OCR Text |
Show n-:- o Hon REDAKTOR 4. ar (Fr&n engclskan och EGARE: rcbagcit ben OTTO RYDMAN. f min 39 S. Best Temple Stp 22 3amiari (89T be-redd- for-orsak- at a d Om ogonpar Med blick sotti stjernors glans Om fiickors ring Som svafva kring Med skona lockars krans; Men ingen an Som hon, min van, Bland deras tal jag fann SA god och ren Och vacker sen LAngt mer an nAgon ann. StrAlande blickar Blygsamt hon skickar Ensamt han till mig. Henne jag vunnit, Ingen jag funnit An sA dagelig! Trohjertadt sinne Goramer hon inne Under barmens vAg. Skonheter granna Ej bry mig; men Anna, 0, hon ar i min hAg ! evigt-lefvand- a e, a men-nisk- a Nar motgAng svAr Emot mig stAr, De fiesta viinner gA; Men hon sA huld, SA god som guld Mig trogen ar andA. ar-me- n, Blott fatta mod, Hon hviskar god, Nog komraer battre tid; Men hur det bar, Dock din jag ar Hon ar min van sA blid. 8 2lrg. Salt Lake City, Utah. att ett hogre och harligare lif. Vi lefva i dag for att bereda oss for lifvet i morgon, om vi aro att lefva ar doden berof-vasin fasa, ty vi do endast for att lefva i ett annat tillstAnd. I verkligheten skola vi aldrig do, om vi endast kunna satta varde pA detta litvet. VAr kropp mA de sofva i grafven en kort tid detbestAndsdelarne af jordiska ta tabernakel skola Atervanda af Otto Rydman.) dor-rarn- ogonblick och sen knapier han ihop dem, nervost, som till bon. Sniilla lierrn! Ja, jag vet, stammar han, lierrn kan heinta de kunna ta mig men polisen var barmhertig, lAt mig gA! Denna (Iterupprepade vadjan till hans barmhertighet irriterar Karl, och han tanker just hugga mannen i kragen, dA Tinken i detsamma lagger sin hand pA hans arm och hviskar: LAt honom gA, Karl, lAt honom gA! Ett uttryck af den djupaste tacksamhet lyser upp den fattige stackarens ansigte; det ar hopp! Hans ogon vandra frAgande frAn honom till henne i Angetsfull harofver blef landstrykaren ursinnig, att han drog en 6A tom-bute- lj ur fickan och gaf med den krdgarefar ett sA kraftigt slag i skallen, att glasskarfvorna roko omkring livarefter han tog till i morkret. Den ofverfallne riddaren af vintappen sager nu, att han aldrig kunnat dromma om att en tombutelj sA kunde stiga At hufvudet. bens och fdrsvann Den hemllga fbrentnufrd-ga- n har satt myror i hufvudet t medlemmarneaf Sv. i Rockford, 111. pastor, F. M. Johnson, pApekade i sin ArsberAttel-se- , att fdrsamlingens konstitu-tiobestammer att personer, viintan. tillhorande hemliga foreningar, DA nicker Karl ut armen och ej beviljas intrade iforsamlingen. pekar pA dorren. Flere framstAende fdrsamlings-medleroma- r GA dA, sager han bara. tillhora hjelpfbrenin-ga- r Och ljudlost smyger sig den sAdana som The Modern artne stackaren utfor trapporna Woodmen" m. fl. och npptaga med de trasiga tratoillorna i de sAledes ga ska ilia pastor JohnblAfrusna handerna. Karl fiiljer sons fingervisning. Om n efter och stiinger porten efter hoi tydliga ordalag stad-ganom. Men Tinken skyndar att att forsamlingsmedlem ej fAr tillhora dylika foreningar, krypa ner i badden igen.Och sA, nar Karl om en liten och kyrkostyrelsen beslutat sig stund ocksA stracker ut sig un- for att tillampa fdrordningen, sA der det varma tacket ,famlar en Atei st Ar intet annat for e liten hand efter hans, och s an att utgA antinstamma hviskar sA sakta gen ur kyrkan eller foreningen. och sA innerligt: Den hemliga foreningsfrAgan har Du kiire, al&kade, det var stallt till mycken oreda inom de bra snallt af dig att lAta honom svenska kyrkosainfunden i Ame-rikMissions-tabernakle- pA u konsti-tutione- r, - forenings-medlemmarn- Tin-ken- a. a, ! Snart, som mitt vif, Hon gor mitt lif SA sallt vid hemmets hard Den basta skatt Som jag fAtt fatt, Ty hon ar utan flard. I lust och nod, I lif och dod Hon ar min vana mo; For mig hvar dag djef-vule- n for-led- kar, att jag For henne kunde do. ty-st- Jag d Till ofvanstSende sAng, pA engelska She's the girl for me, ar musiken utgifven af The New York Music Co , 57 West 28th Street, New York City. (Ofvers. anm.) Uttalanden af Brigham Young. af-sl5- och ja strida emotmenniskors onda gerningar, afven om de sig pA hoga platser; ej heller gjorde Joseph Smith det. MA doden komma,det goringenting, hvem bryr sig derom! Det finnes icke nog kunskap a (bland nutidens kristna) att hvarfor Gud lat synden komma in i verlden, I hafven hort orsaken forklaras: den, att all intelligens mAste Adagalag-ga- s genom dess motstAnd. Goren aldrig nAgot i forha-standutan lAten edra handlinalltid vara en foljd af nog-gragar Drif icke ofvervagande. detta har varit ett af pA mig de framstAende egendomligheter-n- a i min lefnad. Jag uppmanar be-fin- for-klar- (Forts.) aro vAra barns vArdare; deras utbildning och uppfostran ar pA vArt ansvar, och om vi icke sjelfve taga en sAdan kurs som skall bevara dem frAn onda Vi inflytanden, skola vi, dA vi s pA yAgskAlen, befinnas vara lbr latta och deras svnder skola utkrafvas af oss. va-ga- forsta stora grundsats, borde som uppmarksammas af Den bAde Losntimmer: 5 cents. bereda oss f5r rAd som gifvas frAn den ratta badden och kastar pA sig litet klader. kalian. Du fAr inte gA ensam, sager Nar har tyranni nAgonsin hastigt, med skallrande omvandelse frAn ondt? hon tander. Det Astadkommer brott. Aldrig. Han ler och gAr bort till henne, Nar menniskor blifva antastade henne dint ofver hAret , strvker i sina rattigbeter och tyrannise-radeoch kysser henne. aro de stolta ofver attupp-res- a Du ars ett barn lilla Tinsig med kraft och forklara: Vi amna gora hvad vi beliaga, ken. Tror du verkligen att jag och vi vilja lAta eder veta att vi ar radd? inte du! Men jag! Nej amna foreskrifva oss vAra egna och tryckcr sig tatt hviskar hon Tyrannisk makt rattigheter. till moder jorden men den kan mAhanda ha formAga att intill honom. SA foljas de At dit upp. Der e krafteri i oss skall halshugga dem, hanga dem eller i trappgAngen hors stormen mot-tagute vi och skola aldrig sofva, doma dem till fangelse; men Den ruskar i fdnster-hakarnstarkare. vAr kropp igen. personer skola drifva och lAgan i lampan Vi forsoka att utveckla oss i sin vilja igenom. och ned. fladdrar upp hvarje afscende, ty Gud hargif-vi- t SA hemskt det ar, Karl, naoss andliga och kroppsliga Barmhertighet. stan hviskar hon fram. egenskaper till utveckling, och Han ler igen. Men leendet ar de aro mera dyrbara an finaste tvunget, och hans hander skalf-vAf Johan Keller. guld. Gud ar vAr Fader, och han en smula. onskar sina barn att blifva lika o FrAn toikvindcn och in pA honom genom att utveckla de I den breda dubbelsangen med egenskaper han gifvit oss f5r dess silkesfransade sanghimmel kladvinden samt tillbaka igen vandra de ett hvarf utan att detta andamAl. ligga de bAda unga makarne, se en lelvande par varelse. a Den storsta hemlighet en tryggt och godt. Den mattgula Men just som delugnade amna nAgonsin kunnat lara ar ampeln i taket kastar ett gyllene ned gA igen, fAr hon dgonen pA att veta hur hon skall kunna skimmer ofver deras friska.vack-ren sammankrupen gestalt alldestyra sitt sinne och bringa hvar-j- e ansigten. Sista branden i les dess egenskap och kraft till blossar upp fdr ett 1 inpejunder takAsen. felh Angest skriker hon till lydnad under Jesus Kristus. ogonblick och lAgan bildar roda och griper Karl sA haftigt i Jag skall saga er hvad jag tan- figurer pA dentjockagolfmattan. att han hAller pA att tappa Der ute ar det bitande kallt. ker om djefvulens hela anhang har pA jorden: om de endast vil-j- a Stormen far suckande genom lampan. Karl se! Se, e hAlla sig borta frAn min vag, tradgArdens trad, ruskar i Han ser i den utpekaderiktnin-gen- . och tjuter i skorstenarne. skall jag vara glad, ty jag onOch tvA stora, fuktiga skar att aldrig ik se en enda af Snon piskar hArdt mot fonster-rutornstirra honom till motes, ogon dem. som i hvarje ogonblick tvA stora ogon, som tyckas tig Om I forst vinnen kraft till att hota att springa sounder. tigga som en hunds ogon Karl, hviskar hon och gri- ga styra edra ord, dA skolen I borja kunna tigga. fA kraft att styra edert omdome per tag i hans arm. Han stAr ett ogonblick tyst Han hAller just pA att somna, och till slut verkligen fA krft till fdr att hemta sig, sen sdker Inn men hennes rost och hennes grepp att styra edra tankar och till: i hans arm komma honom att gora sinrdststadigoch ryter hvad Hvad gor ni Nar ondt ar hos oss, mAste vi spritta till. karl? der inne, Ja, lilla Tinken! ofvervinna det eller ocksA sjelfva Hon kramar hans arm hArda-re- , Den sammankrupna gestalten bli ofvervunna deraf, Nar och samlar angsligt och hennes rost skalfver btet. reser pA sig a ar i hjertat och soker sina paltor. Ingen vast har stilla tyst!... ihop Karl oss till att gora ondt, mAste lig det ar nAgon han, bara en gammal, smutsig vi stA honom emot eller ocksA hor du inte! skjorta, en kavaj och ett par uppe pA vinden! blifva fangslade af honom. byxor, hvilka i frAga om hAl och En stund ligga de alldeles skammes icke for att refvor kunna tafia med hvarandet omojligt hag. Man sjungit har SA X7 Ar. Prenumcrationsafpft: $1 per e, nt stora och ofta broderna menniskorna, smA, och hvilken ar hufvudorsa-ketill all handling antingen folk forst Ar deteller ej Denna grundsats som inbegriper tillvaxt, uppho-jelsett forokande af hvad vi redan ega, ar det som foroi sakar menniskornas handlingar. VAra traditioner leda oss till att betrakta detta lif sAsom ett beredande for att kunna mota de sista ogonblicken afdet-sammeller kroppens upplds-ninDetta lifvet ar nu det a lif for oss, och om vi icke sat-t- a n arfram-Atskridande- t. e, att icke icke ha sA stanna brAdt, ty vi skola har; vi jagta endast efter grafven och det ar intet tvifvel om, att vi skola finna densamma. LAtom oss vara vanliga mot hvarandra och fostra fredens anda samt flitigt soka efter att vetaGuds vilja. Hur kunnen I veta hvad den ar? I saker, som rora eder sjelfva personligen, kunnen I fA vetskap derom direkt ifrAn Herren; men i saker som rora allmanheten, tillkannagif ves hans vilja genom den riitta vagen (prestadomet) och kan ratt yarde pA detsamma, ar blifva kand genom de allmanna en-da- st a g. en-d- gon der uppe! Halft forargad reser han nu tysta lyssna de gor den allra sA minsta rorelse, tystar hon pA honom. Men forvissad att allt ar som sig bor, skakar han bara pA hufvudet. Det hjelper dock inte. Hon har nu en gAng fAtt den iden i sitt lilla hufvud,att det ar nAgon der uppe pA vinden och dA mAste det ocksA vara der. Slutligen stiger han upp och borjar kla pA sig. Hennes ogon folja honom, der han gAr fram och tillbaka i rum-meoch ehutu hon mycket val han amnar foretaga, hvad vet, sA frAgar hon i alia fall: Karl, hvad tanker du gora? GA ditt upp och se efter! Hon ryser, men ligger fortfa- rande stilla och bara ser pA honom, medan han klar sig. Forst dA han ar alldeles fiirdig, boppar ocksA hon upp ur den varma ge-nas- hade nog inte lAtit honom undan slip-p- a t t, dra. Hvad gor ni der, frAgar jag Ater, liksom fdr ju, ropar Kail att ingifva sig sjelf mod. Den stackars mannen mumlar nAgot om barmhertighet och goda menniskor, medan han skakar i hela kroppen. Ar ni en tjuf, eller hvad ar ni fdr en gynnare? fortsatter Karl, som blir allt oforskriicktare. Nu borjar mannen urskulda sig med vadret, som ar kallt, och hans sjuka brdst som varker sA; och han forsakrar att han knappast sjelf vet, hur han kom-mhit upp men dorren hade siAtt oppen, och der utanfdr dref stormen snon upp i ansigtet pA honom in pA hans nakna brdst, och kolden bet, sA att blefvo sA styfva, att de inte vill bara honom, och han behof-d- e sA val litet varme. it skimmei ofver de tvA unga, gla-dansigtena, medan utanfor i den isandeblAsten och denyran-d- e snon en hemlos stackare vandrar framAt den vAta vagen med trasiga tratofilar. it resultatet af en insam-lin- g till fdrmAn for dem. General Weyler fbranstalta-d- e nyligen en ohygglig slagtning i Guanabacoa, der befolkningen visat sig sympatisera med Han ditsande derfor den blodtorstige ofverste Funde-vill- a med orden att icke visa nAgon barmhertighet med vanner. Dennes forsta handling var att lAta 16 gossar frAn 17 till 20 Ar gamla. Denna ohjggliga slagtning synes hauppvackt resident Clevelands och hans Olney, harm, hva-da- n de affordrat en nojaktig frAn Spanien. insur-gentern- a. 2lmcrifaotytt. insur-gentern- as Trefliyu meilboryure! FrAn Scranton, Ia., meddelas, att ett ungerskt dop iorrattades i May-fielnara staden, i torsdags och slutade med ett blodigtslagsmAl. Som resultat af bataljen meddee las, att en man ar dod, tvA d, do-end- ned-skju- ta och fern sArade. Fobs sig omsider och en lakare blef tillkallad. Han foide dem, som annu voro vid lif, till ett En drunknande person sjukhus. griper efter ett halmstrA, men sAdant ej kan hAlla Ole liulUfonden i fara. emedan ett ar intet skal fdr Ole Bull fond i honom uppe Norrmannens for-klaii- in-la- n i g. gora stackars mannens elandi-g- a utseende gor Karl djerfvare. Ktixja ren Jicc smnka jxl en annu Ilan upprepar sin frAga tonibutefjen. F. Anderson, krog-vari Minneapolis, Minn , blef gAng och med tonvigt pA hvarje harom aftonen dA har. var pA ord: Och det vAgade ni? Yi ni, vag hem till sitt, antastad af en lufifare, som i pockande ton hvad jag kunde gdra med er? Eu outsaglig fasa visar sig i pengar. Anderson svarn-d- c fdrfrus-nmed att pAminna mannen om, mannens ansigte. Hans hander famla omkring ett att det fans poiis i narheten, och Den d be-gar- a n Insur-gentern- a Minneapolis, Minn , omkring $3,000, befans deponerad i Columbia National Bank dA den fallerade. Det tros emellertid, att bar.keu skall bli i stAnd till att betala depositfireina deras fulla tillgodohafvande, och dA I ett frammande hus? Och har man ju afven skal for att louden-IrAga ej heldet vAgar ni? Yet ni, hvad jag hoppas de. fdrlora ler nAgon-tinatt konumr med er? nu kunde be-ne- troli-geaf ett filibuster-skepp- , a Dauntless. Angaren mot-tagfrAn Frankrike ha en vexel pA $103,000, Iatt. Och ampeln kastar ett gyllene sA a, nastan utan att andas. Men han kan icke h5ra annat an stormen som tjuter och snon som slAr mot rutorna, och han forso-ke- r lugna henne med, att hon mAtte ha hort fel. Men om en stund griper hon Ater tag i hans arm och reser sig upp i sangen. du fAr inte sofva, Karl, dA ... det ar nAinte du hor ocksA pA sig, och bAda. Om han Karl kanner sig smickrad, och Frdn Kubn meddelas, att skymt af sjelf belAtenhet i erhAllit en betydlig rdsten svarar han: samt ett stort antal Ja, min lilla Tinken, mAnga vapenlast hvilka blifvit landsat-t- a frivilliga, med en att ej stark tradgren gjort det, om han fatt i en sAdan. SA ar en kulle hafva kunnat fA det ocksA med mediciner. MAnga menniskor aro totalt okun-nig- a om huru de bora gA tillya-g- a for att rensa sitt kroppssy-steoch rena blodet. De gripa efter h&lmstrAn, forsoka det forsta basta medel, som kommerin-orackhAll, och om de misslyc-ka- s aro de fdrdigaatti fortviflan gifva upp alltsammans. Dr. Peters KURIKO ar ett gammalt beprdfvadt medel. En tidning, benamd Yagleda-ren- , gifver alia underrattelser Den sandfs fntt. om Adressera: Dr. Teter Fahrney, 112-1- 14 South Hoyne Ave., 111. Chicago, m m den-aram- a. |