OCR Text |
Show G;)DSFRUKTAHRT!7ISA. NT t'rciiumeratxonsatgilt: $1 per Ar. I.iiauuouaer: 6 ctut KEDAKXOR H:o 52. och EGARE: OTTO RYDMAN. ett rent samvete iufftr Gud. Paulus hvatkeu tvattads sin kropp eller frigjorde sig frdn kBt-tet- s ( Utter Robert Marshall. ) orenhet i dopet, men han o- visserligen sinabegdngna (Forts.) synder, ty den heiiga skrift sager det. Kristi blod renar oss Ar Ni iifven uppst&nden med frdn synd, genom att gifva Kristas? den renande kraften, nar Ja, det Sr jag, svarade jag. dopet syndaren som har gjort en sann Taulus fbrklarar: 1 Aren omvdndelse underkastar sig denmed honom i dopet, i na handling. Derfor, den som area I ock uppst&ndna. fBrkastar dopet, ftirkastar den Jag blef begrafveu med honom i fralsande kraft, som blodet bar dopet, derfor ar jag uppstAnden och Ed dlskusslon I hafvt. religion. dren I bedragare eller var Jehis en sddan. Jag tror, sdsom et stdr i den heiiga skrift, att Jeyus var helig, utan skuld, obesnt-tad- . ch dtskild frdn syndare i hvilken intet svek Sr. bedragen I andra, etier siren I sjelfva bedragne gendm af-tvdd- - verk-lige- F$lj-aktlige- n att be-graf- ho-no- m med honom. Ar Ni ikladd Kristus? Ja, i sanning dr jag det; ty bibeln sdger, att sA mdnga, som Sro d5pta till Kristas, halva ikladt sig honom. "Tror Ni, att dopet skall fral-seder? Ja.det gor det alldeleg sakert, s A vida jag fBrblifver odmjuk och trofast, efter att vardigt hafva undfdtt denna handling, Jesus sager: Den som tror och blifver dftpt skall varda salig, och jag a tror bestamdt.att han dr vdl be-ka- nt Dess u tom sd det han omtalar ger Petrus, Noas frdlsning genom vatttiet: Hvilket (vattnet) nu ock oss a a g5r i dopet, som genom fOrebildadt dr. Sdledes har Ni sann ingen angdende verkan frAn tvd mycket vittnen. Jag tror icke att m&nga kristna aro dristiga nog eller sd sdkra pd sin sak, att de vdga motsatta sig dessa vittnes-bBrmed saken. i sa-lig- det-samm- do-pe- ts p&-litli- for-kasta- r f6r-kast- ar e. ddligt humOr. Salt Lake City, Utah. sepredikanter, som utan undan-tafBrklaru sig frdlsta och pd-- 1 taga sig att utan bemyndigande frdn Gud fralsa andra, hafva e denna sin tillfdlliga omvdndelse varit djupt nedsjunkna i dessa grofva vederstvgglighe-ter- . En g 16 kapitel, der Jesu bemyndigan-d- e af hans larjungar omtalas, Det ar i vdr tid samt sade: som mdnga, pdtaga sig fromma att predika, fbrmana, utsprida vackelseskrif-te- r o. s. v. och ropa att de tro pd Frfilsaren sjelf berdttar, Jesus. Ni gftr alltsd dopet till allt vi skola kanna de sanna huru och Kristi blod till intet. de skenhelige och frdn Jag gdr dopet till hearken troende mer eller mindre dn hvad. Nya bedragarne. Han sager, att vis-s- a tecken skola folja dem som testamentet gor det till, och Ni I mitt namn skola de tro: begdr ett stort fel, ndr Ni sdger, onda andar, de skola tala att jag gdr Kristi blod till intet; med' nya tungor, ormar skola de ty det dr hans blod allena, som tillfdrsdkrar oss dessa valsignel-se- r b&ra. och om de dricka ndgot i dopet. Jag vdrderar detta som ar dddande, skall det icke dyrbara blod, men Han, frdn skada dem; pd sjuka skola blif-v-dea hvilken detta blod dot, dr mig lagga hdnderna ochde skola helbregda. Nu, mina vanner, dock dyrbarare. Ldtom oss. derI visagen eder vara troende, haf-vefor lyda hans fbreskrifter och I ndgra af dessa gdfvor, eller sa, att vi diska honom lika hogt I ett samfund, som har tillhoren som hans blod. I vdr tid, som framhdlles fttr stor gadsfiraktan, dessa gdfvor? Om I eller det ndprisas Kristi blod pd det h5gsta, samfund I tillhorsn icke har men de bud och handlingar, han gra af dessa gdfvor, sd antingen osan-ningaf, trampas under fotterna. uttalade Fralsareu en stor ock I aren eller bedragare Midt under allt detta hyckleri frnmstd Frdlsarens ord: Om I och bycklare. Jag foredrager alsken mig, sd hdllen mina bud. den slutsatseu. att Gud ar eann Forgdfves ropen I herre, herre! och att enhvar, som strider mot om I icke g5ren hvad jag befalt hans ord, dr en lognare, om Ni tycker battre om den beuam-ningeeder; eller med andra ord: d. uf-drif- n Hdr hade de alia tre pd ett sdtt fbrlorat. Den Den forste herrn kunde nu icie gamle bleke herrn med de skarpa utbdlla detta Idngre och han ; Bgonen utbrast: "Ni har en forlatlig tunga! en forklaring, om jag sjelf var i besittningaf ndgra af dessa Ja, svarade jag, man lehof-ver aldrig fattas ord att tala till underbara gdfvor eller icke. fBrsvar fdr sin Skapare eller hans Jag svarade ja. "Hvilka af dem? frdgade U by verk, om man har den Helige An-hvartill jag svarade, att jag ha- des bistdnd. Den fromma treenigheten blef de flera an en gdng lagt h&nder nu och de hade de blifrit sjuka ganska tyst. pd ' ; Dd vi strax derpd koinmo till helbregda. Har Ni ndgon annan gdfvft? en station. der vi skulle gora tycktes detta gifva mifrdgade han. Alla gdfvor aro icke gifnajtill na l&rda motstdndaie outsaglig en person, utan Auden utdelar lindring, ty alia passagerarne i gdfvorna till enhvar troende ef- vdr kupf hade sett deras ' si strid emot sanningen ter som han vill. Ater frdgade han mig, om och efterfdljande tystnad och kom ihdg det skriftstalle, iio nedslagenhet. Jag reste mig, mig hofligt och sade till de uppldst ur Uppenbarelsebokeflt t19 tre slagrie predikanterna: svarade. j Ja, Mina vilnner!.- -l hafven i dag For stdr Ni det? frdgade hah. hftrt ndgra himmelska sanningar afen mormon-missionaJa, fullkomligt. Ah! utbrast den som var mig Vill Ni aldrig glomma det?" Det skall jag aldrig gBra. narmast, "var det icke det jag Har Ni ndgon annan gdfva trodde! utom helbregdagorelsens?" Ja, sd hade Ni dock ratt en Det vet jag icke, men jag vet gdng, sade jag och steg af att det samfund af troende, som jag tillhdr,har alia dessa gdfvor, Vi kommohandelsevis att fort-satt- a resan med ett och samma och jag vet ocksd, att ett sara-funmen intet mera yttrades som icke har dem, icke kan tdg, vara Kristi sanna kyrka. Sdda-n- a mellan oss, och jag kande mig som forklara sig vara troen- tacksam mot Gud for min seger 8fver dem. de, men alldeles sakna Guds visa blott att de aro skrynatare.som satta frack Fruktanavtirda njurttjuk-domar- . for Guds gdfvor och Det ar sannolikt ingen kraft. Jag vittnar for eder med klass af sjukdom ar mera a de samma gdfvor, allvar, att eller farligare Sn sjukdo-ma- r troln-de- . i 1 tdg-ombyt- e, van-makti- ga - 'g bu-ga- de td-f?e- berommen I mitt blod, ndr I genom olydnad fdr mina bud vanara min person. Hdr invdnde den forste berm: Ni sade, att edra synder blefvo aftvagna i dopet, men Petrus sdger, att dopet dr icke sdsom ett aflaggande af kdttets synder, utan sdsom ett godt samvetes 13fte till Gad; dsssutom sdger Johannes att Jesu Kristi blod renar oss frdn alia synder. Min gode van, svarade jag, anfor icke Petri ord riktigt. Han sdger ej, att dopet dr icke sdsom ett aflaggande af kottets synder, utan att det ar icke sdsom ett afldggande af kftttets orenhet; det vill sdga: dopet dr icke fbr att aftvaga smuts frdn Ni kroppen eller for att borttaga k&ttets frestelser till synd; men det dr f8r att borttaga vdra synder, sd att vi kunna i t. d, sken-heligh- et pldg-samra- som Jesus sade skulle folja dem i njurarne eller urinbldsan. som tro, Annas nu pd jorden, De komma ldngsamt, och man Jag harmed minaegna ogon sett ar benagen att l'Brsumma dem, sjuka blifva helbregdagjorda och tills de aro i silt farligaste stamed mina egna 6ron hBrt djeflar dium. utdrifvas och h3rt personer tala Der flnnes hopp for en hvar sd i tungomdl. Jag har sjelf blifvit angripen. Dr. Peters Kuriko frdn sjukdom icke allenast gor blodet rikare helbregdagjord Guds kraft, utofvad af och renar det, utan ocksd regle-ra- r genom i hela systemet och utdrifver sddana som sanning tro; detta ar for mig icke ett rykte, utan orenligheterna. Dess verksam-he- t pd njurarne ar synnerligen jag vet det for mig sjelf. Ater frdgade den forste herrn hdlsosam. Den kontrollerar deupploser och mig, om jag erinrade det skrift- ras verksamhet stalle, som han uppldst t5r att aflagsnar syran, som afsatt sig. upplysa mig. Jag forsakrade ho- Dr. Peter's Kuriko dr ingeu nom, att jag mycket val kom apoteksmedicin, utan ett pdlit-lig- t botemedel, som varit bekant ihdg det, och upprepade orden: i Hdrvid gnistrade den gamles De fega och de otrogna och de mdnga dr. Den sdljes icke af Kan erbdlles af Bgon och han frdgade, under det som hafva ofvat styggelser, och apotekare. eller direkt frdn troll-karlhans ansigte bar vredens rod-na- mftrdare och horkarlar och till Dr. Fahr-neSkrif och afgudadyrkare och 112-11- 4So. Hovne Ave , Har Ni ndgon af dessa gdf- alia lognare skola fd sin del i den 111. vor? sj5, som brinner med eld och Chicago, Ah, bryn eder ej ora mig," svafvel., Kan man tanka aig en sade han, dessaaro just st8rre pldga an en genom svarade jag, utan ldtom oss fd d af ungdomsddrskaper denna frdga afgjord, om I aren orden; forstdr Ni dem riktigt? sanna troende eller icke. Om jag kropp? Allt synes hopp-lost- , Ja, visserligen, jag forstdr icke har ndgra af dessa gdfvor, dem tydligt, och jag kan under trist och morkt och man borden I hafva dem, ty I pdstdn ratta eder, mina vanner, att jag blir en borda bdde for sig sjelf eder vara sanna troende och frdl-st- kan se hvilken som heist i ogo-ne- och sin omgifning. Dr. N. Co. i Chicago har gjort och 1 sen naturligtvis pd och utfordra hela verlden till mig som en vantrogen. Antagen att med sannfardighet beskylla just sddana fall till specialitet nu, att jag dr en gudslBrnekare. mig for ndgon af dessa grofva och fbrt hclsa och lifskraft tillba-k- a I g5ren pAst&ende pd att vara laster. Nar till, tusenden, som knappast jag omvdude mig a rdttroende. Jag upprepar Jesu frdn mina synder och blef dopt dr6mt Om, att desku!1e bli igen. Se deras anuons pd ord, som I tron pd. Han sager till syndernas forldtelse, behBfde att dessa tecken skola folja dem jag icke dngra de hdr omnamda, annat stfille och skrif efter deras som tro. I sdgen eder vara tro- ty jag hade icke gjort mig skyl-di- g bekanta bok Ungdomeus som sdndes portofritt i dem. Det ar deremot be ende, och dessa tecken fBlja eder en hvar, icke; deraf fBljer, att antingen kant, att mdnga af dessa vdckel- till g es stor mans lif, fb-r- n F6r-gafv- 9 Srg. r. Jag hanvisade derpd till Marci forpligtelser, sdsom Temple Str, J for-akt- ar i tro, att I aren sannt S. West fr-drad- e hvilken som Kristi (oreskrifter, Kristus sjelf. Om Ni och satter eder emot i det land, hvari Ni ar en undersdte, blifver Ni ansedd som en upprorsstiftare och behandlas sdsom en sddan. Nu tog han, som satt narmast mig, fram sin bibel och uppldste ldngsamt och med eftertryck 8:de versen af 21:sta kapitlet i Johannes uppcnbarelse, samt bad mig ihdgkomma detta skrift-stallJag iBrs&krade honom om, att jag skulle ihdgkomma det. Denna fbrsikring . tycktes - icke tillfredsstalla honom, ty han var gifvit det, 39 rebagen beiiJ2 2Iug,ufti J898. n. ar d: y, Ja, folj-dern- a 6de-lag- a, Ro-senbe- frl-sk- Rdd-gifvar- e, Sdsom PR1NS OTTO VON BISMARCK. forut meddeladt, afled icr samma dr for att blifva tyska rikets preussisk ministerpreident och skapare, Otto Edward Leo- konung Wilhelm II:dres fOrndm-st- e jernkansleren, rAdgifvare. pold von Bismarck, lordagsaf-tone- n I forbund med Osterrike ryckte den 30 Juli 1898 i en Aider eller Preussen 1864 hertigddmena af 83 Ar och 4 mdnader en mindre dn Slesvig, Holstein ocb Lauenburg dag noga rdknbdt tusen mdnader. Hans sista ord voro tack, mitt barn! och yttrades till hans dotter grefvinnan Rantzau, som torkade dftdssvetten frdn hans panna. Bismarck ibddes deu 1 April 1815 i Schonbausen i samt var son till Karl Wilhelm von Bismarck och hans hustru Louisa Wilhelmina, fodd von Menken. Sin d erholl ban mellan dren 1821 och 1835 IBrst i Berlin samt sedermera vid universi-tetei Gottingen och Berlin. Hans studentlif var uppsluppet och lattsinnigt, men 184i efter fadrens d6d, intradde en reform. Ar 1847 ingick Bismarck akten-skamed Johanna Friederike Charlotte Dorothea Eleonore Magde-burg-distrikt- et skolun-derbygna- n p Puttkammer, trots hennes motstdnd. Samma dr bBrjade Bismarck ddraga sig uppmarksamhet i den riksdagen som en ultrarojalist och som en advokat for den yt terligaste absolutism. Han var en al dem, som motsatte sig pla-neora ett tyskt kejsardBme, hvilken 1849 foreslogs i den tyska riksdageu. 1850 blef han for-aldra- rs Prc-ussisk- ri den erkdndc ledaren for det partiet i den preussi-skkon-servati- va a laudtdagen. Siu batia sdsom diplomat b Bismarck 1851. Ar 1859 utniimdes han till 3r-jad- e am-bassad- St. Petersburg och 1862 till ambassador i Paris, men hemkallades dter i Septem- i I frdu det lilla Danmark, frdn hvars tryckande ok de Bnska-d- e befria den upproriska De bdda vapenbroderna Preussen och Osterrike rdkade i tvist c om bytet ocb Bismarck Ar 1866 kriget med Osterrike, som af sistnamda makt forklar&des den 14 Juni. Han var niirvarande i slaget vid Sadowa den 3 Juli, dd Bsterri-karn- e blefvo i grund slagna, samt afslot i Augusti lreden i Frag, hvarigenom till Preussen lades Hanover, Scblesvig-Hol-steiHessen och en del af Sachsen. Preussen tradde 1867 under Bismarcks led ning i spetsen fftr det Xord tyska fBrbundet. Ar 1870 retade han Frankri-ke- s kejsare Napoleon III till att mot Preussen fBrklara krig. Baicrn, Wuertenberg och Baden stallde sig pd detNord-tysk- a forbundets sida.Den 4 Aug. 1870 segrade tyskarne vid Weissen-burg- , efter en mdnads Iftrlopp tillfdngatogo tyskarne kejsar Napoleon och 100,000 man vid Sedan, efter tre mdnader kapitu-lerad- e 200,000 fransman i Metz, efter sex. mdnader inryckte tyskarne i Paris ocb det tyska proklamerades. Efter det han den 18 Jan. 1871 uppliist proklamationen, som fBrklarade konung Wilhelm f3r Tysklauds kejsare, utndmdes Bismarck dagen dcrpA till det dterupprdttade Tyska rikets f6r- fram-kallad- ct |