OCR Text |
Show 1 TTIAHPOSTIN YOESDAQKN DEN 28 AUGUSTI, Far och Son - 2sT EVE. ensamt Delta var det mildaste Jaap Tick ho-rlb laud, dA fadern var soui mast retllg, kunde han utslunga ord sAdana stun: Jag ser klen ut, kan jag tro. . du hoppas pA tlllfalle... ligger pA lur som en katt for att hoppa upp pA den varma platsen, sA fort jag lamnar den! AhA, milt gosse, auuu Ar jag kvar, och Reynmau med. Rcynu.au och jag, vi stA pA vAra gamla ben an sa lange. Jaap bibeholi sin sjalfbehaiakning, darfor all Betty pA fbrhand sA allvaA-lig- t varuai honoiu; doktorn hade sagt, att man inte lick irritera herr Bartels. Men Jaap begrep, alt hans far hade kommit under Reynmans inflytande oeh att denne intalade sin chef ait annu Jangre halla Jaap utantbr affArerna, Hvarlbr Reynnian handlade sA, var just det underliga i hela hist.orien. Jaap kande ju Reynnian sedan sina barnaAr inte hloit sAsom en godhjartad frymtiig manniska, utan ocksA sAsom den mast' oegennyttige beundrare at herr Bartels klokhet. Till borden var Reyn man af battre familj an kuskso-neSom unga hade Bartels Bartels. och Reynman borjat sin affarsbana tjanst hos den gamla bankirfirman Van den Heymel & Co. De hade nu i en hel mansAlder arbetat tillsammans sanima rum. pA samam kontor, auttit t Och fast an den ene med jattesteg den andre bakom sig, hlifvii chef for firman, niedna den andre aldrig kommit langre an till sin bokhAllare-plats- , fanns det lngen af de pA kontoret anstailda som hyste storre beun-draoch osjalfvisk tillgifvenhet for sin principal an den trogne f d. Bdmjuk och a. x. dsn Heymel & Bartels' kontor var belaget vid gaian Noor del ride i Haag, omedelbart intill lirmachefens bostadshus. r Det var ett par hoga, smala med sousterrang, bid a under gamma frontespls, med ingAngsdbr-r&rn- a t&U in vid bvarandra och train for bAda en gemensam altan, soiu var bfver trottoaren och hade Bankirfirm&n van tvilling-bygguade- ofverlefva sin Alskade hustru. Och fast han bfvervunnlt den forsla choc-kehade han aldrig mera blifvit vare sig kroppsligen eller bun lynade langsamt bort. Betty, som dagligen var tillsammaus med honoia, hade leke A tydligt niarkt hans tilitagande svaghet, men Sofie, som varit borta i pension i tvA Ar och forst for ett balft Ar sedan kommit item . and-lige- allvar, hade forskrackt uthrnstit, 1 dA hon med stera ogon stirrat pA At bAda sidor. Under alta-nehaifsytern: befunno gig de laga dorrarna, som Men Betty, barn, hvad bar du forde till den morka kallarvAntngen. med pappa? Han har ju blifvit gjort Boningshuset var det af de tvA, som gubbe! r sAg modarnast ut. Det hade spegelru-toSofie sAsoni hon vanligen i de smala foustren och darbakom kallades Fietje, sade garna ba.rn till sin I det rika kriimfargade spetsgardlner. balfsysler Betty och sin halfbror Jaap bus daremot, dar den gamla bankirfir-jna- n en son till liankir Bartels dennes sedan halftannat sekel baft sina forstail'le nSgot som de bAda aldre kontorslokaler, kvarsutto annu de smA funno n yokel ldjligt af den nittonArt-ghu-et Xyrlyantiga rutorna som satts in, dA ty Betty van Eysingen raknade reblef inkbpt, ombyggdt och inredt dan tjngutyra Ar, och Jaap Bartels till sin nuvarande bestAmmelse. eller for att namna honom med hans Hbgt uppe under taklisten var ratta nanm Jacques van der Heymel Artalet for firmans grundlagg--ning- : Bartels var omkring fyra Ar aldre an 174G. De bastahta jarnsiffrorna . Betty. hollos alliid sorgfalligt blanka och rost-friSofie hade dppnat Bettys dgon, oph sA att de folio i ogonen. Ty just nu sfig afven denna bur den forr sA detta Artal i forening med de srnA manneu Jamruerligen fbrsva-gades- , kraftige rutorna, de gammaldags grA hur bojd hans hAllning vah, bur linnegardinerna pA blanka massings-ringa- grAtt bans hAr, hur sliipande bans firmed de grona jalusierna dA gAng genom den lAnga fdrstugan, mans namn pA och den gammalmodiga hau kom och gick mellan kontoret ocli 1 lukalerna forlanade den-n- a inredningeu mAlUderna 1 bemmet; hon mAste lagga kontorsbyggnad, omgifven som deri marke till hans motvllja mot det arbe-te- , var af modiirnare och statligare bus, som fdrut varit hans lif, och hur den enkla och solida pragel, som har. all! mera lamnade affArerna i ingaf en fortronde frAn fbrsta pa Reynnian, hans gamle trogne stund. hvilken varit i firmans bokhAllare, Och afven boningshuset var Inom sitjanst l dfver fyrtio. Ar. na fyra vaggar det sanima som forr, Ocb framfor allt mAste hon lagga trots silt modarnare yttre. Dar funnos mfirke till bans brist pA sjalfbebarsk-ning- , med adertonde de bada praktrummen bane oresonllga haftighet t Arhundradet snirklade ornamentik i g pA dA n 1 a . r, ofri-villl- hiut-dern- a isyn-nerhe- mot Sofie, den lifliga, pratsam-rnunga system, som hade sA svArt att foga sig och sin hogrdstade ungdoms-friskhi den stllltiet hans forslappade nerver allt iner och mer krafde. TUI Betty yttrade han daremot aldrig ett ovAnligt ord; hon, styfdoltern, var hans alakling. Det kommer sig af att du har mammas dgou och bAr ocb hennes a bAUning anmarkte Sofie en gAng, nar hon oc.h system voro det slAr Annu alltid an pA honom; jag ar en klumpig Bartels, jag, och det ar hvardagsmat for honom. Hur som lialst dA styffaderns a tak och vaggar, pA paneler och Hoga och iAugsmala som de voro, biluade ue en fll, hvars framre rum, det at gatan, liallades salong och det bnkre, det djupaste, som erhbll sin dager frail en lit en. hvitlinimad kallades sal. PA andra sidan oni ljtisgfirdeu befann sig trappan till de I den lAnga, smala ofre vfiningarna. fdrstugan, dar hvart fotsteg gaf eko belt huset, stod eibank af ek, svart af Alder, tatt invid ytterdorren, och mldt emot fauns den hvalfda svangddrr, som Inomhus beredde tillgAng till Mellan de brunmAlade dorrarna in till praktrummen stod ett ekskAp, dar familjens herrar brukade hanga siua hattar och rockar, ocb midt emot irappan stod den hoga klockan, hvilken med silfverklara slag forkun-nadUmmarna sA ljudligt, att det hordes huset igenom. Bakom trappan och ljusgArden lAgo, uppiagamle husets hela bred, den pA ljus-gAr- 1 kontors-byggnade- for-nam- d lute forbattrades, uppdrog Betty At Sofie alt skrifva till Jaap, fyvilken Varit borta frAn hemmet nu i tvA Ar och urbetat som volontar pA elt stort koulor i Ijondon. Han, ende sonen, mAte underramas om fiierns Nu mAste han Asidqatta det groll hau mojligen kimde hysa mol firmainnehafvarens, bankiren fadern och med allra fdrsta konima Ilarleis, malsal och hvardagsrum. hem, mtuiade Betty. Platsen nast efdess ire hoga fouster hade man ter faderu pA kontoret tillhorde ju u I si kt till en stor tradgArd, som slrfick-t- e sedan hans morhonom, Och sig baaom bada liyggnaderna, tar, gamle herr van den Heymel, for bfver ett jiirnstaket, ofvervuxet med tvA Ar sedan gAtt bort. slingervfixter, kunde nmn se anda in i Den Attioarige meneer van den Hey-nie- l. kungliga tradgArden bakom palaiset. som af gamnial vana gAtt till konFramfor fbnstren hangde niorkrbda toret Amla till dugen fore sin slsta gardiiitr. hvilka om kvallarna drogos sjukdom, fbrblef Anda till sin dbd firIrani innanfbr de hvita tyllgardinerna. mans chef, oaktadt alia visste, att hans Afven bottenfargen Jen urblekla liiflytande redan i ett fjardedels sekel i mbbeltyget var varit nnniinellt och att hela affiiren Kiiiyrmunallan och rod. De massiva mbhlerna voro at hvilade "A . mAgens, Bartels, breda i den och e Ge-no- ii 1 samlliga mahnguy gammaldags breda och bukiga fasou, sora var 1 svang for omkring femtio Ar sedan. Det var November, en afloustund mellnn ndddagen och leet. En fredlig limine, (IA man kan lAta tankarna kont-mocb gA efter behag, dA man kan grubbla och drbmma i fred. Tigande sutto do bAda halfsystrarna Iletty van Eysingen och Sofie Bartels vid sina arbeten. SA hade de suttit redan en god stand midt emot hvaran-drvid stora bordet under gaskronan, synbariigen upptagna endast af det de hade for hander. Och Betty van liil sina tankar liyga, medan hon hull tntfvudet djup nedlutadl bfver sommen och de fina, smala,flngrarna nirkaniski fasLsydde guldtrAden liings liiiierna pfi del mbrkblA kltidet. loti kunde line hjiilpa del detta arhete, afsedl for styffaderns, bankiren Bartels', todolsedag, drog af .sig sjiilft hennes tankar till fiirlih.llande.na i hem-me- l oeti dess svArigheler. 1 a a morgon fyllde slyffadern sexliofein och ban sAg Endast sexliofem Anda till ut alt vara iriinst sjuitlofem. for en tid sedan bads hail varit eu frisk och stark man, pA hvilken Aldern Inle synbart Inviirkat, och han bade hied all don Kraft och beslutsamhci. som utmarkt homim lifvet Igenom, be-och regerat sin stora och blom-s- t ramie uffiir. Men nu hade han blifvit nerviis, imsglig och I hiigsla milt to sii att tun bnisnde upp vid minsta Foiiusten af bans andra nnhlcmug. frit. Bettys mor, hvilken drabbat for omkring ire Ar sedan, tyc.ktes tiled ens ha slappat hela bans energi ocb forintat htins lifskraft. I Ar. I rei-li- ho-m- lion hade varil bans ungdomsvaii. bans lekkamrat, och fastiin linn gift sig med bonne torsi lAngt senare, da han sJAlf var tinkling ocli hon anka. hade han dock hela lifvet Igenom filskat henne; det pick mftmulor efter hennes diid, under hvilka Botty och hans egm Jiarn trodde, att hao iclte ljinge skulie Oca med en envAldsliarsliares hela envisliot hade Jaaps far nekat att tAla bredvid sig sin son, ung, ener-gis- ( och full af splitternya ideer, dem hail fall I sig i handelsskolnn och pA utlandska kontor, af fruktan att den unga kraften skulie forakta ocli de gamla .trygga affiirsmeioder-na- . a Denne ofrtvllligt. man, hvilken genom mycken fur, men annu mer genom klokhe-- t och flit frAn en son af folket blifvit en af sforsladens mast aktade borgare, den I uaigdomen sA framAtslrafvande manncn, hvilken med Aren ulifvit duktigt konservativ, varj-dsig af all makt mot den yngre kraf-leaf eget blod och hjiilpte sig hallre from tiled bistAnd af sin gamle vaai, bolvlfiillareii Reynnian. Darmed hand-ladhan eniigt Bettys Aslkt oralt mot Jaap, ty denne hade redan i vaggan af niorfadern, som lnte agile nAgon egen sou, fat t namnet till faddergAfva, och platsen som yngre kompanjon firman horde nu vara hans. Men nar morfa-derdog. gjorde Jaaps egen far talade om ungdom och och uppskot saken pA tid. , Jaap tog humor och lamnade tor till London och hade nu stan-ua- l dar tv A Ar. Han kunde guru som ban vllle, han var sjltlfsliindig, ty han hade sltt modernearf. livaraf en del var fast hist I affaren. Sofie nade pA Bettys hegiiian skrif-vl- t utldrligt "till Jaap for att upplvsa honom om den gamle berms heflnmui-de- , hvilket var samre an denne sjiilf Ivcktes tdrslA; men Jaap Hit viinla iA sig. Ocli Betty tankte, att. ban vissl var i ka envls som fadern tvft gre-na- i af samina slam! Till slut, dA alia Sofie href fdrblefvo obesvarade, skref Botty Hjalf... (K'h Jaap kom genasl, nara nog ompAende, med den fortfar-dlghe- t som alltid utmArkt honom. sinAkiK Betty self-mad- e ihar-dighe- t, o e 1 n obe-stiim- d hem-met- ) ic-k- Uch.iiu, dA Jaap., varit beiama upp-syn- 1am-na- g flickun-gar,.de- sadan hade Jaap alltid kant Reynman; han hade i pojkAren hAllit mycket af den vanllge, tjanstaklige gamle mannen och likasA under den tid han efter knrsen i handelsskolan pA, och dA godmodig nog att lAta varfva sig till eskort for att lotsa henne trygghet till fikoUtn, dA det hade sndat och en hop pojkar gjtirde torget, hvilket hoa mAste passera, osakert niedels snubollskastning och Ingnidning med Visserligen sade han smutsig sub. alurig nAgot under en dyiik fard, men Betty kando sig fulistaudigt lugn Han tog namligun allbans beskydd. , tid pA sig en s& morsk och stoll alt den synturligen imponerade Och Betty betviflade lupA pokarna. te ett bgonblick, att han utan tvekan skulie ha rusat lost pA hela skaran, om hara en enda snoboll snuddat vid hennes klader ochmi han ocksA skulie stAtt en mot Han kunde nog ocksA folja henne till eu och annan .kvallsbjudnlng, men att hamta henne frAn en sAdan Ullstall-ninoch lopa fara att ropaw In bland t en hop uppspelta, ret sanima hade Betty trots alia boner inte kunnat formA honom till. Ruud daremot var alltid fArdig att skanita och leka med flicker; lion fann ocksA Ruuds sallskap angenamare, fast hon kande sig tryggare med Jaap. Att pA skolpojksiis foralska sig i den vackraj Betty hade aldrig fallit Jaap in. Aldrig hade hau sAsom alia Rutur och ordning hans vAuuer dolf van Hoogduynen torsi och frainst taflat om alt fa dansa med henne, skic.kat henne presenter vid S:t sprungit milslangt lor att pkaffa lienne anemoner eller blA violer. Jaap hade den tiden visat eu hAntulh forakt for alia slika Muinheter, en dast lefvande for sina pojkin'trassen och sin lasnlng. Ty afven den ovanll-gvetgirigheten, arbetslusten och den outtrdttliga fliten nade han artt efter sin far. SA kom don lid dA Betty lamnade kemmet for att tA ar i foljd vistas i pension utomluwtifc. Kort efter Bettys liorlresa afslulade Taap sin uppfosiran med att tiUbringa en tid i hamlclsskola ' Hamburg och darefter gora eti lAng utlandsk resa. till hvilken bans far utruslade honom som en prins. De sAgo inte hvarandra pA tvA hela Ar. Jaap arbetade redan pA faderns kontor, dA Betty kom hem igen. Sotn moderns svaga halsa ime tilla; denna att hamta sin dotter frAn gjorde Betty resan i sallskap nted slakungar, hvilka nagra dagar kvarhollo hu.ue sum gast lies sig pa en lantegendom i Geldcrn. SA kom den dag, dA hon vid middags-tideskuiie anlanda till Haag. Jaap fick i uppdrag att hamta henne vid tAget. Lug'n i hAgen promeiierado han till slatshanesialionen. Han stod med lugnt klappande hjarta Idand de vantandt i utgAngen. For hans oga stod alitjiunt Betty BAdan han foljt renne till sanima station; en r backfisch i nAgot for korta och vid kappa, med matroshatt pA det lAnga morka hAret, som h agile i en tjock flAla langs rvggen, men annu fullkomligt harnslig figur, lung oeh spenslig, rodnande och forlauen t id minsta ord, som drog uppmarksamhe-letill henne. Hau ,tre till fyra ar hade kant sig sA fullvuxen och ntanllg gent emot henne. sokte han med blicken Ofrlvilligt sanima harnsliga gestalt bland de med bolaslade manmsliormt. liti'idgepack som konintt' sirommande frAn t.iget andra pemmgen och nu liastivi narmade sig utgAngen dA bans Illicit pliitsligt fasttiade vid en ung dam, som redan pA lAngt hAll fast sina lende morka ogon pA honom. Kom-menarmare, vinkade hon At honom och repack- gladt bfver siangslet: 1 1 arbetat kontoret. Hvarfor var nu bakhAllaren sA olik sig? Hvarfor kallade Jaap nu hans vanliga odmjukhet for falskhet oeh Hvarfor motarbetade just kryperi? den godhjartade Reynman Jaaps i firman och utofvade ett sA olampligt inflytande pA den sjukllge a fadern? Nu gick Jaap som det femte rjulet dar pA kbntoret, hvilket i enlighet med ran visa oca gammal hat'd bort vara hans till half-ten- . e ofver-flddig- 1 a Och det omsesidiga missnbjet irrite-radfadern, pA samraa gAng bum det De gjorde sonen butter till lynnet, undveko hvarandra omsorgsfullt, . sa att de sammantraffade endast vid DA sAg Betty sin styffar sit-tvid ofre anden af det bord, dar Sofie och hon nu arbetade vardig och gammaldags till det yttre, med slatrakad ofverlapp och dito haka mel-lamed guldbAgade grA polibonger, glastigon for ogonen, med snohvit, krage och blankande skjoribrost saml for bfrigt kladd i helt svart ty bar. bar Annu sorg. Midt emot satt Jaap, mycket lik sin far, med samma kraftiga raka nas ;,klara genonuran- gande ogon och vacker intelligent men Jaap hade inte panna striifva, uppstrukna hAr, han hade i stallet mbrkDlondt, lockigt hAr, hvilket han bar tatt klippt. Och utom nar Betty eller framfor allt Sofie sade nAgot, talades lnle ett ord vid bordet. Sedan Jaap kommit hem, satt den gamle lierrn om kvallarna alltid pA sitt eget rum bfver salongen och lat Belly, hvilken dA giirna stannade en stand for att spr&kJ med honom oiler lara hugt. hvilket han tyckte om och hvilket gjorde honom gladare stamd. Han foregaf att det blifvit for bvkigAi for honom i famlljekretsen, men Betty begrep tug , att han stannnde dar uppe, darfor att Jaap aldrig fbrsuin-madatt komam in i hvardagsrummet til! t6et., hur mycket han an under af kvhlieh anstriingde sig att tn.its faitems ocli den gamlp bokhallarens mntstrafvighet gora sig hemamstadd med Kouturets affarer. denna thardighet, som trotsade alia vedervSrdigheter.'var Jaap en akta son af sin far. Betty suckade. A. denna halsstar-rigtie- t hos Jaap, den frukt ide lion met an allt annat! Och nu kom hennes tankegftng In pA ett annat bekymmer, som Jaaps hemkonist medfort, ocu For sex santierligen inte de tninsta! Ar sedan hade det fiirekonmiit nagot mellan Jaap och henne en obetanksamhet, en dArskap. Hon var ingalundu den skyldiga, men hur som balst, olyckan var skedd. Hon hade hoppats, lion hade s.t sakort trott, ail Jaap skulie ha glbm; del dar... sex Ar t ar en sA lung lid. Och det hade alt endast vara en nbctankt det han sag! till henne for Men till sin stora sox Ar sedan. och ledsnad mAste Betiv miirka. att Jaap visst inte hade ghmit . an lion hara hehbfiie sla upp ogonen fiir att nuba Jaaps ocn dera klara. fasla. beharskade hliok lasa den kiinsla han allljanr hyste for henne. "or hvar vAng forargade hon sig saint idigt mid det hon irtor ec underlie heklamninu; det var hansyns-los- t af Jaap, dot ar oforsynt af honom. halt usste ju hvau lion . iinkte om honom, det hade hon ju sagt honom rediin for sex Ar sedan! Hvad villo han dA? Ocli dessutum.,. Man visste ju eller han kunde vftl alia fall ana till del Ekora baud sum diisle hcaau sn ii. e a ned-vike- e 1 a fbre-fal'i- . 1 var ekfimt af d.g. Du tfinkte: dea' lilla gfisen gfir nog I fiillan. Nej, min gosse, dA ffir du allt vara tidigare up-n-e om morgnaraa. Kbr pA, hvad var' det nu vi talade om, innan du bbrja-d- e nted galenskapen. . . NA, de ska vl' inte vldrora mera... Jo, nu minus dA hon utropade: jag, del var om tonnisplane.j. Xppel-tradDu ltennna, Jaapie! Det kallar lfingst borta 1 trAdgfirden blom-mit- r, t. jag en niitt bfverraskning! Jag trod-d- e graset bara vfintar pA att bll Det ar vfider att vara ute 1, att jag var ensam och borjade just S BtnAU finmt det trAkigl. Sag... jag tiellre fin i delta dystra rum, dar man stod just och sAg pA grasplanerna bllr konstig i hufvudet och kan In Hvad tror du, hror lille, hvilka dfirskaper som heist. Sag, Jaa tradgArden. skulie vl Inte kiinna tlgga oss till en pie, kan du gpela tenn's, viil du Ifira tennisplau af pappa och mamma? dig det? jag har tvA rackets, du kan. Hvad skulie de saga om det, mfinntro? fA lftna den gantla, den duger godt. St Jaap glbmde hvad han kommit for, en nylxirjare. Vanta, sfi hfimtar jag htm horde Inte pfi hennes ord, bara pfi den st rax! hennes rost, och i stallet ffrr alt svara Jaap hejdade henne. oeh med den befallande ton, som var honom sA fbrklarade han sin karlek... oeh som genast pAminde henne-oHan berfittade hur hon hade fbrtrol-la- t honom vid fbrsta anbliekeii, dA han ogonbliekets allvar, sade han: motte henne vid tAget, talade om den Nej, Betty, gbr dig Inte besviiiv milktiga k"nsla, som nu sA helt behar-skod- jag fir inte i stiimning fiir lek, Jag' honom, oeh han sade det pfi silt gAr till mitt arhete. Han talade ovanlig ton, bans ogon eget salt, Kort oeh ettkelt och ' hliekttde indrkt, oeh mellan ogonbry-ne- it Ifig etl djupt veek. Betty slirrade helt forskrackt pA ho llOlll. Hon bief bedrbfvad: ng! Ark, aek... Hon pratade ett kor, medan de SA du tar galenskapen pA allvar! Dar stod Jaap; lion gaf akt pA van t ado pA kofferten, som drdjde att energiska linier, dA han talade, hlet hon ond: t'seh, Jaap, hvarfor komma. Jaap alidades hela tiden med pfi de rynkade ogonbrynen, den skulie du fordarfva vfirt trefliga hlleken ur de akarpa blfi ogonen, Hvad skall det ntt svarighet, han kunde inte tala ogene-radsrarade blot t licit kort eller lion lyssnade (ill hans ord, som gjorde bll af del? Han sfig kallt och beslutsam! pA henhenne iiiigsUg till mods. SA kraftigt litet; Bettys raska, graclbsa hennes lilla rbda mutt, den ntll-ii- i del iittryeksltilla lutlvudet hbjde sig ne hennes rAdjitrsogmt voro pA dun tnuskulosa Italsen (ah de breda Var inte orolig, Betty, lngentlng gla nseti som en uppenharelse for Jaap Bartels. axlarna! llatts ena hand litg pfi t ar forandnidt. Du kan vara lugn, Framfor allt ogonen, som voro sA lika en bred, kno-titill en lanstol jag har kommit nfigonstans. . . hans andra umders; men hos denna hahand nted rutida naglar, kltppta jag kommer tilihaka med guld i de ban liknat dent vid ogonen pA en ta'i iuuil kbttet. Solti ban stod dar, handerna. .skall jag hvarken med ord italietisk madonna, tillbedjansvarda, nfigot bredhem, t'brefbll det Betty som eller lark falla dig hesvarllg. Du vet den rena, omhans korta, breda totter hade skju-ti- t att du kan lita pA mitt ord. heliga, omnia, ntoderliga; iton riickte med beredviljig fdrson- glada hllcken ur Bettys ogon kysste rot genom den tjoeka, urldekta med mild makt till lif dyl hjarta, som smyrnamattan och genom glofplunkor-m- t lighet fram sin hand. Men han vllle anda dill ills furbllfvit slutet for alia finda tied Inte se den hand som ogonbllcket fdrmarken under huset sft massiv och stadig stod ban dar, en ut slagit till honom; inte allu for kvinniiga behag. Samtuii K v a ensam pA sitt runt bill! af beslmsam, obojlig krati tx'h svedans skull, den hade han st angile han dbrren och underkastade harsklystnud. knappast kfinl, men fiir den forddmju-kelse- s sit! yltre en niinutlos granskntng. Del Hon kfinde sig sfi svag oelt varnlbs. skull som annu brande honomv-- i var kanske torsta gAngen i lifvet... Foist kom det ofver bonne den dar sjaleit. Oeh ulan ett etla ord till Xtinu kom han ihfig Beltys skamt tre Angesten, som pfi slstone vande han henne ryggen (K'h Idmnad'i Sr tidigure, dA bans styfmor vid en sfi ofta gripit henne en kansla af runimet. De bodde Jtr mnkllbshei gent emot en vilja, som rengoring i bans rum i ivaltbordslA NAgra dagar forgingo. r dan hittal en kam, som hade tier samma hus. del var alltsA omojllgt var starkare an hennes. Oeh dock refin lander: Men Jaap hade st e sig samtidigt hennes siolthet oeh for frit Bartels att inte mfirfta lion ropu! hur ar del mojligt att re fttrfir. att stitla sig till motvarn. oeh fingsllgt besvaradar da sig med en sftdant Nu slutade hail med sin djttpa rbst hfillnlng, denna dotter som hlott for A hevars val, jag reder mig gan Betty, om du visste, hur du tagit nagra dagar sedan kommit hem sA glad' ska lAngt med feinfingerskanmien! hela mitt Itjiiria i Itesiltniiig! Aldrig oeh sfi sorgldst munter dansat Oeh Jaap drog fingrarna genom den fbt r har en t'lieka gjort ett sAdant. huset. Oeh modern markte kri slga ''fallen. na mig. Du ar den fbrsta jag oe.ksfi mycket val styfsonens tvara.mul-u- a Betty, ilen lilla nasparlau, ha onskat mig till huslru. Kort sagdl. uppsyn. Ilan stangde in sig pA skraltat hAnande. Na ja, alt snrju Betty, dig tteh dig ensam viil jag ha kontoret eller silt eget rum, vlsade-sifor det yttre ar val under den liirde til1 hustru, du mfiste bii min! och-dfendast vid niAUklsUnimarna, iarle till into mfirke det att hon honom Jaap Bartels' vardighet. Barielsarna hvarfor han Betty fragade aro alltid motsatsen mot Hoogduyneits. fanns spar at tauke hos honom pfi att tindvek famlljekretsen, " svarade han Kanske du tveker frasle ,laai trSga: Xn du. Betty, hfiller du ocksfi dystert oeh heslutSamt : Jag bar in., til! svar att jag skulie lala frisera af ung? Samtidigt nted den dodliga te tid. mamma, jag mAste arbeta.. . mig som en knahund, liksom lttind! toi'slu aekeisen olver eu sfidan lideise-- f hade han afvisat fru BarDu visar niyel.en ajalfkamtedoRt ti hos tels mod ett dylikt svar. Det var af upprann Miflekstarklariiig gehn'alte Betty, som alltid blot' henne tit httltig vrede ofver detta obe- ton, hennes man var pA ett samman-iriiddA bait antdll hennes' kusiu. Hon salt i dagllgrununet 1 en svarade fortugande ofver hennes perRuuds Etonjnoka skttlle du se ut sotn son. lanstol, som var framskjuten till det en utkladd apa. Det behbfs att n Vilt... mfiste'. Hvad niemir du? bppna fiinstret, genom hvilket lagga sig ifi invartes ntinitiki-hel- . Xr jag en litfvinna. som dn hara har striimtmtde in frAn de omgif-vaiid- e det utvartes slAr dot fel for an ioi'foga bfver otter behag? Iradgfirdarna. Betty salt" tfilt dent. Bibtsllgt hade hon fumiit (let vapen, bred vid henne pA fonsterpallen och Delta var for tre Ar sedan. Oeh nu? hvanued lion sotn kvinna Hast kunde Och dA Jaap svarade, hbjde hon Hon hade talai out att han lagt ut lorsvara sig: lion hrast ut i ett hjfirt-ltgt- , hutvudet djttpare ofver boken. Mohoa hade sael, att del kladde horimn till dern sfig frfin det ena mulna, Uganda' langvai'igt skratt, storligen met! kort lift r ittins hapnad oeh fort ret. biirnet till det andra. Jaap undvek Miss'., eUtlen vtinde han sig lion IV in Betty ! ropade han i vredesmod hennes Irfigande hliek genom att ha Sliegein. Betty hade halt rati: du ltvai skall det dar betyda? stigt latmnt rumme, hvars dorr han Bartels var nu eu gAng ingen sl.on'nei. A... a Jaap! A... Jaap! En stfingde taiitligen hArdt bakom sig-dartil! var han tor kort. for bred och i en Fru Baucis reste sig frAn den dju-p- a gamnial daniniig s mt snril'rock. . har man hiirf en grot. Hun sag pa sina hander sadan stolen oeh gick och satte sig bredmen breda med tvArhuggna tingerinji-pa- r furs! Ooh sedan hvilken evighei ar vid Betty pfi fonsterpallen. p.t totloiua, som hade sanima de' min lierre into kan forestiilla sig sjukligt afmagrade gestalt Han tankte lifvet it alt mig? Alldeles fur stor ara upptog sfi lilen karuktar sum handerna. plats. 1 det smala pa sia tvara, strafva satt, sin mMiilju for min rings person, mijnher Van den uriiR'r dot krithvita hAret lef-d- e I'iOl allt hvad visiter lietle, sin Xr del inle precis Heymel Bartels! endast de morka ogonen, det enda i sallskap, sin inn esse tnesln-- t tre ganger tjugufyra tintmar sedan vi annu unga oeh vaekra det hfirjad an a It t tins honom mbttes vid stationen for atfan rna for jag viil in- ansiktet denna fenttiofeniAriga pA lika tvarluigget oeh strait och oltehag-lig- t le tro, mitt hfilde riddare, att ni liar kvinna med hennes tfirande onda. Hon Med panmin stodd mot ltander-n- trfinat efter mig hela den tid jag sut-li- t tug med mlldt vAld boken ur handersalt halt jih sanghanten, for forst t fatigslad i hfirda villkor i titliind-sk- na pA Betty, som lAtsade sig vara gangen i sitt lit' djupt gramande sig tl af Ifisningen, och tvang henna pensioner. . da hade ni val kont-mi- t ver sina oliillkontligheter. Hail viile oeh enieveral mig, ont elden redan att se pfi ig, ha varit vaeker, smart, elegant... sotn bninni! sa vildt! Betty, sag mig, hvad har fdrefal-l- it lluttil tin' att kiinna hehaga Betty nit Han stud slagen cx'h harmsen fram-lb- r mellan dig oeh Jaap? . genast lienne tiled satnmandragna Betty svarade: Ack, mamma, det Men halt hangaf sig inte Hinge At dor. hon Xndtligen hejdade sig, ar bara dfirskaper. Jaap, han har.., Han var for men henues ogon, som tfirades af stamningen. ack, sfidana dumheler! till det oe.ksA. En ptyeket liarti-lvoro alitjiunt fihsta pfi honom. Har han friat till dig? Bartels, sade hail stoll till sig sjiilf, sade hon pliitsligt hell Om det vore hara det! Jaap! Friat?1 sitter inte sttllii och vrtthlilar hjalpliis' hignt. Rack tram 'handerna ett tag! Han fbrklarade helt enkelt sAsom ofver det oumlv ikliga. Hjiilplbsa droin-nta- r Han lydde tvekande utan att begri-psiikert oeh oomknllnm.keligt, att forsvura ens krall. En Bartels hvarfor lion viile det. jag inaste till hans hustru. sitter inte ocli jaiurur sig, som en Oelt sfi berfittade Hetty hvad Nej. inte haksidan -- - insldan pfi som svag karaktar, klagande ofver hfitidi rna viil jag se! passerat. i Mallet for att med Hon sAg med ifitsadt allvar pA dent. Till hennes forvAning. delade inte forma omsttiuiliglieterna efter sin SA slog hon plbtsligt till lifida blinder-n- modern hennes stora harm. En god onskan. Aldrig vara oheslulsam, stand stirrade fru Bartels ut genom tvi i.a mellan tvA vagar, valja den - Burl Hied dent! det oppntt fonstret pA trfidgArdarnaa ropade hon man vtll ga oeh sedan resolut vnndra Betty van Eysingen ar unga gruitska, ofver hvilken skymnin-ge- n train, it ji.'t ilen, 'det liar fort liartelsar-tiredan borjade sjttnka. Slutligen fattig, lion mfiste ha ett man som har (lit de ha velat. Dolt sA viile ock-sDina hander duga sade hon: gnlii i hfinderna. Jaap turn. !Ih. inte fit mig, Jaap, de aro... tontnta! Dei gbr mig omit att du fycks Hvad Ik lydde egcntllgen det yttre Deh sa skrattade hon igen muntert It a en sAdan mot vilja mot Jaap. hns en man, hlott kanslan for den oeh Mot vilja? a nej, ntamma, uppoluppet, oeh mellan utbrotten jag har kvintm hail vail oeh vllle vtnna var horde hau itettne nmmla: Jaap. sa ju alltid tyckt bra om honom sAsom-systedjup tH'lt satin oeh ntakllg! Oelt med komiskt... tol.iga, tukiga Jaap! den hesluisamhet, som alltid utmarkt Men modem fort tor tankfiillt: Hans stela hallning slappades; han honom, visste ban redan fbrsta afto-lte- had" ett Jaap liknar i mycket sin far. Till vttrti radd for atl ogonbliek Bitty var lienmia: Betty var den hon skuiie bekanna sin kitrlek til! nft- - dw yttre ar han foga alskvard. Ingenkviuita han alskade for hela lifvet.. gun annan... Knud kom honom tan- amir den varma kfillAder af godhet och IB tine och ingen annan skulie halt gif-lKama, men mi forsmaiie hans fortvif-la- adelmod, som dbljer sig under den sig med. Att tanka detta oeh at t strafva ytan. Men jag kallar oeh harm till en j n i Ida re oeh min-tlrsatta sin lanke i verket, sn fort tillfal-Idin kvinna lycklig, som logger sitt kansla af missrakulng liopplos gafs, di t var eu for Jaap Bartels. ilttn hade alltsa hara forhastat sig. ode i dessa starka oeh trofasta hanMen torkiaringett kom i ett uvamadt Snahhl sotn hllxltn lysle konsekven-serm- t der. ogonbliek. af hennes sis! a ord in hans Xfvett om hon A sin slda lute hy-Det var tre dagar senare, vid t huiruu. Ill By bade rfitt, mycket rati. si r rifigon karlek. mamma? tdt n. Jaap kom frfin kontoret itt Han luiile ingen raitighet att fria nil Men-vaNej, naturltgtvis inte dA. t bviinlagsi'iiinmet for att hamta ett en flick. i, da ban ingenling figde. Hans dA K ksA lugn. BarEn Betty! kv a r Iloiintt href. Hantmtldeatt bans mortar leftle itmut, hans far var en tels tar aldrig nfigot som inte tiUkoiae stvln.ur ocli ltctly voro tile pft visiter formosten man. lifida stodo spelsen mer honom. de ii.cle Alitilnstone varit det vid for en lilotnst rande affiirsrorelse, men (Forts!1 samma tid de fbregSende dagarna dot. gjorde line han. Slagen stod halt oeh h ut gick helt lugnt in den gam-l- l djttpa tankar framfor flickan. som Hon: Minns nl, att nl for ett par-fi-r e slini.u kontorsroeken, som han kv fiftle sin skraltlust genom att blta se'n Just hur pi isen frlade till infg? i itiisduken. itrbeta i, Ban: Jo dA. Jag mlnns ock, att Mi it dtu' fick ban se Betty stA vid Slutligen sade hon. nu fullkomligt ni gaf mig korgen. mellcrsta fonstret samma morkblA lugn, ! det hon tog honom I brat och Hon: Se'n dess har jag 1 alia kltidnlng som hon haft vid hemkont-Etcaxic- vtinde honom ntot fonstret: , Aslkter. SesA, tfi..att Jet Jjaxa - ilan; sumsi umUtrlmxl. jcamMll Ja, Jag medt sta gangen i sitt Uf kAmpande n Ad en undertig kausla af tbrlAgenhet. Skbrt, Ja, men just darfor dubbelt Bonjottr, frdre Jacques ljod det bindande for henne och for pA nytt. Hon tog bftda hans hander och kysste honom obesvaradt pA bAda Ruud. Betty van Eysingen och Jacques kinderna. van den Heymel Bartels voro fullstan-lig- t Jaapio, gosse, sA roligt att du kom obeslakiade med hvarandra, ehu-r- ner. . . har du en vagn? Ja.se dar... de geuom foraldrarnajj giftermAl LAt oss genast fara1 O m jag har nte-rkommit att uppfostras som syskon bagage? Hvad tanker du pA, Jaap, under sanima tak, Och Betty hade tror du en dam kan reda sig nted en aldrig betraktat Jaap annorlunda an vhska sA stor som en knvtnafve. . . Dar som en jjror; men Jaap hade lAttsin-nig- t har du redan niitt stadsbud nted sbnderslitit delta kara band i del liattasken txth parapiyfodralet. dar olyckliga bgonblicket for sex Ar Dartlll koutmer en koffert, en stor en! sedan. . . och sA ofbrberedt, sA fullkom-iig- t . . . Sag, Jaap, hur stAr det till hentnm. ovAmmlt som han gjorde det... det ar val inte dallgt nted mamma...? Aldrig hade Jaap under barnaAren Inte? A, hSrligt! Och hur mAr pappa jCr hon annu lika tjock, varit, ofverdrifvet om mot den vackra och Fietje? liila flickan, som han kaliade syster; Fie'Je? Sa roligt att fA se dem det passude halier inte for bans sirAfva igen! Vet du hvad, Jaaple, Hans tillgifvenhet egna-de- du fir dig alldeles lik, ingen sprat t! pojkuatur. mera At Bettys mor, hans styfmor, Jag skuiie ha kant igen dig, om jag hade mbit diga pA gaian i Lausanne! den enda i huset som hade nAgot Men uppriUtigt sagt hade jag tankt mig gos-sepA den vilde, Den nAgot yngre styfsystern, dig Uingre... och du liar lagt ut, och som fbrefoU Annu yngre till foljd af det .kortklippta hAret passar dig rigtigt sin spada kroppsbyggnad, brydde han bra, de uar krttsiga locltarna voro som sig icke mycket om. Dock var han dA en fail. Du har blifvit sA... sA matiHoog-duyne- ' BA-d- a Roman af Is. de vid hennes kusiu. Rudolf van mAnad, Augrade Betty tiastan att hon hemkallat honom. Forst och frAmst med an le doing af forhAUandet mellan far och son. stolta, hSxsklysma, ohojliga, si att len konflikter inte kunde utebli, gamle hurra kunde vara forsvagad.meu envis och hArsklysten forblef han. "Hvarfor skulie du komma hem sA bradstomdt? Jag behofver dig lute Annu; jag reder mig mycket battre 1913. n kjo-la- r . Boijour, fibre Jacques! En tindeilig rodnad fargtule a land tilihaka pA hufvudet. Och tie vanlnta morka ogonen. den iilsk-llliiunneti. de logo mot honom, mol honom Han mat Me hur nagra af de narstAendo forst sago pa den act' a L ckVn och sedan pa ho. mini, da hon tillropado lienom sin gla-dhaisidm;, ech pliitsligt grnomiladrs han af ett sudt kansla af aganderait till denna hatiorande varelse. Atidillgen slaiip Ret.v fram genom siangslet och kom liastigt tram till Jaap, hvilken stod rom fastnaglud nft- t en.--.in- v 31 sla-ge- 1 en e ' alslilut iuin loUkSirdmmni.Jiif Xui- - t 1 tiefal-tand- e t, e 1 In-ti- jygg-stbde- n . 1 11 luc-ko- dotterns-missfiinmin- : ora-krt- , e. 1 a bldm-dofte- la-st-e. . . - . Hennes-spettsliga- t , ' an-sl- k'et lair-dig'i- 1 i . ! . u upp-tae- en . ogon-itrvn- a nuiit-terite- s nA-g- ot a ontstan-dighetent- jiirn-vilj- a -- a . Jaaps sliitrakade ktt d. Annu sAg han den tatt Atsittande morkblA figarojnekan ofver en hvn liatisfblus. hildande ell helt, som iilomordenlligt kladde den stada, slanka men fulkomligt itarnio-niskdet tippsalta mor figmen ka ItArei, sa vackerl ordnatU bfver den lutta luinnan, dot fina ansiktets a oval under den slora hvita hat ten, hvilken eniigt dagena mod bars nagot siei Hon flgttrens spiinstiga smartheL Bled skenhart sjssioioa dar och vande sig liastigl om, dA hon horde nAgon komma. Vid Atsynen af Jaap log hon gladt nted bAde mttn och ogon, och hennes rbsi hade ett varmt tonfall.soai jagade blodet fit hufvudet pi honom, 1 . r - a e ntid-daas- 1 a hru-kad- 1 ii JaaijaJ wp t'.l j d |