OCR Text |
Show - REDAKTOR och EGARE: H:o 50. a ta handla ratt och uppfylla vi om men det pligter, gora, ega vi Stminstone ratt att bop-ja- s pS en god utgSng. Efter hvad jag kan fatta och orstS, sS har broder 'Rydman Dnnlap kande det varst, ty hon Korrespondens. v&-r- bar varit gastfri och gjort allt bon kunnat for missionarerna, Ett brif till rtdakforint fru. fast&n hon ej tillhort kyrkan, men jag fruktar att nu ar det d. West Superior, Wisconsin, 34 0kt. 1902. slut med det, efter den ogastvan-lighe- t bon ronte. Vi trodde Mrs. Josephine M. Rydman, ratt, men jag vill icke vara att det icke skulle Salt Lake City, Utah. domate, utan det ofverlem droja forr&n forenade bon lange sig nar jag till den som ar domar& Kara Mathilda! med kyrkan, men det ser numera ofver oss alia, ty Han gor ej Nu kan jag inte tiga laogre. skilnad till person, och det hannar jag ser att or&ttvisa tager icke s&f&rlofrande ut dermed. Nu & der du din s man balsa nog att den store skylten ofverhanden p& ett s&dant satt, ifr&n oss, och sjelf Sr du som var synlig i 'Utah-Poste- n k&rt s&sora jag ser i tidningen. tommer att vandas mot nSgon Forst tar jag s&g att broder balsad af Din gamla vaninna: d an den som den var annan Rydman var anklagad, blef jag for. n&-go- sa-ke- rt, san-ninge- ns Innanjag slutar mitt bref , ' utaf. Hindi riitt. n&-gr- a jag l&st tidningen hvarje vecka och fir lika intresserad som om jag lefde I sjelfva Zion. Jag kan intefSr.tito dt 1 s& oatnn under. jag l&tom oss n. br C be-visa- Hogaktningsfullt: Carl Larson , Pristidomit som tickmantol. derfor upphdra med han-gifn- Arade redaktor lor er Utah-Poste- Utah-Poste- det-sam- for-st&n- e, d. to-kigh- et en-da- st fin-na- s. . d. an-dra- a a e e tjurskallar! svarta Apostater! dj ar! upprorsstiftare! och nar detta icke hjelper s& f& de skandrommar ora dinaviska ja, nasta g&ng dromma om svinskockar, tjurskal- de nog lar och annan hornboskap. m&ste visst gardesg&rden Nu vara fardig, ty nu springa omkring i alia sock-na- r fdr at t samla ihop svinen och drifva dem inom gardesg&rden, och ibland dem som springa n s&dana som hafva hoga inom b&de kyrka ocb stat, men som icke dessmindre brutit emot kyrkans och laDdets lagar, fin-na- g em-bete- auktoriteter. kailas S&dana nu n&got af svinen bdrjar gryrnta af hunger, d& f&r det strax ett slag p& trynet i stallet fdr n&got att ata.men vi f&korn-m- a ib&g att svinaherdarne aro iegda och icke bekymra sig stort Om om hjorden. fr&gar jag: hvilken Nu ar den b&sta herden, den som foder sin bjord med ldk ocb &pplen, eller den- som endast ger den stryk nar den &r hungrig. Hvad sedan ang&r,.den foda som Rydman - gtfter 8rvmikarnc, s& onskar jag a att f& 52 portioner deraf fdr n&-st- &r. Tecknas vanligen af: Anders P. Peterson. hl Apostattr och forridart. Spring City d. 1 Dec. 1902. Redaktor Otto Rydman, kare mo-teshu- att afundas bort v&r ratt och Aterigen nederlag! Hnr tror v&rt basta tillfalle. Huru fylles Broder Rydman! du det ar m5jligt att det kan ej v&rt brost af stolta kanslor Om plats finnes i eder arade fortfara? Det ser utsomonde nSr n&gon hedrar v&rt svenska f& tidning s& onskar plats vore bra tjockhufvade allesam-man- namn, och hvarfor skulle vi d& for nedanst&ende. jag eller hvad tycker du? icke bjelpa en vardigt kampande Jag f&r forst namna att jag nu landsman som strafvar (or sven- last Korrespondenten i ofver 10 Den 10 Nov. Vet du, Mathilda, att jag kan-n- skarnes gemensamma m&l, fast &r, och sedan broder Rydman n soker svarta ner blef ensam egare af tidningen, mig inte riktigt glad. Det ar me-rf& for honom a att slut p& Korre- s& har jag aldrig funnit att han liksom det skulle blifva annu af samma tr&kigheter. Jag spondenten och for att sjelf t& gjort sig skyldig till det, som de kanner mig inte s& saker p& en hela makten. Det ser ut som s& kallade skandinaverna eller hvarken hor kyrkans auktoriteter beskylla god utg&ng, men det kanske ar om derfore att vi haft s& m&nga ne- eller forst&r mer an den sjelf vill, honom for, eller hvarmedde soka ' derlag. Som du val vet, har jag och hvad den vill borde natur nedsatta hans karaktar. For ingen att tala medidenna saken, ligtvis vara en lag for andra att min del tror jag, att det ar ondt ty min man ar ej i kyrkan och ratta och packa sig efter. Den om man med s& god karaktar derfor ej s& intresserad som jag, synes ej vilja fdrst& att andra ha som broder Rydmans, och and& samma ratt som den, att tanka, kanner jag honom bara genom men ban sager, att det gor tala och handla efter eget hvilken kyrka ban hans tidning, men af den kan s& ginge han ifr&n, om de For mycket vett fifk man latt nog se att han ar en br&kade med honom s&som de ingen, hur vis han an tror sig arlig man. Jag har aldrig sett i vara, men litet nog vet m&ngen Korrespondenten att Rydman gora med Rydman. H&r ar aldrig tal om n&gon som intet vet. orattvist sokt nedsatta sina skandinavisk kyrka eller mote. Nu, mina svenska broder och motst&ndare (for att icke saga systrar, l&tom oss hjelpa Ryd- fiender). De vilja naturligtvis Jag har aldrig hdrt en s&dan man att f& v&r ratt. Lifvet ar icke erkanna att de aro hans fian annan p& n&gon plats i Utah. ju s& kort att vi borde gora allt ender, utan jag formoaar att de vi kunna for att forbattra Den 25 Nov. kalla sig Rydmans vanner, men for i i oss och for ser som kom det sjelfva Jag markvardiga ar att de tidningen, men vet afven soka uppleta hans fel, och mormor Clara hvarandra, att att nog jag dag, finns det som unt&nka m&nga ej p& isynnerhet s&dana som icke Janssonhar satt sitt namn an annat Det synes som om dessa der en epistel, och du kan inte sig sjelfva. Och hvartro huru glad jag blef; men p& for? Jo, emedan deras viljekraft skandinaver hade f&tt s&dana samma g&ng kanner jag migned-st&m- icke ar stark nog, och emedande bjelkar i sina ogon att de hvars Var vid godt mod, Ma- aro radda for att deras bekanta ken kunna se sina egna eller &t a skola bor-jdem skratta om de icke dess mindre fel, men thilda, du har en uppriktig och rattvis man. gora hdgre anspr&k p& all- soka de trefva sig fram for att Vi aro endast tre h&r i West manna rattigheter &n de hittills om mojligt uppleta n&got fel hos Superior, som hora till kyrkan; gjort. Men jag sager, att s&da-n- sin broder, for att sedan anvan-dbekanta b5r man icke bry Tv& af oss samt en fru Dunlap, detta att bygga en anklagel-sfinnes det intet som voro till konferensen i St. Paul. sig om, ty p&. Ja, ar det inte fina tillfredsst&llel-se- n med Om de nu aro kan Det der. Woodruff" jemforas var Apostel af att ha bandlat ratt. s& heliga som de ge sig ut for att kandes riktigt godt attf& oarva-r- a ' vid en konferens igen, men p& Jag 6nskar att hvar och en a vara, och om de &ro ledda af Korrespondentenslasare num&t-t- Gods ande och hafva Guds samma g&ng kande jag mig fatta en god foresats ang&en-d- e till mods. makt, d& fdrtfaller det Syster v&r svenska sak, ty hvar och n&got besynnerligt huru de kun-d- e Bravvden hade varit derforut, handla s& skamlost som de men for oss som voro der forsta en kan alltid gora n&got godt vill. Det han om s&ger sig sjelft gjort i r&tteg&ngen mot broder g&ngen, var det lite underligt icke vi kunna hoppas mycket Rydman. att inte en enda bad oss g& med att dem for ett m&l mat ens. Fru af framtiden om vi icke i allt so Jag kan icke inse hur det kan till-hord- rasande aro de och de, och nu ropa de: inte, men br&dt ha la-ge- d. 25 Nov. 1902. s, . ot s&-otn- majgAn satta mitt ofta liktydigmed odugligbet, och Holliday, Utah, Den 29 Okt. n&-g- kalla-dlprestado- Utah-Poste- n f& f&r ar n ""en sfldan or att visa kan ike. ra rfittigbeter ocb lika godt Jag hoppas och jag beder att namn och rykte att nedgrafva svenskarue ha framg&ng, och eller forvara som n&gon annan jag ar ledsen att jag inte ar i nationalitet. Overksamhet ar narheten d5ma en per lare, derigenom att de ropa att anklagar-nje- s vi blifvit vilseledda af Rydman vittnen blefvo horda; men, och att han ar en apostat samt frst&s, vi hafva ju sedan f&tt a att alia som h&lla hans tidning p& att domen var afkunnad ocks& aro apostater. Hvad seinnan Rydman blef anklagad. dan spr&kfr&gan betraffar s& ,!Jag skulle vilja veta hvar de vill jag fr&ga hvem som har bl&fva sitt prestadome, och om ratt att hindramigifr&n att tala i n&gon m&n kan framvisas mitt modersm&l, synnerligast Var Guds prestaddme gjort sig som jag icke kan n&got annat . jgjUlande i saken mot Rydman. spr&k. Ingen har den rattigbe-tenNu dessa skandinafjfcssa anklagare hafvaendast vilja de kunna trampa Guds ver att vi svenskar skola tala pftstadome- under sina fotter ett spr&k som aldrig funnits, och och derigenom hafva visat att de som de kalla det skandinaviska kke bara mycken aktning for spr&ket. Jag har aldrig h&rt pljestadomet, om de ha n&got; det spr&ket omtalas forr &n jag kom hit till Zion. Medan jag ikn jag tror icke att de ba var i Sverige s& horde jag talas prestaddme, ty sitt s& om svenska, danska och noraka ha de brukat de fifver tel tackman orat spr&ken, men aldrig om skandl-naviskagerningar de utfdrt, s& For en tid sedan hade jag ett Gud har tagit prestadomet dem, och detta galler lika samtal med en dansk, som sdkte hdgt st&ende man de aro i omvanda mig till skandinav kJtSan. Nu f&r man naturligt-bdra- ; och som varnade mig fdr RydHvad, hafva icke vi man, som med sin tidning sdkte fi&ttadomef, vi, som aro hdgt vilseleda alia svenskar, sade ban. 2ebde man och.kyrkans aukto-jter- ? Vidare sade han att jag icke Men jag skulle vilja skulle ' skrifva mitt namn p& en petitionslista, som ban hade p)$.Gud gaf dem makt att viss hdrt att svenskarue hade s&ndt df9orat0(&rdigt och utan de Wrt ut, ty det vore att g& emot kyr- fcanaJag. Jag sadc- htwiw-,"Trt- t L&tom oss j&sa i Forbundets om detta var kyrkans lag s& det endast att kyrkan habok 121 kap. 3442 v.: de or&ttfardiga lagar, och jag Se, m&nga &ro kallade, men f& aro utvalde. Och hvarfdr aro sade vidare att troligen Sjodahl var upphofsmannen till den icke dessa utvalde? a Emedan deras bjertan aro som borjade med att Sjo-datill de ting, som bora den-n- a s stangde 14:de wardets verlden till, och.de efterstraf for svenskarnes julotte-fest- , va ara af menniskor, hvarfore och nar dekomma och bega-rde icke kunna lara denna enda mitt namn p& den der listan lexa: s& Att prestadomets rattigheter skrifver jag dit det, och sedan st& i oupploslig forbindelse med kunna alia kyrkans auktoriteter himmelens kratter, och att him-- ' f& st& bred vid och titta p&, om melees krafter icke kunna s& dnska. de eller bebandlas utan ge- veta min mening. Jag skall blott sSga nSgra ord i den sS mycket omtvistade fr&gan om vittne b&r, huru soker gora Att arligt strafvande l&ngt tit- trefcf oss svenskar till danskar; men An och ord ektftor d&lig Stmin-stonfagra den gubben gSr nog inte, e 4 An from-g&r det inte htad mk be folk endast vi-a- tt jag Korrespondenten och dess redaktor all framgSng i sin strafvanfor svenskarnes sak.och hoppas att alia svenskar m&tte medverka foruppn&eudet af v&rt gemensamma m&l. Ja, l&t oss gora det basta vi kunna fdelta hanseende, p& det att Korrespondenten under 1903 m&tte rona all den framg&ng den obestridli-ge. fortjenar. Val den, som med sin handling Kelton, Utah, d. 24 Nov. 1902. Till min stora forv&ning ser Arade redaktor for jag att broder Rydman blef domd, men aldrig knnde jag tro skall be att fS plats for att hans medlemskap i samfun-de- t Jagrader I eder Srade tidning. skulle fr&nddmas honom.' nu en har ISng tid last och Sotn du vet, k&nner jag br. Ryd- Jag hSUit mig tyst, men jag onskar man fr&n hans missionstid, och nu uppl&ta mitt nabb for att IS-t- a fifven kSnner jag till lite af hvar-j- e af skandinavernas br&k sedan den tid jag var i Salt Lake City, och sedan jag lemnade bar 3n-sk- att dt Era C. n kailas rattvist eon skyldig, d& (3 2Ir$. Salt Lake City, Utah. re-tf- Sm-na- riktigt glad, ty jag tankte, att det var enda sattet att f& fram, men annat blef det Kontor: 266 State Street, rebagcn ben J2 December 1(902. OTTO RYDMAN pre-stadom- es a kon-troller- nom rattfardigheten s&som as S& drif-kraf- t. borjade vi tala om skilna-de- n mellan de svenska och Att de kunna meddelas oss, ar spr&ken, och jag p& visade en sant. Men om vi forsoka att milngd danska ord som fdr en skyla v&ra synder eller tillfreds-stall- a svensk l&ta b&delojliga och v&rt hogmod, Y&r f&fanga, och som minst af allt vi eller ofva vilja aregirigheten, kontroll eller herravalde eller passa att anvanda vid en an tv&ng ofver menniskobarnens daktsstund, och ett s&dant sjalar genom n&gon grad af blandningsspr&k kanendast orattfardighet, se d& undandra-g- a medskamd mat, som knap-pas- t sig himlarne for oss; Guds svinen skulle vilja svalja. Ande bedrofvas, och nar ban har undandragit sig for oss, d& ar D&, sade jag, ha vi battre sraak fdr den kost som Rydman gifver prestadomet eller en s&dan auktoritet borta. oss, och om det ar sannt hvad Se, forr an han vet derom, ar han ofverlemnad &t sig sjelf till jag hdrt, att en af kyrkans hoga auktoriteter har liknat Rydman a att spjerna emot udden, att de heliga ocb fakta mot vid en svinaberde och oss sven Gud. skar vid svin, d& undrar jag om Genom bedroflig erfarenhet han icke ar den samme som h&l hafva vi lart, att det ligger i ler pA att bilda bolag med n&gra alia menniskors natur och bojelse att, om de erh&lla n&gon af sina stallbroder for att satta liten myndigbet, s&som de tro, upp engardesg&rd omkring stian s& b5rja de strax p& att utofva for att p& s& satt kunna h&lla en or&ttf&rdig herskaremakt. inom hank och stor. Jag svinen Derfore dan-sk- a o!or-skamd- jem-fora- men-nisk- a, s as for-folj- na-sta- aro n kallade, tror att de redan fdr n&gra &r men f& utvalde. vid intet borjade jultiden, inflytande Ingen makt, grafva kan eller bor gora sig gallande i h&l fdr gardesg&rds stolparne, kraft af prestadomet, utan ge- men dessa aro gjorda af n&got nom Sfvertygande, l&ngmodig-bet- , ruttet som de kalla virke, mildbet, odrajukhet och Sedan hafva de, oskrymtad karlek; Genom godhet och ren kun-ska- n&gon annans hvete&ker, funnit som storligen utvidgar n&gra till utseendet grona stjel-kasjalen, utan skrymtan eller svek. som de amna anvanda til) Hvad hjelper det sedan hvad vidjor lor att sammanbinda gardde g5ra under namn af presta- esg&rden med, men afven dessa ddme, ty d& deras gerningar aro hafva vid narmare undersokning orattfardiga skall Gud hvarken befunnits vara uppruttna och erk&nna deras gerningar eller de- hafva troligen kommit fr&n sjelfras prestaddme. Nu saga de att va gamle horn Pers utsade, och dessa stjelkar kalla de for skanom vi svenskar g&tt ratt till s& hade vi nog f&tt svenska dinaviska organ. Om de nu ha de brant icke men ha hvarfor moten; fingrarne tnedan de voro i visat oss huru vi skulle g& till fard med att svedja vidjorna, elvaga, ty de kunna val icke tro ler om n&got af svinen har biatt vi skola bli klokare och snal tit dem i fingrarna det vet jag m&nga se-dan- skan-dinavis- r, va-g- a, broder! Halsningar denna stad. svenskarne i Ingen har ar radd fr&n svenska saken. Edra anklagare synas ha haft fullmakt till att gora hvad de for den ville i denna sak, oaktadt nara 2,000 svenskar stodo p& eder sida, men, forst&-'- , svenskarne bar i Zion aro ju icke behandlade annat an som styfbarn. L&tom oss lasa uti Pagtens Bog 85 kap. forsta upplagan, af Erastus Snow: utgifven Lagg marke, ty det skall ske p& den dagen att enhvar skall hora evangelii fullkomligbet p& sitt eget tungom&l, af dem som blifvit kallade dertill etc. Jag ar ett vittne till att den svenska missionen kan g& fram-&tyjag har arbetat i den un- t, der 6 &rs tid, och jag darrade heller icke i mina stoflar, fastan jag stod infor ratta 14 g&nger for att ha predikat mormonis-men- . Kyrkans auktoriteter bor- att de veta nen ar en den svenska missio- af de verksamma verlden, och orsaken dertill ar att svenskarne aro ett godt folk; de aro af Israels blod, och de stannade i Sverige i stallet fdr att g& ofver Nordpolen. Jan mest i an-mark- te att jag stod infor ratta innefattar biskopsratt 14 g&nger, men detta forst&s prestratt, och landets ratt, men oaktadt jag alia dessa ratteg&ngar var icke insatt i fangelse oaktadt det mdikt ut m&nga g&nger. Jag tror hvad Jesus sager: s&g "Frukten icke, och jag stod vid min kallelse tills jag blef heder-lig- t aflost af kyrkans auktoritet- er. Detta amnarkte jag i mitt till Korrespondenten, och jag vill p&peka att jag inte s< mitt rykte, hvarfor jag alia uppriktiga svenskar fdrra bref upp-man- ar |