OCR Text |
Show Vtah-R- Ur patron 36nS. pong minnen. Ingen skulle ju ana gArdagens atora hftndelse, men ingen fans naturllgtvls, om ej storligen undrade hvad 1 her-ranamn Jag skulle der 1 huset att gSra. Sttta bredvld Emmy flck Jag dock ; men ack huru dum fdrefdll Jag lcke, huru foga hade jag ej att sftga henne, under det lekfulla yttranden, smA artigheter och tlndrande bllckar tillkastades henne frAn alia de andre unge mftnnen vld bordet Ofver de hSJda glasen! Af SIGURD. 3 (Forts. fr. for eg. nr.) Manniskans hjiirta ar ett underligt Dessa utomordentllgt korrekta tolletter mldt ute p& bondlandet. utan tanke pft att skftdas af nagon annan tn far och syskon, detta putsade hem, d dena hvardagsfrukost lika korrekt, pa duktyg lika fralcht som kladnlngar, denna lugna med hvilken jag mottogs utan en skyrnt af den lindriga uppsLftndel-toen ovST--pasts wiknmtt ohjaipngen vftllar eu uuillgare nem; a.llt detta reiade backstugusiuarepoj-ke- n och gjorde honom nervbs, honom, aom Inte visste hvad nerver rar. Va-noch omglfnlng fran harndomen trycka ovllkorligen Bin stampel p4 m&nuiskan; en varelse fostrad och vand p4 detta via alltifran det forsta n till medvetande, blir af pn art, kan aldrig tanka och kanna precis lika med den, hvars b&rndom fhrflutit i traslg, smutsig Bkjorta, i spruokna traakor, med m41tider da n togs med evarta fingrar och fjftl-le- n torkades af d& black lg byx. Och tier Bait Jag cu med afunds-ocupprorg- - och alskogstankar tum-lanom 1 mitt lnre och at af rniiia obetalda konserver 1 tryckt stftm-ninegna, ting. ser-vera- vftn-ligh- m a 1 or vak-nand- et an-na- sil-le- h de g. Men Brambergarna kunde 1 grund och botten konsten att rycka upp folk och fa dem att visa slna biista sldor. VI promenerade tradgarden, vl rodde ut pft Bjon, vl drucko saft pft en lum-mifager holme och flickorna qvittra-d- e omkring mig aom fftglarna 1 lun-de- n efter ett uppfrlskunde vftrrogn. Vld middagen var Jag jublande glad som ett naivt naturbarn. Yl.l middagen dracks portvin. Vld middagen tlttade Jag ut genom veracdans solbeglanata rutor och undrade om det verkligen var samma verld jag s&g nu, som den Jag brukade blicka ut pft frftn kontors-fonstr1 g, et har hemm.i Btan. eftermlddnen foritattes samma 1 Pft frilutisiif. Xn torsvann en, in en annan af flickorna for att styra och stalla 1 huset, men alltid fans der dock minst ett morkt, bedftrande hufvud, ett par avarta, strftlande ogon att hllcka In utl, fast jag med moda kunde reda upp om det var Annas, Emmys eller Julies. Bondpojken inom mig blef alldeles tokig och b&ngstyrig, herufad som ban var af skona ogon, af sommarqvallens ljufhet, af landtluften, af aftonsolens skimmer pft dodlugn ajfi ch af ett par smft gias portvin! Jag flck gora det yttersta vdld p& mig ffir att inte aid a klackarna 1 marken och skrlka: TJo! Och den himmelske fadern alle-n- a ml veta huru det gick till, men nog foil Jag senare pd qvdllen 1 pd en Bramberg och kysste en gulhvit kind och ett par tunna, riida, varma lappar, som rusade varre &n bA-sjbluft och portvin. Gubben var det inte, men var det Anna, Emmy eller Julie? Jag var ju tokig af karlek till dem alia tre. Det var Emmy. Foljande morgon kom farhror Bram-her- g upp pd mitt rum klockan dtta, tog en stol, satte Big uara invld Bingen, talade och sade: God morgon, min gosse! Du Ar rapp i vauuuiugarna du! Hvem situlle kunnat tro udgot tftdant! Min egen Emmy. Jag iskftmde aom en bund och hade Inte den svagaste anlng om hvad Eom vore lampllgt att sftga tl.l en karleka-fu- ll fader 1 en sAn der situation. Jag reste mig 1 bftdden, forsokte en slttan-d- e bugning och borjade: Ack, farbior fAr vara si god och b&-d- 111-- la ursakta. . . Gud valslgna er! sa ban helt medgbrligt, ooli si talte han om att de tdnkte se nigra grannar till mid-daSe bA, UBESPOX I) EXIT'S, Fredagen den 3 Juni W04. O fostran vara aflt tor olika for att nAgon fullstAndlg harmonl oss emellan exulle kunna vlnnas. Ja, Gvid vet allt hvad jag sade. Bland annat sade jag naturligtvis att jag sjelf burit mig At eom en drummel, och Bramberg, som gick bredvld med hufvud, var nog vAnllg att Into inotsSga mig. Till slst lyfte ban upp hufvudet, tittade pA mig litet frAn n och muinlade: Tror du inte att jag sagt mig allt det der sjelf? MeD mitt hopp var att det inte skulle stA sA klart (Or er unga. Nu har jag emellertld fAtt rent besked g af dig och. .. .stall jag vara f allt d sA sA. . . .Inte bllr det nAgot som elites hos Emma heller, om gat hAr....om det har skulle kommaaf i!g vid IngAngen. Men du fAr lot tAnka ilia om mig heller! Jag Ar gam-moch orolig for hvad det skall bli af Bickorna en gAng dA jag Ar borta, och jag hoppades att allt skulle bli vAl. Vi hade nu kommit tillbaka till gAr-deDer var aUt lugnt och stilla utom 1 al liten blA tingest framfor "ss llte hvar, tog jag, som just u.uilg varit vldare e svftr pA rusdrycker, mla kopp till slsta droppen, hvarpi jag vftn-d- e mig till min Emmy med ett kArleka-ful- lt leende ocb bmt hvlsk Min ftlskade vardt likblek om kind ecn bet Big hfirdt i lappen utar att svara, men s; mycket muntrare blefvo de unga herrarna mldt emot. Efter kaffet sprungo vi enkleken i tradgArden. Sedan jag stSllt det saatt jag f&tt Emmy till maka, vardetnatur-ligtvl- s alldeles omOjligt for nagon af de andra herrarna att skilja ossat;der-til- l hade jag sprungit fbr mycket med tjur-Oll- e och Oppnat fbr manga medan Ialle grlndar at handlare-Lar- s sprang i oforkortad, straekande traf. Men jag tror nog att jag sprang mera snabbt och AndamAlsenligt an precis graciOst, for jag sag hur aflsigtens a akeno upp pA litet hvar utoin pa da mina jag gjorde Bramberg prof. Jv'Ar skymningen fbll pa, skulle viha en dans i salen. Taktfast Ar jag, det vet jag, och en kraftigare arm an jag hade dA, har sallan lagts om en fllekas lif. Men det matte inte varit riktigt i alia fall, for nar vi dansat tva hvarf, sag Emmy upp med en fuktig glans i blloken och hviskade: Kanske gd vi hellre ut I trAdgar-deett blag? Men alia andra sAgo sArdeles nOjda och glad a ut. Huru olika var ej Emmy dA hon talade med de flfriga unga herrarne An 1 sflllskap med mig! Den lugna, halft beskyddande vAnligheten var borta, r stego och sjflnko pA kinden.de Bvar-t- a ogonen blixtrade och skrattet hade en klang af hemligt fOrstAndl Den natten Bof jag inte mycket, men den natten sAg jag dock saker och ting klarare An pa den klaraste dag. Jag sAg en stackars fin och n ro-so- it Big ut hvilket var ringa for ouui oil j.or ett henne, men I prib, lAng-de- n dock kunde bll for dyrt fOr mig. Alskade jag henne verkligen? Nej, jag var rusig af BkOna Ogon och svarta flator, men egentligen var det en ren hAndelse att det blef Emmy; det kunde lika gerna blifvit Anna eller Julie. Huru skulle vAl ett samlif mellan oss gestalta slg? Nej, nej, det var, som handlare-Lar- a brukade sflga, en skral kommers; jag maste ha fatt 1 och tala ett allvarsord med gubben Bramberg. Klockan Atta klAdde jag mig och gick ut. Rullgardinerna gubbens rum at gardsidaD voro uppdragna. Han var sAledes redan uppe, fast vl sent gAtt till hvila pA qvAllen. Jag gick fram till det oppna fOnBtret fOr att belsagod morgon. Rummet var tomt. PlanlOst dref jag utAt vftgen i den vackra och plOtsligt dok Brambergs ljuea sommarkavaj upp I en kroknlng af vfl gen. Morjens, min gosBel 1 nej-de- n "O. huru tkCut det Ar Httr reDB Bk(W)teI 1 na-t- gnolade den gode patronen. o Jo men jag skulle gems tala med farbror. . . . vilja Du och Emmy hade nog heist ve-lPrata pA du, min son. vara for er ijelfve. men det kan Jag vet knappast hur jag skal) Inte hjalpas, fdr det der var ordnadt . . . b6rja. forut. JasA, pA det viset. FOr slika fall Jag har Gudskelof aldrig varlt i krlg, skall jag ge dig ett godt recept, min men nog tror Jag att jag vet tlndA huru kilre Nils: borja der du tAnkt sluta, eldet ungefar kftndes gamla dar att gd ler med andra ord: till saken, min gosmot ett batterl kanoner med brlnnande se! Det sparar tid och munlader och luntor. Jag kan tanka mig att det var fOrlAgenhet. ndgot sama stil, scm det jag kande, Na bA I Guds namn dal Jag tror nar jag den der morgonen skulle gl Inte att Emmy och jag passa fOr ner och ita frukoat 1 salen pA BJorka. Himmelske fader! Genom hppna dor-re- n Ho hoi JasA, Ar det der skon At ftirstugan sag" Jag flickorna alia Redan fOrsta tvisten, hvasaf klammer! tre. Jag stannade strax vld kakelug-ne- n kanske? Men det 6kall Litet svartsjuk och bugade mig, f'dmjukt och Inte bry dig om, Nils; Emmy kAnner DA svafvade Emmy frnm, hdj-d- e du de der unge miinnen sedan fiera Ar, och sltt vackra anslgte emot mig och a for resten (bAr stannade han. lade hviskade: pA mina axlar och BAg mig in ) Pappa har Ju talat med dig och ' Ogonen) hilr kan vura mAngt och myo-ke- t flickorna veta det redan. . . 1 mitt bus, som Ar som det inte bor Och sA kommo de fram och togo mig men vid gubben Brambergs de vara, 1 famn, och sA kysste jag dem alia tre. flickor lAter intet Bvek; drras uppfostran Jag, Josse 1 Hageng pojk, kytste alia ar kanske det enda af gagn jag gjort tre dessa vackra och flna mamaeller; 1 men den Ar ock 6Adan, har verlden, d& b&da andra pt Emmy pA munnen, att nAr en af dem gett sltt ord, sA Ar kinderna, 1 Orontrakten och huru det det ordet nog fOr den som fatt det. FOr-Btfoil slg. Mitt bondblod sj6d och mina du? pulsar fldgo och jag kl.lmde med kraft Don gamle vlgilatOren och afslgkom-n- e de unga, slanka, smftrta mldjor affarsmannen, fbrun-derllvinglaren, som ekrc-Fbrmlddagen glck, men var, som var och bortblAst, och jag ljOg, sA nftr ange-nanog, ej p& lAngt kArleks-ful- l som fdregAendc dag. Och a& kom hade framfOr mig en stolt och nol en ulltsa och klar der fanns far; middagen och med den hrukBpatron 1 n Men med han3 karaktar. sida son och med och sin dOttrar fru Tolling ocksA min h&rom var baradshbfdingen och eln son medicine slut; jag talade Oppet och fritt och kandldaten, ooh prosten Luadln med a ade honom att jag aldrig skulle fru och fllcVa och sin son lbjtnanten, med och hans mlsstankar dotter och doiuhafvanden, assessor Karrell fOrebraelser, men odksA att jag befa-vad- e med fru och dbttrar och en vice det vir fOi tld. vira vanor och vAr och tv&.notarler. g. at 1 1 hvar-annoch..- .. han-dern- gt m visa-hete- fdro-lamp- I kOksdcpn-rtemetnet- . Rullgardinerna som en till Grl-ptjuf utan att taga farvA fran fAstmo, svAgerska flykten 1 et ocb frukost! Meu det kan inte hjAlpas AndAatt jag kAnde tuig sAsom en den der lyckllgen undsluppit en stor fara. Emmy har jag sedan Atersett blott en enda gAng, mina A motbok stAende, ostridiga kronor 1,278.96 deremotal-Jrig- . drinkare kurerasProfMkhemligt. sfindM fritt. dot-tern- s Hvm je cviDUA kan txj- -t Bln man, eller DrKlr fidn del I ImiiB dryckeo-ekR- p ett delta fhe kiitfr, ler ffLia utan bane Lt:t har hvar-ke- n tenakap. a mail eller lukt. Ochtrfaat Hvarjvud kvii.na kan bortjaa derma furtiirlla last o h fttr alltid Btauiia spirit uwa. im-bia- R4 Kj'Tde Mis. it. L. Tiiwtiscnd l Una, La. had 1 fyra &r slu titan att slut&diyckea-bkape- n men erfor att han ej kunde K)ra dfC f ri vlijaooh d4 af om ovauiteia kur Uenidt hon all det. Mrs. Town, end either att Innan frif it ln man en half af MiloTahletn fBrevann ailt tejffir idr whiskey ellv r tiicr Nur hnn kiinuer lukien deraf Uer blott ser hhr han den dOiiht sjuk. Mrs. Townsends ord af I detta korupanitf iir eiitiasicttaf de Hvem som -- niMer silt namn orh adress jetute Mtl f..r port, till Milo Hnitf 8t. LuulsMo. eihA-Uefdreeitlad I 'plain wrap fritt pr po- -t , u at detta undertiara jemte hniksanvisnirnf per,kurerandot for di af jbkeUskap. List kostar ItietehUUK i hn ak ait forsoka. 'g rckimiiuci ilcrur sig for utlbrande at Alla slags MEKANISKA ARBETEN, sAsnin rcpuicring at' niaskiuer, tillrerk-mat m.'iskiiulclar ocb modeller m. ra. Verkstad 659 State Str. Talsfou 1706-- n Oscar Larsons Platslageri rckonitncndcras tor till verknitig af och allt byggnadsoniameiit liv.-ntil! vrket liiirer 836 S. 8th East St. Telefon II32-SALT LAKE CITY r, ! K - visso ledig". DerfOr sjtrang jag bara fram, lade armen om hennes lif och bvibkade: Gustaf Johnsons & Sieck- - ocli ' Jag kAnde till hvarje stuga, hvarja Hut- hade jag,Omklig, krOlt pA vftgen. liten oeh blafrusen, krupit ihop pa knallarelasset, svejit in mig i IAlles tacke och stikt betftekning mot den snfistormen bakom Lars hand-lare- s rygg. Hftr hade jag, sotn herre pa egen jiaekvagn. tronat hOgt uppe A ftrfd vurgskinnspels, pressenningen och hftr akte jag nu i var lilla nyrnala-d- e trilla efter egna bruntar med min Hanna vid sidan och sag in i hennes biAa Ogon tills jag hOll pa att glOmtna bade tbmmar och vftg, oeh pekade med pisken till hOger och venstcr ooh pra-tad- e och besk ef. Vi bade gifvit oss af frAn Bolsakra strax efter frukosten tredjo dueen efter brOllopet. Vftdret var gudomllgt vao-keoch de gulnade bjOrklOfven elfln-st- e Sentombersnlen. Ptro! som gold nar var urn gamla raststftlle. Skyn-d- a dig, Lars Fetter, och knapp upp fotsaeken At frun! Hvar gang jag safrun, rodnade Hanna om det nu var fOr detovana i att vara gift eller for det hon var bondtOs och fann det alltfOr fOr fint, har jag aldrig frAgat henne. SA gingo vl ned till kanten af en in-jto;o vagnsdynan till bord och vagnslAdan till buffet och Intogo vAr fOrsta maltid pA tu man hand. Solen sken och faglarne sjbngo. Vattnet var klart och fienomskinligt och hade detta lfttta, oroliga utseende, tom det fAr pA n hOsten nftr natterna bll kalla och hArd emellanAt- - Vfig pa vAg hop-pa- d e forbl vAra fOtter, sklmrande stupande solstrAlar. Jag kan aldrig tro att det iir mycket vaekrare vid OpEGOfJ sKopf LfpE 1 Fur jag, Hanna? Hon ryckte till och blef blossande Men jag anser det vara godt pris rOd, men kande igen mig gjorde hon or tva mnAniskors tycka. genast; och sa dansade vi ut. Afven blifvit Ja, frd, ty Emmy har Der voro bade studenter och inspek lycklig. Fern Ar senare sAg jag henne och en lAnsmansskrifvare forut, torer I Katrineholm pa en jarnvAgsresa vid 1 kaffebordet I matsalen med en Uten sa att stadsherrens deltagande nojvAckte et annan uppmArksamliet ingen fOrtjusaDde tvaArspilt i knAet. Sjelf An derfOr att han var framling, heist var hon vacker som aldrig fOrr och min danskonst har var fullkomligt pa lefnads-mod- . strAlade af och glAdje Ogonen En smArt, mbrk och stAtligman sin plats. Vi dansade mAnga danser ttllsam-mang- , stod och sbkte ut kakor ur korgen Atde och ju skummare sommarqvAllen tvA och sAg pa dem med bllckar, som desto klarare blef det mig, hvil-ken- s blef, inte medgafvo nAgot tvifvel om att d blonua det buivuuet var. -- om msrt ju lcke voro bans valfangna egendom. starka makt trangt ungdorrsminnets Jag skamdes som en stOrre, nyligen undan de blixtrande Ogon och de morutkord hund. men kunde flnda iuie ior ka fl&tor. Hvad hot, kom ihAg migvAl, held mit lif lata bli att gA fram och och hvart ord vi talat under mitt bebOk --i ii uli presenterad. Och sApaa- fOr sex ar sedan! Hos henna vid p:l8ken den da sade jag pa vuoare, smarte gma 1 derute lugnet och stillheten. med de efter plaiden, och hviskade ett barns-lig- t, fA hade ungdumsvAnnens nya intrycken dumt och otympligt: sa mycket bild tydllgen ej fatt FOrlAtl som hos mig. HvarpA Emmy A den vackre, svarte NAmndemannen trOttnade nu att stA kastade en blick full af sol och lycka sAleoch kArlek, tryckte min hand varmt och se pa och gick hem. Vi voro Ofver Asen. ensamma des hemvigen pa och innerllgt och sade: Sommamatten var blid med klar him-me- l, Tack! lAngt borta brusade an fOrbi fallet Hon kunde med skBl tycka att jag en vld qvarn, och doften af vissnande var dum, och jag kunde ju misstilnkt Vi frAn fiilten. &tt hon vllle vara hAnfull, men det foil gras trangde fram hvarann. intill tAtt ingen af oss in, och ha vl nAgonstn hAl-i- it gingo tAtt, Mins du, hur du alltid torkade af hvarandra 1 lif vet, sA var det just min troja och varmdc injiilk at mig pa da. vinterqvAllarna, da vi kommo hem till Men jag Bpringer ju hAndelserna handlare-Lar- s och jug? er, forvAg. Det gick fiera dar efter det Nils. Ja, fran under hemkommit jag BjOrka, Kommer du ihag nar du var liten, hvilka jag gick omkring i boden och och jag satt upp dig pa Ialle och liten var hvimmelkantig och konstlg. Och ledde honom Anda till qvarnen? det var tysta, ensamma nutter dA det kom ihag alltbammans. Hon svarta, vackra hufvudet tittade pa mig du nAr vi gingo hAr pa Mins genom mOrkret och fdrvirrade uiig. den pasken jag var har? Men jag begrlper An i dag inte hur det Ja, Nils, men. ...det Sr sa rysligt var eller hur det gick till; det svarta sen lAnge morka hufvudet ljusnade, de tjocka, Rosten f'arrade som af en under-trycflAtorna blefvo blonda, och de flamman-de- , och nAr jag sag ujip snyftning, blixtrande Ogonen tittade mot mig pA henne voro hennes kinder hviia blA. och Minnen doko milda och upp under hennes 1111s som halslinningen sjOnko undan, och fast jag pA fem veo-khaka. klufna inte gick bort i en enda familj, har Der klang ett jutiel genom mitt unjag knappast i all min lifstid umgAtts varma brOst! I sex lAnga ar hade ga, sA mycket med fruntlmmer som da i jag egt den dyrbarabte skatt utan att min ensliga sofkammare, der ingen fOrstand att Oppna laset, bakom ha varelse fans mer An flugorna och hvilken den v-- bk-kn- 1 gOmdes! 3ag- - di n -- llic-ka- n ne .falda och orOrllga 1 de fyra fbnstren til fllckornas rum. Jagtittaae uppAt fOnstren, jag tlttade pit vagen At sU'n och till slst tittade Jag pa Gubben Bramberg. Och en bra Blht figur matte jag for visso ha gjort, ty han flck genast sltt vanliga skalkak. liga uttryck i ogonvrAn och sade, precis som om han svarat pA en frAga: Ja, det gar an, om du sa villi Jag Bkall framfora din helsnlng och reda ut saken det basta jag fdrmAr. Om en tlmme kom jag inAkande i stan frAn norra vAgen. Aldrig har jag. med respekt till sAgandes, kAnt mig sA stubbsvansad i hela mitt lif. Ryrod hA:ij(de eke pa i. i a n. Nfir nu plgan kom och satte en dyllk st tiedje (irunnlat och tin het och hoi and- - och lukan. som en kau Ira genom eu lingerring, fan i sjelfve kalT i er, om ui v 11 lia. lliir A det uni ja et halier, for ja har s elf spu ui bon m-- ler..ttigad jit det slolthet, da hon visadu oss allt hv. ho i d rap it il.oo till sin Hanna. Ttriilloppet stod pA hosten i Septem-Ih- t lit t niinne, utom ocb iir i alio ett det att bror Johannes, som tillsammans med mina liAda andra svskon var mill pA det. A ofta helsade pA vid det stora siaglHudet der vatvarorna stodo, atl ban rutbte ga till bii- gs nagra timmar ti igare an vi and a. Men Annu djujmre tin den vackra, i det ttlcka lamltliga hndlop-feste- n Bolsakra h n- - hemfiirden, brO'lop retail, piAglat slg in i mitt minno. .Vu ska folk gOra brollop-reso- r till utlamlet, pa Klien, pA Mcdelhaf vet och till Rivierao; och hotellern i gOiuma och jarnvngswiiggoiiern t fara laudet rundt med heliga, ljufva minnen. PA den tulen nOjdt-sifolk, soin bade had och voro mycket mer an Iluuna och jag, med att resa dirt'kt till det nya hoet fran brutieus fbrahlrahem. Fyra-uisckronor bar jag redan lagt af till min Alberts brollopsfard med sin bjii men ag ar inte saker jia att de f i sa roligt som mamma och jag', dA vl fore direkt fran Bolsakra hem till stan efter vara egna bruntar oeh hade egen matsaek, som mor lagat till, ooh Inte gafvo ut mer an 117 Ore till t'e half-vo- r i skickade Lars Fetter 01, som efier In pA Ljungsakra gastgifvare-gard- . e hjSr-teoan- siad var, som jag redan namt, enkel och allvarlig, och nAgot sftdant som skoljkoppar vid en vlnmiddag hade hittillu Inte fdrekommlt der, 1 alia fall Inte der jag varit med. Jo, stora vld gAende hord att skdlja glasen 1, men Inte smA for hvar person med 1, ni vet. ett godt liune-kai- fto-li- n upp-rlktl- VS- - men s ned-bOj- dt Vld slutet af middagen hfinde der en olyckshandelse. Inte att nigon svlm-mad- e eller satte halsen, men det var nftstan vftrre an sA. Nej, dot vore cynd utt stOra non-nenoje. Kunde inte ri i stallst gA dit och se pA dansen? tu kte jag. Jo, det mOtte Inga iiiuder. Vl gingo genom akergardot Ofver Asen 1 oxhagen och sa tingo vi hiira 1 Adalen nere vid Sodregard. Det var en statlig ochrik-tidausbana af briider, och polket-Ian- , hvilken just da letat gig ned frin salongerna till bondehem och pAgiek me! full fart. I.finge behofde jag inte biika bland ds bvirf-landparen, innan jag upptackte Hanna. II bg och blond, smart men kraftig, svafvade hon fram mud osokt nsturllgt b- hag ooh bar kiickt sltt vackra hufvud med det ljusa, glansando hAret. Hon var varm och rod, men de stora, bias Agonen voro lugna och bonnes dans tar, trots de tjugotvA Aren, annu tvdligen barnets, som dansar bara frtr Hansens egen skull. NAr polkettan" var slut, vllle fadren ropa henne. men jag l.oll honom tlllla-koch drop honom med mig biittre bakorn trAden, der vi fattat posto. Jaj ville se huru den vackra, stAtliga skickade sig bland den (ifriga ung domen, utan att veta om var nArvaro. Hvarfdr blef jap sa glad d;i hon efter dansens slut alltid gick bort till do qvinnorua, som Hskadade ndlet. eller ucksa Log eu annan ung llicaa om lif vet och gick fram ocb liter utmed AbrAdden? HvarfOr loj ; jag da fadern beklagande hviskade: Ungdomen tOcker att Hanna A sa iturskcr A veil va for mocke fOr sej sjelfver! SA gneds flolen ater till en va'.s, som jag kande vAl till, en af de der gamll med riktig knyck" uti. LTpi)bjudningar i fOrvAg voro Annu dA och langt senare en okAnd sak i bondehem och pa lekstupan. Den fllcka, som ej fOr dgonblicket hade en gossea arm om sin midja, hon var ocksA fOr nu Ar jag hArl Xu Ar jag Jag fann till sist att jag maste hitta bAr, min egen alskade, lilla kAra flickal pA nAgot att forstro mig med. Kesa hviskade jag i hennes Ora, och efter-sotill en badort skulle jag nog haft rad jag and; var i detrakterna tryckte till, men ej till den skuda tnln frAnvaro den fOrst i kyssen pA hennes lilla skulle vAlat afTaren. Och bA, utau att jag mun och slot henne i mina darrande jag riktigt hade klart for mig hvarfOr armar. och huru, sprAngde mina bruntar en SA sutto vi lAnge tysta pa en sten vld lOrdagsqvAll i hOgsommaren In genom tAtt tryekta intill hvarandra. vagen, den hvita, granna portau till Bolsakra Tror du det skulle vara mycket gArd. att rAtt snart lemna far oeu mor Det var sex Ar sedan Jag slst sAg de svirt kAra barndomsbcni? och ditt voro gamla vAnnerna, men handslagen Det vet jag inte. ilka varma och blickarna tindrade lika Skulle du kunna tycka om det Inne vftnllga, fast dor kommit snO 1 barct pa 1 tnden och de mAnga nya fOrhallan-den- , namdemannen och mor Lena. mOta dig der? som Det var rart och kArt frAmmando! Det vet jag inte, Nils. Stlg in. . .patron! Men min egen lilla hustru v ill du FAr jag Into heta Nils som forr! bll och fOlja mig ch alska mig? Jo det flck jag och ett famntag af mor Gul vAlsigno dig, Nils, det vid Ja, Lena pA kOpet. jag. Der tittade nyfikna Ogon ock stuck? Och pA det viset kom det sig, att jag, i in etOrre och mindre hufvuden som varit sa glad och Btolt Ofver at fOr att skAda den lAugvaga min egen, vara bara forblefdeti Alla voro do blonda och ett af nagra hastlgt fly nde Ar, fOr att sedan dem kom mig att hasligt spritta upp. blifva hennes, helt och hallot hen es, Det Ar Elln. Hon Ar sjutton nu. som spridt sin karleks solsken Ofver Kom In och helsa, Elin, sa namdemanhela mitt lif, och bibringat mig den nen. att om det Ofvertvgel-en- , JasA, det var lilla syster, som var sA rak. som talar sant. sA ua. uppvuxen nu. Och sA satte jag mig iir det just dot, sum sayn ned att vAnta igeu utan r.tt veta Imid leka bABt. jag vAntade pA. Till sist jag; Och Hanna, hvar Ar bon? VI. Kors, ja det var sant, mor! Hon Frnmftt och uppftt. fAr lof komma hem, Hon Ar pa hbsta-pill- e 1 Vl nado ingenting att viinta pa. Mor SoprepArd, der di dansa kring hado hdrjat mod Lena som di satt utstyrse'n" nytt muluomiiiarslangen, lof och nya blommer pA. Lina far samtidigt med det Hanna bbrjado lara kiinna bokstafverna och var nu korn- ipringa efter henno. Men m dor-rar- na rt blA-ste- 1 Det var en herrlig bankett, och huru girigt foljde jag ieko sen, der jag lag Tidtabell frin och med 22 Nov. 1903.) frAn, och ankomma 'lflgafgd Salt Lake City sAsom foljer: till, AFGA Till Ogden Mh 6 00 Till OgiQ, Dattw, Portland, Man Francisco o mHllauliKgande statiouerlO Till 0?dftn alia Outra pnnkter och Man Fram'iwHi Till OtfdHD, Cache Valley och 1 10 alia 0t- - ra pQiikter ....5 Till Ogden, ('ache Valley, Bntte, Portland, Man FraDcieco och melianiig-gand- e FrAn stationer ANKOMMA: Ogden. Ban Francieoo.Portland; Mpokane (rch Bntte Ogden och mellanliggande sta- f.m. f.m 20 e.m 45 e.m. 11 45 e.m. 8 80 f.m. Fr&n 9 10 f.m. tioner FrAu Cache Valley, Ogden och Ostem 11 H.f.m FrAn alia Ostra pankter, Man Francisco och Ogden FrAn Ogdeu, ('ache Valley, Portland, Hntte och Man Francisoo 4 06 6 55 e.m. em. llUjettkontar: 201 Main Street. Telefon nr 250. I)en enda bans, aom i forening med Union raoific-jernvllifebar geuonigA.nde Pnllmana palalasofvmtuar. Mjaita fOrlAttrade luriiilTHf-nar- . Iria hvilBtuUvaxnar. Elegants darrasnar. T. M. SCHUMACHER, verkst. trafikehef. I). E. BURLEY, Generalageot for passa-gerar- och SFENCER, verkst. generalagent. Y. II. BANCROFT, Vice president och allman forestAndare . D. S. mRANDtwBHP utstrftekt pa rygg lingonrlset, iflan-na- s mjuka, omedvetet behagrllga rOrel-seda hon plockade ned alltsninmans i vagnslAdan igen! SA skulle jag hjftlpa for Salt Lake City. henne, 6a snuddade vara fiDgrar vid TAG AEG A: r hvarann, sa fldgo der elektriska Till Binh.-im-, 1rovo, Helter, fran hand till hand och sA kyssles Mauti, Salina, Richfield, vi. o. mellaul. stationer 8.00 f m Till Fark City 8:15 fsn TvA ganger mAste Lars Fetter Junction, Denver att hSsta sleckat i sej de slste Til!och Grand ostern 8:20 im hafrakorneu lunge sen, innan vi brolo Till Ogden oeh vestern 10:50 f m Till Ogden och vestern upp. 1:45 em Men nftr vl sA komino ut pA sliitteq Till Fro vo, Grand Junction och ostern 3:15 em e sfltler om denna lilla stud, som dA Till Eureka. Provo, Pa yson och hatusen invanare, ungefar fyra 5:00 em mellanliggande stationer de oljelyktor den ena sidan gatan och Till Ogden och mellanliggande n saknade trottoarer, blef Hanna sA stationer 6:05 em Till Irovo, Grand Junction och af dess storhet och jirakt och 8:05 em att hon krbp tiitt intill mig och Tillostern och vestern 12:10 f m Ogden sa: TAG ANKOMMA: Det var fOrskrlickligt, Nils, hvad och vestern FrAn 8.20 f m hftr ftr stort och fint och fOrnilmt! Jag Erftu Ogden och Ogden mellanligganftr sA riidd, Nils. Ilftr far du aldrig, alde stationer 9.05 fin Fr&n Eureka, Irovo, Payson drig gA ifran mig! och alia mellanl. stationer... 10:00 f m StAtoligt skrumlade vi in bfver stora Frftn Provo, Grand unction torget, vooko af nciliit Strandgatan och och ostern 10:40 f in in pA gArden, der jug hade min butik. Provo, Grand junction VAr lilla trerumsliigenhet och ostern andra l:45em 3:65 e m blef ej ledig fOrran den 1 Okto-be- ErAn Ogden och vestern 5:15 e m till Frftn Park City tillsvidaro voro vi hiinvi-ad- e Frftn Bingham, Provo, Heber kontoret innanfiir lioden och mitt lilla Mt.nti, Marysvale och sofrum innanfbr kontoret. SofTan kunalia mellanliggaude stationer 6:00 e n. 7.55 e m de dragas ut for tva och jag hade kbpt Frftn Ogden och vestern Frftn Provo, Grand Junction en ny spegel fbr hela 15 riksdaler och ostcr 11:59 e m fiet var allt. Den enda bana, pft hvilken finnes Pullmans palatssofvagnar Jag lAsto farstudorren val, affftrdada min gamla stiiderska, som tagit emot genotn Salt LakeCitv till San Francisco, Salt Lake Citv till Denver och till KanOsB, tiinde lampan Ofver pulpeten och sas City och Chicago via Colorado. 1 boden mina och ut efter gick portvin Genomgftciule transit- - och bAta smyrnafikon, och sotn jag into dA till Kansas City, Chicago och Annu var den talare jag sedan blifvit, Bostoii utan ombvte. sA sade Gud valsigue dig, jag blott: liiljettkontor: klra, ftlskade lilla hustrul 103 U 2nd South Str. 1 r, Tidtabell gni-sto- Ma-rvsva- a riik-nad- sla-ge- 1 r; familje-sof-vagn- CForts. gft-te- nolttor Telefon 205 I. A. BENTON, Allman Passauerare Agent: Doolv Block. ug.Lupdberg Tandlakare fin-ne- s Syensk lrau Edra gatnla Symasklner och VSgtiir. Alla slags dylika repara tioner af J. Holmstrom, g5ras 124 E. 8th South. MURRAY, - - i- - Utah. erfarenhet yrket. Underriittelse A ett postkort Allt arbete garanteras. briugar honom till edert hem. 25-Ari- |