OCR Text |
Show r UTAH POSTEN TORSDAGEN SEPTEMBER, 1913 D:ELN 18 ke frin en eller aqnan butik med en Betty, redan fllttgt sysselsatt men steg hon upp och Atetog sin gamla in en gfing tillbaka till Jaap, sqm stod bronsflgurerna och na praktlgt stor kartoDg... Fri Reynman fir hem sitt eget handarbete, ginde slg plots-lig- t plats samt borjade arbeta pi Fletjes Ilka lugn och sm&leende Invfd lampan. den b&r kopparjardinifiren med de hvl- -t den Begems palm, om hon si blodlgt Iter underligt behlimd. Hon ha- kvarlfimnade handarbete. Naturligtvis Medveten om sitt nederlag kfinde hon dvArgastrarna pfi frukostbordetl de ingen fiemglft och... och... Ruud var det barnsllgheter, allt hvad Fietje liksom ett behof af att sfira honom in- Se sfi, du Ar den b&sta af brbder! Fietkimpat for, . . Nu har du ffitt som du vill, je, har du rlngt efter Aggen? Inte, A, Fietje lutade sig Ulbaka 1 stolen och hade hiller ingentlng. Det hade hen- kunde prata de vlldaste saker pi kvfil-le- nu mera: skrattade hjfirtllgt Betty vinde slg nes egen far sflrjt for i sitt ofdrsynta och sevlan pi morgonen inte en jag gir! Men Fietje har ocksi rittr gor det di, Ar du sA snfijl. F&rdlgt.. med allvarligt bek mrad min till sin lkttsinne, som pi lingden blifvit brotts-ligt-! ging mtnnas hvad hon gagt dagen for- du ir en riktlg buffet nu kan jubilaren komma! A delta eviga bekymmer fbr I full fbrtjusning slog Betty Ihop si! ut. Leendet forsvaun ir hans ogon, h&n Frin det hillet hoade nog lngen halfbror, hvilken under hela Sofles Roman af lfit arnien sjunka frfin gasarmen. Bet- na hinder: A hvad det Ar skbnt fara. fortfarlt att under tystnad a Hon arbetade flitigt.1 Plotsllgt fram och iter. ty, alllfor mild till lynnel for att vllja Upptagen af sina dystra tankar mangd af vackra blommor Cfver-allhon tyst vidare med feberaktlg hon slg och lyssnade, skrfimd af gora n&gon allvarsamt ledsen, kfinde rummet blir ett helt annat, det blir Jaap, ir det sannt allt det hir? som Ja som en fllcka I bruddrfikt! Om svarade han kort och strift. flit. En god stund hbrdes intet ljud ovana ljud I det nattltgt tysta huset. redan pi vigen till dorren finger Vet du det frin samma killa? sitt anfall af haftlghet. Med lfiset Jag nfigonsin 1 lifvet blir lika rlk som rummet utom tickandet af bronspen-dyle- Forsiktiga steg utfor trapporna. . . Hon Kan lnte den dir pratsamme unge handen vande hon slg fin en gfing jag nu Ar fattig, skall jag ha fullt mad pi kakelugnsfrisen och suset af blef radd; med hindema, hvarl hon Hvad var det nu jag skulle holl arbetet, tryckta mot sitt bultande om: de blommor omkring mig... pA blommor herm ha bida dfverdrifvit ofver ett kronan skamllgt fllc-ka gasligorna pi Tinkte dp, att en tjugu ixs (Forts, fr. lOreg. nr.) och det hjfiria satt hon och stirrade med har du bestallt blommor kunde jag bll vurmlg! satt? det ljusa hufvudena, Jaap... vack-ra en man for sextio hans tog irs Han glck, forsjunken 1 tankar, tram sade Jaap fdraktligt morka. Tanker du Inte jag! 6gon pi dorren, mot hvilken ste- till 1 morgon! utropade Fietje helt ogons skull? ropade Fietje hinan-de- . och iter forbi tbnstren med deras aivid en nfir jag vet prosalskt. att riktade. med skulle fista afseende utbrast suck har man fbr nbje Hvad Betty, gen jag Naturligtvis, Xndtligen Betty tycktes han Den ha klokare skulle token, morka gardiner; Aterigen knot afdem? Bara ett stort besvAr. DA bar Ett snabbt grepp vred om liset och att du dnskar nigot! Fardigt! Min fotpiae Inom tre minader efter briillo-pe- t dant kirlngprat och plgskvaller? Hvad af belitenhet: varit! 1 han bfinderca fickoraa; dense gamle Nu skrattade hon. som sker hemmet ir Reynmans privat-sak- . Sj- ordnlng! oppnade dorren; Jaaps kraftiga gestalt jag hallre konstgjoriTa blommor, det afslojade slg hans ingel sisom en lnbitne, knarrlge despot till far, som en bred A, si beskedlig du andfi ar,- Jaap blir samma effekt utan allt brAk. blldade och hon Nu att vldt kontorets det inte skadar satt mirkte forst Si Fietje fyllde oppnlngen 1 hon hexa. Fortrollande ir afskyvard into vllle unna honom den plats pi kon-torA anseende 1 staden, angi oss lnte Reyn- och nlckade ofver stramaljen, som hon silhuett mot den korridoren brinnan-d- Bartels! I alia fall glider jag mlg fit Betty liksom foil ur skyarna: som med rfitta tlllkom honom! alia fall. Reinman tlllber henne, linge mans enskllda forhillanden. Men att Med blir blommor Och det ett luktlbsa boll mellan ha fast af morgon. steg fy, dammiga, Fietje par hastiga jag lampan. fingrarna. efterapningar forblef han blind for hennes fel . . . NAr det en gAng blef en varklighet, dA har fitt lidra det ir tyvarr Bannt att de nastan somnat; nu spratt hon till kom han fram till bordet, och hans fbr att godtgora sina vredgade ord nyss naturen... hAllre ingentlng alls. utro-padMen hur vet du allt delta? hade han med ett slag uppnAtt det mil vid Bettys lifllga utrop. skuldsatt ofver oronen Godnatt, djupa rost ljod string i ruimnets tyst tiliade hon i hjartlig ton: Jaap trummade nervost pA fonster-ruta- n Betty. Jag stir alltid slagen Reynman ir han nu 1 sex ir efterstrifvat. Di kun-d- e afunds-vfird- , : A hvad han kfire Jaap. ar hela staden han du sent nad: har hon du? Ack att sade Si langtade efter rike-douppe? ingenstades Betty, reda du fir pi kredit han framtrada for Betty och saga: af hipnad ofver hurvil (Jodnatt, och min han nervos och for hennes fbr att omge hdnl N hvad nu nu ett Allt dre. du snalla af skull helt kan Betty! kira, Betty spinning ligga dig, pi gi sidana historler. Betty, du skall iga del i den aktnlng for hushillet miste betalas klock&n half tolf. Jag fir nog bil- skramsel, utbrast fdrtretad: Vsh, Betty visste inte hur fort hon skulle ne med det bfverflod som skulle passa slir Fietje skrattade, som om hon hOrt virlden bevlsar mlg. Nu kan jag andt-llge- n annars fir han ingentlng. Och ls pi en hel timme till, pag. Jaap, elake pojke, alt skramma mig komnia ut ur rummet. lion flog ge- hennes skonbet och behag, liksom fArg tala ut till dig! Nu kommer jag nigot smickrande. detta ir ildste bokhillaren, prokurl-ste- n sade Betty van- si! Hvar kommer du lfrin si med ens? nom korridoren och uppfor trappan, och doft Aro den dyrbara blommans ! Stackars liten Min sagesman ar Frans Wouden . lnte med tomma hander hos firman Van den Heymel & ligt Nar skulle han Andtligen kunna stfingde hastigt dbrren till sofrummet kom, lit mig ta ditt arbete och Jag tfinkte hela huset sof nu. n hof, med forlof, ir-i- idle hr bror, som Bartels! n snygc historla for den ild-st- a Plotsllgt iterkallades han till du och lagg dig! Jo, jag har suttlt och arbetat pi efter sig... Och i det morka rummet bjuda henne dem? Jag skall nog gi mer eller mindre anser dig som besag-dgenom Fletjes hogljudda Han slack handen knuten i fickan: bankirfirman 1 staden! Detta ir snart gora tofflorna fardlga ocksi. Jag mitt rum, jag horde Fietje gi till sitt lutade hou sig mot dorrposten med Blut-nFrans herre och husbonde. Vet allt-si- , inte langre in privat angelagenhet, det arbetar si mycket fortare in du. Betty, du tror di aldrig annat och inbiilade mig att du ocksi gjort ogon. Dar var Aterlgen den oforklar-lignar, nar skulle hans gamle oresonllge att en tant till Frans, en fru van ror firmans anseende. Jag har vantat in godt om minlnskorna! Friga bara men sade Fietje, som var det. Nfir Jag nu kom ut frin mitt arfingslan fbr karlekens kraft hos far nAgonsiw bli mottaglig fbr skal? Ja ! Jaap efter hlstorlen, han vet mera om Dulmen, bor alldeles Intill Reynmans tills jag skulle fi bovis for allt och nu en Arllg sjal alltigenom det ir lnte betsrum for att ocksi gi till sangs, blef Jaap; den hotade att nedbryta allt Tyst, nu kommer pappa! r.' goustades pi en af tvirgatorna till har jag det, nu efter middagen har Jag rlktlgt, det ar min present som jag jag forvinad ofver att se ljus brinna i den in jag. Alla tre vande slg mot dbrren, som Darstades tyckas talat med pappa om honom. Hvad fir det jag vet? Gud vare lof, morgon kom Ruud! lAugsamt oppnades. frigade Regentesselaan. skulle sy it pappa. nedre vauingen; jag smog mig ner for vana att bekika for manniskorna ha och kom nArmare. Herr Bartels, kladd som vanligt 1 Bide Betty och Sofie sigo forskrack-tJaap yignt Sesi, den lilla fliken som jag hjal att se hvad som stod pi... Hvad gor Hon klarurade slg fast vid denna tan-k- e vid en som Min Jo, Betty vill lnte tro, att Reyn- hvarandra och for att oka deras noje honom: du svart Har du det? skillnad. Har val du sent? raddningsplanka. bonjour, men finnu med tofflor pA per Ingen si gor dig fylla uppe pi egentligen man Btir si Ilia under sin unga frus ifo husen byggda med synnerligt tun virkligen behoft gora det? Du vet ju Betty hade redan tofflorna sina hanOm nfigonsin fotterna, steg lfingsamt In med det ble-kHon visade honom sitt arbete och kara snalla Betty...! toffel. Hon vlll absolut lnte tro att na viggar. Alltsi kan fru van Duimen att man miste skona pappa! der utmagrade anslktet grfimliga veck Titta, det var hog tid att du borjade pi nytt lugnt att sy, fast hon Ruud med samma, uppriktigt smekande ? bans kfira halft slungar fast och lost ef- pi pricken rikna upp hur minga rbsten skulle saga till henne och rjnkor mellan ogonbrynen. du borjade redan sy galet. nu, di spanningen var ofver, plotsllgt varnie Jaap ryckte pi axlarna och rynkade och vinterhattar, Biden- - och - mumlade ter honom, om han nekar atf betala God morgon, barn Min kara snalla Skall jag lasa hogt, medan du kfinde hur trott hon var: Som du dessa enkla ord; Jag kan inte gora anogonbrynen: och spetskladningar, den nat. 1 morse hennes vidlyftiga rakningar. han; dfirpfi blef h .n stfiende, han kfin-d- e ser, skall jag gora detta fardigt fit pap- Betty! Pappa hade bort ta mig till fdreslog Sofie beredvilllgt, ett blitt oga ena dyrbarare in den andra, som den kom han pi kentoret-meblomsterdoften, sfig ofverflbdet pA tacksam att slippa det forhat-lig- pa till i morgon. forut; si fort jag fir fullmakt 1 och hfiftplfister pannan. Han forebar unga och fashionabla fru Reynman har, att handla firmans namn kan jag skoXr det dar inte Fletjes tofflor? krysantemer pA byffbn.skfipet och spishandarbetet, ty hon visste att det att han blifvit skadad af en automobil. hon som aldrig har handskar pi slg for na pappa, nu miste han fi reda pi V. hyllan. ofverallt stora buketter fastll-g- a Betty en ging tick om hand slappte Jo; sista biten vid hfilen lofvade Det vet man nog, hvad det var for en att man skall fi tlllfalle att beundra for att ta sina mitt och denna icke mer lfrin sig. farger! Betty stod redan bredvld jag att gora ffinllgt hennes stalle. Jaap tankte vara nere allra forst toff-tbfhennes ringar. Och hennes oskyldiga steg. Firmans heder ligger mlg lika honom och sade vAnllgt fbrklarande: A nej, du kan i alia fall lnte se Vet du af att klockan har slagit morgon for att taga emot fri- oron, fru van Dutmens vill det saga, bli nira som pappa. Hur har du hort det dfir? Det ar frAn Jaap, pappa, firo de inte ' half 011.' ' mycket genom de dar springorna till till faderns fodelsedagsbord. tunna den vittnen genom forundrad. mellanviggen och 6A mycket sedan! nervos ifver fylla ln sedan? gade Jaap Betty borjade med gi du till sangs! Men dfi han kom lif hvardagsrummet vackra, n e till de hiftlgaste och pinsammaste Ser du! den utbrast Fietje Men v Och om pappa faderns stora tikopp: ill fram till du kom inte med gamle herm muttrade 1 vara att upp, Betty Fietje steg Jag pi Novembermorgonens sena grfi halfda-ger- , makarna Reynman emellan. genom Han fomekar det till Betty ton: i allBlommor, hur kan det onodan forstor din halsa. Du ar knarrlg sinnesrorelpen fir nigot ondt och omfamnade henne stormande tfi han strax Bettys smfirta, Vanligtvis infalla de aktenskapliga In att komma smek-ninen klok lnte! en falla manniska du en Bartels! var och trott ovalkommen hird hirdhandt deles af het. blek Sesfi, ir Jaap, ...IX, figur afteckna sig mot det vid de tider, di herrskapet fortfor A, jag vet det redan mod blommor detta hus, den stAndl-g- a Hon glck med koppen mot dorren. som Betty tilmodigt underkasta-dlfigg ihop arbetet nu och gfi till fonslret. Han fann henne syssakert af den dar pratmaka-re- intar sina miltider. Jag tanker mlg, Jaap skyndade sig att oppna for henne. Du ar en alskling: ar det sangs. surge us hus? Hfir passa Inga blomJaap sig. selsatt med att ordna blommorna, hvil- mor mer ocb Woudenhof! Den gamla kfiringen att fru Reynman viljer dessa tlllfallen A nej. Gfi upp sjalf, hvad har du sade han dampad ton inga fastligheter. Betty varkligen Ingenting jag kan gora for ka lfigo eu mjuk, fargrik hog pfi det Alla tre stodo niAllosa; de hade vAn-tJtokar Ihop mycket pi en dag, han ar darfdr att hennes man di ar trott vid ir du ond pi mig for att jag ansig for dig? bfir att gora langre? Ditt prat uppehfil-le- r lilla bordet henne. lramfbr Samtidigt sirde-lemin plikt att tala med pappa om ReynGi eakta I trapimrna, tank pi sig sA mycket af den ofverrasknlng aldrig si beliten som di han kan fi hemkomsten frin sitt arbete mig bara; om en kvart kan jag ock-sf- i stack honom den egendomligt krydd-aktig- de beredt honom! sannt? af inte ilskvardt Ni, henne, ut skandalhistorier. som man? sofver! redan Jaap bet sig 1 kanske kolportera gfi. pappa, nasan. lukten af krysantenmm fru van Duimen antar, att fru Reynman och stack bAda hfinderna i N. . . nej, Jaap, nej! Jag tror no formanade Betty, tillbakalutad pi stoJaaps ton var iterigenr hiftlg. Nej, nej, Betty. Du gfir nu! Jag Jaap, bom kommit hastigt .a genom du nu bdrjar belt lugnt och sansadt lnfoll Fietje Ifrlgt liksom for att gomma dem, ovil-ll- g Sesi kon- len, i det hon med blicken foljde alia vill det! att du frin din synpunkt sedt stannade genast och drog djupt dbrren, man sin att hvarfor inte? be med, att mbta fadern med en lyckonskan-d- e torets lntrissen hade ritt i att var-n- Fletjes rdrelser.di denna lamnade rumir precis som pappa: ert kontor ar ett Hon lyfte hastlgt pi hufvudet: efter gudan. Alltid, dfi han oforberedt borja-d- e pappa. Men jag, Jaap, jag ser allt met. Med dallrande nasvingar lutade Du vill. . . med hvad ratt. . .? liandtryckning. Han drog sig helt heligt rum, det fir man inte peka pi. om t. ex. en ny toalettartikel eller ett s fick sb Betty, erfordrades det ett som hon sett smycke, och hAllet tillbaka In fonsternischen. pi fbrmiddagen Och Woudenhof ar ingen gammal detta annu ingentlng annat in en djupt hon slg sedan framit och lyssnade till hon haftlgt, retlig till fbljd 'af den fbr intensiv vlljeanstrfingning De forsta han ar en ung man pi tjugu-tv- i ett eller annat bodfonster. Betty vinkade Fietje; den lifllga och beklagansvird man, ett sorgllgt ode de bortdoende stegen i trappan, tills en trotthet, hon ville dolja for honom. DA att beharska ansiktsmuskler hfillning, in finnu tanklbsa flickau kastade haftlgt armaroch hon kfin-ddorr lingt borta oppnades och stang-des- . motte hon hans blick ir, inte en dag fildre. VI drucko underhaiullingarna uppfattas Jaap, men innu inte... inte nigot och ogon och hvarken genom Atborder, hans (odelsedagsskil dag. . . en kopp te af grannarna. Men snart bebidar fel eller nigou forbrytelse! . . Allt var tyst; Fietje hade dragit hur hennes vllja brots Infor hans, blickar eller tonfall forrida den mak-tlg- na om faderns hals och kysste honom af det tonfallet fruns hojda sA att det smallde pfi bfida kinderna, klagande tfi. Jaap steg undan for Betty och sig slg tillbaka till sitt sofrum pi tredje men Just detta kom hennes vrede att rorelse, som brusade upp inom hoHvem ar Woudenhof? det hon gladt onskade honom lycka, bl! annu hfiftlgare, sfi att hon utbrast: frigade stamina, att den husliga konfllkten nir efter henne, medan hon med tikoppen viningen i det smala, djupa huset. a nom vid blotta fisynen af denna mar sig . kokpunkten med anledning hand skred genom totalt r och upp-foBkulle veta hvem iguorerande hans miss jnta stfim-nlnkunde Betty, som icke begrep hur hennes Just Xndtligen! forstugan Betty andtligen vilja Jag kvinnogestalt. Han skbt henne ifrfin slg med kunde forsti hvarandra pi ett daraf att Reynman, naturligtvis ocksi trappan till ofre viningen. Just det- kanna slg ensam, fri! Hon sprang upp, som har gifvit dig rattighet att spela Och dfi Betty vande sig om vid lju-datt borja med helt lugnt och sansadt, ta allt forsonande, mildrande drag hos och med en rorelse halft ord. Tack, tuck, barn, det panna: om hon gjort herre ofver mig? Hvad kan du gora, rynkad af dorrens oppnando, gjorde hon fir antyder for sin gemil, att hennes bra nu. sfig han pfi par Flyktigt Betty var for den kraftfulle unge man- nigot olofligt grep hon tidningarna och om jag har lust att stanna? Womlenhofjar volontaren, som det omedvetet finnu svfirare fbr honom lcke hilla jfimna steg med hans nen ett fdr.klarade ketet som hon stuckit handen pfi holetade nervost efter den hvarur Jaap Jaap skrattade; detta sfillsynta skratt att med ens beharska pi virt kontor ytterligare kvinnligt behag. hon kom Big, ty Inom kort han sitter 1 yttre rummet, dar plinboks klena tillstind. nom, men lade det sedan likgiltigt Ifrfin forelast. . . Det varade en god stund forandrade hela hans ansikte, de Jaap emot honom ined en knippa hvlta blomsig pfi frukost bordet. Reynman har sin plats och dar ocksi forkunnar ett gillt anskrl, itfoljdt af hon 1 sin ifver fann det sokta. Och grfiblfi ogonen lyste af ett mor vanstra handen, hvilka vid hvarvan Rudolf de Betty tyckte det var synd om Bystern, yngre kompanjonens skrifbord stir, an ett doft brummande, att ett spinnande slutna hirdt di Hoogduynens slutligen glitter, skalkaktigt IV. je knappt mfirkbar rorelse under den som sfig helt besviken ut: ogonblick i den husliga duellen ir Inne si lfinge obegagnadt. . . namn motte hennes ogon, slog hennes Pappa bppnades och visade tvi rader glldande gfingen smekte hennes kind; Efter att ha tlllbrakt en timme hos ty dirnast slir den vredgade herm fi, se bara rlktlgt pA toffOch hvad har herr Woudenhof hjarta hirdt, hennes kinder rodnade, friska, hvlta tinder. Allt hos Jaap var pfi den lilla roda munnen lfig ett leen- sade hon 1 bordet fullkom sin far hans arbetsrum kom Betty berattat om den trogne Reyn- huset knytnifven lorna, se bara bvilket tAlamodsprof alia fast hon visste slg vara ensam. koncentrerad kraft, fifven hans korta, de och 1 de morka ogonen samma ned 1 hvardagsrummet med den och mullrar solo: Tig smA gobelfingstyng mAste ba vadessa man? n frigade Betty hastlgt, ty Jaap ligt horbart Tvi ginger om laste hon igenom skratt. fulltonlga som dfi hon gfir afton bjod hofbr din yrhatta! e rorde Vid en om punkL rit om hans ankomst. Jag kan lnte nu hadanefter! Jag svir att du kostar tomma koppen handen. Hon borjade Hennes Det ar ingenting att gora vid, Bet- nom godnatt. Med en hjartlig rorelse tro att det kan sagas nigot ondt om mlg min hals en vacker dag! Jag kan genast plocka ihop kopparna och friJa vlsst, ja vlsst, min snilla fllo-kflngrar smekte tidningspapperet, ty, du mfiste boja dig for min vllja. Om du rackte hon honom handen: tllla-d- e inte reda mig langre. Jag som forr ln- gade Fietje, som nu itertaglt arbetet dar det alskade namnet stod tryckt. den beskedlige gamle mannen Jag tror dig gfima, jag vArderar det Han talade lugnt, det var som om inte fir radd fbr litet grbnt och vfitt af ocksA te hade ett ores skuld!... Si en Hvar ir Jaap? pi sina tofflor: hm hon blidkande. mycket, visst... men Hon sjbnk ned pi stolen, pi hvilken han funnit hennes underglfvenhet sfi blommorna, Jaap. . . ! sA nodvandig var val lnte anstrangnlnr Fietje sig upp med ogonlocken tyng-d- Jaap suttlt, lade armama stiltje, lugnet lnnan orkanen Gammal och beskedlig. Ja, det alldeles sjfilffallen. tldningen pi Han hade redan fattat hennes hand, af somn: sade hon Jaap ar just bokhillardygder. Pappa skulle bryter Ids! Och si med ens ett skrlk, gen. Det ffir du medge. och ffir jag frfiga hvarfor? och lutade hufvudet 1 hinderna, och Sfii dfi hon fortsatte: Jag ffir onska dig for han har ut sondersla-geatt ett skrammel af vildt, lgen gallt, gitt A, pappa, dina tofflor Aro bA silt-na-. med fuklig, drdmmande bllck hangaf aldrig ha gjort honom till prokurist Darfdr att just det jag vill fir bra lycka pfi pappas sextiofemte fodelse-dag- , porslin och glas och af ramlande bestilla blommor. Si fAnigt, blommor hon sig ett ogonblick it ljufva tan- for dig och du for ogonbllcket ar brummade Jaap och borjade iter Bln Jaap! sedan jimmerll-g- a it pappa! Mamma sydde dem pfi sin tldt oroliga isbjdrnspromenad genom rum-me- knifvar och gafflar kar. . . personifieradt. Gi nu, Betty; mulnade hennes drag: Plotsligt Betty rodnade litt. Bfida systrarna talade pfi en gfing. snyftningar, afbrutne af grofva . . Ruud kom hennes kire, vackre om du inte gir, sfi. A, om han finds, under det kommande Det forslaget kom frin mig, jag Det husliga ovidret har nitt sin svarade han otlltgt Just det Frans Woudenhof berattade e Ruud! Kanhanda han redan var har Nfi hvad gor du dfi? firet blefve rask och kry som forr nu blott innu ett gen visste ingentlng annat att hitta pfL och lutade slg stelt ned for att se pA den aktnlngsvarde ledamoten af hdjdpunkt och tankte denna fdrsta natt hemmet Han skrattade liter, det lit si lugnt nfigon battre fodelsedagsgfifva skulle Jag kunde vil tro att Jaap inte er vir klubb, narrade formlddags hos de ljud af igenslagna dorrar och slutligen Dfi slacker jag tofflorna, som han hade pA slg pi henne sisom hon pi honom, omt och och triumferande: jag inte kunna onska honom. Grootens tirarna i ogonen pi oss, si dinet af porten, som slis till. Si en hade kommit upp med nigot si sott. troget. kira mamma har sytt dem At mig, jag gasen helt enkelt, och sedan bevakar Jaap tryckte den smala hvlta han- kan annu se henne hilla pA med dem skrattade vl it hans historler om den grafllk tystnad; striden ar utkimpad, Ni sag, hur ir det med pappa? i A, hvilka ljufva ogonblick ensam unjag kranen; starkare fin jag fir du den, hvilken vanllga fall sfi sallan dar lnne I lanstolen vid fbnstret. Och ha skingrat sig. Och af Reyntveksamt hararna axlarna. drog Betty pi slofllen. inte! gamle der nattens tystnad! Dagens timmar med ofversvallande nl forunnades honom, honom fann mans som battre in jag kunnat forklarat saken for Jag jungfru, ofverdrifver som mina toffSii brummade Jaap nu ar och Och dar stod han, bredaxlad gingo forbi fortare fin hon kunde rfik-nvarme mellan bfida sina. Betty mfiste lor firo rfitt bra annu.vanligt, van man fru som tiinka efter veta hvad fir mlg Duimen, Jaaps oforsigtlghet. la en han redan gammal stofil dem under omsorger for hushillet, kraftfull, och holl redan handen pfi kra skratta till fbr att lute skrlka af smar-ta- . annars kunnat forbli de tunna vfiggar-na- s Dock var han hogsta grad nervos. for styffadern, for Fietje est en marche". Fietje begrep; no jet med hennes sallan hade nen till lamplfigan . fros Han Ulla han den att det si snilla sig ir tyckte hemlighet: aldrig hon tid for sig eller var ensam med sisade Betty, som alltid petgbra var dinned fbrfeladt. Jaap stirrade pfi honom; hvad han Betty aen otyglade 1 Ack", tfinkte hon, kunna bH varm mer, som han sade Hon glck till Jaap, hvilken, likaledes tog den svagares' parti, och fru Reynman, som med egen hand na tankar. Men aldrig klagade Betty Atcrigen var Ilk sin far, den styffar Bartelska n muskelstyrkan! urskuldande, di jag gjorde nigon ofver sina minga gdromil. I kfinslan hon kom ihfig frin bama&ren! detl var nu den frinvarande bokhfilla-reu- s vredesmod kastar salladiirer, tallrikar, missnbjd, stod halfgomd bakom gardi-neHon Tack, Wick sfi mycket, Betty tomma eller ful-l- a anmirkning ofver att han satt si hur kan du vara si bitter mot karotter, slsskilar och hviskade skrattande men pA erlnrade sig plotsllgt det satt, hvarpfi af den skam hennes far brakt fifven afsvarade han, tafatt som alltid med knifvar och gafflar, allt hvad hon inpi kakelugnen. Han vArmde mer in fyrtio ir si samma gfing fbrtretad: en 'person, som Hur ar det henne sokte hon gi si stilla och denne vid skiljakllga meningar beted-dt seende pfi fonnen: han visste lcke ni alfarsxnan sfiga, Jaap; kursen note-ra- s som mojligt sin vfig fram och troget tjanat affaren och din far? Han kan ni, efter mannens hufvud, man- ouppborllgt sin utbredda nisduk vid sig mot hennes mor, hur han skratbattre att saga vidare an: och vecklade darpi In hindema Jag for ogonbllcket under pari. Det kom ju pi konloret ungefar samtidigt nen som hon infor ofverheten lofvat vfinda gitt Ilf 1 hemmet till andras nyt-ta- . tade precis som Jaap just nu och sade: ser att blommorna aro komna, aro de och lydnad. Forst di don glodheta duken. en olyckshfindelse, t. ex. att Jag med pappa, han hr af samma ilder som Den Bartelsska firelystnaden att Var forstfindig, Mance, du mfiste val din smak? Aj a, di ir det val rlktlgt dillgt alltid vara den framsta var henne ta i lifvet af mlg en dyig kanal, fbr att han. Pi sista tlden har jag forlorat bordet ir rensopadt sjunker hon ihop findfi begripa, att hvad Jag vill ar 1 min smak Botty skrattade: en nervattack, for hvilken han forbllr med honom? alge mitt arbete vfirde som ett minne, Reynman nr slkte, jag ir si litet ute liksom ocksi Fletjes hdgljudd tjiinar till ditt basta" men fir det ofverdfid! Jag ett Jaap, ju som t allra het och Ja, inte sannt, han ir nu mera. men forr brukade jag allt okanslig, innu med stufvade irter , drifva upp kursen ofver pari. En sorg-limannen den Starke var hon orubbliga-rerorllghet. Vllligt hade drig hoppas bara, att pappa blir lika beii-teoch steksis ofverallt, till och med mist nerves nar han handlar si dir lbland gi med mamma till den fdrsta utsikt. inte sannt? och det tvektes Bettys mor fullkom-lig- t alia och frin ungdomllga nojen som Jag. Under tiden hade fifven Betty komfru Reynman; do bida dottrarna voro finda ner 1 vastflckoma; han gor slg masklnmasslgt. Sedan sade han into hade blifvit sansad och allvarlig fore hon fogade slg utan begripa; Det har jag ingen fbrhoppning om mit fram med sin present, tvekande och ungefbr jamnftriga med mig, duktiga nddtorftligen ren koket och lagar slg ett ord vidare pi hola tlden, medan jag sina ir. efter hans vllja. Dock mfingen om bara du svarade han likgilUgt satt dar uppe; forst di jag onskade hosedan ut ur huset. . . prak-tiskflickor, som hade goda vitsord forliiget. Hennes styffar vecklade upp hela fir A. gfing icke utan en tyst protest leende Hon af ett stilla log lycka. nbjd, sfi! Och nom godnatt sade han blttert: "Jag Men det ir ju afskyvirdt! det myckna papperet omkring det tun-g- a skolan. Dessutom hade han tvi sfi ur ut hon Nar sin gic.k van-ner hfillning. de kallade henne fattig; det fanns A, fort jusande, Jaap! Jag! sbner. Jag tror att alia hans barn ha det ha nl skrattat it... skrattat si att hoppas din onskan gir uppfyllelse, Kapaketet och holl handen en fotpfi-s- e utom famlljen som icke forstodo rummet, tog han, annu alltjamt med Hon Atergick arbetet ftied att sorgfal-llg- t ra barn, annars ir det nog hirdt for af palsvark, pfi hvars bfversida af melgoda pint ser nu och lamnat hemmet. nl gratit ?! hufvud det hennes stilla leendet, hennes frlvilliga uppoffrlngar utan skilja frfin hvarandra de olika en man att kanna, att ungdomens krai, a blfitt khide hans initialer voro utsydda Den enda dottern ar vlsst gift, den A, du skulle ha hort Frans Wouhon den rike styffaderns lan sina bfida hander och tvang henne att trodde hvitl, lila och terracotta. med en by nigonstades denhof och hur han harmade rdsterna. formir mer in ilderdomens erfarenhot hus suttes andra rummet for dennes att se In hans ogon: ar liirarinna I 111a. h'ustru, gu UI trfid. Det gamla buttra anslk-te- l I , horde man nu hastigt trappan och medel finner ett 1 ait offiaudtligen ene som ar pi nilrheten. har lien Vi trodde vl skulle do. Men det roliga-st- e . . tankte ljusnade. se nu. inte mig pfi vfinligt jag darfor att Feitje hoppande steg. Fietje kastade en undan frin den plats den han egen dotters skull, Se dar, Petty, Just hvad jag cer ute Indien, den andre ir maski-nis- t kominer nu. Man skulle tro, inte skaffa alltid gick elegant Kladd, litet for ogo-ne- det, dar lurur annu ovlljan och dorren och kom stbrtande in. Det upp itrir. sjalf vid flottan. Allt mycket bra. Jag sannt, att herr Reynman nu skulle ta i djupet . din jag som numera alltid fryser om emot mlg, till och fallande sued, under det var som om rummet rued ens blif vit Hvad kunde han mena med det? Kom hit, kira barn, lit mlg fotterna! minns mycket vil hans fdrsta fru, en husbondevalde? Hor vidare! Efter du for mig? hon, Betty, lfinge och vfil begagnade si- man! Mance, hvad fir af hennes lifliga, snubba rbrelser en kyss for din vfinliga tanke. Lit os 8 bara inte tanka for myc- na morka ge dig fir din liflig, renlig liten mfinniska, som skrat- en sidan seen gi de och se sura ut pi Och hon svarade: egen Jag kladnlngar, lnnan hon lade och hennes hogljudda rost, som om Du fir sfi lik din mor, min tbs, alltid sA tade si tiiniojdt, di mamma berdmde hvarandra, frun gi ut de fi timmar ket pi det; naturligtvis ar det en snart af dem; darfdr att Mance, och du fir den grand jag stfir halfdaeern var med Fietje ljusnat genom dot arma den felfrla glansen pi allt inom hennes herm tillbringar onuanksam. hans Och hustru pfi! hemmet, och herrn it Jaap. Pappa ligger nu lugnt till slog juhlande dar det gick muntert och fran den ildroila blusen, som Ater vande sig Fietje till Jaap, nu vistas hemma innu mindre an vanligt. sings, vi skola hoppas att han ir battfyra viggar. till, medan Hetty vanligen stanna-d- e bfida armarna om hans hals. satt pfi sig. hon filer mod tfirar i ogonen; hennes tofflor haNi ja, si hade Reynman det fdrr. Jungfrun har goddagar, ty di arbetas re morgon. hemma. llur fdga anade de hennes Senarc, dfi Hetty hort historien om Fort. Hetty, hvar har de Sjskon Bali! Du tyst a lycka, solskenet i hennes tillvaro moderns olyckliga fdrsta fiktenskap, Den propra, handigt hustrun dog redan det fdga huset och lagas inte halier varkligen kostat sA oandllgt myo Fietje strickto pi sig: du totflorna? Jag horde pappa redan ket mera arbete an Hvilnl vet ocKsi nu mat. Och skulle till som fore mamma, det vet du Ju? hvem Kojs, tycker jag. fotpfisen mycket langta hennes kfirlek till Ruud, han som begrep hon som forst till fullo (let juhsitt yttre rum, ken gfi fram oeh tillbaka man And A h&r nar Hvilken att till? bil forst beredvil-lighet- , tro-he-t skada, Jaap, si afton, med samma mjuknar henne den lingo lande trikig stora ocksi alskade detta Det ilr sannt utrop, medgaf Betty han kommer nog strax ner. samma mor, att vara fodd med Bartelslamnad alldeles ensam och 6i dessa och tillgifvcnhet, utan ail berak-ning- ! hail gifte om slg med opassande brid-ska- , hvarmed hon stad'se fogade sig Jag lioppns det ar den galna de andra. ska bradska sniittade Hennes 1 stallet r fbr de ledsaninm, oandliga styngen! nu hela Inliret sin sin Jag drifven Och af historian ir make, hvilken,, frun; jag tycker fi minader efter hustruns dbd, pi nytt hennes efter do bar tilamodsarbotona! Jag skall genast 1m slutat ordna bedftrande morka, Hoogduynenskal A, Aldrig lvckas tid! Kanske redan i morgon kfirlek, med kraftig och lugn hand styr-dhenne med hvilken han firat sitt plnsamt obehagllg och ogrannlaga, sade Hetty. Snalla jag kanner till de ogonens makt! SAg, kan jag fatta hur Penelope forntldon skulle hon fi se in i hans morka ogon sade Betty med harm. hennes lefnadsvag pfi lyckligt spfir. blemmortia Det var pletetsldst och en Fietje fria-re- , vill du liigga pfi (bet fir du rar! Jaap, du mammas styfbarn, har du finna femtio for sina kunde Fietje, Min behag och smekande men med mellan deras bestod dot lenne erkanner Jaap vfil sammetsmjukt jag, Det ar lnte mitt fel halier, dirskap, kfint dig afundsjuk? Oeh du, Jaap, vill du hjiilpa mig? si som hon liangde nisan ofver sitt bliek ! i morgon skulle hans det band, som fdrenat deras . . svarade jag berattar bara fakta handarbete! ftterse-ende- t ofver-reta? eviga kom hvad skall hur henne fullt Nej, uppror, glad Fietje, aldrig, tvArtomt Jag Naturligtvis; saga jag Hetty den Bah! utbrast Fietje Noj, inte hon, Fietje ofdrskrackt. som hon var. I vredesmod stod alltid vfil hos mamma, nfistan mer Befall, general! Im. . . Penelope var ett rikt parti. gjorde ocksi honom. Kanhanda att glfta sig med en kvlnna, fyr- utnn han tar forsta steget. Fyra hon slg oeh vek haft'gt ihop sitt de hade vantat si lfinge, si tlllgt Och detta anmarker min ideali- De skrattade, do voro gladt stiimda. fiu hos min egen far. Som du vet hade biller den stackaren ut, femte tio ir yngre in han sjii.lt, en vfininna sfilla emot Rfi den mammas gossar dott vid fbdelsen och hsn det kanhfinda medforde kraft van Det gent Duimen fru och stiskt till hans yngsta dotter! Marie ReynTack, Jaap. A, siitt den har sitter slg ablagda, hdgstamda syster? gir a det fir hvad nl min regera med att deras vfinjan var slut, att med de gula krysanter-n- nu foredrog hon mlg framfbr sina man har aldrig salt sin fot huset me- vid lonstret fiir att afvakta fdrsta terk-ne- t ger en nigot att tanka pi. I hvarje fall tlllsam-man- s ooh vara nl dfi! bAda voro de kunde efter flickor fi fy barn, tvckllga inte ddma de du lion nutidens vet har det till min lycka-dsin pfi byffen, unge ra efter Hlafargade si kallade vinlnnas kapltulation. pi pric- fir Infor ai; 'firldeti. ogon! Hon vinde ryggen fit honom, lade bbga glaset pfi bokskfipet och de mbr- - hon alltid tyckt mist om gossar. ken hvad som skall hiinda. Den fdrsta for hirdt, en rlk hemglft har antlka spekulatlon. -- - ' filed bapnea strllaue af stilla lycka In sitt arbete 1 ett vfisjakfip ocli . fridena dufva ar vaullgon en springpoj- - prejudlkat. (Forts.) .1; nfi spishyllan, de passa bfist till Spekulatlon? Far och Son. pan-gar- med-denn- hej-dad- e t, NEVE. L. de of-v- 1 n 1 ned-lutad- e 1 sfi-g- a ned-falld- a - 1 1 1 e 1 e 1 kon-tan- t, na-tur- vark-lighete- ut-ro- a a 1 1 1 slu-tad- som-mar- 1 ar-tar- n a 1 1 blom-morn- a 1 trium-ferand- upp-trade- 1 a inel-lerst- a 1 e 1 n 1 1 1 1 bgon-blick- 1 ka-rin- 1 e 1 1 a , 1 gra-clos- n 1 onsk-ninga- 1 n 1 lfip-par- 1 no-tise- 1 1 dar-raud- a ofbr-stfind- t. svor-domar- So-fi- 1 1 an-d- 1 a b 1 . . ilk-sor- n all-del- 6f-v- 1 e el-d- 1 1 1 fram-mand- 1 1 hi-re- g af-sti- tt tve-ka- 1 1 1 1 1 1 an-dr- 1 1 1 1 sprin-gande- 1 e, 1 n . . ful-lar- e 1 lif-li- 1 ! 1 1 1 rys-lig- a ha-ta- e 1 ln ir-k- e t. fdrfil-drar- g 1 is-na- da-g- gb-ra- re-st- e da-ge- n sva-gar- a 1 e 1 eg-u- W |