OCR Text |
Show DESTMfl, IWdagen den 13 Sept . 1901. Etah-KOStllJ&S&- som nu ioreetar mig ocn aaaana oor man behandla innan det ar for sent. KLIPPOR. Vet du, hvad s?m meat oroar mig! Jo, virt vansinniga aktenskapskon-trakt- . ROMAN Du blir ju derigenom beroende AT af virt barn, om jag dor Crosby ANTON VON PERFALI Ranch tillhor honoin. Jag skulle ej tillltit det ack, min Gud, di man . ar frisk, tinker man ej pi doden, men Korrespon-dentenFfiljetong till "Utah du Bernhard, hor, det ralste (5 detta olyckliga testamentel Du, Konm med Bessy pi landet, som i sjelfva verket eger allt, eger ju has dock temligen lugn, men si snarl dock ictet! Lyd mig haruti, jag ' ban kom ut ibland andra raenniskor, dig derom Mitt lugn fordrar till Peoria t. ex., forfoljdes ban af det, bad Bessy med uppr&rd rost. Sngslan och oro. Htarje ogonblick Der krijp den iter from, den fasans-vard- a hSr eller der tyckte han sig se lognen i sin ormlika skepnad ! Henry Smidta ansigte. Denobetyd Nej, ocb tusen ginger nej, det flck ej, ligaste likhet rimlig eller orimlig det skulle ej ske Framfor allt icke ' forskrkckte honom. Ja, ettbref nu, vid vanken pi att Bessy mojligen Irka honom, Henry Smidt, kunde ju skulle di Vara tillrackligt ait afeloja allt ban svarade Nej, t m vill det behofde ju ej upptrada sjelf! Den Bernhard bestSmdt Kanej, jag ej ha minsta anledning tankte Bernhard, ett giltigt skSl dertillf Det t. ex , skall ju uppvacka Bessys miss tan som du sjelf nyss pipekatf Vet du, kar nu, sedan jag varit nog oforsigtig hvem var innan jag sigdigf jag - och berittat-ohela skeppebrottet. Skulle jag ej kunnat vara slaf under e Ja, oforsigtig bade han varit vanor, for hvilka jag fraktar? Skulle det felade honom Bernhard kunnat vara sn lkttainnig, en in gens alia jag ej brottsl med aannerligen slbsare! fbrutsattningar nej, icke alia! Han Nej, Bernhard, det varduej, ille vSnda cm, ville yppa allt, men svarade Bessy. Hvad har du for a det kunde han ej nu, utan att till att vilja nedsatta dig sjelf . oerhord en olycka . icke nu infor migt Om du hade kommit bit ktrainstone innan detta var en som arm, fattig man utan stt ore i som han full at langtan och hade jag forsta gingen jag si fickan, oro invkntade; denna stund, dide velat anfortro dig bile mig dig sig helif sate band skulle knytas emellan och Crosby Ranch, om jag egt sjelf denna stund di ett honom och henne, det. Ja, se ej si forvlnad ut, du par klakande makar kanna sig i en bL man! Men egentligen bor helig, innerlig forening, att intet stygge de man a&ga mKnnen aidant ej emellan dem kan vara dunkelt och blifva si egenkSra, men nu gor jag ofbratldt! emedan du tyckes anas mig Hennee blotta narhet inverkade det Sudi, vara si kortsynt, si omdSmaelSs. Ja, lugnande pi honom. De dystra tan Bernhard : forsta gingen jag sig dig karne iterkommo miadre ofta, di forsta gingen! Bessy, full af kSrlek och hopp, fortro 'Oet brusads i Bernhards oron och endefull log emot honom. Men infor kSnde en haftig, fysiik smSrta i ban : den tanken detmiste henne stoi ofta i brostet han visste sjelf forhll-landhufvudet, e ett vara dock miirkvardigt LSnge hade hen mellan min make och hans res knappast hvar. kamrat. Det m&ate dock hvila nigot onskat fram dessaord, men han)viasts huru. Nu kommo deaf sig sjelfva. djupt betungande oiier Bernhard, ej och ett bar sanningens stSm-pe- l Hvart nigot, som han skulle vilja yppa for derom vittnade bSst Bessys nedstSm-ninsinnets ea vanlig mif, ty liter man ej el beherrska sig rodnande kinder och kSrlsksfulla, under det forsta ir man tillbringar glSnsande blick. Af feghet hade han och Slskar siledes blif vit lognare, brottsling med en alskad hustru Och aldrig fSrr hade mig, det gor han, derpA behofver jag ja, brottsling! kant sin brottsiighet han si B,tydligt Och afven y borjade j tvifla. au koncentrera allt sitt hopp vid den som nu. Med lugnt samvete hade Han siledes nu kunnat njuta af sin annalkande familjtilldragelsen. M&tte den blottsnart komma denna lycka! O, hon anade ej hvilken hamd hon tog! stund tSnkte hon , di jag lagger Sr Det latt sagdt, Bessy, svarade hans i armar det att lille skulle den bUfva en gosse, derom var hon ofver han, i det han bemodade sig om att tygad och jag fir se in i min makes kunna vederlagga, hvad som under andrm forhillandsn endast skulls Ogon och bedja honom : Bernhard, ditt hjerta for mig Nu Sr rktta hSnryckt honom. Du hade halt en n stunden . . sig mig allt, hvad det n kslt aldrig sett mig mar efter hos Williams. Jag skulle gitt Vara mil Jag Sr nu mer n din hustru. jag Sr ditt barns mor jag min vSg, och hade jag till Sfvsntyrs kan. hora allt och allt forlita Jag fallit pi dsn id n att ringa pi Crosby svSr dig derom bar vid denna skatt. Banchs portar, si skulls du mojligen Och d& sk&ll allt ledsamt strbmma tryckt nigra slantar i min hand ocb ut ur hans betryckta hjerta och Oud sagt: "synd om honom stacka tch min karlejc skola gifva mig ratt Och dermed punkt. Allt det andra orden, for att hela bans lidande och Sr inbillning , . tomt prat, som nog flhiSna mig kraft att bara allt med har sitt vSrde i romaner, men i honom. Bessy log ofver hans if ver. Bernhard var nu till foljd af sin Alltsi Sr det endast ni manner, hustrus tillstlnd tvingad att helt och som Sro storsinta? Vi qvinnor, sager hillet ofvertaga skotandet af jag dig, vi kunna offra allt, fbrlita med hvilket han fann sig allt, till och med ett brott, om si vSL Nu forst erfor han full-- , skulle fordras Hon glodde af rorelse och glomde stSndig gladje af att ega Crosby Ranch, nu forst erfor han det sivSl den hlla moesan som sin kropps-lig- a inflytandet af smaita. med naturen. Det sjelfstau-dig- a Bernhard sig hastigt upp med ett arbetet stSrkte slvSl hans jublande uttryck i sitt ansigte, men som hans sjukasinne. blott for ett ogonblick: en mork Huru lycklig hade han nu ej varit, skugga sSnkte sig plotsiigt ofver det om icke denna gnagande tagg i hans strilande ljus, som for nigra Bakun-de- r samvete alltjemt stungit och tardt belysts hans morka stig ! det sorgligaste af allt honom och Till och med ett mord, menar dut nu var han dertill of vertygad om utropade han. Hans rost lit hlrd att Bessy skulle Slskat honom och och hotande. valt honom till sin make Sfven denna Bessy uppgaf ett svagt rop.tog med blda hSnderna om sitt hufvud och fSrhatliga list forutan Det var en string vinter. Crosby stirrade upp pi honom. Ranch l&g nastan begrafdt i sno. Det tankte jag ej pi nu . . vid Bernhard vigade numera ejlemna Gud, nej ! Mordet pi min far, megirden, ty han vantade alltjemt den nar du? vigtiga och efterlSngtade familjtillJa, mordet pi din far, beglnget af Henry Smidt, som alskadedig, dragelsen. I det store, trefliga satt han en afton med svarade Bernhard med hemskt e rost. Bessy, som var ifrigtsysselsattmed (SrfSrdigandet af en liten barnmosea. Bessy steg hastigt upp och gick En haftig snostorm rasade ute i emot dorren, som om hon Smnads e och husets travirke lemna mmmet Det trotsiga draget i siaa fogningar. Bernhard i hennes ansigte, sum ej synts till pi sig tigande upp pS sin hustrusaf ISnge, visade sig nu iter. lampskenet svagt belysta ansigte, Bernhard, blossande af vrede, ttfver hvilket ett uttryck af hSftig deri endast en bekraftelse pi sin smSrta, som hon pitagligen friga. sig att dol ja, nu hvilade Ja, si Sr det, tillsti det utan tvif vel, stunden narmade sig han att om Henry Smidt i Hon lade bort sitt arbete och reste sande dig iter din formogenhet, dag rig med en orolig rorelse. som han berbfvade dig och bedyrade, Hu, hvad det t juter Det blir att han begitt detta brott i ofveril-ninen hemsk natt . . ack, att det vore och vrede, si skulle du tro morgon igen. Det ar barnsligt af mig, och forlita honom. Han fattade hon sig med Bernhard, jag vet det henne hirdt om handleden. ett sorgset och mildt uttryck upp pi Med en stolt, eallsam blick honom jag ar radd att do en s&dan Beesy upp pi honom. matt! Ni ja, och om si vore, hvad har Orden traffade honom som du att invanda deremot? Ar jag ej i aldi han hade tankt ig derpl min fulla ratt att forlita honom? . Bessy var ju si frisk och stark Nej, det hvarken du ar eller var Hvem tanker nu pi doden di? sisom dotter, icke sisom min icke Icke gor vial min modiga Bessy det! Bernhards rost lat rloch hustru. Mm t&rarne stego honom uppiogo-nelidelsefull. be-sv- ar ! ! me-aad- . istad-komm- ofver-t&nde- t, g fruk-tansvS- ut-gj- ! Han viU val l&u gras vixabfverdet blodigastiillut i skogen. . . Men hvarfor skrifver liau ej till Beeey, hvar han Sn ar? Kan han di ej hysa nigon misstanke till kamra-tepi Columbia! Ar han di fullt liker pi att Bessy iterfitt sitt guld? Mercantile Institution) Hbll han, mordaren, for ombjligt att (Zion's ett sidant loftesbrott? Skrifver begl gor han nog ej derfor, att han anaer sig mer siker, di ban gir och giller tbr att ha rymt ifrin sitt hemland. Rekommraderar sitt rikhaltlga lager af Hvad det lider, si kommer han vil Sndi nigon ging tillbaka, for att fi veta nigot om Bessy, om hon verkligen fitt iter, hvad han en ging berbfvade henne . Och di? Men tillstode han, Bernhard, nu allt bdMfiigg fbr den atom allmdnheten luom Utah och infor henne och forlit hon honom, di mi han ju komma u&r och hvar som angrdneande territorier och stater. heist! Denna spokbild skulle di till intet och han vara fn, fri FSrsSIJning I parti och minut. Bernhard gick fram till dorren, bppnade den och lyssnade med hjerta, men han horde intet. Endast stormens vindar tjoto omkring honom. Hans oro vixte hvarfor var det di si tyst derinne? Var hon medvetslbs! Eller var Under mere Sn trettio Ar har denna handelsinstitution haft det allt endast inbillning? Han il&de upp for trappan. tOnta och b&st aorterade lager af: KLADER, TYGER, MATTOR Ett svagt ljussken syntes genom och TAPETER, SKODON, LADER och SELDON, KOLONIAL-VAROSngkammardbrren. JERN, PORSUN och GLASVAROR samt MEDICINER Gud, du viU vil ej at raffa mig si hirdt? Lit henne 14 lefva, lit och APOTEKS VAROR. Allt af bftsta qvalitet fbr best&mda ocb mig fi bota fbr mina synder bad han. billiga priaer. ST1 Svenska handelsbitrbden alltld till tjenit. Ett sakta jemraode hordes och der T. Q. WEBBER. emellan Loos trbetande rust. vill bekinna allt? svor allt, Jag Bernhard mom sig sjelf. Svarfdr skall delta betraktas som Di hordes Bessys klagan tydligt let ouppfylda lbftet med sig i doden Detta var ju bildande och . ni-vore heller Siledes detta och han ville storta in til) henne, men ju ej fbrstrOelser. Sirskildt hans fotter voro som fbrlamade. gon utvag ur denna labyrint . . e en l&suingen af goda bbeker horde icke ha irlig itminstone Bessy Beasy ropade han. kommit ur bruk. Hvad var det? Bernhard lyaenade Frin ofre viningen hbrdea nu en Visst l&ser man nu betydligt mera in och ljudet at ett sakta qvidande barn mtonig aofvande vaggsing. Gamla fftrr till och med. Men man liser icke Loo sjong. nidie hans ora. pi samma sitt. Nu tar man vanligen Omedvetet slog Bernhard takten sin bok eller sin tidskrift, sitter sig fbr Han stortade fram till aangkam. till den pi fonsterrutan. De stora. sig sjelf och njuter, lemnande it andra mardorren. Loo oppna ! ropade han. glSnsande knopparne pi kastanjetra-ie- t att gbra sammaledes och si smyger utan fbr tittade fram bfverallt sig en trikighetens anda bfver en pi siSakta skots regeln bort och Loo Loo! Den gam la hushillerakan kom med atod framfor honom, hemligt, fortro-lig- t talande om vlr och fornyelse. Afven dant sitt splittrad familj, samhdrighets-kinslaa blinkande med aina Srliga ogon. Bernhard fbrnam vid dessa toner undergr&tves, imnena fbr ett lugnt leenda pi sine ISppar och sanital beh&ller en hvar fbr sig. Nb-jDet Sr ofverstindat, hviskade frin bfre viningen delta lofte. Til) at5dd pi hennes arm, lemnade Besay &r borta, och man sbker sig kanhin-d- a hon. Var blott lugn Bessy ! hviskades det i hans inre ocb rummtt. ut fbr att finua just det, som man Bernhard smog sig tyst bort till den med hastiga steg ilade han uppfor Bernhard stod der som en lifdotnd. vil vore i stind att skapa it mycket men lyckades uppfinga Snnuen blick hvita bidden. Tvi forvinade, morka trappan. inom hemmete fyra v&ggar. ig sjelf det var Hon hade just nu vaknat ur en Det ifrin henne. bgon blickade emot houora vid den g emeu samma sirskildt ir starkande sbmn och det ofverstindna Pi troakeln vSnde Bessy sig om, hans barns vi b&r skulle vilja stan-nfamiljelisningen Bernhardt hviskade en matt lidandet och moderslyck&n beejalade rSckte honom mildt sin ena hand Den At otvifvelaktigt en rik killa rost. och Bade: hvarje drag. Bernhard hade aldrig till bide ubje och nytta. Men hvad som Bernhard, man ljuger ej vid si Han sjonk ned pi kna vid sina sett henne si rorande akon. kommit den att allt mera sina, ir dan Den lilla sof i sin vagga. Bessy all ru Anna da tillfallen som detta. pu har gjort bleka hustrus sida och betickte hen oben&genheten att numera ligjorie ett tecken till Loo att aflagsna sa hbgt.Det ir som vore rnau generad fbr mig mycket ondt . . still det till rktta nes hinder med kyssor och tirar. och Bernhard visste, hvad som sin egen rbst, man misstror sin igen, annars egan En flicka stammade Beasy i det sig skulle. komma men fSrsokte att kunna lisa, sa att andra ha a att le, LSpparne hon sakta trycktc hans hand. Sitt dig hir hos mig si din deraf. Och dock ligges ju i vira af amarta. Berahsrd ryckte till. Det var ju skolor lingt mer in fbrr vigt vid hand! Nu, Bernhard, nu bikta vi! Han rorde aig icke, svarade ej ett tt diliit teckeii, men Bessys isye sedan du! Fbrat vSllisning. jag ord och ISt henne gi, En kSnsla at fbrdref snart denna missrakningetu Han gjorde som bon bad. Bbrdan - Madgiras miata ju, att dat ir an avir djup vbrdnad och beundran berdf sorgsna tanke. vixte oerhbrdt i detta ftgonblick. konst att lisa hbgt, mad fbrstind ooh vade honom alia ord. Ack, tala ej om det, jag ar uttryck. Si svirt Ar det dook icka, att mlate kaata af den . , hans Han Di hon had gitt,tyckte Bernhard, lycklig! aade han rord. djupt det ej genom bfning kan liras. Maa totsvigtade. att marken avigtade under hans En tacksam blick traffade honom. virsta fianda Ar just datta vAllianingens Den milda kinrodnaden i ter. Han lutade sitt hufvud sine pi Bessys sade hon, i det Di Bernhard lAsande med bgonen endast. Man der ofvergick till purpur. hinder, under dat store tarar runno hon med sina svaga armar drog start var i vig.man mister si sminingom Du har fbrebrltt mig ned f5r kinderaa. Stormen r6t borjade allt gehbr fbr spr&ket, dess rytm ooh narmare sig di skall du lofva att ha ilskat en annan man vAlljud ja, man honom, och det knakade och mig ett i denna stund, och dat ar hon p&trAffar icke sillan denne Henry Smidt, min furs hbgt bildade, mycket belista tjbt . . i aegel och tig . . personer, uppriktighet. Det fins nigot dunkelt, in dig, Ja, stod han aj iter vid Columbia nigot ou tta Unit mellan oes, jag kin-ne- r niordare, som tiggde mig att bli sin som knappast kunna hbgt fbredraga tvA mast, ombraaad af vigor na. och Jag hade blifvit det, om tryckta ruder utan att hacka. det. Jag hnr ocksi nigot att hustru. han stucko ej klippornaa svarta hufvuden bikta och varit Men, som sagdt, detta kan arbetas bort vilbergad som du. Si jag vill gora det, men ej i honom? Sr med ur litet god vilja. F&miljekretsen Ar rundt omkring sanning. mycket upp djupet da- g- l morgon. Bemhird! icke nigot alltfbr kritUkt vanligen MBrka, hotande klippor! Och der for Bernhard ju men lade hon och hon slot Henne9 rbst lat svag upp, s midt pi det bruaande hafvet, der trbtt sina bgon.' Loo lat i detsamma lugnande sin hand pi hans skuldra. auditorium. Der bbr man vAl ioke en fbrabka att lisa och intreasant kastadM hans lefnads akepp hit och fbrnimma ett sakta god Men jag Slskade honom ej, det tyst. bok hbgt. Fbrsbker man endast, skall dit . . vigdt till undarging Nej, han vigade icke tala nu Och ir mig nu fullt klart, sedan jag lirt man snart finua, att konsten dock ioka Ar Om hon nu verkligan skulle do, dock bekiinneiseu pi hans tungas kinna dig och hvad kSrlek vill siga. lig si ombjlig att lira, som man inbillar aig, ioka horde han vSl di betunga henne spets. Han visste, att nu skulle hon Han afgudade mig, denne man, som och har man vil hunnit bf ver de fbrsta med medvetandet om hans brott och forlita honom ja, nar hon nista var min slaf, han lyd de hvarje min fbrsbken, skull man snart sjelf ha glidje forstbra hennes tro pi honom ? Hvad slir upp ogoneu si . . men Loo rink. Det behagade mig . . jag var och kunna gladja andra genom sin ging nytta dermed? Skulle han ej sns lit drog honom just nu med vild ifrin herrsklysten, egenmiktig, jag Ooh genom detta har man di lagt henne do i frid? Men iter: att lefva henne och tbrde honom ut genom honom jag retade honom en sten till sin bildnings byggnad, ty ny utan hennee fbrlltelae, lefva i evig dorren. och fbr sent inaig jag det felaktiga i det hbr till verklig bildning att Afven Hans kirlek Irunna lAsa vil. lbgn med sitt bun ocb lugnt njuta af Och si gick Bernhard an en ging mitt handlingasitt. aitt orSttfingna gods. Vansinne Hvad mcd sin Att lisa vfilskrifna bbeker hbgt ir att tunga bbrda ned fdr trappan. visste till sist ej af nigra granser. hade han att njuta af? Intet. Han I morgon di Men dessa utbrott forskrackte mig, bfva sig i sprakets behandling och akulla foratora formogenheten, fora utt&l. Och hvad ha vi icke allt fbr Han vaknade pi en eoffa i detstora ty det lig i dem, trots all kirlek, ofver hvarje neggrann rSkenskap hvardagsrummet med viirkande huf- nigot ritt och vildsamt. Slafven, godt att lisa! Vira skalders och fbrfat-tare- s bra. Och dan dodaf Ja, bon ar dod vud och verk innehilla si minga rika, fbr fullstandig oformiga att med hvilken jag lekt och roat inig. Men reda eina . . allt Sr slut, som intet varit. att fbr rum hade lemnat en ej var siga outtbmliga.bildnihgselement. drummar. Ett fordrande, virriga Men de lisas alldeles fbr litet och lisas samvetetT Ja, detar ej dbdt,det lefver honom dock klart, sin hvilratt fbr att mao, pockande pi nemligen ..ban visste det bast han visste bast, Henry Smidt haft en betydande roll i ken Jag intet kande. Jag afvisade fbr lite hbgt. Forst n&r detta gbres med att han aldrig skulle kSnna ett honom bestimdt, men han L'irde ej uppfattning, fi de sitt fulla virde som lem. An hade han sett honom astetiska produkter och bildningsmedeL lugn, utan hennee fbrlitelse. och glad, stiende honom pi pi mig och di han blef allt mer Men hon skulle ju ej db, hon skulle axtlnmedett: flydde jag till min tar ocb Det ar ju jag! KSn-oe- r lefva, fbret nu verkligt lefva! Om du ej igen mig? An uppdykande berattade allt. , (Forts.) iru3inED3 ia detta. nigra ogonblick kanske skulle det i en mork vri i samma tillstlnd V! cifva ptt humlra doil ir. beionlns Wr hvrj full katurr, aom ej kin bota med vara verklighet, att han holl sin lille Bernhard lemnade honom, drypande Ook. LAS HOOT! F. J. Chexvt A Co.. epfir, Tole.ln O son i sina armar I Att han smekte af vatten och med hotande blick da Vt nndertecknade halva Bandt F. J. Chn-honom med brottsliga hinder! Att nu har och tro, att han Sr fullkomllpt jag dig och nu slipper jag Qv&llarna ha borjat mfirkna mer och atslaI ISalia&renaffftrftranwktloner, hnauch.lt och med Ibgnena ban kysste honom t Blind att apply 1U hvarje tOrpllklalBe, lig ej mer. Bernhard gick fram till mer, och vi &ro h&o visade att efter flrnian hvilket t bI. Staplt fbrstrd-laISppar fbustret och lutade sin briinnandt dagsarbete sdka hvila och Webt S Tkuax, VVhoieeale PropplRtR. T.ihhio, O. Men aade hon aj sjif nyss: "en WiLDIKO, KniN A Mvin, inomhua, mer in under den ljuna panna deremot. En stor kastanje WholoBah. DruirplBtR, Toledo, O. r irstiden. den detta Sirskildt kan allt g&ller HAi.t's somSIskar, forlita, qvinna, C)atbrh Cpb tnpaa lnvirtva och gren slog sakta emot rutan. Stormen pi blodet och ovstemetB Blemhlnnor. till och mad ett mord, beglnget landsbygden, der ndjena utora-hu- a Fria dlrekt hade lagt sig och snbn foil nu i stora 75 cents pr. fl.nka., Siljee hoa alia apotakare. fdrekomma sAHan, jemfdrdt med i Bekommetidationer aindaa trtt. vrede och bfverilning? Ja, men ett flingor jemt och enformigt ned ofver stiderna. 8iWa Kamii v Plixa ir.) do b&ata. fegt, kaUblodigt, listigt ut tankt let ljudlosa landskapet. Denna Fbrstrbelserna kunna ju anordnas pi Sr det ej mycket varre? yerkade lugnande pi Bernhard mingahanda sitt inom f&miljekretsen. En forklaring i li'ipiiihi-tenHvad utfder, om afaky och for&kt den som blott i hela sitt lif tank lost F6rr i innan man blifvit verldan, henna! kunde etirra pi ett snobollspel. Den med att ndjena si att saga fldgo Och att lamna henna, att drags itorata och enda lyckan vore dock en i munnen nm stekta sparfvar, var ut i det hirda, mbdoeamma lugnet, hvilan, den eviga hvilan man emellertid lingt mera uppfinnings-riin nu, och mingen gammal man och lingt bort frin detta fridens och laden Fbr forsta gingen stod den kirlekens hem, frin henne och tanken fbr honom att doden dock qvinna kan man in i dag fi hdra med eller att lefva ett fbraktligt lif rore den enklaete losningen, det (drtjusning tala om, huru man pi deras hoe demf AfskyvSrdt bida delarne iikraste undgiendet af alia dem. tid i hem men fdrstod att roa sig, bildan-d- e och fdrftdlande. Tiden har emeller-tid- , Menhvartill tjena di alia dessa be aans life morka klippor, som frin alia som sagdt, blifvit en annan, med honom. aill Pligta omgifvo Ar hon ej lyckligt tankligheter? Allt med en ging Allt! Nej andra fordringar. Lifvet i familjekret-seTillhbr ej allt henne? Ar icke han har en annan prigel, men det synes, lika fattig och arm som forut? Jo, ingalunda. Frigan rorde signuej af vissa tecken att ddma, som bdrjade den ett och men en annan man, Henry Smidt, m bot glide ju synder man lingta iter till det gamla goda. af det kunda komma en dag och di . . di lamvetegrant uppfyllande I da gar samladee man gerna i han itog sig vid dbdens troskel, hdtr-gamla Det liiir fir ritt, bista byline;, jug Som din hustru Hvad menar vore elindet fullatSudigtt Henry - och vinterqvill kring brasan. Ar bankdtrt ktbren och kamraten har ir du? Som din hustru ! En tydlig Smidt Ja, men lefde han, skulle len galde Henry Smidts Sra och att och a&gner fdrtaldes.skalderuas kassbren. Vi ska' i vig till en lissmed fbrvarfva honom Bessys forlitelae. a steg i detta ogonblick upp han Ju hbrta af lingt fbre detta? listes, och okonstlade singer gjor- fbr att fin iu han di tc; de humbret sludt eller vekt. bppnad. Bess s hjerna : deasa blda mSn Sro ban icke Sanu vigor sig till lilt detta uraktlit in-dra- tit &nna trakt? frSmmande lor hvarandra . . ett hemlighetsfullt band miete donas smellandem. Ja, som rain hustru, upprepade Bernhard, som hvarken fir eller bor sns tanka pi en sidan skurk. 8kall jag sSga dig, huru saken egentligen forhlller sig? Jo, denne Henry Smidt var dig viast icke likgiltig, men han var fattig, stacker f n. och derfor . lemnade han bid dig och din Had han varit rik, si hade jag kom-mfor sent, det Sr temligen sSkert Bernhard var utom sig xdi i sitt ofver retade tillstlnd g if han henne ett latt slag med handen. Blek som doden sjonk hon ned pi en soda Ogo-nevoro slutna och de tint bildade ISpparn rorde sig raca under det ett svagt jemmerrop bauade aig vag ofver dem. Bernhard kom till beeinning hvad hade han gjort ? Ocb Cessy i detta omtlliga tillstind. Bessy? ropade han i qvalfull ingest, hor du migt iiaf med mig Jag ar ju vansin-nijag vet ej hvad jag sSger . . forlit mig ! Han kastade sig ned pi knS fram-fb- r henna. Bessy t allt hvad jag nu sagt Sr ju logu icke annat ! I detsamma hbrdes ett amSrtans akrik och Beasy slog upp ogoneu och Big sig stirrande omkring. runno ned fbr den hvita och drage n voro frammande pannan och vanstSlda. Bernhard, hemta Loo bad hon med avag atSmma. Stunden, den pi samma ging fruk tade och efterlSngtade, narmade sig. Och just nu hade han djupt fSrolSm-pa- t sin hustru. Forlit, Bessy, fdrlit t Jag Sr en usling! Han kysste hennes hander och vStta dem med sinatirar. hvarpi han rasade ut och med en rost, som genljod i hela huset, ropade han : Loo aj 3 n Co-operat- ive Det ftSrfta Ijanbelsljus fr t IDcftcrn. it Alla l&rbar-mand- ! upp-losa- s 1 SOMMARGODS AF ALLA SLAG. klap-pand- e e g Svett-dropparn- sorters varor . n kan-hind- a R, e ! Superintendent ! ! ! 1 ! ! n iiro-rik- et ! a. rd fbr-tni- ! dar-rad- e nb-j- da-ga- rs hSn-dslse- I , verk-lighete- n egen-dome- s ear-dele- skul-dro- r ho-no- om-krin- g n bly-ga- ! vSlsig-nelsebringan- ura-gSng- et ! et ! ! lie-nin- g. ! ! ogon-blic- kor-re- ks kt le-en- , stor-mande- utma-oand- vin-ternatt- kna-kad- j ! ! 1 llAU..Ci-TiBR- bedcr-It- p 1 slu-ta- dt e ta ri . bort-skim- d g g ! n nigot fruktansvardt bemak-tigad- e sig honom . . det var icke fruktan for sin hustrus lif. alle-oa- st hvem vet! svarade Bessy. Sr Det verkligen en lifsfrlge, denna, en-a- lif-ve- t, k ! bar-ne- t, ! for-ion- n ! upp-Ira- g ! Sa-g- 1 dikt-ver- k Kan-ktnd- 1 ver-ka- an-blic- k o bo-no- dolk-tyn- B |