OCR Text |
Show T TisJngeti don 11 November 1913. hans tunhe fortitude hlixtsuulht det Iddnerom Elsa vArkligen hade fist och matgaster. Nar arkitekten Annars kunde ju du och jag sit- kar ett ogonbhek, men ungflicktan-karusofva inom henne, vaknare An ta vid ett bord for oss, Tord. Jag sina "damer mjblk, kysste han spursmAlct: Hvad gor jag med min sig vid pojken. llJAlpa honom fram . iifvet behbfde han inte, men hau mannakratt, nnna tvA starka urma", rnenar, om det blir tringt hos de nAgonsin, och Agnes Hydell liar pA sin hustrus baud. Lilla Marika snabba totter genom tradgArden, ut skulle ge Elsa en ordentlig bemglft oafbrutet med sin kvittrande, nar jag inte tAr lyfta lipp henne och hAlla pA att det gjordes pakturn. Hennes blick snuddar forbi Per Gra- skogen, Greuar brista och knaka till. mtiMra rost oth klappade omsom far hard henne bolt fiAu allt omit? lion blef hiodrod, nar lion flik se Om hon sedan insAge, att hon miss-tagne, som just sitter fram en stol vid En och aunun fAgel flyger skramd oi h mor mod sniA starka, lifslystna honom. det bord, hau bestallt. Utan att litsa upp. Hon hor hvlskande heta roster hander. NalurllgUls hade han hflrt, sig, kunde hon skiljas, utan att om, att han hurt hennes forslag, sa- frAn deu tAtaste dungen. Hon muAgnes serverade kaffe ocb stirrade att hon mAtt ilia, dAifur att hon druc- frukta nod fur sig och eventuella kit for mycket chumpugue. Blygselu barn. ter en skiAlande salle, som stracker Ater mot dorren. ger han: Nu var det dlrektoreus. kandes som kallsvett, oi h hou ryste Kanske du vjll sitta bar, Agnes ut sina skalfvande armar till ett vAtt Blefve bun lycklig, voie det Ju a& AF Useh ett sAdant vader, halsade till. och Ester midt emot. Efter vi famutag. mycket hattre. PA den tilltredsstkl-lelse- n n Utan att saga nAcot, mg hou och bli fyra, fir jag Greta till vlsavi. Ett hvinande, lorrAradt skrik, ett fru Trapp och skrjuklade ogillamie ait hll ett slags farfaderlig t Kuylenstierna-Wenste- r. amnade gA forbi. Men Elsa da, buniiar prostinnan. slag, mAttadt luften, och en vild jakt iliop ansiktet. Man bar varkligen for hennes barn behofde hau ick Hur star det till? resonera. MAtte alkoniman icke hll att fursofva sig Goddag Jag begriper inte, hvad det ar it dig ofver tufvorna. Agnes fore, karlen Hail rackte henne handen, cell kail-di kvall, barn. Direkturen gak stelhent. llan hade Han sysalade halst allt for ta Irik Jag tycker, du ar si efter. Slutligen snubblar den druck-ne- , att hennes tmgrar voro iskalla. med ett pur At gAngen Och har dansar far och bar dansar flamsig. fuller svarjaude omkull och valt-ra- r dansat for mycket o h kande sig (Forts, fr. fbreg. nr.) RA ordnade den kloke liaradsliofdin-ger och sA om. att hnn mAste satta Yunna henne, tii.sta henne, gora det mor, Jag tycker du ar bedirande, sig ett par sekunder Bom i en Inte sA korta stjalkar! Tag lnte ocli lade till ratta ire mannlskors SA runga snarkniugar s.g foisiktigt for att inte sknka till. lull oi h godt tor henne! och har dansar prast och piga. Tord och trycker hennes arm, (imlieten, sang. rbtterna n.t ), da tar vi nasta somiuar A joss, som dom dansa i gAr soil! i n veil Holt pA. vallile flam sA vi ska dricka champagne. Ks lebe genom luften. lif, sum om de varit hltar, hvilka med , Froken att Marika, Drottberg plockar pi plocka. inga bijinuiur . att deli vidkt.- omkull all en viss uiatematisk herakmng kunde dcr Liebe! Agues har humiit fram till korsva-gen- sin, komerserade fru Trapp. Agge betanksam iufor den etiska Ber du lnte, dar till huger bar du Han vs-iElsas kinder aro skarpt, fliickigt dudsekiamd och skakar var uiinsann riktigt i farten. Och Tycj at, att han inp.osas hvaiandra ocli 1,11 en total-I- " Hon ar i denna lek. Hon tror hke, Kan en sA Nej, till huger! Ut elter plausch. i hela ocli lion prutar och skrattar kroppen, men de skklfvande ra guodde med sm lojtnant, och Elsa dug henne mull sig lade arineu om att den ar sidan man bur dnska den ruda, Btor flicka inte huger och vanster? TvA dagur gingo. llau talade Icke Hvsch, vurnar prostinnan frin fmgrarna samla dock midsommaruat-te- med sin katididat. Ja, den ungdoinen. ileum- mil sniekte inline med ett Kandidaten bad Klsa komma oeh bli for Sveriges uppvaxande ungdom. J ii t utlryik i lilick oi h iliag. vid iigon, lick ingen post. Isoierin-gesilt bord flora ginger. Hon slicker Oili nasta Ar liar dom kanske gaunt, dromhlomster. nio Greta tigger moster Agues att vara smakrad. tfur tjoekt horde girlander-nlbl knllile hall, lull dell lilla tllliulen var ulla a mi l fr. och konsekven-sernLit henne vara, sager Per Grane dem innautor hlusen ocb gAr landsva-gei- i ilitihop viras? Han drug hennes arm un- med ett slag. Hon anser, att det hdr tvart. Hon hdr oss andA Icke. hoi Jade visa Big. llan blef led Direkturen var iike upplagd for lilef het, oeh bur dess pulsar bultade hon icke liem. behofver Dar der sin och tug bonne med sig. De till, att alia bkola rora sig pi midTack, jag ai luitire nu, sade hon pA detta jag hvilket man icke kunLilla Elsabarnct, ljder Agnes frukla for aunat an att muta hekauta prut. Han vrakte sig suniuileii fram iluuit At i gAr, de spin ha itiAn sip, delta sjukligt gingo inte utan dansade tram, ty det sommaraftonen, men Agnes skakar pi ligmalda stamina dfverskylande, hon och nodgas tala, hvilket man ej skall, och Ater frAn sinorgAshordet, men mjukt. Jag liar mig hufvudet. Hon sitter pi banken bred-viVar inidsommaraflon. li det hur ja-- , fAtt soAnderssons has dundrade till svar pA farbior Pi r. bar inte lart beharska sina kanslor sedan man trollbundlt sig At laiigtamie jag, som like ville lAta sig Per Grane. Det ar kanske fem an. Det kommer. Jag tycker hail borjar gulna pa la for fru Trapps lilla reflexion: imja tiled 4 rosenhiadens lott att falla nabbeii, den gamla staren! Kandida- minuter sedan han sade nigot sist, Hon log ploisligi, detta sliAlande, tied oi h glimimas. Men det kan handa att vo- Det en Greta och har liten ater Hon trAkigt. . men di var det: ten skrattade. Det ar inisstankta En tlmtiie itnvaude ban alt gruhhia minus dem, och ilA kail det bli allt uiurki r geiumibi y tanile leende, re mycket skojigare att fa sitta mod som (icke liAllit sitt lofte att friarearen-den- , D4 aro de stadda Jag skulle nastan bnska, att jag lidjers, fast de forstAs icke lia tre sor- komma, och.som de en hel veeka sokt sA lagoni trefligt. som icke kunde likiias vid aunat an pA. om ln.n li ke alls horde Atervanda inte myllat tied min ungdom. ser hon, jungfru Elsa! till Kimgson. Alltid gAfves det nAgon ters vin. Men champagne lijuder Agnes hade kommit i tageu som solbken. traiia; dejinu glider skuldmedvetet Det har val inte Ier bailer. Fru Du ar tokig, Turd! Elsa Har lAit". Det skulle dA icke be forevaiidiiing, som nedslog (drestAll-niugefarbror Per pA. Det, som Ar sA At sidan. Hon niger artlgt. Bllcken skottspole mellan saleii och koket, . tvart. Tror du varkligen, att lldjer sa just, att Per sig si ung giasligt godt! SA, nu tommer Elsa ber: Tala inte i kvall! OcksA hon sprang med karotter, fat och , liofva lili nAgra vidiakningar i om flykt. Men tanken (arbror Per tinker pA moHter Agnes? ut. AndA ieke Han eller men hon andtiii, llan ville (raffa sin lilla Ela glonide djupt nar drug och har glaset. dnumblommor, plockat tack! NA Ja, For min Alder Vore det sA, skulle han garna biSedan ska vi dansa, du, siger hon kommert hem, skall hon Ata upp att hAlla uppsikt pA dorren. ty en ocli in men gl"d tied. I en larbroder-lig- t Igen och foreslA Ester att ge honom de fi tanka och handla for mig. Men det var bara en forflugen tanke. KanDetvulvillig ton -- - halt lnude, hur tui my lulai skap ofver flickorna. Elsa, A, jag skulle vilja hAlla pi liela en salt sill med hufvudet forst, ty gAng skulle hail val komma, oeh hon han vi 11 ba lammkiitt, och det retar ske vi ha det lugnast, som ar ur sade han: den skoriade ta skulle insiitta honom eu furs rAt- ville vara den lorsta, som fangade tal-natten utan uppehAll. hon vlll sAigArna veta, om folkskolla-raremig. NA - Men Elsa, du har Ju tArar ! ju, dumlieter gum vi val alia ligheter. rnenar allvar. I Atta Ar har hon hans blick, som visade, om bun solvit Han hade sett pi henne med ett Elsa frAgade ingenting mera, men RA en kvall i solnedgAngen, dA viu-ei mu- b men Var rut riktigt kry och godt. lcfvat pinsaru spanning. t och vemodigt leende, men det hade hon tick kaftig hjartklappning, mar ki var god, lat hail Anyo segla sig Nu! dukiiv miner igen. jug A, &A du pratar, Tord, skAl! Agnes besvafar hennes halsnlng henne, att det var varmt och - s nAgot alldeles nytt bdrjade rdra sig iifver till bn. llan hade en rod ros Kandidaten hull Var ba god! l.uliior Per resa bort? Per Grane har vandt sig emot hen- skyggt, som ertappad pA bar gaming, . lnom henne. Det var som en okand mildt. Nu ser hon pi honom igen. ne. Hon ar excentrisk i kvall. Var men i uppslaget pA rocker, salt till roder a par linear naturligtvis sager hon ingenting dorren bppen oi h lat IVr Grane ,.:.si-rat Skall han giila, att hon icke deltar i I1 fAgel flugit in i hennes hjarta; II de u e ty hi uttrjeket i sjSlf och sAg seglet fyllas af brisen 1 kort Demie ett sade ? taek, hugaile det sannt, att hon hade tArar De hora hvaramlras skyndsamma steg Men det tycks ha undgitt dansen? flaxade den omkring, radd att M, u i. in foieloll hon till en sviillaiide, huklg mskt, Bom brAdska At skikla hAll. SA mod ens InAt saleii och gick fram till sin plats , hvila vingarna. Och hon undvek honom, att Greta stitt dar med ifrigt , ref lifiten fram. Den var hvlt ocli liver t iTti rsiniiunde. J. FAr man lof att dricka med de vrider sommerskan om den hvita nac-ke- men Agnes fiek inte sin med ens farbror Per for att daremot inbjudande hander. Agnes kan inte unga, iki .in ii ig ii. stole hon. hette Ellda. Men han var Ingen Frit-Joty harailhhufdingen h "lioll hl.chan och fdrsdker fAnga hArburr och rAdblondt frAgar ett under - Ta k P Bulders som skulle till motet an hull annu fast ytterst liiligt siillskapa med Tord. In- finga hans blick. Den ar borta Elsas blick. Ni fAr ursakta, att vi ser efter Agues, medan lion frustar ken for aig sjall, mil do ord lia.i lit gen tick tro, att hon inbillade sig, att hos de dansande, marker hon med ett hAller oss till bourgogne. Parlskum-me- t ut 1 ett skratt: age. bytte med Ester hade ingen inr- - va- her, iu hand O li. iii' jag kommer Det skulle varit litet styng i hjartat for hans skull, farbror Per Alldeles som forsta gAngen hau till!) ika Pi r I'liucs lost blef tjock af Ar forradiskt, nSr hjarnan hor-ja- r Har, hon- blifvit vriden, gamla lor. alltfur galet! lnte kunde han bry sig ty det gor henne ondt, att han skall dA vara min v n sade in stod Ester pA trappaii, ett Elsa kom. c, Hvad 1 tliikorna lirujir, Och bli utbrAnd. Greta har tiden manniskan! Margit kan slA Big li tin en liteii ohctydlig flickunge. lion tanka pi nigot med vemod. Hon vil-l- for sig. Hon fAr sin champagnemid-somma- r viilkommen frAn hufvud till li.vsa fortroende for lilla ll ck.i prostinnan. pA, att hotn varit ute och plockat - pA fbi.sttel mig betraktade honom forstulet. Nej, han skilja hans korslagda arntar, taga Vi ha inis liaiiul hvarandra lan-gfot. kade kna ny om nAgra Ar, antar jag. Jag kudden. blommor att lagga under - hail valde RA roligt att e Per igen! Kandidadet ar s.nnt, men Big inte ens at henne. Och hon skrat- hans hander mellan sina och klappa Elsa och Tord ha rest sig. Han Agnesi liiimt-- r fore de andra hem hos Tyra och Elsa, npp.yste tade liajdlust it Tord, som ej kunde dent helt sakta. Det ar hirdagskvall. GArden llgger ten. Tyra skulle ki mi a si rax, men tori' att nin i i som en skium for sin stAr med muntert lidjdt glas. Elsa Hon beCraktar- detta som ett godt Allt lifligare och hdgljuddare gAr Hon brukade lOsters riykrilUad. Sanilen lyste Bom begripa anledningen. iminmia c" i slaiuning daremot hAller sitt mot bordet. Hon och smTger,upp pA sin kamma-re- , Elsa nuidde visst into lia. dansen. Bide herr och fru Hojer stA at storman-doch husvaggen Ar varmt svan var disk Icke licit och ndgon aldrig hange sig Lanu'o det. lnte unEn sA kail utan att ce upp. blommor sina 'lion niger dar gfimnner med i ringen. Hon har ett barnsligt af solen. lie forsta rosorna, gladje. Prostinnan blef strax nrol g in li la- liAlh t en framling hon. der hufvudgaxden loch lagger sig. Att och hArd rost han har tanker gladt leende i det till hvardags slappt Han vlll , de ifrAti sig gaffeln. Jag ar alldeles utlakad, sade Nij. Jag - jug hull gciiast af sniA skara plmpinellcr, sticka fram visa mig, hon icke druunmer nAgot, beror naturligtvis riktigt mellan finuddlga bind och tyckas sl& DA fAr Jag val gA In ocli Jmra, f.uliror Ier. Surs, dar han halflAg 1 graset modlosa ansiktet, och nar arkitekten att han tycker jag ar en dum flickatt hon icke fftr en blund 1 framfor Tyra, med ndje konstateran-de- , ging pi ging valjer henne att dansa ar En n Hi Om ocli ut medan man ser pA dem. De ha eu los Per henne med ar det hur sig ryckte spiaiig. unge; han var val radd, att jag skulle pA liela natten. att hennes hvita kangor voro rundt med, strAlar liela hennes vasen bli efterhangsen och aktar sig for att sci.u.id stod ban kvar cell sAg ul, som doft af pot purri redan Innan de viss-nar snail ocli ursaktar. Hon fAr icke Elsa (halier. Det om hon kastat ett belt fang stnrkt hogst nr 37. I minst en halftimme honom till motes med het och lycklig gA mig till motes mera. Hur kan Tord For all del. sig brannamle feUierhet fram och l doftande hlominor har jag brAkat min hjarna med att karlek. I hans famn lyftes hon bort gA och hitta pA, att han skulle vara Ater i Rvalorna flyga hrAdt med dagena bans famn, sedan Grane skar sin bilf oi h ler lnte tbara Om Tyra sartgen. i fA kuttet och trots lilgm- -t sistu llgga har och fundera ut, hvem Jag frin alia bekymmer. Dar aro hennes kar att af him, hestyr mellan takAsen och gick lAngsaint upptagen i mig! hon skulle stiga lAg i samma rnm, sagor och drbmmar, alia dem, som kail lita arheta i mitt stalle. De se stora och nastan tunga hltar, uieti han horde dock, utan att vaju for v attenpussaniu. Nar de satt sig igen, iutar hon sig upp och gA ut cAler sAtla sig vid det ut mot den intenslvt klarblA luften. en road spexton lugiiade Tord Tyra bara skrattade. Det kladde lifvet redan svikit, men som hans fram mot Tord. att fA lion svalka. att feinstret for bppna ungdom skankt nytt hopp. henne utmarkt, och hon njdt dessut-oK'ar de narnta sig boet, kvlttra de Journalister ha allt en maktig har dansat och.skraitat och skamtat prostinnan. Elsa ar outtrdttlig, sager Per fantasi. af att marka, hur grasligt kar Det ar nog ingen fara nted Elsa, gladt till som for att uttrycka sin lAtit Tord i natt. hon cinot har dod En stad den Och liten ung tog Grane. Hennes hvita kladning fladd-ra-r ar. lilla. Hon ar inte van vid Hur sA dA? en lAng fridfull gladje. vordne Per Grane. kyssa sig, som om hon varkligen hull tant forbi i lekande rytrn, men aldrig Klockan sex reses majstingen, och 1 den lilla slarfvan. Men hon vill inte fiirklara sig; at honom. . Hon kwnde inte hjalpa det. liangaakbersAn sitta froken Brott-ber- g rosor tryck-tmed roda husen sofvo rad t da Be alia pi den, som om den varit ser hon At honom, sedan hon forgAf-ve- s kan inte. Orden sitta som klumpar Hon hade knit Cranes gnisslade och doktor Andersson. De spe-l- a Per sA nn-var rar, rosor hnn roda mot tyckt, iatt fonsterogonen, s rackte ut handen. Nu har ett par dussin faHlga barn, hvilka t. mot tallriken. Lilla slarfvan! schack och flytta pjAserna pA tungan, blyklumpar. nar de sirtto dar nere ti bersAn, och vittrade stentrappor, roda kring kladda i gifna klader utgjorde fastens yra fingat henne, tanker han, fbrenat Detta tldsfbrdrif har Sedan gA vi val bem. Ester, frA- hon utan all anlectning .blef sA gras- Ett natt uttryck pA en famiijeflieka. trAd luiumiga, oandligt tysta besvarliga, men plikttroget foljda ri- och val ocksA den forsta kirlekens gar Agnes. Trapps stannar ju och Hur lAngt hade det gAtt i natt? frAn n Iddagen till kvAllen de ligt ledsem. Han hade sakt henne pA gArdar, dar gamla guhbur och gum dem tjusning. som tual. Ingen var sarskildt glad vid indlvlder dar frlgjorda1 Och vid frukosten resokan bo till flickorna. Jag forestaller sitt kna och (kysst (bort hwines tArar. dagarna. och lAta talade bersAer sutto ntor Ja, man Ar outtrottlig vid de men om majstangon saknat3, man tro om, hvad om de det pornera gAng att Per fAtt nog. lbparens om den roster Hon trodde, att han slagit armarna herr Lldner, kunde mig, mod dampade, trbga infaller Ester, som sitter pA skulle midsommaraftonen mist Amnar inte Ase boston-fjante- om hans bals. A, hvad hennes hufvud som halst. Men hade han v&grat tlet, hastens t det. sekel ett halft Ja, for tt hvilken jag tid, fly sidan om Agnes. Jag minns mig JofA stA for det. och lnte midsommarnattsflir-teInifrAn salen ljuder froken Halma varkte! Champagne Tar inte.sA godt, skulle han ocksA sedan. Den hade haft andra larger, Tvi bondspelman stamma gnAllan-d- sjalf. halier. Lyckligtvis har jag Inga som hon forestallt sig. Hon skulle sef Ekroths dotter skulle icke skym-fa- annan glans An dagen och slcia sopran draga Om datunna Men dag. Var inte Esher forlofvad med fiolen och satta slutligen 1 till en utan att han, faderns vAn, krAfde intrassen itt bevaka. bA mycket.' Men' bon Annu: gen vid mitt arbete..." det lnte druckit fauns dock gltidjeSimieii kyrkoherden Ekroth di? melodi. Nigra smiflickor taga Per Grane ar sA rak I kvall, och kande sig sA IStt, sA jublande glad upprattelse. som den pensionerade rangrullun, Ier Crane uppfattar alia dessa Jo, men det hindrade inte. Josef hans tonfall En besviken mans Aopplbsa barm handerna, men eljest sti eller tunga som malm. De efter forst, glaset. medan han besvarar Esters kaptenen eller majoren aldrig trbtt-nadvar si mycket Aldre an jag. Han njot kom-mi- t 1 hade Ifwn sitta alia och stirra mot den Per Grane. bAda medelAlders damerna Aro smlck-radsof 'med sntA sprittande ande-tag- kokade att studera, patiensen, hvilken frAgor, om han varit nbjd med sin tur. Tyra sA se min af Han att var god, gladje. till bn med en lAngtan efter skyskrapan som mot ett ofver att ha en sA stAtlig kaval som om dansrytmen annu lades med spandt IntrSsse och fblj Om han gjort nAgra angetiAuia om han ocksA... prostinnan tittar Med ett enda snitt hade oundvlkligt ode, och Agnes kan Infe fdrgAta, att t smackalde helAtet Jer, Hon henne. des med krltlk af AskAdarna, snusdo-san1 belAten-hesina knan nedit fylliga Ars blyg Friherrinnan sticker ett matt han sade: och liksom han skurlt Bonder sjutton smala med de mlddagsluren och de ,lappaina . med sina higkomster. . var Nej, jag liar sallskapat mig sjAlf darfdr att han Icke stod ut upp i luften: Kanske du vill sitta har, Agnes kysste ut mot patten, dar'yal lojtnant ledsnade jag sA fort, sager darfbr Och jaloux ibland. Du glommer din Du! Kara smi vanner, vi ska dansa den lifspoekande Surs vankade (omkring) medBina sou- langre att hora Ilvarfbr skulle man iekevara nbjd? han med ett tonfall han Icke kanner gubbe, kunde han saga. nu la sommaren. Och hade let inom v sig. Prostinnan hyser emellertid Bast att vara IfrAn allt hrAket dar ute Igen. Det har lyft af tungsinnet ocb venirs amoureiux. Per Grane rynkar ogonbrynen. Han behbfts en hrAkdel af de Ar han LAngsamt bildas en brokig kadja. vid att lamna ddttrarna. Hon vArlden. Reser man aldrig pA JArn varkar nAstan uppsluppet. att 1 Ester sakert Man sliter och rycker hvarandra. tanker, aldrig fAr allt stanna kvar och hAlla lagt bakom sig for att vacka upp hans vAg, slipper man IfrAn jarnvSgsolyC' Josef Ekroths karlek, vlsserli-geFru Trapp kommer In genom grin-dePojkarna vilja inte, di sti flickorna ungdom, dubhelt stark efter den lAn- korna; stannar man trofast hemma pA dem. Elsa brukar vara sA ljummats af flammorna frAn den, ocksA. Elsa och kandidaten knyta icke langre smldlg men hangande vid sin Agges arm. sbmnen, ga men inte bon kanner VII. behbfver dag sin lilla idylliska vrA, aldrig men aldrig stucklt in handen i elden hAmnad utan Vi af lAttrord och tung energiskt ihop grofva, svettiga Nej. se hAradshbfdingen! igen henne, och Greta kan forkyla sig, nAgot skrAmmande "saving of Souls" men lankarna falla sonder och kinnt den branna. Det var ett om AtrA. nl hade rymt. Goddag! Han ville Icke tro det sjalf, iclakt trodde, som oceanen iifver ingen sager At henne att akta sig sandas Midsommardagen rAgnadeldet hjalpsbkande svalg emellan ung och gammal. Det for Och nar de slutligen fitt Igen. Goddag! Hon Ar fetare och brunare drag. 'Skulle jorden tvatlas ren irAn alia ke klargbra det faktum, att han hvil-ke- for de sjalar staden rAr om. markte han bast i afton. Hur fdrtro i den med Elsa kArlek, fardig, sluta fiolerna gnida. sig Den kara Ester, tanker Agnes, dAraktiga att bAr var an nAgonsin, ocksA belAtnare, ty hon midsommarnattsdrbmmar minns Grane lnte, Per Hur det ar, blir det dock fart. El- lig hade inte Elsa varit med honom hon vill icke vara rotlos prAssats sanman 1 hans sA har varit pA tvA kafferep, och bilf-vtredje man! tinder Pucks blomsberspira. Och rag ddsligt sist, lnte halier att arran sa och barnen sjunga, och kandidaten i gAr. I dag slangde hon som en all den Nu fortorka. dbrnd att hade du med friherrinnan. inre, SA gA de hem den ljusa, underhara net var Icke mildt utan straffande gemangen for att mottaga rosande, vofunnit mark, ville hjAlper till, men lojtannt Surs gitter mosa till honom anbudet att vara med natten, som sedan sekler famnar fram, s sig sprangt daremot ser smAtt hvilka-svanDirektoren jiA ens sA hotellet Icke med stora ro iallt droppar, primutiva. kro-nalnte. Han och Tyra gi nere vid stran-den- . f ringen. bli ett hbgt trad med fAgels&ng ut. Dar de sitt glssel 'mot ftinsterrutor, om att fA rum langtan, hopp, minnen. de fbrefollo anpelagna Han har bjudit familjen Ekroth och solen men upptagna och blomsterrabatter, kysst horisonten till godnatt, Prageln ofver hela Ja, nu ar jag slagen ur bradet Han hade Icke undvikit henne, staden var en intinit knuten vanskaps-kAdjaAck, om vi finge boston snart, Agnes pi supd pi "Turisthotellet, branner annu en rod strimma som bAi med musik1 om En froken hos Tyra, sager han till Per flaggprydd Flera timmar om dagen haEager Tyra. Jag drommer om boston, Hojers och Trapps samt lojtnant Surs en flammande rodr.ad, agnad den hvilken uteslot alia obelioriga. Grane, nAr fruntimren gAtt in for att bord och nAgra . rbrrAgntade, utkylda tvartom. och Tyra ha slagit sig tillsammans. det Ar mitt lif. trots Trad och buskar stA lustresande lAg L hamnen(, eljest fbre de han eallskapt med henne pA dagcn. hora pA sAngen. Han kanner ett Ett och annat nyfiket iigonkast Doktor Andersson och lararinnorna stilla. 1 natt skola de fA foil Kungsbn utdod, och det Ar icke mot sig sjiilf, ty han kunde val Icke forsta halftimmen honom lyssnande att fbrtro sig At nAgon, som inte "Och klara vattnet friska kalian det gi hem. Man skall taga ut sin ratt, hora de dyraste eder, de ljusaste vara sA galen, att ban gick och blef men sedan visst e alia, hvem han var, skvallror ur skolan. Den dar troEgt att den valmenande klockan fryser, nar man ar helinackorderad, komma som dartill s Och eken spanner maktiga Surs hanger ofver henne bAde och ett par aldre borgare togo sig till dar uppe i den eviarta stapeln kunde kar en barnunge, och klara solen pA blia himmelen den de ofverens om. af en ungdom med framtids-vyer- . och med for att halsa aktningsfullt, till tempel At karle-ken- . kliimta mAnga tillikyrkan. Den,gjor Bitterheten skall hvalfbAgar bittida oeh sent. , lyeer, Och inte skall man val bli Nu var emellertid elden lbs, Linden sander sin forsta klang-lohan har af ensamhe-te- blandas bort med ett satiriskt leende, ined de basta emellertid sitt omgafs Eljest darfbr att det rAkar vara och det skulle bli ett styft siacknings Junga de daruppe pi planen. Rdster-ndoft ut iifver ang och stig. Den som af en brunt enformig intink men flyter ofvanpA. och sprucken Tost, hvilkenst Ja, ja, tlllagger spottar Andersson forakt-lig- t doften Ar som ha blifvit hogre och villigare. Nu arbeto. Den for sinnet. opium Arhtmdra hvilkens fattigdom och aske han, tro for all del inte, att jag lnte lAgi kApa, ttngdom 1A dA skulle ifrin dom Mig sig. Ar lekkadjan si stor, att den buktar bort varkiighet och betanklig-heter- . den tlllbaka 1 tiden. Unge herr Tord At i god ro en stbr tism hollo alia pA afstAnd. Han of satter varde pA hustru min. Vi ska betala for att trlssa omkring si dar rycker ofrivil-llg- t At alia hill. Elsa racker re portion rikor. NAr Greta Andt verraskade pensio-natet- s och Andlerssonivo-rHalm att bara sakna med fira sllfverbrollop nasta Ar sig ut banden mot Per Grane for och ta fruntimmer om lifvet. Fy Det enda vaket oroliga Ar sjiin, som de enda, som. passade , frukosten ligen frodig och sbmnlg tumlade in iiiAiigstammighet och att barnen, nar vi gifts oss! Men sA bAr lifliga med benne utan a att draga honom med. Hennes lilla plotsligt biirjat slA med baftiga bolje-sla- ortientEgt. Bagge lararinnorna voro bbrjade,han prata lyssna efter en ijtis flickrost, hvilkens pA sommaren luftar jag nilna kAns-lo- r, Ja, jag ville dA visst inte rora anslkte gldder underhiret3 bronshat-ta- , mot stenarna vid stranden. Det murkkladtla. och ning om, att hans stamma irriterade klang vibrerade i luften omkring hosidenlilusar fbrstAr hAradshbfdingen. Man rAr Svarta dArfbr att den sjbng och bgonen dansa som solar bak-o- vid en karl med ting, skriker froken ar som andades den flAsande sprAng marinblA drSktkjolar. litet nom. Auularsson ha hAradshbfdingen, for att det hanger inte Halm till, och det gir pldtsligt upp fur sin sunda ungdom ut rummet bland de lAnga ogonfransarna. mot dpt oupphinnliga eller som om de sin iirtgrbna kravatt ll deg ocksA Han bade haft mast lust att Aterfbr vackra flickor. hon att henne, tilt medelAldern. egentligen aldrig don ville varsko matiniskorna om Nej, sager han tvart afvArjande. vanda dagen darpA, men betvang sin min kan lnte klaga pA, att Jag och na vsarkade den foritiildrande om all midsommaraftonen, di dot Ar musik i Hon vander sig mot kandidaten. Tyra gled In, gaspande. bereda dem pA sorger efter glad- Btandlgleter hardas till mntstftnd fbrsummar lienne. Det andra Ar bara skulle den allt tdet jamnmulna. vilja; och dans i sjalfva luften for dem, som Hvad skall man ta sig till dag? jens natt. TilDoch med prnctinjian sAg Icke sA genteinot kanslan. llan maste rycWn en vAdeviile pA en friluftsteater. Men ha fitt gladjens gSfva. For de "Nappa fort den, du behagar att Ar grasligt trist. Usch, hvad det ut Det li o ora Ter Grane van sin tala Agnes somt ut ogonen gadden pA sin senfoddu karlek, som sagdt. nu alternerar liijtnant Surs gradt upptandt ar det liksom en bitter snyftning Elsa har det nastan hast, som om den vore en tarantel, hvilken I min roll ragnar. om midsommaren for tio, ligt. Hon hade somnat .sent och kan barndim, f en dum, segdmde sig under jublet som fAr ligga. Ar sedan. Om den i fjol, tjugu, hotadc att forgifta honotn och tvinga brusa danslekens ord. Elsa vander dan ske,iaUt litet forj myckot i gSr kvall. llan klappar Grane pA axeln ocb Aratal tridsliten langtan. Det tanker bon val Inte sllta upp honom till en yrseldans. i Danmark och dA i r hon de sAg alia Man skulle forstAs smaka pi killing Big snabbt mot Tord, och han trycker iagger hufvudet pA sned med ena bgat Den ordstAilningen gor yttrandet Tord frarnkastade pA, hela dagen nkt HansbAIen farga SA pn k ier Grane lAnga gaLui fiam valdiga henne intill sig; hans kind snuddar for .jiimfbrelsens skull. Men ben km . hopknipt fbr att taga sig lustig det. oklart. Halm, infaller froken Jag vet inte. Hon Ar ju sjuk slait r rdd.t Han hade suttit devdA rakt lnte prisa hoteilinat. I'et och lade planer for framtiden. dem mot hennes. Ja, det var ju synd otn ihrekte-reMeningen ar val, att du icke hemma hos A och last hela kvailen. Viuden fordi till hoja Vi fA val pigga upp hen- ingen storde. van assietter och assietler, men hvad svarar vlll en med rdra vid karl. per Grane, fortfaraDde 1 ting "Efter kommer prasten med sin linga ! r. Men han mimic-att htitikerna nom doften aT tuscntals var det. pA dran? Ingerrtinj; annait An ne. ton. Det Ar sons allt samma latta f Bvarta kappa Andersson stir redan vid smorgis-borde" hvlskade doften. midtemot t Ft unua bjbrkar vid gctotin.och persiija, om born fingev Vinden strdk Per GraDet lat intinit dc t dar! lamnat honom allvar grubblande De fattiga skifvorna rbkt lax sina dbrrar. Dr sa griinskan hade och ne skot stolen frAn bordet. Han ha- af de faillaidica rosinhladen sinamentng Det blir direktdr Trapp. Hans det iigon blick han steg i laud pA kan han garna flytta fifver pi sin tall-ri- stuckit af i bj r mot den resa Skulle arabesker . maiken hesliit. hredde dem p. de fattat sitt uti anvnA;ton-tinhvitblondhet varkar i varmen Men det Ar val rattvlst, Acups sAa Kungsbn. med ens, si behhfvs det inlet krus. smutsiea, a Cgeri. till fastlandet och gA dar o h drif-v- Och de logo dar sA stilla. fdrst som floonlorken voro rijdtantade, alfA visa, hvad de duga till, ofverdragen med talg, men han ar de att unga , Vid hemkotnst Och han tommer assietten just str:ix god- ia amsiii.slinicr i den lilla stad, han ii ke sett p , lefvande rodt bind, sedan som skrum-pet- , och bransch Aga de stupade som titkritn-norglad och breder valsignande ut nyssomnamnda DA natt. innan han icke fir nysattacken. sopade mAnga Ar. Ragnet frAgade ban iargiost skinn. An or In dot fotvfoll soml urn dea handerna iifver det unga paret. Btorre forutsattningar onekligen f all! Tack, kara Ber, Hvar skall Tord ata di, undrar ihop dem, ty li ken var slut. redan runnit'ut for .dem. efter. Och han underrattade Ester, vi. ,kuren "Han skall oss tillsammans nu vlga, prostinnan Per Grane salt oiksA vid sitt bppmoderligt och klappar Agnes hand licger s, i.i i ", t isset Men. hon var mild och varilig .som att ban troligen lnte kom tillbaka, Ja, hiiradshbfdingen ar en inbi-te- n Och du skall heta far och du skall om daenr. rukte och talade fornnft ett na furran lof 1 hans. par r;ul-ljournalisten pi axeln. alltl. Hojipades, att riigraHmog a ungkarl, det hors. Jag daremot beta mor. . . , Tack och sof godt. Just som han tod re.skladd nere med upplopp'-- t Inoiubords Kanslor-nsinta upp lani-.r- i fram fA dagen. A, tack, tant, jag fir val alltid om jag skall sAga det och garna gor ned voro upprorsmiin orh tyetade r farstun, kom Elsa. Hon var blek Hon hbr bans steg uppfur r ppan. Bjod'lika in.wket kaka. V'h) stirrade Elsa rusar upp och fir fatt 1 lilla nigon plats. med frantgAng niina smA om sjalf liArdt tiik Han klokheien. gripa hlAa under ogonen. och hade ringar Marika. Haradshofdingen ser pA Elsa. Skall Nu stanger han sin dorr. A es tar mot dorron. for det tacka kdnet. Det Ar icblef vViina. Nikotinen och dem, hota RA komruo Hojers. Alla (tre '.sum ofver hela den spada flickgestalten h for hon lnte be for Bin riddare? Det vo- den hand han tryckt ke ovanligt, att unga flickor IntrAsie-r- a iich cigarrstum-parr.Och sA vir lilla natta piga. FA giittrande soislten. IVon ljrtsb.a'iocb lAs det nAgot sA rorande sprodt och bans bmidsfuivant, re val naturligt, att hon gjorde en den smekande ufver kinder sig for mogna man. Det Ar den ic-'Icsom secerlrofeer omkring r pA frisarad, med den storm mimnen le- hjaiplost, att Per Cranes lijArta salen och Och de svinga om. Tord liAller hemstallan om saken till sin far in spe. springer hon in legenden om eken och rankan. gamla Skat, ende ertt t?Mlmorgon, ocb bgonen djupt ke kunde lifilla s'g Input. Rom tunga, honom. Elsa 1 sin famn. Direktdr Trapp liter Men hon sager stallet litet Ifrigt klockan. Tre kvart pA toil (Forts ) Han skulle laia sig fordra Tord hon hinna? Kan hon vAga? 1. i tve- - lycJ Marika rutera med bec'in rakt ut och med ovanligt slarf frin jbftde fitkostbord beta stenar dunkade dess slag. Och rdsten: a ser-wra- s pra-tud- e PER GRANES SEMESTER. 1 1 - it En sommaridyll. en-da- Elisabeth for-sy- 1 ! ! mor-hulta- obe-kva- hvi-ska- n hilf-tig- vAr-tan- inne-burde- u a blorn-morn- allti-hop- , moter-varklige- " sytu-tom- 1 in-t- e stan-nad- n futu-rum- mjolk-hringare- forka-stade- 1 1 ogo-nen- n 1 ofver-raska- oro-lig- I ogo-nen- vA-g- a om-ka- - f, i - 1 I ! 11 i bac-ke- e -- guld-stof- t, e rosa-fiirga- d ldjt-na- dar-pA- Ogo-ne- L fore-foi- 1 Bko-ge- a n cliam-pagn- 1 a oharm-hartig- dan-sen- lAng-sam- 1 a el-s- 1 1 an-dr- a t s e 1 , hvar-andr- a 1 e e e vag-gad- e enfor-mighe- pek-fing- amsprAkslb-sa-kafferepen- n en-da- betank-lighete- 1 for-stit- ogo-ne- n n, 1 arbets-fingra- forAl-ska- rin-ge- n it 1 hjar-tana- 1 ragn-kraga- r , e e be-h- 1 ldf-te- lojt-na- 1 gre-nar- stol-lig- hem-sand- e midsom-marafto- a fO- - o tu-sa- 1 1 Gum-ma- n 1 1 nap-pa- an-dr- a ? 1 I Sjal-land- s Brott-berg- n, , 1 hti-s- lo-o- Som-mar- t. allfi-frA- n a 1 a ' lag-om- - . 1 vin-de- for-st- a i 1 fon-te- r, e : 1 pirn-ette- rss a . 1 1 1 o |