OCR Text |
Show Vtah-K- 95 del sista. den S MiE8IOytEXTE2f, Fredagen O a m. Jull 1904. att vl karlar Aro ena lurifaxar och fruntlmmer och Dll gift pA folkavlf,; drumlar afven uti karle.ksaf facer. Vlvil-Ue- t lyckllgt och bra, sA far en allt lof hAl-Ar en stor syiul och eu vAdlig Af Anna Wahlenberg. sAngen och viste att han nu fixerade rlgtigt skulle rninnaa hur det kandes, sej strlngt te' nykterheten! sa henne med sina gula, frAgande ogon.ty nlr han strbk sin 11 la vanliga friska skam Men sA fa vl ocksA plikta fbr'et ver tAcket Kurre var en katt med uppfostrau. Han nos mot hennes kind och nlr han, for en gAng nar vi bli gifts, nAgot sum Obr dA', sA kanke du f Att dltt De heliga k&rlen togos fram och atl-deAr mer an rdtt och skAligt. fA lof. Inte roa utan heller att att kurraude vAltrade henne, namn nAmt Ofver hela huset lAg en stor. stilla upp aldrlg med den spetsprydda, slg pA bordet hoppade sanummbang med en och annan gAng, fast mera Eu arm hennes under fllckas pA nusla nyarsny! formanada hon. sade Kurre! gl&dje, ty Edit skulle do. Lukaren ha- hvita dukea. Presten stod der fArdig Kom, hAnder det att det ar flickan soiu Duk Den lilla sbta Kurre! NAgon sJAl haDanimen. Och gubben hade de sagt att det kunde drcju till i mor-gomed kappa och bok, och utifrAn salen Med ett lAngt, gladt kurrejaum tog nar nyArsnyet strAlar och ut men dudA de han buktar, hade han ratt. ju Inte, nog men det kunde ocksA ske i dag. Ty (let bar nu, gualof, gAtt si bdrjade orgeln ljuda under psalmtoner han spiAnget rakt ned sin mjuka grop, fAr vAuda hem med krossadt frlareii en vAn. och henne sann varit en bastant och reel flicka att god Och det var en gladjedag, ty hon nas djupa ackord . lAngt, sirok nosen ett par gAnger mot Edits stAUet for att inte ens vill titta At en suptg hon sakta. Kira hjerta och lAng nasa, Emanuel! sade hensjelf af hela sin sjal liingtat eftcr pojk, Det var Emanuel, den aldsta af sb under haka och lade sig tlllratta fA gA till presten. Emanuel! for n kterhe-te!ch den den, och alia omkring henne viste att nerna, som spelade, och under speiel nes arm. SAdant hande mej forsta gAngen dA Emanuel kom. framAt mer an alia pivdikningar hon frAn morkret och lidandet hSrnere SA faun modern dem tlllsamaians.dl sipprade frAn hans ogon tAr pA tAr, pA allvar var frAga om ait det yag kaffefester och brodra uioten duga til hon gAr Speia! "Jungfrun skulle trada in 1 den ljusa saligheten som han Icke kunde torRa bort och icke hon Ater kom in till sltt sjuka ham, och skulle gifts mej. Det var guhevara sA att gbra det. med roda gullband deruppe. Hvem horde val dit oin Inte liAlia tlUbaVa. ty det var nu sA att si hon hade heist burit ut djuret Igen. Det r Och Emanuel kunde inte neka. liergfast och sakert mellan Inga Hllna Thure S, hon? Llksom far och mor och syskon fort nAgon nf dem var ensam, sA grat storde hbgtiden och allvaret. Men dl ingabo och mej, sA Jag svor pA att och folkdansar klingade Ater getrodde hon pA allt hvad man skulle tro, han, och A fort de sftgo pA hvaraudra hon fick veta att Edit sjelf ropat det nom ruminen, och Kurre lAg och apanu clbden eller verhWiiH umleigftng aUena pft Jesus och hans friilsande magt. Och t igen lysta deias ansigten af gladje, r iiii Mio, st sig, sade hou iugenting om saken, under Edits arm. kunde hlndra vArt Aktenskap. iA l(M' I oimlj, nog hade hon haft tid att bereda sig. och skulle gbra. som de boi-lutan slog upp blbeln och frAgade om m1i for oss Deu skulle del n Altliskbna verlden! aade att ar lysas kkra, si it J,i tirm.iu h. J.vAr Inn Under sex lAnga Ar, alltsedan hon De andiw tune i Lawniaren hade fal-li- t hon skulle lAsa. i U'ti , mhu twr (utM eut'i skulle vl klaunna till att lcfva turtur-dufvor- s itilftr hon. i bt ul n tnh htai, lnhMo, tiAmniia nyss bftersktidit gransvn median barn n pA knA och bAdo med nedlutade Jo, Edit ville gema hbra Guds bell-g- a iH ait F. iiiii iii i uiina vill du biimui.i at lif. Det lAg ett drbjande, svagt leende fuiiufkamia lu.ut ocb qvinaa, hde hon legat iam ! sin dollars wundrado mooch Och fbr det Alskade barnet och den ord. stilla dAmpad ljod Meu sA blef Jag liggandes sjuk allt (artli an luko kan but.iH vid bikct af ll U ! a hennes lAppar. Och det lAg Annu hvita badd, $eh bA smAningom hade kfira system, som nu gjorde sig redo; dems rest genom rummet. betonande kring J. Trank CniK. until i'ii IfrAn juiada'u ocb Atula bort till qvar dA vattenfallet dAnande och ltvltt nadt (Ar mi nrh malorHkrifvit in In sjukdomen, en inre flenden, eom in- stt lcmna dem och gA till en battre de mest hetydelsefulla stallena. Ingeu Det var lngen dodssjuk-dom- . den tito kom stbrtande bfver henne och e folj-dgen rlgtigt .exude, men som man trodsAker verld. vara pA att Edit kunde dock men jag kunde Uleanon, alia fall inte henne in sina hvirflar. Men ryckte 1 hen-nes NularltiH Publlcus. ) flt de satt pA htt nAgonstades inne Men Hanna, den 1111a fJortonArlngen, med. Hon lAg alldeles ororlig, med den gAngen hade dessa hunnlt vAxa sig vara med och folja henne och vakta InvAftnH foh IUll'H CiTiKKil CruK hufvud. CtksA trefvat slg frain .till bllckade dA och dA upp. Hon mAste se slutna bgon och utan ett lifstecken. sA rbar dmkt pA I1 let m li blfiulnnnnnt.i I Krokarna pA kala.-en- a och starka att de icke langre sliipte sltt henne och slackt deras ljus. pA den gamle presten, hvilkens aknimp-n- a Men dA modern gjorde ett ogonbllcks hennes figo lntA, taiw. rof. Hon var och forblef borta. Hon dansglllrna. F. !. CitKNtY A Co., Tt'lrdo, O. Nog hade hon haft tid att rensa bort ur hAnder darrade sA att handbokens uppehAll, vande hon hufvudet At sidan. vAnde icke mer tillbaka. Jag trodde ltkval iA henne som Pi SAlja h .i la rtintlMr, 75'. flard och all alia sltt slnne lla.IV T'tUillj 1illH Ar tio jordi&k Emanuel! blad rasslade. karl Men dA detta blef klart fbr forAldrar mej sjelf, och nar jag blef Kry dnakningar. Och sAdant kunOch hennes stainma ljod mlndre matt Hur skulle han kunna ge henne ner finkladd och glad och syskon, som stodo omkring henne lgcn, gick jag de Ju lcke heller fylla den, for hvil-ke- n An forut. Och mors fina tacke...? SOCIAL BAGERI & GROCER!, och andlost spanade efter ett lifstec-ken- , till Ingabo for att tAga till presten jordelifvet till halften var stangdt. Men den gamle presten var van och Brodern kom fram till sangen. De Stina. grepos de af en plbtslig hApnad med Inga . Hon hade afven blifvit mycket Men nar jag kom Hit, satt bon anag-gskickllg i sltt kail. DA han stack sin voro alia i narheten. De vAgade icke och fbrskrAckelse. sedan hon pA friska, latta fot-te- r arm under Edits hufvud och forde de i an att kunde bort KnA hbra gA langre Mossebo och pA Frans fit) 2 So. Hal West St. mej, i NAgot albleles ovAntadt och otroligt rorde sig uppe bland menniskorna. till hennes lAppar, darrade och se henne. honom om halsen nildt ildand fol- hull som de redan hade skett. Hon, Edith, DA hade hon varit en liten obetydlig, Nyinkomna svenska varor: handen lake langre, och lcke en droppe ot Ack, speia! sade hon. Jag vet du lAnge kft tyckt vara till hAlften inne 1 rodblommig flieluinge med alldagliga spildes hvarken pA det hvita, fina lin- kan visor, folkdansar. . .Jungfrun hon ar detta for ordning A sill, aujovis, tucsost, potatistnjbl saint Guds rike, hade icke lemnat dem unhallun- - oeh kbrsbiiissafl. anletsdrag, snarare fula an vackra. net eller pA mors praktiga sldentacke. gAr ringen med rbda gullband'... Agaite jag. och med bbn sinuet der och psalmsAng Men der hon lAg, sjelf hvit mot de hviSA lade han Edit tillbaka emot kuddar-n- e vi rifvu Brodern drojde. Han sag pA de anatt ar da' sA, Jo, upplyft till den allsmAgtlge, sAsom de ta kuddarne.hade hon fAtt en egeudom-ll- g Ilka varligt som om hon varit ett dra, och de sAgo pA honom. Md dej. ATans tar henne fbr 2 AO kro- Oscar Larsons & Gustaf Johnsons tAnkt sig det skulle gA till, utan hon a ofversinnllg fagring, hvilken kom al- sofvande barn. Och der lAg hon ororlig Hvilken underlig onskan i dessa nor mindre i hemgift! lat far hennes. hade gAtt bort med denna verlden i Bleck- - och ia som sAgo henne att sitta tysta och med slutna ogonlock och ett forklaradt JasA. dA kan vAl jag ta henne bgoublick! tankar. betrakta henne med nAgot af vordnad uttryck. A t7 mindre! suckade jag. Men sA gick han ut salen, fbrbl orfbr 2Gfi rckommetulcras lor tillvcrkulng af De sAgo skygt pA hvarandra. Ingen lnfbr ett under. Rena, fina linier hade Hon lAg sA Afven sedan akten var geln och bort till det halft glomda pia-not-. Gubben lyste till och det tycktea och allt som Till talade. vara den ville forsta livggnadsoniainent 1 det afsmalnade anslgtet. slut, sedan forAldrar och syskon rest stiglt fram att han tnte var ohAgad att alA hvad till vrket borer Han viste Inte en gAng om han pAn, a dock slst sjelfforehrAelser-ntrAngde sig De mbrkblA, hoghvalfda ogonen, som slg upp och sedan orgeln slutat att ljutill med mej. Men Innan han hann niindes nAgon af de hegarda melodier-na- . 63b S. 8th East St. Tetefon II32-fram, och den ena efter den andra icke lAngre hade nAgot att syssla med da. NAr han liirt sig dem hade det upplyfta sin mun bjiibbade Inga Stina, att ha varit fbr behjelp-liSALT LAKE CITY sig anklagade t tingen omkring dero, rorde sig Man bbrjade sakta hvlska omkring der hon satt och vansladcs med den skett sA godt som i smyg, och nu var med slnnen hennes med att fylla och drbmmande ,som om en inre, henne. Kanske hade hon omArkligt det sA lAnge sedan han spelat annat An oxen Arans: frAn den omgifvande verlden. verld blifvit oppnad for dem t sta.Het gAtt sin vag? Kanske hade hon blifvit Ah, da' qvettar hur lAgt du gAr. psalmer. Men Hanna, som hela tlden BtAtt fbr den yttre. Men munnen lefde. Den hemtad i Gamma ogonblick som det heAr DA ftngrarne kommo pA tangenterna, Jag lngen handllngsvat a A fbrresten tyst, fick med ens en kAnsla af att de veil hade blifvit lifvets hufvudsAte. De bug-tig- a liga vidrorde hennes lAppar? Inte ha en karl, som forAter De fram sbkte dock. af det jag sig slg gick pA nAgot sAtt gjorde den Alskade doda pA Julen, sA att han Mir lapparne skalfde och vldgade sig. sej borjan Slutllgen lyfte sig lik val ogonlocken sjelfva, och den ena folkvisan aflbste orAtt och att hon sjelf forstod henne De Btannade halfoppna och v&ntande, Ater bfver de dbda, vackra ogonen, och den andra, ty sA fort musiken tre veckors tid! tystnade, bAttre An nAgon af de ofriga. Hon mA- liggandes llksom for att insupa fornimmclsen af lapparna sktlde sig. Med det beskedet tick Jag gA min hviskades det ett mera frAn de hviste fbrsvara henne. BA hvad som tilldrog sig i omgifningen.och a vAg och fick en trAklg vinter. ta kuddarne, och hviskningen fortplan-tade- s Mor, hviskade hon, nu vill jag Hon bojde slg ned och kyste hAftlgt innan de talade var det som om order; en annan sai skaffade frAn mini till mun Anda ut Jag mej, gualof, adjo! den liflosa systems slappnade hAnder. redan fArdiga lAgo och svAfvade uppbf-ve- r fastmo. liAde Och hon lcke formAdde dor len. ljbdo yttra, Mycket Jungfrun Ah, Edit, sade hon med halfqvAfd t dem. men till hvar och en hade hon ett hon gAr I dansen" och "Tror du att Jag Ja, tilltAnkta glftermAl bllfva om rost, jag skulle ocksA gjort som du! e mellankom-mandSom ett barn hade hon blifvit skbtt varmt, omt tack for all kArlek och forlorader Ar" och mAnga andra. af mAngfaldigt olika Jag skulle heller Inte ha glomt att ta och uppassad. Fastan hon lAngt ifrAn hjelp, och den gamle presten .kyste orsaker och parter. Till slst uteldef likvAl hviskningen. (Tidtalvell frAn och med 22 Nov. 1903.) afsked af den kAra, skbna verlden! var den yngsta 1 syskonringen, hade hon pA den darrande handen. Och sA Musiken afstannade och locket ladts efter nyArsda'n pA qvftllen Sondagen BA i rummet. Det blef alldeles tyst ISgafgft fr3n, och ankomma Stenhrot-tet- , hon blifvit den minsta, den mest srnek-t- a var hon dA alldeles fArdig. mbtte vl Erik Andersson bfver klaviaturen sA ohorbart som var Det rorde en stund lAng sig lngen. och omhuldade. Och kanske till som kom pA vAgen, grAtando, Usk, till, Salt Lake City sSsom foljer: Presten fbljdes ut salen, och hon om den bfverbredts med en mjuk duk. Eom om man alls icke gifvlt akt pA AFGA tack fbr all denna kArlek och fbr att vi- blef ensam med yngsta system, som fortvlflad, sontlerslagen och blodig. Edit lAg stilla, llksom lyssnade hon 6 00 f.m. hvad Hanna sagt. Men kanske hade Offden och Ontera sa hur valgorande den verkade hbrdes fAtt tillsAgelse att sitta vid hennes Annu till ekot af tonerna. var han heller inte. Det vore Till Nykter Till OtfilpQ, Hnttp, Portland, Han det dock ledt tankarne In pA en troste-fullar20 f.m Franciar'o o stationerlO inelltuiliKgaude nAstan aldrlg en klagan frAn de bojli-g- a sAng. Men Hanna kunde nu inte gloni-tn- a Men efter nAgra ogonblick rorde sig synd att pAstA. Till Ogden alia Ahtra ptmktor x'h vAg, ty forskrAckelsen bbrjade Poj-kevi. At Hon Hva att sltt viste A gAr sporde gomma dej? den lApparne. Ban Frauoiaco gamle prestmannen och hans hennes lappar nyo. llOe.m ge vlka frAn de krlngstAendes ansigten. lldande sA att de andra ofta glomde mArkllga fbrehafvanden, och hon mA-st- e Till Ogden, Cache Valley och alia flat- kippade efter antlan och fundera Oppna fbnstret! bad hon sakta. 1 5 45 e,m. sade fall Hou var ju alia ra pnnkUr fArdig, rie en stund. Sen sa han: bort att det fans. ett ogonblick upp och se efter Mouern lutade sig ned bfver henne, Till Ogden, (ache Valley, Bntte, Portstilla. modern Det var som om hon lAtt kunde bAra land, Ban Francisco och inelianlig-gandJo, nu Ar hAr ett Aktenskap gAn-ge- t AUra kAraste, sade hon. dA kom-me- r genom dorrspringan. J 1 45 e.m. eUtioner Ja, hon var fArdig, instAmde alia olyck-lig- a niennis.kor och tre om allt tungt 1 vlssheten om att hon Hanna! ropade Edith. styr Ju gatans fbrskrackliga buller hit de andra sakta, men med en mun. ANKOMMA: Och himmelrl-kets skull. fbr det usla brAnvinets lAg och vAntade utanfbr Och dA den 1111a system strax kom in. Och skolbarnen skrika pA gArden. FrAn Ogden, Ban Francisco, Portland, Det tycktes dem som om de hastigt nu veil Jag bli blAbandist. portar, hvilka snart skulle oppnas fram till henne, sAg hon hur det ryckte De ha Just nu lof. 8 30 f.m. ILBpokane och Hntte Hon henne. forlAta att fAtt rAttighet FrAn Ogden och mellnnliggande Hva' har dA handt? af en vAnlig hand, som skulle vlnka At 1 hennes nasvingar och hur hon oroligt eta. tippna fbnstret! bad hon som fbr hade 10 f.m, 9 tioncr ju varit alldeles fArdig. Det sista henne att resa slg och trAda in 1 Guds fingrade pA lakanets spetsar. Jag ska tala oin alltihop ifrAn FrAu Cache Valley. Ogden och ft8trn 11 55 f,m ut. . korc fbr a rAkna. Det var icke att sklnande hArlighet borjan te' slut och bekAnna min skuld, FrAn alia Oetra ponktwr, Ban Francisco Andra tAcket, sade hon hastigt, Fbnstret blef oppnadt. Den friska att hon haft tid 4 05e.m. och Ogden ofrig. Och nu var den stunden sA nftra att andra tAcket! grat pojken. Jo, Jag har en lArtgllg FrAn vArluften strbmmade in, och med den och de hufvuden sina ('ache Ogden, Valley, Portland, LAttade lyfte i Slbta. Men tid var't gla' vid Krestin den kunde vara fbr handen i hvarje 6 55 em. PA sista tlden hade de blifvit vana bntteoch Bau FrancUco en flodvAg af den stora stadens hrusan-A- e sAgo Ater pA hvarandra med strAIande sA kom Oskar SvArd emellan henne A att foga slg efter Edits alia onskningar lif. Vagnsbullret dominerade, ehu-rliiljettkonior: 201 DA och dA kom ett underligt brus fbr mej. Jag fick ge vika, fbr han Ar ju Street. Telefon nr 250. utan att trotta henne med frAgor om mer eller mindre starkt. allt efter bgon. stora en det En . Juhlets glAdJedag, blAbandist och jag cn mAttlighetssu-parehennes oron. Det lAt som bullret och hvarfbr hon ville det eller det, och som AKdonen nArmade sig eller lien niU liana, som i frtroning int-Union hade det AndA varit. Det stAr inte till att tAfla med Paeifir.jHruvUKOii hur inliruHti, dAnet af ett hogt Vattenfall, fastAn det Hanna tog genast af det vackra, grona eller om dethArledde sig frAn dag . Nuutu turiu(vug-nurpulutuuofvuguHr. vid Hanna Men lilla snyftade hogt en absolut pojk i kArleksaffarer, och d nu hviluUluugDur. Elegumu dugvuguur. endast fans till inom hennes eget huf- sidentAeket och lade pA det vanliga af latta ekipage, skramlande kArror eller Annu hade Hon brost. doda sin system T M SC H V M AC H E H ver k s t . t ra ti kchcf. vud. Det bfverrostade alia fornimmel-se- r ljust kretonn, stoppade vAl till det At knapt I annat heller. Jag blef loft och tungt framskridande lastvag' icke hunnit lara sig att gA med torra, ur hjertat pA henne och Oskar D. E. BLKLEY, Ocncralagcnt tor passa-gcrare- och tankar, och hon fdrlorade alia kanter och skulle Just satta sig nar. Sorlet frAn de pratande mennistrAIande bgon, nAr hon ville grAta. och l)iljctt aldclningcn. Fbr hvar gAng fruktade de ned, dA en ny bon kom, Ilka hastigt och skorna, tidningspojkarnes krop dit mitt stAlle. SA jag A olyck-lirop, Och hon smlttade de andra, sA att de I). S. SIENCER,vcrkst. gcneralagent. A all-tlvar fbr hon att borta tespillogifven. .kringstAende af klackar, klampet af hAstfbt-te- r en efter en Ifrig som den fbrra. AY. H. BANCROFT, Yice president och snjogo sig bort nAgon vrA. Men i afton, nAr jag hade fAtt nAra men sA flog en krusnlng ofver henoch klatschandet af piskor Wanda-dSlApp in Kurre! allman DA och dA blef det ocksA nAgot fel forcstlndare och karsk besatt nes lAppar och hon talade till dem igen. gbkar mej, blef jag Kurre var den stora katten med den sig deri. Och ofver det hela flbto Men det fick lcke och gick ner till Slota och In till KreFram pA formiddagen vAntades pre-ste- svarta, lena sammetspelsen och de hvi- gAl! diskant barnens skrik och akratt med deras bgon. stin i la'gAr'n. Fbr det var vld och rummet klAddes till den heli-g- a ta tassarne, han som under hela sin frAn skolgArden bredvid. Jag ville tala reson med akten, som skulle ega rum. lifstld varit Edits goda sangkamrat e Ett uttryck af fombjelse och spand A sAJa ett evigt adjb te' henne. henne De tvA stora neriumkrukorna frAn dag och natt och hjelpt henne uppmArksamhet hade bredt sig bfver Men hade salen flyttadcs in och stAldes en pA knapt fAtt fram ett jag mAnga ensllga tlmmar, dA lngen Edits drag. Hon lAg och forsokte fbrrAn Oskar kom dit ocksA. NAr ord, hvardera Bidan om Edits sAng, ty sA annan haft tid med henne. Vid vagg-sldade olika ljuden. ville hon ha det. DA lAg hon som 1 en jag fick si honom och hur Krestin alldeles intill hennes voustra Midt upp i alia dessa yttre ljuf-ligsA t tittade pA honom, blef Jag IfrAn mej var lofsal .tyckte hon, och det brot emellertid tvArt en arm, fans eu stor, mjuk gmp, som var och sA for det 1 mej att Jag skulle att veta, fastAn hon icke kunde se hans bo. Der nystade han lhop slg nar Inre igenom. Det stora vattenfallct I en for Salt Lake City. blink I den trakten af landet, spelar gbra honom ett spratt. det. Och alia de andra blommande han ville sofva, der lAg han och spann brusade upp och ryckte henne med sig e TAG A EGA: henne och Krestin pA och e en besokan-dgaf sprang Jag nyArsnyet ganska vigtig krukvAxterna, som hon fAtt af helt sallskapllgt dA han var nojd och i sina dofvande hvirflar. Till och Irovo, HcIkt, en dertill koss hAngif-vi- t och som en koss Anyo uti roll deras de lif, stAldes vAnner, omkring dem, Hon var lAngre borta An vanllgt. De belAten, och der strAckte han ut slg Manti, Salina, Richfield, hvita azaleorna med sina mAnga blom-mor- , med tassarne bfver Edits brost och den trodde nAstan med visshet att det nu sig At karleken och borjat fundera tvA eller tre kbssar. o. mellanl. stationer 8.00 f m Men dA blef Oskar SvArd alldeles Till Bark Citv pA Aktenskap. samlade till en bukett och sA 8:15 fm var for alltid. friska, kalla nosen InstAllsamt nedbor-rallan Till Grand Junction, lenver SAdana menniskor, som drabbas af precis som den vArste stolle. svala att kAnna mot ansigtet; blcf-vmot hennes haka, dA han ville bll Lungorna rosslade, andedragen och ostcrii 8:20 fin forAlskelsen pA sommaren eller fram-A- t nappade fatt i bA mej och plgan och do 80taktigt doftande lac.kviolerna; och smekt. Och det ville han ofta. De vo Till Ogden och vestern fm lAngsamma och hesvArliga och mo10:50 A en tv skrApliog Till Ogden och vestern hosten, bruka gerna gbra upp med siAngde oss begge rosorna, de Alskade rosorra, som hen- ro sA goda vAnner, Edit och han. De dern flyttade ned den stora, svarta kat1:45 em hvarandra att de ska gA till presten och rot och fordomde mej te nedersta j Till irovo, Grand Junction och nes 1111a syster Hanna sA mAnga gAn-ge- r forstodo hvarandra. De kuude nAstan ten till fotgafveln, fbr att han Inte skulostern 3:15 em och ta ut lysesedeln pA nyArsnyet". afgrunden fbr det Jag inandat om dagen mAste bbja tied till hensamtala. le tynga det stackars arbetande Till Eureka. Irovo, Payson och 1 Aldrl' mund. Krestins Om uti skaffa till hlnna dessa de, fbrstAs, ne, sA att hon flck hAlla dem mellan arm Han krafsade pA hennes med 5:0C em mellnnliggande stationer evighet ville han eller kunde han Uossa Till Ogden och mellnnliggande 6lg brAte (rnohler) och husvara". sina hAnder och kyssa dem. Ofver bad-de- n halfutdragna klor och sade mjam, Men flnnnu en gAng vftnde hon SA det lyses inte sA vaxst dAligt fbr henne mer, sa han. Hon var besmit-tae stationer 6:05 em bredde modern sltt prAktiga Det ryckte kring lApparne och mjam, nAr han tyckie sig ha blifvit lAt han. Och Krestin Till Provo, Grand Junctiou och nu om hvilket folk brAnvln, ml' just sbndagarna, af grbnt siden med de otaliga a fbr en annan. Han svarade ogonlocken, och hon bbrjade famla med ostern 8:05 era skallen pA mej, glader presterskapet, sonx gerna ser, klAmde mjolkbyttan mbnsterstlckningarne. Afven de ett lAngdraget la la" nar han blef hAnderna bfver lAcket Till Ogden och vestern 1210 f m t ut och tilt elandet till folk r bli och det och fbr att Jag stadigt gifter sig tlllhorande lakanen med de breda, ttllfrAgad om han ville dela Edits Modern strackte fram sin hand. 1 TAG ANKOMMA: mitt kbssande orsakat, att Oskar FrAn Och han kunde till och med .knypplade spetsarne kommo fram, och tron att det var den hon sbkte. Men dygderikt. 8.20 fm Ogden och vestern bum-sen- . slac-kars henne Men hAr gA dock mAngtaliga SvArd, blAbandlsten, gett FrAn Ogdeu och mcllanliggan- duken, som lades pA bordet vld hufvud-uttala sitt eget Damn, ty dA hon undra-d- e Edit At den ligga och famlade pA nytt Ho grAt och had och tjbt och de stationer loser ute orterna, som ablrig 9.05 fin hvem som var den sbtaste katten Arden, var af spetsbesatt, broderadt eftcr nAgot som hon icke fann. FrAn Eureka, Provo, Payson e i trojan pA Oskar och Wlfva att skAda fast utan kunna hbgg nyArsnyet linne och liknade en altarduk. verlden, krAmade han sig och sade Kurre... hviskade hon. Lilia och alia mellanl. stationer... 10:00 fm honom, att hon skulle rtfva bgo FrAn Borgsiia och grAtosado och hangfariliga. Det var Ju Edits vAlsignade hogtlds-da- Kurr-urr- . Kurre. . . Irovo, Grand unction Men han rlstade ur om na svlkna 1 det slg mlnnor dem pA mej. och ostern dA hon skulle bli frisk och ingA 10:40 fm Han haile blifvit utburen, dels derfor Det var Kurre de famla'nde hAnderna Ty Ne-rFrAn Provo, Grand unction och brutna eder, som svuros dem ifrAn henne och sprang efter mej. ett nytt, hArllgt lif. Dot var fest. Der-fb- r att det inte glck an att en katt bfver-va- r sbkte och kring honom de forvirrade, och ostern 1 l:45em pA mossen hann han mej, stackare. MAntro, sonimar- - och hostqvallar. skulle det ocksA vara prydt som till den hogtldliga ceremonien och dels faknande tankarne vandt slg. FrAn Ogden och vestern 3:05 e m an on och bfver och han HAr for gAng det. mig falskhet Elakhet, gryinhet, fifest. fick FrAn derfor att han Inte Park City Den stora svarta katten lades Ater i 5:15 e tn ligga pA det bo uti pojkahjertan. De ha sA sablar-na- s kastade omkull mig I mossen och FrAn Bingham, Provo, Ileber Och far och mor och syskon gingo na, grona sidentAeket. Men nu var cesin grop bredvid Edits venstra arm. latt fbr att bedAra och fordcrfva Mi.nti, Marysvale oeh mej och forbannade mej for omkring i extas och deras bgon etrAla-d- e remonien forbi och det fina tAcket bor- Hon lat de magra, hvita flngrarne gll-d- a alia mellanliggatide stationer 6:00 e u. munnen pA andats branvin att de mxielst jag flicksjAtorna lattrogna dA de rootte hvarandrnB bllckar, ty ta. FrAn bfver hans mjuka pels, och frAn de 7.55 e ni Slbta. Och jag kunde inte FrAu Ogden oeh vestern som ska fyllas pA nyArsnyet. Krestin deras tro bjod dem Ju att lcke sbrja, Grand Junction Irovo, Hanna ville gA ut salon fbr att loc-k- a glanslosa bgonen droppade ett par tro dem och gA omkring lyckli-g- a gbra annat An tlga och ta emot, fbr 1 1:59 e tn oeh iister utan glAdJas At att en sJAl skulle lyft in honom, men Edit hejdade henne. Den enda liana, pA hvilken finnes Ar mig ofverlagsen. och sAsom uti en ljuflig drom. han slg frAn det jordiska. Pi linans palatssofvaguar Jag trodde han hade gAtt IfrAn Inte der. . . sade hon. Men nAr nyet rinner upp har Erik Andersson snyftade och grat Hvad det mAste vara vaekert! Bahon. sade genom Salt I.akeCity till Sau Francisco, mig, inmed trojarmen bfver sitt svull-noch fur Han ofta har svAra ett forhinder. Hon bort hade lltet dlskret svagt, Salt Lake Citv till Denver oeh till Kande Edith dA alltlng var ordning. Och vridande hufvudet en smula At te fAtt det rlgtigt passande staldt for och Modiga ansigte. den andra dbrren, sas City oeli Chicago via Colorado. Och nAr presten kommlt och stod jamande innanfbr tilla.de de samlande andra, hon, liksom r Der ser du hvad brAnvinet men var fbr GenomgAende transit- - oeh Big eller ocksA barkar han af till Ame-rlk- a bred vld henne, log hon mot den gamle, den till brbdornas rum, fbr att fA .kraft till en fbrklarlng, till Kansas City, Chicago och sig i verlden! antydde vi. slug-tinmed eller for matt mirmare godt att nAgon lierked. kAnning gifva system Boston utan otubvte. hvithAriga vAnnen. som hon kAnde sig skyldig att ge. som kommlt hem fbr att helsa pi Ja, jag ser'et. Nu A Krestin utan, Denna forstod henne likvAl AnIA, bpp-- , N1 Se, e&de hon och lyft o sin matt fAr Ju trAffa deruppe. Er jag A' A' los och Oc.h Oskar och sA utan far ban (lit af under jultai. pA jag ledig Jtitjettkontor: nade den stangda dbrren, och mycket hand, bar Jag lute fAtt det fint? ommor snart efttr. Men Kurre. al10,'t If. 2nd South Str. en i som och ta ulf till gA for att stallet gA preKurre ati kom omkring der nyArsnyet, inspatserande. Men sola om hon erinrat slg att sAc rlgtigt, Block. Telefon 205 . . aldrlg. . . Dooly drlg. sten med flickan, sum han loekade At fastmor IfrAn oss, som t Ala ett glas Edit kunde hbra hur han sprang pA dana verldaliga tankar lcke horde kom-jn- a hade man Ju hbrt talas om I. Aldrlg SA A. nu lhland. begriper jag grannt, sig. BENTON, kattors vanliga lunkande, ogracibsa .bfver henpe detta bgoublick. dA att djur bll sallga och fA kornrna In 1 Allman Passagerare Agent; SA det f3 vl allt erkAnna och vldgA. att om eu ska ha uAu framgAng hos mwL sA I deras 3en hbgtidllga akten forested, trftngde r hon strax t31baka leendet frAn sina och bsjynte knkppa hAnderna of- beEagfulla smldlghet Hon horde ocksA hur han lSp-pa- 1 himmelrlket. kterfor mAste hon ha honom hos sig t det lAngsta, sA att hon ofrlgt. satte sig vld U k. s sAl-la- n 1 n, 1 e n 1 rtn-ge- VI-so- 1 1 e -- huf-vude- i bru-sand- e nAr-vt- .i 1 1 t d F. Appleqaist a 1 dyr-bar- Platslapi 1 r, K g lAng-sam- k OpEGOjM 1 SOPT 1 vA-re- n sA-g- MfJE ln-te- 1 1 e n ho-no- e en-da- st JIain u aflAgs-nadesi- . . . med-tetande- t. g 1 smAl-land- 1 1 1 n, mjolk-ningsdag- bA-d- ige-no- Om hbrsel-fornimmels- aktenskap, karlek och nykterhet. Tidtabell hr bety-dand- , lc d o 1 bran-vlnsAng- a brb-ste- t. till-bak- d brud-t&ck- 1 me-dels- r. g 1 1 1 lof-vad- g, lbf-te- n e mor-bultad- e 1 lbf-te- 1 Th-ser- i tl-ra- r. poj-ke- n a 1 familje-sof-vagna- g, 1 sltt. underligt kontrasterande |