| OCR Text |
Show f TORSDAGEN DEN 21 DECEMBER 1911. UTAH-POSTE- han finnu mer ha saknat lirvet vid Storstadens nojen hjalpte inte mot denna saknad.fastfln han ratt garna tog del i dem. Anna skotte hans arm med en skolad skoterskaa hela handighet, prornenerade med honom och bj(,d hem framinande, som kunde roa oc-- intrasscra honom. Hennes tld var emellertid sft mycket tagen 1 af sallskapliga nllkter, och henROMAN AF nes dag borjade sft sent, att han i det hela sAg ganska litet af henne. Baro-neUrsula Zoge von Manteuffel. var endast undantagsvls hemma. S3 kom det sig att Loysen, hviiken nu hvarken kunde dansa eller rida saLifvet gor oss till det vi aro eller vid middagsbordet reda sig utan (Forts, fr. foreg. nr.) Maria hade nog hjalp, satt mycket ensam p3 sitt rum de hon I latt ton. For fttta ftr sedan hade han lart ocksft i mina skor blifvit varldsdam och fordref tiden med militftrveten-skanlivon Iaiysen pft en parforce-Jak- t nu kunna vi inte mera byta. Jag kan iftsnlng. Rummet 13g i andra och henne den enda kvinnliga det fttininstone inte med henne. vftningen, bfver den breda stllla gatan, varelse, som forblef upprlktlgt likgil-tiInte halier med hennes lycka? p3 hvars asfalt vagnarna rullade fram . iiffor honom, den af alia eftertrftd-deHon skrat-tade- . med ett sakta surrande och hvars nus For himlens skull! sihan Ietta var orsaken hvarfbr Hennes lycka heter Konrad, buro en prftgel af fbrnam tystnad. Men de till sig sjalf: Hon eller ingen. Hon den hederlige Konrad i vadmalskavaj tvargatan med sina lysande skyltfon- rosenkindad ar den tiden en frisk, och smorladerstoflar, som 13ter klippa ster utmynnande midt emot, och Loy- fllcka sin landtliga uppfoslrans hela sitt har hos byns barberare! For mig sen kunde Just frfin sitt rum se Fuchs oskuld och friinodiahot. utmarkt & det vackte till lif det Cansels representerar detta inte lyckan. tillhorde en af do luista famil-je- r Hon alskar honom, dfiri ligger forbleknande minnet af hans -- - en flioka af ras alltigenoin. Han hennes lycka. fifventyr. Han kande icke den friade till henno oob var sjalf fbrv&nad sade Anna lugnt. ringaste onskan att Aterse den arma Det sl3r in fft bfver art ja. Doras naturer stamina ofverens.och varelsen, men hade garna velat veta Xnda till denna dag bade Edmund som hon frftn barndomen kftnde honom om hon annu var vid lif eller 13g Tross forblifvit vid den ftsikten, att s3 som man kanner en far eller aldre pA hottnen af den stilla, han aldrig kunnat fft en niera passande bror, morka flodarmen. En dag trodde han spelade hon inte s3 blindt p3 ha att bfver stolt hustru. Han var lotteri som vi kvinnor sig igenkfinna henne i folkstrommen; varlds-dahenne till en fullsta g 1 na-sta- n a in-t- tennis-barone- 1 a mft-st- ho-no- - dres-sera- starts br&d-- j inoharkladningen.den skande gAygen forefbllo honom bekan- ta. Jag har alltsd vftrkligen rftddat henne at lifvet", tiinkte han. Denna tanke kan.les lusrnande. Tvft dagar senare motte han henne p3 gatan. Dt var middagstid, och hon ?'i-- Han halsade och fiok fbt hur stSr det till, talade henne: froken Decker? FrSgan tar tamligen ofverflbdig. Hon hostade och sSg elandVj et. Forst s3g hon oforstaende och kallt p3 honom; darpS gick det upp ett ljus for henne, hennes blick gled likgiltigt bfver hans arm, hviiken han annu bar t band, och darpS tillbaka till hans Hon ryckte pS axlarna och sade: Hur skulle det st3 A, ar dpt ni till? Det vet ni ju. Diirmed gick hon p3, utan nSgon ver att hintia ifrfln honom men ocksS utau jntrasse for vidare samtal, slo. hopplbs. Han sSg medlidsamt pfter henne. hvilka Bevara mig. tiinkte han. det andS finns! fbrtviflade e:sten.-eOch det liar star inte att hjiilpa med ett dukn.lt bord kan inte pangar bota hennes olycka. Dagen dbrpa gick han p3 operan. Hans syster var bortbjuden och hade sagt honom, att han sannolikt skulle traffa Waldheims diir. Pom han fann ,j(n lilla comtessan mycket sot, lat han Man icke saga sig detta tvft ganger. fram-linen och iAihengrin", ryktbar gaf gasterade i Elsas roll. l.oysen satt i halfmbrkret i en han hade inte kunnat fft nSgon annan plats, salongen var DA han tittade efter hekanta fick han se Louise Beckers gangliga figur Inkilad niellan mer elpA en stAplats. ler mindre hansynslosa armbAgar, stod hon och strackte pft sin smala hals fbr att se litet blittre, fullstandigt likgil-tiHela hennes fbr omgifningen. tillhorde scenen. Hon var askgrA i ansiktet, och Loysen trodde sig se att hon i vredesmod och smarta Snart brunno bet tiimlerna samman. tvft roda flackar pA hennes kinder, och ogonen glanste feberaktigt. Hon sAg m nara nog som en lung9iktig. Under forsta pausen gick han ut i ocn foyern, talade med sAg sig sokande omkring, till dess han fann flickan. Hon lutade sig utmattad cch med frAnvaramle blick mot till-N- -- . g viig-ge- 1 t sade han Froken Becker har ni tiAgon anvandning for van-lig- . Man-nen- 1 11 o Sam-tidig- iro-nls- dt pul-6e- frft-ga- kur-tiser- a j, - I 1 min biljatt? Jag gAr nu. Denna gAng kande hon genast igen honom, men hon gaf honom en tvekan-dblick. Er biljatt? Jag? Inga nAdegAf-vor- , om jag fAr be! Hon lade handerna pA ryggon. saile han forargad. Dumhoter! Han kastade Nft, sA lat bli dA! biljAtten pA golfvet och vande henne tankte han ryggen. Tokiga fllcka! och gick sin vag. Ett latt vldrorande kom honom att vanda sig oin. Hon hade sprungit efter honom; blljatten hade hon tagit upp. saJag illle inte fbrolampa er de hon, det hon haiutade andan djupt e 1 varkligen gAr, skall jag gar-nsatta mig pA er plats, ty Jag ar trbtt att stA. Men i grunden ar det mig sA fruktansvardt likgiltigt! . . . Hon aflirbt sig. men talade sedan hastlgt vidare. dA lion sAg hans upp- muntrande blick Om ni visste hvilka kval jag i Jer! Och ftndft Sr jag sA dAraktig att Jag jag allt jamt springer hit igen spar imna slantar. som jag skulle hd till mat orb dryok, att kunna fA hora andra prestera som fbr alltid sft flyger malen ftr mig forneiiadt kring ljuslflgan, den kan inte Iftta bli.. Hon slet sbnder idljatten niellan sioin nl a : a . tlll-fail- h31-ogr- a of-ta- vfi-se- n 1 syn-nerh- . . Han lamnade butiken, och en kansla af lugn kom bfver honom. S3 lycka-de- s det honom aQd3 att bevisa den kunstackars flickan en valgiiming de lakaren bara vacka hopp om for- battring hos henne, vore darmed myc- ket vunnet, ty hon boll pft att gft under af fortviflan. Diirnied kunde episoden Louisane vara slut, hvad honom betraffade. Ilan hade ingen lust att Sterse flickan. Endast det tijiipa medlidande som fyllt honom hade hjalpt honom att tftla hennes karaktfrs hftrdhet och hansynslosa sjalfvlskhct. Den modarna kvinnan var Ingenting fbr Helmuth Ixiysen. Han, hvars bSda forftldrar dott tidlgt och annu sbrjdes af honom, hade Intet fbrstAende for en dotters handlings-satt-, som utan samvetskval lamnat far och mor tor att i,3 sina egna vagar Ater fiirgick en vecka, under hviiken armen battrade sig, smortorra mark-bar- t aftogo och han borjade obehin-drad- t deltaga i sallakapslifvsta nojen. den stackars varelsen Mrcnet af tradde i bakgrundeo. D3 fick han ett href, skrifvet med dftligt hlak pft tarf- ijirt papper, och med fbljande : hSll : Min herre! Nl spAdde en gftng, att jag skulle tacka er fbr att ni raddat mitt lif, ni kallade det. I dag tackar jag er. Jag gbr det dubbelt. ty ni har Atergifvit mig lifvet. Forsta vid floden och nu igen, dA nl mitt lif dess varde. Jag kan Ater tro r8 urn framtid. Lakarens handllJ ,)i;rjlr giira viirkan svaghe-ten i stainbanden gbr sig mindre kann-ge-r med sig; doktorn, bar, liesbeton hvi'ken forst tviflade, ger mig nu hopp n e n Ni kunde bara ha sagt ett ord At mig om det, froken Louisane. Jag har sbkt efter er. Hvarfbr det dA? Han letade sina fickor Det ska ni strax fA veta. Forst och frftmst iyckonskar jag er till Nu kommer nl nog snart att hiimta er och bli gladare. Hon skakade pA hufvudet. Ack, det fir ju detsamma anting. Jag vegeterar har som dar. Bara friskt mod! Ser ni hvad jag har mej mig At er? Tag den hftr lappen! Dar stftr adressen till en som pA det varmaste rekommen-derataf en min kamrat. hviiken hade skrikit sig he3 pA exercisplatsen. Den , har doktorn lftr ha uppfunnit en A! ho- Hvar. hvar? Ja, kftra du, du har ju sjalf goda ogon... se efter! Deu 1111a ljusa pft tredje raden? Hvad? enkelt inte an. SinApotntis. Mycket vackert littryokt, Edmund anmarkte hans hestru lugnt. Alla skrattade, och ingen talade vidare om den vackra flickan". Dagen diirpA motte Loysen den Ulla butiksfrbken pA gatan. Dot var slan som om hon sbkt tillfallet, ty hon Jag gralulerar af allt hjarta! Det, skyndade honom till motes: ar ju utmarkt fbr er! Jag sjunger igen, jag sjunger! Bara det Inte ar ofor-ja- g svarade hon haftigt Nej! Oinojligt! gbr det inte. Jag blefve forbun- - siktigt? den till en he! mangd Atertjanster Sag inte det till mig! Jag som att om kvftllarna forelasa Gartenlauhe aktar min rost som om den vore af eller hvad hon annars ar road af och glas. Forst Ijod den ju matt, liksom laga hennes glader. Jng vore ingen nar en sjuk fAgel kvittrar, men fbr och hvar dag fick den styrka och vftlljud. stund pA dagen min egen herre det ftr jag, sA lange jag bebor den usla Xnnu vAgar jag lute hoppas att allt blir som forr... och dock klamrar sig vindskupan jag nu har. Han ryckte pA axlarna. Henne kun - min lnnersta natur fast vid detta hopp. om nl ville de man inte hjalpa. Denna fllcka all Om nl kunde hora mig sin svaghet och fattigdom var tlllyxad dbina sjftlf. Ni skulle vara den for-st-e som jag sjbng fbr. Vill ni? af segt tra, hon kunde hvarken bojas Hon gick med spftnstlga. raska steg eller brytas. Han ville gA, men det foil honom in att han mAste kbpa bredvid honom, fullstandigt utan att det tycktes hornm nbdvftndigt. akta pA hvart det bar. endast uppfylld Anna hade tyckt om handskarna som af sina egna tankar. Henes ledsagare han haft med sig At henne; nu ville kande sig mindre behaglig till mods. han skicka nSgra till Maria oeksA pA Hur? Och nar? Och hvar dA? Nej, nummer det gick alldeles inte fbrsig, ooh grun-de- n hennes fodelsedag. NAgot hade han hftller Inte lust. Denna stbrre mAste de forstAs vara, hon hade inte haronessan Tross ftlfl ikt smala tlicka med sin sjukliga haftighet och hander. Medan han utvalde fftrgema, sina brinnande bgon borjade gbra hobemarkte flickan fbr forsta gAngcn att nom orolig. DA han inte genast svarakanske var de, sAg lion hastigt pA honom och han hade armen i hand hon fbr forsta gAngon sA pass vftekt ur skrattade hittert. sin slbhet, att hon kom sig for med att Hvad skulle det ocksA intrftssera rr sade hon, som om han redan in-- i frAga efter den. sade han kort. Bruten iindt nAgot. - Naturligtvis intrasserar det mig. af betydenhet. Men tur att tillade han skftin-- Jag vet bara inte hur det skall gA till, det hande just nu A, pA det allra enklaste satt. Kom tande ty hade det varit fbr tvA mA-nader sedan, sA hade det misslyckats hem till mig, sA sjunger jag fbr er. hon talade nftra nog att hindra er frAn det fatala sprAngtt Sannerligen det skulle vara en vattnbt, och det skulle val alltid va- bbnfallande rit skada nu, eller hur? glftdje, en tillfredsstftllelse fbr mig. sade hon med sin naiva e- - Ni skall sjftlf hora hvad ni genom ert Ja nu agger jag ocksft det. Det tvftfakliga ingrep i mitt ode Aterkallat goism till lif! hade varit skada! Han skrattade, orh dA fru Jahn koin Hennes hittills sA hesa rbst ijod med in frftn bortre dorren, gck han med en niistan smekande vftlljud fbr hans bra. Han erfor pA nytt en kansla af obehag f!yktis hftlsning. men sade beslutsamt: Matronan sftg forsl.ande efter nom. Jag kommer naturligtvis, om ni Det dar var samma tierre igen om det. Tyvftrr ar jag dock er bryr sade hen. domare i musikaliska saker. Men Ja det var det. hvar bor ni? o isnne satte sig vid pulpeten och Hon tog hastlgt fram en annota-bbrjad- e rakna. Hon hade visserligen tlonshok och panna ur fickan och heraMri frun om forlusten af sin sAng- - klottrade under det hon gick en adress. ' t. 1 1 ' t. s me-tod- hvarlgenom han kurerar heshet Nft, hvad eager nl fjorton dagar. nu? mumlade hon Herr von Loysen herr von Loysen... Med darrande fingrar vek hon upp papperet och stirrade pA adressen. Ar ju omojligt.., Om ni Det kan al- visste hur grym nl Det lilt som ett jammerrop. A s sft! Det kommer an pA ett forsok. Hennes ansikte blef blodrbdt. En sadan doktor, som bor en trappa upp Enter den Linden, den kan jag aldrig betala. Han hehandiar obemedlade for saintet eller rattar priset darefter GA fttminstone dit de lojtnanten. och frAga honom om saken, Jag tanker han beraknar en mark om dagen fbr er. Iet kom inte riktigt sakert fram, ty Helmuth von Loysen var inte van att narras; han tankte att hon nog skulle ana, att han gjort en ofverens-- i kommelse med lakaren, enligt hviiken denne skulle gratis behandla en viss Umise Becker men skicka rftkningen Nftr han ser till honom, lojtnanten. henne, tankte Loysen, kommer han nog att inse, att det gftller ett och ftngra det smAlb-Je- , hvarti.d han gick in pA aftalet". Flickan markte emellertid ingenting; lion var ett rof for vftldsam billiga gula sidenblusen eller det nAgot omsorgsfullare ordnade hAret; hvari det lAg skulle han haft svArt att afeb-ra- . Hennes ansikte var ju Ilka blekt och spetslgt som fbrut, hAret sAg strftft och glanslost ut och dock tycktes det hela genomflodadt af en inre strom sf lif. HAllning och rorel- ser voro smidigare, och for forsta gin For tusan, hvilka gen tiinkte han: Blickens stelhet bgon flickan har! hade forsinftlt, ogonen lyste som tvft glodande kol. Hvad som emellertid marktes allra mast var dot underligt lyssnande i hela foreteelsen. Med mftnga och vftlta-llga ord prisade hon varans kvalitft och tycktes dftrvid liksom drominanie Pa hvad dA? lyssna ut .1 rynulen. Pa sin egen rost! Detta blef honom med ena klart. Hon talade for att libra sig sjalf. och hon kunde Inte hjra sig matt pA det ostftmda Instrumeutets Atervfindande modulationsfbrmftga. I)e fyra unga damerna hade slutat sina inkbp och vande sig om fbr att gft. Ien vackraste af dem, lilla plfflga komtess Waldheim, uppgaf ett litet anskri vid ftsynen af "den lbjtnant Loysen", som stod dar som en staty vid buttkddrren. Har man sett, herr von Loysen! SA nl skramde mig! Hvad gbr ni har? Jelka dA, inte frAgar man sA in foil en vaninna skrattande han har vftl forlora tett vad och mAste betala med sex knapps handskar. A tank! Kanske till den vackra Wendtleben? Betindrar grefvinnan ocksA ni don skona grefvinnan? Xr hon inte fbrskrftckligt vacker? Det fAr man inte saga till fyra vackra unga darner skfimtade Loysen. Han foljde flickorna ut pA gatan, sade hvnrdora en artighet och tog in-R- 1 1 Dft han kom tillbaka In i boden, fann ban Ixiuisane sysselsatt mod att ordna Fjorton mark ar mycket pftnr.ar alia de handskar. soin de unga sade lion na nervost orollga fmgar och suckade for mina omstftniiigheter liansyns!ost kastat om hvaran-dra- . men jag kan skarfa dem. and lost tungt. Han sftg tiastigt. ftt bftila sldor. Jag kun det! Xnnu har jag ett fiektir Hnn sAg upp, riitade hastigt pA sig och om och liortskamde offieeren rbrde pA sig. orh nftgra billiga smycken ropade utan att hftlsa: Riktigt angenamt skulle det Inte ha sA Inte vore, sft svfilter Ja garna fbr Horde ni? Horde ni? Min rost! kftnts, om nAgon bekant nu fAtt se ho- latt fA ihop pangania! . . . Jag tackar Och dot har jag ntt tacka er fbr! A hvad nom. Flickan hade ju inte en gAng er jag tackar er fbr denna Hon rftckte ut hnndon. och han skahan.Nkar pA handerna! Men sA hlyg-d- i gnista af hopp! kade don hjftrtllgt. s l.an fur denna kansla och sade sA TArarna s tort ad e nr hennes ogon. Det gliider mig ofantligt, froken mycket vanligare: For ni. jag fftr ratt. Friskt En ilurr i bakgrundea af butiken Louisane! .Jag forstAr mvcki't vfti, att nl gAr bppnadi s, och en korpulent inatrona mod hnra! lilt Ni kan siikert fbr hvar gAng ut kom in fortfor Hon hade pA sig en bnin Jag nr som fbrvandlad tior en sAngerska saga till er sjalf: det kii doing med hvlta prtekar och en lion. Om ul bara visste sA det kanns fi r liade Diiri lig- sv art jag gjort hlittre. spitsharb bfver ?et slfttkamiua-- att vara glad igen! Alla mina iljarf-- I framti-jsik.ger en (illfreilsstallelse. som mi'dr.ir J gra luiret. Iiennes breda rbila an- va luftslott resa sig pA nytt n full af rykte och ara... Mir godmodlgt. men just nu sAg den I lion sag pA honom helt ofvarraskad hon lit t mlsslftnftsam uL NAn.'i, var lute genast sA himla- Jag tyckei 'list! tyvftrr inte an. Jag ser att ni ryser. Kanske mAste jag fbrbereda er litet pft hur det ser ut i mitt palats. Nftr ni uppnftlt fru Schipkes vftning och tror er vara himhen till slutet af na, mAste nl besvara er uppfor vlnds-rar- e Fad' s med sft djnn Mtterhet, att den gamla teg. Butiks'ri.ken lutade sig Ater bfver sina slfrfor Hon hade nat vidare ocksA mc.l n hon talade, heIt mPk:,n'skt- med ofe-'-sakerhet. D t trappor-fbrtjusan- In, det e "luftslott", soin mina omstamligheter tillAta mig att hobo. FrAn glttggen, som tjiinar mig till fdnster ser jag en hel skog af skorstenar och ett nftt af och hur ofta vaggarna blifvit kalkstrukna med olika farger, det den loge pA forsta raden, d.'ir h in satt synes fycket tydltgt. med Trossens och en go.i vin en gar Vet ni hvad, froken Iidsane sade han vanligt nar jag hbr det. kiirner jag fiterigen, att jag har ett v!:cd ansvar fbr er framtid, diirfbr att jag raddade ert lif, och att Jag Inte min fbrpliktelse. Detta tyuger varkligen pA mig. Hon gjorde en haftig ftt bord. Nej! Aldrig! Jag forstAr att ni men,nr vftl, men Jag vill vara oberoen-d- e af ert understoil. Det gbr mig godt. Ibrstftr nl mig? Jag sokte inte fbr hungers skull fastftn jag utan af viirkligen led hunger bfver ntia fiiriust. Nl har ittga forpliktelser mer, nu dA Jag fAr hot er tbrmedllng. Vill nl komma om sbmlag eftermiddag? Siigt Ja, dA kommer jag sbndags efter- middue' db-di- lh n gn-no- m . . e nuva-rand- r, a . bredvid -- 1 Det frfigade gardesdragonen nom. En vacker flicks. 1 platsen. drig ske! ar! Xr det tillfttet utt frftga hvem du sft lhardlgt pft daruppe, kamrat? ser 1 sysse'.-siittnin- pA Hos Loyaen rbrde Big den s&rade lojtnantsfAfftngan ; han lade bort nA-g- tvA-fal- gAn-ge- hauryck-nln- allt ftterspeglades 1 hennes ogon, som lyste llkt tvft avarta beckfacklor. Den Clckan blir galen eh gfing tankte han fortretad. Hade hans tankar och ogon n&gon magnetlsk kraft fbr henne? Hon vfin-d- e drbfande, liksom motvllllgt bllckea frftn de upptrftdande och mbtte hans 6 goir; ett omedvetet, tankspridt leends af igenkannande gled bfver hennes ansikte, och & vftnde hon pft nytt hufvup det mot saenne. vid scenpn. Vet ni hvad, det tycker jag var en praktig fru! Jag bryr mig inte om hennes pro- tektion. I gAr, dA jag forklarade mig vlllig att utom forsftljn ingen ocksA ta hvad frAgar hand om bokfbringen fbreslog jag efter litet mer arbete hon mig att helt och hAllet bo hos hen- ne. Den platsen innehade fbrut en sv- sterdotter, som gift sig. Dennas ruin ar nu ledigt, och dot skulle jag fA fbr inne-hAr- Hon stod vid disken och sorterade handskar. Utan vidare steg han in, sfig att hbn var ensam och ropade ocpremonib?-,.Nft, kan ni saga mig hvad det har skoll betyda, Iroken Louisane? Han hade ant sig att kalla henne sA. eftersom det var en af de sinA frbj-de- r han kunde hereda henne. Det namn under hiilket hon trott rakade sainnda inte all- deles i glbmska. Hbr ni till fru Jahns kunder, herr von Loysen? frAgade hon tillbaka. Ja. som ni ser. ar jag nu hftr. Jag har utbytt tramiikvarnen darborta mot denna nastan lika innehAllslbsa Den lugna och dragfrla loka-lehftr ftr laiupligare fbr min hftlsa. och darfor var jag nbjd, att jag fick omkring. nad, vildt hopp, fortviflan och man-nisko- ButiksSgarinnan var gecast fSrdig att st3 till tjanst, kartongen slogs in, och han tog den om hand s3 godt han kunde. Andra kopare kommo in och han begagnade sig af att hviska till bitradet: Froken Ixiuisane. ni horde tala om alitihop for madamen. Hon seh valvillig ut, och hon kanske kan bli er till nytta. Kanske ljoG det lakoniska sva-ret- . aff-re- 1 . sin n g vacstormaude formanade han kert nu! Var forslktig! Och hur ftr det med er principal? Hon ftr va.1 snail emot er? Ack. hon fftr vara hur hon vill hon kan hvarken gora mig glad eller Hvad frftgar jag efter aorgsen . Jag kommer alltid att forbli ensam har alltid varlt det hoa mig sjftlf ligger det som gbr mig lycklig eller olycklig. Ja, men Jag skulle ha funnit det godt och bra, om nl hade anfbrtrott er fit gumman. Det skulle ge hela er tillvaro ett visste yttre stod. Hon sftg stort pft honom. Jag ftr mig sjalf stod nog. Dess-utoftr fru Jahn bara alltfor hfigad att spela valgorarinnan gent emot mig, men valgarningar forplikta, och jag hatar att vara bunden. Den har gula sidentrasan har hon gett mig. Nfir jag gftr om kvftllarna, logger hon in smorgftspaket och korf ftt mig och tru-ga- r dem pft mig, och redan tvft ginger har hon bjudlt mig pft teatern, sedan hon genom sina nyfikna frftgor llstat ut, att jag ursprungltgen ftmnat mig in hais-dokt- syster for denna excen-trlskolyckliga varelse, men s3 ofver-ga- f han tanken Jnyo. Anna kunde Ilka litet hJSlpa henne som han. Nu motte han den stackara varel-sesi godt som dagligen. Han kande nu timmarna, d3 hon lSmnade oc hsysslolos som han var, fann han tld att just d3 g3tv3rgatan fram. Alltjamt kande han sig ansvarig fbr hennes tillvaro och de kval hon led, eftersom han tvungit henne att 3nyo taga p3 gig den borda hon velat at kasta. Hon var inte hftller numera s3 fbr ett deltagande ord. I om han spSdde vackert vader och snar v5r, lifvades det bleka, ansiktet. Do uthytte aldrig mer 3n n3gra f3 ord, och han visste nu med att hvilka han kunde gladja henne gbra detta syntes honom vara en barm-hartimamiiskas skyldlghet. Ungefar en vecka hade forg3tt d3 han p3 tre ilagar inte vidare rAkade henne. Kaohanda var hon sjuk.? Utan att han var medveten dar-ohorde hon redan till hans lif. Han bekiagade hennes fdrsvinnande desto mera, som han just I dessa ilagar genom en lycklig tlllf&llighet trodde sig ha funnVt et utijikt (or henne att bli Det fortiSt honom, att han inte fick meddela henne detta. Skulle han frftga efter lyiune i affaren? Men dot kunde mojligen misstydas och ska-d- a den stackars flickans rykte. Dft trodde han sig en dag skymta hennes ansikte innanfor glasdorren till en liten handskbmik vid Friedrich-strasse- . Han studsade och tftade in geiiom rutan Ja visst! Det var hennes bleka, magra ansikte med det rufsiga IntrSssera kiin-Ann- a den N3, hvad 3r det nu att grina for? f.'Sgade hon. Jag har rekommenderat en 3t froken sade Loysen. Hon 3r ju bes som en korp. Och det gr3ter hon f3r? Har ni aldrig hort talas om fortfor Loysen 1 samgl8djetfirar? ma muntra lbjtnantston. Jaha, nu ska Jag be om en ask finaste glacbs damhandskar, aex och en kvart, n3-g- n 1 ha glssat det? Klockan ringde till andra aktens bbrjan, och hon spratt till. Utan farvSl, utan vidare tacksagelse skyndade hon bort och 13t honom st& dar. Han lat vaktinSstaren hj31pa aig p3 Ett med kappan och gick d3rifr3n. dgonblick tankte han p3 att forsoka Loysen dig gora. och beundrade henne honnes Gbr nl? egendomligt smakfulla aftontoaletter, Ja. Vi g3 med fbrbundna ogon hvilka sft sarsklldt harmonierade med till urnan. Det ar inte vftrt fel. Det allt-fi hennes fornama lugn. De ansftgos ar ert. for ett otadllgt akta par. PS hvad satt ar det v6rt fel? Xro Helmuth Loysen hade egcntligen al- inte vi i samma lage? Han drig tankt narmare pft saken. Ibland... men vanligtvis inte. Vi hade med ungdomens inenloshet tagit komma vanligen in i lifvet forst d3 vi sakerna sftsom de voto. Synnerllgt gifta oss. . men nl. . . sympatisk forefoll honom into baron Hon s3g prbfvande, tankfullt p3 hoTross. men denne var nu en gAng hans nom. svftger, och hans smidiga, polerade Du kommer att saga, att jag gbr gjorde saminanstiitning af omojli-gfr3n den ena ytterligheten till den andet stannade vid smfttt gyckel. dra, om jag nu berattar dig en episod Den sft mycket aldro svftgern sftg nr en ung flickas lif. ned pft den oerfarne pojken godt genast Anna von och brukade utkasta smft skamtande aninarkningar bfver ungt folk, som e forstod konsten att njnta af lifvet. Om Loysen fann mycket hos kvlnnligt och lojligt, sft sftg Tross med ett medlidsamt sm&leende Hon var ung. oskyldig och alldt'-- ! pft svftgern3 tjocka ljusa hftr, hvilkpt les okunnig om tarlden, ty den pen- hans ogon var nftgot rent af ofint. liknade ett sion, dar hon Tross var stolt bfver sin kala hjiissa. kloster. Hon upptostrades, kom s$som ofta brukas Nu borjade han genast orda om den vid aderton 4r ut i varlden, larde kan-ne 1111a. bjudning de enligt hans Asikt en man, som ansdsrs alskvard och Hans gora under veckans lopp. h.'gst anspraksfull. och utmiirktes af hollhonom. med fru honom. Att hon var stel och skvgg Om det inte ar oliinipligt for dig honom inte, tvartom, det eg- invande han genast artigt. honom att sbka vinna henne, och gade sade hon. Smftsaker! Pet han visade sig fbr henne frfln sin mast skall latt gft for sig. Jag kan tanka intagande sida. Hon kande sig smick- mig, att du ar angelfigeti att presente- rad. Att bli utmarkt af honom tyck- rs grefvinnan Wendt leben for vftr tant, tes henne som nftgot stort, en seger, en En inflytelserik hofmarskalkinnan. trimnf, hon borjade sysselsatta sig med bekantskap. honom, hennes oskvldiga flickfantasi Hon sade detta helt lugnt; hennes vaknade och smyckade beundraren med i man bet sig lappen och harskade sig. allehanda ronnmtiska egenskaper. D3 Han visste att hon gjorde narr af han friade till henne, sade ton ja, ocn for denna hans sista passion, och en mer fastman har inte det var honom obehagligt, att hon funnits. uppmiirksam S3 kom brollopet. gjorde delta infer Helmuth. Hvilket jag mycket val minns. fortfor Anna, I)u skall veta har ju sagt. att jag inte talar Jag v&nd till sin bror att grefvinnan oin mig sjalf. Flavia, fodd Snob fr5n Chicago, vfirk-ligeMen det passar ju in alltsam-mans- . tack vare Edmunds anstrangnin-- j gar, harNarit sft att saga sasongens S33? Det visste inte jag. stjarna. Hittills hat- Wendtleben hftl-li- t Det var en fbrtjusande hogtid, det t henne helt i skymundan och och angenamt... henne litet, ty hon var inte annu brollopet. gladt Var det s3? Kanhiinda. Jag kommen dit lampad att biira hofsliipet mer inte s3 val lh3g det. har hon nu hunnit. Det Sr andft Du sSg mycket lycklig ut. att kunna saga, att baron Jas3? Det gliider mig. F3r jag Tross dressyr har lyckats forvandla mi fortsiitta historien, som inte alls den amerikanska korffabrikantens dot-te- r handlar om mig? till en berlinsk salongsdam. Fbrlbt, men hvarfbr berattar du Rare Loysen, du fftr genom min den egcntligen, om den inte handlar hustrus egendontliga sklldring et. om dig? om grefvinnan begrepp Var god och hiir mig till slut, Anna staller deu unga Wendtleben. AlltsS var det lyckliga brudparet p3 damens harkomst en dager... i en sin Hvarthan ar ju for brbllopsresa. dager. . som. . . alskande likgiltigt. N3, p3 denna resa Hennes liogst aktningsvfirda harutvecklade den nublifna akta mannen komst kan ingen belysning fbrandra sin omtalade hedbrande alskvardhet i lnfoll hans hustru allvarsamt, ehuru all dess glans. Han omgaf sin unga , det ryckte hennes munvinklar. hustru med den finaste uppmarksam-het- . hviiken ingenting harmade sft han ti bail henne, hans foralskel-smycket som nar man antydde, att hans stegrades fr3n dag till dag och slog smak forirrat sig ftn det aristokrati- till sist bfver i sjalfforakt, liksom tt ska lifvets regioner,' reste sg, Iktsade rus oferg3r i bondanger. Han fdrkla-rade- , som ora han sokt i vastfickorna, mum-ladatt han Inte alls var vard att aga t n3got och lamnade runnret. en s3dan angel, han blktade alia sina reste sig ocksft Anna. synder foi henne och bad om absoluJag skatl visa dig ditt rum och tion. se forband. samma till ditt g3ng p3 Vet du hvad, .let tycker jag Kom! egcntligen var riktigt hyggligt gjordt! Den kvallen var Loysen litet feber-aktiTycker du? frigade hon Han hade ingen lust att g3 tit, N3 ja, det ar val s3 efter er och hafts syster Btannade fbr hans hederskodex. skull hemma. Baron Tross var borta Jag beeriper inte. Hur blef det sut-ten och P3 syskonen herrbjudning. med din historia? sedan liter vid kaminelden. Om aftnarna Hur skulle det bli? Hon var ju var denna salong underbart trefnads-full- . nu hans iiustru och om hon ryste for det hon fick hora, sA fick hon tAla det. du ar Sag, Annchen, egcntligen Nu ar historien slut. inte svartsjuk? fr3gade loysen. sade han Ooh det var andA din Hon strok med sin svala hand ofver envist. bans panna. Hnn ryekte pA axlarna. Xr du varm? Du har val inte rik-tisom dot nu ftr Det ftr into feber? lAt mig kanna dig p3 om. LAt dot vara min historia det var inte det jag ville saga dig med Hon tog hans hand. den. Om jag vore kvinna fortror -- - Sfinx! Han kvsste hennes hand och min man roade loysen envist med hroderiigt gaianterl. Ser du, meil att p3 detta oerhorda satt F.ig Anna, du liar alltid varlt mig sympa-- ' andra kvinnor... forstAtt dig elfeber har du inte. tisk, antingen jag bar Tjugu. Nr-ler ej. Godt. Och nu till din frSga. Om jag SAledes finns dot andA en niiinniar svartsjuk? Men, kara bror. du blir Sr sympatisk! Ju kalkborgerlig. S3dana ideer s!3 de ska, for hviiken jag Men nu pratar vi angenftint. Mycket i val Hon sniblog dig pS Itardcs? Du ar het ooh trott; jag road. TIllstA det! Gbr Maria sig inte mera. skuU d'K pU Re lompulver. och sedan bekynimer bfver mina kftnslor? Lugna henne dA for all del! Jag tlllAter Tross att kurtlsera andra kvinnor sA n.yeket det hehagar honom. Att spela Filemon V. och Baucis i Berlin vore belt enkelt lojligt. Anna sade skamtande till sin bror. Man skulle inte tro att ni bAda att ban redan hade frftn hemlftngtan vore af samma fa.mil j. nar man ser er Kllppningen. Dot var varkligen oeksA nu forr daremol voro ni into sA fa let. Ja, om det inte varit for href-veifrftn den hederlige Schnadewit z, Hnn sSg in s'flden orh lade de sma- hviiken mej lakonisk korthet afgaf la liaudarvia omkring kuaet. for hvad som hande, skjiSi ni Hur kan sft ftr det. O Fbr forsta gftngen blef han medveten om, att lion sAg mycket lira ut. Ofver ileniit upptrickt blef han helt fbrhliifJu liingre fad och just Inte glad. han sftg pft henne, desto trolskare hon honom trolskt vacker, forstAs. FA svag. sA ttinn, sA tiriicklig samtidl';t upiitiind af en sft omAtt-IlIldeisofiiiMietl Itrtnnando iirelyst- - Alldenstund nr 14 Johansson vid hevisilgen fir forsvim-nefrftn regementet, och dot cfti f varkstiiDda draggningar utrbnts cf han ej mbrdnts, har otverslen befal.t att karltn rytnt. 1 oc-I- - : util konipanlet |
