OCR Text |
Show kF' SEDAKTOS ocb BGAJt It: o50; , 5rcbacit OTTO nYDM AN. . e) Befallning i kraft af prtta-dOme- t och Jesu qamo att satan ff kilk iljppa tilt tag pA folketa och blifra tuiftakadrifven af mission&reri Jestf Fristlijr-k-"a iiooe Bti stna f5r0k pi att Ofver vinna Jips af yttersta O J," frAn deo fSrvillelser - affall-na.t;r-sbft- I ett bref frAn Alma O. denyngsteaf dc fyra missionA- rer, lOm af vAr kyrka sAndti till ; Japan, berattas barn de den 1 September 1901' invigde det nAmda landet till miasionsfalt. Brefvet Ar af fbljande innehAII: teriLTtfsjjattae Ofver dew med Att bp ifrtt dem tillrlcklig att bAlla ytligbeten af mAnniskogjord kristendom, aom man fOraOkt infOra bland (fern. g) BOn om att Herren mAtte vidrOra folketa stone, A att det mAtte fOrstA, att vi vore renbjer-tade- , bederliga ocb nitAlskande som kommit fOr att.gOra mAn, dess since mAtte vAn-dagodt; att till eftertanke i religidst e och blifva beredt fOr af aanningen nar den fdrknnnades, liksom fAren kAnna herdens r&st, b) Ett tack fOr de gAfvor, hvilka vi blifvit fOrlAcade, samt deras invigning till Herrens verk. i) BegAran om att vi mAtte tilldelas hvarje qvalifikation som behOfves fOr pAbOrjandet af denna mission. ' ett b5nem&te s $ af-seende Efter att ha lemnat vArt logi, gingo vi omkring tjugo npinuter och kommo till rn Jiten tkogs-dung- e belAgen pA s&dra af en bergbacke s&der on Yokohama ocb nngcf&r balfv&gs ocb mellan frAmlingsqvartetet bafsbugten. SAttande osa i en halfcirkel pA marken, oppnade vi vArt m5te med att sjnnga sAngen: Haf tack for profeten dnt&nde." Broder Grant gjorde inledningabd-nen- , som foljdes af bon utaf bro der Kelsch. Derefter sjongo vi Vi gladjas och frdjdas sAngen: i sfing med hvarandra. Broder ocb nu holl bon derefter, Ensign mot-tagand- , J j) ESiMb J8t fhfimet I it e. n ig sja-lar- val-signa- er-fai- fol-jand- s. an-sedd- salig-gorelse- a ns haf vet, ocb fdglarua hafvA Uakom den gamla tystnat eken, som'narliemmeta vfirdtrfid, g&rao-le- n ned. l)e ami barnen bafva eftar da e ia lekar aoiunat i aina b&ddar. Ja ; bet i at. tar nun rosenkindsde fyrai-rig- a fliika, da hon afvei in i docksupi sin ena arm ooh den andra under det lockiga hufvudet. Hon ler i sfimnen it drorumena lekkauuater. Med leksuk-pwka- n bredvid sig sluuirar Det ar bans lefnads tredje tniu ion. sorunmr. Han har krupit upp ur bidden och lagt sig framstupa ofvanpi ticket, aofv.tm'o aoiu cn herde pi filtet. Jag bigger ho"otn iter tillritta, med de blonda lockarnes avail pi den lilla 1 S 4 d n inneborlen afordet: ofdrtjent nid, det den oms'indigheten, att vi, I mingahanda mitto felande, gamla kun- om bi -- t- pi fiin frideus i r ai Den forfarligaste vintersno. foibl .... gitor. f oi Id! Hvarje handa. Att tanka ailelt ar svArt, for att nar man blott tanker forvarfva sitt brod. Fn god karaktar a r former an alia titlaroch hedersvederqjij len. LAt derfoorjirffl'aiiig. rian. TvA tungt lastade Wabash-jarnvag- gj ' Stor Si tinker jag, der jag i sommarqvil-len- s sista ljus betraktar mina stui. Jag lugger lmmlen pi barnens bufru-den s'ger sunma ord, som jag min lies friu nun ege i .faders lippar i min bauidoms allia foista ir: (Jud vilsigne en praktfullblomsterpjes. ei!" Samma pjes gifves I dag. Si kommer tyst nnu hustru in i rum. och f ist jsg icke siger nigot, Mr-stmet, skolhistoria. Lektion i lion mina tai kar. tyska holls med laroverkets for-st- a Der ute lugger kym lingen sin duikla klass. sloja 6fver furor och tkar och rosornai Lararen: NA, Lundbom, h vad tkara blad. Men ofei iiufvet strilai aftonatj ruun. heter han? a. en naan-rubi- , hertiginnan af Gerolstein gafs i gAr for ett godt hus. At titelrol-leninnehafvarinna ofverlemna-de- s jarn-vAgsolyck- person-tA- Men auk, si-da- het fiacka'ditt goda namn och I) kte. 2iefjrfftaternotis 8i tio de Atminatone. sjelfva verket iyfta deras nycklar, soni iiro si ko'isttnu.'-sig- t amidda, ej en enda regel af dem, som fdr oss stinga sannin-gen- s dorr. Den 1 oklirde och menniskovise kommer vil dock stundom, liksom Nikode-mu- s om natteu, till ba'a till Honom, som forkiuriade ett rike, som icke ir af denna vcrlden. Jordelifvet sjelft talar i vissa dgon-blic- k evi'hetens sprik. Med eller mot frifl en f 'Irjiimuic''- annan strand. I tystnuden vid barnabiddar ljuda roster. i Daniel FalhtrQm. som nAgonsin Michigan, agdeionsdags Atta dagar pA qvallen rum i AdpA ar gud. s jarnvags-olyck- n ir di baddas under drifrans glaus, trusts, En forfarlig si-da- aunat hdll. Len hdrer liksom kirleken ej ru tt hemina i det timligaa verld. Hvad lutfwi o kulden och kirleken fflr plats i den tilharo, som miste vara och Men de Annas dock fin blifva en strid i vir verld sieom eviga vittnesbfird om en annan och hogre. Ty hvad ir vil barnets oekuld, om ej ett itersken af en svunnen himmel? Ej skapas barnasjfden af oss fflrildrar. Den kommer genom oss till jorden; men hvanfrin? Vi veta icke det landet namn, u an blott att det miate vara heinv ist for englar. Earnens oskuld ir ett itersken friin en annan verld, ett iters en, som blott si sminingom i jor Ihfvt-tkalla mdrker. Ooh dock miate v i gamla en ging komma vi miste blifva sAsom dit lillhaka ba n , om vi vilja dtervanda till det landet. I e upplysta i vir tid hafva vuxit ifrin de gamla bibelonlen. VeteDska-pe- n liar gifvit dem nycklarne till lifvets och ljusa natters svanneii Pacific, pesident A. B. Stickney for Great Western, Thomas Lowry och Clinton Morrison, som alia Aro delegare i den nya trusten, ha aflagt besok hos presidenten o afrAdt honom frAn att befatta sig med denna sak, men presidenten har ej behagat stalla sig dem till efterrattfj-e- . Presidenten fordrar sirangare bestAmmelser afseende pA svenk-ameri-kanern- a, fivitskt in en e.-a- ? Och ljufva minnens vackra krans Union vis-serlig- mere vi kunna gifva nigot, som vi Icke toaUel fria Nej! Darners oskufd Men nar du vid ditt fonster stir ai varmt aken solen der i gin du tycker dig se soiumarn do n, oeh-me- ir s r. dessutom battre och pA allmogens eget det An pX "rikssprAket, sprAk svenska skriftsprAket, som blir hAr i landet mef talsprAk bland som vArda svenska sprAket, men hvilket dock aldrig varit i hela Sveriges rike talsprAk fdr alia samhallsklasser. Det Ar sant, att de olika Sverige do mer och mer, men det Ar lika sant, att man just derfor fAtt i vAr tid mer an forr blicken oppen for deras var-de- . Indenting oiestillnmg. Hutu s ulle vil f all furled. n, ktlQ.na , Nardagen vant tung och ling vid aftonklockans inild.t siiug de gi aom hvita sandebud . ta-lat- rikare an rikssprAket och detsamma har under de senare femtio Aren borjat att ur dem upptaga mAnga goda ord, hvilkas anor stracka sig lAngt till baka i tiden. Allmogens tankar lifvet'? De snoa lied i hlygri aky och fladdia ofver stad och by si lekfullt aom ett fjanlapar i jumdar. bora eller ocksA se i tryck nAgot uttryckliga forbehAllet, att de af de svenska folkmAl, som s hvarken fA bruka starka drycker och talas af svenska eller roka. att den talande eller Roosevelt och jarnvags-truste- n. skrifvande haft for afsigt att Med anledning af forlojhga allmogens sprAk, det den stora jernvags at bildandet mA nu vara en eller annan misstaga sig trust, for hvikenJ.J. Hill stallts provtns dialekt, Roose storligen. Man forlojligar icke ispetsen, bar president en inflickat velt ny paragraf med det sprAk, som ljudit frAn en sarskild hansyftning pA denna alskad faders eller moders lap-pai Och landsmAlen, som aro trust sitt budskap till kongres-sen- . J. J. Hill, president forGreat aldre An rikssprAket, herrskaps-svenskaDan Lamont for Nori Northern, fortjena att aras thern Horace Burt for Pacific, stAllet for att ringaktas och De Aro till-veild- De snoa ofvei akog och fait snarl gianen bln ett blandhvitt tail, somakanker ekoirn vmteno i mosakludt ho. mo-dern- ir dessa oskuldsfulla na ioda varelser, som vi kalla barn. Iiiem har di skinkt barnen deraa Forildrarna, som akinkt dem "Och latt och tyat oln alfvora daha I aoniniarljuninia natteis glaus, de hvita fliugor avafva ned gilla detta forslag. Penningen som reforma- AfslutningssAngen var: Guds tor. Den unge J. D. Rockevag sA ofta gommer sig. Och feller har arrangerat huset nr af afslutningsbon forrAttades W. 11 43 st., New York, till broder Ensign. ett klubbbus. De, som tillhora hans bibelklass, fA bo der och Svinska dialikUr. a betjena sig af alia mojliga till ett beqvAmligheter De landsman, hvilka tro, dAde ytterst billigt pris, men med det jag ai i qvallens stillhet, medan stjernorna tindaa, betraktarde sofvande bn nen, tianger sig pi mig en mingd kinalci och tankar. Den fftrata, den som bildar grundste-neir tacks imlieten gent emot Den, som gif i it mig dessa tuni. Om nigon skulle Lunna.gifva trig en fdrestillnmg svensk-ame-rjkane- flu, 1.1 akoen. . o och mjuk och ou Niir hem-land- y quil ens skymnmg breder i deme-t$pl,somgeno- m de - k) Personhgt apostel Grant, som genom rens godbet blifvit bevarad till lifvet, dA han for nAgra Ar sedan var svArt angripen af sjukdom i vAr och nAstanalla hansvanner knabojda qvarliggande boppet om hans tillfrisk-nandstallning, bolls bou af mig. Han kande det med sig, HufvudinnehAllet af vAra bo ner var: tacksagelse och lof till att Herren Aterupprest honom Gud, begaran om styrka att for att komma pA denna mission. kunna utfora vAr pligt sAsom for ) Tacksamhetsyttrande missionarer i detta land och de foljeslagare han bade; for den att Gads Ande mAtte utgju-ta- s nitalskan broder Kelsch hade ofver qpostel Grant sA att visat derigenom att han, oak-tad- t ban skulle vara i stAnd att gora han varit A missionsfaltet en for Gud antaglig invignings-bon- ; de sista tio Aren, dock varit att resa till detta land ty hufvudandamAlet med vAr tur ut i skogen var att invi-g- a och fortsAtta sitt arbete f5r s till Herren for land detta fralsning;f6r broder Ensigns evangelii lorkunnande. beredvillighet att Anyo gifva sig Efter dessa fyra boner sjongo Astad for att forkunna evangevi sAngen: Kom, belige, fram-A- t lium, fastan han blott helt nyli-ge- n och foljen mig," Aterkommit frAn en mission Vi knabojde nu Ater i en cirkel i Colorado; samt for sin ungdom-lig- e och broder Grant bollinvignings-bonen- . foljeslagare, ja Alma, hvilHans tunga losgjordes, ken trots sin ungdom blifvit och Anden var Ofver honom i af Herren med mycket sA vi mveket att forstAnd och kunskap och karlek hog grad, ja kande med oss att Guds englar for sanningen, sA att han med voro ar, ty hjertat brande i oss gladje mottagit kallesen om att under Jet ordenlollo frAfihans fara till detta land och anvanda lappar. Jag bar aldrig fOrr it sin tid till sanntQgeDSUtbredning. en sAdan fridfullkansla eller Han (apostel Grant) bad -- vAr hort en sA maktig bon. Hvarje himmelske Fader om att fortfa-rand- e ord trangde till mitt innersta valsigna mig och forlana och jag kunde ba grAtit af glAdje. mig ytterligare kunskap samt SA nara jagkan ihAgkomma det, formAga att anvanda densamma i rattfardighet, pA det jag mAtte var innehAllet af denna bon blifva sAsom Alma fordom, full af a) En begaran af Herren att den Helige Ande och kraftig uti b&nhora de ord, som skulle ytt-ra- Guds ord. m) Gladjeyttranden ofver vAr inbordes karltk och enighet. for b) Tacksamhetsyttranden vArt lifs bevarande; for evangelii n) Ed begAran om att de tre vittnesbord i oss, och for den h5-g- a nefiterna (Mormons bok, 3 Nefi 28) mAtte besoka oss och hjelpa vAlsignelsen att ha blifvit i vArt arbete. oss Herrens af profet vardiga o) Broder Grant yttrade sig att utgA sAsom lifvets och budbarare till ett folk, rbrande Lehis rAttfardighet ocb Nefi stora tro som visade sig uti som aldrig hort evangelium. om vAra En uppfyllande af allt det Herren be c) ifrig begaran falde honom. Yttrade sig afven synders forlAtande. af landet for om dem hvilka pA grund af ond d) Invigning sanningens forkunnande ocb for ska blefvo uteslutna frAn nefiterHerrens afsigters genomforande na och forbannade med mork rOrande Israels sammanfOrande hud liksom lamaniterna, deras och rattfardighetens AterupprAt broder, samt sade att vi hade en fornimmelse af att genom slAgt- tande pA jorden. Af-ve- otur - vt om rAmtghCien-- f 4.tt bruka J)SS j .. ocjj begifva omnamna t di F... oss inAt landet. Vi tycktes alia Her- upp-gifv- De sofvande i iu-vig- 2 2lrg. Salt Lake City, Utah. indskan beslagtade vestgota vpptager 48 namnmen deras linien Af dessa npproriska nefiter som fOrenade sig med lam a niter-n- tyAlet, med bvilket smAlAndskan antal tros vara betydligTsb6Wlg hade Lehis och Nefis blod I lar icke ringa frandskap. an Skuldeti til! ockan sages hvila OfverfOrts bland detta lands lallandskah och bohuslAnskan, pA konduktoren pA tAget nr 4 (Japans) tnvAnare, af hvilka 0 SkSnes eller andra folkmAl. Detta skulle hji invantat nr 13 i Och det ar inga okunniga stacka- - Seneca, men kbnduktoren trodde mAnga hade de amerikacska ut seende och sAtt, ocb re eller gyckelmakare, som in-- sig hinna nasta station innan nr ban bad Herren, att om detta sA fbr en lard och fornam publik ta- - j 13 kom fram dit. vore, ban dA icke skulle fOrgAta la bondens sprAk, utan det ar for For mAnga fast man. Ain lardoni beromda professorer, sina tjenare Lehis och Nefis nie Mitis, en tjenstflicka utan fullborda sitt TOfte peras studenter och andra bil- fru A. Poll i Wilkesbarre, rOrande deras efterkommatuSA j 4$ade man, som alska och hogt hade tre fastraan, hvilka de yttersta dagarne 'pA delta Ippskatta allmogens sptAk. brukade mottaga pA olika qval-lar- i folk, Japanerna, ty vi trodde att Intresset for folkmAlen ger sig fruns formak. Denna tyckte de voro ett vArdigt folk. Uttryck ej blott i Sveriges tid- Efter denna invigningsbOn sjOn Ujingspress, i hvilken berattel detta var allt for mycket och funderade pAhuru hon go vi Ater en sAng.bvarpA bro- str och korrespondenser pA vis skulle bli de entrag-n- e basta pA der Grant upplAste den bdn, som lndsmAl ofta forekomma, utan till tjenstflickan qvitt. friarne fbrrAttades af apostel Orson ck i de anslag af betydliga Hon talade vid en af stadens AHydepA Oljoberget, dA han cjmmor,sombeviljats, och lderman om saken. Denne styrde Pales tina till judarnes subscription sum-ts- , sA till, att de alia tre kora-m.' fdr upptecknande af gamla saken samlingsort ocb framtida De visste for-u- t pA en qvall Broder Grant, broder bda svenska ord, som lefva pA ej om hvarandra och blefvo Kelsch, broder Ensign och jag jndens lappar lAngt efter det sA forbittrade pA fastmon som ur rikssprAket forsvunnit. talade i denordningjagnn nArat, bedragit dem, att de alia tre r uttalande vArt bjertas kAnslor Bet ar detta vAra henne. och vAr kArlek fdr hvarandra bora minnas dA de bora tillikamed vAr 5nskan och fbre-sat- s Imogens sprAk talas eller se att verka med nitAIskan far gon gAng i en eller annan tid-n- g Herrens verks framging i detta eller tidskrift pA folkmAl Nu fryser joideti, moik och Rri land. DerpA sjfingo vi 6Angen: rfattade sAnger.berattelser oeh och vantar att urn kappa Ik 0, min Fader, du som trooqruekdoter. . cn kappa, hvit aom hermelm, kyrkB'ochiJ j 90 nit-Alsk- kunskspatt Inse dag, den 1 September, var fastedag, Ato vi ingen frukost, utan gingo ut i skogen for en 0r Som denna 39 S. West Temple Str , 1 V ? 1 a, r'rfras verkidrtta&tland. japanska foit:fai och Taylor, dagaroei - heliga. ben j3j December och Fn ir -- g n milosteromSeneca, Er. andra stationen vester om Adri- j Lundbom: Det an. Det. vesterut gAende tAget Lararen: arriktigt. Kan Storkholmsfroken pA lanforde tvA emigrantvagnar och du ocksA saga hvad jag heter? det. Fru Svenson: Hvar tillbragte ni somma-reIntresset for folkmAlen har fem andra vagnar. Dessa slogs i Lundbom (fnissar). i Ar, Amclie? vaknat till nytt lit, och spillror och den senare lattade Lararen: NA, blir det nAgot Froken Amelie: for deras studium eld, hvilken brann med sAdan al? Det vet du vAl. Vi bodde lAngt uppe bland vid Upsala universitet ha Lundbom (fnissar fortfaran-de)- : att det tros att 68 i Jamtland. fjallen A hvilka de vet men foreningars fester nog Ja, jag, forloradelifvet.enligt Kunde ni fA nAgon ordent-liolika folkmAl ljuda, an Dalarnes senaste underrattelserna. Det Lararen: NA, klam fram med mat dAr? for sydsvensken svArbegripliga brterut gAende tAget led nastan det dA! Hvad heter jag? Ja. bevats. Vi fick allt hvad An det varmlanske lika stor skada som det Lundbom: dialekt, Magistem kallas en ko kan erbjuda: mj51k, sm6r, A En lista pA de sArade ju Palten! tungemAle, An det med is- gg och hor,ung. - n haf-tighe- bil-dat- s, t, pas-sagerar- e g forst-nAmnd- a. |