OCR Text |
Show I Tisdagen den 7 Oktober 1913. Som efter en gemensam 6f-- . lingbenta ragnrocken pilade efter. gjort honom siker ocksi mot sitt eget kup.' uielse tystnade alia passa- Det brann val I knutarna, men en jag. Att han dirunuer gibiut bort sin Det plblsllga oinbytet frin praktig pojke tig han ut att vara. egen persoullghet, hade han knappt ge!.. fast sig vid. Icke var vil ler Grane strilande sol ofver glittrande vatten Tre, fyra ir aldre au sonen" antagett leende glistort att hills pi, lroniserade han, si till en gri, nastan ogenomtringllg ligen. Om fyra ir skyuiulng, virkade beklhnunande pi der furvantansfullt genom Per Giants lange ban stod sin fulla Vraft, obru-tear han kanske lingt ute 1 af sjukdoiuen och utan att eus flertalet. Tankarna skllde sig ogirna taukar, visa gossen lifvets stomed taukens fjirrglas kunua upptic-k- fiin de glada firgerna, det Ufvande virlden fbr Men sjilfbevarelse-lnstinkteilderdomen. ljuset och sekunderna blefvo mlnut-ling- a ra segelled. Och han skall ocksi ha sin trottande enformigbet. lust att se sjalf. Egentligen blir det ir outrotlig hos allt lefvati-doch kande hiret oroligt klttlande dess namn och det var Xndtllgen sllade dagern sig In 1 en tvi yngllngar, som foljas it, ty har vid hfirfastet som efter en bet roduad. Snille Per. r lekfull strinima, som erlnrade om smi han icke sin egen ungdumsglidje nu ropade an en fbljesven. Nej, svarade han tvart, jag Mojligen erinrar Per sig sin lilla Kuylenstierna-Wenste- r. inoin sig likt ett halgplagg, Han kunde icke sofva pi natten, odygdiga barnafingrar, strax till reds Ester Rydell, Vi voro mycket mig inte. Det kau du vara lugn att Jaga allvaret pi flykten, om det hvilket det aldrig varit bruk f(,i ? Nar tildsammans dir hemina i den gam-l- for. Jag forstir mig si litet pi lag och vinde sig och bbrjade sig for att han skulle fi en ir nigon utsikt. Samtldlgt ljbd det utlusten var klarbgd ifven, hade ban trefllga pristgirden, och jag forsta fbrlosande ordet frin damku-pe- diligt rid att tillfredsstalla den, och i. Nar han, trefvande sig fram vid sin Det ir just di Taran ir storst, dilig sang. Om det inte vore si in i dag flitigt med din e och herrn mldt emot Grane prass-ladsedan lade sig vanans flegma skulle han hulst tagit hela kapp, itertog sina prouienader uiit Marla. Det ir ocksi hon, som min gubbe. Men det ir ju skbnt, att med ett akt dt-sin Hail han i medan och bfter lindama intrissen. gif och tidntng. lofvas Med afbrott en enda ging nigSjilf Norrtull, borjade nya sungattiraljen med, gifvit mig mod att bedja Per om ett du inte har nigra intentioner big ocksi ildrud. Hvad ra sommarvcckor for omkrlng sjutton tradgirdaruas pingstliljor dofta. Visst unnar jag dig hvi- stirrade ut I somtuarskymningeu, hvil- lutade l.iradshbfdingen hufvudet mot rid en arfsangeligenhet mellan mig riktningen. det till, att han, gamle ensto-ring- . drogos magucliskt ut Iran och mina styfbarn. Det ir en ling la bade en och tvi minader, bars Jag ken hans endast med en ljus gardin dyuorna oi h slot Ogonen. Han kinir eedar hade Per Crane hvar tog vyer af brokiga storstader, hi beslamda tider vandrat staden, och det blef virsiug i deras ceh ledsarn historia, och jag vigar ir siiker pi att ti dig igen. utestingde, foil hans blick in pi ett de stg truttare af denna lilla stunds skiftande uttryck an af en hel ling pittoreska byar och liknande turistfb-r- . deras ging, icke framiagga nigra detaljer, innan slammor och fbrvautan Kungsbaeken fram och iter, Miufysiouoniien nickade gemytligt an jil ett annat, sum han vant sig 11111? som oumbirligt. Dir stodo arbetsdag, och han somnade nistan men sallan kom nigon ensam. Det jag vet, om Per varkligen vill gbra sig hakom tobaksmolnet. fram och iter till Det h.ide hlifvit tomt darborta 1 var si uaturligt att ropa du med, besvir att reda ut saken for mig, dir vek han af nedit Uetta svarade Per Grane ingen-ting- . tofflorna, mitte han inte glbmma stop-p- genast si tungt, att bans linga, men lrriterade den framtids-drommadistinkta efter ungdomen. Deras hornet frottei dem och Han borjade nar man ville njuta majs ljusa kvil-lar- . snarkningar, ned handdukarna; eller tvartom. Han hade ju djarfva inka, som stygga manniskor lattade upp i ligntjoekan, och detu miste han taga med. De hade tidnlngslasaude herrus nerver. llan och kunde de en dag denna pendelging vid tjugutre ir, di det lilla jag bar. varnande hra, hm", sirskilt barnkira Elsa fick ett visst Per Grane ropade icke, ty hans han tait sin hotrattsexainen och tack finge Alse se sig om efter eu uy precis den langd och bredd han onaka utstotte smi Jag har nu flyttat till Kungsbn en litt trampnlug med foten, iuirasse, dirfor att hon horde till bn. r Han skulle rakdon! Och de. vare relationer strax fick plats pi jamniriga, nastan allesammans sommar, dir jag hyrt en liten gird arbetsmvra. lngen var oumhirlig sin rakbyfvel. men utan resultat. Per Grane tog Det var like frltt, att den befingda med halfvuxua barn, lrrltera-d- och skall taga emot inackorderingar. Olson & Alses valkiii-dadvokatbyri. ungdomen, tankte Pei Grane. Den ha nya hlad insatta vid t avance-rahonom. igen skadun fbr den genomvakade nat- iden si att siga ruskade Grane arlnom svettades Per Grane den Dar hade han si smlningoin Mitte Gud hjalpa mig och mina smi ir lifsdagens flagga topp. riktigt sjuka punkten ten. Hans kraftlgt formade, morkhyl-tmen: Gi du ocksi upp pi om att han mojligen kun och var nu si godt som oumbar-lig- . Det foil sig si naturligt, att de tala-d- bam genom denna virlden med alia somnen. Det vanefbrno-denheterblef auslktet ett slag. Hvartor sitter om sina fbrhoppninggr for barnen. dess motigheter. de sina lingt baaf Att det, under uet tjugutal ir, gloimna nlgot Ja, ja, finge jag , Det ena efter det andra Bvartbruua hiret, innu titt pannan du egeutligen hir och kurar?" Xldste sonen t. ex. skulle suart gi in ra arfslagenheten klarad, skulle det som forflutit sedan bans s. k. Han Strieker pi benon och stryker II. ubsolut oumharllgt framstillde Big fbr och med endast en liten obetydlig bllfvit tomt omkring honom af i firman. Strax Blog en liten pipass-li- val reda sig. foil ofver af fllu-ii- . minskira mjukt resolut han brukade Kungsbn kau fnte honom. hjissan, En box liafrekix den v an en lnom han hade hanmiare narmare slakt och inner, Goda Per, tyck inte ilia vara, att string De stora mot ned borta. Det ar mbjligt, att vara tinnlngen. ena hbgra uttryc-kanden ha haft stiende svarade Hade bans lingt han skrlfhordssklpet Hela ofbrdrbjllgen till med mina er akt skicklige jurlsten. vinder Esur, pi. gifvit mig Jag knappt sin ofbrsli.Uu gladje, ehuru som provlant under nattarbetet. Han hvita hiuderna lades sununan I hvi- han kan se den frin bfverdSck. Upp-fo- r koncentrerades pi jurldik och sun, skulle han icke ubjt sig med att di vi icke triffats pi si den biota trappan hir det meka-niskannan lasning samt foist och sist pi sitta pi en annaus kontor. Per Grane rninga ir, men min syster Agnes och med kruserliga ord. Och Per Grane skref ofta till lingt efter mldmitt. Nu la och lito icke stora sig af den passagerarens granskande af I.ingst fram ser han tvi skug-go- r bembdandet att trygga sig ekouoruiskt & sons advokatbyri skulle di enable-ra- t jag tala ofta om den kira lekkamra-ten- , rustade sig for resan. Han tiinkte sig kom hau llilg, att fbrrldet tagit slut. en liten och spenslig med heryllsten. Hvad grbna och Det it skaffade kantiga Alse Bkymta, skaffas med gossen finge Big och vunnit erkinnande. nytt... och mina smi flickor Elsa och fiskturen mot odets hugskott. Icke hiller mirkte hiradshbfdlng arm. en ling och i lundet? ute man ot r Han si dir pekande utstrickt, fick konimi han ofta att undrade packade pi egentligen rara till den vilinenande ofver, kostym. ett lhmplig Greta ocksi kinna sig sjalf Forildxarua, luften den si klara att med tvi flckbruu-nar- . lefva hinderna fruntlmmer Grane, hade bibliotek llan alt Nar ett en hurt, belt ned kraftlg lirnnat sidan behilla formiga. Per, mammas barndomsvin. nisterpar. hade ofrivilligt af bn fbrtitades och ovinliga rokt Det och sonen gri han pi filbunke, igg. pannkaka ir naturligtvis hon pekar Olson dog, var det till Per och fyra flickor att skota sig Ingesting kunde vara oss kirare in bildade bbeker, hvilka med hlyfirgade kanter. 1 ut fbr ragnrocken. molniiiassor Men hadiet. Her-reHan En skinka. Lycksalighetens frugal tillsammans. studera och skulle in att sin med tal till nlgot om, sommarens de cn der vi om lopp advokatbyrin gingo ging Bjalfva, nir en minad var ju lngen evlghet, och damkupen ordudes ingsligt om utstk-tern- o, tinker Grane fbrsmidligt; si hbr glidje en smula tidigare an de skulle indra namn och kalias Alse & finge motse ett besok och upplifva de klart for sig, att han genast ville till ragn. Fbrut hade hettan han Tre af Grane, men Per hade icke den gin-ge- gamla minnen. Xr det alldeles omoj-lig- t, adopters honom, om han ej allt or hans mage var god kondition. Smi, Btrangt taget buskat. och det som Oca kamiidaten skall tro, att det bans gussaude solskenet varit si smi tankar hans 1 svek in och hjirna fbrvintuingar. si fjllde affaren, nog att satta att firden kunde stillas hit till mycket ungdomens vir it gifvo sig ofver hufvudtaget ar hirligt dir ute pi udden, dir de och tankte behbf-d- det slags insekter, hvilka heuamnas folk Olsons Nu var Hvad forfalla. fick till saken dem som makor, o? tyckte vackra vir gjorde praster, d han icke friga efter. Sys! rarna mott, fvlla luften vid vaderoinslag. harskar harlnne alltid en permament graft upp en folkungaborg alldeles modrar allt efter rid och lageiihet. son vuxen och finge val med tiden - Jag lefver 1 hoppet pi ett angenimt eller oro ett fbr ofver vl fruktan af Dar ska Blranden. nir ontvarfd sitta, alldeles Han de nigot, kamle men Grasig iterseende. Per ir nog si snill och raknade antagligen pi arf, Den fjarde tog liirarinneexamen, kom faderns chefsplats, medan gamle nl laser svensk Utteratur med mig. en massa alointunga plikter, hvilka annat. Det ir endast ytterst in vid folkskolau och troskade diir ne stop som en utsliten arbetshast, tanker pi mig, som inte begriper me- voro redan fbrsbrjda och hans rider (let ban leke lugnet olympiska fastiin Di fir Jag bestimt litt att fatta. Tycicke var varm, si onmlgangllga, tycktes och man hvilkens selJon tillgifvenhet plockade af ra af juridik, in att jag tycker ritt alltfort agnar af sitt eget vetande. ker Inte ni ocksi, att man lir sig niir allt girk sin gilla en dainkupb. markt oka deras att honcm dem, kallade den att om mankar. lade andra en vara Egentligen skall Ack, ack, ritt. ack, ansprikslos, Per hyrde sig pi hade Intenslvt fbrestillt sig, bittre, nir man ir omgifven af nigot Grane rang. de dbden och efter var fbrst det val varm hand, kapital. dubhiett vid Norrtullsgutan. allting gifves bort med i tuie.itallt all del shnlle vara sommarsolsken vackert? er Grane hade Nir Per Grane bppnadt den koffeit, ban. jamte den sinas minne en Uugande man fullt si sluppe minniskor tvista. I denna inflyttade r hans tin! till Kun: run. Si hade cut till kou.'ua ban sjut-toatt ikulle for sommarresan Jag vet inte, Det distraherar vil till Den han som tillgif-veefterlefvande en framfora kopt her uppskattades. mig Agnes part af fbraldrahemmets mbbler, och luft snarare. affiir-devatten fbrra varit det och gingen, strilande tiden solsken, att tjalfva familjefor-sbrjarensaknade den pilitlige ir sedan, tyckte han, kommit pi hans lott, och under irons hilsning och i denna instimmer Grane har liksom bkjutits fram till hekaftade hans formedan. Soldi timlra.le Ilka klara, och tins buktade, En kviinia virderar nastan hjirtligt gamla vannen gled undan som gria dimmor, och att lopp hade dessa trotjanare fitt stanna de litta sklfva ula af ett ofrivilligt behot att lyss-nsig liojtle dem pi Stockholius grbna bakade gradd himmel en gator in hliare solen frin som alltid arbetet efter hvad det inbringar, lyste Ester Ekroth, 1 orubbat bo. Den enda lyx, som buren pi dem. till unga, starka roster, och han fodd Rydell." den, som hrukade hvalfva sig ofver och strok ofver husfi.saderna som tillkommit var ett praktigt bokskip, pistod Per Grane, men sonen, som Nu stod han pi akterdick och stirhbr hvart ord. Han ser ocksi, hvad Han glodgat jiirii. Det var dirfor duhhell Kungsbackens hushjassor. fullt af litterara skatter, och en akta tog yrket och ansvaret arf, han ut hvarur ett rade tbeken, Alses det ir for vaekert, som distraherar af om deli amahclt gritt haradshbfding och arade den dbde och lit hans Ester! sig plbtsligt sagan Ja, nog Kyrkoherdens axminstermatta med varma. glada lart oa fbrut et och och fol ju riigmlropparna kandldaten. Xr hon slipail eller nalv, trotsa hetta fru att sin och kofferten som smilog it namn lefva. Hon henne. minns han sig, glfto ger. ned allt barnkira Elsa? taoch lbste vitte bott-neatt fbr statlonen till sig man ned sin ned ifver. aviatiska Langst Per Grane tillfrisknade si smining- det troddes, till pingar. Och Agnes, pi Hvart ir hade haradshufding Also . 1 med hela intenslteten hos ett detsamma vinder sig tbsen om ligo nigra torkade blomster, si ga afsked af Grane. Men det roade Ni. skall du om fullkomligt frin ogonsjukdomen, den yngre, for henne hade han svar-masagt till Per Grane: "Det Man hade som ser rakt pi honom med cn stor, Bagt: och den linge ut, hur henne gir att sig tog se, att han och sbndersmulade, som afblekta och fixa blond den men Icke var frin idb, dirfor att hon si inte ta dig ledigt en tid och njuta Men var det Ofver!" snart vil lngen, klar lion resa ir. blick, hvilken man tycker sig icke varit att rninga kande pi pi lgen, honom, att det var en skam att vek och blibgd. En egendomlig slump! endast med svirighet landtluft." Men Per bara skakade p'i hennes visen, bimed hliindaiule hvita hander den som nu mera riktigt litade till denna kunna fblja inda in 1 lifstiden tog 1 mullen som en de hetat Majanthemum fanns det hon att Att tappad Ester, sjunka hufvudet och fbrklarade, pi Kungsbn. och den Sekunden bide och di den. trust, fast kaptenen si clnoberrbda ir men ut djup gloria. parasollens skakade Han dem, hvarlfrin lntet fro .spirade. man lngenting pi. Han hade tycktes villigt att hjalpa honom, folium. en rignvec-k- efter hviskar hon fbrstis sift omdbmo ar siker pi alt haradshbfdln-gespidde hesittningen ofver r efJag flbgo de dar smi ut han fjunen nar Hans ville tankar en han gri nir ge fullstindigt sommar, hoppade spaning sig pi legat pi landet efter all torkan. Fbrolimpade, om honom, Per Grane, till lingbenln-gen- . far ut pi nigot ifventyr, skim-taddet skede, som benimnes kirle-ken- ter fortsittningslanken. Kungson var golfvet, blefvo de doftando och var gron och dum. Aldrig skulle han tlttade fruset ansikten kallar henna att bli Intrassant skall missfirgade det Hiradshbfdingcn hon, igen, stodo iter den skugglga ir. Han sig leke pi kvinnor en hirlig plats, som skapad till gbra om det. Och han slot lapparna r en flickslinka och fram under rignliittorna och de flista smifbrargad hemkomsten. vid er inbundet ett med ichan iakttaga Den dir en det en var som hvilken hagen, lig gripbar virklighet. Visserligen och svaljde en fbrargelse, pi som Hur fiirbl dicket. snodde det hvarandra, ofver bort Alse och vita skrattade vredgade Haradshbfding hoforfattningssam-linSvensk ke hafsvigor, som sjbngo omkring exemplar af kinslan tycktes forkalkad lnom rundlig tid fratt pi hans lugn. om nistan hade skulden fbr den betraktade eu adertonirlng honom, till hufvudgard och blicken upp infill: Allt som han ildrades och kom lang-r- nom, och pi gatan ohserverade han den, men ett stort och frltt vatten t Blisten sinillde minnlro Nigot styggt eller viderleken. lute lofvat har alt llan di begi drifvande de mot I molnen, motte. laltjefullt han med starka skiftande stimningar, bort frin fataliteten, sig han den aldrig de darner uppasser-skornoch Inte sunfilt hade hon oc'i det ty sagt, presennlngar, nog att den Hon tokenskapen gifta sig, kunde han en stund lngen komme att undra ofver att lingtande efter kvillens mote, med andra ogon, och si sminingom med hiret rlfvet tlttade endast soin hastlg sprungo almar Jag pi. Det ir tio ginger vir-han reste dit. Hans egentliga irende kom villigt vandrande skogsstigen dem, men alltid med det lade sig glomskans dtmma ofver hela med kon-iIn testar utan att rbksalongen Intrisse. en vin in att och visst fi gift, stor pilitlig och stark frodlg, att han sysselsatte sig med kunde vara alldeles inkognlto, och att fram, handelsen, hvilken ritt och slatt och vatten, punsch och vatten, lade hiten till Vid Kuugs-buSom om ingi-endhonom till grafven. Xndlligeu med och han fblja seflera aldre in som fbralskat miste mera ett trots sinnen ir sitt hans han tog lyxforemil, att "aldrig dyrbart darl, af. En och vatten. skulle dar ett lital sk-ghans hafi att han vlsky i anat, brygga, yttrande i erfarenhet med karleksaffirer, varka skrymmande hvardagslag. mester, skylldes bekvamt pi sig 1 en starkt byggd torpartos horde att Per Grane som all Bpriten rbda uppskbrtad den under tyckte, Bolskenet sedlighet dam, granna de han sedan fbrstitt. Han kinde sig Btickan-dPi hustru tankte han siledes aldrig, blanka, bruna ogon, liknande tvi nya att gi moln, tillade han: inga ut blia dunster dir inne 1 det inda till hufvudet, hvaritf mist baOm hon var intelligent eller ej, hahet 1 kroppen som efter ett salt Leken fick ett slut. Han kinde sig si inforlifvad med sin kopparslantar. t lilla kvafva runimet, och han ryckte ra en nistlpp fbrevlsades, kief fram de den tiden icke intrasserat honom. Undantag finnas. Jag t. ex. ir Bom Per lnte tinkt Big, men nir Skon gamla dublett, att han endast med bad 1 solsken, och satte sig ofordroj eu smula tveksam, trots Inte allom fbraktllgt pi axlarna it maufolket, till Grane men det ir for sin lycklig, Nu afbrbt han tvirt packning besvara att en satte for skrifbordet anfortrodde vid honom, hushill, pigor vining, ligen Anna stortjutande rysning med sprlluo-sa- . att det Icke fanns nigon annan att nerverna om stilsatte hur en finna ikta att en parla, af gifvet kuuna erinra att glimt sjil sig hur det var fatt, fbrklarade han, att och fruntlmmerssysslor i dess stille. Esters bref. Sjilf drack han girna ett glas vilja pi. hennes ltliek eller ord. Men han godt det in finns om musslor. hon kunde begira en summa. Nej, det var bra Bom det var. Hade vin till miltiderna och I ett munsom att sikert hvad Ursakta, ar det hiradshbfdlng godt med ir ett Ja, ir, svarat skulhade som energiskt sig "Bista Ester. Sedan vllle han bli kvitt alltihop. han blott sonen, lifsstyrkan, tert Grane? sade altill Inte deltog ban utan opposition De lag hade passar jag pirlfiskare, le dela ansvar och arbete med hoHar iran och nojet erkinna din skakande pi hufvudet. Tirarna torkade tvart. Man kunde Ja, det ar jag. Grane torrt. Jag har DI if vit fbr gam- pokulerandet, men dirmed basta. Att nom, Sterge honom ungdomens friska skrifvelse af den 2 dennes. Den kom drig utbytt annat an barlala ord, saga, att de granna kopparslan-tarnse ett bord utan att vilja Icke komkunna man st Han Nar och mal vid. lyfte pi batten och fbrmodade, Hon yf ryggen. sallan sprikats mig till handa just nir jag stod be klingade af belitenhet. Hon tro och stilfjidrade spinBtighet misstank-samhe- t In pi fyrtiotalet utan att sbka stilla flaskor och glas pi det, betrak-tad- e aft han bort kinna igen det inkapsla-dmit bbous tiden 1 hela bibehbll han att en dar af att kom Per som di bestimma Si jag Juni, platsen, grepp dag bbrjan drog till ett belopp, han som en kvarsliende barbaforemllet som en af barndomsvin-nernamot framlingen och gjorde en bland de smi musslorna, fir det allt Pi baxna, men han stod vid sitt ord, och satt pi sitt matlokus, Bom vanligt en- ville tillbringa min semester. men kom sig leke fbr att utforrism. ara sedan ocksi. hon vid sitt att lita honom vara fred sam och som oftast grubblande, slog Kungsbn har jag varit en ging for knix for herremannen, innan hon slog Under ett paraply fuitlrade nigra ska puppan, hann icke halier, ty ia val hurt ta har om hans hals. Haradshbfdingen armar sina hans skulle som ned och Han en sedan hlixt det plbtsligt kraftiga omkring sjutton ir och ej utforska hans adress. schalhyl-sornblef det boljande lif inne las om den farliga ftldern. Fru Alse ungdomar. De hade makat sig In En ny irging af Svensk Men du har ju en son, Per det glidja mig iterse den. Sardeles skaffade sig emellertid kinnedom om, hjirna: och mellan ett med anlednlng af en hand, som bgon-hir- . horn, kokett skyddadt blinkade med i kofferten men vippande lades att blir det Grane! ifven ett iterknyta gossebam. angenimt att hon mars fodde horde Grane, att de skulle fram. dessutom en hangmatta och en mjuk Jag fbr min del tror, att min Han slir sig hiftigt for pannan. bekantskapen med Ester och Denna semester hade varit hans enfbr midsommaren. lade Valkonmien di, kira Per. Jag fbr utsatta uro lika planer Han hade fitt andra mycket precis sidenkudde. kunna gbra en tjinst. ds, ehuru han blef pistbtt frin flera Hur har han kunnat glbmma det! Vi ska ha valdigt lifvat, ulbrast ir Agnes. och Ester ville si garna komvi som nu dess molester kvinnor, haft han in kom hvilolager Som gist vill jag emellertid ej fodringar pi hill. Ju fastare han kom i sadeln Hjirtat bultar tungt och oroligt, allt samla linker men hon hade litet stok en red som fllckrbst, jag mit vet man hur det ljus sjalf. den, aldrig, gir dasto mera efterfrigad blef han. Man som episoden vecklas upp ur glom-ska- ma, men onskar inackordera mig en den gingen. alia ungarna pi hela bn krlng fbr Puck att sig. trotsar. han nar fore aftonen 8 spir, afresan, gir Jag Ma 8 Sista Det kinns Som Juli. Juni och frin minad spindelvifsholjet. unuade hcnom hvila, sarskildt hem, Vi flyttade ju dlt I Maj, Au revoir Fdralldel, sade Per Grane, Agnes dar dottrarna kommit att Bitta ofver si besynnerligt att liksom presenteras ria mojligen meddelat, har jag arbe satt vid sitt oppna funster och horde Kungabns ekskegar. redan gjort mig bekant skulle inte hiller. har och ora.. som ett losslappt jag Tink mig, sorla utanfbr pi staden hvar en af till fullt sitt fram tat for eget oberoende, Men han skakade alltjamt afvirjande utgingen upplaga mig ar si grisllgt Har afbrbts han af eft klingande: vattenfall, hvilket ej langre anvindes Hon hinner ej afsluta meningen, ty med smittlngarna. Jag pi hufvudet, bugade litet kort och jag. Talade icke fakta i hans hig for jag her att lntet vinpris" for barn". fort Just ett sill hvirflar damnioln som ett Goddag moster lilla! Fir jag kanske sbekendagsmaskine-rietfbr som drifkraft Per den skulle kunna komst skulle mi leke han att ifrigakomma. fyrtiotviirige forsakrado, Min Men Elsa, bvad siger du, infbll presentera med detsamma! kom han att se pi den tomma skap bergskladda Alblons dbttrar upp Motser taoksamt svar snarast. aldrig velat kinnas vid den tjugufem finna sig dagdrifveri. stockholinsdla-lek- t en kandidat och idner I fbrebrieinle litsat hundra-irinur och Tyra detta en sin emot lyftes egen, stolen midt pi plattformen Med gammal tillgifvenhet. Samma viuter, som hail fyllde fyrtio irige gronskilling, som dyrkade Veaf det slag som fbr tanken pi Lidner. Xr inte Greta uere? En till Granes modellen: halt afskedshilsning, den af di gangse i Grane. Han en nus Per en af svir stry beteshage. bohag ir, drabbades han Den frigan fick hon endast hesva-rahirdt stoppad sits, dito ben half minnt senare glider ut ur hal manicure och briljantinbehandlat bir, hvilken tvang honom att ett ker sina yfviga morka mustascher kira aderton ir Du bara Ju . in, ir daraf, att ingen Greta syntes till, tyc len; do glittrande och rak rygg med fattig guldornamen-tikHan laskade omsorgsfullt af par minader sitta morkrum, och det med ett fbrliget urskuldande leende, barn", frbken kvar som Rydell skyndade att fora sti kas skratta ty dem, it den men liste noggrannt igenora ta forindrade honom, gjorde honom Hon var tnassiv, skon Anna, var Den trion. tredje Fnitter igen muntert presentationen vidare till Per. Det gickande loje Nar han itervande hit, skulle han afventyrets och vek kvadratiskt ihop arket, men pristsonen frin landet var sent plbtsligt ingslig for den ensamma mast ragnrock, men nir fick gi hastigt lor ragnets skull, och till feta De synes som blankande med krop en vagnssatenas kanske fitt glad beharskade skuloch moiti, de erotisk kultur diremot trots rorelserna, och for doden. Han lugna, detsamma vande sig om fbr nir hon kom till: Och det bar ar en pligsam nerv undran och lifslusten brannande de par gunga fram i den heta skarpa da Grane lifvets befann han sig le kanske sitta dar maktlbs och goind forsedd med frisk aptlt pi en torr stol och en flit att Elsa, Esters aldsta lilla flicka, vai finna att i spinning. Med detta bevis afsandan brynta kinderna sig ned pi hvimlet gem liitjcfull rytm. efter sitt varksamma lif. Ingen skul stora under. om henne, reste ragnrocken sig Per redan pi vag mot det vantande fbr att tid svepa kominit fi Grane hade storstadens invin-dlgofver naivt fur en glane lycklig Han satt dir och bockade ny, viktig de, Inlit han Big pi le han haft att stracka ut handen mot Akdonet. mot ut prydlig langd, stjilpte en gri For bindelse med virlden, Han startade Han fbrestillde sig ett par svensk funsterplats, och han sig och sade "for all del! och drags till sig, lngen att skinka ofver snaggklippt grigult hir en var hodet som dromstad, till hvari Skydd erbjbd visserlig- n li ke den som Stockholm, skulle eventuellt tillgifvenheten till hvilket bli skul ett all namn del!" ogon, Per, ynglingen foretag, sina bokskatter, och hans liriira miste han all och forklarade, hade Han fbrbi. hvilken aldrig att han var dum och ofbrsik ofverlefva honom. Ester och Agnes nom, fadern, si sminingom fordjupa-dgled iippna vursten, dar man fick kring-lle utplinas lattare in ett blyerts-streck. gi upp pi kommando-bryggansig upp pi en bank si sluttande, att Minea generationers hederli tig. Si Bopade han resolut bort de hade han glomt i samma stund han uttrycket. Och gamle Per Grane hunuit betrakta den nir han med port-fbl- j tet pi sig fliikorna med. den hotade vraka af den ikande hvilinte Ville vandrade armen under att for Myntgatan icke trbttna skulle sucees beratta, pi fbrseglade kuvertet, men den ga, aktade namn skulle gbmmas af skripande minnessmulorna och . att se sjon i ket bgonbllck som lialst, men haradstanken pi den valuta det dir sor ban- - glck att upptacka, lamnade klara och leda. Han skulle undvika fram pi vag till rldhusritten. Man Det var indi etiiligt tre skoflar mull. I sitt betalda Ilk ban att kunde kanske gjorde modernt och ej honom siga, dock hbfdingen tyckte indi, att det var ett att skinkt tankar. hans tala tillspetsa irke langre om, hirklyfverier aktiga afventyret tal komme pristen vil att Jag vill garna, fbrklarade den nirmaude till tak ofver hufvudet. Han hade fodts af sommar och sol de problem, Sund och god ville han sin klienls sak till ett lefvande lnt.ris-sden, som stir ensam, ir Gud narmast, Sonen. Hvar fanns han Hurudan identiflera-dfbr sig pi det sittet, att han med barnkira Elsa, som Grane sitt var han? Hade han fitt vixa upp och dirskap. Det var kanske darfbr ha den unga manniskan, Icke otrygg Tre, fyra likadana vurstar stodo den frasen var uppalskad, men alltid pi en tinker oritt-vlsa- , henne. en Jag beifrade varmt stiende Jiiri Under det och vantade resande. rad haradshbfdingens tidigt firade ansik infbr lifvet. lutherska hjarta skulle han bmka den som ett stackars fbrsummat barn , hvitskum-migill hade han sjilf for mycket vild hist, som rtisar fram, foil. Frin och dart Grane ute Och Sorlet c re stirrade ville Men na han dar som ord. att :f te fick skimmer steg di af tro, skrlftens som irke paraplyen uppspinda girna ljust lydt dode, med fradga omkring munnen och de landtliga kbrsvennernas drog passiverats under en ling stiljtepe-riod- , tulpangrupper mullen blef si gri for Per Granes turen sjalf tagit sig an gossen och flexen frin en junigrbn ang, nir han Tegncrlundens pi men han riktade dock med Btarkt flygande man. Det ar si stiligt! vinden med sig en kryddstark doft Det kunde ju handa, att den tkumma tankehlick, luften tung af fostrat honom stark och sund, och in foreBtallde sig ynglingen. Kungsbn Usch, det ir ruskigt, sade hvilka tande hela sin uppmirk-samhe- t som frin sent en barn, var icke fur att det kun och pliktmedvi fastlan en till sallan glada till jubelropen framtid, gora dir frakniga ynglingen med de pig-gbebyggare flyttade grubblande frigor till syster formodligen det bruna pi handlingai-ndet, dirfor kinde han sig Baker pi lekte dar uppe, ljbdo som figelroster. nig och duktig karl af honom. ekorrogonen vore. .. Eller den dir! leke var nigon framtid. bara jirnr den ragnrocken efter prononciationen att En humlestbr med angsligt smala mirkt hade like cell himmelsku fordralet v under den tom Han deserten var bli. ifrin att och Anna glasklara fall. sig, stannal, gossen skjuter dins fast hans uttal var kackare. Jag axlar! meus, hvar at pan. Lifsmelodien blef med eng sing e: endomlipt stamningsfulla tjusning, diima, Han bbrjade, fbrst generad for sig raer sitt glas chambertin, men sitter nvss konfirmerad. ned ofver hytten ett slag och sofver. d u, undrade han, medan de skakade Just gir fol bar ifven for den ensatmne arbetaren som en somnnrmorgen lig som indi kvar med vinstra handen in var Nar diri afslutat kontorsarbeet sidtts sig fbrdjupande sjilf, Nl fir vacka mig. nir vl iro framrne. Hans sinne detta parti af Stockholm. Ogonen dubletten. 1 framit en lerig vag. omgifven af tit ett ilsklingsstudium, att forestalls grafd i hiret, den hbgra kavajfickan. Jande dag, och l.armlshbfding Alse dar uppe ofFramfbr den vil Inpaikade Grane , hiaii'latb-af och om det vin firgrikedomen sade Grane bbrjade sjunga halg, dir det dock ofta ljusnade fbl skog, sig hur det skulle vara att iga en son. I)e djupt liggande, alltid allvarliga just tande gatcigarrr-nBarnkira tade en kir fast: en stor gladje. fer NI in U brou s valforsedda stind, dir togo ungdomarna sin vig.tbs en uthuggen gata. Nir han nu iter-siEn arfvinge alt ge namnet till, en ny bgonen blicka lingt bort och den raka frin trbskeln till sitt rum: med ett en liten smidlg De grigula strafva arken, som Du har val ingentin;; tmo sin beslut att kontakt fasta naslinien blir hird grbnsaker tafladc om att lysa grbnt Elsa var bn, mindes han tydligt dess Per Grane, forstis battre t orh ansikte vigigt, tickt och finbylt, starkbli samhet. Han skall fi reda pi sonen Jag tar mig en rninads ledighet f."5 fastan folkungaborgeu, som Elsa sig till luntor pi bans Bkrlfbord och rbdt mot hlmmelens med virlden an han sjalf varit, hir. I ifvern att koraraa fort, talat om, hade icke varit uppgrafd och dar dirfcr, att han icke behofile Det enklaste vore naturligtvis att den 8. Di kan jag hist afvaras, och och hvilka torkat ut alia kanslor och kanalens hronsbruna vatten, friBk ungdom alltid instinktlvt skrifva till pristen pi Kungson och jag skall satta Andren In mina drommar, skulle nu laggas undan. Han minglerskornas stora fbrkliden och nigot pi den tiden. grifva upp sig ur fattigdomens r om, rikade hon snudda som angeligen ir fladdrade De rorde halsdukar borta. redan dem hjarta och med fastare svikt sina hora efter om Anna funnes kvar, men lingt sig gbromll. Ungdomen var tystare an pi fot. vid hiradshofdingens cn fastdag. honom icke pi en hel frihetsminad al Alse brinde sig pi tandstickan. moster Agnes och frbken Lidsteg, nar han vandrade mot milet. det ville han icke. Pristen ir gam Forlit! En mjuk och flickaktig Den bilden fbrsvann bllxtsnabbt fbr A d la dessa u Hvad Han och semester? mal Skall den kopebref, ta en smula, men skulle virma j lagfarter, formodligen konverserade ner sonen, gamles pratsjuk. Han, och krafmil, som under en raden af hvita Milarbitar, en leende nigning. si att det klamma fingrar och beratta honom skulle tvirt kungora historien for ong stir di pi? Hans slatrakade, skakades sonder, br en Per Grane miste hala fram , ansikte spindes ut i att skrika fbljd af ir skinkt hans tillvaro inne flock af vantade eller nyss anlinda fbr trbttsamt med sin blef snart ur.ga rbst si mycket honoratiores, och det blefve mindre by. kvimt instoppad arm och lyfu pi och bgonen stodo som pi skaft. hill och kommit att kalla sig nyttig, ingare, hvilka fbrde sommaren om lifvet, att gamle Per gibmde behagligt. hes bagateller. pi ag blick en vacker hade I Hon mbBsan. Han rittar ut sin linga, magra ge Tvi biackt svarta punkter under en Han var en duglig, allmant virderad Si rasslade det ofver bron och In nirhet och fi rintelsens (Forts.) Den 1 k. granna bgon. och visBt Du skall lagkarl, och detta medvetande hade tunneln, det blef med ens morkt Btalt och gir somngingaraktigt genom obetydllghet bgonfrausar. aldrig gifta dig, gamle upp till sin dublett. 1 bans val aldrig breflida ligger ett bref, som han tar gosse? Munnen blef bred som pi och fbrsmidligt skimtsam som upp. Utanskriften ir honom obekant, men det vicker Icke hans nyfikenhet, dens, lute elakt, men indi litet varsta som om man Ju ty som jurist fir han ofta bref frin vildt friminande peruoner. Att det ir fall finge fbrlita minniskor deras fruntlnmie-rsstll- , Si stack han cigurren mel-lamirks tvirt pi de Han bryter onodiga krumelurerna. lippslidan och drog ett bloss. fickor-nGrane stod med hinderna forseglingen och laser: gatorua mi-ne- ER CRANES SEMESTER, 1 En sommaridyll af 1 1 a a 1 e hirada-tbfdiuge- 1 Elisabeth gif-te- a korre-sponder- n sy-st- e bim-maiul- tji-nad- e 1 n 1 ri fat-tig- a a uiuu-terh- r a reali-sera- e 1 ut-o- famil-jt-fade- 1 e a 1 1 a e kommau-dobrygga- n 1 1 ung-dom- 1 e t. far-bro- smi-niugo- 1 s a 1 di.tt-rarn- : 1 s undan-t.tgsvl- 1 iif-v- 1 a erin-rad- e 1 a 1 char-mant- e bllxt-snabh- slag-rign- t, e 1 jord-klum- a a e s 1 van-dra- e dum-kvick- a a e 1 s 1 e stor-artad- ' 1 , n a 1 1 e , 1 1 1 1 even-tuell- 1 1 skol-kamr- 1 g fbnste-rbgone- skrif-velsen- 1 1 1 1 1 1 a 1 fixe-rad- upp-ror- e 1 fysio-nomie- 1 Fillus 1 ni-sta- 1 1 s 1 1 1 ear-dra- Ijus-brun- lyck-ligar- 1 g flagg-duka- 1 ing-biten- ; skllsmas-seprolokol- ! a forvl-ning- 1 s . |