OCR Text |
Show et Rrenuinerationsafjrift: H:o AH- - XTT e X7 $1 per Sr. REDAKTOR 5. och EGARE: (Eorsbcigcit ben JO TlJaj 1894- OTTO RYDMAN, tillfreds. och krigare, skall vara af intresse for vAra lasare, gifva vi det plats i vAra spalter. Den indianske talaren reste sig och frAgade profeten om alia En rost ur stormen. (Berattelse fr&n Englands kust.) mannen narvarande voro hans o vanner. Svaret var I. DA sade han: Vi, som ett I vilda ilar sveper stormen folk, hafva lange lidit orattvisa och fortryck. Vi hafva mAnga oceanen, i sittraseripiskande vAra frAn de drifna blifvit gAnger valdiga vAgorna och med hafVAra brak kastande dem upp krigare jagtmarker. A i endast tills det ar stranden. Langst ut mot haf-ve- t va fallit strid manfA af oss qvar. Den hvite synes ljuset frAn det gamla nen har dodat oss och utgjutit fyrtornet, som trotsat tusende vArt blod.sA'det borjar se ut som stormar, och huru ursinnigt an de valdiga vAgorna stortat emot om det snart ej skulle vara indian till ofvers. Vi hafva det, vildt hoppande upp till dess talat till den store Anden och topp, och skakande dessklippiga bedit honom att hjelpa oss och grundval, skiner andA ljuset lAta oss fA lefva; och den store klart frAn Eddystones torn. Anden har svarat oss, att han Men under denna stormiga en stor hofding profet, upprest natt, ehuru ljuset utvisar faran, och van, som skulle gora oss soker ett fartyg forgafves att mycket godt och saga oss hvad undvika de spetsiga klipporna, vi skola gora; och den store An- och hvarje minut blir kampen den har sagt oss att du ar denne mera fruktlos. En grupp fiskart, man (pekande pA profeten som frAn stranden vaktaskeppet, Joseph). Vi hafva nu kommit veta att dess undergAngar nara, en lAng vag for att hora dina ord men de aro oformogna att lem-n- a och for att du skall saga oss, nAgot bistAnd. En valdig r VAra vi skola hvad gora vAg kastar det nu mot klipporna, hafva blifvit magra pA e omkring hvilka sjon ar en och vi aio hungriga. Vi van-t- a massa af skum. Sedan nu pA att hora dina ord. stAr skeppet stilla, och vAgorna lamani-tern- a rusa ofver hvilade Ande Guds pA detsamma, i vildt talaren. krossande och isynnerhet pA allting i deras fall-d- e och vag. Joseph var mycket rord Afven sedan natten blifvit for tArar. Han stod upp och till dem: Jag har hort edra mork for att fartyget skulle kun-n- a ord. De aro saima. Den stoskonjas, hAlla fiskarena utkik ofver det stormiga hafvet. DA re Anden har berattat eder Jag ar eder van och dagen randas och hvarje oga ar broder och onskar att gora eder vandt mot det stalle, der skepgodt. Edra fader voro en gAng pet strandade, finnes ej minsta ett stort folk. De tillbAdo den spAr af detsamma. a Under hela dagen skoljas store Anden. Den store Anden fol-kdA deras mot var dem Han stranden; upp godt. gjorde fAtt reda pA skeppets namn, van; men de ofvergAfvo den store Anden och nekade att hora skynda de att underratta pahans ord och gora derefter. Den st orn derom Den gamle man-nen- s store Anden ofvergaf dem och de hjerta ar fullt af sorg, dA borjade att doda hvarandra, och han gAr att uppsoka sin dotter a for att meddela henue den sorgli-gde hafva allt sedan dess varit a och i elande. Den store Annyheten, ty ombord i det hennes fanns den har gifvit mig en bok och fartyget Ja. of-v- er e nA-go- n ha-sta- re-sa- n fra-sand- ra-se- ta-lad- ri e san-ninge- n. spill-rorn- et fat-tig- a for-list- tro-lofvad- e. sagt mig att I skolen snart Ater DenstoreAn-de- n blifva valsignade. vill snart borja att tala till eder och till edra barn. Detta ar den bok, som edra fader skrifvit. Jag skref pA den (visade dem en Mormons Bok). Denna bok mig hvad I hafven till att gora. Jag onskar nu, att I skolen b5rja bedja till den store Ansa-g- er Min stackars Mabel, sade den gamle mannen med tArar i ogonen vid Asynen af sitt barns Herbert har kanhan-d- a blifvit raddad; forlora ej allt hopp. Allting blir bra igen. Det finnes ej nAgot hopp f5r mig, pappa. Ah, hvarfor larde han mig att alska sig sA? Ar smarta, irnti: 5 et. 5 2lrg. S It Lake City, Utah. aetyder val (Nordstj.) dun-drand- 24 S. 2nd East Street , - v Ah, takt med hvarandra. ej mycket for dig. en utvag ur hvarje svArighet och Allt hopp ar nu forloradt. Hvilken ocksA denna. hvarfore ur Yal icke delvis har fruktar endast Herbert; att jag blifvit oangenamt sakerligen Jag alskadejag dig Hvad ar det, Pat? frAgade sA innerligt? berord af den kansla af misstam-ning- , yllt din moders plats. somi skarande motsats till Ack, pappa, snyftade Mabel ( hans husbonde. Allting blir godt igen. Var forr an den store Anden skulle Joseph Smith och indianerna. valsigna dem. Joseph svarade att det skulle vara en lAng tid Ett samtal mellan profeten och annu. Efter samtalets slut befalde Jon&gra indianhofdingar. o seph att en oxe skulle slagtas f5r I den tanke att foljande sam- dem, och de erhollo afven nAgra ilere hastar, hvarefter de vande tal, som egde rum den 2 Juli tillbaka synbarligen glada och 1843 vid ett mote mellan profeten Joseph Smith och nAgra L 6fci j slingrande armarne omkring sin iaders hals, under det han kysste alskade lennes guldgula hAr, forlAt mig. Jag hAller oappa, mera af dig an mitt lif, men jag alskade honom hogre an min sjal; och nu har han blifvit tagen frAn mig. Dagar forfloto, och sjon gaf upp sina doda, men ingen lefvan-d- e kom for att beratta fasorna under den stormiga natten, dA det stora fartyget sjonk i sin graf. Annu hoppades den gamle och forsokte afven ingitva sin dotter hopp. Men dag efter dag vandrade Mabel fram och tillbaka vid sjostranden med ett sA djupt medlidande afspegladt i sina vackra blA ogon att hennes fader knappast tordes mota hennes sorgsna blick. Hvarje vAg, Att gA och fA lite forfriskning och sedan resa med nasta bAt. Pats rAd var Atminstone prak-tist och alldenstund intet fanns att gora, sAg sig Iler-benodsakad att fblja detsamma. Hans forsta tanke var att telegrafera till England och beratta att han gAtt miste om den bAt, med hvilken han arnat afre-sa- ; men i tanke att postAngaren som var en vackersommarmor-gon- . De klara vAgorna rulla si.ta upp mot stranden, ehuru de hoppa hdgt vid fyrtornet der-ut- e i sjon. Boskapen betar pA den rika grasmattan i narheten, r och pA sluttningen derborta pastorns murgrons-betacktkyrka vid hvilken hans hustru pa-stor- kt an-na- it anlanda fore det andra fartyget, beslot sig Herbert att skulle lemna sakerna, sAsom de stodo, och betrakta situationen med samma lugn och undergifvenhet, som Pat lade i dagen. Men sam- n ma storm, som forolyckade det forsta fartyget, fordrojde afven postAngaren och den anlande till England tre veckor efter den tiden. HI. ut-satt- . brot sitt glittrande stank - mot stranden, sande ett styng af smarta genom hennes brost; ty hon visste att hennes' alskling slumrade under de lekande vAgorna. II. Luften ar het och torr. Solen skiner med eu styrka aldrig kand i England; mAnga man och qvin-n- or stA vid hamnen med ogonen foljande det stora fartyget pA dess seglats till andra andan af verlden. MAnget oga tAras, men om de kunde forutse slutet pA rrsan skulle de grAta annu bitt-trere. Plotsligen skiljes folkhopen At. och en ung man rnsar fram, af en betjent barande en kappsack. Fortviflan speglar sig i den unge mannens drag, dA han ser fartyget skjuta fram pA sin fard. At-fol- jd JagmAstebekanna, anmark-t- e betjenteu, i det han kastade kappsacken pA marken och satte tittande fartyget, att herrn Atminstone ar en bra sig sjelf ofvanpA, lugnt efter det bortseglande fotgangare. Hade vi ej kommit for sent till det der fartyget, sA hade vi med all sakerhet varit ombord vid det har laget. DA en person ar fortretad mA-st- e han hafva nAgon att utosa sin vrede ofver. Den unge mannen kunde knappast utosa sin gallsjuka ofver damerna, som medlidsamt betraktade honom, och sAlunda vande han sig mot betjenten. Om du forsoker skamta ofver vArt missode, sA kastar jag dig i sjon, sade han surmulet. Det skulle i sanning vara en stor valsignelse. Varmen ar ju forfarlig. Damerna skrattade. Jag tror inte att det skulle dig, om du blefve hangd i morgon, sade den unge mannen annu mera forargad. den. Jag onskar att I viljen slu-- . det oratt att alska nAgon sA ta fied med hvarandra och icke Visst icke, Mabel. Om det doda nAgra flera indianer; det ar icke godt; men bedjen den store varsta har handt, sA kom ihAg Anden om det som I onsken, och att detta lifvet ar kort och att Nej, det skulle och det berr Hervi forr an det andra ar vara battre det skall ej lange i borde horde tanka Anden bert. vill pA. den store gAr att valsigna Jag "Ah kan hur om fjorton daafseglar pappa, jag tanka eder, och I skolen bruka jorden sA du de dA som ar som du, och bygga goda hus liksom god, gar och med all sakerhet kom-me- r den att hinna upp den der hvite. Vi skola gifva eder nAgot jag deremot ar sA mycket fastad att ata och till ate taga med vid verlden, Han ar forlorad baljan, som gick innan vi voro for mig och jag har ingenting fardiga. eder hem. Hvarfor sade du inte det for-ut- ? DA profetens ord tolkats for mer att lefva for. lefva du de Har voro att ej for, mig goda. dem, sade alia att Jag ville inte upprora edra Hofdingen frAgade, hur mAnga min alskling? sade hennes fader i mAnar (mAnader) det skulle vara en lAg, bekymrad ton, menjag kanslor, herre. Det finnes alltid be-kym- ra besparabegraf-ningsomkostnadern- post-Angare- a a, n Det forsakrad derom. Du forsoker trosta mig afven nu, pappa. Jag vill endast lara dig att tro och hoppas. Se min alskling, se pA det harliga hafvet och dess skona omgifningar. Deras nar-var-o skulle alltid mana dig till tro och hopp. Men, pappa, hvad betyda de val for mig, dA jag forlorat Herbert? Det ar gryrut, rysligt grymt! Tyst min alskling. Idinsorg vet du icke hvad du sager. Kna-bo- j mitt barn och vi skola bedja att han Atervander till dig. Sakta brytas vAgorna mot stranden' mAnen skiner ofver fader och barn, dA de knaboja sida vid sida, bedjande sin tysta bon. Plotsligt hores ljudet af steg och en r5st bryter tystnaden: Mabel! Hon reser sig hastigt upp. I nasta ogonblick slutes hon i sin alskades armar, deras lappar motas, och hon fAr nytt lif. MAnens silfverskimmer faller s pA de alskande, tryckta i armar och pA den gamle mannens uppAtvanda ansigte, der han knabojer bred vid dem. hvilar. Den gamle mannen stAr (Ur Freja.) nere vid stranden med sin ena arm lankad i sin dotters. De betrakta en bogserbAt, som varit ( Inmndt.) ute for att undsatta vakterna En reform. vid fyrtornet. Mabels skona ar dodlikt blekt och hennes De skandinaviska motena. ena hand tryckes hArdt ofver O hjertat. Detta ar hennes sista SAsom en af dagens brannande hopp, och hon kanner huru vekt det ar. NAgra af passagerame frAgor betraktas, i vida kretsar, pA det olyckliga fartjget hafva den nationella ovilja som ofta a kanhanda uppnAtt fyrtornet. gifver sig tillkanna mellan . underrattel-seri olika delar af landet Slutligen anlande Ingen uppnAdde fyrtornet och, sorgligt att saga, afven i under den stormiga natten; hvar-end- a Utah. Hvad Salt Lake City betraffar sjal gick forlorad. Mabel hor det och sjunker i sin faders ar det i synnerhet vid de religio-s- a armar. Den gamle mannen lag-ge- r motena dennaoviljaemellanAt henne ned pA graset.och tager sig foga passande uttryck, vid hennes sida med dA brodernationen, inbilladt elknappta hander beder han med ler verkligen, anses mera hela innerligheten af sin sjal, eller utofvar storre Hans tro ar annu stark, och i hans ordrliga ansigte upplyftadt De skandinaviska folken ega mot himlen lases en fast fortro-sta- ett djupa-rrotadt i deras brost an nAgon Dagar forflyta. MAnen hojer annan kansla. Denfadernearfda sig ofver det oroliga hafvet, ka- religionen, som torde ligga stande sitt silfverskimmer ofver djupt fastad i sinnet, ar att de dansande vAgorna. Fader likna vid en flyktig tankei jemfo-rels- e och dotter vandra langs stranmed denna oskiljaktiga del den, men Mabel ar sorgligt af individen sjelf. Denna kanslas och hennes fader ser e orsaker nedskrefvos med ou tplAn-lig- a ut. Han talar i den lAga, bokstafver i barnets hjerta forhoppningsfulla ton, som pA lAngt innan religionsbegreppen ett eller annat satt alltid ger iulardes. Och under det lifvets Mabel trost i hennes sorg. Han standigt mdtande oegentligheter har sin hatt i handen och hans bibringade tanken den ofverty-gelsen- , silfvergrA hAr fladdra i den lAtta att religionen var foga vindkAren. Mabel tycker han mer an ett obegripligt nonsens, ar mycket vacker; det ar han blef faderneslandet och dess miu-neden gud, som med heligaste ocksA, med sin fasta tro, som invordnacl dyrkades. I hemmet, gen profiling kan rubba. Mabel! For forsta gAnger. i skolan och i kyrkan hojdes lof SA nardes i mitt lif kanner jag huru svaga sAnger till dess pris. mina ord aro. Om din moder och uppmuntrades karleken till vore har i mitt stalle sA skulle land och folk, medan hatet mot hon trosta dig sA, soinjag aldrig frammatide nationer allt mera hoppas att gora. Och andA kun- vaxte, pA grund af att dessa de icke ens din kara moder hysa framstaldes i ofordelaktigt ljus. storre deltagande for dig i din Haraf framgAr tydligtnodvan-digheteaf att, for betryggande sorg. Indu mi'cket ar ett af Pappa, god. godt forhAllande, sA lAngt kan trosta som battrean du, mig gen mojligt forhindra dessa namen for mig finnes ingen trost. tionella kanslor att rAka i hvar-andra- lig-ge- a an-sik- te skan-dinavern- kna-bojand- e fram-hAlle- n infly-tand- n. national-medvetand- e e tam-lige- for-andra- e. n d, al-dr- n n ( milda, forbrodrande i vAra moten ofta anda, gjortsig bland Ahorarne, nar de gallande gAng efter annan nodgats lyssna pA ett oronpinande babel, dA de, pA grund af okunnighet i eller af karlek till sitt gAtt till en plats der de fA hora vjjntat evangelii grund-satse- r framstallas pA det sprAk som sA kanslofullt pAminnerdem om "den forsta karleken och det forna, alskade hemmet. Ingalunda kan Yal detta forevangeliii a, mo-dersm- hAllande betraktas somett"nod-vandig- t hvilket icke kan eller bor afhjelpas, ty 'sA lange nAgot annu oforsokt medel siAr till buds bor hoppet om forbatt-rin- g icke uppgifvas. Den ofta upprepade pAminneisen om, att vi efter antagandet af evangeli-uicke langre tillhora den eller den nationen, utan aro yttersta dagarnes heliga, kan ju vara god nog, men eger lAngt ifrAn Asyftad verkan, ty dessa nationella skiljaktigheter, som vid alia mojliga tillfallen kunna ses, horas och erfaras, torde svArli-ge- n kunna utplAnas frAn denna invandrade generation. Bland svenskarne i Salt Lake City rAder for narvarande lifligt intresse for en delning af den skandinaviska organisa-tioue- n och bildandet af en ondt, m sar-skil- d svensk och en organisation; och denna riktning ort norsk-dans- k ett forslag i frAn veaerbor-li- g skulle forvisso halsas med gladje of alia rattankande skandinaver och blifva en fast grundval for framAtskridande samt inbbrdes aktning ochsannt brodraskap mellan de bAda af de olika sprAken skilda folken. Unge mans fdrening for omse-sidi- g forbattring ar en institu- tion, som skulle blifva till stor valsignelse ora skilda grenar upprattades bland skandinaver-n- a och skulle lAngt ifrAn att for-hind- ra deltagandet i wardets moten, tvartom gifva en valbe-hofli- g forberedelse till att sA mycket snarare deltaga i de De goda motena. a haraf skulle utan tvifvel snart visa sig, sarskildt skulle ett valgorande inflytande gora sig markbart bland denykomna, hvilka under de forsta tvA a tre Aren icke kunna med lordel deltaga i de engelska motena, utan fAr utan herde gAende som blifva de, i saknad af passande uppbyggelse, ett lat rof for synd och affall. Vidare skulle det blifva af oberaknelig nytta forde unge man, som mAhanda blefve kallade att 'gA pA mission. De som med uppoffring af tid och penningar varit ute och utrattat natt och jemt sA mycket som att lara sig hAlla sin afskedspre-dikan- , de Atminstone, kanskeega en dunkel aning harom. T or att tillfredstallande ordna dessa angelagenheter och for att fA antvdde stotesten och en-gels- fruk-tern- fdrar-gelseklip- i Zion lyckligen pa d, ar det att hoppas att framstAende landsman stalla sig spetsen for reform rorelsen och till stafspresidentskapet med petition harutinnan. i ingA z. -- |