Frisinnad y&clotidn In g for Svenskarne bland Klippebergen Kontor: REDAKTOR: U:o 24 OTTO RYDMAN Hvem hiilsar gAendet af sig hatten. ni pA?" frAgade jag honom hbfligt. "Er smarta", gaf han till svar. Andra kvinnor, gjorde mlg likale-detecken. De tre eller fyra forsta hoterna af "Tristan, icke de allra forsta, utan de som folja och lyfta den melodiska frasen till sin hdjdpunkt, bch sjongo sltt af smarta fyll-dtema. De glngo och kommo pA sina krokiga ben, vaggade sig pA sina Sinaia hbfter och nlckade med do svarta hufvudena. Snart fortjuste eller mig nya och bfittre vlsloner. MAnen glck upp, dess skara sklmrado som svfirtadt silfver och pA min frSga svarade mlg m&nen: Pierrot fir dod och jag sorjde ho- Tva bdtar i sommarnatten. s Af Daniel Fallstrom. tillfita vi oss aftrycka vackra dlkt af Daniel den allra senaste, som flutit Or hans penna. Skalden tirade den 26 Okt. sltt men hans 65ng klingar allt fortfarande lika frisk och ung. Ur Idun Fall-strb- Pa FJXRDENS speglande vatten med rosiga skyar 1 tva batar i sommarnatten hvarandra gledo fiirbl. nom. Den ena var blomstervirad fr6n den ljodo sang och skratt, karlekens fast blef firad dunkelbia Julinatt. Uar 1 En natt vlsade sig for mig en filskad, oforgatlig afllden. Jag hade filskat henne, som varit mlg nfistan sAsom en syster, som en broder. Hon hade vid den forskrackllga branden, som under en natt forvandlade ett heit stadskvarter Paris till en fasans plats. Och liksom uppstigen ur Dantes Inferno forefoll sig fifvenjjusge-stalten- , som lAngsamt kom nfirmare. Jag igenkande henne genast pi hen-net ansikte, som vlsade marmorns och hennes nu snohvita hArs gloria, som omstrAlade en ung gudinnas panna. Parlor smyekade hennes flng-ra- r och handleder, hennes skuldror, hennes hals och hennes hAr. Och parlor bildade afven vafnaden 1 hennes drakt, som glanste som . parlemor. Hur kommcr det sig, syster, vfinde jag mig till uppeubarelsen, "att du fir sA skbn, skonare an i lifvet? Och hvad betyda alia dessa parlor, som Kan du icke gissa lig?" det? svarade hon mig. Parlorna firo do tArar, som grAtits for mig. V1U du att vi gemensaint bedja ett Ave Maria? Jag var gfirna heredd, och sedan vi slutat, frAgade jag vidare: Hur kommer det sig, att en parla i ditt halsband saknas och att det icke gAr Emedan du har gldmt att ihop?" Sedan saga amen, var hennes svar. jag sagt amen, visade sig afven den . sista parlan, och kedjan gick i 19s 1 Den andra var mdrk som doden en klagande, tung musik tig bredde med aftongldden ofver skymmande, vasskront vik. en femtloArig omkring tvA meter l&ng Miinchens popularaste Sa slukades de af natten... Min frfiga fdijde dem at: "Fauns lyckan ombord hos skratten eller hos botgbrarsaiig och grat? Sak samma! Holt kort Sr lifvet en k.vss och en sorgesang forgiingligt, pa vattnet skrifvet, det gjunker 1 biiljornas gang. Morfinruset. Camille Bellaigne atergifver Gaulois" de bekannelser, som en af morfinpassionen beharskad van gjok honom oin sina af giftet utlosta Da ott annat uttryck icke visiomr. star mlg till uuda", borjade moiriui sten, som energiskt protesterade emot att beskyllas for morfinism, sin maste jag noja berattclse, t mlg med uttrycket drommar och toner. Men jag far icke uraktiata att narana att dot tillstAnd i hvilket morfinen forsatte mig var absolut fritt fran nfigon som halst storing eller skakning. Jag sof icke heller. Mina illusiom-utspcladcs infiir ett vaket medvetande och tva vidiippna ogon. Det var som om en mjukt smekande vag uppsteg i mitt inre, som trangde tillbaka smartan och slutligen afven utslackte den anda till minuet. Likas var med frnktan. Lika litet som det gafs en smartkansla i tiden, lika litet gafs det en framtida smartkansla. ja, icke ens forestallningen om en Jag dok ned i ett djnpt valbehag och hade den underbara kanslan af en som fullkoinlig sjalsfrid, en kansla, likval var fri frail hvarje sensnel ro relse. Men detta fysiska hvilotillstand be tingade alls ieke nagon andlig stagnation. Min ande lifvades tvartom af ett dfverskott af kraft och varksainhets-lustKort sagdt, jag kande en glfidje bora icke kan jamforas med nagot, en tanke, arbetshag, vallustrus, som lef de i full frihet, for hvilken inga skran kor voro satta och som hvarken kande moda eller utmattning. Ingenting ofversteg dess kraft, allt lag inom dess strAlande ljuszons omrade, som upply-stafven den miirkaste vra och lat allt uppenbara sig i genomskinlig klar het. ingen speUulation, syntes mig for hog, for fjarran eller for djnp. Alla larosatser voro af sjfilfklar begriplig het oeh alia problem losta, eller ratta-rsngdt ofvorhut'vud existerade ingen-tingsom annu behofde en ldsnlng Och afven om faran hade jag Icke den ringaste forestfillning mor. Om mina rummet bredvid sofvande barn skrikit till af flngcst eller smarta, hade jag siikert ieke koinmit pA tauken, att de voro fara eller behofde hjalp. Hvar ken for dem eller for mig syntes nAgoi vara ntt frukta. Samma valgdrande oeh skyddande ddesmakt var borger, for deras och mitt skydd. SA fdrena-dsig mod intelligensens fdrfining ell minering af vlljekraften. Drdmmarna, som min fullkoniligl vakua ande fbrogyckln.de mig, voro al mfingfaldig art; somiiga hehagadc mig for sin besvnnerlighet, andra for sitt poetiska innehftll. Jag ser iinnu bord studsaren pA min byrA, hur den traf vade vag pA sina tvA smA nr det mils singsbeslagna fodralet utvaxta ben Den sprang och slog liksom galen, och uar ett af dess ben trasslade iliop sig med det andra, foil den oeh jiimradc sig med siocknande rest, att ingenting annat Aterstod den an att do. Vissa visloner rorde min smarta. Jag kande den Ieke, men jag sag den sSsom ett fUiiduin. sAsom blott jus genom mins nervers grAa natvafnad. MAngen gAng sAg jag en liten man i siiten, svari rock mddosamt smyga fram pA den Han rag dammiga landsvagsbanken. lade vid hvarje steg och tog vld forbikAse-rand- 1 r t . , 1 Nfim-ligen- oeh frAn stadens-kvalvimmel i frAn tung och disig Li loch grAa rokar, frin skumma grfinderrSainmuppfyllda kriikar; Jag lfingtar ut till sol och klarblA him mel. lag lfingtar ut Ett alldeles enastAende numiher gafs nyllgen pA en cirkus i Paris. En ung hinduiska, m:lle Siva, sAsom hon kallar sig, upptraddo med ett antal lefvande krokodiler, som hon tamp och till stor del sjalf dresserat. De flegmatiska och lomska djuren lda sin harskarinnas ord, narrna sig henne fdrtroligt oeh lAta sig smekas at henne. M:lle Siva hiirstammar frin en fornam hindukast; hennes fan.ilj tillhor prfistkasten som vidh&ller myc-ke- t stranga och konservativa former. Den unga flickan tillbrakte nAgra 9r i ett af engelskor ledt pensionat och fick en stor forkarlek for europeisk kultur och bildning. Nfir hon sedan Stervande till sin hemstad hade hon frigjort sig frAn sin kasts fordomar, och hennes emancipe-radvasen betraktades med misstro och fiendtlighet. DA hande det en dag att en resande engelska kom till och pldtsligt afled diir. Ingen ville berora den dodas kropp, emedan alia trodde sig bli fororbnade darlge-nom- , endast den unga emanciperade flickan vAgade visa engelskan den sista tjanten och hegrafde henne med en gamma! tjanarinnas hjalp en park. Nar detta blef bekant, den lilla uppstod bland befolkningen staden en allman forskrackelse och en ovilja mot henne som vAgat kriinka de heliga sederna, och med afsky vande sig alia, iitven hennes narmaste ifrAn henne. Nar man slutli-gehotade henne till lifvet, flydde Siva till Kalkutta oeh m&ste har taga plats i en liten cirkus, dA den engelska pension i hvilken hon uppfostrats SA giok det ieke langre existerade. till att hon blef djurtamjerska, och snart valde hon som spocialitet att tama och dressora krokodiler. SA godmodiga och somniga krokodilerna se ut. lika farliga och ilskna firo do, och den fruktansvarda kraft som dessa djur besitta i sina kakar och sin stjart, har redan kostat mer an en tiimjare lifvet. Xfven m:lle Siva har redan flera gAnger ined knapp nod undgAtt doden. Holt nyligen utspela-den sAdan spannande och farlig seen mellan henne och krokodilerna. M:lle Siva fodrar alia sina djur sjali och sarskild forkarlek iignar hon de SA satt hon en unga alligatorerna. dag pA en Hank nara reservoiren i hvil ken de gainla krokodilerna sofvo, hbll en af ungarna pA sina kniin oeh ma tade den karleksfulit med sma nar djuret pliitsligt gled ifrAn iienne oeh hoppade till de gamla. DA krokodilerna med forkarlek uppata si na ungar, var det knappt nflgon mbj lighet att radda den lilla undan de gamlas glupskhet, men djurtfimjerskan vagade med egen lifsfara feirsbket att radda sin lilla alskling. Hon stbrtadc sig i bassfingen, litande pA sina kroko-diiergoda uppfbrande, men hon glrim-ddarvid darvaron af en Dykomlins, 1 mfida, slak-tinga- ; Aska och tankar och begfir lb lumpet gnoda. Jag lfingtar ut till hlfia, vlda fjilrdar, diir biiljan dansar hfvei' skummigt vat- man. ten. Jag lfingtar knyta handen fast om ratten och segla bort mot obekanta vfirldnr. apo-teke- t. Miin-che- bfver-raska- 1 brfid-ska- dar luften hfinger tung af kampens folj mlg dA, lAt rodnt kosan otyra till fager skfirgArds stfimningsfulla bar; till bppen haf, dar Blormen vrfiker SA r Bjoar och saltskum stfinker bbgt yra! 1 loEslfippt d ) kuttei! fram t. ofver skumhvit kam. Det Btanker och frfiser hon gor fart som en racer och k ranger och lutar ' for fulla klutar. Det fir glitter pfitvfig det fir sol ofver sjd och aeglen de glfinsa 3om bvitaste sno. Med blfigul flagga , hiigt ofver svallet. och S. SS. BtandeV'. r pA toppsejnfallet, for storsegel, foek och ballong som en fAle sprAng rundas Kanholms stAng. Och som en blixt gAr ffirden ut ofver milsvida fjfirden! Som en pil flyger El-jo- 1 i diir anting jfiktas och dfir alia hiil-sad- Mir-zapu- n a nic-l:ad- Kal-kutt- a 1 Jag lfingtar bort frfin storstadslifveti stor-n.and- e En krokodiltamjerska. ju nar eom bklBt ; sjunga Vlntern ra. sat In. Och vld sAdant kan ju en liten betraktelse om Isen vara pA sin plats. Man tycker kanske, att den skulle vara det Annu hbgre grad pA somma-fen- , dA den skulle pAvfirka fantasien. sA att man vid lfisntngen hade fbrnlm-melseMen af en behaglig svalka. jag fir radd for, att den dA skulle vfir-kpA ett belt annat sAtL Den skulle namiigen vficka begAr efter Is, och dA detta njutnlngsmedel som bekant inte finns att fA vld den tiden pA Aret, skulle det bara bll forargelse. SA till vlda Ar nAmllgen isen ett af de mSnga exemplen pA naturens ordnlng, att pA vlntern, dA det Ar kallt oeh den Inte behfifs, dA finns det bfverflod pA den. men pA sommaren, dA man Inte kan lefva utan den, dA finns don Inte. Hur man andA lefver, frAgar nl? Mau koper naturligtvis fbr tlo 6re pA Sfiger man, att det akall vara till en sjuk, sA fAr man ea bit som &r nfistan Ilka stor som en valnbt. Den dicker alltld en liten stund, om man suger varsamt pA don. Den forstAndiga husmodorn kan lfigga In nAgot is, sA att det racker fbr sommaren. Hvar gAng hon fir ute pA en liten vtntersondngseftar-mlddagspromenai oingifnlngen, gAr hon ner pA den frusna Insjbn och upp nAgra bttar som hon tar med sig hem. Dar sveper hon In dem 1 palsvark och lfigger ner dem 1 kfillaren. PA det vlset konserverar hon bAde Isen och sobelpfilsen. Malen vfigrar namiigen alldeles att fita tskyld solbelpals. Den fordrnr att fA den serverad vld fAr det vara. Annars Det djurplAgerl, som mA anses Ugga 1 att undanhAUa den stackara malen dess fiida, bfverliimnar jag At Snt .V fAglarnes vfinner att belfra. Liksom Isen sAlunda upptrAder pA olfimpllg tid, forekommer den cmksA oftast pA olamplig plats. Vld nordpo-lefinns det ju alldeles ofantliga upp-la- g af varan. Men diir satter ingen vfirde pA den. En liten eskimAgosse, till som finge en skridskobana skulle in.e visa nfigon storre fbrtjusning. Det finns bara en omstfin-diglie- t som skulle hindra honom att kasta ut den genom fonstret. Och det fir, att det inte finns nfigot fonster. Dfiremot lfigger den hinder i v&gen for folk som vill fara upp och se pA nordpolen. Ni tycker fbrstAs, att de inte ha diir att gora. Om de ville fara ner och upptficka ekvatorn. det skulle ni kunna forstA, sfiger nl. Ekvatorn fir Atminstone en linie. Men nordpolen fir bara en punkt, alltsA ingenting. Och att uUatta sig for nagel-trfinfiir att fA se Ingenting, det ar vfil fiugan. NA, det kan nt ju ha rfitt i, men det ar i alia fall en oskyldig fluga. Och medan herrarna ligga och slAss med isen, hitta de inte pA nAgot annat ofog. Hvem vet hvad en sAdan herre som Cook skulle kunna ta sig fbr, om han Inte hade sin lilla nordpolsbiuff. Afvenledes llgger isen i stora mAng-de- r I)et fir den som gor pA hoga bfirg. dessa sA tilldrngande fur turiRten. Man kan nog falla ner och 1A ihjfil sig mer. inte sA behfindigt som frAn ett i bfirg med Is pfi. Turistforeningens . Urkoping forsok att genom utplante-rande af hananskal pA staiiens bfirg gora detta mera lockande fbr turister-na blef ingen success j Men naturen fir vfil infe till bara fbr turisterna, oclt om vl andra fredliga ntiinniskor vilja gA npp pA ett bfirg for att se pA utsikten, sA penerar Isen oss j rfitt mycket. Jag liar ocksA satt mig sinnet, att jag inte kommer att be-- I stipa Montblanc. forriin man tagit bort isen. Orit byggt eu hiss naturiigtvla. sA-g- i. 1 n Hfir friskar brisen hogst betydligt och sjbn gAr hvit sA langt du ser, Han kommer ocksft mera svdligt och trfinger kuttern mer och mer Ip ballongen! Hal an skoten! ; Det buktar tungt i sidans trfi och tag ett stadigt spjiirn med foten mot luckekarmen ned i lfi. Hvita vlngen mAsen doppar, nfir den stortar mot sitt rof, solen silfverdroppar och glittra efter hvarje lof. Hfir fir friskt och fritt och hfirllgt under hafvets fria lag; och du super in begarligt nyfiidt lif i lAnga drag! d 1 Priktigt hon seglar! ffirden, snart bakom oss ligeer Vlndsnalibt gAr Kanholmsfjiir-de- med Yxhammarkuhbens stAng och fyr. Nu lfiar Runmard. Kuttern sig reser; skummet ej lfingre om bogen frfiser, hon lfittar pA rodret och battre styr. Dar framme strandema lysa sfi hvita som vore de sknpta af renaste krita: de draga krlng Sauddn ett skimrar.de band. Har fir parlan bland skargardens iiar som famnas af Ostersjons svallande sjiiar: en pfirla af furor och klippor och sand! e 1 &n-d- ! j Mellan Sandd och Korso, I trangsta let gAr vfigen, som leder till vinknnde : hA niA-le- t I det lilla idylliska tfioka Sandhainn. Har kiinner Big seglaren nfistan som hennna m rdiskt veka och motes af iniiinenas hviskande vemodsfulla, frfin fiol oeh kandklavrr. stamma Det fir om seglarehragder oeh seglarenamn. De firo mina patienter. Diir bland bjorkar lustigt svinga folk, som inte har rftd att sbka andra i dansen par .un par, s!g LAt Klart att fira gA kroken! af stadens lfikare, oeh sA komma de de glada skratten kinpa oeh lute pike-- , klo- - och fockefall; till mig. Jag tager naturligtvis som en gladjens fastfaiifar biorken sladdama slira betalt af fattiga. nu fir dagens scgling all. Journalisten blef bortAt en timmes lid hos den alskvarde prinsen, som dag Nu stiper i bster on Vfil fiirtojd i rokens ringar talade om hur det oyarksamma lif, de mod morgonens rtapga'finkta, friska kuttern belt kokett gungar fiesta prinsar fora, hade afskrfiekt ho-- , bob a g. som en svan mod ffillda vingar nom. Han hade fid'gt beslutit, att Oeh ut ur hamnen for svallande klutar snabb och efter latt. flykten, han ville pbra nytia i varlden, oeh mod plfinsande saltskum, sotn parlragn darfor slagit sig pA de tvA ting, han sprutar. mast intrasserade sig for, namiigen styr kuttern for la bakom skyddande b musik och medicln. Naturligtvis hade Skymningen sig sakta siinker. mot bafvel, mot blAnande bstert jb. st.Ar f brand; det varit stora krafter rbreise for Aftonhiinlen annu blanker vaster Ifingt att. afhAlla honom frfin hans foresats, IJingt, langt susar farden mor vinkan-dmen han hade trotsat alia invandnin-- i skimrande en gyllne rand. oden gar, oeh nu kunde han med stolthet I solskenets glittrande, gllndrande Vida Brisen vatten mojiiat se tiiibaka pA, hur han genom sitt hvila lagt ; till stilla sig sA t lif ifrAn hade varksamma lAngt ut mot det fria frfin kobbar oen skar. ieh den ljusa sommarnatten nagot af sltt anseende, att detta Men stolt, som en halfsorn, pA nocken a; ikas trolsk i dromlik prakt. tvftrtom hade vuxlt. bAde hos adel och hon bfir den blAgula flaggan liogt ofver svallet ofrfilse-- , sedan han borjat utbfva sitt Ibr! FrAn stranden toner smeka och S. S. S. standert pA toppsejnfallet. fallrande mot vattnet ner; njttia arbete. dar-ute- 1 j ' j 1 1 e flo-de- for-spli- Enllgt onlnlngsstadgun fiir rikets atador fir Uen Inte halier pA sin plats Men darom kunna pA trottoaren. vara deiade. Afven om den kanske inte fir till nfigon nytta, sA framkallur den dock myckett oskyldig glfidje. t Iet forkortar och underlattar de smA barnens vandring till skolan om morgnarne, att trottoaren fir en bra kana. Xfven vl som firo gam-loch forstAndiga ha ofta svArt fbr att motstA frestelsen att Aka n liten hit. Och hvilket nbje man kan ha af att r sitta fonstret och se pA nfir folk omkull, kanna vl vfil Ute hvar. Det fir Ilka rollgt som cirkus. Jag vet en praktlsk affarsman Bom lagt sin trottoar sA, att den sluttar ner mot butlksdbrren. IA det fryser pA om kvfillen, hfiller han Ute vatten pA trottoaren. Och pA morgonen kan Ingen mfinnlska gA forbi hanB bod. Alla mAste In, ocb dA man vfil koinmit In, kan man ju Inte gfirua gA utan att Han gbr mycket goda nAgonting. afffirer. Jag kan tlllfigga, att pA sommaren stryker han BApa pA trottoaren. Det fir nAgot dyrare, men det betulnr stg. Emellertid finns det Ju undantag frAn regain om lsens olfimpllga SAlunda Ifir dess tlllvaro den slblriska Jorden vara sfirdeles fbrmAn-llfbr smAbrukaren dfirstades. Det fir sannt, att smAbrukaren har Ute BvArt fbr att fA upp Bln potatls, fast det gAr ju med lito dynamlt Men till gengfild blinder det allt mm oftast under att smAbrukaren ett fruset mammutdjur. Ett sAdant fynd fir hog grad Kottet rficker till mat At det bllr kanske fnmlljen ett helt Ar till och med nAgot ofver till afsalu. Af Sklnnet fAr han en bAde varaktlg och elegant pfilB och for skelettet betalar hvilket mu bm Bora hfilst med glfidje fem kronor. Det var Just en dyllk naturens som gaf professor Blsloben MCn till den nietod att fbrlftnga lifvet, som en gAng kommer att gora hans namn ryktbart. Antag att en man vlll bli tnson Ar. Iet vlll Ju Ingen, men dfirfbr fir det sA mycket lfittare att antaga dot. DA r gAr han till prof. E., som genast r In honom en glacedosa och ner honom. Sedan anbrlngas han Jorden pA tlllrfickllgt djup for att vara oberord af temperaturvfixlingar-ne- . afse-v&rd- a 1 hal-ka- ko-p- a fbre-koms- 1 1 lion-ser- 1 In-bec- pae-ka- 1 fry-ce- 1 Om tusen Ar grfifver professorn eller nAgon annan upp honom, honom behar-skad- e NAgra herrar och diskuterade Kfiserl Rf Purra. Nu kan man Jo Hvilken ande som dem. 1 for-satt- hallu-eina- 1 Prins Wi'helm vid en Board af Kung'iga Svenska A Cram Hold Stockholm. En fransk journalist vid namn Marsom nyligen besokt e upplefde dar nAgonting, som honom i den storsta forvAning, och som han darfor skyndat sig att berfitta for sina landsmfin. Han besokte en afton Prinsregent-teatern- , diir man gaf Wagners Under en mellanakt dok en alilre, stAtlig herre fram ur orkestern, som var placerad under scenen, och mottogs strax af publiken med e hifall. Den stAtlige herrn leendo till hiiger och vanster och gick darefter genom salongen, under e det att sA vfil darner som herrar ytterst vordnadsfullt pi honom. Hvem fir det diir? frAgade Hutin en teatervaktmastare. Ni har nog inte varit i Munrhen s fbrr, svarade vaktmfistaren leende. skulle ni kanna vAr prins Ludvig - Ferdinand. Ah, jasA. Jag trodde att det var nfigon, som spelade i orkestern. Det Sr det ocksA. Hvad betyder det? Det betyder endast, att prinsen i alia operor utfbr forsta violinpartiet. Han ar namiigen miistare i musik, och det gAr ingen afton, utan att han intager sin plats bland ofriga medlemmar. Alla saga, att han ar den basta kamrat, man kan onska sig, och kapellmastaren fir entusiastiskt fbrtjust i hans fina spel. Det ar inte for mycket sagt, att han ar Miinehens popularaste man. Huiin blef naturllgt ytterst ofver att finna en medlem af bayerska kungahuset som vanlig och som iikta journalist lieslot han strax att interviewa prin sen. Redan samma afton skref han ett href till honom, oeh morgonen diirpS lamnade en lakej honom pA hotellet de besked, att prinsen vantade honotn vid half Naturligtvis skyndade Hutin sig vag, men dA han kom till det kungliga dar prinsen bor, viintade honom en ny ofverrasknlng. Forrummet var namiigen fylt af en miingd tarf-lig- t kliidt folk, alia kvinnor, och de fiesta med smA barn pA armcn eller i viilsignat tillstAnd". Innan Hutin annu hunnlt aiistfilla a ofver detta niigra forskningar fenomen, stod prins Ludvig Ferdinand bredvid honom, iford en lung, hvit linnerock. Ja, forlAt, att jag tager emot er denna kostym, sude prinsen Jag kommer direkt fr9n kliniken. ? FrAn kliniken Ja. Vet ni into, att jag fir Jo, jag har varkligen studerat vid universitetet i Munchen oeh tagit Nu praktiserar alia mina examina. jag som lfikare vid barnlmrdsliuset har. NA, dA forstAr jag damerna cel Hutin, Church Street (40 E. 4th South). SALT LAKE CITY. Funderingar om isen. , n ren-he- under eviga stjarnors brand tom parlor dropparna yrde fran Iyitade arbiads rand. 1 Prolog af krokodil som icke lydde hennes blick och ord. Detta djur reste sig med vidt uppspfirradt gap mot djurtamjer-skaoch hade sakert krossat henne mellan sina tfiuder, om icke hennes trognaste och aldsta skyddsllng, den mer fin Jack, som var annu lfingre och starkare an den argripan-de- , bllfvit hennes raddare. Jack som genast insAg faran, i hvilken hans svafvade kastade sig emellan henne Och hennes fiende, tfickte henne med sitt tjocka pansar mot angrP paren och gaf denne en fruktansvfird stot med sina kakar. Djurtfimjerskan var raddad. men det andra djuret bar de lldit en svSr skada, sA att man tankte pA att doda det. Men detta tillat icke m:lle Siva utan med tjalp af en djfirf litkare fdretog hon den svA-r- a operationen att sy ihop hans sAr, sA att han raddades. Hon har sA vfil att de i sina skyddslingar, uppfostrat hennes nfirvaro t. o. m. ISta utdraga tander ur sitt ofantliga gap. s Men bada ungdomen styrde d-- 34 1 Ifig-ge- r kallt vatten fbr att laka ur Isen och ger honom en elektrisk stbt, sA att han vaknar. Fbr sAkcrbetens skull har profeesom gjort ett forsok med en kanln. Man fAr se om tusen Ar. Men afven sA till vlda kan Isen vn-rtill nytta, att den underlfittar af de .sllfverpokalor, utan hvllka en modfirn yngltngs rum orlginellt. Ett bekvfimt sAtt att fdrvfirfva sAdana fir nfimllgen att Aka skridsko antlngen fortare eller 1 . krumelurer fin en annan vfir-ka- e yng-ling- Denna ldrott har lfingo Atnjutlt hbgt anseende. En vies ffirdighet hfirutln-navis anforcs af akalden sora ett fbrsvar fbr den llile aerlippn klent vanartlpe Frltjof Torstensson. Irciis famn. Han rltiir mfing runa Skbn Ingehorg Aker ofver sitt namn. 1 Isen kan emellertid Att rita namn vara farllgt nog. Frfin en liten stad pA Grbnland Jag har gibmt namnet. men kanske det fir nfigon annan som berattas fbljande; kommer ilifig dot En fro met fiende konst Akare dfirst.a-deronde sig en fortnlddag pA med att rita sin namnteck den blanka ytan. DA han af ning ifigsnat sig. upptfirkteg den handelse vis af en behofvande yngllng, som bgonbllrkligen fbrsfig namntecknlngen rued den kanda tixten; Tre mAnnder A dalo o. s. v. UvarpA han fllnkt ut papperet" och gick upp i Lankcn med det. Har skulle man kanske ha st allt sig det lilla arkti-sknfigot tveksam, men samhfillet diskonterades det med rbje. Och tldens fullbordan blef del en rfitt dyr liistorla fbr den framst&en Je konstfikaren, som ju Into kunde ncka till sltt namn. Kan skrldskofiknlngen alltsA medtii-rekonomiska vAdor for den ofbrsiktl-ge- , sfi fir rlsken att fbrlora hjartat Into mindre. Annars kan man Ju vfirja sig for faran genom att sorgfalligt gA ur vagen fbr den unga kvlnnan. Men pfi skridskobanan finns det Ingen mbjllg liet att undvika henne. Bfist som han snurrar omkring dfir, sA kommer hon som en liten pil och sfitter sig midtfor fbtterna pA honom. Det fir Ingenting annat att gbra an att hjfilpa upp henne 1 sutto sent en kvall llfvets underliga problem, sAdana de kunna te sig genom dtinmun frfin rj kande toddar och clgarrer pA en restaurant. SA foil tulet pA tankeofverforing och och slutligen sade hr Fetterkvlst: Jag lfiste fbr en tld sedan en lard hlBtorla om att somiiga mannl-sko- r hela sitt upptrfidnude Ufvet af nndar aflldna manni-skor- s andar, framfbr allt forntldens e 1 1 store mfins andar. En nutlda krigaro t. ex. behfirskas kanske af Julius ande, en modfirn tfinkare af ande o. s. v. De andra herrarna sAgo en smula skeptlska ut, och en af dem frAgade: NA, hvilken ande fir det som dig, Fetterkvlst? Hr Petter-kvls- t sAg djupt allvarllgt pA den och svarade hbgtldlig ton; Du ser tvlflande ut; men Jag kan forsiikra dig, att jag fir fullt och fast bfvertygad om att det fir Napoleons ande som bebfirskar hela mitt lif. Jag har ett sfi starkt begfir att vara den stv rande och befallande samt att leda stora massor af mttnniskor efter min vilja; jag drtSmmer jfimt och stfindlgt att Jag anfbr v&ldlga armfier och alia flender, och dessemellan att Jag stlftar lagar fbr all v&rldens folk. Jag tror ocKhA, alldeles Bom Napoleon, pA min lyckaB stjarna och nl veta alia att Jag liar framgAng allt hvad jag ordentllgt foresfitter mlg att utrfitta. Det fir bara det stora tlllfal-le- t som fattas mlg fbr att mina anlag rtktlgi skulle kunna utveckla sig. Ifall det kommer till en stor krls vArt lands hlstoria, ska nl f A se. . . I detsamma hordes klockan slA It. Hr Fetterkvlst tystnade, tlttade pA sltt eget ur och sade dfirefter med ett fbrlfiget leende; Nej, har klockan redan bllfvit sA mycket? DA mAste jag genast gA hem Jag har lofvat min huBtru att vara bemma senast klockan 11. - Tim. snde den orre sort hade stfillt frAgan till Fetterkviat, det mlg findA som om Napoleon Bonaparte inte precis brukade ISta sin hustru kommendera sig; men kanska (lln fru sin ordnlnig behfirskas af nfL till exempel Xantippas?! gon ande Dumheter- - svarade hr Potter-kvls- t. Ingen Xanttppa har nAgonsin behfirsknt en Napoleon. Nej, hon af hartlgens at Wellington ande. 1 1 1 ner-vxir- fore-fall- 1 En affar fbr omaka skodon. Vld en afsides belfigen gata I London finns det, berfittar en korreapon-den- t till "Frank. Zeltung, en skoaffar, som uteslutande bedrtfver handel med omaka skodon och drlfvlt upp denna specialltet till en mycket betydanda hojd. Butlk och lagerrum firo fullprop-pad- e med tusentals skor och stbflar af alia former och utseenden, men bland dem flnnes icke ett enda par, som ho-r- a tIHsammans. Det fir hbgerskor och nsterskor och afffiren fir dfirfbr fbga nd bland normalt utrustade mftnnl-skomen sA mycket bAttre bland kryinpllngame och det Icke blott London och England, utan t. o. m. de kolonlema. Sarsklldt fir det naturligtvis de beklagansvfirda, som firo utrustade med endast en fot, som utgb-r- a affarens kunder. Prlset fir vasent-llg- t billlgnre fin vld bestfillnlng hos en skontakare. Hufvudparten af lagret forvarfvas genom lnkop af monsterlager. DA handelsresande resa ut. fbrses de namiigen med halfva par skor, den ene med endast hbgerskor och den andre endast med vfinsterskor. Intet under om de sAlunda skilda aldrig ftterfinna hvarandra, utan s sfiljas fbr en spottstyfver till de skoaffar. r, 1 1 bri-tls- sko-pare- n enfo-tade- s 1 1 och frAga, hur det stfir till. Och sedan et man hur det gAr. Det ena ordet ger det andra, och innan han vet ordet af, fir det fardigt. Det. finns ju vidunder, som Ingenting biter pA. En sAdan herre kaa se en liten kvinna stbrta omkull och svimma af midt fbr hans bgon, utan att det Han brkommer honom det ringaste. hugger bara upp en flisa ur isen och shipper ner den pfi halsen pA henna. Det fir ju mycket vfirksamt, det fir lute tu tel om den saken. Mon det fir hjart-lbst- . UkasA innebar Isen en stor fara fbr nykterheten. Det forvAnar mig, att man inte har tankt pA den saken for-uDot fir Ju isen som gbr drvekerna sA lockande. Ljum blost dricker vfil fin sin hojd till nodtorft. mer pA ingen Men kail pilsner fortfires med vfilbe-hafifven sedan den vfirsta torsten fir blfickt. Fbljderna torde vara alltfor vfil kfinda for att har behbfva vidrbras. Det skulle alltsA otvlfvelaktigt vara till nykterhetens fromma att sfitta stfimpel pA isen eller lfigga forsaljnin-geunder Gbteborgssystemet. t. g n