| OCR Text |
Show f , t&X sv soldston. och iken hir-mass- a pennritning f , . Ttiomasson. f etir - i ligjerngonstidcsietUfSverilandskap en kunna kalla trakt, som vi ar foga namn ehuru ett thar 1(lta ,j vi berattelse, for dca lil!a mdigt Di svafvade plotsligt ofver den mjuka, saftiga mossan ett qvinnligt viisen i hvit, fladdrande kjortel och med obetackt huf vud. En ymnlg likasom omstrilade med en gloria i matt guldlarg hennes panna, hvilken var ren och hvit, som fjellar-ne- s sno. lion stod redan vid yDglingens sida och lade sina hander samnianknappta likasom till bon pi hans axel. Hon bojde sig ned till honom, pi samma satt som liljan bojer sig i stoftet for don framilande vestaa, och hennes an dediagt smekte hans ansigte. Den var ljuflig som ett blomsterdoft oeh varm som middagssolens strale. Ove, talade hon,dnser att jag holl mitt lofte och kom, fastan det re dan ar nara midnatt. "Hm, svarade han, utan att rora Han sig sig eller andra stallnign. icke en ging pi den vackra flickan. Hm, upprepade han, hm, jag har vantat l.inge, mycket lange. Ilvarfor komma sa eut? Ett misstrogit leende svafvade pi hans lappar, medan han talade, och en skugge, mulen och dyster flog ofver hans ansigte. Batc Ove, jag kunde inte komma alia derhemma fiiir. Forst vigade jag smyga mig ut och hit till dig. Di kastade jag schalen ofver hufvudet och sprang Ove, du ar val inte ond, for att du fitt vinta? Stackars Ove! Under det hon talade, hade Ove upplyftadt hufvudet och kastat en forstulen blick pihenne. Nu nappa-d- e han i fransen af hennes schal och latt det gula silket glida mellan att tramstalla. Den oandliga marken tyokes alstra ljung och sten-i- . a, dvergar-nbuika- r, men ingaluuda nagra som vixter e'ler side:, slag, menniskor for i tjena till nytta Da maQ fardas fram ofver ort'heden, finner man cndastpi nigon lag, elandigkoja, evinare blott med knapp nod alien modaformi ur den ma litet igajordm&nen framlocka Framlingen, som lr potatis. ett pinsamt erfar trakten, ken in-d- held: den odsliga, endast stenkummel har och den rundt slatten fsrutna feande skogen, hvilken, si utgor en passande ram npptornade It denna skog, som bakum af tider sedan urminnes ehuru den i tiomila vir tid torde gora foga mining, ligga leende inkier, der stolta herre jitande or sin ben lord ga bruksegendomar taflande piaktiga byggnader och och . risa sina , , likasom ut-e- n Ove arhvarken ond eller ledsen; ski jemur emellan ofverflodet han kan inte vredgas pi hemne, som nsten. som kornmer till honom i hans immam&n, sor. skogens ornfang borjade han. tidernaa lopp minskats, har Nu satte hon sig bredvid honom blifvit allt inakrankta-lellaoch smekte hans linga, glansande de bida trakteroa, der si njugg mot den ena, men Hvarfor liter Ove sitt hir vaxa mt i si rikt mitt slosat sina hif-lide-n lika langt som pa en flicka? brigade andraVagen emellan hon. Skall jag taga en sax med mig arnuceraeisi ling, som Dasta ging och hjelpa dig att klippa det oaktadt hander det af det? att innebyggarne frin bida Pi samma ging, hon yttrade detta, I motas annars, an di noden strok hon med sin fina hand undan it den ena parten att tigga sitt nigra af de linga hirtestarne, som vid den andres dorr; for annat fallit ned olver hans panna. Skogen tyckes fait. t, t n loc-ka- it - for-m- nil aldrig. har det en ging. Det kan pn ging handa har i yerlden att tlighetema motas och att.resnl-dera- f till och med kan blifva ade aldrig, men likval itminstone turn vamkeligt det an e mi se ut elementernas stridiga forsta indrabbande. gransen det vill saga i sitt skote hyser flera i om hvilka skogen, storartade folksagnen har myc-- 1 likval den per ar hjelten i den hogst sann-- 1 fortalja, im vien ging under en uppmappale och nu orsdksattmed vira egna ord historia, trakten Den toide bevisa, att rota kandelser kunna intraffa fir tid. Lasaien mi V1 sjelf var vid QTalelns senaste nse sni togatanskimradesom n timma. gulddroppar och annan ettsilf- minstrile termlnga anstrangningar emellan nigra ellr af stormen nedbrutna raa etatt stiende furorna i ch kastade Du ett blekt och 8Ken er den mossiga mar- - - oattvinden Wommorna, oroade de som vaggade pisinasmidi-- n glittrade pi de tdlsdenskthgen, lik en mokriRiai den fina tillbaka . -- "Ai "BoulvncJL E A R W S K A kla-de- delta-gand- 0oh di kommer du, upprepade han med samma varme, och ingjuter frid och lung i min oroliga sjal. Oi du ljufva blomster, du oskuldsrena, hvita lilja, du fagra, skara ros, fiDge jag blott' alska dig si, som jag ville! . . j ' Han hejdade sig, darrande for sina karleksglodando ord, oeh full af blygsel ofver att hafva talat si till henne, dol-d- e han aiisigtet i sina hander. Ove! Ove! ofvergjuten af de skimrande minstrilarne. "Nej, Ove, fortfor hon, "jag kommer aldrig att fly dig En inre rost sager mig, att vi alltid skola forblifva Merha ret lie nun April 1885.)! Inbetald $00,000, $100,000. Grundkapitiil f ! Granv, Joshua F. Grant, President, George T. A , Odell, Sekreterare ooh Rassor." i E. V. FOHLZIT, , si-da- ho-ran- de n s ... r, g. lappar? te f 1 Sigrid hade afven blifvit vafm om kind och hjerta. Afven hon glomde sig derhan, att hon lutada sitt hufvud (Forts.) sa tatt intill hans, att hennes lockar flaktade afver hans panna och skuldra. Styrelsens Medlemmar: "Ove fortfor hon. "dufir inte tala till mig si, ty fastan jag. . F. M. Lyman, Heber J. Grant, Hon holl upp. Ove infoll haftigt-- . !. Abram Hacth, Ty fasten du hyser medlidande John Henry Smith, med mig, stackars en&ling har i skoOrson A. Woolliy, j. Joshua F. Grant, gen, si fir och bor jag inte hoppas du. menar annat, Ja, pi nigonting Georoe T, Odell. ja, Sigrid, jag har nog insett detta, och vi," han skot henne ifrin sig, aru if , lingt, lingt bkilda ifrin hverandra. Aek! nog vet iag, tiilade han med ett bittert skratt, nog vet jag, att en n ros som du, icke blomstrar for mig. Du ar for hog, for fornam it eu sidan som jag. At dig skall man snart utse en brudgum, som eger bide stand och rikedom. t . Blif di lycklig, Kompaniet ar nu beredt pi att gora en mycket jstor och omfattand Sigrid, blif lycklig! . . handcl med vagnar, droskor, ikerbruksredskaper m. m., samt fasta alias Han ryckte den roda, ovanliga SVENSK BOKBINDARE. af sig och lat det linga, uppmarksamhet pi foljande valkanda och oofvertraffliga varorjif svarta hiret falla frltt ned omkring Ctforer allt till Bokblndaryrket det bleka ansigtet. Det liknade prompt och billigt, ofver ett snofalt. Nu reste DE MYCKET BEBOMDA han sig upp och stod framfor henne 28 Main Street 28, Salt Lake City. un-g- a som och af en skogens smart, hog k' orattvisa. "Och det ar? "Hon som gifvit mig lifvet "Nej Ove, sag icke si! svarade hon och bojde sig ned till honom. min Gud allena vet hvad hon tankte och mor. hvad hon kande i denna stund, men i Han drog ett andetag, si djupt, som det hon for ett ogonblick sig in i hans besynnerliga mot hade hjertat velat bjista, ogon, som han odmjukt upplyftat lap-pa4 Ooh din mor, hvem var hon? henne, hordes darra ofver hennes SaSrtn, likt Hvem hon var, Jo, en olycklig Du ar mig.kar, Ove, mera behof qrinna, en stackars ofVergifven ooh natten och dunklet i den itSoan,17u lik lyste (Inkorporeradt den vanacr. "Yaoner?. , . Ja, v.inner. Sigrid talade fullkomligt lungt. Hen- Heber J nes r5st darrade icke och hennes kind bar sin Daturliga farg. "Huljag fryser, itertog hon has-tig- t. Hon beredde sig attga, emedan bon tyckte, att det nu var tid att skil jas if ran honom. 1 TAN VALLEY PRINCIPLE OCH Bruka hemmatillverkad medicin fram-- or annan. nigon Bruka rena frin vaxtriket ROAD CARTS, COMPOUND RONESET PILLS. De ; rena kurera blodet, feber, forlorad hufvud-var- k, dilig matsmaltning, dyspepsia, aptit och GILPIN SULKY PLOG, den enda "Sino Lever lever-sjukdo- 25 c. ask. JORNSONSESSENCE OF LIFE, ar det basta botemedel for diare, rod-so- t, SULKY PLOG, fabrikerad. kolera morbus, kramp bam-koler- i magen och t brostet utaf Pris 50 e. YALLEY-TA- N j enhvar ' ! ' , COUGH COR- DIAL, ar utan tvifvel WALI'ER A. WOODS: SKORDEMASKINER, det basta och undantranger hastigt alia importerade ' r , i skolen Anna att det ar detta. Pris hjelper, , om nigot 25 e. L1SIIEST YALLEY-TA- 5 i MASSILON TROSKMASKINER, basta botemede och lungor, for strupe 4 i Profven ' det oeh brost-medioin- gale HANDPLOGAR OCH HORAFSOSI For menniskor och djnr. Botar reumatism, sir svulnader, strupe, ' diphteria, brannsir, sivalsom alia andra sir olika slag. - Pris 50 o. pr flaska. af Concord Harness, Buffalo Barbed Wire, myoket California inflamreade, svaga och sira hvilken som heist. Har orsak ogonfrin for Ar god ringorm m. Yi hafva ej sitlike. m 25 c. for TROCHES VALLEY-TA- N for botande hirdt OGONSALVA VALLEY-TA- N af samt alia till ikerbruket horande redskaper; kopt hela SEBREE den aflar som exjsterat under namn af HOWARD CO. och vi rekommendera os3 i deras respektiva hosta, strup sjuka, heshet, kort andedragt m. forkylning, kunders benagna itanka. m 25 o Till salu i alia C- - M. I apotek. Ward-butike- Z. Tillverkad r: lK Mitchell Vagnar UNDERSTOD 7 S0,m DI. - rod-nad- e, ianglla7 7 e. le ERmmanstorta. E N, D upp-mana- tatt invid liggan-- 1 Om?. . det var ju blott ett ogon-blieSag mig, Ove, ar du mycket olyck-lig- ? verk ooh. . . han gjorde det, som en frigade audtligen Sigrid, som sammetsmatta och 1 der blef gripen af en kansla af obeskriflig han kysste henne. s'uten syskonring ha JparBe '. hemskhet. Sigrid hade ej gjort den ringaste ovarclseL1 Stftet 8att en Han sig pi henne en stund, innan motstind. Nu drog hon sig likval enbf,SiL SOm wgkallen han svarade: tillbaka ooh sig skarpt pi honom. nadir5dsom Hennes blick ryckte Ove ur det rus, M Ja, mycket! an sknlle kunnat fors'tt Ooh hvem eller hvilka ha kunnat hvari hans sjall badade sig. Han e"er ett tro11- - som och full af blygsel sjonk han till fororsaka dig si mycket orattvisa, att timman framkrnpit ur ditt hennes fotter. Likasom slafven kys-se- r lugn ar forloradt for hela lifvet? sin herres mantel, tryckte han "Ah nej, froken Sigrid, mig har erfPii0r0Jin8alunda man intet ondt gjordt. Hade man det, hennes kladningsfill till sina lappar. den ntvecklado skalle jag nog kunnat hielpa mig ooh 0, forlit migl suckade haD. iJan7-rble80mtado varit lycklig andi, men det ar en an- Jag glomde allt, utom det att jag der" nan, en annan, som jag&Ukarhogre an alskar er, alskar er hogre an min Pitrgsometthvaif- - mitt egtt lif, som fitt lidit den grym-mas- mor, hogre an Gudl W'1U 0 L "Boo V. forskjuten dotter. For er froken Si- ver jag ej saga, for att du skall forati grid, sknlle jag kunna fortalja hennes mig! historia. Ni ar den enda, till hvilken Ove sprang upp. Hans ogonligade, jag hyser fortroendo och tillit. hans brost hafde sig. "Si sag mig di allt, Ove, Sigrid. . . hon och lade sin lilla fina Ove. . . hand pi hans axel. "Ser dn, min Hon lade sin hand van, pi hans arm, afven jag hyser fortroendo till under ,det ett djupt allyar bredde dig. 0, min Gud, si finnes det di annu sig ofver hennes anlete. itminstone en menniska har i verlden, Ove, upprepade hon iter, du som icke forkjuter mig! Alltsedan ar si haftig. Du skrammer mig si, min mor sinktes ned i den svarta mul-le- att jag aldrig vagar traffa dig mera. har jag icke vetat af nigon Du skall tinka. . . Oah di kommer du. . . Att du vill fly mig hadanefter? Han talade haftigt, och forledd af afbrot han. " ' sin kansla glomde han, at,t hon bade "Nej, dot vill jaginte; toen. . . i bord och bildning stod Hon skakade det skona hufvudet, sihogt ofver honom, sitt han aldrig skulle kunna ni si att de gyllene lockarne gnistrade i Han fattade hennes hand och henneHela hennes vasen syntes minljuset ' lade don pi sitt brost.: forklaradt, der hon stod nej froken Sigrid behofver inte besvara sig med det. Det skall fa vaxa huru lingt som heist Jag kan-sk- e tallar. behofver det en ging till att sky la Ove! mig med. . jag har ingen andra " veste sig ocksi. Sigrid an dam jag har pi mig, och nar Ove, du skrammer mig. Du skul-- e de blifvit slut si. . . ju fortalja mig din moders historia Si? Du ar for besynnerlig, Ove. . . vill du inte gora det, Ove? Hon afbrot sig, och en rodnad, fin Jo, men inte nu. Ser ni goda frooch latt som morgonens forsta purpur ken, jag skulle bli si hemsk till sinnes, kind. hennes sky, spred sig pi nu iterkallade i mitt minne omjag det vet ar besynnerlig, jag Ja, jag som rorde henne. Men det kan allt, Men huru kan jag vara annat, di jag att hon var Ilka skon, som er, saga i jag ensam skogen? vaxt npp nara nog Manknllar mig oeksi icke allenast be- oi, kanske till och med skonare, hon var blek, som er hvita klad-ninsynnerlig, froken Sigrid. utan man fasatn I morgon vid dagsljus och han hviskade siiger och tror afven, vi tala om henne, men inte de sista orden, ait jag ar en fine. nu. Det ar si morkt, vinden suckar En fine! ha! ha! ha! och skyarne deruppe pa Sigrid drog sig undan honom. Han si sorgligt natthimlen likna lakanet, svarta den som en dire. skrattade ju verkligen Det lit si hemskt, skarande och som hangde fram mellan locket pi min Hu! froken Sigrid, mors likkista. hotfullt. si henne der hon hemsk att det var Var inte radd for mig. Jag ar inte alls farlig for dig, du fagra lilja, lig med de forgritna ogonen brustna, hjertat men han kastade sig tillbaka och med det forr si varma kallt. . tryckte handeh hirdt mot pannan Du talar si dystert, Ove. Sli bort jag hater alia, allautom dig! lockar ju tirarne ur Ove, du ariorfarlig, du mitte ha dessa tankar, du inte att jag griter. Ser du mina ogon. liditmycken orattvisa? sitt hufvud si lutada hon Ooh Ove? "Om jag har lidit, friger du, som inte vet hvad lida ar. Jo, Jo, froken nara intill honom, att han vid ljuset af minen knnde se, huru en tir klar Sigrid! . . . Han sig ned mot marken ooh bet som arladagg pi rosor, perlade fram ofver den sammet9lena kinden. sig i lapparne si hirdt, att blodet sip Di for en tanke en frestelsens tanke prade fram. Det blef si tyst i detta ogonblick, genom hans sjal. Om han skulle di han slutade att tala. Traden tyck-te- s glomma allt, glomma den hoga, oof dem emellan upphora att susa och vinden, som verstigliga skiljemuren en och kyss trycka pi hennes nyss dansat forbi, smog ljudlost bort, "Ppe pa det iKVly af r, sam GBANT, ODELL Ss CO C. E. JQHHSOJ, proprietor, Salt Lak City, Utah ISkrif tor narmar underrattelscr. Sole En half block soder om Teatern, Salt Inke Ci - - u-- |
