OCR Text |
Show TORSDAGEN DEN 30 NOVEMBER 1911. UTAH-POSTE- von Loysen A lit mig vara 1 fred! strade glassklfvan of er en ling smal sade fotografl, forestallande en sylfld med han afvarjande, Det gor jag ocksi, men jag beun-dra- r fjarilsvingar. I endre vfinstra hornet stod skrifvet med stora, bakitlutande dig. on La mouche dor bokstafver: Det ar val lngenting att beundra. cher ami. Jo just. Det Sr Ju durnt nog att Tanksprldt sig lojtnanten dltit, me-da- en ging rika ilia ut, men att till pi han bliste den bll riken frin sin kdpet resa en mlnnesvird ofver dete ta faktuin. det... ja, det Sr just en af cigarr upp luften och tinkte pi dina ofverraskningar. virs ofnlngar. Han sig skarpt pi sin vSn. Denne Utanfdr skranilade en Bubel, steg knarrade, nigon knackade pi dorren sprang upp och drog me'd ett haftigt men bara for ordningens skull, ty ryck ned rullgardinerna, si att solstri-larn- a den oppnades alldeles samtldlgt, och icke ISngre nidde glasen. Dar-vi- d sade han retad ton: si fort springan blef stor nog, tring-d- e Jag berSttade inte historlen for sig en fet hvit foxterrler fgenom och Bprang oaktadt sin korpulens fram att du skulle drifva med mig for den. till Loysen, hoppade upp pi honom och Om Inte det dSr portrattet vore mig for omkring mellan bord och stolar, fullstindigt likgiltigt, hade jag det innosande pi allt. Efter hunden kom te dar. F6rre8ten Sr det ganska att pimlnna sig gamla dirska-per- ; husbonden, en magerlagd officer, sna-raen , det skyddar en- for att gdra om dem. sade Loysen Schnadewitz? Den andre blinkade med upprlktlg att vinda pi hufvudet. Stlg pi inre belitenhet, men lingt ifrin att bara! Drick ett glas! Hvad di. . . mjdlk? sporde den litsa om nigot sidant, sade han 1 det han ntagre mlsstroget. steg upp: Nej. lillit! Ni, det ir Ju fortraffligt ForlAt Tillit sjalf. Hos dig fir man va- en yngllng! Id, Filou, din lymmel! ra beredd pi hvilka ofverraskningar Vl gir och iter! som heist. ropade Loysen, iter Jag med! sade Loy- vid basta humor. Jasi, fir man det? sen nyflket Intrasserad. Vet du kanske lute det? Schnadewitz drog till sig en stol och II. satte sig grensle pi den med de linga Berbenen utstrackta. Nasta formlddag var Loysen let. Fllou, racka, vill du lyda? lin och ringde pi en tamburdorr, till Marsch kakelttgnsvrin! SesA. Ni hvilken forde en trappuppging af d min gosse, hur ar det med dig efter granlt med brysselgingmattor. I dagens modor? Gubben var pi sitt nlscherna pi afsatserna stodo hvlta goda humor 1 dag, tror jag? marraorflgurer, och stora bladvSxter sade Loysen godlynt fyllde homen. Langs trappan gick ett Ja visst och hur skulle det vara med mig bronsgaller, och vaggarna voro pryd-d- a med arabesker pi rod botten. Man annat an bra? Schnadewitz strackte pi halsen. Han kunde af denna uppging sluta sig till markte pi ett sldohord en sllpad viningens lnrcduing. Men itminstone oingifven af smi likorglas; alt borja med var och forblef denna dess lnnehill gntstrade som guld i vining stSngd for den besokande, En Det villade honom Ingen svirig-he- t UvriklSdd betjgnt underrSttade, att att racka dlt och halla ett glas. baronen och baronessan voro bortresta Med ett ryck kastade han drycken 1 pi nigra dagar. Vllle lojtnanten bo har? sig, strok droppama ur sina tunna for nted fingrarna genom det Nej for all del, Jag bor pi Kalser-hoborstiga hiret och gaspade fruktans-vardBetjSnten bugade sig, och Loysen -- - Det sade glck iter nedfor trappan. Han sig pi ar allt ett hundllf han. sin klocka. Tolf. Eftersom det nu sade kamraten Asch prat blef om lntet med lunchen hos system, Hvad ar dot nu for fel, di? kunde han Ju genast utrStta sitt AranInget sarskildt. Bara allman-liet- . da och vara fri man under resten af Du hehofver inte ta det si djupt, permlssionen. Forargllgt var det har men ett fbrbannadt tralgora ar det, alia tall. Anna hade itminstone kun-na- t och dodande... du vet val sjalf... visa honom till en lamplig affar. sade Loysen helt Skulle han gi till Gerson? Dodande? Men hur forvinad. Han bjod den missnojde lingt kom man val dSr med femtlo a kamraten cigarrlidan och skot mark? Han hade Ingen ids om det, narmare. fruktade bara att gora sig lojllg. Du begrlper rat vil hvad jag Han blef ofrivtlligt stiende och sig menar. Gir dig bara inte till! Denna sdkande uppit och nedit gatan. Gri denna standiga och allvarligt fomama stodo privatbo-ningarn- a eviga enformlghet, och si lymlarna under kretsging den ena intill den andra, utan en, skraporna upplfrin... skyltfdnster eller grannlit. Men preLoysen skrattade. Hans skratt ha- cis midtfor Trossens hus sig man in de en hjartevlnnande frisk klang. pi en tvirgata, dar butlk fbljde pi Schnadewitz, som kommit hit egent-llgeSom han tittado narmare efter endast for att fi hora detta med handen ofver ogonen, fick han syn skratt, brummade nu bara halfhogt for pi jSttestora guldbokstifver, bildande Exercera rekryter, riddf-nln- ett flrmanamn: Fuchs & Gansel, sig sjalf: fottjanst, vapenofnlng, gymna-stiJa, hvarfor Inte? tank-t- e och si till omvax-linlnstruktlon Man kan ju han. alia fall se instmktfon, gymnastik,., vapenof-ning- , efter hur det ser ut pi narmare hill". fottjanst, rlddfnitig och rekryt-exerclHan glck init tvargatan och beski-dad- e Jattebasarens skyltfdnster. Ja, kara Schnadewitz, dar kom-me- r de stora glasrutorna hiingae r du ingen vart med mig. Jag tyc-keoch promenaddrakter, spin-d- a jaquetter det ar lifvadt alltihop. af stiltrid. Ett elestallningar pi Schnadewitz blef hiiftig och ond. men utan hufvuden. Efsallskap, gant Ja, for att du ar en dumbom, en ter en kort tvekan steg han pldtsllgt half Idiot? utbrast han. Fdrlit, in genom glasdorren i midten, hvars men nog ar det bara prat att pisti det! flyglar med ett sakta hvasande slogo Var bara lugn, min gubbe, och lgen bakom honom. Inne I butken kom inte med nigra oparlamentariska trangdes en hel mangd kunder omsade Ixtysen skrattande. uttryck de stora diskarna. Likt flitiga kring. Det ar som jag sager. Sedan flera myror slapade tjSnstfardiga bitraden generatloner tillbaka flyter soldatblod fram stora tygstycken, hvilka de e vira Adror. Jag ska tala om nigot beromde. och upp, draperade ldjligt for dig: borta 1 Berlin langtade ofverfolls af tvi sidana Lojtnanten Men hem till alltid regemntet. jag blef yngllngar, pi losenordet cape" du fir Inte skratta it mig. utan drojsmil ford till hissen och brumma-dKan Inte handa mig Han strok hastigt skjutsad upp i ofre viningen. Har Schnadewitz. smidi-gast- e med baksidan af handen ofver ogonen mottog honom en dag med den forde honom till Slskvardhet och ofoch sankte sedan sin spetsiga nisa ver det stora glaset, som Loysen fy lit afdelningen for kappor. De pi stallningar upphar.gda plaggen bildade med rodvin it bottom. genom hvilka han I Vet ar ju bara grams det hiir. den formligen gator, fordes fram och under det den iter, gnatade han. Nu fasligaste sutorja forst od hans kamrat, att don underllge alskvarda direktrisen belastade sig med i karlen var rord ofver nigot; di blef allt som hon antog kunde komma han alltid otidig. Han drack ocksi friga. Hans invandningar lamnade helt lugnt ur, det inbillade grumset till hon obeakta.le. Hon hvilade leke forr, an hon staplat upp bortit trettio kaptrots. oss nu tala otn annat sade por och jaquetter, af hvilka hvar och en enlict hennes forsakran var ett ltan. Jug kom hit for aft friga, om Med den enstiin-digundervark. vl i morgon eftermiddag ska gora ni- att Ikirja med boneti ntt till han gra visiter grannskapet ti'lsaimnans. ville se pi d t har, skot hon fram en var det sant, jag Garna... nej, far till Berlin i tnorgon bittida. Jag lanstol och had honom ta plats, rnedan alltsammans forevisades. Hans lifliga har fitt permission. var Nu iaen? NinA, jug gor lmra forsakran. ntt ingenting af detta han skulle ju ha hvad han frigor. , in avarades endast med ett Skulle inte heller tjana nigot en cape Han Pi ogonblieket! forbindligt till. Det ar en djup heinliuhet. hi lt underlig till mods; detblef redan Kanske det ar frigan om ett ta hotade ju att bll forskraekligt, och kvinns? skulle . sadA 'aivsen niun-tert- hinrlen vote hvad de slutlign In t sur in! Linga honom att kiipa; andanom sig in t rye t i inunvir.klarna inn redan of, erstens syster promeneta lien snalu gmn'.a fmken! en rosenrod varnade Schna-dewit- pi Klippinaens gator Akta dig bara med silfvergaloner. nagon kniper d.g val till I nder tiden inkade den smhBra slut. Och si sitter du fat. Tank att en profmainsell, och alia jaquet-teru- a man kan riinna si efter kvinnfolk! och kapporna forevisades pi den-nanre slim an den allt bara ena ar I)en i j n kom-mand- 1 AF ROMAN Ursula Zoge von Manteuffel, 1 Ja visst. Och si priset... Htn! Han fortsatte fdrtrollgt hviskande: Itegementet ryckte In. Flnt ska det vara, men Jag har inFrin smistadens bids Aldriga kyrk-tor- gen riktlg idi om hvad det vill saga slog klockan tolf. Trumpeternas hirvid lag. Hvad sager nl om femti smattrande ofverrostade de djupa, dof-v- a mark? Som herr ofversten befaller. Det slagen. Det hade varit falttjanstofnlng pi skall she. den vida sl&tten mellan Kllpptngen, Jasi, har iro vi nu. Tltta In till Dobrau och Rotthofen; spiren af flera mig afton, kare Loysen, si kan vl tlmmars forcerad rldt syntes S.nnu pA resonera oin saken. de med lerjord fullstankta hastarna e Vakten gjorde honnor, ofversten och pi de latta Angor, sora svafvade till afsked it Loysen och red In dfver de svettlga djuren och strbmma-d- e pi girden; adjutanten hviskade till ut ur deras nasborrar. Manniska, hur kan du lojtnanten: Solskenet glindrade pi hjalmspetsar vara si track. . . du skulle kunna traffa och blankande sablar, framkallade en gammal dams smak! blixtar frin trumpeternas mynnlngar A, hvarfor skulle Jag Inte kunna och lat kyrassiaruniformerna lysa som tanka mig in I den for en gings skull? end mot den rostbruna bakgrunden at VI fir vil se, nSr chefens syster den Aldriga stadsmuren, bortom hvil-keall sin stit! Han vande sin hast och red till en husgaflar och kala tradkronor hoj-d- e sig. oppen piats, vid hvilken hans bostad Vid Nu passerades stadsporten. lig. Frin sina fonster hade han ofver de annu halft snoholjda.med klappret af hasthofvarna oppnadea har och dar t smyg ett fonstor, ett blondt granrls tackta buskgrupperna, hvil-ka- s eller brunett hufvud stacks ut; gatpoj-ka- r medelpunkt krigarmonumentet sprungo bredvld med smallande frin 1S70 71 hojde sig en anspriks-lo- s trSskor, och bodagama kommo ut 1 obelisk med de fallnas nantn. Loydorrar for att valbehagllgt smile it sen sig garna pi den frin sitt fonster. sitt regemente. Ty borgarna I Det hits han bebodde horde till de nya-st- e hollo och basta styft pi sina kyrassi-irer- . Kllpptngen Kllpplngen. Xgaren, Visserllgen talades det om en en rentier Krausewald, hade byggt det kasernbyggnad ute vid exercisplatsen, pi spekulation, d. v. s. det var si men hittllls voro offlcerarna forlagda 1 att pi girden funnos stall och onskilda kvarter, och nastan hvarje betjantruin och i hufvudbyggnaden tvi hus hade sin kyrassiar. Mot god mat ldjtuantslagenheter hvar vining. Loyoch ett vanligt bemotande nedlat sig sen hade den it adder en trappa ttpp. a ocksi stundom soldaten att vara Han var en af vardfolket mycket eller bara vatten och kol it sin hyresgast, betalade punktllgt, virdinna. lefde ordentligt, var glad och vanlig Pi torget med dess ilderdomliga mot alia. brunn och gamla gri ridhus lat ofver-eteFru Krausewald hade satt in gora halt och upploste regemen- it honom. Detta stod tet. Han halsade till afsked pi office-raminte i hyresaftaiet, men hon och red, Atfoljd af adjutanten, skairtile garna bort sina herrar. Smdr-gisa- r i riktning mot sin narbelagna bostad. med skinka och gisbrost, korf Xfven en ljushirig premiarlojtnant, och svartbrod smakade mycket bra r e eom red en synnerligt fin rashast, en ling forntiddags tjanstgoring. han till sig. Loysen hamtade en flaska rodvin ur Vi ha ju samma vig, kare Loysen skipet, tande en cigarr, kastade sig pi sade den strange chefen 1 faderlig soffan si att den knakade och e slut er alltsi till oss! ton sig helt it behaget af hvlian Hans blick hvilade med vilbehag pi och tanken pi den forestiende farden den unge mannens smarta figur och till Berlin. friska solbrynta anslkte. Det bllr harligt! Denna uppmaning repeterades si Tvi ir hade han tillbragt vid godt som hvar dag. Den annars nigot och hade haft otroligt mun-tegrinige chefen hade alltid ett vanligt I grund och rlkshufvudstadn. ord for att fingsla den blonde lojtnan-te- botten hela tiden alldeles han langtade vid sin sida denna 1111a stracka oerhordt tillbaka till regementet och vig. De andra hade redan det dar den vidstrickta ryttarterringen vid klart for sig.' Ingen blef afundsjuk, ty Kllpplngen, efter barrdoften frin e Helmnth von Loysen var en som ja t. o. m. efter den diliga lifvet friskt och gladt och med stenlaggningon pi smistadsgatorna ljus blick sig framtiden 1 mote. Hans men detta hindrade honom inte att ta svard skulle endast doden rycka ur emot hvad storstaden bjod. Annu blef doden pi slagfaltet, bans hand han ofta ditbjuden. Han hade flera i spetsen for regementet.Det goda vanner vid gardesdragonerna, var hans lefnads drom. hvllket regemente hans sviger Tross Det gjorde alltid ofversten godt att fdrr tillhort. Permission fick han allse detta ansikte, som med nastan tid garna, om Inte annat si for hanforelse kunde strila af ren Tross skull, ty de ridde om gladje ofver sin kallelse. Dobrau, som lig alldeles intlll Ni, kan nl tanka er, kare Loysen och hade de basta jaktmarker i sade ofversten nu gemytligt, rnedan hela Om hostarna gifvo traktori. de redo ofver den ojamna stenlaggnin-gehvilka annars bodde BerTrossens, om tisdag Sr dot min kara lin, en kort gastroll pi sitt gods, och fodelsedag igen, och jag har som de hida stora jakter. till hvilka de vanligt totalt glomt bort det. regementet, utgjorde for Ofversten var ungkarl; en gammal hostsasongens glanspunkt. och hans hushill syster skdtte Loysen var ofta och garna pi Dobrau. di han nigon ging miste ge Han' hade dar ett rum, som af hofma-stareen middag. , upplats it honom, narhelst han Till tisdag ar det god tid Snnu, kom. a For honom hade den vilda, herr ofverste. ett obeskrifligt behag. nrjden Nej, det ar just hvad dot inte ar, Att genonistrofva den till hast var for jag har fitt hora af hennes Jungfru, hans hugsta njutning. Han begagnade att hon onskar sig en cape. Hor ni sig flitigt af syskonens tillitelse, skbt det? En cape! Ninting I samma xag ander, fasaner, rafvar och roffiglar, som min mamma helt simpelt kallade; rtd kors och tvars ofver angar och mantilj . Ja. hvar ska jag nu fi en stubbikrar, lnspekterade de tinga cape ifrin feire tisdagen? For det for-- ' remonterna i liagen och hade battre sta forstir jag mig inte pi saken, och pA godset an sviger Tross sjiilf. for dot andra far jag ingalunda till Afven sin permission tilibragte ltan Berlin for en sftdan bagateils skull. dar och bjod nigon kanirat med garna Ett skalkaktigt leende biverfor don sig. Oita var ocksi hans syster, som blondes drag han blinkade it adjuvar (n passionerad ryttarinna, nflgra tanten, men denne stirrade med uttri-ka- veckor pi sninmaren ensain pi Domin pi sin basts hals. brau, och di infann ban sig alltid. Godt!" tiinkte Loysen, jag har Hail red di sin svarta Fra Diavolo, on lltit dig valja forst nil ar det min rasluist. som var alldeles for hiiftig tur. llogt sade han i vordnadsfull for t aie-tetarn ovarderlig i frihet. ton: horde till donna lvckliga ntiinni-ska- s l)t Om herr ofversten ille anfortro manga snii lefmtdsfrojder att uppdraget at mig... i.iti; Fra Diavo'o spnnga sig nojd pi (iferstn stiuKade font. sclmi Dohraus irark. de gri uppat. Han hade i sjallva varket manga si-- I Spelevink dar! Alitlor garna en i a nojeti d it. Ke,. .n on lilick pi a tur till Berlin igen. li a ? Dansade i. n hal-sosa- 1 vin-kad- upp-triid- n 1 1 ut-si- 1 1 si-c- a 1 t, so-le- 1 1 barn-flick- om-tyc- f. t. n a 1 ef-te- 1 viu-kad- ' ofver-lamnad- krigs-akademi- rt 1 n goss-akti- bu-tl- n g g herr-skap- Klip-pittge- n 1 Klip-pinge- n vardin-neskape- 1 sko-glg- e a a 1 on.-ka- dro-go- s a lil-l- a data rum. dar sehvvar.vvalderuret arkligen si hanforande? knappte si tri f.igt och sol('n sken si Det a;' al friga om bal nil igen? !i..rdgt in geiiotn fonstren, lieredde ho-e For all del, herr ofverste, jag A1 it (Auknng honom t oat glaiije bara sli till tianst. Nidig frokens var luilitar. Pa de att agaren mantilj ar ju si att saca en liar oeh dar med lionader behangda Godt och val, kare Liysen, men vaggarna kors, tiles Idixtr.mde vapen och hangili' taflor ofver urfveuids kanii-- r ni skiilnad uppriktigt saadt amnen. Mellan fonstren stod' kttgiska en dar sasidan lat oss cape och pi ett vaidigt skrifhord. Det hade forr en ko? ga Var si god oeh satt mig pi prof, tillhort hans far. Pi hyilan stod tinen der som glaskupa ryttarlijulmen. bara! fadern hunt, di han stupade ir 1S70. Aha, jag glomde fru von Tross. Dell var en helgedom for sonen. Men var si innerligt snail och besvara d n lagre och bredare hyilan sto-dPi Inte er syster rued det. bronsfignrer af kajsaren oeh tvi Visst inte. Jag brukar sjalf kv rassiater till hast. Mellan dessa mina uppdrag. Fir jag bara he stodo hv arjehiinda familjettort riitt, fo-- ; att fi veta fargen och priset? lotr.diir oeh pastellinilningar i gtthl- Ofversten sued fnndersanit sin ramar. nasa. Pi en etrgere. out var placera I ett Ju, vet ni hvad, fargen fir val ln.rn. sag niati niitineH frill storstads- allt lof alt ni,.n jute rat t tiden. Ftoru m h stni fotnernfier tin-- ' och siatt, kovlar far dot vara pi der alaspl.ittor stodo pi de sniabt tiyl-tiiJ garnityr... ser man ju alltid lorna; de furestallde dattsoser, konst-rattade Loysen beriderskor, c!ovvner Oi h skolryttarej Parlgarnityr 1 midten. ailvarsantt. hogre in alia de andra. gttl- Wallln-i- vil-l- regements-angelagenhe- t. - kro-kig- v- -- 1 d'-- t 1 1 rui-lad- t, n mt'M'i-udiern- sli-pa- j : 1 ho-no- 1 z sortie-de-ha- n a dra. Du gamle kvinnohatare! Och hur kan du egentligen ha panna att saua det dar it mig? Kanske darfor att jag ar artig inot den vackra iilla r Wald he m? Eller darfor att jag alia unga flicker Mro siita? tyc-ke- och live in stir dar? . Han rackte ut sin linga arm. pi hvilken den hvlta unlforinsarimti veck, och pekade pi vrin, oar solstrilarna borjade bryta sig i mot kanterna pi de slipade J.i-i.- .. e glasskifvorna ofver portratten. (vfver Loysens panna flcig en liitt rndnad anda upp under det krusiga blonda hiret. lefvande leddocka. Hon fitllgjorde sin uppgitt med mekanisk fardighet. I hvar oeh en af de trettio kapporna clod den Mult sianka gestalten in, fnmra handen knSppte din iuistra gaf det hela en rattnirg, nu dun flguren lingsamt vred sig runilt si tre steg frainit. tre steg tillhiika och fodralet vringdes af for att ersiMus af ett annat. Hvarje supfkappa, hvarje krage kastades ofver axlarnu, svSngdes nigra ginger liit och dit, isades framifrin och ocli kastades uiidin. Ingen niaskin kunde mera snabht och lju ha fullgjort sitt varf, medan utgot sig i en blomsterrik kommentar, som vSfdes frin det ena bllxt-snab- knap-parm- i, bak-ifra- n foremilet till det andra likt en oand-li- g girland. Den tappre kyrassiaren satt dar helt bfvervildigad af denna outtrottliga talforhet och lat allt passera, inom sig forbannande hela foretaget. Om han bara kunnat fi ett slut pA alltihop! Men hans protest drunknade den tjamstvllliga damens ordsvall. Hon ville bestamdt imponera pi honom med rikhaltigheten af sitt lager, innan hon beslot sig for att komma fram med hvad han onskade. Ljusa jaquetter, morka jaquetter; korta kappor, linga kappor passerade revy, bli, rbda, gro-na- , trakta manniskorna for att af deras gingen. yttre sluta sig till varans godhet. dighet Jag gjorde bara mih skyi sade han kort. I sidana fall ar det ens skyldig-he- t e att tiga och inte litsa se hon 1 vredesmod; hennes hesa, tunna rost svek henne, och hon borja-dhSftigt hosta. Han stod obeslutsam. Ja, hvad skulle det sedan bli af? Om han nu tog saken lugnt och glck sin vag, var hans besvir forgafves. var Floden Medan han stod och drojde, slunk en kviqnlig gestalt forbi honom. Hon kom midt en svarm af folk, som e hutiken. helt och hillet obemSrkt af de andra, och strok tatt forbi Loysen. Han kande genast lgen henne. i Det var den 1111a proberflickan. Denna elandiga varelse skulle han igenkant bland hundrade pi den stela blicken ur de unttsvarta ogonen. Di hon helt nira. fram ISngs den vita trottoaren, Hvem Sr nl? frigade hon plots-llg- t halkade hon och holl pi att falla men En detektiv? misstSnksamt. Atervann jSmvikten och hastade vlda-r- e Han skrattade. Nej, froken, jag skottska kragar marscherade fram, obekymradt trSngande sig forbi al- Sr bara en forblgiende, som gjorde - ia som motte en fladdrande svart hvad han miste gora. Nu her Jag att dimlnutiva po'dnadskragar med och spetsgarnityr eller stela a! skugga. ni tar reson, kommer med mig t il Hennes Asyn hade formligen gdfvlt guldbroderier pi hvit eller bli och Aker snSllt hem. Hir kut det tog aldrig slut, och han Loysen en chock. Det krithvita, na vl Sndi inte sti kvar, och att jag ansiktet pimlnde mer in nigon-sl- n inte ISmnar en ensain har, det kan nl borjade tycka det var rent af synd om om en vansinnlga utseende. I hen- tinka er probermamsellen. Himmel", tankte alltsi kom! han, hvilket yrke! Mannlskan mi-st- nes rorelser lig nigot forstulet, flyen-de- . Med en hSftlg itbord drog hon Ihop ju bll galen. Han sig for forsta den tunna schalen ofver axlarna och Som en bllxt greps han af den gingen pi den tysta, likgiltiga varel-seu- s strok det oredlga hiret ur pannan; att minniskan sokte doden, dSrpi foljde hon honom trotsigt, enansikte. Jg , tankte han nu, hon Sr redan galen, eller kanske Sr och i samma ogonblick var han fart dast lydande tvinget. De gingo ut ur jag det, efter det gir omkring i huf- efter henne. Han gjorde det helt portgingen och vandrade slda vid sivudet pi mig som ett kvarnhjul? omedvetet, det kom af sig sjalft. da genom rSgndusket. Hennes blic-ka- r I sin alldeles for tunna drakt och Kan vil vara, men den olycks.'igeln ser flogo omkring, sokte den mellan mig ut precis som vore hon redan dod. IStta skor med endast en svart schal lyktorna glimmande floden och tyckOgonen aro ju alldeles slocknade och kastad ofver axlarna Hade hon framit, tes balsa: Jag kommer igen!" som om hon hade ett rof att fora stela. Si fogade hon sig 1 sitt ode och glck Medlidande med en arm medmannl-skeller flydde for ett annalkande vldare. Vinden huserade vildt med och dock forstod han, att hennes hir och svepte klanningen om grep honom, och di nu indtligen ferdirf de Astundade allvarsamma svarta ca- non icke var fbrfoljd utan sokte nigot tmnnes fotter. Hon borjade hosta, ddden. ' pes fordes elden, var han snart fardig hirdt och skarpt, och stannade for att med sitt val. Hans dlktatoriska: Aftonen var kail och vit. En isan-d- e hiimta andan. Halt! Den dar! hejefade den ostanvind bliste genom gatorea, sade han det dar gir inNej dockan. Direktrisen sade med och rignstanket, som plskade en an- te. Tag nu min arm! Nl stupar Ju. installs&m ton: siktet, kSndes nastan som isbark. UnHennes spetsiga, gulakttga ansikte Hvilken utsokt smak herr lojt- der vagnshjulen stankte det smutsiga forvreds till en hinfull grimas. Var nanten har! vattnet upp. och stenluggningen var lugn, jag stupar Inte. Loysen reste sig och betraktade en si hal, att man holl pi att glida Vet nl af att jag har sett er en stupd med fullstindigt slo blick den nu Trefligt var det inte att under ging forut? dessa omstSndlgheter folja efter en Hon ryckte pi axlarna: sorgfSlligt hoplagda Det ar p&rlgarnerade t. men han gjorde det capen. Han blygdes att erkanna, att vansinnlg nog mojligt. Xn sen? , han 1 sjalfva varket inte forstod ett Nl her kinna igen mig ocksi. Sedan fllckan nigra ginger grand af saken, klSmde in monockeln Nej, Jag kSnner inte igen er. stott emot mdtande och hort ogat och lotsade kritlsera och ofver-laggDet var i den dar elandiga affS-reSedan glck han efter den fram-fo- r itskllliga forblttrade tlllrop, tycktes N! stod dar alia jaquetter och hon forsti, att hon Inte kunde rusa trlppande damen genom de kappor som funnos dar. Det gor jag dagen lgenom. si dir utan att rika ut for lagerrummen till trappan. UnHon stannade, tog fram en liten der tiden gaf han sina foreskrlfter Se nu en ging riktigt pi mig. hvart och nar varan skulle sklckas till portmonna, tlttade med frinvarande Kan ni inte komma ihig? honom. min den och glck sedan lingsamt Hennes blick riktades flyktigt pi s Proberflickan var, sisom han sig, tvirs ofver gatan till narmaste hans ansikte. Jag har inte det redan full virksamhet igen. Hon for spirvagnar. Tvi vagnar ISt minne af er. stod draperad en dyrbar teaterkappa hon gi forbi, den tredje steg hon Jag var 1 kyrasslaruniform. framfor tvi pi en divan sittande da- upp. Jasi! Ja, nu kommer Jag visst Redan Smnade Loysen som hittllls lhig... sade hon likgiltigt. De stodo rner, hvilka genom sina lingskaftade foljt henne, lugnad vinda sig bort, di nu vid hillplatsen, men si lingt man lorgnetter beskidade den lingsamt Han figuren. Den ena sade med en han fick se vagnsskylten, hipnade och sig, syntes Inga spirvagnar. I nista ogonblick sprang efter upp. strifvade oaflitligen att hindra henne gaspning: Tycker du om den? Det gor inte Han stannade pi bakre platformen, frin att forsjunka grubblerier, som fllckan stod pi den frimre bredvld kunnat foda nya dodstankar. jag. Lit oss forst se pi alia andra. nar ni stod Vet nl fortfor han Bevara mig! tankte Loysen halft Nir han lutade sig ut, kunde han se si dar framfor mig, tankte jag for mig road, halft forskrackt. "Hvllket yrke de fladdrande snibbarna af hennes sjalf, att det mitte vara ett sorgllgt det dir mitte vara! Det skulle jag n ylleschal. yrke... att vara si godt som en mig for! Farden glck genom klart upplysta bara... nl forstir? Och ni sig Han betalade vid kassan och skyn-dadgator, sedan genom morkare, si ofver dodllgt usel ut. Jag kan tanka mig, darpi ut, som om han sluppit ur oppna viadukter. att nl Uder nod och darfor... platser och under bqktet. A! Harligt att det var Vinden om hornen. Rag-ne- t hirdt svepte Beundransvarda skarpsynthet Han nos haftigt. Hvilken hvirflade omkring gatlyktorna som sade hon spotskt, och hennes affallna tryekande lu ft det var dar Inne! en svirm af smi myggor. Nu gick det ansikte forvreds inyo ja, for roskull hade de lurat honom, ocksi. en nastan folktom, ddslig tralit kastar man inte Ifrin sig lifvet, och Sextio mark var vil aldrig en si usel genom och ofver en bra; man sig vatten blin-k- det hade varit barmhartigast att inte liter, trasa vard. De tio marken blefvo fiirhindra min frlgorelse ur elandet. djupet och iterspegla enstaka 1 1 alia fall all pi hans konto Hennes sStt att tala gjorde ett ringningen hordes, vagnen holl ett ogonblick. intryck pi honom; det stimdo Nu glck han for att uppsoka goda som han vantat, fiiga med hennes lefnadsstallnlng. Han alldeles har, Ja, just vanner och bll Htet flrad pi en officers-meshoppade den skugglika gestalten af sig fundersamt pi henne Var det Middagen drags lange ut, och frSn frimre sv<, vanlig svalt, som drtf-vplatformen och ddk In 1 kvillen tillbragtes pi en clrkus. Det morkret som en forsvinnande hamn. virkligen till floden? Det vore ju henne led mot worgonen, di han kom hem Dock inte si fort ,att han inte hann Hon sig utsvulten ut, till sitt hotell och sitt ram fick ogo-nefolja henne. blodfattlg och sjuk. Hans beslut var pi en stor hvit kartong, hvilken Hos honom var allt spand vaksam-he- t genast fattadt. Han miste ge henne tiligt afbldat hans iterkomst. Ja visst och lugn och samtldigt plnade nigot att Sta och tillfalle att bll dar var ju den fasllga kragen. honom en underlig tanke, en sidan som En mStt manniska ser Dagen darpi fbrgick lika fort och ofta foil honom "Skulle Jag ha pi lifvet Sn en hungrig. Seangenamt. Den glada lilla froken gjort detta uniform? Nej, det hade dan kunde han lugnt lita henne gi Waldheim var hemma, mamman bjod jag nog inte. Af den tillfalligheten att hem till sitt, hon fattade nog mod honom pi lunch, och han var ofantllgt jag ar clvilkladd beror kanske en lgen. road af den muntra flickans prat. Ilf. Sidan ar jag alltsi. UnHan lit sin blick fara omkring och dref han omkring Tiergarten der tiden holl han sig alltjamt pi sam- upptackte snart hvad han sokte. Ofver med sina ailra basta vanner och kom ma afstind frin den halfspringande en upplyst dorr ett horn stod: Brenofverens med dem att pi kvallen rikas flickan. ners restaurant". Det hela sig , Vintertradgirden. Hon skyndade fram langs ut en lokal si dar af tredkajen. Vid sextiden upptradile Loysen allt-s- i Lyktorna lyste med dunkelt flamtande je rangen, hvllkens like den bortskam-d-e iter pi sitt hotell for att kla sig ci- sken den vita luften; brunt och kavalleriofflceren nog aldrig vil. Det var ocksi cn af hans egenhe-ter- , med sin fot. Men civil gir det gled Sprees vatten fram att detta alltid var honom obehag-Hgt- , dar nere. Ofvanfor tycktes rymden val for sig bekanta traffar man kistallet for att det horde kSnts sig oandllghet; i skumruslcct te pi dSr. urskilde man endast otydligt de svaita Vl Sro bagge tvi utfrusna, och nl. angenamt att ara mera fri och Sedan han speglat sig, iford konturerna af enstaka huskolosser. froken, ar genomvit; kom in har och Flickan gick nil lingsummare. Hon drick nigot varmt. gritt frill hufvud till fot, kastade han en blick i sin koffert oeh undrade hur sig sig inte en enda ging om, inte Mot formodan gjorde hon inga han skulle parka den nykopta capen. heller till hiiger eller vanster. Bis-te- n utan glck fore honom till Pi samma ging greps han af riidd slot i hennes tunna kjol och den dorren, drog undan den griina yllegar-dinen- , Hur sag den egentligen ut? sxarta schalen, si att snibbarna stodo steg vacklande ofver troskeln t Det hade allt varit ett tusan si ut soin tvi vingar. Eli ging gick hon och nastan foil ned pi narmaste stol. kiip. Han oppnade kartongen, alldeles intill stenbarriarert och sig Hon fick ett anfall af svindel och tog kragen lir silkespapperet oeh holl ned vattnet, men rullandet af en dru-sklemmama skalfde och tamler-nden profvande i luften. MAnne det bar kom henne att rysa till, och hon skallrade som af en frossbrytning, var bra? Ju liingre han sig pi den, gick obeniarkt vldare men obrutet trots Ijod hennes hesa desto umr tvifvelaktig blef han. Nu ansig han det liimplist att nar-m- a rost: Utan er Inblan.lning vore jag var den inte, oaktadt glittret. sig si mycket som mdjligt. Dot var nu diir man inte liingre hehofver niHan blef helt beklamd till mods, och i sista ogontilicket. ty dar stod hon got varmt" for att hilla Ihop detina ett heslut mognad inom honom. Han tatt intill vattnet, lingt framitiula elandiga maskin. Oeh ni vill val ha taeksnmhit pi kbpet? skulle genast t.ege sig till afhiren och soul ett till sprang heredt iljur, c.-Hennes sat t borjade nastan roa hobosara. att kragen fick liytas, om den den liflosa blicken rikt.id mot djupet di en rost kom henne att spritta nom. inte foil srmiken. Minne manniskor Vanta bara, froken, kanske ni en na skulle gi in pi det? Den var ju till. Hastigt vSndande sig om. sig ho. l redan betald. Och sedan han ryste. nu som forst en manniska tatt bred vid vaeker dag varkligen tachar inig. Di skulle ett undervark infaffa Dit in an cn gang? Xn en ging fa..a s'g i handerna sade hon hSnfullt. Had amtiT ni gora? ropade pi den alltfdr ainabla diKom bort frin ! nastan annu grasli-gar- han myndigt. rektrisen eller sade han Hvarfor Inte? se den dar elandiga judeflir-kaIet hander annu unden ark. Hennes fiirskriickelse dfvergirk till med de slorknad ogdnen svanga Si att doda komma til! lif ige? nfista hesinnlngeles hoslu'snmhet rundt, rundt? Hade han inte redan lion bittert. frigade natt haft svira drdmmar for den skull! ogonblick for den spcnsllga skepnaden Ja. jag tycker ni sjiilf ar ett bevis Men hvad tjanade det till att strata mot sitt morka mil cell skulle ha hum-na- t for en halftimine sedan var nl det; floden, om tnfe I.ovsen lycknts pi emot? Medan han iinv,: funderade.nn-doeh nu si godt som diid egentligen i et . och henne ryck l.enne spria han tagit pi sig hatt och och gr pa oeh drieker. har ni sitter nigot tillbaka. En tasametcr gick nedfor trappan. varmt. lion vred sig tyst, f irtviflad katnp forde honom hastigt till ort oJi ataile. (Forts.) som en il i hans gre'-uUtanfdr den af otalica glddlampor dt var otrohutiken, soai tillhorde Fuchs A ligt hxilken stilhird kraft sinnesrorel-so, Den hiir Damen: fdrliinnde henne Men di han betalade kusken Garsol, steg han i och lilef sedan ohesliitsara stiende lyckligen hragt henne j sakerhet en som jag kiipte gir. har en fliiek pi framfor det redan bekanta hnfvudlosa port sing och diir siiipjit henne, ?onk M et. Ta ner en annan kopp, liitriidet: salk-kapelegants drakter. Nigra lion sammiin och str.ilde sig med men se till Rtt froken fir ett Kalle, briist och knitn mt.t darramle drif-nroterade lingsamt kring s!n nxel, den hirda innn n. trefvande med hida fliioUfrltt minne. af en mekanism. Denna anbllck men trotsiga honom en kansla af kropps-lig- hander efter ett stod Hur tillbrakto professorn garda-genoch harinsna kommo de flamtande, oliehag, De stora glasd irrarna s'ogos upp och stanimamle orden: Jag satt hemma. Oeh doktom? IJlt till mig! Ihein ger er riitt igen. kuiider kommo och gingo. Hur Jag var ocksi hemma. sig di egentligen den publik ut, sntn att blanda er mina angcliigenheter? Si underligt, att vi di inte Han stod med vaksatn min vid iukopte hiir? Han hsrjade forskande he- fram-stott- 1 lim-nad- e ru-sa- svan-duns- splr-vagn- atlas-botte- for-stor- e ofver-tygelse- 1 1 a 1 snur-rand- e 1 otn-kul- l. ofdr-farad- besln-ningslo- 1 1 1 hill-plat- rin-gas- 1 1 1 1 stlc-kad- e ma-skl- ofver-stokad- t. a 1 lyk-to- r, hem-Ughe- t. s. lt 1 1 man-nisk- Ef-ter- 1 1 1 1 1 be-tra- 1 oge-nera- 1 mat-tiglie- t, 1 Prl-m- a a 1 vatl-net- e god-lvii- 1 I e t . . 1 . upp-lysi- minnes-koppen- 1 1 a t ? 1 - |