OCR Text |
Show " ytrtrtJTKtjMnn fr.rrwh idg.liTr.u-i;-,!- nT.iii.b. Oil! .Viifn W.7 '..rTirnWr.-j- i TredaQen den $3 Sept. 1904. Vtah.ROnnEBPOXnENTEX. 5 Sultanen af KrCken a aa altid hoppfull af sej, Sulu, Kadji Muhammed Jamalul Jion. A Ja, 'kommer dag, kommer rA, Kiram, gjoide harom dagen sitt kommer and, gAr han A; det gAr Inte First a besok i Manila. Forutom mej vArre An andra. Men att lnet det kommer med posten, Fosterlamlskdrlek. Hem- sin svit hade han en hederseskort krAket pA kunde frfiken fA lAsa avlsoraa vanda studentsSngare i Sverige af amerikanska trupper. DAsul-tane- n kaffet. Tyst; ser Jag honom Inskritva om de prof de rente pAen te der nere krdken, sA mA Jag hat! uppvaktade guvernor fosterlandskarlck, som lefde pA Wright, hvilket var hans egent-lig- a N'A, det var dA Inte fflr blttl' pA da'n. djupet, men ej ostentativt visade arende i Manila, bad han ftor pA kastekAppama, Pelle, fdr efter nytt! fA sig pA ytan! Fdljande episod att en frikostig pension, sA att OchlAngtar ffir hvilken ingentlng A Greta, af en korrespondent: han kunde hAlla annu battre hof glck fort nog. mOtte Pelle pA halfva Oaklands station (Neb.) hade en an sina "kusiner, sultanerna af vAgen och tog vAskan ur hans hand mangd svenska tarmare med johore.Java och andra, som fA Samt anbef&lde honom att BAtta Big pA och barn samlats for att en hederlig dusiir afengelska och ;ungan oh InvAnta det lyckliga dA en kopp kaffe och en bastant skAda de svenska studenterna hollandska regeringarna. skulle godtgdra honom fdr gmbrgAs och, em mojligt fA hora en sAng. storlek blef emellertid ej mttdor. De fingo sin onskan uppfylld i bestamd vid detta till fal le. Hvad Efter lntagen WrtArlng och sedan bAda afseenden Vi placerade oss som i sulPelle vtJrdsamt lyft pA kasketten for frapperade synnerhet A perrongen kiing 'fader Iierg, tanen i Manila, var de amerikan- unga frdken, som Just dA glck med och bref handen upp till och sjongo af hjertans lust "Jag ska qvinnornas skonhet. Genom aflAgsnade han sig och vet ett land" och Muutra sin storvisir inbjod ban dem alia med lAngsamma steg vAgen till Bln tog Ett tacksammaie till sitt palats i Jolo Ulla stuga, belAgen fjerran skogsbry-net- . auditorium hafva vi aldrig haft. Seen fnln St. Det visade tlen djupa rdielse. som VAr unga frhken flyttade undan slna En dausk och Aterspegjade grep Ahbrarne frAn bordet och lade kommer in i turki llnnehdgar Den var icke stor: ett derpA. sig i deras tArfyllda iigon. a Ja, fosterlandskarlekens dolda ska aldelningen och iinskar bpp-n- par, tre embetsbref till hennes far; ett ett samtal med den arevbrdi-ge- , prlvat till henne sjelf frAn en strbm i framlingsland kansprud-l- a Bom nyllgen gift elg nedAt grAskaggige muselman, som fram i obetanksamt yrande Blekluge, och en tre, fyra fArska diskeri. hakom sitter Ilan tar ordkaskader; men den kan dA fram sin internationella Med begArllghet fattade hon parlor och ock te sig ibland som ett hrot sitt bref, under hvars lAsande och bb'jar: vous fi anais, mon- hennes 1111a uttrycksfulla anslgte Farlez kring ett blindskar. Och en stAndlg vexllng af leenden sanuna dolda strotn kan flyta sieur? och tills hon Andtllgen, med en allvar, Muselmannen skakar pA ordlost i tArar fram. suck bfver att brefvet redan var slut, lade det framfor sig, naturllgtvls med Do you speak english, sir? Jigs k k ryss a r e i Sun Franforesnts att med snaraste lAsa om det Ny skakning pA hufvudet. ciscos damn. Kyske hjelpkrys-sarelgen. Hon upptog nu tldnlngama och Farlate italiano, signore? Lena, som kotnrait di Nej. satte sig vid fflnstret, fdr att rlgtlgt rekt frAn Vladivostok, anlande i Sprtchen sie vieleicht Deutsch? kunna njuta af dessa InnehAll, lnnan Men dA resanden fAr samma den Bnart lnbrytande skymnlngen lade sondags A. d. till San Francisco. Dess befAlhafvare, kapten Berlin-sky- , stumma nekande afven pA det- hinder vAge. Der stod om fhdda och doda; om nil Jen och lustbarheter, om ta sista vadjande, slAr ban uppgaf, att kryssarens med ett: kungliga resor och fdrolyckade fartyg, ihop parloreu voro i bristfalligt tkick Det var da som Saten! pm utnAmningar och afsldjade och behofde repareras, och han samt om Atskllligt annat, som Men i samma ogonbhek loss-na- r hade derfdr nodgats soka hamn. muselmannens tungbandoch tlllkAnnager att man lefver ett samhalle. VAr unga frSkens Lena forer tjugufyra kanoner han svarar gladt: Di er fra hllckar drdjde ej lAngre vid hvar och du Ih, Alstyrende, och ombord har en besattning af en af dessa tllldragelser An hvad som Kobenhavn! 21 officerare och 497 man. behofdes; men plhtsllgt, vid det hon Kegeringen i Washington har vldare, spratt hon till, flyttade Gretas mandat. nArmare fonstret och lAste om bestamt, att enar ej kryssaren det lAsta Jo, sA stod der verkllgen! lemnade hamnen inom 24 I ett af En SverlRes llten vestllga landskap genomllade henne och rysnlng mAste den afvapnas och bon utbrast ovllkorllgt: JAg for ett par tlotal Ar sedan det vack-rUsch, sA stanna qvar till efter afslutandet och pappa som Inte Ar hemma kaptensbostiillet Hbgsatra. MAhAii-dafkriget mellan Japan och Ryss-lanjag tror jag gAr ner och lAser upp ligger (let qvar Annu; mAhAnda ftr I ilmerifcpHytt. under ttden fAr nl noja er med mitt pallskap. Jag ber er vara dfvertygad om, att Jag icke skall beklaga mlg derdf-ver- . sedan er forsta forlAtllga a gAtt ofver! Jag kan ej med hvilken lAngtan jag motsett detta besok! All ting Ar hAr just sA yom jag fdrestAlt mlg. Hlmlens Gud, sA fdrskrAckllg han ser ut, tAnkte frdken Hilda, som hans spejande bllck kring rummet. En hArlig utslgt, fortfor lojtnan-ten- , och som mAste vara Annu hArli-gar- e InifrAn rummet hAr till hdger, hvilket jag glssar Ar fdrmaket Icke Filippinerna. Fyr-Pell- e bA-g- 1 frii-ke- n be-ratt- hu-str- 5gon-blic- k, Pen-sione- eA? vA-ge- 1 1 1 Louis-ut-fitullnlnye- 1 n. utstall-ningsiesand- e ! po-ste- n de fore-tedd- e huf-vude-t. n g 1 1 g Ang-pann- bedrA-gerie- r, 1 t. civill-pera- bor-jad- tim-ma- r, a nl a Fn obrskrdekt dt embet f- dessa tider, dA sA myc-keruttenhet visar sig pA det politiska omrAdet, ar det uppfri-skandatt finna en man, hvilken samvetsgrant och oforskrackt uppfyller sitt emb tes pligter, utan att lAta vare sig hotelser elier mutor leda sig frAn den rat-tvagen. En sAdan ar allman-n- e Aklagaren Jos. W. Folk uti St. Louis, Missouri. I natnda stad hade under mAn-g- a Ar funnits en liga, bestAende af stadsfullmaktige och andra in flytelserika personer, bvilka for stora lummor sAlde iua roster At rika bolag eller enskdda, for att genomdrifva lagstittning till dessa senares lordel och allmao-heten- s skada. 1 allmanhet bruka sAdana mutkolfvar se till, att, nar kandidater till vigtiga embe-teutuamnas, de fA sAdana man som vilja med dem dcla rofvet och ej blifva bcsvarliga. Men autingen de nu ej kande sin man, tiler af annan anledning, blel for en tid sedan af demokraterna vald till allinan Aklagare eu man, som visade ett annat gry. SA snart Folk val satt sig in i sitt nya embetes pligter, borjade innan. I n e or-te- n. a 1 1 1 1 a s btkostnud. Somliga af dessa ryrnde; andra blelvo fast och fingo tukthusai bete; Ateiigen andra tdrbida annu, hvad dem ofvergA skall. En af dessa sist namda ha trottnat att gA i ang-slasamt aflagt fullstandig in for Folk. IA grund deraf lAdir stor forskrackelsc bland flera embetsman, ty flora nya processer viintassAsom trukt af dessa senaste upptiickter. Vid den demokratiska Folk Missouri blef sAsom partiets uppsatt kandidat for guverndrsembetet; och om folket i Missouri bekriif-ta- r partiets val, sA torde denna stat i honom fA den baste guver-no- r den hit t ills halt. Men pA samma gAng har han mot sig forsnillare och bedragare ur fiiig-gpartierna, och disse marts sprAkror ar Chicao-tidninge"Chronicle, som bfttert anfaller och klandrar den man, som gora sin pligt och utdiitva de skandliga politiska vaxlarena ur republikens tempel. e n vA-g- 1 1 stats-konventio- i nlc-kad- 1 arresteringar och processer mot vil-k- Sep-- , sl-fi- n de tjufaktiga polii ikussarne, h sA lange riktat sig pa allman-beten- Det var en vacker eftermiddag ember, och dorrarna ut&t forstuga och lvardagBrum stodo pfi. vid gafvel, uk itt man kunde se l&ngt nedt allfien at lndar, som forde upp till gfi.rden. I a piellersta fonstret slog en hampling glada drlllar, och vid det stora paffbordet framfor soffan stod en ung fllcka och klipte till handdukar af en urallvfif, under det hon sjong 1 kapp med fogeln och rbrde Ilka Ufllgt flng-rarn- e som han slna vingar. Fllckan var fortjusande: lagom lS.ng, lagom smart, lagom rod och med den forsta ungdomens blmnstrlng utbredd hfver hela sin varelse. D& hennes bllck fdr en sekund lyftes frS.ii arbetet, hvllade e den pfi sSmg;Men buren, och hon .t och honom log, medan gla.lt en llten grop klnden dervld ytterllga-r- e fdrbdjde hennes fagring. Vlll frhken ha lndiaffet hit, eller kommer hon nod vfl.fkammaren och dricker? frlgade detsamma den raska Greta, husets enda plga, som nu trfiddo in och som till tldens besparing kokat kaffet brygghuset, eftersom detta l&g niist Intill vafkammaren. Tack, jag gir vU ned, sk fir Jag med detsamma se huru nya skeden passar. Asch, den passar s& galant som jag till Ola, skrattade Greta eA de hvl-t- a tiinderna lyste l&ng vag. Om bara inte kon vore. . . Om den vore, menar du vkl, eftei pom Ola har utslgt till torpet! Om den vore, ja; Just sA menar jag. Att ett fa aka kunna bA radlkalt och dertill agen for ens lycka pti ett fii som Inte fins! Men vet froken, att hvar eviga natt dnimmer jag om den der skatten, som Jag fmiderar pA cm dagarne. Jag tycker det mAtte Inte vara konstlgare for mlg An fdr andra att hitta en skatt... tockna der gam-l- a silfvermynt med kejscrllga belAten pA, som kronan sedan inlhser... Du Ar ofdmdjd, Greta, pAstod h nnes unga maimor leende. Du har Ju redan en skait Ola; var nu nojd, rued den, tills vAr Herre vill er fore-- , ping och ger er medel dertill. s Ja a, sade Greta drojande, det att en ur t Ala sej, men en llten onskan breve' kan en inte vArja sej for, och natt dromde Jag sA rejAlt att jag hitiat en skatt utc pA fAltet, att jag skrek till; "Jag har 'en; Jag har en med sanuna Jag ryckte ned frAn som vAggen min gamla verkenskjol, foil ratt iifver hufvudet pA mej. Det var allt In ad jag fiek. Det kan 1)11 mer en annan gAng, trdstade unga froken. Ja, det kan bli trojan, skrattade Greta, for den hSnger nAst lntill. - Nu gA vl ned emellertid och tltta pA vAfven, sade froken. Ingen kan veta. medan du hAller pA med den, hvll-kdag du slAr In din lyckas trAd! 1 for-siA- 1 har mAhAnda gAtt e lAngt... Hur pass detta hoi p uppfyldes, kaa slutas deraf, att dA Greta nAgon vecka derefter kom in sale.i en afton, fdr att eltla, fann hon sin unga frdken sluten I lojtnantens famn. Hon slapte naturllftvis hela vedfAn get, och lojtnanten sllpte for nAgra mb nuter sin unga fastmo. Som du ser, min raska Greta, bad! du inte sA oratt nar du en gAng toj s'.ilnaden Ar bar? mig for en tjuf den, att jag stulit ett hjerta, sade lojtnanten leende. Ja, det var inte det minsta, det, menade Greta. Hvar och en tar hva! han har tycke for. Alldeles, ja, och derfor tar du 01. Men att du en gAng fangslade mig sft der sans facon har jag litet svArt att glomma, m i g, en kronans officer ocb en ganska gentil karl, eller hurt ' Lasse-Majvar ocksA schangtll, ursaktade sig Greta, men stal Ilka full! som en korp. Annars fAr jag den Aran A Men hade det inte varll grattelera! fdr frokens skull, hade jag hellre, med forlof sagdt, sett att ldjtnanten varil ?n r g 1 g skojare. och hvarfor detl Det vore tusan Fdr dA bade jag kanske fAtt held-nlnaf Kongl. Maj:t och kronan fof min f Angst, och fdr den beloningen hade jag kdpt mej en ko. .. Och fdr den kon hade du fAtt din Ola, skrattade frdken Hilda. Kon skall du ha aX mig, min raska lllcka, sade ldjtnanten, det ar Inte mer an billigt! a Ser du, sade Hilda till den Greta, hvad var det jag sade? Du vet icke hvilken dag du oiAr In vafven din lyckas t;At! Och allt detta ha vl att tacka fdr! m'.irast Greta med naiv beundran. Hade le inl rymt, sA hade jag inte fAngnt idjtnanien och Inte lojtnanten froken, och jag hade int fait kon. och Ola hada inte fAtt mlg aldrig mera skall ji ? se en ldjtnant utan att forsoka ta jnoin! 1 1 a 1 det fdr Greta! Och med tldnlngen 1 handen llade vAr unga froken, lemnande ddrrarne Pppoa efter sig, ned till den rAdlga Greta, med hvilken hon hade en half tlmmes lifllg bfverlaggnlng, som lnver-kad- e hon pA henne sA lugnande, att rned trygga och faata steg AtervArMe upp till byggnlngen, ehuru den tidlga peptemberskymnlngen redan borjade (nsvepa naturen och foremAlen 1 slna Atta skuggor. Inkommen 1 forstugan laste hon dorren efter sig och IntrAd-d- e salen; men sA nAr hade hon fallit till golfvet vid den syn, som der sig fdr hennes blickar. Mot det matta dagsljuset frAn fonstret sig en hog, manllg gestalt, som hastigt vAnde sig om vid hennes IntrAde. Ett lAtt utrop af forskrAckel-s- e undfoll henne, och hon fattade tag ( en stolskarm, fdr att kunna hAlla sig 1 1 ofver-lycklig- 1 1. 1 jag ser Inte till nAgot cklnage. och... Jag fdredrog att lAta skjutsen stanna vid lilla bAtsmansstugan en half fjerdingsvag harlfrAn fdr att gAende DA fAr ja j inte syl i vadret, for njuta af vagens skonhet... Det fattar jag fullkomligt, afven-So- lansman talar sjelf, upplyste GreiS naivt. Dessutom kan du tAla vid Ttet att ett glas vln dA bdr vara Var god och tag plats! Jag bAde fore och efter, battre a du lnt.?, An sA. skall strax vara tillbaka! Kan jag fA tala vid froken Hilda? Nl ar mer an god, forklarade d. det omtiygdt, utvtdgadt och forskij-nad- t, eller forfallet, nedbrandt och Jem-named jorden. Det veta vi leke, och det kan ocksA gora detsamma. SAkert, ar, att pA ofvann&mda tld nedanst&en-d- e 1111a hkndelse tilldrog sig der och lange efterkt var ett aamtalskmne 1 lnne-ptAng- for-fkkr- barn-domsvA- pla-skan- Jo, det Ar verkllgen fdrmaket, stammade frdken Hilda; men jag fdr-etIcke. . . A nl kan ej tro hvlLken glssnlngs. fdrmAga Jag har! Till venster har ha vl till exempel er fars rum, hvarifrAn man kommer in ert 1111a enskllda kablnett med ett fonster At trAdgAr-den- , dlt nl, om nl en hast blefve kan forpassa er med ett enda nA, har jag glssat rAtt? hopp NT Ar verkllgen mArkvArdlg, log Hilda, under det Angestsvetten borjade perla utfor hennes panna, men Jag er att. . . att fonstret ar stangdt. NA, hvad gor ocksA det, skrattade djtnanten, man kan val Icke vAga lAsa r lnne! Tors jag gdra er uppmArk-lapA, min frdken, att nl latt kan, bA om nl nu stAr, slA ned den der vackra tilla statyetten frAn chlffonjdn . . . en superb chlffonjd! Det ar pappas, svarade frdken Hilda, hvars tander nu borjade skallra; men han stAr hAr nAstan som em onyt-tiprydnad. . . pappa har aldrig varde. papper eller pennlngar den. Icke? det var markvardlgt! Man brukar annars vanligen ha chiffonjAn till kassaklsta. Men jag forsAkrar. . . Kors, min frdken, jag tror er Upprigtigt sagdt, gdr det mlg ocksA detsamma, eftersom jag Icke ar nyflken. . . Men har stAr Jag och gldmmer alldeles bort en vArdinnas pligter, frdken Hilda, som repat nytt mod och lnsAg att nAgontlng mAste goras. Om nl vlll ha godheten att ursakta det jag aflagsnar mlg pA en llten stund, vlll jag bestyra otn nAgra forfrlsknln-gar..- . TvArtom, nun frdken. ar jag forvA-aa- d ofver er rAdighet och har funnit det lilla afventy ret rlgtlgt pikant. Jag hop-pa- s emellertid att aldrig mera forverka ert fortroende! den nl gett er ut for ar en annan sak, pom vl snart ska fA reda pA. Drag upp en raspesticka Ola, och det qvickt, jag nA'.ler nog gunstig junkern! Stickan drogs och ljusen pA chiffon- jfin tAndes, men Annu sAg lojtnanten Ingentlng, ty Gretas hAnder slApte Icke taget. Med ett hastigt ryck flck han dock snart hgonen frla, men kande 1 det samma oin slna ben en snara, som drogs At med magt och hlndrade honom att resa sig ur stAllet. Bra gjordt, Ola, hftrdea Ater Gretas rdst; nu ska vl tala med gossen och skota honom som han Ar sjuk till. Men Ar nl dA alldeles galna, godt folk, yttrade Andtllgen med forargelsa; ldjtnanten, som nu borjade Aterkomma frAn sin forvAning. Hvad skall det bar betyda? Det ska betyda, att du Ar fAngad din egen snara, elandlge land.stryka-re- , sade Greta och stAlde sig med bAda handerna sidan mldt emot sitt offer, pedan Ola nu med jettekraft omfattat Afven hans armar. Tvl dig, sA 111: du Ar en hederlig menniska, din erkoka-nalje- ! Gjorde jag ratt, skulle jag banka dig bAde blA och gron, ty det har du lortjenat. Komma In en Arlig mans hus och skrAmma vettet ur hans dotter fdr att sedan kanske morda bAde henne och osa och stjala rubb och stubb! Men flck du flkon, Zacharias? Du kan-nc- r Inte jAntorna pA landsbygden ratt, du, om du tror att de lAta fAnga sig 1 forsta taget. Det tyckes som ni toge mlg for en tjuf, godt folk, sade nu ldjtnanten li'.gnt, ty han lnsAg att han med baflighet skulle vlnna. Ja, sade Ola trankllt, hvad v i tar dig fdr gdr Inte sA myeke, men du fAr falle sl sjelf nAr lansmar. kommer! sA Ha ni sklckat efter honom mycket bAttre; dA skall allt fdrklaras! Emellertid kan ni lossa litet pA sna-lan- ; jag ger er mitt hedetsord pA ait Inte sprlnga bort! Nej tvl fdr den fulingen, sade Greta 8torskrattande, talar han Into om pedersord! Drag At suaran battre, Ola, eftersom han sjunger ur den tonen. Nar fanken Ar omslnt, stAr det inte ratt till, och slApte v! honom nu, vl alt komma pA Carlsten sjelN va. Jo, du var on fin betjent. du! Du boretade skodon och kllidpr At ldjtnanten (lerborta. tlTs du kllade vag mof hAller du l ea rlgtlgt, Ola? alltihop Hor nu, min raska flicka, sa,k ldjtnanten, som borjade finna Afventy-relustlgt nog, du kan ju spara pA qvlckheter ill" lansmaunen kom-mer- . di-n- Medforde Hoftvark. I Reumatism, Nervsvaghet Foljde med. Dr. Miies Nervine Atergaf Halsan. ldjt-uante- n narmade aig ytterllgare ett par steg, sA att han nu stod alldeles och 1 uppe. mldt for den unga fllckan, som icke Kunde undkomma utan att det skulle fA utseende af flykt. NT Ar mer An god! Flnge jag valja, valde jag naturllgtvls hellre ert sallskap an ert vin, men jag motsatter mig aldrig en dams onskan och anhAller endast att er bortovaro mA bll sA kort som mojligt! Vid dessa ord fattade han hennes hand, som hon icke vAgade drags um dan, men som karmbart skalfde 1 hans, tryckte derpA en vordnadsfull kyss, fivarpa han lAngsamt slApte den och drog sig tillbaka. Froken Hilda kande en dodskyla ge pomisa hela sin varelse, men med Atep ptoden af sin kraft vAnde hon sig om i tog nycklarne ur chlffonjAn och rummet med svigtande knAn. Jag tror min sjal, jag gjort en erof-rintankte ldjtnanten for sig sje'lf och riet, fastan jag vill minnas att jag glom-d- e presentera mlg! Jag vlll aldrig vara arlig. om inte hennes hand darrade j min som en fAngad llten fogel, medan Jiennes ogon voro nedslagna och en tydlig forvlrring rojde stg hela hen ues vasen. NA, hon vore ej den enda! Man rAr Inte for att man har en smula patt och utseende. . och om hon beha-ga- r A la bonheur! Att hon sA mig lilla tyckfj forrAder sitt oforstaldt dej pedsAtter henne Inte mlna ogon; det levlsar endast att hon Ar naturllg. . . n Och med stolt '"hag sjonk ned pA en siol framfor bordet, med ryggen vAnrl mot dclrren, hvlss-land- Fdr Guds skull, min nAdlga, Jag BkrAmmer er ju pA ett oforlAtligt sAtt, nen har fans ingen lnne, och kapten Mandelskold Ar mAhAnda Annu e hemma. . . Vid dessa ord dfverforo hans blickar rummet liksom sdkande. Intet tvlfvel mer, tAnkte deh fllckan, han Ar klAdd I unimAste vara en af dem. Gud det form; hlmlen, den som vore ute! Min herre, stammade hon; nl bdr Icke tro att Jag Ar ensam hAr; min far Ar vlsaerllgen Icke hemma, men Jag Antar honom hvar mlnut, och... Alldeles som Jag tAnkte, log den tinge offlceren; jag hade sAledes InNT bdr nemllgen yen tld att fdrlora. veta att. . . Jag forstAr Icke, afbrdt hon honom stammande, hur nl vAgat... hur Jtl kunnat hitta hit. . det Ar. . . Man hittar alltld dlt man gerna vlll, fdrsakrade den unge mannen Utan tvlfvel Ar nl frdken Hilda, och jag lyckdnskar mlg att fA gdra Kom afton, sank dig Med dessa ord nArma-d- e pr bekantskap. du-ger mlg mddans han sig den vackra fllckan, som hvad frdjd du oss An artlgheten tlllat tog nAgra hur du-- ar skijn! Bteg At sidan och fdrpassade sig till ena Jag kan vAl icke tro annat An att fonstret, lnvid hvilket en ddrr vette At bondlurken kommer hit med kappsAc-ken- , fdrmaket. som han lofvat! Ett fortjusande anslgte, tAnkte denna lilla hvlsseletyd, Atfoljd Efter Ar men oforlAtligt bondblyg af reflexloncn, fiirsjonk vAr lhjtnant hon. Min bAsta frdken, bdrjade han, om tankar och tystnad. strAekte makllgt och tlllsldt ogonen, jag pA nAgot sAtt generar, sA bara sAg IfrAn sig henen bllden af den minne sitt framkallande och IfrAn, jag aflAgsnar mlg genast! tAcka uppcnbarelse han nyss sAg . ag kan ju Aterkomma sedan. Han kunde val hafva suttlt sA hogst Men vAr unga frdken vllle fdr lngen en halftlmme. hvarunder skymnlngen Hon lnsAg sin flel hans aflAgsnande. blef allt djupare omkrlng honom, och som hvad och derlgenom psklcklighet foljd af denna och (tunde forloras, och hennes mod vAxte. Kanske han ocksA, den lAnga promonaden, kommit att Jag nodgas be er om ursAkt. min till en smula, dA med ens ett blunda , kerre, fdr mitt btynnerllga uppfdran-delade sig hfver hans ogon hAnder , leen-Jeett hon med par tvunget yttrade men jag ver en af flygelbyggnln-yarn- e och hans hufvud med hAftlghet tryck' och tankte Icke pA att nAgon tes till ett qvlnligt brost. hall A skrek han forst Hvad nu frammande kunde ha kommit under strax efter tillade men Som Jag sagt: min far Ar Icke pelt hApen, ton: Himmel forvAnad halft och hemma, och ehuru Jag kan vAnta ho? nl! vara det kan a hAn-dnom nkr som heist, kan det ocksA Ja sA min sjiil ar det a g. httrdea att han drdjer. Ja, till och med att Ar ban bllr borta Here tlmm&r Annu... Hretas hurtlga stamma, men om n l io-k- lem-had- 1 e 1 . 1 lojt-pante- . t. u re bere-e-de- r. u ldjt-oante- 1 1 1 ! 1 hll-llar- e frAgade ldjtnanten. Du fAr sena strax, om du efterna, fdr hon sprang efter lansman, J'Af lwJ af sciatic reumatism hela vintem mellan (amt ftfven nervbv;i;liet, allt eom en fftljd al Grippe, be reumatinka pl&orna voro Ibland dA pv&ra, att ej kunde v&ndamiK itftdden. Jag kunde icke eufva 'Fvft af T&ra Iflkare behand-lad- e iu'k, och jag tog allu medfl hoiu annonseras tbr n en intet hj&lpte mlg fdrrftn jag tiyllkaakoinnior, tog lr. Miled' Kettjnitlve Nervine. Sex flakor ung hANan. Jug feftrnier mlg Igtttre An jag gjort p& Aiatitl, ja. i Hanning ftr alldeles kurerad. Jig kin med godt e.imvete nftga, att det var Dr, .llien Nervine eom Atergaf mig hftlRan. 16 mlna plftgor voro eom vftret, flck jag nftMtan Imdruig genom ait tag Dr, Mllee1 Aml-PatFills. Jag har rekotmnenderat Dr. Milos Kerne die- till luftuga personer. Fred Myers, Ked-flei- och han bor bara en llten b't harifran. Ni a dumma allihop, utbrast nu lojtnanten forargad, som inte kunna skilja en hederlig karl frAn en tjuf. 94 a Ja, hvad dumheten anhelangar, notfar det Inte myeke att tala om den sortens "schcni som bara sitter fingrarna, som ditt, och anbelan-gand"unjeformen, sA har du stulit den; jag menar du kan hAlla mun. S. D, Jag tick plAgov i hjflrtat saint under venstra Det kor! skrek Greta; kan det va-rekutdian k1i kftndo ;mi eftdan tyngd Ofver brOetet, lAnsman, som redan hunnlt hit? Ja att jag kn.ippaet kunde andae. Jag bade hA stark h j Art k j Hong att hela li&ddeti ekakatiee Jag kAnde vare det hvem som heist, men inte kan :ifeu eu NAdan svagtiet och QmUhet traklen af vl ta emot nAgon, for dA kilar den hAt hjftrtat, Vin doktor liehandhide mig for lefver nd m.igsjukdoiu men jag kunde ej finna Hndrlng fOrrftn en vftu rekoimiiettderade Dr. Miles Heart guldfisken vAg! Cure ami Keetoratn e Nervine. Jag anvftndeb&da Med fart slogs dorren upp, och kap-nen- s delarne eamt ftfven en nek Pills. Jag tror jag ftr fullkomligt kurerad nu. Mrs. J. W kraftiga gestalt stod der iunan-for- , alt Golding. Nohlesvllle, Ind. Alla apotekare sAlja och garantera fOrstu fl&sk&D och hakom honom, darrande och Dr. .Villen Henjedies Sftnd efter frl lMk om ner blek, frdken Hilda. AdreesDr. Miles Medihjftrtsjuktlomar. cal Co , ElkLutrt. Ind. Edra sakramenska' Asnor! ropade kaptenen med torddnsstamma, lagen of ut pA mlnuten, annars skall mitt span-skrdr dansa pA er rygg! Om dot' r min morkret Inte kan skilja pA heder-lig- t folk och skojare, sA mAtte ni, sedan nl fAtt upp ljus, kunna det. Men ''singlamentet" slo in, ursaktade sig Greta med nedstAmd ton; beta Ins a b!A lAng till vAxten IJust hAr sa-d- Ola, 1 1. 1 1 Anti-Pai- a 1 insuttningar. Och blA rygg pi dig, ora du ititd tar repen med dig och drar sA lAngl som vAgen racker! Tusen gAnger min hedersbror, och nrsakta att Jag ej var hemma. som jag sade, men Jag blef uppehAllen pA vagen Med dotter min, den honan, har du redan gjort bekantskap, sAdan den dl varlt. Men hon Angrar sig djupl, som du ser, och nu AterstAr mlg att for henne presenter d g, ldjtnant Einrik v. Meh-ren- , sonen af min gamle vapenkamrat och vAn. Nig och skims, du en milltars harhjertade afkomllng! Och nu fram med vinbuteljrn, som du lar ha utlofvat; det ar Icke fdr tldlgt att dric-kvAlkomstskAlen! Frdken Hilda lat ej ttllfallet att komma ut gA sig ur handerna, och en halftlmme derefter stod pA bordet bAde och alia nodiga lngrediensei1 till en ypperlig toddy, medan en spra-kand- e brasa sprldile kring rummet sitt behagliga sken. Nl tog mi(g sA! los verkligen fdr 1 u-TA- ?i Gofnpiefcial & Savipgs Bapk, 22 & 24 First South E Salt L.ake City. Strut, F. W. ARMSTRONG, BYRON GROO, President. Vice Pres. J. E. CAINE, KasBfir, Bankanvisningar utliirdas till personer i Europa Forenta Staterna. sval som i a en landsvAgsrldjlare, skrattade ldjt-e hanten och klingpule n ed den djupt ) Hilda. Ja, herre GuiVnrikuldade sig den-jfor det forsta hale jag nyss last undei rattelsen om tra fAngar, Rom fdrgAr rymt IfrAn Uarl-stesedan de stulit kladerna frAn da ldjtnanter, de fAtt fdrtroendet att n och fdr det an Ira var det ju morkt rummet... Jag hoppns att nl icke Ar.ofdrsonllg, . . rod-nand- a, 1 1 np;-pass- mi-sta- 1 a, Tapetserning och Malnlng ut fores val och billigt af L. O. Lauvell 00 F. 1st South St. 1 trappa upp. Stort lager af val-ortera- dt fiunes till utvaljniug. ta-pet- er |