OCR Text |
Show TOESDAGEN UTAH-POSTE- barnen, jag skall liira dem hvad riitt ar, att do on giing fbrmA uppehaiia sig i lif vets kamp oeh fiirvarfva sig biittre lott an andra niiinriiskor i deras klass. Det var synbart att lordens fulla intresse fiir den gamla plauen ater hade vaknat. Jag skall med gliidje deltaga i detta ditt Ilur giima skulle inte Beverk, sade Sylvia. Ilur renice fbrestatt en sadan nibnsterskola i ieke maste att bnskar lyekas att jag liiigt jag efterlikna henne! Vi skola fbrsbka det samr.ian, svarade lorden angeniinit berord af Sylvias raska for bans projekt. Sylvia lyfte de tunga ogonloeken, och en strale af gliidje och triumf lyste i hennes bgon. Det skulle vara min 'hogsta onskan, Roy men jag sade hon med skenhar blygsamhet oeh Clynord-Parieke. alskar kan det Jag ar det alia de miinniskor som hora till godset, dot enda hem jag har pA hela jorden oeh dock maste jag leinna det. Jag vill resa bort redan niista vecka, om det snart for att aldrig aterviinda.' hlir miijligt Ilvarfbr det da, Sylvia? Hvarfbr skulle du leinna ditt hem? Aek det ar just det, utbrast Sylvia emedan jag ieke iir i mitt hem, emedan jag ieke har nagon riitt diirtill! Jag har stan-na- t liiir under din frAnvaro fiir att gbra dig men nu nytta oeh fiir att tillse ditt hushall vill iir jag bfverfliidig, oeh dar fiir, Roy, jag liimna liuset oeh siika mig en plats som guver-nant- . Hennes Valnad AF HARRIET LEWIS. Andra Deien. HVITA FRUN. (Forts fran n :r 38) e I det mi Id a skenet fran gasbriiiinarnes kupor lag don stor luxiost utstyrda i ITpivarmd och belyst af brasan salongen. kaminen mod sina soffor, emmor oeh fatbljer, med de wtora portfbljer, praktverk och so in lago bar och hvar, kom marki-scatt kanna hcla den liinge saknade kanslan Glasdubbeldbrrarne, af att var3 i eget hus. soin skilde dct rymliga gcmaket fran man klundc pA voro dppna se de vaekra bloinstegrupperna, hvar.s doftcr uppfyllde luften mod sina fina viilluk-ter- . matt-slipad- I inusikruinmct bran ingon gas, vaxljuscn brunno diir i arnistall af silfver lkom invrtcn och lagertrad, palmer oeh azaleer och spridde liar satt ett mild t behagligt diimpadt sken. Gilbert Monk gbmd bak en mangd orangetriid f efter att han hade fatt underriitelse om att Berenice liinmat slottct Maur och. tvifvelsutan Med hufvudet tagit vagen till Clynord-Park- . stddt i fhanden tankande pa donna fatala ofvervagde han im hvad han skulle gbra. Fran den plats han tagit kunde man se in i salongen och hiira hvad som talades darute. Om Clynord bara blefve fdralskad i Sylvia, tankte Monk, sa vore allt klappat och klart, men jag tviflar pa att han Mir dct. Om bara Sylvia fbrstode att taga honoin som han skulle tagas; binda lionoin medelst hails pliktkiinsla, da bans, passion icke drifver honoin till henne, sa tror jag att dct skulle blifva liittare att handskas med Bercnce. Det sag ut soin om ddet skulle gifva honom spelet i handerna iinnu samma afton. Medan han satt fbrsiinkt i tankar i den vran i musikruinmet, lag Sylvia i en lang sainmets-fatbl- j framfdr kaminen med sin stici milda skenet frSn gaslyktor-nDet kniit. king fiill bfver hennes vaekra bruna ansikte, hennes roda kinder och hennes hlasvarta rar; om att hon visade sig till sin fordel satt lion oeh sag leemle pa den unge lorden. sade Jag ar glad, att ater vara heniina, markisen, pi hvars ansikte svarmodets dystra Da jag var i Abessini-cn- , skuggor lagrade sig. skulle jag velat gifva allt for att ett bgn-blievara heniina i mitt gamla, kilra hem igen. oeh nu. da jag iir liar kiinner jag, att det gam-loroliga hjiirtat slar i mitt brbst. Jag har pa botten af min bat och sett npp mot de tindramle stjiirnorna, som lyst lied bfver den gamla Nilen, oeh driimt om garden liiir. om den dyra. gamla parken med dess triid, dess insjiiar oeh alleer. tills min heinsjuka nara nog Oeh nu iir jag hiir i dessa blifvit odriiglig. rum. som lion upplyste med sin barnsligt niirvaro, oeh den sorg jag kiinner ar bittra-ran nagoiisin. Det fiirfaller mig som om Bei renice vore min niirhet. Jag har aldrig fiirr kiinnt en sa egeiidomlig kiinsla af hennes Det iir allt sedan jag fiirlorade henne. om hou befunne sig detta nun, som om soin hennes mini kunde k a a pa mig. Det iir sa underligt oeh fork! arl igt svarade Sylvia pa sitt ldla itinerliga siitt. Du lemnade liuset sa kort efter Berenices (bid, att Ileum's ando fir dig iinnu liksom s ii f v a r i dessa rum. Efter lang franvaro aterviinder och livarje fiiremal erinrar dig om henne. Du har iiiiiiu into Vant dig att tiinka dig liuset utan henne. c a med-vete- n k a le-g- gla-d- a e niir-he- t, i 1 . Koinmer jag nagonsin att kunna det? fragiide lorden med en suck. -- 1 upp-fyll- i sin-n- 'A i C ts sy-ste- r, - iniss-fbrsto- d t. g, bor-ja- instor-mand- e. t, e. fiir-siik- a ! gen-giil- s oc-h- be-g- ! er myc-ke- t! med-vetand- t. 1 g diir-fb- e upp-rbr- om-krin- miin-niskor- g ! e af-sig- t, En gang liniste dock dm viirsta sorg ge med sig svarade Cylvia mildt Din smart a fbrsta bitterhet koinmer sa smaningom att gifva ika tor iimma in mien. Oeh hur v ii iir det ieke att tiden fbrstar att liika, Viirlden skulle el jest vara full af sorg oeh lniinniskors hjiirtan fulla af bedrhfvelse. Ja. du har riitt, sade t'lynord dvstert. Jag skall upplvlla min plikt oeh gbra mitt arbete. Jg har rest hem for att arbeta. Sylvia; kanske jag finner frid i medvetandet om att jag I alia hiindelser iir arlie-te- t in ii a pi k t or. en siikcr tillfl kt. Det iir iidlare att vara verksam ii u att sjiilfviskt frossa i nnyttig sorji, och jag tiinker at t giira fbr andra hvad jag kan, men ghimma mig sjiilf. Jag skall Ingga lius bland de l'attigaste bland niina torpare i Clynord by oeh grunda en skola till iniiine af min luistru. Det iir alldeles efter hennes hvad gjorile lion icke for de fat t ga ? Du minus ju att hon skaffade sig felrcrn pa liaison gcnoin att besiika den gande Martins familj Jag skall i synnerhet ataga mig do fattigare i aid-ra- t, ! tref-lig- a S des, hennes ansikte tycktes uttryeka angest oeh djup sorg, hon oppnade armarne fbr att omslingra Clynord, darefter drog hon sig sag-t- a och lAngsamt tillbaka, tills hon fbrsvunnit da ditt unga lif vid mitt sorgtyngda, som i fbrtid. Jag har en gang iilskat dig oeh alskar dig iinnu, som en bror 'halier af sin men Berenice iir allt fortfarande min hui rumniets mbrker. stru, om hon an icke lefver pa jorden. Frbken Monk hade blifvit likblek. Skulle priset slinta ur handen i samma bgonblick som hon trott sig halla det fastXXIV. DESAMMANSVURNAS ANGSLAN. Clynord saghennes siunesuppror och det. han blef bbrjade han Ater Sylvia, hafva en Forst da valnaden var fbrsvunnen Aterfiek vi allt allvarligare, gang varit Han stbtte Sylfbrlofvade, sjiilf sonderskar du detta band da lord Clynord besinningen. lu miirkte att du inte iilskade mig. DA gifte via Monk ifran sig och stbrtade ut i musikrum-mejag mig med Berenice. Min mor onskade, att Berenice vi skulle gifta oss med hvarandra; Vaxljuscn brunno med dvstert sken, oeh Som en sjiilf onskade det annu pa sin diklsbadd.Var djupa skuggor lago i horn oeh vrar. det en fantasibild af hennes sista bgonblick vansinnig manniska stbrtade markisen genom Glasdorrarne i tradgarden stodo eller var det na- rummet. att vi tillhora hvarandra Med man. ett halfkvafdt skrik stirrade iippna. got mera? De doende iiro klarsynta sager lorden ut genom dem. Kanske bar hon hort talas om var forna I narheteif af dorrape stod Gilbert Monk, omj an detta ieke ar sant. Min mor kan hade sett Berenice intrada i musikruinmet iilskade dig, Berenice ocksa. Ilan aldrig Jag r men hade icke varit i stand att uppehAlla hentillata att du flyttar till framlingar och ett lif, fullt af hArdt arbete och umbaran-de- n ne. Fdrst dA hon fbrsvunnit som en skugga Sylvia syster, vill du taga mig som jag hadej han beredt sig att fbrfblja henne, men kan gifva dig mig, med ett hjarta, som ligger fbrhindrades darifran af lord Clynords vill du pa detta siitt bos en annan i grafven Den listige riinksmidaren viste att en kris blifva min hustru? Friiken Monks ansikte flammade i ny glod. intradt och att hans och Sylvias framtid Men han var pA hans kallblodighet. utstotte hon flamtande, 0 Roy, jag iilskar dig! Att blifva din hustru ar mer ar situationen vuxen. fraga-d- e Na, na, Clynord, hvad star pA? lioppas, men jag skall taeka dig alldeles omiijligt Du guver-nan- jag vagar Ombjligt han till utseendet ytterst ofverraskad bfdiirfiir med hela mitt lif, och vill vara din med Sylvia? Vi skola tillsammans utfbra ver att se markisen sa dar komma framstor-mandhcla min sjal. Ja. ja! Finner du det sa besynnerligt ? Gud i himmelen, ar karlen forryckt? ditt skona verk oeh om miijligt atergifva dig en Jag har intet annat hem iin detta, oeh om jag del af din forlorade lyeka. du han? Ilvarfbr rusar du sA dar vill Ilvart af egon vilja lemnar det oeh diirigenom siitter ? astad Du ser ju ut som om du hade sett en Clynod log svarmodigt. en griins fiir ditt adelmoil. maste jag sjiilf En sadan forening iir sa ensidig, sade ande tjiina mitt brbd. d han. Jag har sa litet att gifva dig till Cfynord viinde sig hastigt mot Monk. ('lynord sag bfverraskail upp. Men jag kan bevara for din kiirlek. Sag du henne? utbrast han upprord. liar Ja men hvarfbr vill du bfver hufvud talifvet-fran kan fran nod, skydda dig dig jag nagon gatt ut denna vag? Jag fbrstar int tlenna viirldens git flytta fran oss? hardhet, jag kan fbrsbka att gbra Inte en sjal! Gatt ut denna vag? Behandlar tjiinstefolket dig ej din onskan. lyeklig. minst dig har statt har minuter, svaratjugo Jag Ar inte du herskarinna hiir? med respekt? Frbken, Monk for upp och kastade sig till de Monk ytterst trovardigt. Ilvem sbker Ilvarfbr iir inte Clynord Park en lika passande bans brbst. du, Sylvia? vistelse ort nu som for ett ar sedan? Med cn ovilkorlig atbbrd af motvilja tog Det var Berenice! utropade markisen Sylvia bbjde hufvudet. men besinnade han ett sig Roy steg tillbaka, iinnu alldeles utom sig. Jag sAg henne sA Diirfiir att du iir hiir svarade hon. och lade arinen kring Sylvias 3miirta inidja. framfor som ser mig. Gilbert, jag dig tydligt Men fiir tva ar sedan var jag ju ocksa De voro ater fbrlofvade ' hon hade riitt kom, las oss genonileta musikrummet! hiir. Monk sag allvarligt bekymrad ut. att gbra ansprak pa hans smekningar. Da var det nagot annat da var jag din fast-niersiitter denna stand utbrast hon, Min kiire Clynord, utbrast han, du ar 0, Roy, Inser du inte det? Du tvingar mig att Det spbkar i din offer fbr en hallucination nvig allt hvad jag lidit for din skull! Jag tala utan hansyn. Jag liingtar sannerligen du glbmt, att Berenice iir dbd? ju intet mer af dig iin att du skall tillata hjiirna. liar ieke efter en tjiinarinnas lif, jag grufvar mig mig att giira dig lyeklig. Den kiira bortgag-na- s Ilur kan du da ha sett Ihenne har? Komma de fiir en guvernants sorgliga existens, jag, som plats kan jag visserligen aldrig fylla, men diida upp ur grafven igen? Kiire van, lat mig iir van att sjiilf rada, van vid bfverflbd oeh med tiden finner du val en liteu vrA fbr mig i hiimta doktor Hart; du har bestamt en hjarn-febOch dock maste jag afstA frSn allt detlyx. i faggorna. ditt bjiirta. Jag har burit sa mycket, sA ta. Jag har inga riittigheter pa dig Roy, oeh Mitt lif utan dig hade varit en enda lang Clynord skakade honom otaligt af sig och jag vill inte liingre atnjnta dina viilgiirningar. dbd. till ditt hjarta, Roy, och umlersbkte fast mig Tryck ' sjiilf hvarje hiirn, hvarje vrA i heOeh dessutom, Sylvias rbst darrade i amir la inusikrunnnet, men Andtligen mig fbrlofningskyssen. gif ingenstades fann han om, att hon nu spelade ut sista kor-teigen iir jag diu! valnaden. af den fbrinenta nagot spAr - dessutom iir mitt goda nanin oeh rykte om bene och armarne bada i afven har men slog Clynord ut Ilan tradgarden, skyndade min fbrniinista egendom, Roy; (let iir i sanning : rbst med sinnesrbrelse darrande af sade till. svntes ingenting att jag iinnu i dag allt hvad jag tiger, oeh min trolofvade. min kiiGild bevare dig anled-ninatervandc de till musikrummet, folk Andtligen befinner mig hiir, har redan gifvit framtida ersiitta matte din ra lycka hick och franvarandc. Sylvia; markisen till prat om om mig. min skull. lidit fiir all fbr den du sorg I)et kan absolut ieke vara miijligt, Clysvarade Sylvia oeh bbjde huf- dig De siiga, Han biijde hennes stolta vaekra hufvud till- nord. att du sett din aflidna hustru, sade Monk att jag en gang varit vudet iinnu djupare, baka och tryekte en kvss pa hennes svallande da giek Aek du tror igenom musikruinmet. fiirlofvad lilt'd dig oeh att du bfvergifvit mig; liippar.. du tror Ack ur kunna grafven? iilskar uppstiga iiiinu att jag de siiga att, bestiindigt besvara-d- e och Ilom du Tror valnad? det hennes sig pA spotaspetsarne var lyfte att pa dig oeh endast stannar hiir fbr att atervinna ban lidelsefullt ? kyss. ken r Och diirfbr maste jag flytta, Roy, dig. En suck, en djup andning, ett att Imller som kan jag inte stanna hiir, sa liinge det finns Jag har aldrig trott pA sadana, svarade kvinnoklad-nin- g en frasandet af eller af vingslag i oeh alltid anset sadana fbr utslag af markisen. Oeh en gnista af iikta kvinlighet mig. ruinmet. ljiid genom Lefvande kan diirfiir flyttar jag! diirfbr okunnighetens vidskepelse. Ilan sag genom glasdorrens stora ram ei lion icke aterviinda till mig, oeh darfiir maste lion dolde ansiktet i sina hiinder oeh snyf-tadBeriiii-ce- s liksom hon hade varit djupt fiirbdmjukad. gestalt, som han tog fbr sin forlorade jag sett hennes fbrklarade ande. valnad. Oeh dessa eliindiga pratmakare skulle Dumheter, Clynord! Din hemkomst har Ilbljd i halfmbrker af skuggan frAn den vara i stAnd att fiirdr fva dig nr ditt hem I morgon smAler du at din visi-oupprbrt dig. hon liknade hvilkeu vid hon kanske utbrast stod, lorden mig! slutligen ja palnigrupp, Berenice ar i himmejen. Ilvarfbr skul-l- e Ah, dessa usla dagdrifvare, som. istiil-le- t i sjiilfva verket en andeuppenbarelse. Hon halion ga igen? Sanila dig min gosse. Ar fbr att taga sig nagot nyttigt fore, ga de pa sig den hvita driigt, som hon burit i grafSum dbd? Ja, vi veta alia, att det fbrhaller sig oeh ljuga iliop historicr om iirhara ven Clynord stirrade alltjamt pa henne oeh sa. Aterkomma de diida i sin miinskliga gejag bnskar niistan, att jag hade blif- igeiikamle alltjamt den langa hvita nedfallan-il- stalt? Ar det fbrnuftigt att antaga detta? vit borta! sideiikliidiiingen. som hon burit fbrsta (!;i, ga, du iir offer fiir en synvilla, framkallail Jlen af dina bfverretade Det vill jag ieke ha pa mitt samvete. af sin ankoinsj fill Clynord-Park- . nerver. Hade jag inte sA Det anstSr ieke herrn pa Clynord att Men hennes ansikte, dct sag egendomligt sjiilf statt diir vid musikrummet, sA skulle Roy. ajg blifva borta. men den som triingt sig in. hiir fiiriiiidrat ut, oeh dock han kande igen (let, siiga att nagot, fruntiinmer spelat dig ett uselt Om dn oeh bans bjiirta klappade h8gt vid anblickcn liiir ga sin viig, sade Sylvia bittort. spratt.skamt, Gud vet i hvilken ondslpfull sA ocksa. reser din viig, Roy. reser jag Berenice hade aldrig varit vacker, daraf. men som det nu var, maste jag ju sjiilf Lord Clynord som bade stigit npp oeh med lion hade endast haft anlag fbr skbnhet, men hafva sett skepnaden, ty det var ombjligt fbr bastiga steg giek af oeh an i rummet, hade vid detta ansikte stralade i strAlande skbnhet, nagon att slippa ut hiir utan att gA fiirbi mig. dessa oril pliitsligt stannat. Det sAg ut som om hiininelsk alsklighet. Lord Clynord stirrade drbmniande framfor I sa fall gifves det endas en mbjlighot ville tala, men fbrhindrades diirifran sig. fiir att du kan stanna, utbrast ban drifven af en osynlig niakt. Na, Roy, hvad siiger du nu om dessa mina oeh det iir s som m'n hustru! af sin barm, skiil ? Sylvias hufvud lag iinnu bestiindigt vid O Roy! skrek frbken Monk med brinnan-dbrbst. lion fbrundrade sig bfver bans Det var ieke nagon synvilla, Gilbert, pA nad och st kinder oeh flainmande iigoii. mod bgon Lat oss gA oeh sag fuktiga ty up) Sylvia sag vallnaden. En minut stod markisen som fiirstenad. Syl- honom. fraga bonne. Kalla mig iinnu en gang din trolofvade, Markisen och Gilbert intradde i salongen via viintade Angestfullt att hail skulli fortsiit-ta- . I Ian hade pliitsligt aterfatt sin liesinning Roy. sade lion, kyss mig Ater, iilskade! Skall tillsam mans. oeh sade med djnpt all var: Friiken Monk stod framfor kaminen med jag da inte blifva din hustru? Skola vi into iilskai mitt, vara min en iilskat med liar 0 hlott ett i hvarandra? gang lyeklig, Sylvia, jag uttryek af angest i sitt ansikte. Hon haMitt li.jiirta bars till grafven ined min de de ieke tiinkt annat an Berenice nppstigit ur lif. luistru alia niina fbrhoppningar pa lifvets gliid-jPlbtsligt fbrstumniHiles lion ty hon sag den grafven fiir att fiirfiilja hennes fiirhrytelser, I li vilsi nu i hennes kista. Jag iir ett skepp, liviln ski'piiadeu. V lilt stirrade hon pa den fbrsta skriicken hade lion fegt stormat iiifiir sum af stonnen drifvits som vrak till en iide ii. samma sum om dct vore en demon, som ville trappan till sitt rum oeh diir bfverlernnat sig kiindc inoin viixa hennes liciine strafvanden hurt I)eii gamla Raggv haat sin diidlijra angest. fran malet fbr lag iiregiriga ryeka det iir f'lrlii, Jag var ujipfylld af Hennes liar de iii'd till evigt fiirderf. mig. gifvit henne ett stilldnde inedel oeh de iiro diida. I)en enda fram-- t rcste sig, fast vid oeh ingifvit henne nytt mod oeh henne klibbade triistat tunga id h varum jag kail driimnia. iir att blifva krafter. nyn' liicd licnnc. Den fbnnenta valnaden hAllning fiiriindra- Jemte sin vidskepelse oeh sin fysiska svag- Def villi vara ilia af lidel-sefull- af-sta- , I bin- 1911. hiir-ifra- n t, han-dels- OKTOBER k n musik-runnne- 5 jag skulle fraga dig, om du ville ! xxin. v. ni'ig, om DEN o lor-den- e iif-ve- . i bnsk--ninga- r. (1 A s atcr-fiiretia- d full-anda- gom-lre- d e e honom det Roy? Ja! Sa hbr Gilbert. Var Roys och min har blifvit fiirnyad, och snart fbrenar oss aktenskapet.s band Ah, far jag gratulera, Clynord I)u har vunnit ett trofast karleksfullt hjiirta. utbrast" Monk och riickte markisen bada handerna Det iir sakerligen biist fbr eder bada och jag ar bfvertygad om att I blifven lyckliga med hvarandra. Sylvia kara syster, tillade han, siirj nu for att din tillkomniande herre och man icke far nagot aterfall. Du kan icke tro hur eder glad aterfiirening giir mig! Ilan sag verkligen hbgst fbrniijd ut, soin om den ingagna foreningen beredde honom sjiilf cn stor lyeka. Jag iir inte mera den jag forr var, sade lorden med ett tvunget leende, jag har den plbtsligt fatt gbra upptackten att jag har nerver. Irsakta Sylvia, jag gar upp pa mitt rum Denna dag har varit allt fbr anstran-gandfor mig. Jag har latit iorilningsatta en svit af at dig Roy, ifall du fiiredrager dem, sade Sylvia. Men afven dina gamla rum iiro i Sasom du iinskat ordning och sta bppna. liar jag under din franvaro persmiligen hallit dem i ordning. Det iir varmt i alia rummem Tack, jag vill heist bo i tie gamla, svarade lorden. God mitt, Sylvia; god natt Gilbert! Frbken Monk lyfte upp sitt ansikte fbr att Men Clynord tycktes icke mottaga en kyss. marka dct liksom drbmniande rackte han henne handen och drog sig tillbaka ined sankt dA gamla-fbrlof-ning- . ! ! e torn-rvunine- n Uiufvud. Gilbert Monk viinde sig om fbr att gA till musikrummet. Men Sylvia libll lionomi kvar. Hvad vill du? fragade ban liksom fbrtryt-sam- t. Jag bnskar veta. om du var i musikrum-me- t en kvart hire lord Clynords synvilla, fragade frbken Monk med bitamle sarkasni. Monk niekade. ll . e - n het agde frbken Mnk en jarnvilja cch en karaktar som icke ryggade tillbaka for nagot, oeh diirfbr beslot hon afven, att ingen vartdse, ieke ens en ur en annan viirld skulle ryeka frAn henne den man, som hon trott sig aga for hela lifvet. Sedan hon fattat detta beslut atervande hon till salongen kort innan lord Clynord Ater i denna. Hon tog emot honom med en stum fiirebrael-se- , oeh sedan som hon kande sig fbrmildrad, viinde hor( sig bort frAn honom och lade sin hand omt pA hans arm. Rare Roy, sade hon, hvarfbr stbtte du inig sA diir bort fran Hvarfbr storniade du dig? sA plbtsligt ut ur rummet? Du skramde mig sa. Kann hur mitt hjarta annu klappar! Hvad ar orsaken? Clynord sag fbrvanad pA henne. Du sag afltsa inte Berenice? fragade han. sag du da inte ocksa at den bpna dbrren. Visst gjorde jag det sade hou med men jag sag inte nagon forstallning, med dar, Roy. Hvad vill du siiga mod det Berenice? Eller det verkligt miijligt du inbil-la- r dig att du bar sett henne? Sa tror jag atminstone, Sylvia. Besynnerligt! Jag skulle kunna svarja pa att jag Och du sag henne verkligen into? sag henne. Kan det endast ha varit en inbillning? Gilbert stod belt nara utgangeri till musikpaviljongen han tycker sig heller icke ha sett nagon ga hvarken in eller ut. Sylvia kastade plbtsligt en genomtrangan-dhlick pa hrodern, men hans ansikte var lika Don beslbt seilerniera tala mera orbrligt. med honom om denna sak. Det var alldeles bestamdt hlott en synOm nagon hade statt darvilla, sade Sylvia. ute vid dbrren, skulle jag sett det. Nej, min kiire Roy, du har varit alltfbr upprord denna kvall, oeh din inbillning har kommit dig att se spoken, dar inga sadana varit, det iir allt. Du rnilste dA sannerligen tro sa goda vittnen som Gilbert oeh mig. Clynord blef osaker. Ilan lade handen pa sin beta panna oeh sade med dof rbst: Kan det verkligen hlott hafva varit en synvilla, en hallucination af bfverretade nerver? Det ar ju liittare att tro an att dbda skulle Aterviinda ur sin kista. Hvad hon var liksom fiirklarad! skbn, Ilur kom det sig, hvem fbrklarar mig detta? Ilan lutade sig eftertanksamt mot den ned-rkaminkransen, i tvifvelsmal om hvad han skulle tro. Sylvia lade sin hand pA hans axel. Gilbert, sade hon stolt, min plats ar fbr framtiden har, vid Roys sida. Skall jag saga ler in lu sag ieke nagon ga vare sig ut el ? X. : j l)u ljuger, sade Sylvia mycket bestanidt. Jag kiinner dig. Jag sag sjiilf anden om det verkligen varit en mide oeh det gjor. de du ocksa! Hvad skiil liar du att fbrnekn detta faktum fiir mig? (Forts.) |