OCR Text |
Show JULNUMM R 1905 iff I, UTAfi- - VI j ' " J I Tysta llgga palats och tj ell, Tysta i qvillens timma; Klar stir minen p5. himlens pell, Stjernorna gnistra och gllmma. Frosten glittrar pfi qvist och gren. cJULATTe Drifvan lyser si hvit och ren, Isen krlng kfidlans vatten vlnternatten. Glknser Mycket grubbel och hufvudbry FrSgan ej villa torde; Svaret gifve hvart barn by, Om man det derom sporde, Farfar kunde ock ge beaked, Gamla mormor hon yet det mad Vill man bland sagcr leta. Fir man ock svaret veta. Fram gir vandrarn pi nattllg flrd. Ingen han stdr och vicker; Cfver slumrande hem och hird Skyddande hand han Strieker. Anbefallande, mild och bltd, nejden vld, Slott och .koja skllda Under, och Folkalag Allt 1 Guds Faders hinder, Tystare di an annat allt Skrlder i sena qvillen Leende, fager, ljus gestalt Fram mellan tretna tjellen Glinsande klar som m&nens sken, Blindande hvit som drlfva ren, Ljus som stjernan klara Hvem kan vandraren vara? Julens engel, fr5n hfijden adnd, Kommer att Jorden gasta, Si berattar oss en legend, En ibland julens bdsta. Och si enkel den sagan ir, Och s 8. gammaldagrdragt den bir, Kan den dock krlng slg samla Unga slnnen och gamla, En ging endast fOr hvarje if Bes han till Jorden linda, Men si lingo som verlden stir Bkall han si itervinda. Och for hvarje besdk som ker, Ljusare verlden all slg ter, Derfor ske tack och ira. Julens engel, den kira. 1 1 1 Gbst. |