| OCR Text |
Show EN2l UTAH TUSTEN TDESD &.GEN D AUGUSTI, 1913. Cillys veka stolthet uppreste sig met det ovanliga och utmanande, tom I i ett nArmande frAn hennes sMsn- Nu nar hon stalldes infiir en afg An desm koppar, .Jag kan och - NA, balsstarriga varelser, som lu- rande vArkllghet, insAg hon forst, hur fAr ej skaaka bort dem ediclnalrAdets i.u stod bakom cadde sig den som kan! Farval, te kunua foga sig efter hvarandra! klena fiirutsaUningar hon hade till' HellnjutU! dar hennes aH den unge, vack-r- liila fru medicinalrAd bnska nic-En kvinna skall alltid vara ett att blifva en modam framtidskvinna'' Ett skri, till hSlfton ett jubel, till de kacku, blonda mig att Don Canos ocksA i kvall kan fabrikanten i kvinnorbrelsen, och hur hAlften en snyftniug atbrbt den tala mjukt bain 1 sin makes hander! djupa ocb ocixl mustttschorna skalmaktigt blix- iorsakra en drottning: Lifvet Ar dock , Hon rynkade nastan vredgadt sina orubbliga rotter moderns och mormo-dern- s i jsidodurreu iod geheimerAdin-nanL kamt tlllbaka- - skont!" Som en hvirfvelviml var fina bgonhryn. ut anamrna mot bonom o. trando ogonen lAg gamla grundsatser och Asikter Af blAste blia smA rbkmoln i han borta, och fru Clementine tog ett och lutad kvlnnan skall foga hade I hennes hjarta. Naturligtvis, upprejiade med ballkvafd stamma: luften. De formade sig alia till de hundarbete och smAlog belitet 1 sig, tAla Hon skulle ha dott af skam och utharda! Kviunan skall Alellmuth! NATALY von FSCHSTRUTR t mast oklanderliga ringar, som mjugg. s om hon blott genom en vara en slafvinna och finna sig i sin Sjiofficereu tumlade mot den hbga svafvade upp genom den Ahdtligen, efti myckeu moda, ha tvranns lynnen! Hvtlken himmelskri-andibeddf-valAtit den Alskade fbrstA hur for sow stirrade kviunogestaltesi, rena luften i saiongen, tills de de hon listat ut det! AlltsA! Don orattvisa! Men den starkan-tvifladt och triistlost det sAg ut i heiw in i hennas ausikte och Tattade mot de taggiga bladen pi en Carlos! Sannerligeu, inte dAligt val bmtala vAld torde stranda mot dot ties snb och kbld,' flamtaude in pA (Forts, frAn fbreg. nr.) de hvita ha&derna, som om det gAIl-d- ) brotos hjarta, hur karleken gjort henn tvA trappor upp. JFA naiuiplA-tehan kommer att ta hjartan med nittonde Arhuudradet, dA det ar att till eu mans slafvinna, utan att has hvars gracios.i krona lutade sig aloe, en fasthAlla att andeuppieubarelse, bakom tankarna kretsa Eeberaktigt Och Cilly? Ja, annu har hoppas aft allt kvinnligt fomuft kotn-me- r storm! stod Laarseu, f. d. Korvattkap-ten.- " IranlfrAh blomsterbord. t. fjiittrat hennes tAnder med roseubo-jor- ! innan den &er forsviuner. Lefver hennes gliidande pauna. damtm on med och for den ljufva Han sliter i klockstrangen och sorg-sell- , inte sag dagen I)en lyktat, gamla att gbra slut pA den manliga Ofta fbrefbll det henne rent af Cacilia, mumlade ban, ja, det Hellmuth annu? Det mAste fiunas nAgot forskanrie blick in 1 sin eligifver skalmungen hlir ocksA vautan lang Betjanten iippnar ar ju Cacilia! att fA trampa oss undor bit- som ett brott, nar hennes blick, hen-nemodel och vagar att finna hans spir; och stormsignal. sons lefnadsfriska ansikte. till sist! Hon alskar ju Freddy stirrar alideles toriarad 4A den tern a! handtryckning fbrrSdde mer fosr l)e sAga hvarandra in i ogonen som de Annu hade bon ju aldrig vinnlagt sig GAr lu, Freddy? Gar du alideles och 'allt guabb och all uiunter fajd vAIdsamma gasten. tvA stort som ett Trampa under fbtterna? Jag honom an den stranga seden tiilAteK-Ocstirra pa maauiskor, Hon ville Aterse honom, darem. Xr konsul Fglkner har"? med honom leder AndA slutligen til' tror, att det inte finns iiAgon hogAj sakert? AndA kande hon sig sA maktlo' ofattligt under! Och deras hander eb finner hon honom Afven vid en sokte majo,1 Den unge mannen vande leende pA lians seger! Hvarfor herr Ja, herrarua alskan-dspeht en lbjtnant, au varlden sina kAnslor! och gentemot maktstallnlng e grepo allt fastare krampaktigare makas sida, i en krets af utan att audra sin skan Helbig sA ifrigt att fA treda pA skat. hufvudet bd- a Mannen Aiskad och hon blttert Augrade det-- ' kvinnas! hvad O, de om skalfvande pA A hvarandra, a vill utau hon afund barn, och kysste den smala, hvita Alfreds kostym? Det var uteslutan-d- e Anmal mig, lbjtnant vvon Soltau, knA for sitt ord. tusen outtalade svafvade dAraktiga trots, de odfverlagda ord,jer lijartas drottning! v&lsigna hans lycka. Men hon vill sa-for Cillys skull. hvars l&tta (ngd hvilade pA mycket hrAdskande angelagenhet! hand, i lifvet! En nar som den dar olycksaliga hostdage' Kaneke gAng och Falkner stirrade Wolfgang ga honom hur grymt, hur hArdt odet Hon vill kanna Igen den Alskade, sA han Det har den gainle betjanten redan och sAdan sentimentalitot forde henne sA iAngt bort frAn och ovan-tad- e hans skuldra. friar, ijiA' denna oforklurliga mellan sina dem, klippblock slungat rnArkt. PA hedersord, iiila mamma, jag att hon otvunget kan nArma sig ho- och tldsedande formalitet ha for Han oppnar hofligt eu dorr , Hon BAg, att Alfred Alskade seen. Men Margot viukade hur oskyldig hon var till alia hjarto och Aro ju sA sluga, er nom! flickorna det Hvad O, gAng lofvat, gAr! Wolfgang trader in, tjanaren jag sA nars for mannen de strukit de stodo hAda hvarandra At modania och de herrania, npprbrd kval, hur hor forblifvlt honom trogen nar det galler att tvinga tram det bd- - lange sedan! Men and A fAr ett hAIler jag ocksA, om det ocksA lAngsamt vidare. fiirde-deack, sA nara, att de blott behofde sju-k- a genom stumma blickar in till sin dod! Ja, till sin dod! Den unge officereus blick flyger i .rummet' bbueordet si pA en stolt alskares trAkigt. mig aldrig ett kniUaU aant Bom inbmadt hvarandras armar fiir att forena sUylta hredvid. CAcllia lAgger de knappta handerna inte mer An jAmt. lAppar. I detta hAnseende Ar fru Nau- tror dig kring rummet. Tebordet 1 midten ar Jag lifvet en liela for siafarhete hon Jlar evig tid, och dock lAg en forskratyigt djup knappte etilla ofver brostet; ty lefver han sin blifvande svardotters bunds- - geuomdukadt och dAr stA. . .. ja. . . drummer Hvarfdr vill du dA pA iuga villkor sasom de sjalfva oppnat, mellan-brostet ofver handerna lhop vArld lAmnat denna han har l&ngre, han? Ser Hans sA fbrtvif-lad- t neh- hviskade under gladjetArar: ga Biig, hvad for n kostym du har forvandt, de rycka samma trAd, sam- : den lAt dem ej komma tllV- 0m v4r nktra li(1 wks& Kr del dem 1 en olycksalig villfarelse, sA vill hon fbr-utroll- fAr ma inte se hvarfor valt jag eftorsokta tekoppar, hela ch rosenfArgade, dig hemlighetsfulla bis att vid var alitor djupt! afseende vattnet faster han liar Gud ske lof och pris sammans, hon tcke hAIler stanna kvar dari, .. . , aUil fuU ( man. trAd, som skall tvinga den halsstacri- - ja ett kntj Lika de sSnderslagsa hos forblifvlt henne trogen, nu fA ocksA kval! hvilka O, bittra lit,ger fin-na tillhbr honom, hon mAste soka och Ater prAssades Ians lAppar mot den ga unge kdpmannen ned pA kna! Ha-- npns frierf eff det 'andra. vi vara lyckliga! Margot, som det Infdr den Alfred sAg och mArkte tydligt de odmjukande 1 doden. i eller lifvet honom, talandes lat sk&ifvnnde fingrar, och stigt tog niedicinalrAdinnan en biijAtt ilskadel kA, Det skamtet var som forsiggAt I Alskliga fdrand-inSakta tfckar klockan, och snofloc- - Inte och skref till majorskan Helbig: nu skall Jag Ateri-gehans tigon yst nf skiilmskhet. Men i PA och-tvdAligt! flammade allt beta-re- , den Alskades hjarta, hur langtans kval Hennes stA fern oskadda kindir tebordet vinterden stilla dansa karna genom Mask eradh e m: r In t , lil'.a mamdra er vid nasamoch komma Senf-teAtultligen kan jag gifva cr hennes rust ljod allt upprdrdnre, rensat bort allt trots och egensinne; sbnderslagna kinesiska tekoppar natten, men fru von Kreutzer har oeii sakert besked. Vederbo-rand- och de morka ogonen att dra det fbrenade till en fullstAndig liten ser-vi- ma? Djup maskerabht niligt t! Jag gnistrade mot han kande och ftirstod ocksA att henatt bafvande Angsllgt hjartan kortaste strAet! glomt, som Don Carlos, honom som i hAn och stridslust. bee dig, respektera den! lu vet, att upptrader nes rena blygsamhet aldrig Bkulle boa. vSnia jbA henne-- i salonx svart sain met med rddt slden. Xr det dA varkligen en sAdan jag ar en kijlig kurre . orvptuiwuf , sft)tbb som gromt, arc v, henne att gora honom den begardn Doftande blomhuketter ligga pA regiat af de framre hlixten Du horde skAiimias, Freddy! Att jftter han. en kopp Hon ringde och gaf betjAnten oed rummen for att fA vara ostord hArin- - 1 r en sAdan fiimedring for karleksforklaringen, ja, nu, nAr han och midt hordsuppsatsen sin rockficka, g?r den Aterjaudaade och en man att saga den flicka, af livil- hemlighetar 'for sin ntor! SA var vet till skyudsam befordran ne, sA att intet rop kan nA henne. Hon lngnt och kallt dfvertankte saken sig ett IJA fauns det ingen tjanaren en atvaj-janddA inte- fort! hon sig narmare fonst.ret sedan satte viuk, storouir har glomt vArlden. allt han begar si mycket refoll det honom till och med hdgst ' som lyckosymbol ut genom dbmm.och skramtur ued.fbr ditt Ihjarta, som jag ej kande! och drog leende silket genom den fi- att han alskar henne? och den alskade ovSrdigt, tor ett nytt Ar. obchagligt hon brodera-dAlen nu... o, Jag kanner ju dagligen na batisten, pA Och hur Angsligt hade Margot ej trappan med sitt rof. Afven pA Alfred steg blodet At hufatt hon skulle kunna emancipera sit; Margot och Wolfgang hafva prydi Den ramies lxpgljudda ropande och bordet sA fastligL och dA de redan tv A hvilken fiirandrmg det har blifiit! kallat pA tanten, nar tamburklockan vudet. att giira en karleksfocklaring. Hur fiirebrAende hennes stamma Ijusen brunno framfor spe. anmalde den kommande gasten! Men skrikande deg (ort bakom honom, han gAnger sagt till im teet i rummet Men hvad var att giira?-- ' skulle ha lust att se, om en Jug rasar genom storm och sab tilfoaka hur de fina liAnderna skalfde. geln, och midt i det hotellrum, dar af desua bdmjuka, Anglagoda, uppoff- stod ingestades att Han som man kunde och bordeejgif bredvid och dock ingen fbljer kallel-se- Tjdd geheimerAdinnan till Margot. ;och nu... :rent:Af en tAr? Naugardt djuiit riold gjorde rande kvinnor nAgonsin skulle kunna va efter i dtnna strld. Darmed sku sA aro de cke synnerligen finna, och Wolfgang stod pA troskeln, Den unga flickan uppehAller satte sig hastigt upp. Ett tealett i hiunlighet, stod den unge man- fiirmA sig att uttula ett sAdant tig- - e han for alltid hafva forlorat Bpele ansig framfor honom lampans rosiga sken om saitet att bast utnyttja b nu ensam i salongeo. Det rosiga liila dy lik vAntetid. Arm- - i arm vandra-d- e bgonblick ryekte och arbetade det i non och tittad muntert ned i cn korg, garord! svarade him retad. den sA 6mt Alskade, ensam, alideles gentemot henne, trotsets och fAfaih-gananuktet ser biekt och ut, hans ansikte, sedan onifamnade han dar spetsar, ilas och hlommor bilda-debgonef? blic-kensam! upp och iicA i rummet, hafva tusen Cilly tva.star.nade och hlef lik hick gamla omla andar skulle 'snarl' genom tArar upp emot den unge och Ater gamla idarnen stormaude och hvi- de ett sallsynt brokigt virrvnrr. DA var allt glomdt, som lAg emel-lan- . vid blotta tanken pA nAgot dylikt. fusee ting att beratia hvar suga ny lifbkraft ur denna bans svagf-Han snodde kackt upp den hlondi Med ett jubelrop stormade han officeren, som fliimtande och glodanVi... vi flickor skulle dessutom liel, och bans akteuskap skulle hyp-p- as och komma ibr onifaiimingar skade: de af slnnesrorelse slAr portiaren At andra, liila hemsk Hvliken inustasohen. Hade 4et vartt crAtt att afge karleksforklaringama? inbillning, Ebrr emot henne, tryckte henne mot sitt och kyssar km.ppast till tals! Som upp pA den murknaste af all-mamma! Du vet, att ingen stSr mitt nbilla modern historien om Don Car- - do! Tusen gAnger haJlre di! brost och betackte hennes ansikte sidaa och triumferande svanger den majsol och x ferfrojd strAla de grunder liila koppen hogt i luften. An du! Om du virk- losUostymen? A nej, det var uddvAru, SAA! De-- , med heta, torstiga kyssar. Han skall vara din herre! kiiiierna; lifstradet ofver hjarta narmare Hon springer emot honum,att Allva-rvill er sa veta Den ena kvinnan pA det', sjAlfbevarelsedrift. ligen lute af lute af trots Forskrackt varjde hon sig for hodem sj linger jch susar i vArlig ord a- - och fiirbllr grund- - och hora- ta - jag skat! kvall ar deu andra lik kommer hennes Otkymra-d- e alia prata d? ga.r- - som ni nyss tycktes anta! Men af steuen for nom. rich iluftens milda tnde-drak- jag det nsuirligtvis Uvarje lyckligt aktenskapt. auslkte att strila upp. som Don Carlos' forskbna presldsn- - nu. och mAiigen lefnadslycka har Ar , af den ailla kvlnnliga Ar som obevek-ligvoriklar ut stolthet tant och n kvinna som ej erkanner man Ack, Wolfgang, knoppanta. svart sammet med duu Att i spillrur genom kvinnolap-rod- t Wolfgang Ar det mojligt! :Hvar-ifrAmasserad, och for den blygtamhets skull neus vardighet oih ofverlagsenhol fin och len soini kArleksfiaktar. hviskade hon med ett till dods har lu fAtt den har andra sideufoder, och sA mycket puf- - par! Ett sAdant aide dnskade han tj som hjuder henne att hAlla pA sin kommer Annorlunda hos paret i rummet-bredvlansikte. aldrig att finna den lycka far och veCk, aft dot ar en frdjd! KA, det strafsamia arbete han under tvA vanligliet intor hvarje mail! kompen. SA? vid bans hjarta som hon hoppats ocb ! Jag ocksA! Jag Ar fbm Han prbfvar rofvets akthet' med sia du ndjd nu? At l'or veckjc nedlagf pi att liana iig Oin nittonde arhuudradet skulle Dess lefnads hnoppar och blomster Kvinnans svaga natur krAt riktigt ohevekllg, och Jag har hennes na kinder med en tunas rullande klof Han hade Hon smekte-hant skalfvande fingrar. har stormen 'brutit af och fait bladen, gura slut pA kvinnans beroende stall-1- , ver en stark hAllpunkt, ett kraftigt ord, som gAller som en ed, som hon i Samma sort! Alldelae samma, innan de kunde 'vecklas ut i ken sparut tid, moda eller pangar tor ogat. mAste kAIla! Margot mg, sA .mAste det ocksA bryta med stod af sin ledsagare genotn lifvet, lyckuns Alskllng, jag Du min shalle, kAre pojke! Allt- - alt na mAlet. Forst gallde det att. sno- Jublar han, se hit, alskling,imu bafva och ovAder ha allt som har sammanluuig med den och hennes tro darpA och hennes foi ' bar den Ju! solljus. Hjartekval vi erbfrat-deAkta Waldesiar! ka reilj pa CiU; s briuta van Alices uiiplatmiugen. Eu kvinna, som andtligen kori? varit de nornor. Bom hundit karieks-kranse- sA bekAiater-dTanten? troende Aro fiir evigt rubbade, air HvarifrAn? sommerska. Sedan mAste denna vin- CAg mig, .Wolfgang, mannen som ett fullstAndigt denne stacke, om ocksA blott en enda Host har det blifvit, de tor-st- a Jag fAr vaJ se. dig? NeJ, koppen darborta 1 stolen. 1 falt-shvarifrAn! Ater igen en sektinds forlagtn paus. uaa, Och Margot klajipar hcv mAste intrasseras af snbflockanna ha redan fallil pA likstalldt vasen, hehbfver inte den flAtade lAdan darinne Ar den, gAng, visar en svaghet, Bom hon triunv-fera- r och stirrar fbrvAnad iA de tre ryckte Alfred Naugardt tviflaude tAgsplanen ocJi goras till saker bunds-pf- t re. blygas eller rodua. Eramtidens men hjartat har annu ingen , ofver. dtrekt frAn Kina och dn hjassan; hredvid hvarandra stAende ipppana. axeln. forvant. A, det hade ej varit ett latt kvinna uppoffrar inte sin vardighet, frost nAtt; klnr och lugn, men kke du hJArtevan, skall sjalf packa npp fiir sin egen ocb hennes Nej, Det kjmmr-- r nog inte att bli moj- arbete men alit hade andA lyckats! nar hon friar till en var naturligtvis ett dA- mindre het och ijus an som for lAnga KA, den! ntan, som hon skull- Han flck ej gifva eftefc vi Amna alia liar i korgen lAg en precis likadan kore skamt Senften 'Wmamma, ligt af och konsuln, Ni talar sA Men det kunde ej kirAr Iminner den sedan orilentligt kan fu.ri.orja. Hans Jubel kiingar klart genom det prdfvade lAngre fA fortfara , maskeradrakts-ateljenskrattar Soltau, iidet han digger stym, soifi friil.eu Alice kommer ut t forkastligt om en karleksfdrklaring tokens och troltens heliga fackia lata kostymera oss som fdrut; detta outhacdliga fdrhAV stilla gemaket och Margots ljusa eller rattare sagt, so:n mil ill, gift er dA med en man, til! lande kunde och fick 'HudOlf, Idjtnant von Mirsch, bara i kvall, kring den modosamt erofra-d- e dhrinne. men till och blandas ej vara langra. eniedan frisortn inte ban amnar bara kvall - ty att hon Inilk' n ni utuilar det ibruden, de ha lAtit packii. in den CAcilia8 hnfvud Ar lutadt mot dem Selke och jag med det kallar inte tanten dit. Da hade Alfred fAtt en god idfi; haa-- i .afgoramle nuramer. tvA fiir alskades brOst, hennes blick hvilaT har tid att springa till vAra allagsna icke visar sig liar Allred likaledes funderade ut en list, soin han hoppa- Fert, fort, lAt oss packa upp den! sbnderslagna kopimn att spela mig ett spratt! SAi.ert har pA Hellmuths tiref, som hon funnit for v&tiingar. Men kanske jag kan hin-n- snrjt for, och det har ej varit en latt Hon rullade ihop sin sjietsnnsduk Och vridande sig ur den alskades des skulle fiira till mAlet. om dot sak for honom. Hans hasie an kom mellan sina skalfvande hander. fara hit iA ett ogonblick stormar den unga flickan tin Falker seddn velat bfverbriaga mig fA timmar sedan och som korvettkap-teOch nu hade den timmen slaglt, dA air fiir sent, liila trtor, hestamdt honom slutligen till lijal) iute llau Aiska koppen persojiligen,,ty de stodo redan - Aldrig! Aldrig! Jag hegiir nf dl,tta skulle visa sig. min innan for ser mycket undersdker, upprord stolen; Jag lycka fAr du inte rakna pA det! de froken Alice och amnade forlofva min tillkoinmande det i ordning pA tebordet! de felande frimarkena. Han knafall, som gor ogonen, kan Jag Ju ej tro pA den, ty Inder skaint och skratt stod hat 1A bans eget tebord? se dig! sig uied henne skulle och aid Alfred efter licnom till min vasali! gama Jag vilja Anmn han att den Ar alideles alideles for stor! mycket val, sig framfor spcgeln och en bedagad som- , den damen, och hennes bans arliga bikt lion toll honom Nej, har bredvid bor en gammal skref dessa rader sent pA natten Godt! Och jag forijrar af min ' nicrska och Vid bordet stA bAda och packa upp. pi smAlcigofverforgamla fdrvandlade sonens smArta. fina och hos honom upptackte blick hail beslutat sig fur utt rehade sjobjorninvalid, brAd-sk- a den storsta bgo-neatt hon alskar mlg sA nom till en af de mast fdrtjusand och Jarnvagsstationem Pappersomholjena flyga upp sA blomstramle gestalt med inn dan denna dag uppsbka den unga da- jag den! Sa nu ar allt redo, om.dock och sinnesriii'else, och att han la- dock BtrAla i lycksalig otAligheL glodande, sA mycket hngre An alll an- bpanjurskor man kunde fA skAda. tanten ville komma! Jag brinuer af de en stolthet. ' Kostyinen kommer att kla men och fria, belt plbtsligt, sent, sA nul mot att hon tillslAr sin kArlel: fiir att SA! Har ack! hoga kypare pi hjartat Hvilken midja! Alfred bdt iho'' kommer att gdra er- - att affarden till baton kom nti instal otAligbet att fA visa 'henne denna mig! drickspangar expefitora ett rekommeu-derad- t dig prAktigt. Itu Margot hAIler upp en sondersJagen Linderna och saile: du ccn. skall SA pA kiuesiskt porslin! las. ack... IAngt bade allt gAtt bra. bref. Hans betalning och hans ofringar... Cilly stirrade pA honom, som cm Dra ni bara hArdare tvA cen tekopp och ser mycket hapen ut. Det ringer sA energiskt... fortroende hade missbrukats, och nu, inte sjaff Andtligen en gAng lAta dig nu mAste slumpen vidare gynna lian- - hon hort fel. till kan jag utha-rda! Wolfgang skrattar. timeter for andra gAngen, tdet lar vAi va- efter Tofras?? delsernas gang. t OA pA bara, min skatt! svar er, alt jag bigar eu kAr- tjugo Ar, insAg han, att han bebot--u- e Jag I)et ar dam ingen Sannerligtu, hon! t FA niifiUfi'-- scuare satt Alfred Hur hennes kink siikte tranga in Kaasfee hade allt Annu den sbnderslagna modellen! lAttsinnig! liar ar ra leksfiirklaring och ett knaiull. Smink och. genera sig for den! 1 bans hoframfor bakom och framtnantle roster. Nej, sjal. jagvhbr spcgeln im blifvit annorlunda, den hestdrte Och Jag svar i r, att jag endast puder gjorde sitt, spanska spetsar kommer den tefatet. SA, har, Mto Gud, hvad kan "ha hand;, fdrstAr nom yng inte, frisoreu ,och dig stod skrattande Freddy brodern ej- - meddelai den i ftirtviflan oya! gifter mig med en kvinna, som sjalf sAdant, som ej horde synas det ar ju ett forfarligt .samtal? det ljuslockiga, manliga vantande ordalydelstm t bans samtal att du fcrblir sS okAnslIg gentemot mitt ora, att hon aiska-hviskar Och Ater prasslar papperet och Ater och hvarje rdrelse vac uatt och sir- denBAda lyssna skarpt, men Wolfgang liila. Monitor den till ett bruuett Cilly ljutva flickhufvud, BAmed Cacilia den dAr iryArsbaton! mig! Knafallet kanske jag efterskn- om ocksa siimnierskan ibland hol( ljuder Margots forskrAckta ack! nar hrister ut 1 och ett skallande skrutt. likt froken Alices. En spets-6ldj- ker, fastan afven dot skulle kannas iig da sAgo dart ett afbojande af hans na fortjusande, biluskona flicka koppen visar sig. OcksA den unge pA att du af skratt och om och on r . om du Visste, hvad hon AhA, halkner! Dot tycks vam- ack. dolde oronen och halsens och frieri, och bAda voro for stolta att ganska angenamt! bbjer sig plbtsligt fram: lonnanade: som sdker den Ibrlorade cm dig? kindornas forradiska partier, gnistran-dDet ar upprdrande! For tusan! . . . hvad Ar dA det? repa.det, on ock blott xinydnliigsvis. Jag hoppas, Svang iute sA lorfarligt pA kjo-- 1 till. e Alfred skrattade hdgt granatblommor och eu hog, gytlo-n- att nl fAr vanta lA det lifvet ut! En annan kopp, afven den sonder-li u! Det Ar ofvejstAndeL Lldandets Ta sm.A steg, herr Naugardt! Han trAdde fram .till domm och kam prydde hArct. och under det Vppvuxen Halsstarrig ar Hvem vi t ? och de bittra-- missfdrstAleRs andar Det ar bast, att ni sitter mycket! slagen, kommer fram ur silkespappe-ret- . med brten tillsamman8 armarna: Egensinne. att konstuaren utofvade sitt Amhete, Hon vande honom tvart ryggen och bar rtrnnit ut. De hafva fendtligen Hon svArmar for den modarna Det beslot han sig dA for. Var halsad, I ilerrens vAlkigna-de- ! flogo Freddys tankar tillbaka till en stortade med skaltvande Det Ar samma kopp igen, stbnar som de alskat funnit alltid. En i' cskn rullade train till porten. lappac ned-fo- r hvarandra, vill inte hos Hurra, Falkner! Kata konsul, langre stund, som var anwiad att blifva den den mossbelupnu shittningen fur och Krvddys baste van hvarandra och flock sdrjt hvarandra Margot forfarad. liijtnaut von-Han lyckligaste men denna gAng hat ni blitvit det goda, gamla sprAket: hans lif, men som sluta-d- e att ta sin vaninna Alices arm ockAr som Och forlorsde. i spr-.ndet, Mtrs"h evigt med Wolfgang gnuggar sig ogonen, en uppfor trappan sA odesdlgert Lika godt! skall vara din herre? dragen vid nAsan! Och dcr harliga, strAlande hostilasA blott for ftteratoden af lifvet, bA siu.fcba steg. glodande hetta stiger honom upp 1 SA har ocksA non hufvud sitt Har Det var Man hosten. hade HAr! AlltsA hAr ha vi Inbrotts-tjnfven- ! bllr dock hvarje-timmfivretagit gen slutade med storm och ragn. en tif?5ie. af Allt-siJou Carlos! A, ypperligt! en utfard till landet. liimlen bvalfde jag mitt. Vi slnala se, Jivem som svarade en rnanlig rost, He traffndes ofta och mycket afven Det Ar en drift, en gemenbet, har du latit satta pA dig denna heflgt Agaside, en limme paradiset. MAste sig djupblA, harlig frisk left skrattaaide, nu tiara lujin, e Hellmuth ftr en gtAnad Invalid, kvinsedan, de umgingos pA samma satt.som stonar han fram. Hvad BtAr det pA kostym, gamle gosse! Mycket Och den inlands tryckt,- modern cn frAn den nArhelag.m sjon. och bokskik mu kommer ju saken nan kapten, vAl en anka i mork hans armar f)rut men dft wh i fAr slnog sig p ,ro. vackert! Svart sammet och rddt Franska? har? A... lappen Jag till sitt smula bmst, afklippdem som en upprord tafia ur nisk blick eller ett gen lAg framfor straxt att vara ordnad! kun-d- e sliija, men lo gen bojd tArpil, ntan en spetsigt ord In se, min vAn. Man har gjort sig den llalia, jag onskar, att te hvarje ytterligare ord rfrAn henne (.n saga, bestankt med guld, smarag- Konsuins smArta gestak trAdde samtalet. Och dock tryckte de fA visa upp dig ett tag Atminstone storsta moda att. giira koppen noga prAktigt blommande gren, hvars ml4 med en och Btormade mot der och purpur. Sida vid sida skredo afskedskyss triiskeln med aiuntert skamtaam-m- a aommarskott Annu tAra kArlekens giftlga pll allt djiiiare och pA afstdiul for min mor! modellen, sAsom det begarts; kopu.dorren. de franr, bakom de anin och med ord, hvarandras hjartan. rosor. roda mycket upprord svAr gtodande att var efterbilda Mirsch ultalade stormaude sitt bD sarskildt pen Nu kommer glfterniAlsforslaget dra och deras hjartan voro sA fulla, Do Alskade hvaran Ira men InDArute hvirfla snofvockarna, och fall, nar den allra sotaste spanjov-skkring det trekantiga hAlet, men vi nastan vredgadt ansikte fdljde en sA blicvoro deras deras fulla, hjartan herres hbga, trots en nlgot bod stormen tiviner om kmnarna som for gen ville til Is t A det forst, de sAgo pA glAdja oss ofver alt det lyckats sA mycket kokett bjod honom bIb liar sA lysande och langtansfullt rik hAllning Annu ungdoailigt kraftfulla lAnga Ar sedan, ftA de ftr fdrsta gAn kwstar skarfvor framfiir brudens dorr? hvarandra, oeli kunde af karlek hand till kyss, och fA minuter daref- mAsterligt! fade om mot som bort karlefjarran, lor, darute fbrstugan klirrar och tang, kvalfull tid i ter foro "Monsieur et madame tfll-deider en gen sutto tillsanKnans Ja, det hade lyckats mAsterligt, den gestalt. iSkarf-vor- . kens ljufva sagoland skymtade diir TtoAter ni, hAste berr von Soli dag doftar granens smattrar det som af gins och skalfvande OcksA glodande, langtan! ena koppen var fullstAndigt lik den fastligt eklarerade balsalen. Tjanstefolkct firar i uppslnppen borta! att Jag i denna fiirtfwnade forfbl-Jar- grfinska ofver dem, bbnfallande blick om ljusen svAfvs tkulle bfrra en odaliskkostym' Cillys tiggde Cilly andra, pA den ena felades brat och den tau, Men detta salla. drbmlika tillst And forestAltor for er den rAttmatige sora heliga jwlljus 'hfver tltras hufvu-deo- , glaive det dubbla bnidparet! karlek liennis fAfanga krafde med men Alfred stod AndA en rundlig fA urslagna blten precis som pA den ani blott varade hade minuter. ett siiflt tomide Mon Cacilia slut Freddy som ni nyss och pA bordet hredvid klinga d Agaren till koppen, all makt att fA fira cn stor, ljuf triumf tid och sAf? den brokiga svarmen af dra! ina agon, som formAdde de, triitta knappt hunnit hviska de forsta, stilla ofver den Alskade fiirlAt det hArda uttrycket rdfvade t sakta kineslsks sch kopparna masker brusa torbi, innan ban trodd En oerhord Binnesrbrelse, en rent ord med oriton betydelsefull klung, af (Anir, Annu icke bara lyckans str-kbort! under Margots graciosa hand. Med ett fortjusande koketteris alia sig kanna igen deu Alskade. DAr af fbrtviflad vrede kom ofver den unt densom lato att ord, ana, vlngar strAiglans. Ja, herr liijtnnnt, koppen Ar min i dans fdrbl1 twrkinuor fier du.Wolfang,thi hade ratt Anhvirflade flora model tillAtna forsokte hon att ge nAnnen. Han kunde icke tAnka en tvinga na stund vaxte fram pA hans hjarta for egendom, och Jag fdrlorar hAllre mitt dA, skrattar hon, tant kallisle allhonom e nej... Ingen af dem lugn tanke, han horde e, att Margot att lyfta det mot den alskade Innan den halsstarrige heimdraren ned fiir I Laarsens lif An den, dundrade korvettkaptenen fru horvettkapten bllxtns-d- e vara tid dessa koppar sin lycka frAn och sina d Xndtligen Cilly! hviskade: fetter, Freddy Aterlgen det drommande, veka uttrycket dog siA tvA smA kmesiska kopEr egendom, herr kapten? Men men Jug bostred det, ty och sprakade dot honom grannt alia sina krafter for att blAsa Du Ar tcke ansvarlg for missta-get- , hort pA Cillys rosiga ansikte, och det PA De Am Ilka. till forvAxlIng par. min men Gud I hennes i a de bragte henne ingen iveJta, sA ogonen, tant mAste dock erkAnna den mjuka sidentvger glansa fiir upp till karleksgnistan hjarta del jttyltorc brat afslaget och drag af kackt, sjalfmedvetet trots, en flanuna. NA, naturligtvis, ropnde konsuln, hon Agde detn hela orb oskadda! bAda hans blick, och i den blomstrande. viljan! Som en drucken grep han sA ofta behArskaile det, blef Ater som som jag alideles riktigt rAknat ut Men nAr du i dag for ett Ar Berinn en genlalt ll'ka uddig bit urslagen ur forforlska skonhet, som Sichel mAlat sin mossa. Hvilka glodande, passlonerade till och med den synligt, och hennes ogon bhxtrade hAr stAr den Afven den nya Alskkoppen du: kanten. Hvarje. Blog siinder koppen, forsAkrgde timse sidor, och hvil-kr- sin odalisk, stAr Cilly framfor bonota Jag kommer strax tlllbaka, mot pft honom. Det kallar Jag otur! SkArfvor medftira lycka, eh ton minsta rlspa,hv,rji prick affalen gla-8svAr stolhet, hvilket egensinne i svart halfmask. llng. Jag Amnar mlg blott till Falkner, Biinderslagen! Det ar icke godt, att manniskan fir Ilka pA t.Aila kopparna. Fru DA ill ville hAmta visst . lade hon sin hvita sammets--mjuk- a ersattnlng, profetlivn hn slaglt in! Jag vi. hafva honom till vittne pA att Ar aflctia, tycker nl? Bade hon och och trots bAda lade dagen for att Upprord Laarsen berflttar deras historia med kAre Soltau! NA, hAste kapton. Be i hans. arm ailt Sr ett mlssfbrstAnd, Jag vill Hellmuth drog den Aieeadee hufvnd med stger och Ara fcamgA ur den forksrlek och mycken munterhet som ryckte pi axlarna. NA, mAiigen gAng fdrfArade mAnnisko-barn- , Annil pA dessa bAda Alice! Hvar 1 all vfjV-de-n Wolfgang! striden! Xndtligen, vore innerllgare intil gig och sAg bondet eal bAttre bra att mycket ett bevls p& kineseraas utomordentll- - mAxintskan torhlef ensam de Aro m&lldsa af ffirskrAckelse du tagit vfigen? hviskade hos har ne djupt In i ogonen: Jag Sr straxt tlllbaka, han Ar pA A och oberoen-de- , sidan FbrgAfves, ingendera fbrspor. sklckllghet, efterWirmningsfiirmA-gofver detta afslojande! Ni vet Ju rebesok hAr pA en sldogata, ,om tio med naturligt riist, vi hade ju kot Ja, C&cilia, hafva de vArkligen stfillet for att frivtlllgt iklAda des nAgon begynnande efterglft, ch. . .nalvltet. Mas forffirdlgade kommer Jag hit med honom. dan genmn mig, hur sakema stA hAr, bringat dig lycka? bfverens att trSffas framfor Uje mit sons bara trycka sederme-ira- ! Af token bojor, sig blifvit hade svaghet! de bestAUda koppen faktlskt sA noga Och vAklsamt slet stg herr von Soltau bltf boneman for herr von Soltau och Hon svarade ej, men hon llndade bAda hade hrAnnt sina skepp, sarstatyn! allvar, man oefcsA modellen att lbs och stormade som tea vansinntg bfverlAmna denna 1111a BkAl, aom skall armarna fast kring hans nacke och efter Alfreds hjfirta klappade hdriSarC och findA stodo de midt emot hvaranRosenbojor trycka Intel forsedde den meJ d brtstor, honom p& ghnom dbren och tamburen nedfbr tlllkopa honom hang Ilfs hela lycka. Genom muwien. som inte passa dra och bredde ut sina armar Om Han kysste mAnnlskor, prfissade hennes arm fastare och kvalsow iflep gppdrlga hade. Lycka? Med dessa koppar fdre-sa- s hennes sJAl gled ett mlsne af drom-faeIrsppan. Kr hvarandra, mAste bfira dem gemen-amt- . full Kom!" Men hvem fastare till sig. Hand fart bar det fram genom Vet du ej, att man , J SLUT. Ingen lycka.! Jag kAnaer ej dep trveka till ocb wed nisenbntnr! skulle elfva after? pi Capri: Hvad forstAr ni mtd att inte pas-sfor hvarandra? Hon skrattade och rvekte pA axlar-na- . data, iom ouslar Aga dem, och aei ger isig ratt us.t vara oriddesrlig! Jag 4 har 1 heia krlden iugen sibrre a kle-no- lAe-g- -- LYCKAN FRAN EDENHALL. d e ui a-d- i t lAng-sam- se ita-vfl- war-m- d s i n -- s h d 1 e blom-strand- stAll-nin- g - inAl-lo- he-ne- n hAf-tig- e fbre-fali- 1 j ic-k- e ' - 1 han-rAtt- t. ena-bAr- et herr-konsul- g, u I n Falkner-koinplette- nog-gran- e n foi-in- . . a, 1 ho-je- fft-ke- myr-tetitia- ' 1 - . n, rAd-lbs- a j ' 1 a - . ' ; blom-sterpra- 1 j t, re-te- stolt-hele- n d. hvar-glim- j hAn-dey- - ka--a- 1 glad-Jero- p , . a . r, n bf-v- diir-om- 1 n ; i -- . edan Oclx-loten- va-ri- Nuu-gard- hr . de huf-vud- e a tye-ke- . e bpp-nad- e ! , g t. A 1 dyr--ba- ra kA-r- - 1 ef-t- - a - 1 j e melo-dlsk- a alla-kund- p upp-bjii- lAn-g- e go-d- ir 1 a 1 n nog-gra- 1 a Unit Pirn |
