| OCR Text |
Show Tisdagen den 13:de September, UT 1932 i Sparen K6N1G. Ve-re- exi-sten- s, av beundran efter den verkliga vac-kr- a flickan. Jag var for liingre tid tillbaka van med hennes onkel och honom for nigra dagar sedan. Det vaekra barnet har redan upp. levat mycket sorgligt, anmarkte Raven. Gretchen var annu ett barn, di hennes fader blev mordad; jag vet ej om ni kanner till den historien Jo, jag kanner den, avbrot Werner honom med si barsk ton, att Raven fdrvinad sig pi honom. Ar det oangenamt, att jag beror detta tema? te ts be-ha- vag-garn- a. ri-b- ln ren-tier- n. Man har sagt mig, att han foga bryr sig om sina slaktingar, och ar detta pistiende sant, si kan man ej satta stor forhoppning pi arvet. Baron von Raven hojde pi axlama och svarade: Man pratar si mycket, och aven Sr det helt tydligt, att vissa perso-ne- r hava intresse av att underblisa a den gamle herms oyilja mot den dar alia ar Framfor familjen. ov-rig- hushillerskan, som garna skulle vilja hava allt och mer dartill Men nigon sanning miste val finnas i pratet? Si foga, att det ej bbr oroa er, arade van. Rentiem ar en enkel ratt-framanniska, och det kan val vara, att det fortretar honom, att hans brorsdilttrar utgiva si mycket hos gam-l- a for sina toiletter och unga aro isikterna harom all-ti- d pen-ning- ar olika. Och i vilket forhillande stir han till sin brorson? Referendarien von Gottschalk pi. i det basta forhillande till honom, han kan blott ej fi nigra penningar av honom; i denna punkt ar den gamle herrn obeveklig. Som sagt, onskar ni bliva bekant med honom, si vand er blott till referendarien ah, den lilla Hr verkligen stir, att han stir fbrtjusande. Werner vaknade upp ur sin och halsade pi Gretchen som just nu gick fbrbi Schimmel tank-fullh- et dem. Kanner ni det vaekra barnet? frigade baron von Raven overraskad. Hon ar en brorsdotter till sufflb-re- n svarade Werner Schimmel, hans det under fbljeslagare lugnt, vHnde sig om for att siinda en blick Jag tycker Man Betydelsen av Guds bud. r Radiofbredrag av dr. Fredrik J. Pack. Oversattning fbr , biskep Charles E. Forsberg. Utah-Poste- av n ut-try- Sedan det animerade samtalet fort-satJust icke det, men jag har si ofta an en stund reste sig Werner, hort talas darom, att jag trottnat for att ej alltfor lange utstrHcka sitt darpi. forsta besok. Ni, di vet ni val aven, att henDe bada flickoma beklagade sig nes fader skall hava varit rik, och att visserligen over att herrarna redan man efter hans dbd ej fann ett spir ville avlHgsna sig, men geheimerid-inna- n av de formodade skatterna. Gretchens itnojde sig med att bedja Wer- onkel angreps i foljd harav av en ner snart fornya sitt besok, vilken svir sjukdom. bon hennes make understodde. Jag vet allt detta, sade Werner Jag kan val antaga, att ni ar be. otilig, med ett fbrsok att le, yi kun-n- a liten med resultatet av detta besok, siledes lita detta amne falla. sade baron Raven, da de lamnat De hade kommit till Cafe Schilhus. Nidig frun har jag ler och tradde in; baron von Raven sHIlan sett si munter, ni tycktes gick igenom den stora salen in i ett henne, och den, som vunnit mo- litet sidokabinett, som genom en tung dern, kan utan tvekan klappa pi hos portier var avskilt frin de ovriga dottern. rummen. I det huset vittnar allt om gedi-ge- n Med rod sammet overdragna stolar rikedom, svarade Werner. Men och divaner omgivo de bida marmor-bordekan det icke blott vara ett sken? hbga speglar och vaekra ol. Kanner ni familjens forhillanden si jemilningar i breda fdrgyllda ramar noga, att ni darover kan giva fullt prydde de mbrkt tapetserade saker upplysning? Fullkomligt, gav baron Raven till Har har ni val annu icke varit? svar. Geheimeridet arvde en betyd-li- g frigade von Raven, di han markte, formogenhet efter sin fader, och att hans fbljeslagare med en provan-d- e bans hustrus foraldrar voro aven blick overfor rummet. Icke i detta kabinett, svarade Men han lever pi stor fot Werner. Icke si mycket som ni tror. Forr Blott de gynnade stamgasterna gav han ofta glansamde fester, men och deras vHnner fi betrada det; den det hander nu ej mera, nidig fruns lilla krets, som middagar och aftnar nervlidande forbjuder det. samlas har, tal intet frammande eleOch sedan fir ju flickorna aven ment i sin mitt. arva nigot efter sin onkel? frigade Ar har aven sallskap om aftnar-na- ? Werner tankfullt. Helt sakiert och icke si litet. Onskar ni bliva presenterad, stir ar redan gammal och andra jag med noje till tjanst. Sallskapet slaktingar finnas ej samlas forst sent, portieren tillslutes Aven denne herre skulle jag bliva di, och ett litet spel uppehiller oss bekant med. ofta till sent pi natten. Varje insats Darvid kan referendarien vara er mottages, ingen ar tvungen att spela behjalplig, jag ar ej bekant med hogt. On-ke- Baron von Raven ville presentera da, men om ni diirigenum blott icke vinnt-motsatsen sin van, men Werner gjorde det Den han att unge mannen skall val di genom forklaringen, komma till den overtygelsen, att denredan var bekant med herrarna. Raven fastsatte sin lorgnett pi na forlovning blott ar honom Hans anhoriga skola aldrig nasan och blickade frigande pi herbifalla denna fbrbindelse, redan av rarna, darpi sig han med ett av hemligt forstind mot dem denna orsak kan Gretchen ej hysa nioch sade: gra forhoppningar. Om blott nigon ville gora detta klart fbr henne! lion Affarsforbindelser, icke sant? Werner nickade jakande; han ha- saulle sakerligen taga sitt fbmuft till de redan bbrjat ett samtal med re- finga och avbryta all gemenskap boden med trodde han vilken Och vore detta alskade. sig ferendarien, i ord smickrande si hade foljd fritt ra saga nigra gjort, spel. jag Ater skakade baronen pi huvudet av det vanliga mottagandet i hans och en skugga av missnoje syntes pi familj. poli-tik nu hans panna. Samtalet vande sig kring att och andra allmanna amnen, si Jag skulle val kunna saga det alia i sallskapet kunde deltaga dari, vaekra barnet allt detta, men sidana men efter en halv timmes tid brot uppdrag mottager jag ej garna, svarade han med en avvarjande Werner upp, foljd av Ferdinand. med handen, icke ens i detta Baron von Raven var nu ensam med disponenten; med omisskannlig fall, ty jag finner darvid ingen for-dg. fbr mig sjalv, och jag gor ingen forlagenhet tummade han sitt g hemlighet av, att jag ar lika som varje annan manniska. Herr von Raven har val depone-ra- t sina kapital hos er? frigade han Skulle ni kunna lova mig en lamplig kredit hos ert hus, si efter en tamligen ling paus. Det kan jag ej; dessutom vore Till en del, svarade Stein, han vexlar virt detta i har Amerika kopt pris fbr hbgt, och jag tillhor ej pi t. del en liten de hus och blott uttagit narrar, som kunna ruinera si fbr en vaeker flickas skull. Si miste ni avsti frin hela affa-reHuru stor var hela summan? t. affarshem-lighesade baronen hinande, antin. Ah, jag ber, det ar en eller, har givs det ingen gen Ni tror siledes, att herr von Prat, mig kan ni alltid anfortro en sidan hemlighet. Bergau ar mycket rik? Ja, det tror jag, men nigon HjHlp mig i mina bemodanden summa kan jag ej uppgiva fbr med avseende pi den vaekra singer-skaav det allt fordra ni ar vir princip att iakttaga mig. kan si er, envisa Denna teaterprinsessa bringar tystlitenhet med avseende pi vira affarsvanners formogenhet. Herr von mig till fb'rtvivlan er? Ilur skall jag kunna hjalpa Bergau ar ju en van till er, kanske avbrot baronen honom otiligt. Jag besvarar han sjalv edra frigor. Baronen steg hastigt upp, samtahar ingen makt over barnet, ni miste sli in pi andra vagar och hava let hotade att taga en vandning, som torde bliva honom oangenam. tilamod Tank over den onskade krediten, Tilamod ? Jag har ju forsokt sade han, forespeglar ni mig detta allt. pris, si kunna vi vidare tala om Har ni forsokt med dyrbara skan-ker- ? Smaklig miltid! Icke? Ni, darmed miste ni Disponenten sande en mork blick borja. Vidare rekommenderar jag er efter honom. att bjuda onkeln pi supe, di och di Jag tror nog, att han fbr detta pa fint satt sticka honom en sedel pris med kropp och sjal skall forskri-va- t eller nigra guldstycken i handen. sig till Satan, mumlade han, var-eftbefatta mig, Darmed kan jag ej aven han lamnade kaffeet. foil disponenten honom i talet. Onkeln ser ut som en vagabond, och i TREDJE KAP1TLET. en sidan mans sallskap kan jag ej visa mig, for ovrigt vill jag ingen-tin- g Sken och verklighet. hava att gora med detta slags manniskor. Ni kunde hjalpa mig, om Vid den supe till vilken baron von ni ville, herr baron! Litom oss an. Raven inbjudit Werner, var aven retaga, att er fru baronessa inbjode ferendarien von Gotschalk inbjuden henne, och jag aven samtidigt vore Rattema voro fortraffliga. er gast, si skulle jag darigenom Werner berattade mingen munter komma i tillfalle att visa den blyga historia ur sitt skidespelareliv, baskona min alskvardaste sida. ronen inflickade andra anekdoter, och sade baDHrav blir ingenting, d hans maka erinrade sig mingen ronen hastigt. .Min hustru skulle att tilldragelse, intressant nog vagra att gora det, det ar redan en berattas an en ging. forolampning, att ni foreslir mig Di man stigit upp frin bordet, bad det. n referendarien om en sing, och ogonbrynen rynkade Disponenten forklarade sig genast beredd och kastade en forbittrad blick pi och tradde fram till flygeln, itfbljd baronen; han tycktes hava vantat, av Ferdinand. at denne genast skulle gi in pi bans Sallsamt, att Werner i dag blev snygga plan. fullkomligt oberord av hennes sing! Pi detta satt kan jag ej uppfatta Kanske var det valet av singer, som och innerlighe-te- n det, svarade han, jag itnskar ju gjorde, att skonheten kommo till sin i hennes rost ej blott, att den unga flickan rnitte fi fulla ratt, kanske bidrog hans egen tillfalle att lira kanna mig. Av ichand lHr hon ej mottaga nigra sinnesstamning till, att han i dag skanker, och ej heller kan jag gomma ke kunde intressera sig fbr hennes e mig bakom onkeln; denne mannisko-skygg- sing, till vilken han si ofta lyssnat med beundran och hanryckning. man ar onjutbar. Ni ar beni Baronen observerade detta, han log herr baron, kant bak kullissema, hem-likan fbr man sig sjalv och gav Werner en kanner de vagar, pi vilka vink. dar uppni ett sidant mil, ni skulle fram-fo- r Foredrager ni en god cigarr kunna forbereda och bana vagen for nii denna musikaliska underhillning, mig, och ni skulle ej mig finna med mig till mitt rokkab:-nett- , kom si otacksam. gon sade han viskande. Baron von Raven skakade nekande e baronessan kan tycka ilia vn. Fru ett under det huvudet hanloje pi hans liippar. ra, svarade Werner sakta. vad kunnalt," Ingalunda, arade van; kom blott, har jag gjort Jag trolo. Gretchens sade han. Si lange jag skall sedan ursiikta er. skaffad ur viigen, Ja, ni fir taga ansvaret pi er, vade icke blivit g. Fran tyskan av Oskar R. (Fortsattning frin foreg. no.) En praktig koncert! avbrot skrattande. Ni miste darvid overtaga kritikens roll. Skulle ni kanna er lycklig vid ett sidant liv?" frigade Konstance skarotaren. I liingden miste det dock bliva trikigt.. Atminstone ar det en solid sade geheimeridet tankfullt. Det later ej forneka sig, att sakra-st- e och solidaste placeringen av ett kapital ar att nedlagga det i en egen-do- OSTEH P gt sanden. BERATTELSE I FYRA DELAR AV EVALD AUGUST Ari-- pistir i ej om spel! dock, att det spelas Kalifornien. mycket hbgt Visserligen, och jag har ofta varit i deras spelhelveten dar, men jag o har aldrig deltagit i spelet. Icke mindre mottager jag er vanliga inbjudning, och skall en av de dagama piminna er darom. Min hustru har beklagat sig over er. Och det med full ratt, medgav Werner, jag miste bedja er ursak-t- a mig hos henne. Jag har ofta varit pi vHg till er, men alltid har nigot kommit emellan och hindrat mig. Min fader tog mig flera dgar i ansprik for sig; jag miste med honom besoka hans vanner, personer, som icke det ringaste intressera mig, men jag de-st- kom-man- vi-ga- ej nek a Jo, jo, svarade Raven, herr ar nu stolt over sin son. pap-p- a kind-skag- egen-nytti- kon-tan- n, n, sa-ke- n. er upp-leva- baro-nessa- obe-ka- si-v- si-so- n; d. Jordiska suveriiner befalla sina pi grund av vissa arftliga rattigheter. Manniskoslaktets Fader och vardighet, an en varldalig regent som som soka fbr-dav hans gunst. Under sidana forhallanden skulle rattvisa forsvinna, ernedan enahanda redlighet mot Guds barn icke kunde forekomma. Endast de som ovat sig med att overtala honom att iterkalla sina budord, kunde undfly fbljderna av ar paverkad av sadana el Fralsningen skulle di utdelas till endast ett fatal, som lyckats behaga honom, och mangden skulle daremot straffas fbr uraktlitenhet att vinna hans valbehag. len ar i e sanning en ovardig tillskriver Gud nigot som piminner om partisinne eller oarlig-he- t. Gud har icke anseende till personen och skall doma varje manniska tro-end- som hennes fbrtjanster. Gunstling. icke ifriga om fbrekommer skap Guds handlingssatt med manniskan. anses i fiesta fall, att aga Av ganska naturliga skUl aro hans makt och fbrfogenbet pi lagar rattisa och tillampade forutan grund av den upphojda stallning han avseende till personen. intager. Ingen jordisk fader skulle uppstal-l- a Pabuden frin en jordisk monark aro en samling regler, avsedda att leda oftare grundade" pi beslutet eller sina barn, bjott fbr att tillfredsstalla nyckfullheten hos den befallande, an egna nycker. pi fundamental nodvandighet. Mycket mindre skulle en allvetande Ett ogudligt exempel pi en sidan Fader och Skapare uppstallda fordrinart finnes i konung Herodes kungb-rels- e gar pi sina attlingar, som icke voro att varje barn av mankbn frin grundade pi fullstandig nodvandig-he- t. tvi ir och darunder skulle dbdas. Mihanda lingt mindre verkande Guds bud utgora i sanning uttryck men icke desto mindre overmodiga, av verkliga forhallanden, vilka var finna vi mandat frin andra jordiska en nbdgas underkasta sig, som och harskare, vilka fordra av deras avsikt att fortskrida till fbr har underkasta sig lydnad fbr mal. Vi forskaffa oss en vissa envaldiga och bestammande uppfattning om lagens regler. om vi betrakta de ofelbart Fbrbudet emot bruket av rusingi. iterkommande markliga foreteelsema vande drycker inom De Yttersta i naturen; pi samma satt och under Heligas samfund, ar diiremot identiska forhillanden. a bestamt grundat pi faststallda Om till exempel ett tungt foremil, lagar. Budorden kunna dar-fo- r endast tolka en dogmatiskt sisom ett stycke jam lyftes fran enligt Sku-par- frals-ninge- ig fysio-logisk- kun-gorel- av overmodiga ocksi vara grundade lighet. Huvudavsikten med pi sann jor-de- n, eller regenter verk- pi och sedan losslapptes, faller det grund av tyngdlagen till jorden. Sak samma huru minga ginger vir narvarande upprepas bliver resultatet diskussion ar emellertij att bestam-mhanda. till vilken avdelning de frin t ena- a Her-re- utgingna budorden hora. Aro de med andra ord helt och beroende lja pi hil-le- n t den Allsmaktiges vi- eller aro de grundade pi oinskrankt nodviindighet? Sjiilvradiga fbreskrifter. aro fbrmodligen icke Yi i vir slutsats angiende oberatti-gad- e kristen-heten- s Skulle daremot tyngdfbreinalet vid nigot tillfalle forbliva hangande i luf. ten eller bortforas i rymnden, skulle foreteelsen icke anses sisom lagenlig, ity att lagen oforanderligt enahanda verkningar. istadkom-me- r Lagens oforanderlighet utgbr en av grundfaktorerna i manniskoslaktets fortskridning. hillning i allmanhet. Minga Solen kommer upp, och gir ner, i utbud Guds aro endast att antaga bverensstammel.se med lag. Ett fore-moch och av hans behag, vilja som brinner, utkastar alltid vai-mtrycket att de pi grund diirav aro egenmak-tig- a Jarnet har alltid en viss tyngd; och diktatoriska i sina bestam-melser vatten rinner alltid utfor backe. Sedd frin denna synpunkt, ar alltid sott; och is ar alltid kali. skulle Gud icke vara markbart Om naturens lagar vore ombytliga, frin varldens monarker, vil. skulle deras pilitlighet forsvinna och ka utsiinda befa'Jningar fbr att deras nyttiga anvandning bliva omoj. sina egna tillfalliga lig. il e. Soc-ke- r. Derais Gud kunde i si fall betecknas oforanderlighet fopskaflfar mansklig fortskridning en av dess grundfaktorer. si-so- en autokrat i myndighet, som utsander mandat huvudsakligast fbr Manniskan och lagen. att tvinga sina undersiter till rattelse eller fbrviinta straff fbr olydnad. Manniskans fbrsta steg till lagens Talrika bevis fbr en sidan nyttiga anvandning bestir uti, att finnas uti hillningeij av minga forskaffa sig kannedom om dess kristna med avseende pi bonen, sival som dess verksam-hetsfiil- t, nar Gud entraget ombedes att varefter hon har tillfalle att fbrlita miinniskomas medvetet lita lagen tjiina sig. synder. Sisom illustration: Nar lagen som En person bryter till exempel on bestammer ingans expansion forst valkand halso- - eller kyskhetsregel upptiicktes, blev dess anvandning och beder sedan Gud om bverseende, lokomotivet snart en foljd. i hopp om att han vill avskaffa Manniskan har pa detta satt stigit diirutav. till den stallning hon fbr niirvarande En sidan hillning piminner om ett intager i utveckling, genom att gora ostyrigt barn som beder sina fbrii!-dra- r lagen underdanig hennes viljekraft. sade Werner, och darmed tycktes att avhalla straffet fbr hans Detta hade varit outfbrbart, om hans betiinkligheter vara undanrbj-da- ; missgiirningar. Bida synes hava hopu hade varit opilitlig och tvetydig. van-neom att om de bedja lange nog, skola pi tispetsama fbljde han Otyglad lag kunde daremot resul-ter- a och satt snart med honom i dt de omsider fi sinnesandring. i miinniskans tillbakaging, ja till do fbrmodat att aven fortroliga rbkrummet. hava hennes fordarv. och med Nigra Min kiira hustru sjunger verkli- medelst betalning av penningesum-mo- r Lagen som bestammer explosionen gen utmarkt, tog baronen till orda. fbr vissa andamil skulle forma i kan tyglas och tjiina mannii gasolin sinnesstammen man Hr ej alltid Gud att avskaffa syndastraffet. i transportering frin land till skan ning att ihora och helt odelat iigna Hr otyglad uten Icke den men . snart si nyckfull lagstiftare. land, sin uppmarksamhet it en konstnjut-ninglivsfara. en den Gud varelse. sidan en Yore betydande nyckfull gbr han sig icke fort jiint av mera gjorde (Fortsattning.) (gunmiJffjio) tolk-nin- g g Icke det endast, han onskar aven att visa sina bekanta, att han el Det ar otroligt att nigot annat amne rbnt en mera vidstrackt uppmarksamhet i religionens omride, an det som benamnes Guds bud. Pi grund diirav, torde det antagas att endast obetydligt kan tilliiggas. I denna diskussion over amnet ar icke avsikten att behandla dessa bud frin den sedvanliga sidan, d. v. s. i ljuset av sarskilda fordringar, eller foljde.rna av olydnad fbr dem. Tvartom hoppas vi kunna uppdaga vad dessa bud egentligen betyda, som orssaken som foranledde den Store Lagstiftaren att fbrkunna dem. Uttrycket bud, kan defineras ett behorigt auktoriserat mandat eller pibud, vilket utgitt frin en i allmanhet ett gudomligt full- komligt forsonat sig med mig. Yida-r- e fordrade aven sokandet efter en e liimplig vining och densammas men allt nu ar mycken tid, detta overstindet, och jag ger er mitt ord pi, att jag skall infria mitt lof. te. Kunna vi kanske vanta er redan i afton? Jag mottager inbjudningen, pi det ni mi se att jag menar allvarligt med mitt lbfte. Och jag tackar er, att ni sattmig i tillfalle att till min hustru medfbra en glad underriittelse. I detta ogonblick intriidde tvi her. rar: Ferdinand von Gottschalk och disponenten Stein, vilka slogo sig ned vid samma bord, som von Raven och Werner. inre-dand- kru-sad- skall ni aldrig ni eflt mil. Tror hon verkligen, ajt han skall gifta sig med henne? Di miste man denna tro, bcvsa forsbka rubba henne, att personen i friga icke hyser nigra redliga avsikter. Jag kanner honom icke. Men jag kanner honom, han 'ir anstalld hos oss, och upploser han ej snart denna forlovning, si fbrlorar han sin plats. Hm, det vore bittert fbr dem b'l- - sar-ski- lt 1 a la-g- n |
