OCR Text |
Show Tisdagen den 21 Oktober 1913. kfini i. el en gang lor Tyra Huhier, och fir de bort att bans goBse icke kunnat va- kastade den utrbkta cigarren. Hvar don kii.ou, mod hvilra bland de barn Elsas mjuka bander fir than kepa tidningar h&r donna skruttnde, sA att hon boll pft ken han lokt Edens lust aid, dot, ar smekt. Det gjorde bottom sft godt att att fi konvulsioner. Genom de Det vet jag varkligen inte, u!en liana barns mnr. lion, denm; grntva tanka sig, att ocksi han ffttt med af jag skall frfiga. Agnes vek ihop arbe-tetPer. loll.i. Im dot lie!l,", to, d t ogonl'ransarna ser lion hennes solstank, ty det var onekligen och amnade strax stft till tjanst. t elegant ocli smart l sin vAlsittandu geiroiisamt med henum hr l:on-- j nfigot af betagande solgliitter ofver nanellkostm; hau star ocli gimgar hi.-Nej inte beliefs det genast, tola skall i r.i n.ioai.i,'--- r;- deuna unga, smldiga gestalt och detVet pA kiippen och tyeks ha frftgat ut Per henne, sltt nu en stund. Jag Lisa u,,i lil ei. t, g!t ail ta goda, finskara ansiktet med de sto- tycker Agnes hur spruugit hela luften llau vill ftirstis visa sig litet I.u iy Anna lclsar re, djupa dgoueu. vanlig emot hoime, itiirfor att hau va- ogoiien lysa outbraitda umb-- den la Jag fbrstftr mlg sft litet pi rit mammas barmlomsvau, men inte gu pannun. men fir det nbdvfin-dig- t Ja, det ar bra sniillt att vilja Kindkiiotonu lihinka AF gora nftgot for de fortryckta, anviiiide att oal'brutet gft si dkr i husbftl-letbryr ban sig om, hvad hon svarar. mot luirots liiahognv ram, och hvita, fru Hedlund en fras i stallet for tan-klion muniUir nAgonting och ri ser sig: livassn Hinder skiiia oskadade mellan Blir inte hjarnan slapp af att -Nu ar jag di rikllgt t. och tillade fdrbindligt: Vill ad. do tjocka, bufligt roda laiiparn.t. tvinga taukarna till oanmiauhfill-ningVndev smAprat fortsiilta i. men. ba ett bud till Anna Per erinrar sig, all hon U k vet lion berattar om styf'syskoueu, som h.:n- - namn Det kan nog hiinda, svarade lion Pettersson, sft skull jag Han Undo visserligen han toge det, skulle han slippa bikta aro sA ogena, om Gretas hftg for Per Crane slet sonder noten med urskuldande. (Forts, fr. fijreg. nr.) tilllmtgi dngarna pft oil, men hvar Jag har aldrlg tiinkt om hur (dr harden och kanske vann han lika ett tvart: a vAilligt sniill" moster kvftll soglai eller roll daufrftn till pi det. Niir man jfimt har nigot att Per Crane drar djupt efter andan. bra sltt syfte. Tankspridt rorde Dan fir ooh tillfiggrr dot sainman-liangetack. Jag skull sjiilf sdka syssta med, si blir det en vana att Agnes Nej stramlon, dar Inin bodde. Hvar Detta har M.rit en het pers, och ban om had hall like upplysi henne om. Nu saftgalset och luarkte itkt att upp henne. sliippa och tu. Jag bar nog fortsatt tar upp den grfiblA silkesnfisduken ur Me jag kan into riktigt begripa, Hkall farbror? Vd'e hail lot-'- i saga, hvem han v.tr Elsas tonfall var att vara passopp ocksa sedan lekt-prastfrun vantade pft star, forran nan fickan (dr att torka sin (uktiga panatt mamma ooh master lekt mod Uer oafbrutet pi sonen, pi mfijligbelor gossotis skuii och sedan sjiilf framstiillde en fraga. OS mottu bettndii.ttfle, Var ban kanske hjfilp-t.ai- tog slut." hibehAlla ett man kunde es. Jasil, Per. ban ett par runda imi pupiller, och snitll, fastiin ban fdrefdll atl behamllu aiiim-toch bad ten af att snarl sti ansikte mot Kster ropade detsumma sft ungt utseende, fastiin det val var I den skarpa llvarfor det dft? Hail hur llennes undo, Iraki, ett dagern. uteslutande hatis sin uppmark-samhe- t vara snitll att biitiila receptbo- - sikte med gosseii och kanske knappt bkde rued fdda och lifsgladje. a on.!, at Ja tack, sade han langsamt, det till det egna jaget? Hennes ken i hennes chiffonjb. Att en af ben- - drag iterlinna slna egna. Elsa kunoch (fir silt Jag tycker in fir sfi olika. Jug kan Den andre skoflade vidare, plbtsligt ar hon de nog ha lust att prata, beriitta att nog into forklara det, men nog mdjligt att (ru Hedlund kan lifliga drag afterknade tydligt tankar-:ta- . nes flickor kunde gitt i stiillet for alskurrt af elt glailt, hdr ban e(ter sig: - ntrbror Per fir e mig upplysning cm det ja onskar ubesv firadt sent Hade Irani i ratk lnljd. Och tycktes inte fulla henne in. Gre- hon sett fasaner lime i ekskoeen, att Kinker roslen bljgl Ni kfinner inte till om det bo: m ' sA i reda pa. Han drack en djup klunk, lion sade bedjamle. Mon kors i jo. de ii ju ban, vet hon siorre. hAUit pA att gi vilse, siiga, att Far jag folja ta lag rakling och stirrade upp mycket Anna... atbojde kakinvltationen och fortsaite med dA? nfigon, som heter A.ina Menur Elsa aldre? Att det kunde ligga kamrer Trapp varkar komisk. Dot Hon var stor och fet och kun' ja! De va langesen. bar med ett tonfall, som skulle lfita tillnamnet bade han gldnit lion skrattar hjartligt midt Nej, invfinder hon frimodigt, af sm spirande hugskotl i on t de belibfva rastas. got ograunlaga i en dylik myllrar i narheten? Hon skulle val vara men blef tvunget: Alla andra jag sett uonotknix. Don kiiimer ban Igen frftu anade hon icke forran kandidaten storre. Elsa och kandidaten hade fitt alia hennes rorliga fantasi, men lion (emtio fir nu. Bodde det inte tor en femton, icke bryla tystnaden. Dot fir ock-s- ver hftlla ihop mod nftgon. ty sig till kvallsmotemi harsklade si:, dft roduaue rina dnskekransar att lmila, och nu hagen och instiiiktlvt Neej. Det (inns la (ler, som he- sexton hr sedan en fllcka, som hrtte Elsa. Hon hade varit tramfusig. ratt hbgtidliut att gi i sallskap nagon, mi ll farbror Per fir soul en drar ban sig bakliinges. andra afdelningen, di man sktilloljde ter Anna har pft on. Men ingen jag Anna pft Hospitalstorpet? Men Per Crane afgjorile saken tiled: le Mrsbka med en riktigt ffirdig man, som sjiilf gran jug sftg en gftug. Dec vfixte allJa, det fir jag. Anna kommer ut hvarandras Vet? men Jo, det tror jag? sitt ode, och som gAtt alldeles deles fri 1 och ensiiml, och tliirfbr ha- iliftg mig. Kan jag fft tala vid Anna ledt Greta och till ovanligt vanligt: allvarligt iiiiigar, hjalpte Tyra Inte i torpet? Diir har bon Priist fruits blick blef nyfiket i nrum? att framstalla bypoteser. Det ina ensam genom lifvet. Har han aldrig de den blifvil sa mfiktiR, att hela (jjc-kI)et kan Elsa fA, bolt. Hon mindes mycket val seHan gftr fore In i kammttren och skogeii blef liten hredvUI den. Jasi, tankte kandidaten forar-gad- , skrattet exploderade efter det artlra, varit har umlrur libn? Bryr han sig Neej. lion fbljer efter. Per ler ironlskt. dan sin barndom vackra Anna, en fiskar han mitt vatten, mbglige och liar direktbr Trapp kom till ocli varkligen icke om lifigon annan an sig Hvem bodde dar fore er? Men - Ja, lift'n moral vill jag lute veta Det vur en poetisk btld. slyna for resten. Hvad kunde spjufver dar! Det ska vi val bli tvi var kvick, blef munterheten stonnau-- sjalf? llur skulle dot lAta, om ban En skriiddare, som bette att den korrekte haradshbfdingen ha att om. Oeh pi hemvageu bemaktigade de. Bhraltade? Hurudant skulle ansiktet den haltar betydllgt. Han tvekar. Om af, siiger hon trankt, unga lot Han tor te Amerika. dA bli; sty ft sltaffa med henne. Elsa hade sagt, han sig F.lsa med en ifver, som t t vecken som liider? Hon han skulle siiga henne sanningeii, tula allihop, oeh vi va !a tvft oin'et. Per Cranes ansiktslinier drogos Hur lange sedan ar det? om fbr henne, utl det fir just ensam Ja, jag iimnar inte alls undan-drag- a att han varit pft Kungstin en gang alia andras narmande. Han nedAt. Hur kunde man ha roligt liiiiker, att det icke skulle passa Haradshbfdingen frfigar i fbrhbrs- - fdrr. Hon vadrade ett karleksalven-ty- r r hnn icke kali vara? Den lllckukligt At Lhliier som omTord vara att mig nnsvaret. Tvart om af att prata smbrja? Han sig sig glad sportens betydelsen laton, kort och exakt. Och den andre och nasvingarna spiindes ut liksom jag, ait jug inte forr tagit hand nervsystemet och glck si kring sallnkapet som efter en fast eller som herr Hbjer, hvilken sAg ut Htrfiluude beiinilian. hvilken lion pi svarar safligt titan att niirma sig igen, nosande. om min son. Amu har vfil ingentiug fort, att de andra blefvo ett godt styc-k- punkt, men kunde icke finna annat som om han erbfrat all lifvets lycka, ter skina ofver honom, bar nagot Hon fir ty nu ar det stycket tillryggalagt. den ftldern, dft emot, att jag lifidanefter sorjer fbr efter. an sakta gungando, sniAgrimuule niir han (Alt bustrun pA ena kniil och Haradshbfdingen iakttog henne. Om Det ar la en fjortan, femtan Ar jlan j,. gosseii? agtade sig, blef han flugan likt kulbrta lyktor, livilkas Marika p& det andra. Och de hade man liar beliof af lefvande ideal, 0( log Haradshbfdingen otverlagset. sedan. Hon rifvor sig i hufvudet och Stryi spindelnatet. Fru Hedlund hade Trodde pojkspclingen varkligen, att fiistliga anledning icke rorde honom. det visst iindA riitt bekymmersnint. lain tvillar icke pft att Asms Kami-niHade han hustru och barn? Men out hau nu bo-- ker med afvig hand Iftngs niisan. uat honom Och var han Andersson hull en blA och hvit hfirfva Han var arkitekt, men bade liamnat han tankte rivalisera? tydligei. de rfitta frtintimmersinstink-ti-rnDe ii fall mdjligt de, fast j iv l allo.ii dar dft! Men sitt ner. sA anspr&kslos, att han kunde iiysa finuer. alt han hungrar efter en och skulle icke sliippa en At frbken Halm, och det beredde deni en smAstad Dfir byggiie-nog iiu::i vet na't bmet. IfrAn sig, forran den fruktan for att Elsas tyeke skulle fal- ett slags frojd. F'roken Brottberg ha- inbringande bus att bail hfiller h!h hand afvitr-jiud- Varschego! Hon rifver igen fbr att cronique vastlfc- Per Crane l'aiin en slant utstriiikl mot tomheien, hur fft taukarna uppklnrade. Det gftr Vet Fllsa, hur gammult Anna synats i alia scimmar. Han hade bu ls pi en Aldrande man. Strindberg de ffttt sin gula och hvita liarfva i kan, jade ett handutstrackt lai k !br rjj sjg gorkat At, retade han upp si talade visserligen om medelilderns Agnes hander och fbr hvar gAng dot burn Ar, ljuder det frftn an- gAr det di med Sankte Per? llan liar ruiiilt for henne pft ett riitt obehagligt besvaret ocli fortsatte nedAt stran framstallt indicier mot sig sjalf si tagit elt steg ofver met hennes sida, salt, men snart fir sjbRjukefbrnlm-metrasslade sig, logo bfida diunerna ett il ra vagkanten. bargbrytande kraft peh om dess den. Det kunde ligga nfigon annan tydliga, att han strax m&ste fallas. Atervfinder till sin vfigkant igen. nielserna iifver, oeh hon tar saken de sett men bara bar visst den, sugurleende. Nej, jug karlekstrangtan, stuga li.ir.i "Spitalen, dar de visste Han insig, att nu vore det en kapi-ta- l som brutit sten fbr att fA brod, har Eru Trapp och Ester voro nastau jiiRre. En lilen hur lion, som knappt Om hou vore en liten flicka, som hall Hied samma glada, liitta ro, som hon besked. Men odeshaset toreibll kunde siitta pft silt kuii och sft berfit-- ' tagit hela silt lif. a n e ft dumliet att tiga, och han fortsat-!- lninnit bli trbtt och fbljer halst pA hogljudda i i(t glada prat om svlt lika obebodt som ban mind, s Per sitter I.i sagan om sig sjfilf. dft skiillo darfor torrt: Xr det ocksft sin UUarens? afstAnd mtiklernas id. bide armar-na- s och Baft och inlaggmng. Fru FIbjor pinnsoffan under det frAn forr, dA Skfin Anna ocb Xr hon kvar pft bn? Xr hon gift? Han hbr klocknns kluck, kluck glida fram sum smekningiir ofver Elsa rodmir och tyi ker. atl farbror och hjartats. inte till, men Muxika rullade syntes dbfva mamma haft sin hemvist i inne fodralet. Fjiidern fir troligen Priistfrun log bredt. Han hade hort Trapps hade kommit med middags-biten- . i graset och skrek af fbrtjusuLng, nar Per fir cynisk, men niir hon fbrslulet hennes lirumt liftr och den fbrfallna roda stuga, bvilken Han ryclter til! och slftr nf ett grant iitniiu. efter vid Spitalen. Dbt har var ju Han var en liten blond och kamrern, som tydligen var en damer-na- belraktar lionom, marker hon. att ban vara byggd pi murarm, af ett intrassant. Hvad , Anna har oeksA placerat sig Han ar borta gult lejongap med kiippen. pft Tank, att alia karlar dislraktiun. pratsam herre med konservativ frftgat riddare, nbp henne i de bara medeltida Helgeandshus. Dbrren var en gamurnl blftmftlad kirta, fbtterna med sina tankar och vel nog knappt, sablarna smbrjer ban ihop fur en fast icke af det ettriga slaget, sig lika! Springa efter den dar. Tftl halt inte vid att byta om nft stangd, fbnstren likasA. Vid sjiin eftermiddags-sbmnsfredlig- . utan lanstolsbekvam, golfvet, dft l.orja benen Ja, om det ar den Anna, jag Pastoralen var fullstandig, SA niAn- att hon fir Elsa Ekorth, bara att ett en kvinna klader; i graset skrek dingln allimedau lion ser pft Brun var ocksi liten, ga naivt nojd.t mfinniskor samlade pft lefvande vfisen, som kan tala, finns kliniat ocli (ft ronare luft i lungorna. gifte hon sig med en skraddare ett barnbylte. Det var val fastmOn Pettersson, som gaf sig af till Ame- rund och belAten med sin man, sig en flack och ofver dem en dftsigt hans nfirhet. Han gfvaktur Icke hal- MAste han ha sin tlosis juridiska Per med him a, tindrande, kbrsbfirs-brunoch den lille. bgon. rika Och hon bor kvar bar borta pi sjalf och hela varlden. Hon forrAd-d- mild sommarhiinnel, mot hvars hvalf-nin- ier svar utan grfifver finyo ned sig i dugligen Fir att ej bli blot i Han kande sig Anyo obehagligt Ja tack skall han ha fbr hj&lpen sbura udden med fyra eller fem barn, syren- - och klbfverdoft steg sakfig sjiilf. Han gftr fort och med sft hjiiruan? oskrymtat sin fortplantning ur SA hade Iroligen ocksA hanB Elsa lieiraktar skyggt den stranga, den gftngen, siiger hon och knycker pft som kommunen flora ginger mist talftnga steg, att lOlsa har svart att hin-nlagre lager och lat smi ta och mildt utan het langtan. son legat utau tillsyn och skrikit sig ga hand om. profile'll ; lion Angrar, atl nacken, dom piingarna kom till och och stora grodor lioppa ur sin valvil-lig- t andfftdrt mod. iiifijselhftrda blir Hon Grane Per reser sig. Han drar het, bes och trott i den skarpa vinden. t lion sade do dar dumliet erna om och han hade ju haft Fru Hedlund hade ett stort, leende mun. August (forkortades djupt efter andan och trycker ned men tiirs Inte stanna och pusla ut. Och nar han blef stbrre, sA att ban sft de va vfil Ingentiug att ftng- men precis sft hade lion kftnnt GAr jag fbr fort? Lisa fliinitar. clownnnsikte, som alltid tyck- Agge) Trapp var bildad enligt hatten . pannan. Detta stod han kunnat krypa pi sanden ned till de tes skratta, Afven nar hon berattade lion axlar brftdt mAttstock, hade tagit student-exame- dock icke ut med; ett konglomerat af Jag fir bara rA varm. Det vore det, och Elsa hade ej hunnit lfingre la pft, om ocksft af sig en generaude osakerhet och grannn stetiarna, blefvo de bans enda nigot Sorgligt, och Per Grane kande och sett Avasaxa. dufna viljor, och af lfittja anpassamle val skam, om lute jag skulle kunna gft an, att kfiuslorna Blicken hade vidder sig irriterad pA henne. Hon skratta-dtill bgon oeh liippar. sysselsattning. tillagger, i det hon ranker ut Uanden. Han var for lika fort som Andersson, hvilken betraktade alia sig efter hvarandra. att speja ut emot, men riktades dock Dar Here bor hon, pekade hon, i Han sa inle vara le ve mej nu efHon tystnade tvart kanslan af att sent disciplar mycket egoist fbr att besvara sig med ju ut hans son. Kommunen hade yngre manspersoner ldadt och fbdt hans gosse, medan fa- borjade vid smbrgAsbordet stota upp att kasta ut ord som smulor At pi de smi rasslande stenarna, ty uttala en ohbfllg Banning om sklllmt-de- sedan de gAtt lysia ett stycke, nedAt ter nil Iftiig tid. och en vet ju allrl sade honom intet. Flan hade dern raknade hfiller; i deras Alder. sina si, niir de fi fler Om en, och Men hau upplar cn gift stuga med liroklg lafvegetation De voro matta titan kapitalrantor. nigra pedagogiska frigor, fbrst till sparfvar. till, Skammen brande omkring Per Cra- haradshbfdingen pA taket, en tfippa utanfbr, niiiat maltskat-ten- s hans medv&rkan. ingen att stfilla sina hvarlbr jag har vatt af de Omtyckta Det foil honom icke lugnt fimnet. angiende om de ocksi foddes i hans bjarna. nes hjarta, som niAnga Ar hopsparadt af utgftngna krusbarsbuskar, Per afhryter, dA han tycker det blif Det ar inte gifvet att ungdom fir eus in, att tjusa frbken Brottberg med befogenhet, si till Trapp om Moderns sjalslif hade aldrig vaknat karlekskraf gjordt sprbdt. for intrassladt Att det och slutligen till Tord om att hAlla harfvan At henne; han. uthAlligast. Den bar mast lust alt anvanda som torkrior fbr halfsmutsl-pannat an rudimentart i en viss banildailer, tah pft Mrstukvlsten t var hanB son, som lidit nod, blif-vi- t tidningsbudena slarf. Allt lika icke efter att vara behaglig. springa. Fbr att bli en raRk fotgiiii-;arJag begiir Inga andra upplysnin-ga- r och om sin far hade han an hvad som gfiller min son. Vill ech lika innehAllslost, men fram- Ville vara 1 fred, nar sallskapct icke fordras att kunna berakna och on ut still In ilia af oiliskade husgerftd. misshandlad, kanske fitt tigga en endast fAtt veta, att han icke brbdbit, grannie hans stolthet, beharska sina rbrelser. Det, som all Ett genomtrangande barnskrlk fbrrAd-d- Anna vara god och siiga hvar han stallt med en pondus, som om han tilltalaie honom. ufirvarou af lefvande varelser, fast-fil- l finns. var en af deras. ur som ut varldsi ishet. Utan att annonsera det, lamnade annan behfirskning, lar man med sidde honom,. lyft sig sjalf Nu krafde fadern sin son for att tryckande beroende. ingen syntes. Fram-mVi kan ju hvila ett bgonblick. Med Trapp kom han langst. Den- ban Andersson och damerna. Hon plirar till och den stora Ska vl gA ill? slippa kanna sig som ett fortorkadt hos ungdomen stannade han. Han Dar fir en sten. Ungdomen hade ofrivilligt lyssnat ne skbtte profeten, som han sade, krusas som af en viudll. Elsa undrade ofver, att farbror Pers .Skrattet kolkar lAngt nere i trad; ban langtade efter vildskottet, till replikerna mellan prastfrun och och eliuru Per Grane annara Icke kan- hade ju lofvat Elsa, att hon skulle fA Nej, Inte fbr min skull. Hon strupen sA vArens stramt. friska som mAste ha grbnska haradshbfdingen. grfttt oeh Deras uppsluppna de tiAgon sympatl fbr den lille direk-tbre- fblja med. Och nu amnade han sig Btryker det fuktiga liAret ur pannan. ansikte blifvit oeh frustar upp dA otli lift, niir hon och starka saf. Och han lofvade sig munterhet stelnade i undran infbr var han honom tacksam fbr till sbdra udden. Vanan att hvila ef- Nu aro vi strax vid Slaltehbgcn och Hans blick kunde hou inte fftnga. Den ffiger; att ha fbrdrag mod alia skroflighe-ter- , som dunkeit sysselsatte dem. bans konversatiousfardighet. ter middagen hade han icke lagt sig sedan fir det blott ett liiet stycke hade gfiit InAl, sA att mail liksom Ja, kfira han, om en visste sft'nt. Var sftg murkret i pupillerna. han, som forsummat taga vara Kandidaten tog saken bfverliigset; Fru Esters smi julljusogon skeno till med. Han At sent ocli tog diirpA kvar. Men si Anders i Sniedbo hade jag sft oixl Trodde henne? lmn . hail, pA pA telningen, anda till den ,tund han nog kunde man begripa, hur det var med klar glans Det fir ju onbdigt att bfveran-det rbda ansiktet. en promenad, innan han henima drack liAHIt vfil me lfiuge dft, och Nlsse kandt beliof at en staf. att hon gjort narr af honom, licit fatt. Han ville ut pA vift, den gamle Hon hade en angenam kansla af att sitt te. Med citronskifvor i enligt stranga sig. Sitt! blef Jag bekant med Flan vandrar Anyo ofver fingen, Per ufven och glomde, att Aren tagit pA ha lyckats samla Hon lyder, men han fbrblir slftende sakta tipprepade hon: ryskt bruk. just dem, som och sft kom Pettersson och fAr vi m&let Nu bli in? redivivus. Ska gA Crane Nu kande han sig visserligen trbtt, och ser infit den glesa barrskogen, dar hans ungdomsgalanta. bast tillsammans. Per hade hon Tyra och Greur brfidet. Fbr si Pet-- : er log allihop Jag skall gift In. Di t vore bra, prastgfirden, dar skall han fA besked. ta smAfnissade utan att riktigt veta fortfarande placerat vid sitt bord, dar men ville hallre bota det med en rask grafhogarna ligga bA salt, att inarken han gofte sig me mej sA'n fft trafja Amu ensam. En viss blygsel, nedarfd och dfirfor hvarfbr, kittlade bvarandra pA knana ocksi Agnes hade sin stol. Hon var vandring An med somn, dA det t jarnna vAglinier buktar sig mellan om jag kunde och va pangar te bosfittninga, J.g n, svAr att utrota, gor hans steg nigot och fnissade igen. Han r teg In den lilla farstukiila var en psysisk kraftnedsattning, de kala staminrana. Fbr mAnga bun-dremellertid mast pi rorlig fot mellan iluin hade vi, rt ban la. diir ndnne af en liiuimelsblft taint Prasten skall naturligtvis Ar sedan hade de, som hvilade drojande. Elsa hade sprungit ut pA graspla-nen- , kbket och salen och hennes tallrik fororsakad af den tvara omstbrtnin-gelion nickar godinodigt belysande liisa flak ft An ena viig"o:'. genast genomskida afsikten med hans dar hon rasat med prastplantor-na- . tycktes sti dar for syns skull. Det af mAngAriga, dagliga vanor. Han liar, slutit sina iigon. Ingen vissie fladdrade bvarandra voro mot hans kavajficka, men han kanNbdlogner vill han efterforskningar. Den yngsta hangde som en vore skont, om hon ville sltta lugn stod dar mbrk och mager, kantig mot mera deras namn och hbrd, men de TvA dbrrar midu-mo- t ner ingen lust att skamta. Skammen n.ft-f- i t Icke tillgripa, men det ar icke ryggsack pA hennes skuldror. en stund, tankte Grane. Han, som den konturerande dagern och hans namndes med stolthet "fbrfadren", biigge stangda. Han ballade pft hi firmer som ett skymfslag i ansikoch horde ett ffillt siig ir.. att sti naken infor en Midt i en liflig galopp hade hon stan-na- t suttit alldeles ensam vid sitt bord pi djupa allvarliga rost ljbd som en och deras bedrifter hade vaxt till tet. Som liiste ban det i Sciirevelii ett uied En flicka halfslor trasigt manuiska, nar man hela sitt t med pysen vid bersins ingAng. Sbner cell sonsbner hade restauranten Ar lit och Ar in, led af klorkmalm ned mot myllret i det CivilriUI star en passus fbr gainla innan armen lif varit oitkomligt tiilknappt anda ippnade, FAr ryttaren en kaka, ropade att en stor oupphbrligt skbts bort bjiirtgrbna graset. tt nytt barnbylte pft den som en heder in hanande hans godirugenhet; han lAset. Han del fftlt han upp rankiga upp i halsen. For prasten skall ban hon. som FIndast Ulan om slaktled. ett hastigt lllamAende Nu gAr jag sbder ut, Elsa. de, stupat ifrigt som liiaer med iigoneii lit met kammarens tillsti med eller mot sin vilja, att hans gjoide ingen min af att biilsa, bara Per Grane ryckte nervost till och kommit pi. Han forsbkte ocksi, Alla ungdomarna sAgo upp, och arfvingar, hade ulplAnats ur hfifden. pi'ofva golfpliiiikor ib a jundiska rat-vag stupar nedAt och att han ar radd sSg upp. En tAdan liten brunslekt det var en uppoffring, konver-ser- Trapps vftggula hufvud dok ocksA nyUsch, sager Elea med en latt stirrade pi frauilingen. ticbett'ii utt giira ixceptio plurium hiir? Pettersson Bor Anna att do ensam. Ar denne en man af och frodig baddarc! Han mbtte med Ester och henne, men fick fiket fram. Xr det frAga om en ryslning, bar skulle vara hemskt att orb ukranuk flic- - onrumbrntium, men for hunom fir Huh ten var bars-sltt ambete, skall ban plistra med sA alle man oinbord, ropade mbrkret. hatskt barnets frimodiga, friska si konstruerade svar, att hart afstod gA lfingsamt fur ban alt hon bftde gapade ocb stirkan, trbstande erd oclj tanka pA syndaren, blick. Han tankte pA det andra Xr Elsa spokrfidd? frAn artighetsplikten och fbrsjbnk han. Hvart ska vt ta vagen. Jag mot liiimierna upp tinningarua och Ett rade. krb;io och omvander som sig battrar. par yngre syskon hade just tankt fA vara lille Olle undet, som kanske redan var en sina egn afunderingar. Nej, det tror jag inte, men det och kfimier pulsens siormgftng mot hudeu. fem rued bakom niminen Men dst mi bli diirvid. Beslutet fingrur 1 dbden. ett med sarskildt ar fadern alltid att frbken som Btund en ute darfor der Vid hiir serverades nAgot foljt kaffet, brottsling, paraplyet pi All hetta, all llfsintensitet bans blod ar fattat. Han har kornmit bit att samhalles fega oeh rultna prineip att girdsplanen, Atervann Ester jaravik-ten- . Tyras knft, men ar det mig fbrmenadt Man kommer alt tfinka sft hesynner-ligt- , fern pi ryegen. Sprfin-ee- s nl Forstar Inte, hvail jag frftgar? iigt har med ens stockate. ofvertyga sig om, att det finns en betala ett frambragt lif med en nar Inte solskenet skingrar Nuvar utfodringen ofver och de sA icke hufvudet sunder af trycket? bDon minsta Inlet star. dreglade kraft, vid hvilken han kan var-msA Xr summa pangar. matta djuren disade belitet. Trapp, (let inte sorgligt alt god, sade haradshbfNej, var , iter systems ansikte man alt dcU.i Hon siltpr alltjiimi iramfd" lionom, sig. En fattigdom har ban fram-- . Fru Hedlund Iat sin Hans fA en kaka som enligt (runs utsago hade en si dingen torrt. Jag skall sbka upp en kanske niir man allra hiilst vill kv innan med de gliitrande bgonen och litycktes b komma henne tiftgof. Hon ifrAn gingsrikt kampat sig igenom; di och Aterkndt en smtila klumpigt den vackra att ta hade hade bort och gA lofvat saga till fi, folk, person miirkvardig fbrmAga nbdgas de skinande Ifinderna, lion har legat Mod markte lian icke, att en ny lurade dori'eppningeii. oiurlig berbmt de stufvade morbtterna, lilla ken Ekroth. Men jag forestaller mig, varlden och frAn dem man hfiller af? faran h0" '"dr:, i ,.eli jollrat Elsa, r.pade Per Giane oiftligt, bakom; skulle han ocksi ri pi den? en Ock Elsa har naturligtvis Jo, som sagt. Hon finns allt Marika hade Inte iagt halfva sin por-- att FJlsa hallre stannar. men nu ibistar Inn ingen-ter- . idio-- ' 0! flier aro Till prastgirden kom han, men blef kvar, den dar Anna, fast hon ur de doMimnma t allilmp tion pA golfvet, det hela var lyckadt, Flan lyfte pA hatten och tycktes mangd vanner! nf hvad som ror s'g inom honom. Icke angenamt olverraskad af alt se Jag kan Kite fft ett Ijnd ur dem. ting fbrfallen. Hon lar ju ha varit r.i och nu behandlade fru Trapp och knappt tanka pA att invanta svar, DA Ja, ler bon glad t en hel niassn. att ty jienden plagar henne kilnk det IStlare. t henne Fbr Ie alia fyra ungdomarna, som han gi rockar-mevaeker pi sin tid. Kande tanka inte Och vardinnan kan mip kande han en len hand mot teoretiskt prassgurkor, forreslen jag jag fir elt fm djup he-'e lyilnad fick afbrytes, och det hon do till samlade igen henne, bdekyrkan, pi vag och horde Elsas lifliga rbst, ett nAgot ryslipare fin att do, innan jug Agnes hade tagit ett handarbete. si; haradshbfdingen henne gfiendo sprfik Mr hcmies sjalsinsiiuk- til! handelai en bersi, dar saft oih kakor ging fbrr i varlden? Jag hbr att Per sig endast hennes hvita nacke arf af modern, fastan med vackrare fAtt vara med om nfttot ingentlng skulet, alt mamma var oeh lion siigi r vfinligt, I det hon ni varit pA bn en ging fiirut. och vat kra rygg. stort precis, men just det, som logon boden. De vantade pappa hem redan ler, Han satt bakom timbre: hasar Fig tied frftn kistan: att och var det se 8, farbror skrek tydligt Per, Greta, Nej, en korgstol, rokte cigarr och henne Nej, nu kommer jag, farbror Ier. annan an jag skulle kunna upplefva. dagen dan Ja, Jag traffade henne. -- - Inte s'a ban va ond r.u laugre! skulle Petterssons ankomsl skriiddare nar han sneddade ofver girdsplanen val lilt de ffir sitt. en Hvar och ardra fylla luften med or.i. Jag skall bara gA in efter litet kakor A, det Ar si synd om hennes Den Idle pbjken dbdde sr.ari, hvem firas. lika okand som ett inkognho-majeDa och di gled hans blick bort till till barnen. Han ser tied pA den fina, mjuka Infbli Elsa plbtsligt Hon bor i haunt ruilimr! luktade nyafsKurat faren nu var. Inne jamt dbp'an, stat, ty prSstfrun reste sig strax ar- - barn, Kandidaten sftg trumpen ut. Flan . Elsa, som satt i graset och band Haltskuggan taller ofver af Folkungabor-genalltleles narheten slvfvaloch fick'en fdrmodade,1 Ielle och hela, for il va ju ; och haradshcifdin snindt, att bangde mun-negr.rdiuorna blel-vhomen hakaii och tigt med kandidaten. och ffttt skoskaf Det hade och det plAgade bgon, patina med barnen liar Jag pratat Elsa sft Grane amnat salla sig till unguomen, hyllpr.pper Ibr fbnetren. val andA sA. att han glnge utan nom att gA. Tyra undrade, om det aro oberorda af det skylande ibland. Men bon sjalf tar allting latt sniAttiii-- i bland ut kakor delude sina som hon lyckats infAnga. Fton per Grane afbiyi. r lm il m En var fbr tillfft'let barnsligt lAng oeh det skul- kunde vara nAgot lifvat, men Greta brattet mannen skall henne. Vagen och li(k dem meo sig till en aaj jtbbrd. N,g minus ban att hon att ban ville lialla till godo och vanlar bara pi att en le med isamt nmn falla sti ar det Aseh bara att underhAlla sade: kyska sig besviirligt nej, valsom frAn komma hem Amerika, Per diiremot stod brukade ropa Pe!!e lilla, nar hon med en liten fdrfriskning. . ett barn, som kind- - finna nbje 1 att gamnial stenmur och ett gassigt arg.id karl. : amnia I Ians flack med handen nalkailes pft siiacn pA erbrlig vanjag sokte egnt-ligeJag tackar lanka iliop grasstrin. Ha skolliaiarater och barnet? Elsa ar eA filantropiskt lagd, meningslbst k,or-of li hi,kea riktad I'a Mir obehagligt lefvande. oih ban rnftr kyrkoherden. Grane bitaade sig erotiskt vande hemliginner de tisslat emot blickade tvA, efter klibhiga Asm. lAngt Plotsligt sig Agnes Hon kan inte vara var den, plbtsligt ilia i deuna tut i luft. som tvr pimitolfiui. hbfligt och visste icke af sina bistrrt skamtade Tyra. som strax darefter gingo ut genom heter i hennes bron oeh Ifingtar hon vecka pi en plats utan att taga reen Han ar kanske ryhkade dgonbryn. llan slangnhde pendeln linn ofrivilligt lakt- i;r inpregnerad nied ii.fiiin.skoiiuluust-kaAmorskulten? Se pi de unga, Pur! Det ar grinden. var det Inte hon, efter praktik Hvarfbr da pi alia mbjl'ga barnstackare. ocb en-- ! nngar. En mera furf-hoch foroed-siige- r Inte hernma? allt en lycklig tld, si lange man kan som fbljde Per Crane ut pA ensliga Icke Iftta bli att stiaft -- - ty han to?; dess pft en gfing bastiga blef roicKei Elsa rijd. formigu rest min ofver man har ttll roa sig med att binda bi.skekransar. Nej, sig, att det inte ror honom vfigar, genom de ausande skogarna? om bjdrtas hlubbslag. fastlandet. Jag kan in t gbra tner An vara jag imr aldrig gjort dt. Af Elsa var det val en nyck att 1am-ti- frAga: NA, hvad drdmmcr El.-- a Jag vantar lionont Bit utBn "ifk Men vanlig emot dem, mumlado hon, nu-tillbaka fdrriin i bfv&rinorgon. Inte jag halier. Men en sA peue-ri- l Hur skulle hon att upplfeva dA? sina jamnAiiga. Sft kommer en storvaxt, starkt kanske jag kan lftmna upplysning, om det kan jag Inte halier lAta bli. Det Hon blir blodrbd, Banker hufvudet sysselsattning har val just ingen-tin- kunna ha nSgot nbje af att gA med barar inte roligt att vara barn utan glad-je- . det ar nAgot, som ror bn. Jag ar med lye!. an att skaffa. en man, dubbelt sA ganimal som hon borjar plocka med nervosa fin s- kindad kvinna fram till Elsa oeh A jo visst. In infodd obolanka. Hon skrat-tadBarn, som kan vara si glada for Det dar atl kunna sjalf, stel och allvarllg? rar pA kladningen. Aldrig kan det gft nen. Han hbr en plump rost beratta Agnes som fruntimmer bruka, nar de det allra minsta. tro pA bnskekadjors makt. Vi Aldre drbmde Ju en bleksiktig drum an att saga, att hon sft garna snart vill den glada nylieten om skraddareti, , komma med en uppfarskad lustighet. bli gift med en man, som hfiller gras-lig- ser tvA kraftiga nfilvar hvila mot Ptr Grane nickade. icke At henne, aro sA fdrsiktlga och mlsstfinkoamma om att for sig och barndomskamraten hvilka vuggat ut ungdoniens n for sig sjalf St hemi-ord med just emot hvad vi halst ville F a pA. framtrolla en sen lycka. Det skulle Nar hon rackte honom ett finger, mycket al henne, och att hon vilrytm, oeh Minder sig bort. Det Man lAr Ilia pft sig sjti.. Per vara sA naturligt, attde rfiekte hvar- le ha minst fem barn. Hon har be kunde han inte lAta bli att tanka. Om deras varma, aktu klang. Han glorn- Skbn-Atma- , -- 1.M-g- PER BRAHES SEMESTER. d- haj-dad- , En sommaridyll. ? Elisabeth Kuylenstierna W enster. e ? j tea-ter- an-ilr- t 1 - ; - e afffirs-mass'- . 1 1 adrt-sser- o-- . : luf-te- nS-- j 1 - 1 1 uiim-lige- i 1 1 ute-slb- 1 syn-lig- fing-ra- 1 e 1 1) s a in-t- even-tuel- m'in-iKsk- ; 1 e 1 n e l pen-del- lien-ne- s s s vo-r- 1 lagg-ning- tank-ii.t-a- ? tvfit-tad- e me-na- a e a gra-nen- , mjbl-hvit- fiirlu-slelse- 1870-tale- n e 1 a : knip-slughe- t, e tri-kig- fbrod-mjukad- e e n -- 1 n mlssbm-marafto- pas-sad- e 1 sna-ras- 1 1 val-fyll- d ange-nam- fram-mand- e bti-ri- i, 1 a bar-net- , 1 1 e a !ef-va- rJc-k- , fas-lig- j , 1am-na- - fram-dukat- - dm-k- i ! - I e wed-garn- a hop-pade- gfir-de- lt - 1 oi j a ' rod-oc- nam-lige- - n e dar-em- t s - hbf-ler- |