OCR Text |
Show ...w. - V 10 RRDAKTOR H:o 28 och EGARE: rcbcigcit ben 8 OTTO RYDMAN, 3ult 1904- Kontor: 266 State Street, - Rapport ofver den framlemnades till vederbo-rand- e medlemskap i kyrkan sAlunda, falld, skulle vara en af de kommi-teradvar 1802, eller en skilnad att han ej kunde vara en fri pA det att han kunde vaaf omkring 500. fri att yttra,sig om ra personligen narvarande for Atskilliga hade blifvit skram-d- a passerande bandelser eller att 'att svara pA hvarje frAga roransA att de ej vAgade skrifva kritisera sina medmanniskors de honom, Af kyrkosekretera-ren- s under pA den 2:dra petitionen, handlingar, sA lange som anforanden tycktes detta ro intresserade uti att tillintet-gor- a och 611 dem och h hade af som kritiken hinder for kommiteen vara ett Atskilliga sig svenska petitionen, sA blef om hand att sarnla underskrifter erhAUa audiens. att sanningens granser. deras arbete och svar i enligbet hade Genom detta bref bedja vi nu ej mod att utratta arbetet Valan, svarade biskopen, indermed.' Biskopar och 'skandi- andra gAngen. Svaren frAn dem gen medlem i kyrkan kan forbju-da- s hogaktningsfullt kyrkans presinaviska representanter blefvo som hade om hand att ha dylik frihet sAsom dent att bevilja oss foretrade for att'samla utsanda for att taga petitiona- underskrifter voro olika. En af borgare, men de hafva det icke framlemnande af petitionen. rerna i forhor om de visste hvad dem skref sAlunda: Alla voro sAsom kyrkomedlemmar. till att petitionera tro vi Ratt de gjorde dA de underskrtfvo JDet vill med andra ord n En villiga att skrifva pA. saga, kan icke fdrnekas folket, hvarken samt for att om mojligt skref: 'NAgra vAgade ej tt om en kyrkomedlem yttrar j sAsom borgare eller kyrkomed-ilemmar- , skramraa dem till att taga sina skrifva pA och vi bedja eder att igen. En tredje skref: sig om nAgon medborgare, sA namn tillbaka. Till beder for peF'olket har bar blifvit skramda gor det ingenting sAvidaden se- Icke neka lyssna till denna petititionarerna vardet dock nastan med tt ire ej ar medlem i kyrkan, men tion, hvilken blifvit anfortrodd uteslutning om de vidare inga som togo sina namn tillbasig med Rydmans sak. En arhan medlem i kyrkan, dA fAr At oss for framlemnande till kyrka, men Atskilliga blefvo pAver-kad- e fjerde skref: Som jag ar i delo mgnejroravid honom, och pA kans president; antingen dylik t till att saga, att de ej ville med de skandinaverna, sA satt bindes af kyrkoreglerna lyssnande kan leda till ett fordel-aktiblanda sig i den kyrkliga domen fir det orimliga bast att ej reta dem fdr den medborgerliga friheten, som Atgorande eller icke. ofver redaktor Pydman, utan En femte skref och af landets lag garanteras At Afvaktande edert hogsinnade mycket. onskade endast svenska moten, skickade in en lista med flera hvarje medborgare. svar, teckna vi oss och Atkilliga andra blefvo namnunderskrifter an som forra Vid efterfrAgan hos biskop Ilogaktningsfullt: att lofva att ej skrifva gAngen kom frAn samma ort, Clawson framAt i tiden langre Otto Rydman, sina namn pA nAgon mera peti- o. s. v. svarade han att han last petitio266 State Street. tion om en sAdan skulle komEmellertid blef vid svenska nen och grundat derofver, men R. Edholm, f. ma. midsommarfesten forlidet Ar en hade kommit till den slutsatsen 231 N. 3rd West. I ofsom Vi e, j)en 2:dra Svenka petitioner!. n or rank-smidar- i sammansvarjniug en af svenskarnes och hans tidning nedty-staeller stamplade sAsom stridande mot prestadomet; at fA af-si- gt for-svara- re de olver-vagand- n Samtidigt dermed gjorde den uteslutneett ofverklagan Je hos kyrkans presidentskap, men fick det svaret att nAgotfel ej kunnat upptackas i de kyrkliga hvadan uteslutaf kyrstadfastes ningsdomen kans presidentskap. rattstor-handlingarn- Rorande petitionen frAn trodde dessa att deras massmote och den mAngfald underskrifter, som petitionen erboll skulle pAvtrka kyrkans ledande engelska brfider att komma till den eftertanken att allt ej mAtte vara ratt stalldt med deras sven-skarne.s- skandinaviska rapportorer och rAdgifvare, men det tycktes som om svenska massmotet och petitionen endast verkade i motsatt riktning. Massmotet rapportei ades med falska tillsatser och ill villiga det kyrkliga Deseret News, och medlemmarne i den kommite, som skulle frambara petitionen till kyrkans presidentskap, bvar pA ut-dra- ic-k- e mA-na- d n fast-stald- t, fratn-lemn- ka n sitt vis angripna. Broder K. II. Nordberg blef sAsom varande oviirdig emedan han blifvit utesluten ur kyrkan, och broder F. Samuelson blef genom sin biskop botad med att forlora sitt fotfaste i kyrkan om han ej toge rAd och afstode frAn att bafva nAgot med petitionen att gora, hvilket verkade att K. II. Nordberg och E. Iled-maensamma fingo frambara petitionen, men de mottogos ej af kyrkopresidenten, utan fingo genom apostel John Henry Smith a framfora sitt arende. De underordnade kyrkliga embetsmunnen, med Antbon II. Lund och J. M.Sjddahl i spet-sean-grip- n skan-dinavisk- n an-stal- la e, samt en begaran om att kyrkans presidentskap ville om en ny, grundlig och oppen granskning af saken emot broder Rydtnan, samt ett bevil-jandaf svenska religiosa moten i allmanhet i Zion, pA det dylika moten ej mAtte rona motstAnd frAn lokala auktorittter. Denna 2:dra svenska petition antogs i oppet mote den 17 rnaj 1903 och publicerades i e Ett par af broderna i kommi-tcebeslutade emellertid att be-sok- n a Clawson. Detta ledde till, att Clawson inbjod redaktor Rydman till ett samtal under hvilket han sade sig vilja gora hvad han kunde for rattan-de- t af mojligeu begAngeu oratt-vissamt bad att fA ett aftryck af den nya Jpetitionen, hvilket han fick. Han skulle framdelcs gifva besked huruvida nAgon ting kunde goras for sakens biskop a ej anAg sig kunna g5ra nAgonting for att fA en order frAn kyrkans presidentskap om ait anstalla ny kyrklig ratte-gAn' i saken. Dervidfick det bero, till dess kommiteen for petitionens framlemnande nyligen afsande foljan-d- e bref till kyrkans president: Salt Lake City, Utah, den t) Juni 1904. Till IlCgadle Joseph F. Smith, President for Jesu Kristi kyrka af yttersta dagarnes heliga: Basta herte! Vi, undertecknade, blefvo for nara ett Ar sedan utsedda tK en kommite, af en samling kyrkomedlemmar och andra intresserade, for att uppvakta edr och framlemna en petition, af omkring 1350 borgare, till storsta delen medlemmar af kyrkan, rorande en sak, som fdr langre tid har upprort sinnena bland ett medlemstort antal af mar och afven mAnga utom kyrkan. Denna kommite infann sig A kyrkans allmanna kontor islutet af September 1903, men blef nekad foretrade. Kyrkans sekreterare, Geo. F. Gibbs, gaf den underrattelsen, att presidenten ej hade tid att mottaga komrni-tceoch kunde ingenting gora till saken i frAga, enar han redan hade faststallt hvad som gjorts af auktoriteterna under honom. Kommiteen blef iifven underrattad attden ende som kunde gora nAgot i saken, var biskop II. B. Clawson. Detta loranlcdde att nAgra af kommiteens medlemmar uppvak-tadbiskop CIawon, som sade under-skrifve- n svensk-amerikans- s n e att ban for sin del kandesig vilja gora hvad han kunde fdr att ratta mojligen begAngen oratt-visamen han kunde icke , upp-tag- a saken till ny behandling utan att fA order derom frAn Sedermera kyrkans president. sade han att han kunde icke taga ini tia ti vet fdr erhAllandet af en cn e. al - Mortenson, ofver saker och ting 728 Glen Avenue. i samband med R3'dmans sak. A. Af. Rosell, 75 S. State Street. Vi kunna i verkligbeten icke med E. liedman, nAgon forenlighet gora det, och vi mAste derfor alsld eder begaHighway 75, Murray. ran om ett samtal. g sAdan order frAn presidenten. Och der har saken hvilat. den If) Juni fingo i uppdiag att gora Nar kommiteen i frAga tillsat-tes- , undersokningar rorande dem 11)03. Namnunderskrifternas an-tA denna Under samtalet anforde redakansAgs det visdomsfullt af som underskrifvit petition uppgAr till petitionen, de underskrifter-nas det under tor Rydman bland annat, att petitionerande, att den brosamt att uppstalla ett svar pA 1,364, A der ofver hvilken dom blifvit dA han hade aid i ig uppfattat sitt antal Idrsta petitionen densamma. Enar dessa man von, A. g n, ta att han begaran att fA herr O. Rydmaus sak Aterupptagen, hafva vi endast samma svar som gafs af oss i vAr skrifvelse. Vi kunna emellertid tillagga, att ur Korrespondenten, hvilka hafva tillsandts oss, visa tydli-geatt hr Rydman icke har nAgon karlek fdr kyrkan eller fdr dem som innehafva prestadomet; och tonen ihans tidning bekraf-ta- r rattfardigheten af hogrA-det- s Atgorande med att utesluta honom, Och det kan tr3rggt sagas, att om han fortfar i sin kurs, mAste han pAtaga det sig forskrackliga ansvaret att fororsaka mAnga af sina lasare till att forlora sin tro och blifvaapostater till Guds verk. Vi onska icke ingA i nAgot PA den an-na- kommite utsedd att till kyrkans presidentskap frambara den annamnunderskrifter, sades att dra svenska namligen stort mera an halften af dem Otto Rydman,petitionen, E. Hedman, A. M. som' underskrifvit petitionen vq-r- o Rosell, A. Mortenson och J. R. medlemmar af kyrkan, och Edholm. Denna kommite att majoriteten af dessa Aterta-gi- t sig i pAfoljande September begaf sina namn. Det sades vidare, till kyrkans kontor for att utslaget emot redaktor Ryd-inaaf sitt arende, men blef blifvit vederborligen nekad audiens hos presidenten. sA nAgot afseende kunde Kyrkans sekreterare, Geo. F. ej fastas vid protesten deremot. Gibbs, gjorde sig underrattad NAgra svenska religiosa moten om kommiteens arende, samt behofdes ej for flertaletaf petitiogick in och anmalde detiamma, narerna, emedan man funnit att men kom efter en stund ut igen SO procent af dem forstodoengel-ska- . med det besked, att president JoFor de ofriga sade sig preseph F. Smith ej kunde mottaga sidentskapet ej ha nAgonting nAgon kommite rdrande Rydemot sarskilda svenska motens mans sak, emedan denna sak var af hAllande der det funnos mAnga afslutad. Petitionen erbjod sig nog af de tre nationaliteterna till Gibbs att a, och emot taga att gora sAdana sarskilda sveu-smen detta var kommitemoten rAdliga; men i Salt en ej villig till, emedan den onLake City hade man ej rAd att skade traffa president Smith perdela upp de skandinaviska helige sonligen. Ett langre samtal for sarskilda motens afhAllande sig nu i tamburen mellan emedan det vore brist pA goda kommiteen och Gibbs, hvilken talare, och sA vidare. senare fork.arade att kommiteUti petitionen sAviil som under en hade en oratt anda, o. s. v., den foregAende kyrkliga ratte samt sade att president Smith ej gArgen hade ej ett ord namts om kunde Aterupptaga Rydmans svenskarnes rattighet att anord-u- a sak. Den ende som kunde gora lustresor och fester, oaf hangi-g- a for sakens Aterupptagan-d- e nAgot at kyrklig ledning; men i svavore biskop II B. Clawson. ret pA petitionen var cn lAng Redaktor Rydman sade dA: rorande lustresor under Biskop Clawson kan oraojli-gekyrklig ledning, hvilket visade Aterupptaga saken och att denna IrAga var hvad som nytt forhor deruti utan egentligen bekymrade de'skandi att fA order derom frAn kyrkans naviska ltdandc auktoriteterna presidentskap; men nu sager ni, mest. Ett ar visst, att svaret Gibbs, att president Smith ej kan var allt annat an tillfredsstallan-d- e nAgonting At saken, huru for petitionarerna i allmanhet. gora dA ar det mojligt att bereda en Alltsammans ledde till, att en oppning for en Aterupptagning ny svensk petition uppstalldes, deraf ? inuchAllande svar pA Atskilliga IlarpA hade Gibbs ej nAgot skrif-velsi svar att afgitva. punkter presideutskapets hvar-p- A behofvjs. n, for-mani- i blefvo r sedan afgafs svaret, kyrkans presidentskaps skrifvelse, att det kunde goras. I denna punkt kan derfore nAgot svar ej in-o- ver vAr o gt och de (svenskarne) hade den att kyrkans ledare blifvit forda .bakom ljuset af de skandinaviska sammansvurne. Denna kansla tog sig uttryck i ett massmote af svenskar och allmant underskrifvande af en petition till kyrkans hogste on att dessa mAtte granska saken djupare, att de mAtte Atasven-skarn- e ha egna religiosa moten e samt att de mAtte taga i huruvida redaktorRyd-mablifvit orattfardigt uteslu-ten- . Petitionarerna framhollo sAsom de forstodo saken, sA att, var uteslutningsdomen orattfar-dig- . i instruktioner om sattet ytt-rande- be-fat- namde vi hade intet emot sarskilda mo-te- n fdr de svenska helige, hvar det Gnues nog af hvarje nationa-lite- t att gora sAlunda, och vigAf-v- med-borgar- Till svenska folket i Zion!" - Nar den fdrsta svenska petitio-netill presidentskapet for Jesu sAKristi kyrka uppstalldes som en foljd al den kyrkliga lat tegAngen och uteslutningsdomen emot sA voto svenskarue i allmanhet i Zions stilt uppeldade af den kanslan och kunskapen att namda uteslutningsdom var en foljd af skandina viska 15 2lrg. Salt Lake City, Utah. Salt Ilogaktningsfullt: Joseph F. Smith, SVAR. Lake City den 22 Juni 1901 John R. Winder, Anthon II. Lund, Ofversta presidentskapet. Hrr Otto Rydman, J. R. Edholm, A. Mortensen, A. M. Rosell, SAsom af svaret ses, har nu E. Iledinan: i Pdert bref af den 9:de, hvilket presidenten fdr k3rkan en gAng I bedjen om ett samtal med oss, fdr alia sagt ifrAn, att han ej vill erhdlls under det president Smith lyssna till nAgon framstallning var i Oregon; deraf drojsmAlet frAn svenskarne rdrande och deras sak. I forening med svar derpA. med sina rAdgifvare, Winder och AngAende den del af edert bref R3rd-ma- hvari I framstallen sekreterare Lund, vagrar han att mottaga George F. Gibbs vagran att be- en kommitd rdrande denna sak, vilja eder ett samtal med oss, vil- Han vill icke tala eller inlAta sig i meningsutbyte med Rydman ja vi saga, att han underrattade oss vid tiden lor edert besok, dA I begarden ett samtal med oss for framlemnandet af en petition i hvad som var kandt sAsom R3'dmans sak, att han anvande en god del tid fdrsokande visa eder oforenligbeten af eder begaran, af den grund att saken hade genomgAtt kyrkans domstolar i vederborlig ordning, samt att ett slutligt afgorande deri hade uppnAtts, och for denna orsak hade det varitalldeles ur sin ordning fdr dfversta presidentskapet att mottaga en kommite fdr att hora argumenter i samband dermed; men vAr sekreterare sade oss dA, och sager fortfarande att han erbjod sig att mottaga och framlemna petitionen till oss, men att I vagraden att framlemna den genom honom, med min-dr- eller en kommite. Det forefaller underligt, att president hans rAdgifvare skola vara radda fdr, eller fdr hogmodiga, att mota och samtala med som begara riittvisa. Hvad skada kunde det gora k3rr kans president, en siare, profet s och r, per-sone- och uppenbarare, att samman-tralf- a med en som han utdomt ur Kristi kyrka, fdr att Atmin-stohora hans personliga fram- ne stallning? Det enda resultat man kau komma till ar, att presidenten och hans rAdgifvare kanna sig medsk3-ldig- a till en orattvis dom, men aro fdr att gora uAgotsom hog-modimoj-ligtv- is skulle leda till ett erkan-nand- e deraf. Dc bafva inga argument, som kunna bestA i denna sak, och vilja derfor ej inlAta I blefven beviljadeett person-lig- t sig i samtal eller meningsutbyte med den ddmde och detn som samtal i namda afsigt. Vi laste petitionen sAdan den folket, hvilket vet och Med fdrstAr att en orattvisa blifvit spridde fdr underskrifter. fA begAngen. den af att begaran undantag sak herr Rydmans Kyrkans hogste hafva dock Aterupptagen last till behandling, var petitionen petitionen, men finna deri hufvudsakligen en mdnstring och ingenting som kan beveka dem kritik af vAr skriivelse till de till att i minsta grad gA folkets svenska helige, daterad den 4 onskningar och framatallningar April 1903. Vi dlvervagde noga till motes. De hafva tillslutit de framstallda punkteraa; och sitt hjerta. Ingen rattvisa finnes vi voro dA, samt aro lortfarande att forviinta frAn dein. De kan-n- a af den Asigten att de rAd, som i sig sakra i sin makt och ej lyssna till folkets rost. skrifveDen gAfvos de helige, sko-la- , forhAllandena sandu under deAtt fdr om de efteifdljas, vara dem basta. ras petitionen med namnunder- e be-hdf- va |