| OCR Text |
Show '1 Vta h -- KOllRKSF OR 1)ER TBJS, Eredayen den 2 Aug. 1901 Hans &sigt. Lille Moritc: S&g, bli embetsman, Frans, sade han efter der det han p& Taubermanns' upprha-nin- hogmod, att han forbiittrada med att prinsessorna sutto med af ifver han och rum hvad &r egentligen bbokeraae till sin dotters gick saga: pappa, en stund. kinder mellan de fyra Ja, ja, herr Morsen, han kan bok? Tills jag f&r tag i n&got battre, var e& djupt forsjunken isinatankar, personerna, hvilkas ansigts-'ari huset Hvat akulle Qroashandiaren Moses: forbi frun han att grunderna till b&de det ena och det skyndade och for reeten ej mycket afvek fr&n de sm&s. svarade ynglingen, vel vare, dumrne pojk, om icke den det se andra. henne. utan att Eos Taubermann berodde det p& skall jag nog laga, att jag kommer Det hande ofta, att Werner besdkte Den hederlige, blysamme Werner hufvetbok? ar NOVKIjT). maten, hos hans hustru p& varmen, battre fram an andra, jag sin dotter om morguarne, ty han kande ej den vigtiga principen, att Fialukt. Notarien: Pos Morsen p& deserten, kunna AF s& mycket som man ger i alia sv&rare man hade vid rant att N&, herr ldjtnant, ni dansar ju algaller sig Werner ta&tsigden tycktes ej vi ju saga, och hos Malvina p& att r&d f& och for. ut husligu sig eller drig uied den vaokra frfiken Meyer angeliigenheter GERHARD KELLER. aon m&ste boja sig fram, nar hon pik, som hans son gifvit honom, Morsen och Hvad betyder v&l denna under- men blef trust eller Frans itminstone forargad, hjelp att ej aste upp numren. Hur det gick ocks& ans&g han det klokare l&tenhet? af sin ilsklingsdotter. sm&log och sade: svara n&got. Huru m&nga hade ej i med spelet skola vi ej bmatta u Ofyersattsinq. Han behofver ju ocks& det minLbjtnanten: med och storre och Malvina till illusioner &tnjbt sin ungdom gjort sig Morsen hade synnerlig otur, f&r Nej, ner ni, jag m&ste drags mig i ban deraf ; sta bbrjan eller fdrtroende an hans hustru, ty han mbjliga men han triistade sig med att beratta sedan blifvit undanskuffade i tid; det bbrjade lukta tillbaka myrten. endast skrifva rent och efter hand (.) skonsde den senare fr&n m&nga for guvernanten, att de som ha otur ofverhoppade. lonen blir llvad mer det att gora. i hennes oka for att saker tala m&ste s& ej dag igen Pappa, du Harp& ofvergick aamtalet till Maspel ha tur i kiirlek, ett lika Den har g&ngen var betrSft'ar bekymmer. om mig med Morsen, sade Frans. lvinas fortjenster, och fru Taubersom osant ordspr&k. TauberAh, sade Werner, Frans Mr nbjd, Kara barn, din far har s& m&nga emellertid afven Malvina foga mann forsakrade med en kyss, att mann glomde oupphorligen tiieka om han bara f&r arbete. de b&da bfverens voro ; hon var s& granslost tacksam for allt. jfver till sin aldsta dotters stora bekymmer, besvara honom inte med bet sig i lappen. Frans shulle de vilkor om att p& hyra inga Barnens skrifprof lades nu jerote de hvilken ej kunde begripa, hvar-Pij- r det ocks&. tojraicr i Salt Lake City sdges Nej, fif nej, sade Morsen, det g&r den Taubermann latta vill foreslagna Men mamma, jag ju andra handarbetena och den pappa, nar han for en g&ngs skull for tknkt inte har har mig A1ATS0N, eltt-- de priser han sig. Jag men hvad man skulle gora era bekymmer; om jag bara kunde bibeln, faderns g&fva, p& bor-d- spel ad e med, ej p8ssade p& spelet. l&na pengar af femtio thaler i qvartalet, hvad sMger van-taoutredt. fbrblef Att och viintar men man som brukar n&got, vara den luiste. for att visas for dem, jag Kara barn, din pappa ju gora mina biista &r ga och vi bli kryddkramaren gick ej heller for sig. ni om dett vantade skulle komma och balsa p&. tldrig spela, sade Taubermann, han dress: Frans darrade fr&n hufvud till fot; MATSON. han hade en g&ng Och Morsen En hel del tanter, fast jar och moetrar, foret&r sig alls inte p& spel. fattigare for hvar dag. hbll 2l2Va nastan p& att saga, att det han &nd& Statt Straat. hvem Men vet! icke det var langre n&gon agt nej. Ack, Men pappa epelar ju p& lottoril infunno sig ocksS, och funno det for mycket. Tv& hundra thaler var fadern iind& att for till honom barnen. horde g& Du allt egendomligt, att guvernanten ej Ja, det m&ste jag beratta for hemlighet icke en g&ng till, kara barn, och gora ett om &ret! Och sedan, som Morsen n&gon present, under det en an lerr Morsen, sade Taubermann och hade sv&ra penningebekymmer; tillade, utsigter med tiden, att om nog med att de hade f&tt kanna af forsoli, sade Werner plotsligen. Mal nan ans&g det fullkomligt riktigt, att kot till sin aldsta dotters stora f&tt hora vina tillbakavisade detta infall och han visade skicklighet, f& en bra en guvernant icke gaf n&gonting. En korten &t sidan for stt i lugn det, de hade afven ofta nog s& glodande det ar minsann ingen latt anforde en mussa skal, men allden- plats. Ingen an aldrig gammal tant fr&gade, om morteln x:h ro kunna omtala ett Mfventyr det, och a& stor an ugn, aldrig njutning Fiaminerad Musik-Lirarblifvit flyttad n&gon annan stans, med en lotterijude, som stoppat uppgift for fbraldrar att behofva stund hon behbll det ratta skalet f&r kundeingen s& bafva den drifvit till grad eftersom man horde ljudet tydligare lotten i vasifickan p& honom och grumla sina barns sorgloshet med sig sjelf, s& foil det sig ej sv&rt for blodot till I.ektioner gifvas ft orgel och ansigtet och fbrlMnat bans De minsta hennas far att kullsl& alia hennes an annars, och en aflagsen kusin jprungit sin vag. Det var redan for s&dana meddelanden. till moderat pris. ano som en s&dan glana, utaigteu famil-je- n inbillade sig redan, att desnart skulle betankligheter. Slutligen trostado bgon tyckte det var beklagligt, att jjette g&ngen eom han berattade f& Det om var en thaler till half Orders for musik till balt-- r och dagen. trasiga kliider att g & omkring och Malvina honom med den fbrsakran, Taubermann fortfarande bodde ienna historia och det var derfbr sjut-to- n som var fbr en en, fbrmogenhet tillstallningar mottagas. i och den lilla dottern hade en att hon skulle fundera ofver saken aaturligt, att hans aldsta dot ter tigga qvar i den har tr&nga bostaden. &r gammal, endast kunde fyra den i ned Werner kommit afsked. till. E. 2nd South Str., an Adress: lotteri. g&ng sjuka Derp&tog morgon Fram&t aftonen, nar visiternavoro mate, det han spelade p& lefvande och ett dbdt spr&k och var och k och kofta fbrklarat, Salt Lake City. mest i tur jol bordet man fall alia om att Tank min lotter pigans har Malvina p& S&dana v&ning; ofver, styrde hemma i matem&tik. skulle ta hon att och s& Alla Morsen. en tjenst. m&ste dea ni det p& g&ng. svarade s&g att titta trefligt med, dukades, Morsen forklarade derefter hvad Moderns min motsade ej sanningen mbjliga beqvamligheter och en liten - Jas&i Ja, d& skall jag ofverl&ta and& festligt ut. Werner herr afven ord och slags sysselsattning Frans skulle f & sonens i & Nu f vi lof att ten &t er, och Taubermann tog fram Kom Malvina tradg&rd dessutom. ropade f kunde ej vederlagga saken. efter honom, nar han gick. Det var det Taubermannska orsak dricka er sk&l en g&ng ocks&, sade otten. Mnnu de en Sedan da, jag skall val se, om det faller Men den gode Werner hade andra ringsbolaget. - Nej tack, nej tack, jag har i Tauberman vid deserten, sedan han i om chefen stund talat sade detta, om bbrjade saken, saker att tanka p&: konsten att fulla drag tillgodosett sin gastrono-misk- a jvall igen markt, att jag inte har sig lagligt att tala blifva orolig, och synbarligen leta satte i det han p& sig hatten for Malvina? f& han han d& mer ett ha vi tankte froken och men eller hur, ju pengar passion, i&gon tur, Afven samtalssnme. Det har jag inte gifvit akt p&, att g& till embetsrummet, men forst derpi, desto dystrare forefoll honom efter n&got battre vin. Jag skall g & efter. ban funderade Werner p& huru Malvina. vid tala han ville en vore framtiden. Malvina ropade efter honom, att nfoll Malvina, men det ju I ain andra kunna skulle ange ringa God morgon, herr Werner, god han icke skulle g& for hennes skull, inledning for er att forsoka er lycka Det var emellertid alldelee i stil och daraf kom det morgon, herr Werner! ropade Tauber- med bans karaktar, att just som lagenhet p& tal d& hon aud& ej amnade dricka mera, o& annat h&ll, att b&da nastan samtidigt utta-lad- e men han bade redan kilat ned i kalla-reMalvina erinrade sig for sent, hvad mann, nar embetsmannen steg in i noden var som stiirst, gora minst; aig, kg ankomma och a&& fr4a en onakan att f& talas vid mellan Herre utel Det ar boden. i kyligt Salt Lake City s&som fober: och kom nu tillbaka med en Morsen sagt fbrut, ang&ende tur med dof kansla horde han i dag huru bgon. tarlek och otur i spel och denne Gud, g&r ni annu utan dfverrock? embetibrodern med nervds br&dska fyra (TidtaWl frAn och med 8 Nov, 1900.) flaskachampapne. Olyckligtvis man kanner F&r annars visst, ju om det Ja, d& pas sera genom butiken. jag ta med mig lampan t mderlat ej heller att fr&ga, ANKOMMA: bockerna och vande om slog upp inte skilnaden, Bvarade Werner, for bladen. Men han talade ej om n&gon- fr&gade Werner sin hustru, i det ban Kr&a alia 0tra pankter, och Offdan... 6 X) f.m och i samma ogonblick oppnades just cks& var hennes mening. , Ban Fraociaco,PortIaDtl( Fr An Guvernanten forsakrade, att hon att s&ga n&gonting, och Taubermann, ting med honom, icke ens om sonen. tog ifr&gavarande pjea och gick fore Bpokanc och Hatta dorren och herr Moreen steg in. Han 90A f.m, der den i Fr&u lemnande sin Milfonl, Nephi, Provo och tuel- familjen g&at, behofde nu ej fr&ga, omTaubermanns vidare vara akt ej begrep, hvad herr Morsen som visserligon ej begrepand& 9 iHuliKKaude atatioucr f.m, var Ingenderaf&tycktes morker. nen&de och denne hade gerna velat sortens forklaring, men var hemma. att slut p& arbetstiden i dsg. Fr&u Hlla Oatra punkter.BanFrauciaco 3 om dess svarade, bf tnh aade riktighet, at&r till er Wer vertygad tjenat, Jag Morsen satt ifrig qvar vid arbetet och Jag kommer kanske olagligt, agt n&gonting temligen m&ngtydigt, 4 0u.m. Fr&u Tooela ochTeruiiuaa sade Worsen med en betydelsefull m han icke, s&som det vanligen i att han hade en annan &sigt. For Werner l&ngtade ej synnerligen hem, ner, nar de inkommit i det inre rum Fr&u (ache Valley och Ogdcu 5 55 a.m. tv& vinterrockar som egde Fi&u Mcrcur, Tiatic, Maoti, Nephi, blick p& buteljen. hvarfor begge forst brdto upp, sedan met och tagit plats der. Han vantade iylika fall, forgafves letat eftsr det honom, Pmvo och lnollaniiKgaude aUtumer ttUOa.m, och en pels, var det i alia handelser rundt Moreen skulle saga Visst inte, alldele3 inte En god ratta uttycket. omkring dem sp&ren af den ej annat an att Fr&u Hoitrt. Portlaod, dan Francisco eom endaat for an Werner, ain lattare, kollegae Ogden och raclianiigganda atationar 8 20 a m. redan det han lagt marks till van kommer aldrig olagligt, svarade foreenade Lyckligtvis kommo de fyra middagstimmen honom till bjelp, i det de kunde anvanda sin ytterrock om gjort sig gallande. penningefbrlagenhet och ville hjelpa Taubermann medpatriarkaliskhjert-lighet- ; afgA Till Ogden, Cache Valley och alia 0ta& kunde. han min hustru firar i dag sin ikreko hogt, att fadern skulle ge aftnarne numera. godt trodde kom ra Nar Werner hem, punkler Tanker ni flytta, fortsatte TauEfter er, svarade denne, under fTillMercur, Kurnka, Provo, Nephi,....50f,m. fddelsedag, m& ni tro, och men Malvina lotten. som barnen, att han huetrun Mantt och meUauliggande etationer 7 55 f.m. n&r stund en for sedan, han redan horde det Ijuda i sina tig in. Har, kara barn sade kryddkra-mare- n bermann; skulle medfora alldeles sarskilda det Till Tooel och Terminoe ...... 145 f.m. for kanalen att ned till skulle g& forh&llande till min dotter Till Ogden, Hotte, Portland, dan och harmade judisk dialekt, jag och nar middagen var oron ; ert underrattelser Nej, omojligt, herrskapet har ju Frauciaco o mellanUggande stationer 9 45 f m se efter en kafifelast, som kommit till och mor qvar och kan ej fortsatta langre p& detta satt. Till Ogden, alia Oetra punkter och forsok er lycka. Och nar Malvina frammande. ock fick se slut, sutto far er hos forbi den svarade gick mig. jag forre, 8an Franoitico Nej, nej, l2X)e m hvarandra. Andtligen Inte en menniska, utom miri fru, nekade att taga emot den, stoppade For tusan, tankte jag, jag hviskademed hvilken foredrog ett erbjudande Till Provo, Nephi, Milford ooh mellan- 6 i flok som flickorna lotten i hennes ficka, hvil- plakatet. mina barn och guvernanten. inkalladet 05a.m uppdrag Frans, hggande atationer anh&llan. har just en v&ning &t Werner, med 4 40a.m. Till Ogden och Aetern och sokte efter framfor en arende ett Detta senare var allt for lockande ket gaf anledning till en s&dan utratta att en liten tradg&rd, N&ja, eftersom jag d& skall tala fill Ogden, Huttc, Portland, Ban och glfid je, att fru Taubermann fortjueande lage, mossa for att g& ut. for Moreen. och nieilanliggande tationar . 10 50 .m h&ller just p& att m&las om. sin huset font, den verkliga anledningen till med om dess make p& varit be d& som aldrig alldeles det blifvit skall hade Emellertid hastigast jag Ja, m&ste ni titta p&, Werner! Ni mitt besok galler er dotter. OAr ail dagar atom BOndagmr, Morsen hade ej pa Den mot att f & framfora mina lyckonskningar, sin fodelsedag. plaskade regnet haftigt i morgon dag redan. t Tic odav om Juab c4 alia dagar o4om Big in mrkt, kan menar herr Morsen? Hvad flytta e& afton. haft ' n&gon roligt otref-dagar. in. svarade han och gick med Jag lange Att Taubermann gjorde detta van-lig- r n, vindea tjot och allt var fr&gade Werner. Ni f&r lof att komma snart igen, HUJettkontor: 100 W. Ond och kusligt. Fru Vremer tande ar verkligen s& radd, att jag kommer forefaller mindre Er dotter, herr Werner I Jag erbjudande nar sade van baste South st. Telefon nr 250. kryddkramaren, till han hade man och vande sig genast och generar, d& man vet att hans knappthunnit vet nog att hon kunde gora n&got underligt, wm t ttmolae cud tjnloa Morsen och for Da l&ste wh beoa, bar upp porten fru Taubermann inne i rummet, men han Daaifiande rnllmen alldenstund man till en vies satta sig ned igen, fbrran det ringde mycket battre parti och att jag icke i fast han fastade torbskxade tnilavau bel&ten RruM ulatwofveener frammande herre, att doma Mr di jag fick hora, att det var fru height innanfor den stiingda Fate men It. hvilftolcvasner. Klcirta deevagaar sig, var den foreta, och en att generade n&gon grad langre, ungdom porten, gen Taubermanns fodelsedag, kundejag af stegen, foljde efter den lilla dottern, hon skulle kunna finna en a. W. BCCLES, Trafik-ch- e och betalades som qvartal hvarje upprikti s& att ljudet gick genom marg och D. B. BURLEY, Genera hvilken i afvaktan p& den tjenst hon ej neka mig nojet att f& gratulera. och varaktigare kMrlek an hos kryddkr&maren kande for den skull gare Morsen. ben p& Maoch en eagerai- - och hade barnen an Fru Taubermann, ofvertagit taga, mindre till det finansiela lage, hvari skulle herr Werner. tror det ej, H. BANCROFT, Vk V. jag mig, Taubermann fru hade Dagen derp& lvina hade heist onskat att han nekat ville gora till sin uppasserskas funktioner i hemmet. han som den fbr rof den ttersta var ett man, Werner y hufvudvark och heDnes make Dorren oppnades och Werners nar forv&ning. Han stirrade p& sin gast sig det nojet, men nu var han ju en ingen befann sig. Denne ins&g hyresgast, en med sup. g&ng der och p& sin fodelsedag ville oojde sig emellertid genast att samma kansla maste chef steg in i rummet, en ara, med en glasartad blick, uti hvilken vardinnan i huset ej ge sin man n&gon skulle tvinga honom att betala hyran som aldrig ferr bevisats hans bostad, den skickligaste fysionomist ej hade I rsitt tid, hvarfor han inskrankte sig ovanlig blick, hvilket annars saker-ligeFamiljen blef ocks& ej litet bestort kunnat lMsa annat Mn forv&ning och kommit honom till del. Man Tredje kapitlet. till att svara, att han skulle hyra en ofver denna visit och kande det &ter forv&ning. satte fram ett glas, Morsen satte sig, ovnnliga och oliigliga i denaamma mindre v&ning. Ni kKnner min stallning, fortAterigen hade n&gra m&nader m&ste ata med en liten bit t&rta och Herre mindre? p& ett s& tydligt satt, att Morsen ej satte Moreen efter en stund ; jag har Gud, Men, Annu Werners Herr hungriga Dsn min lbn och dessutom har frukt och han satt nu i deras krets, den lilla froken inberaknad, sdra pojkar bli ju storre och storre ; kunde undg& att marka det. jag lagt af den. tillhort fick som om han verkligen d& erl blifvande folja ni inratta tanker tjensteflickan hur ur sina klader och arft litet, s& att i det afseendet mer vuxit annu hade Bordet dukades af och det blef reJag ar inte rik, herr Tauber- med modern ut i koket och styra om kan vMl fr&n er sida inga sv&righeter och Frans hade all anledning att GRANDE brodern dan temligen sent, utan att Morsen vara missnojd med hela verlden, och mann, svarade embetsmannen med tevatten. Den tolf&rige ifr&gakomma. att det under tankte p& att taga afsked. Icke efter skickade3 socker, med herr Morsen, som ett sorgset leende. Visst inte, visst inte, sade Mai iHr Salt Lake City desto mindre hade vardinnan ingen isynnerhet ' fortfarande Inte rik? Men man behofver de tv& yngsta med besvarlig honom vanta lat annu sedan han n&got hemtat fr&n vinaa far, tre vidare lust att fr&ga, om han hade tv& g&nger betala for att vara rik inte eprungo val TAG AFGA: p& en plats. ig fr&n sin forv&ning. lust att tillbringa aftonen hos dem, De hundra thaler i hyra och for er skull koket in i formaket och fr&n forma-ke- t och var kallt Det dystert. Till fir.nnl Mnnu vid talat henne Juiutioii, Denver ej Jag har herrn i huset v&gade ej och for Ma- forata ut i koket och ville prompt hjelpa i November voro re- skall jag dessutom sl& af trettio S.30 f tn iieh iistern dagarne d& det lauapli Till Provo, (rnmi Junction och jag ans&g lvina var det fullkomligt likgiltigt. s& att man tog emot den fdrname om saken, till, thaler. hade iinnu man men ej dan forbi, forst r&dgora med fadern. 3:15 rm ostern Mamma, stannar herr Moreen Werner skakade pi hufvudet glisten som Big horde. En af dem gast att bruk af kakelugnarne i &r. gjort Wer- Till Provo.GranJ Junction och svarade Jas&t visst, efter Ja, fadern hos oss till qvallen ropade plotsligen Den lilla af leende. skickades ja cigarre? s& samma med sorgsna S:20 era ostern pigan, hvars oga blifvit ner tankspridt, ty alldenstund hans Till Bingham, Provo, Heln-rden yngsta af dottrarne, hvare Nej, nej, s& mycket kan jag ej rch atotte i morkret ihop med hon m&st lemna sin plats, att d&ligt, i dylika oskickligheter till Manti, Subtiu, Richfield, Belsom kom med sock ret, s& ati hjerna alltjemt var upptagen af thv. hade blifvit ersatt med en annan och betala. Jag Kr bara en fattig tjenste-m&knap och mellanl. stationer 8 00 f m uu hvilket ofver ach med den basta guvernant ej hade uppstod han fbrstorde halften, egna angelagenheten, Till Mureka. Provo, Heber och ofver porten hangde ett plakat, hvilinom honom den bfvertygelsen, att stora kunnat utrota. 5:00 tn incllanliggiitule stationer Men herrar tjensteman f& ju aspirnntjungfrun utgiitsin ket meddelade de forbig&ende att r&dde 9:50 f tn det han efter Morsens frieri omojligt Till Ogden och vestern..... Herr Morsen f&r lof att stanna, och Kort godt, beoch badanefter bostad Werners sina qvartal pengar hvarje familjen 1:00 cm l&na pengar af denne; det Till Ogden och vestern kunde Slutligen villervalla. ropade den niistfoljande i &lder och kunde f& hyras af andra. Ilvart de bofva ej vara tadda for attusln allmann tn Till Ogden och vestern 100 em i s&lde det hon itt han som om se skulle Malvina borjade skratta, ; Frans ut, i ju Till Park City 8 l() fm skulle taga vagen var annu rymma sin vag oiler att iterstaldes lugnet familjen sjelfva sade: satte sig med barn. TAG ANKOMMA: ovisst, ty husegaren hade placerat spekulationer miss'ckas. Er kan kom afven tillbaka och (Forte.) b&da de en tjock bok att med Man kan godt se, min Werner bland den kategori det inte som hande mig hogst allvarlig familjen hvad Grand Junction Provo, handa, att lasa. Han ans&g yngsta prinsessorna borja bli 9 35 fra och ostern & de fbr karl Lina som f&r lof att betala ett forliden vecka, nemligen att for tv& vid bordet for Hva af folk, k6ket. I emot sin men for fru Taubermann 1'rAn Provo, Grand Junction ban att gent nemligen, &r i fcJrskott och alldenstund voro tusen thaler varor, som ej har i kbket? qvarts och ostern 12.45e m horde antaga en vies ej annat En att gora den objudne herr .Werner icke ens kunde godt-gor- a De & min bror. botten. till Fi&n Provo, Grand Junction gingo s&dan. gasten till en inbjuden 10:50 e in och tister.. - Tv& tusen thaler upprepade Har Lina nAn bror; de bar ja intt det foreg&ende qvartalets hyra, Fr&n liingham, Provo, Metier. Ar froken ond p& mig for dett var det foga utsigt till, att den visa Werner. Det motsvarade ungefar Jag har egentligen kommit vetat af; hvad heter ban d A? Eureka, Manti, Belknap och for herr Werners skull, sade Morsen fr&gade den yngsta flickan &ter och foreskriften skulle efterlefvas. Johan Andersson. hans Ion for tre &r. alia nieilanliggande stationer 6 00 e i ordet hvilken for till Llna Fr&n Eureka, Provo. Htbcr Malvina sade, att hon ej kunde bli Jas&, de va mArkv&rdigtl Husvardarne bli allt rikare, sade Jag har for resten gjort upp en herrynglingen, som musik och hvilken bror och iute har samma name som Lina och alia meilanl. stationer... lO.OOt ra ond p& mammas fodelsedag, hvarp& fru Werner, som mot sin vilja stan-diljbd plan, fortsatte den spr&ksamme rodnade anda ut i drsnibbarne. Er 8.20 f m vestern de kommer att af sir , frun, Moreen fr&gade om honbrukade vara sgj Ja, e ra ; er kollega, Morsen, s&g infor sina bgon dettillkanna-gifvande3.05 Fr&n och vestern kryddkramaren Ogden om er, han varit gift en g&ng fbrut. herr far har talat med mig ond annars. Derp& foljde ett loftal 8.10 e ra Fr&n Ogdeu och vestein som forkunnade hennes skall bjelpa mig att grunda ett nu kunna skaffa er en 5 40 e ni Frfln Park City fr&n Taubermanns sida, &t hvilket forest&ende ode. Alla menniskor bli For godtroyen. Ellen: for varor. Liten premie och jag skulle inte mycket ar det Malvina skrattade af hjertans lust, rika utom vi, brummade Frans ocks& och du fiirnss hrvifkao sysBelsattning, Men tinker had bciua. ej Han ni gifta eoda p& agenter ofverallt; om en bbrjan, men det kan bli mera Ptdlraans palatssofvanw M Alarm: hvaraf Morsen drog den slutsatsen, ureinnigt. bott i en annan stad, skulle jag bafva till Salt Lake City till San Frasoaco, ni ledig om dagarne? att den som kunde skratta som hon jag? Nej, jag fir vigd vid konsten. genom Utom embetsmannen, infoil hans fr&gat, om ni ocks& velat blifva med tiden. Ar Balt Lake City till Denver och tOl Kasva och natter, Ellen (lietraktunde liana senaete duk): m&ste i sjal och hjerta vara myskek qviillar i Dagar, s&ledes afven i hvilken allt, fru, agent. med skalfvande lappar Ja, det Ar godt och val, men vore Genontg&ende traneih- ooh alskvMid. Werner bodde olyckligtvis ej i en rade Frans detta olyckskamratskap, s&g n&gontoll Kansas City, Chicago aeh som du, & bsg&rde jag skllauieue jag Morsen teg sedan och alia ds andra ting trostande. annan stad, men han fbresatte sig. stiindigt. Boston stan ora byte. tills Hon otrogen. utmarkt; dig ir N&, det passar ju a guar med hvUstcdar till fciSt begat- lego och man horde endast mortelns Detarenskandal, svarade Frans, att han skulle p&minna Morsen om nande metlan Salt Lake och Dearer. emedan hjertan aldrig att n&r landet behbfver deras arbete, dennes lofte med afseende a hans vidare kommer ni att f& s& mycket SpUrvayHskonduktoren: itampande Hvad kan herr Werner BiUettkontori Ni f&r inte rbka h&r i vagnen. S& snart han &ter framtagit de att gora. eon.clappa s& hogljudt att man kan bora det ej siitter dem i st&nd att lefva. 103 IF. 2nd South str. iute. rbker som ett barns-livar ungefar? Jag hjerta, Denna &sigt var alldeles for let; men det aktstyckeu, hvarmed han sysslade en l&ug lista p& ni har cigarren i uiuu. Men .Werner gaf Uuga s. a. BABCdCK, Trafifcetrf. tanning klappade haftigt. att svara p&. Werner ryckte p& storre delen af sip embetstid, skulle och ja lur fbtterna i akorua, GBG.W.HRTI, och denna lista lart hade Ja han hvad fram man seoch tog tandes och Frans om han tala med Morsen Lampan axlarne. fadern vittnade om s& mycket men inte g&r jag fbr det. forst&r inte. att du &nd& vill dan s& detta funderade han p& un tyckte tottospelet, hvari alia deltogo; senare Jag skulle det spelas whjst. He. fyra g vara dagar. glo-iand- e full-vuxn- a g are-lyste- n. nu-mer- a. upp-muntrs- for-ig- t. a gam-ma- lt Utaf ALLA fbr-tre- t, guldbe-slagn- a r be-ga- r, r, gif-v- it Frank Johnson, fbr-trgel- a. 1 114-- OpEGOfl krydd-hriimare- n 1 -- till-verk- spopT a hm n m&-st- e hi OgJt-a- dju-paa- ange-lage- te n ! prin-tessor- - s&-v- al 1 . - mun-terh- et JPran-ciBO- o . 1 a ; 1 rak-nin- g, jern-st&- . n for-fluti- t. poj-ka- r, m tjenst-villigh- et WESTERN-JaravIga- M TTldtabell I far-digh- et bro-aor- , n. kre-ditor- som-nig- er 1 a, &ter-sto- d e, var-dighe- t. 1 gt - - g ftunilje-eod-vagn- |
