OCR Text |
Show 5B En flnsk tidning's Fran (Bamla vvvivCIi, Svenska flottan har dagar fdtt i dessa valkommeo och vardelull tillokning, dess forsta undervattensb&t "Ilajen", som utan nAgra vidare ddpelseeere-raoni- er lopte af stapeln frAn tlottans vart pA DjurgArden, der bAten blifvit byggd. er Till byggnadsplatsea bar den tid som arbetet pAgAtt, ingeii obeborig fAtt tilltrade icke ens de fiottans officerare, som ej direkt haft med bAten elltr dess konstruktion att gora. Tills vidare hor "Hajen liksom eu 12 Aug. WOi. Vtah.kORMSP0tfDEtfTEliPredagen den 2 Just I flyttningstiden. Xnnu lyste stickan. Den sorgsna revisorns anslgta fAg annu en gAng och yttrade ailvarligt: vacker tan-ke- , gick det tydligen en dorr hdgt up-pofver honom. Steg hordes, svaga, drojande; det var tydligen en qvlnnas. De kommo allt narmare och han drog sig alldeles in At trappgAngen for att icke vara vagen och for att obemarkt lakttaga, om icke porten blefve oiipnad 1 hvilket fall han tankte gifva sig Se kunde han lngentlng, ty det var nu morkt som 1 en sAck 1 den krok, der han satt. Men han horde nAgot, som kom hans menniskovAnliga hjerta att klappa: lju-daf qvafda snyftningar frAn den ankommande, och innan han vidare hann tAnka, nedsjdnk tatt vid hans a en varelse, vida olyckligare an han sjelf, derom var han viss. Vare.sen stodde helt obesvAradt sitt hufvud mot bans axel, som hon tydligen tog for en iedstAng, och sA grat hou som om han varft en trolos alskare, den der nyligen felaglt upp med henne. Aldrig hade vAr hederlige revisor varit 1 en sA kinkig belagenhet. Den var honom sA nAra, att hon kunde taga hans nAsa for sin egen, om hon under tAreflodet tankte putsa denna, och hans axel rigtigt skakade under henne upprepade snyftningar. Skulle han alltjemt agera IedstAng eller skulle han ge sig tillkAnna som menniska? Ilan foredrog det senare och yttrade ett aktningsfullt hm". Herre min Gud, hvad var det, skrek den sorgsna till och for upp, fins nAgon menniska hAr? Tyst, tyst, varnade revisorn som om han sjelf varit och fruktat att nAgon skulle se det, forllta er pA mig. mitt bAsta fruntimmer, fast jag kommit hit af en Jag har blifvit inlAst hAr mot min vllja, men. . . Och jag liar blifvit utelast med min vllja, mumlade den okAnda, som for en stund upphort att grftta. Iet gick en herre upp liar for en dryg halftimme sedan, upjiiyste revisorn, och dA kom jag af mirstag att fdl-j- a med. . galen uppgAng. forstAr ian e Vine lnaekordera sig jom en med utsigt till lungmos och h kolpojke, vilken PaivAlehti, om lordagarne och den ofriga vec-,a- n lost for alltid Hvarenda skorillterar uppsats, korl nyligen indragits, tv& och tvd dagar a rad en annan utkomma Ar 1889 samt flier ling, bflr gerna ha sin hjelte elle matsedel. Men incnlos mat, s4 bar under dessa femton Ar varit Innu hellre sin hjeltlnna. Som vi kun unde de gerna gA upp p4aprop4 och Rydberg na prestera b&da delarne, hoppas vi bl fd en ordentlig biff. Det kunde de Just indragen Ar 1899 pA tvA, 1900 dubbelt v&lkomna, fitminstone hos d bedrofvelsen. pA tre, 1902 pA fyra och 1904 pA af vara bft modeflybehofva lasare, sorn Icke en mAnad, afvensom tilldelats na, att de endast Ifea -- stamningsstyj ,Vlsade sig att qviinon ngtigt treflig- helat efler en e6B&tt inalles fem varningar, ken", hvlLka bdrja tKih fortgd under butelj latt vln. De hade borjat med att ifttt dlmma samt besl'ar-lighet- er. som han hyste en sA 1 be-gy- nte 1 e tlng tror - Ljuga dessa drag, sA fins lngensom talar sanning; jag p& er. ar det afgjordt till den revisorn hogtldligt. yttrade Men hur skall ni reda er till dess och sArskildt tills morgon blttlda Icke kan ni yAl sitta hAr heller? Jag skall sitta hAr, svarade bestamdt, och morgon vet Jag hvart Jag skall taga vAgen. Mina DA 1 1 i 1 sluta med ett omindst n Torddma alia flyttnlngar 1 verlden; de , frigetecken. VI ha allt-still att borja med rerkP1 vAn-ne- r kand for sin stora beundrau aSt 1 ett fal1 sl'ratta(le de lcke: ligen en hjelte, en hederlig gammJf fOr icke skola sin dorr stAnga mig. lor Japan och sin bergfasta tro, Jen daliSa kostnad och fdr-haungkarl, tankspridd och forsynt lli:t,tan'en NA, dA skall ni Atminstone sitta I uq-dderaa Arthur under preten-naatt Fort t narmaste slarfviga med dessa kinkiga egenskaper.kuiRirgelse'80m den hAr, forordnade revisorn och 1AI tiden skall vara erofradt, har till hinna si iMigt p4 tJenstemannatW'108a hush&llerskjr Wroraakade dem. sin ofverrock falla som en hylsa ofvei Vre man inte 8& 8arumatden ensamma blomman. I fickan general Oku sAndt ett brefkort nan som knda till revisor kammarraH yttrade revlsora hemvagen. ni mitt visitkort med namn och med latinsk utanskrift och inne-h- ten lMer nkstan otroligt, men att halim Gamnlal-hyetusan ar gammal? Lunnlt dit ftr sakert. Fdrmodiigen', Ni skall Icke behofva gA lAngt, II: stillde han undan dem, tillfka med garagade hans lifvade vSn- JaS 8kulle dA nl uppsbker ert nyaliem. Samma P& svenska lyder skrifvelsen sA: lnBIlt,ng emot att gifta mig den loschema, embetslokalens tambur hvad sAgernl om det? Kan-B.khus Till Faltmarskalken al japan, la fOrmiddagar och kter.og alltsanl na 8tUnd' 0111 det nem!igen funnes en Inte bdet har sin hand med 1 detta Sveriges forsvarshem-ligheter- . hogvalborne Herr Grefven Oku. mans fttrst vid middagstiden, d4 hartfllcka nog Ung och husl!8 att hon vre ocksA? Nl gAr bara frAn den ena ASrd den lyckan... till den andra, och det Ar Jag lyckonskar Eder till att gickhem, Sk br0r skamtar- unS? e H m! v&l Kichson Hade han nftgot sadaik'i rAtt: nar man sagt A, ska'l man Mariningenior Carl hafva besegrat de fiendtlige Scy- Ung ja! Ilar du lnte sett dPt- att tillkommer aran att vara pappa therne oth att dervid baf;a fid; Just nu? Did sved revisorns hjertaf JU aldre sAga B, och jag bor 39 B. Skulle nl en karl ar efter verldens haria han tknkte pa den nir villervaila, till Sveriges forsta uudervatteus-bA- t vllja sAga mig ert namn? dess galagt lysande snillegAfvor. Jag sa kallade hem erbjod. Han hade uem dumma 9att att rakna Lina Dunge. och lojtnant Valdemar Mag frambar till Eder och Edra krigs-kamratmaka B0.ker han? Jagl 80111 endast ar ligen blifvit uppsagd fran den lilla trefl NA, vAlkommen 1 behorig tid, kA-r- a 52 &r noLr m!g med en flicka- hvara nuson blir dess lorsta betalhai-vare- . i ehan bebott ar, froken Lina! Och kanske ni nu vill fjorton innerliga tacksagelser llga vanlng, Sifr0r &r0 motsatta-octycker att det och lyckonskningar. Min hustru medan varden, en gammal enkemanj ha godheten slappa mig ut. Rocken fallit pa den idfn att gifta slg)ar ga,lfika Ijlyssamt. Ja, vi fa tanka kan ni sklcka efter adressen utan att sakenMen har hor nu Jag hemma; l)et tanka passtvdnget. helsar Eder, vidtberomde seger-hjelt- e. och lemna sintokiga vuxne son, soin hittills nAmna frAn hvem. Nu drar jag den Vordnadslullt Iin skolyngling vid i'alu laro-verbott tlllsammans med honom, revisorns tarva ock tack for en treflig qva.ll ! femte stickan. 0. A. vanlng, och sa hade denne nodgats at) Itf'lsorn s ag 1 gass.kenet pa sin kloc-hyr- a hvilken under sommarleri-eru- a Revisorn drog den, och vid des3 sken ka. Bevare mig, tjugu minuter ofver i Svenska I en alldeles Brest en annan stadsdel med och stangdes porten under en kyrkan. ny bai ett svenskt oppnades seglar Brefskrifvaien tar for gifvet, I denna nya vanlng holl hans hushailer elfva! Na Ja, egentligen komme han mellan tvenne trohjertade bgonpar lor att vinna praktisk ska som hist pa att stoka, hvilket hon da tids nog. Idet var icke som forr, n&r vexlad blie.k, hvilken lofvade godt fbr i sjomansyrket, aulande att innan brefkortet hinner fram. kallade att ordna. Dorrar allt gick den gamla vanliga taplatu-ren- . och och Afven holl det. fonster framtiden med fartyget liarorn dagen till skall Port Arthur vara fallet, och stodo Nu var han alia fall inne pa sin lemnade aldrig revisorn, oppna; alltlng lag huller om bul Lina Dunge Kristinestad i Finland. Farty- att brefvet der skall komma Oku ler; revisorns skodon hans basta sof gata. Inte tyckte han om den 1 och fdr sedan hon en gAng kommit dit. Hon eftersom den var ny. men varre &n fa, stofvelknekten pa formaksbordetj sig, blef aldrig mera utelAst och han aldrig get bevakades dag och natt al tillhanda. dtn var bt'et mdrk- e"er forefoll alt 'ar i en emma, for-koksmattan mera innestangd. Allt gick sin jemna, hoprullad enar man fann det gendarmer, I en hemsk belagenhet be- maksmattan innanfdr koksdorren J det kon,m 8a ja, siffrorna ofver gAng. ordentliga hbgeligen mystiskt, att yngliu fann sig en landtbrukare i n sa, som det brukar "ordnas vid K)rten kunde man alla fal1 8e temli-e- n Just Men nAr revisorns gamle vAn nAgon icke var forsedd tried sjd gen klart- Ger kom dessutom en annan for nAgon tid sedan. tid derefter besokte honom och de vid flyttnlng, som icke ledes af nagon gen nattvandrare styrande ditat, hvilket mansbok, och kaptenen mAste Under det han var ute pA sina fdrnuftlg plan. cn liten aggtoddy talade om den der bra nu nnan man flgtlgt var van lofva pA hedersord att icke slap-p- a 'ar sA dA blda kAnt sig af Den revisorns enda en slet iju-de- r bunden tlllhorigheter.i flyttningsdagen, sitt egor tjur Portnyckeln-e'ld i sA faroch sade: revisorn med om som hemlosa, smAlog yngliugen land, tillvaratogs omsorg, vaij lange och kom springande rakt Fr&n den dagen raknar jag min med ett halft dusstn punsch-ockorg tyget befann sig i hamnen. honom. emot Att undkomma dag tackar! svaiade var revisor Laga att du blir inlAst m4 konjaksbuteljer, till hur mycken lycka. och nu . . . smaG" Ednrlk Stdl bannlyst i var omojligt, och inom ett ogon-blic- k form kn for det hela vllja vl l&ta vara, artigt och admJukt sora min hedersbror! , . . forsta, A, det var han, den forfurlige! in med och skulle Just lyfta pa hatten hade tjuren kastat omkull osagdt. Den ryska laroboks-kommiteee snyftade nu Ater den okAnda Kan jag Revisorn hade naturligtvis atit sin och tacka annu en gAng, da den som lor langesedan honom. Har lAg han nu pA rygg smalde och igen porten iv)pa er, min herre. vili ni ut? hastigt ute, men gick pa eftermiddagen tillsattn i E'inland pA Bo.brikolfs med det rasande bemskt bolande mlddag -- 8 det vet Gud att jag vill, bekan-ntill nya vaningen for att se hur det Hade uppfdr trappan, trots att gasen reinitiativ for att sarskildt revide-r- a djuret ofver sig. Tjuren trampa-d- e upp Men var var slackt. han dan van vid reviBorn, men forst skulle Jag vtlja Da han bppnade dorren, redde honom hArdt pAenabenet och blef hansig". er till gagn, om Jag kunde, efter vara den forhAllandena de j skolorna anvanda histori-sk- a afundsv&rdc. han, dfverraskad att finna allt I mAtte han boll hans klader-natt ni Ar sA sorgsen. Jag bott, ty a firmer, upp att jag Hdgt pA steg full-gjojust rispa upp den skonaste ordning, men nftr en larobockerna, har nu en ar er annu och alldeles okAnd och lAng gAfvo stund, genljud visserligen ofver brostet en honom som med han pA alls Icke tjenstflicka, sitt uppdrag och inlemnat liksom morkt Ar det, eA ni kan inte en gAng Att (lit af forlamning 1 det samma vAr endast revisor trefval upp hade sig kom ena dA emot kknde, honom mannen till sin hornet, ett vidlyftigt utlAtande med nos lien fader. Xnnu en, se hur jag ser ut, men jag vAgar sAga for ett par, tre halftrappor. fick tag i den ring, hvari och sade: kors i all verlden, var forslag. Man tror sig lycka ol&st?' forstod revisorn att och han ringde oforskrackt pA till ven-ste- ,att jag har ett medlidsamt hjerta... kan Jag pA nAgot satt vara er till tjenst, veta, att forslaget gAr ut pA "fcn tjudret var last i djurets nos. caa gau nuste, gatt En lijalplos invalid i tre &r. Han holl krampaktigt fast i rin-ge- n f6r lltet eller tvk antingenforen trappa Efter en stund hordes steg och nAgot eA sag! fullstandig omarbetning af de trappor mycket Tack sA mycket for er vAnlighPt! oeh genom att hArdt draga och bad hofllgt om ursakt. Inkommen mummel. Herre min tid, tankte revilarobockerna enligt hor pA er rost, att den Ar aktnings-jfulli densamma fick han fatt! Ula Jag mAtte vara nu det till rigtigt sig, fann han hushkllerskan sitta p5 sorn, l)r. Miles Nervine gjorde mina djuret att program: sA skulle till men for nArvarande kan intet s Dorren oppnades, och i springan horhuk ett skkp bland buteljerna en sA smAningom vika nervfr starka. tillbaka, exempel "stora ofredens namn for mig. Jag mAste stanna hAr, tills tyc-kh varvid han sjelf af tjuren ofrivil-ltg- t mycket rbrd sinnesstamnlng och allt des en gAll och arg rost: "JasA, du icke fA narnnas. Detta namn, morgon bittl- det ar lagom dags nu for en heder- det bllr sA pass tidigt annat fortf,-- a . tll minga hr led J a af fdrfArllff hufrudrlrk ocb . Kmt drogs upp, sa att nan Kunae P& revisorns forsynta frkga,Knllor som torde vara en icke fullt mot-svari- g lig Akta man att... na, sum in, sa jag Ua, au om dix-pur IjVluu plAor vid roten af hjiirnau ocb blef alutlltfen A sA kommit pA Icke n & o t kunde resa han Nar 5iga vanner, har. till pA till jag detta hus sig. ty slipper kopet! forkyla mig dUliR, att jag blef alldeles oedbruten af g hinna att ordnas ofversattning af den Jag fick anfall af yrsel och var aA evag . . bbr- - ktervAnder jag a d r i g. . . Mitt basta benen fortfor hAlla han Innan fruntimmer, att jag. hush&llerskan svarade igen qvailen, ocb utmattad, att jag ej kunde Ata nAgot vidare. traditionen fortplan-tad- e h&rita Och Bade att jag ej kunde lefva, att jag De nu lakare brast vAr hon Anyo grAt. revisor, men hann Inte langre, fast i ringen att slappa den- ett snyftande Jo!" Hcnnes s J u Jade skulle dd af fOrlamnlng, liksom min far ocb farfar. beteckningen pA de lAnga Men, fortsatte hon an fdrr han fasans en en var af afbrots ett skrl efter bj&lplOe Invalid t tre Ar, dA jag fick hOra stund, Jag samma hade varit en saker dod k d d hunne nog att ordnas. Hou var frAn e Dr. Miles1 liestoratlve Nervine ocb krigsAren i bbrjan af 1700-tale- t, den hvitkladda qvlnna nattrbja eA sjelfvisk jag ar! Ni skall fA komma talas om Gud inte mer an menniska, men vid anvftnda det. Den vlntern kAnde jag uitg i den, och af alia krafter bar ocb sedan flere ftn battre Ar, drog jag jag gjort ar pA finska "iso egentli-gefickan nkr det var friga om flyttning, troddc och paplljotter, som taglt honom for nt... jag hade portnyckein aldrig plAats af den fOrfftrllga bufvudvArken. Min Apttt Ar god och mlna nerver starka.1 Mrs, och detar sA att han tvingade djuret att nog somliga, att hon vore en trolikarl. sin akta halft och som nu slog igen dor- - nyss... jag tyckte precis att... tAnk Bucknell, "det stora 2y29 Oakland Ave., Minneapolis, Minn. om. . . I nArheten var namli-ge- Men det var hon inte, det viile hon upp-lys- ren midt f6r hans nasa. 1 mAnga Ar led jag af nervsvagbet, och kunde ej detta, som ej "kan komma i frA-g- a, folja sig. Det klingaile nAgonting mot . se efter mitt hushAll, eller hafva ouitanke out nAVid skenet frAn den ljusstake, hon ett bredt dike, med en gar-desgom, all odmjukhet fiirstAs, ty hon nar det galler forhAllandet got Min mage var mycket svag, bade fOrftrllg nAr vi reste er upp handc-n- , holl hade han sett emeliertid kanske k&nde sin en Kom-mhiifvudrftrk, ocb jag var sA nervds att pA tlo Ars Hon ocksA nog plats. sidan. andra pA yiste eu enda natt sof v it mer An en tlmme At mellan finnar och ryssar. tid hade som hade atit ut henne frAn den- att forstugdorrar, golfinlaggning och var det den? Jag tror visst jag har gAiigen. ej VI gAfvo ut hundratals dollars ffir dokto-re- r hvem landtbrukaren dit gaf tjuren och medicln. Jag blef fdrd till Chicago ocb Det, som i alia fall kotnmer att na pints, Ilka val som hon viste att hvad som var narmast omkring honom Ptickor pA mig. af speclallster, men till iogen nytta. Jo mycket rigtigt! Revisorn hit fick jag hrtt a talas om Dr. Miles Nervine ocb vacka det stdrsta uppseende ocb nAgra kraftiga ryck af ringen i "hut gAr hem. "A ja, hon hado inte var honom fullkomligt obekant Han anvftnda den. Jag var fArvAnad att det b jftlpte mig sA snart, och stor var min giAdje dA jag en oerhord indignation, nar det nosen, sA att blodet frustade om tehoft att slApa och trAla i all sin tid, forstod att han kommit origtigt hus tade sitt lilla etui, drog eld pA en Stic bArjade sedan fann, i och ka sA jag anvAndt eja fleskor, att jag var och himmel Atminstone sot hans granne gjorde ett djerft bederligt och arligt, om hon varit en eller origtig uppgAng sitt Mrs. W. A. Thompson, Duluth, fullkomligt frtwk. genomfores, ar att sA godt som densamma, trots haut, som nu sAg han tArarna! det mindes ofMinn, sAdan bAde Stickan som slock eget, Han den komma och men det den; lyckades hopp. s alia Fanrik StAls sagoer bannly-saapotekare sAlja ocb garantera fArsta flaskao A. B och C. de 39 nade, innan han fick rat t pA portnytv Dr.AllaMiles var det samma. Och inte hade hon Hemedles. SAnd efter frl bok om ur skolorna. I lasebockema ver det breda diket och prkatise-rad- e Adrese Dr. M'U-- Helinu kunde han inte keln, och Der stod han! hjArtsjukdomar. drog han en till, ilka nojd att str&fva med den hkr flyttnin-gen Klk ofver sedan Co., gardesgAr-decal, hart, lud. sig om komma endast fyra att fA inta-ga- s: han frAmmande herrn hade finge ratt pA den eller ej... heller, om hon inte hade velat, for komma, ty den vid sidan af detsamma, hvil- det kunde den gbra, som andA skulle last igen porten. Ringa pA der han Men der lAg den valsignade tingesten, "Torpfiickan, och "Den ken var forsedd med ett stAngsel eftertr&da henne. Det var inte vardt nyss sett den nattllga synen kunde In- midt framfor den Bktmas fdtter. Hon doende krigaren" samt tvenne af taggtrAd. Det rasande djuret att revisorn forsokte inbilla henne, att te falla honom in. Ringa upp portvak-ten- ? bojde sig hastigt red och tog upp den. andra. Se sA, min herre, yttrade hon Ja, men att for hans skull oroa stod bolande pA andra sidan di han Annu inte stAdslat nAgon; hon vinu kan jag dA Atminstone iaga, och artikelse-rienhon menniska sedan I : gAtt hvad ste nog hon viste, men det var lagt mycket tal. ket, uppsparkande jorden. och hArvid d.et samma, afven det. I alia fall skul- sig, .kunde revisorn aldrig mlnnas, att att ni komnier hem i Amerika", "SAngarfard hennes lapp i skenet af revisorns lif. Forst viile han hela han sitt le hans gjort bli till sAngkammare ordning som pAgAr i "SkAnska Aftonbla-de- t I red jo sticka pA ett t Stilprof. En inspektor san sAtt, som Ilka om ocksA hon sjelf inte skulle Atminstone fdrsoka allt annat. skrifver redaktor Lindquist de en gAng till en garfvarefoljan natten, betalas d som ord sade att den vore lycklig Ilan trefvade sig varsamt ned for ha sA mycket som en trasmatta att a i tidningen for den 14 Juli: "Yi bref, Atfoljd t af en oxhud till sitt vfirkande hufvud mot, ty lion v- trapporna igen. Tank om hans portnyc-ke- l som hade ett hem; hon hade inlet. . NA, och ni dA? frAgade revisorn Ack hafva fAtt alldeles tillrackligt al passade till fdrstuporten? "Ilarjemte sandes min iste hvad det var att uppfylla sin pligt efen rost sA brn som en hederlig med om icke! varr han NA, sAge nej, ty dessa svenskamerikanska pre-ster- s bud, som Ar en oxhud jerate hels-nin- g och passa sin tid. Det hade hon fAtt 1 skall inte ni gA upp igen? niormors. forsta ter sin vAningens trappfenster? af mor, soin val var fattig 'h till hertns fru moder, ifrAn valtalighet. Knappast en At I Rln stA att sAdana svarade hon. Det fins Det Aldrig! hander oppna foraktad men som fall alla dar, konsert har gifvits utan ett tal fru Amalia, som skall beredas. en aktnlngsvhrd tunnblndarenka gArden till lbland, och korume han ba- hem, som Aro s.ldana, att en hederlig varit af dent i konsertlokaleu under och nu lAg sin graf" och harvid sAg ra val ned pA gArden, funnes val n.Agon 0 vinna hellre gAr i sjon An tillbaka till bade dervid Om sAngen. sjellva sig hushAllerskan forgafves om efter utvag. Kanske skilde honom endast ett dem. Tankisprik. 22 & 24 E First South Strut, Revisorn bdrjado se fundersam ut. de yttrat sig kort och i sak, sA Det ar vAl till att lyssna till sin ende Ahorare: han hade flytt. Dock plank frAn hans egen gArdsplan, och Salt Lake City. Det var da narInte ert eget hem, det med afsigt att konnna hem till natten, fastan han icke klattrat under de hade ingen anmarkning mot dem hvad folk F. W. ARMSTRONG, BYRON GKOO, sAger. Men lAt clem ty sA sA vAl tier? han maste flnge fyrtl Aren, pass ambition tilltrodde revisorn Vice Pres. Frcsidcnt. kunnat goras, men att, sAsom fA den tanken att du ar Ack, siig ingentlng aldrig J. E. CAINE, Kas5r. att hans sAngkammare verkli-ge- forsoka! vidare, bad henne, i Rhode pA ett stalle Providence, hon. Jag har intet hem, Ingen mor, inrAdd f5r dem. skulle bli ordning. Nej; fdnstret var ordentllgt 16st. Bankanvisningar utfardas till Island, en slik talare i ofver en Mot ditt 5de modigt och blif Medan han gick ned for trapporna, gick en trappa upp till; kanske gen anforvant. Bry er inte om mig. personer i Europa s&val som i ball timroe satte tAlamodet pA tankte han, att han andA varit bra dutn, fans det nAgon takrAnna som gick fram' Jag Ar bara en ringa tjenarinna i en Forenta Stattrna. aldrig rAdd f6r nAgonting. icke gift sig med en hederlig "butt-r- e har, nAgot att haka sig fast vid, nAgot ovardlg husbondes hem, en sA kallad som det hArdaste prof hos publiken Det borde i denna verld ej liusmainsell, den olyckligaste varelsa och gift sig tid. Eller som...? Nej, intet, fortfarande intet! menniska" en hade belt och oss, som endast nas rAdsla, hat, uppblAsthet eller Atminstone bland aila. Hvem tror sig Om AndA dim der forsumllge Akta manbehiifva A en sAdan att forest taglt kort tid elter konserten att gora vrede. viivisa aktning mot en sAdan? snart var 1111a som nen, vantad, hushAll. ligor voro dock allsitt tydligen oss klara till affiird, det gAr dA Det tror jag, svarade revisorn tid plgor, dvt vill saga lndlvlder med le komma, sA visst som revisorn tankte rekommei ilerar sig for utloramle af I morkret .afmed Akta Don Quixotisk vardighet oeh sannerligeH for lAngt. for honom outveckladt n sig en och presenters ordningsstnne Den volumes bok , om AHa slags MEKANISKA ARBETEN, n ilrog en ny sticka. Se pa mig, min talang att forstora allt och till-st- ven med risk att bli ansedd fbr en sAsom reparering af tnnskiner, tillverk-nin- g En betdnklig invasion. hvilken biblen talari Jos. 10: 13 heller han Men icke ser som ut en jag hoppas jag intet. Det var hans fasta foresats nej, at inaskimlelar oeh modeller m. m, Stora skaror polska handtverka-re'oc- h och i 2 3am. 1: 18, har nu hederlig karl? att denna gAngen skaffa sig en "battre gyntes till. Verkslad 659 State Str. Tolefou lftitt-i svensk ofversAtlning. fabriksarbetare invandra O, sA gonomheierlig, bckrAftada Revisorn gick tillbaka igen och satte bara han kunde fA tag nAgon utan for narvarande till Kopenhamn. Originalet blel fordt frAn Jerusa- att anlita komnilsslonskontoren, mot sig pA nedersta halftrappan att fundera fllrkan af allt hjerta och gldmde bort bfver sin obehagliga belagenhet. Nu att snyfta. a De (lesta af dessa polacker lem, dA den staden plundrades, hvilka han hade en oofvervinnelig s Och jag siiker just en ssahen Men han skulle studera "Dagbla-det- ; Aterstod lngentlng annat an stora frAn ryska Bolen, de ta- till staden Napuli, hvarest det och var t sof denne att duglig husforestAndeisrtr. som der kunde ty man lbland soinn, utan la en bruten tyska, och Atskilliga upptAcktes i det sextonde Arhun-drade- t. fA tag Det var alldeles morkt lnnanfor jag Ar ofvertygad om att ni ar. reoch folk, det Jag tvekte Ar 1840 utkorn en af dem kunna hvarken lasa eller Svensk visorn bAst om. I morgon dag skulle den lilla fyrkantlga luckan. Och hvem tror pA bdet. Det har stangt mig inne skrifva. Orsaken till att de just ser ni inte nAgot SfversAttning, (rAn hvilken han borja; det var miusann hog tid. svarade honom for, nAr allt gick om- oeh er ute deri? Revisorn trAffade pA gatan en gam- kring, att icke denne "han' stallet var nu sA talrikt lemna sitthemland, den svenska nu blifvit gjord. Jo, nog ser det underligt ut, allar fruktan for att bli uttagna till Boken innehAHer omkring 279 mal bekant, heinlos sora han lv f(jlj-de-s en qvlnlig varelse.cn stac.kars mor med r tid. At pA ett kafA, drucko en tuttng oeh ett lltet barn, som hon efter mycket upptagande91 kapitel och kriget i Ostasien. I Kbienhamn, sidor, daKan ni satta tro till mig, som jag hon vid sedan sin soft om talade fdrord barm, hvilket 4 Ett 32 fordomdt obehag det pA der redan forut en for Arstiden sidor erbAllcs fritprofhAfte var med flyttnlngar i Oktober och med gen om suttit som en fAnge sin trAnga till er, frAgade revisorn och drog en t genom att stor arbetsbrist finnes, ar man 2c i frimArke for porto. hushAllerskor, som begagnade konjak bur? Nej, Annu skulle han vanta fjerde sticka, blind, obetingad tro, utan MURRAY, u 25 Arig erfarenhet i yrket. Y. ej en halftimme eller 718 vilkor, utan forfi Agningar octi det Adressera som sA; synnerligen ntan J. medicln. Och varst af allt var stund, emellertidjust Bengtson, Allt arbete garanteraa. vidare? 20th S., Minneapolis. Minn. med denna invandring jtt man lute kunde undvara deni, om var alltid tids nog att anlita denna En prestman i norra Bohus-lan- n fllcs-ka- 1 sl-d- - 1 a:a 1 ,till 1 - 1 - - k, 1 fin-ne- r e s 1 n 1 1 hAn-tlels- - B- - Hor-bytrakte- 1 - frun-tnnre- . t, aid Elnland. n, obe-kant- Domd e hk-pa- rt r. , 1 go-ja- 1 er 1 nervfOr-Hlappnlu- folk-liga.gen- om 1 1 k-- b 1 vika, hatet, n 1 n a 1 1 Slut-lige- 1 1 be-ho- ft It n s nA-go- n t, For dar-rad- e 1 1 tyd-iig- insdttningar. lu-t- UTAH lii-r- a Coiririefcial& Savipgs Bapk, 1 n n 1 1 G.O.Wahlbe)"g f fro-ke- 1 bar-stamm- af-sk- port-vakten- Ar-b- ar ug.Lupdbefg Tandlakarc tyd-llg- d Dolitor 1 en-gel- mArk-vurdi- gt 1 1 nA-go- n .... Utah. |