skarpt fdrstorade, och andA aflagsna Det beror pA tyckb och smak. dessa band. mot den bid luften. Haradshofdingen r Efter en kort paus tillagger hon: var frikostig med mat och dryck. doktorn sig till Kungsdu nasta A jo, kom, uppmanade Ester Men nar leken ar slut, sager Elsa: sommar ocksA? Hon hor till dem, som alltld ha Nu gA vi, farbror Per. Jag ar Han plumsar genast ned i fallan. obesltrifligt roligt, och som aldrig Ja, ska vi inte konima 'ofverens trdtt, och ville garna sitta en liten Nu skiner hon om besvikna. det. Vi rAkas dar. DA skall hon stund, inuan vi gA ned. af varme och gladje, omgifven af det bli klAdd pA De sokte upp en skogsbersA. Det schack, det lofvar jag. lilla damkotteriet med undantag af Lararinnan ler en smula dfverlagset finnes godt om naturliga sAdana, dar frdken Brottberg, som holler sig I och plockar af gammal vana pA den tvA, som vilja det, kunna fA vara af Andersson. saligen afsomnade vArtans plats. Hon fred for varldens stammor och enNej, det gor jag inte. har ett litet schackspel efter fadern. dast lyssna till hvarandra, kanske Andersson skakar eneriskt pA huf- - Med det skulle hon leka sommar untyatnad. vudet. Uen lagade, artgrdna kravat-teder lAnga, ensamma vinterkvallar, och Per Grane och Elsa hAUa hvaransom en pA lyser lyktan semafor; sedaU finge man vAl se, hvem som dra fortfarande i hand. Ibland bojer obetagen sin effekt af skagget. Det-t- blef forst matt, hon eller doktorn han sig ned och kyhser de smaia ar namligen stubbat till en kort som skrifvit hans ode. Det Elsa och Per Grane kommo forst krans for varmens skull och stAr som upp till Toppen, dar utsiktstornet med ar fattigt med ord inom dem bAda, en strAlgloria omkring det kantiga, sina inskriptionsbetSckta bjAlkar for ty kAnBlorna storma och hjartana bul-tgrofva hakpartiet. rAdde modarn kultur, medan den ho langtan mot dot varde ljus, Frdken Brottberg ber dem inte van-t- ga granskogen rundt omkring, taljde hvllket som ett triumfrop skall be Hon kommer efter sA pA henne. fornsagor om brusande vattendrag, teckna, att skapelsedagarnas vAnda ar Def ar det trefligaste, som stortat smAningom. sig ned i nu uttorkade forbl for alltid. nAr hvar och en far skota sig, och Hon minns brefven hon skulle visa sjoar. Den sagan hade de hort, nar hon samlar Bkogshallon pA ett ds voro smA och knappt nAdde farfar honom, svaren pA hennes annons. De klifver upp pA stenros, ned 1 gran till ankeln. Nu voro de sjalfva llgga 1 hennes flcka, men Icke An vill gropar med ett nit, som om hon Bkul-l- gamla och skulle snart mArkas som hon bryta tystnaden. Den bar tusen samla for ett stdrre hushAll. fallfardiga, men sagan lato de gA vl smekande bud. Den rymmer allt lifHdr hon, frdken, dundrar Ander-sondare. OcksA den sagan om blltoga vets fullhet; den Sr driim och tro. bas. Hur skulle det blifva mAnn-tro- , stigman, skydda likt vilda djur; och Och hon lutar sig nArmare honom om jag i gAr kvall satt tornet om med lApparna formade 1 torstigt be den lilla fromma klostersystern, framfdr drottningen frdken minns som hamt.ts ofver muren samt sedan gar, d& faller han pi kna framfdr hendA hade jag be val det draget? af den alskade gomts en klyfta pA ne, drager henne Infill sig och betac-kestamt klarat mig. den roda munnen med kyss pA barget, men fanns af de rAa stigman Nej, dA kan val doktorn begripa, nen och lAg dar, ett blodigt och kyss. Som gnistor ragna hans att jag anfallit med hvita liiparen, dfver henne. Det Ar en kra lamm, nar den unge rlddaren Ja, jaklar det! ter. som sprutar eld. Men hon Atervande, Andersson breder ut sig det grona Och sagnen om munken, som fdrir hettan och ler outsagligt lyckligt. graset, men kanner sig inte riktigt i rat sig In i en af bargets fdrtrollade Kanske ocksA en liten smula dfversitt esse. Nu har han blifvit sA van karlek Ar kvlnnan oftast tradgArdar, dar vildrosorna kastade lagset, ty t vid sehackpartierna, att denna den mast vuxna, Afven om hon Ar girlander ofver granarna, och dar i dagordningen besvarar doft rusade som kryddstarkt mycket yngre An den stackars dumme r Som en forsiktig general vin. Gudsmannen kunde leke hitta man, som gifvit sig I hennes och A han fore middagen stallet for el stig eller spAr. DA lades pldtsligt 'en mors vAld. ter den och skyddar darigenom Du restr Inte, hvlskar han bedliten fin, hvit kvinnohand hans, och Sin fdrmiddagslur tog en forfdriskt smekande rdst sade: jande, nar han fAtt henne pA sitt kna han grundligt pA bAten, men scliack-partie- t och lagt hennes hufvud till en kort Jag skall visa dig vag. mAste utebli. Han ligger och Du stunds hvila mot sitt brost: Och munken hade gripits af en spelar med sina planer. forlAter mig min egoism att be dig sA stark, att han rack-t.Crdken Brottberg, hvad gdr hon bAda sina hander mot den fagra lAta bli! Jag kan inte lefva en niA hallonbuskarna. nad utan dig. Elsa. Du ar nerven i gestalten med hAr af silkesspunnet Plockar. Vill du offra mig din guld. I samma stund blef han blind. min tillvaro. Xr det inte fan ock, att vi inte DA hon inte Det var himmelens straff, ty han hade vackra ,fria ungdom! kan fA vArt parti? Jag har en styf ju afsvurit kvinnor och dock fallit for strax svarar, tillagger han oroligt: plan, som allt skulle satta henne pA en syndig frestelse. SA mAste han Kanske du gladt dig mycket At resan. andan. irra omkring i skogen, aldrig mera fin Begin- jag for mycket, om Jag fiAgar: Frdken Brottberg klifver fram med nande Vill du taua mig nid? vag till klostret. hallonen. Hon har hvit blus och en Elsas hand kilar som en liten kvick Endast sallan berattar sagnen i dur, ljusgrA kjol. Det existerar endast en men molltonerna frAn det fdrflutnas hv:t rAtta ned i fickan efter brefven. hel kladning, en for rektorsmiddagar konstlosa instrument forklinga fort Hon slur.gar upp det ena efter det anna, frokens garderob, eljest har hon for dagens ljudande dra som boll i luften. strangaspel. r afgifvit bluslofte, tycks det, och De liar svara for mig, sager hon Det kanske var pA samma plats, dar det troget. lekfullt. Las dem, sA fAr du veta, om munken till sin olycka mdtte Vill doktorn ha ett par ballon? som nu en stor och rymlig jag tinkte resa. Tack, satt det dar. Per Grane veoklar fdrundrad upp dansbana ar lagd. Allt nog dansb:.-naHon lAter honom fA forrAdet bred-vide hvita papperen: den mast idylliska finnes sig och tinker gA. Till svar A pder annons ber fA saaf hassel, ek och bjork, och Nej, hor nu frdken, hvad skall som en fondvSgg mot uorr en klunga ga, att plats finnes... Har du hon knoga langre for? Xr det inte efter plats? jattegranar. bra har? Folk ar galna med sina PA rA.eot I Stockholm, ja! Denna eftermiddag som sA ofta unt Liksom det vore sA der sommaren, har en mangd ungdom satt skulle jag fA vistas I din naihet. rart att rakna ett halft dussin samlats till lek och dans. Det ar de Hon nickar energiskt. Nar du late kyrktorn och konstatera att en sjd, gamla lekarna, hvilka Ater blifvit nya, vAgade ta mig, forran jag blef prijf-vasedd fAgelperspektiv, Inte blir stdrre som haty hvad det var styggt! sjungas af klara roster, outlrott-ligAn en rakspegel. Asch, sitt nu de jag inte nAgot annat val. Du i sin oskolade friskhet. ligg, det ar bekvamare. inte pA min karlek, men jag Elsa och henneg kavaljer ha stan-na- t Men frdken Brotjberg satter sig, ett ogonblick for att se pA. De litade pA .den, och villeinte pina och nAgot pA sidan, sA att kjolen skall tanka bagge pA midsommaren, men plAg'i det vackraste och storsta jag falla ofver fdtterna, och hon tanker den bitterhet, som dA forstorde glad-jen- , nAgoirin agt med en lAng skilsmSssas pldtsligt pA den lilla trasiga, grona har for lange sedan mist sin udd, svalt. sidenbiten hon bar dar hemma i lion siryker dfver hans mdrka hAr och det faller blott ett snabbt utplA-nad- t Nar hon blir riktigt trdtt pA af vemod ofver nuets lju-s- med en slolt och segerviss rdrelse. stank skolarbetet i Vinter och ligger dar pA Du Ar den klokaste af oss tvA, stamning. sin sniala, liArda soffa for att hvila En kraftig nafve, kanske en ung mitt Alskade solsken, sager han ut, skall hon taga fram den grona hadn: efter fAr du visa mig landtbrukares, strackes frimodigt ut lappen och trycka den mot ogonen, mot Elsa, och hon kan icke motstA som om den vore ett friskt blad, Och allljamt :md armen ora hennes lusten att dragas med in i ringen. sonimar. Per ser henne hvirfla bort. Ur lif, reser han s Sagnen om munAndersson ntumsar hallon och ti- famn i famn som han hurt ken, gAng, komnAgon hon en som latt flyger ger. Han har aldrig mycket att saga, blomma kastas frAn hand till mer for honom, och han undrar, het hand, och nar han nu fAtt "manniskan' ned men -t enda gAng pA gAng moter han hennes af lidelse, om icke i Itign och ro bredvid sie, ar det ju dA klosterbrodrrn fatniia skon Den ar hos honom hela tiden blick. AndA nAgot, som bibehAlles af med trofast innerlighet, och den gpor-je- r jungfrun, uppvagde si i himmelens Hun ligger och funderar Orb nar straffdomar. f ban bedjande: , hvilkct han slutligen utfor-mapi nar han med dp; to d n sAg halKommer du inte med dag salmi ut.-.; It vAga ier? Du skall inte tafia om mig. Du all varldens harlighet Rl...lij vi into kunna skrifva Ant AtrA den, eller nar bannst: n skall taga mig. f'h:ic:.-,'e-l pr..b!t :u tiil hvarandra hans blick, sA att han end t k'f de Pldtsligt bryter han kadjan, gdr sig fixera sitt inre och lAra kanna d is Vinter? till lank i den, och med denna sA Jco. dot git go nog. IrrgAngar. obetydliga handling gAr Per T11 elt am ;u Ar skulle frdken Du vill vAl icke att vi ska girt Grane in 1 en ny eplsod af sitt lif. Han shift till R'O' kholr.i. DA kunde vi nAgon hemlighet af vAr trolofning, e stAr icke langre afvaktande och ihianu stanfdr den ring, som spannes gade han omt, nar de Andtligen ktt besluta sig for att uppsdka de ant om dnskningarna. yir .ills inte uct. Hans fruktan for ' dra. att L;n ar Me sit.nnJ att tillavga: iag gdra sig lojlig h andras ogon har Hon skrattade hogt och hjartligt. Det passar dA ilia dunstet bort, ty Per Grane glommer Sr Mr p.,..n...l. ihc-d t' ;i jpp'ga naturen, som-m- ; sitt eget jag for att fAnga lyckan; den Och du tror, att Hemlighet! vi!i'; ..L.crt-.adoft. Det kommer aldrig i den fdrsiktigt drojan-de- s inte allesammans redan gissat iV. A, farbror Per, vl ha Inte varlt varst vor viig. Crip fort I Angest eller ,.tt -- ill,, palter Men grip, iunan det &r for sent! dtplomatlska. ; . . u. ntiigeu Sr dot un nar-hete- o Agnes... Ja, wosier Agnes, mem bon inte se. Hon blei alharlig och luuj-ligt- mAh En sommar&yll. den 2 December 1013. 1 sA snart det hiuner lysa sade Per morskt. HvarfOr ut,i sku Det hade han vlsserligen ratt i, men prostinnan var radd, att det skulle se beBynnerligt ut. Det var hennes svag-- j het att stA sA val med samhAUet som mojligt och gdra sig allmant omtyckt' Emellertid hade hon alldeles for stor respekt for Per, for att satta sig ernot hans beslut. Medan de vandrade ned-- , At, raknade bon och fru Trapp, ut hur; mycket lakans- - och handduksvaf det skulle skaffas. Ungefar halfvags stdtte de pA frd-- i ken Brottberg och doktor Andersson,; upptagna af att spela schack pA ettj schackbrade, lagdt af! improviserat halmstrA. Korkar, stenar, blomtnor och pappersbitar utgjorde pjaserna. De blefvo bagge betydligt generade' vid dfverrumplingen, ty de hade lof-vat sig sjalfva och hvarandra att se upp, nar sallskapet kom. Per Grane rackte skrattande hanJ den At Andersson. Vi Aro i den farliga Aldern, .adti han, dA vl tro oss sakrast, och sA van-de- r slumpen upp och ned pA vAra Den farliga Aldern, det principer. var ju for dess snaror fru Alse vid afskedet varnat honom. Hon fick ratt, den charmanta frun. Per Grane ar i den tinnesstamning, tiA nianneu alltid ge kvinnan ratt, men Andersson blan-ge- r : pA honom och uppstdter ett 1 egen-dome- 1 e 1 I Hva'? Ja, det var kanske blic-ka- r, lin-ka- 1 hvl-Bk- ll ib-- dar-emo- en nAgot jag valtle fur introduktiou ; det enkla meddelandet, att froken sa ceh jag forlofvat oss, sade Per' Grane, fortfarande mumert. A tusanl Gratuleiai! Hur,. i den har carmen! forlofvat sig Andersson stuhhockar oth drar sig tillbaka. Han ar lika radd fiir fdrlof-vadsom for spetalska och undviker dem halst. Bara del diir valsignade kyssandet ar fasligt em rverande o. h osundt. Han sbker upp frdken Brottberg. Hon ar ett ovantigt reellt frunigeu. timmer med htgom skinn pA nasan. Det var val bra galet, sager han.' Hvilket? Att gamla karlen lat narra sig af en sAdan dar liten fossa. Det ar deras ensak, tycker jag. Folks kanslor kritiserar jag aldrig. Hon klifver pA, icke besvarad af modarnt snafva kjolar, men hon som, Andprsson tanker hela tiden pA de; nyfdrlofvadp. Det ar som myggstirr omkring en hufvudkudde, nar natten just skall bjuda sin hvila. Hur man faktar fdr att duda mypgen, ar hon' for slug tar sin tribut af vederbo-- j randes blod, innan hon blir niijd. fdren pA AngbAten, LAngst fram som skall Aterfdra dem till Ktingsdn! stA Per Grane och Elsa. Han har lagt' armen om hennes skuldra och lyssnar till vAgbrusets evigt oroliga melodl,! men det sker utan att tankarna aro De kretsa oafbrutet omkring med. henne. Pldtsligt hdr han hennes rdst. Den. Ar djup af en alskande och lycklig. kvlnnaB framtldsdrommar och klan-- i gen ar fylligare, An eljest; Tanker du aldrig meri pA sonen,. Per? Icke pA den ron, jag fbrgSfvesj sokte. Du yet Ju, alt Jag bar glomt' E1-- j 1 a 1 vAnta? 1 1 roe-ke- n 0'-- 1 hra , kbrk-liankc- 1 matt-belagd- a r t. full-luteka- da-me- n niA-t- e upp-gic- 1 klap-pad- e . sma-leend- |