OCR Text |
Show rco REDAKTOR ocii EGAKE: 5. OTTO RYDMAN, Kagot om Buddhismen. (For af C. 0. A.) Utab-Korres- o MAnne de hedniska religioner-ninnehAlla nAgon sanning? Detta hr en frAga som niAhan-d- a ga anhangare. Under fyrtio Ar reste han omkiing och predikade i norra Indien. SAledes larde och lefde denne underbare man. Han dog i en Alder af Attio Ar och hans kropp brandes under storartade Hans anhangare hollo honom i sA stor vordnad att en strid uppstod ofver erhSllandet af askan efter hans kropp. Den cere-monie- a af nedanstAende skall blifva lar-junga- r, kri-ste- n in-try- hed-nin- Sa-ky-- om-krin- g Kri-stu- s, upp-hofsma- n n ni a t, ere-mit- er Sa-ky- la-ga- r. g. upp-sluka- d d pre-dik- a Ratt sysselsattning 5. oga. fi- ett syndfritt handlingssatt, det dagliga lifvet. 6. Ratt ler lyil-na- i d trogct uppfyllande af ens pligter. 7. Ratt minne eller hAgkomst af ens forflutna eller hand-linga- 8. r. tillfredsstallande besvarad for deni, hvars Asigter om Guds blef slutligen delad i Atta delar handlingssatt med menniskoma och ett monument upprattadt ej Aro inskrAnkta till vissa dog-me- r ofver hvarje delv oeh traditioner. Om vi till exempel yoro fodda i Sakya skref ej nSgot sjelf; men Kina och tillhorde denbuddhisti-sk- efter hans dod motte hans hvilka hade lagt pS min-ne- t religionen, skulle ordet alia hans ord och lardomar, sAkerligen gbra samma i ett rSd och lato dem nedskrif-vas- . g pA oss som ordet MissionArer utsandes till nu gor. och pA kort til blef olika lander, Buddhismen ar den mest den nya religionen spridd till af alia hedniska laror. Ofver fyra hundra millioder eller storsta delen af Asien. Den ar i en tredjedel afjordens befolkning dag den herrskande religionen i erkanner buddhismen som sin Kina, Japan och nAstan hela ostra Asien. I Hindostan, religion. bemland, har den jemforel-sevi- s Derma religion uppstod fS anhangare. fyra hundra Sr fore Man har behagat kalla buddhi norra Indien. Dess ismen for atheism, ett system vid en namn var prins Gud och ododlig-het- ; som fornekar Siddartha. Han ar ofta kallad men ar just icke ratt. detta Sakya hvilket var bans familje-namsAval som skrifvaren Sakya sAg, och ibland Sakya-Mu(Muni menande enskild). Ordet af Salomos Predikare, att allt Buddha, frAn hvilket religionen var fAfanglighet och forganglig-het- , att intet var fullkomligt, har sitt namn, ar en titel som nytt under solen, en prinsen tillegnade sig och bety-de- r den upplyste. standig rundgAng af lif, vaxt, Den unge prinsen borjade re- forruttnelse och dod. Genom dan i barndomen visa tecken till studering och eftertanke, skild stark religios eftertanke och han-ga- f frAn verlden, trodde han sig haf-vhojt sig ofver detta tillstAnd siglAnga stunder At religiosa och kommit till en guds stAnd-punkHan blef ocksA funderingar. och han larde att andra mycket ansedd for sin vishet och intelligens. Brahmismen var den kunde gora detsamma genom forherrskande religionen i Indien, sjelffornekelse och ett moraliskt och det var brukligt for personer lif. Han fornekar icke gudars som onskade lefva ett mycket tillvaro. Han antog laran att religiost lif, att forflytta sig till det fanns tre olika verldar: den eviga verlden af den absoluta ensliga platser och lefva som for att ostorda hangifva tillvarcn; den himmelska verlden af gudarne Brahma, Indra, sig At bon och meditationer. infini-tiv- a fader, fruktande att hans Vishnu och Siva; och den indivi-duella bestAende verlden af sons sinnelag skulle leda honom sjalar och naturens att antaga ett sSdant lif, gifte Den absoluta tillvaron med&n honom han var mycket kallade han Nirvana, och om ung med en skon prinsesna och denna sAger han att vi veta omgaf honom med all den lyx men vi kunna uppnA som det kungliga palatset kunde bestA. Mtn prinsen var ej lyck-li- den. Brahminerna tro att Gud ar Han langtade efter en plats i allting och menniskan ingenting; hvar han frid och ro kunde lifvets hemligheter och att menniskan skall blifva i Gud. Buddbisterna tro NAr han var finna sanningen. trettio Ar gammal rymde han pA en upphojelse af menniskan frSn sin faders palats och ofver-ga- f till en guds stAndpunkt. De tro sitt lif som prins ochkonung, att existensen bestAr af sjalar for alt sAsom eremit och tiggare och lagar, och dA sjalarne kanna kunna komma till den kunskap och lyda dessa lagar ar det deras han standigt trAnade efter. Jag upphojelse. Buddha nedlade fyra fundvill ej Stervanda till min faders palats, sade han, forran jag amental grundsatser; 1. All existens (har pA jorden) fAtt insigt i den gudomliga lagen ar ond, derfor att den ar under-kastaoch sA blifva Buddha. Han uppsokte forst brahmi-nern- a forvexling och forruttnel-se- . 2. Ursprunget till detta on-d- a eller presterna och lyssna-d- e ar traktandet efter forgangii-g- a till deras lardomar, men de 3. Detta traktande saker, gAfvo honom ej tilliredsstallelse. Han efterfoljde dock deras lardo- och dess onda foljder aro icke mar under sex Ars tid, men blef oundvikhga.ty om man vill, kan ofvertygad om att detta ej var man uppnA Nirvana, och bAda vagen till frid och fullkomlighet. skola dA upphora. 4. Det finnes Dertore begaf han sig till en en- en fast och saker vag pA hvilken skild plats, hvarest hani bon och man kan uppnA denna atrde. Denna vag ar: 1. Ratt eller funderingar tillbringade tiden. hodA 15r fullkomlig tro. 2. Ratt omdome Ett nytt ljus gick upp fun-nivis anvandning af denna tro eller t nom och han trodde sig ha i 3. Ratt uttalande eller lifvet. det sanna religionssystemet. fullstandig sanning i allt hvad Han greps af en onskan att till verlden om det nya ljus man sager och gor. 4. Ratta han funnit. Han ronte mycken bevekelsegrunder eller liafvande forfoljelse, men vann dock rnAn- - den sanna Anden och mAlet for a 19 S. rcbagcn ben 15 3amicn,i 1897. hAllande Ratt betankande tanken fast vid r. eller varak-ti- g sanning. Buddhismen har tio bud, Jaf hvilka fern aro for folket i och de andra fem for munkarne endast. De fem forsta aro: 1. Du skall icke drapa, 2. Du skall icke stjala. 3. Du skall icke gora hor. 4. Du skall icke ljuga. 5. Du skall icke blifva drucken. De andra fem aro: 1. Tag ingen fast foda efter middag. 2. Besok icke danser, teaterforestallningar. sAng- - A sangarne. 5. lyx-- ! g d grafva brunnar for e, forfolja nAgon, vara lydig, visa vordnad for Alderdomen, ej forakta nAgon annan religion, samt styra sitt sinne. Munkarne lefva pA folkets och fora ett lif af from-he- t och sjelffornekelse; deras pligt ar att lara folket och lasa sina heliga skrifter for dem. Buddbisterna anse det som en naturlig sak att bedja. TA som-lig- a orter lemnar folket pA vissa tider sina sysselsattningar och begifva sig till en allmau plats hvar de nedbcja sig och bedja. Buddhismen ar lAngt ifrAn detsamma som Jesu Kristi evange-lium- . Dock innehAller den som vi hafva sett mAnga adla och ar i Aiskilligt den nutida kristenhetens ej gif-mildh-et san-ning- att 8 2trg. a skandinaviskamoten, kunna de tala svenska, afven vara till stor fortnAn ftfr och ofta deraf drog den slutsat-se- missionArer som till olika tider sallsamt, sager han, att man for hvarje gAng forvexlar att religionsprinciperna voro resa till Skandinavien pA misslut och borjan pA grund af att ett liknande sammelsurium som sion. hundratalssiffran forandras och dess representanters sprAk. I)A, liar i Ogden hafva vi i mAnga glummer, att de siffror, somfore-g- sAsom ofta hande, talarne voro Ar, tills helt nyligen, varit med verkliga skandinanollorna, angifva ordnius-tale- t amerikaner och broto eller tala-d- e af det Arhundrade; som gedet engelska sprAket, forsva-gad- viska moten ity att en bland de nom nollorna visas vara fullan-dadt- . detta ingalunda intresset tre ledarne har varit en svensk, hos Ahorarne, men det motsatta som bAde talat och uppmuntrat AfDA nu det 19:de Arhundradet intraffade dA de voro svenskar det vackra svenska sprAket. kom-meven sAngen var dA under en r som talade ett slags skandinavinarmar sig sin Aldersgrans, man afven belt sakert att ska, hvilket enligt fornuftiga svensks ledning, som visade att fA h5ra oriktiga uppfattningar menniskors Asigt, ej ar nAgot hari forstod afsigten och menin-ge- n med vAra skandinaviska m3-teaf nar det 20:de Arhundradet sprAk alls. Och det varursakt-lig- t i det att han fordelade lika lAt Men oss komma for infodda amerikaner att borjar. med sAngerna pA svenska och ihAg, att den kristna tidraknin-ge- icke kunna svenskan, men det formil-drindanska Ar Ar 0 med som sprAken. Men for nAgra att 1; nAgot borjar gagnade fdga har aldrig funnits. UtgAende anfdra det svenskarne i mAnader sedan blef organisatio-nefor dessa moten omSndrad, harifrAn och hanvisandetill hvad Amerika hade lart danska; ej heloch alia tre ledarne samt afven ofvan sagts om nollornas bety-dels- e ler kunde vi inbilla dem att for de Ilelige ,!ir i sAngledaren Aro norrman. Viil ar det klart, att det 19:de Arhundradet slutar den 31 De- Danmark, eller att Danmaik ar i fir den ene af dem af svensk men har i mAnga Ar cember 1900 och att det 20:de Utah. i 1 den Det 1901. faktum ar ett Norge' och talar allt an-nJanuari borjar egendomligt An i svenska. att sa mAnga af svenskarne Ar ganska nedsAttande Detta Utah blamla upp sitt sprAk med Svenska spraket i Utah, for svenskarne i staden, hvilka danskan, da de sednare nastan aldrig aro nog grona att blanda till autalet Aro fullt sA mAnga Ogden City, Utah, upp sitt Sprog med svenskan. som norskarne och danskarne den 13 Jan. 1897. Detta oskick torde delvis hafva tillsammans. sin Ijra,le redaktoroch lasare af orsak i det sakforhAUande, Ii gen bestrider stafvens auk-toh teters rattighet-att.tillsatt- a skrifter att Korrespondeaten! blefvo i mAnga Ar efter evange- hvilka de behaga, till att hafva Vid att i det danska bladet liets inforande i Skandinavien uppsigt ofver dessa moten, men Bikuben genomlasa ett referat danska sprAket, samt det synes vara oforenligt med ofver en konferens af skandina-ve- r utgifna pA i vi att har Utah for mAnga Ar vArdigheten att benAmnaen fullt hAllen i Logan for icke sA saknade en tidning utgifven pA norsk organisation skandina-visk- , lange sedan, kom jag att tanka vArt hAlst som det svenska valljudande och kraftiga e pA min okunnighet i det moderstnAl. Men nu dA vi har sprAket sAllan eller aldrig sprog som der vare sig i sAng eller tal. kunna erhAlla en intressant, om Och som Korrespon an liten tidning pA hjeltarnes Och det ser ut att vara lika godt denten ar det enda sprAkror for sprAk, och kyrkans bdeker och skAl for att kalla Norge ensamt svenskarne i staten.skall det e for skandinavien. skrifter aro tillgangliga for ej vara opassande att i dess Den som egentligen rAder ofver i deras eget sprAk, synes spaltcr insmyga nAgra reflektio-ne- r det vara foga rekommendcrande skandinavernas oden harstades, rorande min Asigt om det s. vill troligen vid forsta tillfalle fasthAlla vid de gamla att k. "Skandinaviske sprog. NAhedra de norska motena och i gra af de framstAende talarne Det ar bAde iutressantoch e egenhandig peison taga kanne-dovid namda konferens framhollo om huruvida det kan vara att bora danskaine tala det som en pligt for kyrkans sitt modermnAl; eller att nor till allmAnhetens intresse att i en skandinaviska medlemmar att skarne tala danska med liorsk snar framtid forunna det svenbibehAlla och till sina barn lara dialekt. Men om det ar nodvan-dig- t ska sprAket nAgon plats deri. det skandinaviske sprog. Nu, herr redaktor, fAr jag affdi de sednaie.att lasa en Och i forening dermed namdes ven dansk tidning for bibehAllandet uttrycka min tacksamhet Bikuben som det vasentlige icke fA i tor eder tidning hvilken kommer af sitt sprAk, kan-ja- g organ. klotet pA mig hvarfor det ej ar oss regelmAssigt tillhanda; och Som jag annu ej lyckats IA fatt lika nodvandigt att med en det skulle vara onskligtom sveni nAgon ord- - eller larobok som svensk tidnings tillhjelp, samt skarne ville lasa lika. fA danska innehAller det Skandinaviske formedelst praktik i de tidningar, som danskarne lasa sprog, fAr jag val nojas med att jemval skandinaviska motena, bevara svenska, sA skulle snart vAr fortfarande vara i okunnighet "Korre. vaxa och tillta-g- a det ej sA obetydliga svenska derom. Jag har alltid haft den i och inflytelse, samt storlek sprAket frAn undergAng, synner-ligaenfaldiga tron (den mA nu vara stAdse som inissionsverksatnhe-te- a bidraga till att nnderhAl-l- a i Skandi-naviesann ning ofver a mormonprester-n- icke ens kunde n vAl-signa- de A e n, n g sam-lingsplats- hAr-kom- st, Mottag hvarken silfver eller guld. En ratt buddhist ar pligtskyl-diatt mottaga frammande, hjelpa de fattige och sjuke, vara god emot djuren.plantera skugg-traoch Salt Lake City, Utah. n 3. Begag-- . parfym i na ej smycken eller kladseln. 4. Bruka inga artiklar eller om man icke skall borja att rak-nmed noli. Det ar verkligen Best Temple Str , ar ofver-lagse- n laror. Buddbisterna aro i morker om Kristus och den sanna men den sanning de hafva, skall, om de lefva derefter, blifva raknad dem till godo, dA de skola domas af alias vAr Fader, som ar en rattfardig Gud. vi-sta- ts at . ri kyrkans-Bdcker-oc- "Skan-dinavisk- repre-sentera- s, om-namne- s. tro-lige- n sven-skarn- va-norn- a. m pas-sand- val-kom- Nar borjar det tjugonde arhun-drade- t? st eller falsk) att det n vAra faders sprAk till formAn i Sverige ej ar sA obetydlig det finnes tvA sprAk och borde utforas i det svenska for kommande slagten. Och eu Om nu i anledning afdet adertonde s svenska och det danska. tidning med ett sAdant Adelt utgAng en stor hoffest med det forra har i Amerika blifvit spraket. torde vara vArdig att maskerad i Weimar, Goethe ha- inympadt i det sednare eller Som vi veta, ar det vAr pligt bAde offentligtoch de arrangerat det hela. Vid mid-na- om det sednare uppslukat det att Yid vAr ankomst till Amerika Hogaktningsfullt, lara engelska sprAket sA fort privat. drogo sig denne, Schiller, forfa, alldeles som de sju magra en for lefvande sprAk: t som mojligt, och det ar ett a noten Shelling och Henrik Steffens gjorde med de sju feta, Premurantus. faktum. att de som aro i ett sidorum, och under sA blir det likval magert dA de val kanda med sitt modersmAl, det champagnen skummade, uppblandas med hvarandra. Oscar i Sverige har kort Konung pA en jemfoiel-cvi- s DA angenama samtal och frAn Washjag blickar tillbaka pA min kunna meddelande nu, enligt rum mellan dessa tid i Sverige, minnes jag huru vi tid forvarfva sig godkanda officielt antaget utnam-ninge- n afven i detta landets ington, stora andar. Det ar Steffens, (kyrkans medlemmar), enligt att vara skiljedomare de sorn iiro vana sprAk, med. som antecknat och han missionarernas Den 31 December Ar 1800 gafs sek-let- an-dam- tt val-kand- till-bak- eg-d- e kun-skap- detta, uppmaning, oss om att inbjuda vAra Atskilliga personer tagit sig vanner till moteslokalerna for for att fira denna sekeldag redan att lyssna till aldstenas vittnes-bord- , vid midnatt den 31 December och med hvilken hanfdrelse 1799 och huru de medhogtidliga var det icke som vi, dA tillfalle kanslor lyssnat, dA tornuretmed gafs, lyssnade till evangeliets tolf lAngsamma slag forkunnade fralsande principer, framstalda ett nytt Arhundrades intrade, under den Ilelige Andes inspiraunder det att samtidigt andra tion, och 'i det vackra svenska gjorde grundligt narr af dem for sprAkes; men huru nedstamda blcfvo icke vAra sinnen, dA de deras felrakning. Steffens huru hvilka kanhanda sAval underligt derjemte. vid det ar, att nastan forsta som sista gAngen horde hvarje samma strid fornyas, evangeliet uttryckte siu forvA- - berattar i anledning deraf, huru-so- er er mellan Forenta Staterna och vid det sa kallade skandinavia i tvisten om ska vnnligeu fot tf.tra att med Englaud mellan Englands och sin rotvalska forbistraallasprAk republiken som komma i deras vag Dc bAda besittningar. Det ar en valsignelsebringande makterna ha torbundit sig att forordning af kyrkans myudig-heter- , konung Oscars utslag skall vara att i statens olika stader bindande och afgorande i denna ochbyarhAlla religiosa skandi- sak. naviska moten, hvar de nykom-n- e sAval som de aldre, hvilka En smickra-r- e lankesprdk. Man icke iorstA sprAket, kunna mota Ar en tiggare. Ibrtig'-- r och undervisas om 6iua pligters sAllan att man ogerna talar om utofvande. Och A de platser, sina valgerningar. Foital blir existerar det lAngtradigt. aldrig hvar verkligen grAnsfor-hAllanden- i- |