| OCR Text |
Show Vtah-K- TWESPOyDEXTEy, O FreHoym den 2 tr, Tan. j ui4. 3 ggjj'.kLawwa HiMbUPi mera ratt an de ha varit tvung-n- a AUtjemt af rosig morgonglans; till och knappast sA mycket. Att vilda vAgor ofverskolja Din julle ut pA tidens haf, R. A. Anderson. Korrespondens. Etl utbrott af klinmodighst. den Murray 24Jan. 1904. Herr redaktor Rydman! Yar sft god och gif dessa rader en Radins icke! Otto Rydman, kare broder! Det ser besynnerligt ut har i Zion. Svenskarne miste nu i allmanhet vara doda, eller ocksA ha val de ocksA borjat med den ula synden att satnmansvarja sig, fast det ej gAr ut pA den skandina viska metoden, utan pA att tiga Kanhanda svenskarne rafva blifvit radda, eftersom det i eder plats tidning. Kara svenska trossyskon som lasa Jag har en lAng tid Tarit mer oeh n. mindre otillfredsstalld. Orsaken dertill har varit det forhftllande, som egt rutntnellan oss svenskar och dc s. k. skandinater. Jag har lidit deraf mer och mindre, och den strid som varit har gjort mig bitter och hfird i mina som tnfthanda ha varit orsak till anstot. Jag ar mycket ledsen derofver och oaskar taga tillbaka de hArda domar och an stotliga ord jag uttalat, och ar om-dom- predikas mycket om, att om vi icke sanktionera och gilla och aro nbjda med allting som det sA en, ar, tak samma om det ar till vArt ve eller Yal, sA aro vi icke af Gud utan af djefvulen. Jaghartankt ganska mycket pA den for ett Ar sedan framtra-dand- e Benjaminsprofeten, hvad han sade- Jag vet ju icke om jag talar huf'vudet af mig; kanhanda Benjaminsprofeten ocksA ar slags president, och dA gAr det val samma gata for mig, som det gjorde (or Rydman, om hvil-kehan sade rAdgifvare, pre ident eller profet eller hvad i all veilden han an mA vara att broder Rydmans vanner skulle alia drypa af; men han tycktes on-sk- Guds och mina syskons derfdr. Kristus sager: Domen leke sA varden I icke d5mde. DA jag skrifvit om as for-lAtel- an-dr- n&-g- hardomtdem. Det onda, som ot n pro-feti- a jg va a a ratt-visa- ar er skan-dinavisk- Karr-kuli- n:r n 72. At R. Clyde Ford. Yihen vid Kolam Ayer glanste som aftonsolen. En bris krusade dess yta; men brisen var liitt och kom Stotvis som en sofvandes andetag. PS andra sidan af viken hojde sig den mdrka skogen, fr5n hvars djup hordes aporras och naUfSglarnas galla skrlk. Allt sedan solen gStt ned, hade en man setat pS stenkajen och trummat mod hiilarna mot densamma och sakta mumlat for sig sjelf: I nksta vecka Sr det fem Sr sedan du kom hit. Du Sr ett fS, Dan Smith. Han talade for sig sjelf 1 ensamhe-ten- ; men bar fick han Intet svar. En groda qvakte narheten, och markat-torn- a fdrde oljud. Hvar aro de 200 pund, som du hade med dig hit, Dan Smith? Denna gSng besvarade han sjelf spSrsmSlct: Nedlagda 1 aktler 1 slitver 1 1 Jelelu-gTuf-va- Och hvad gor du med din Ion? Svaret kom raskt: han han, bort. Du llknar Krushdoo Rhovsal, nlr krafvar ut sina rantor, mumlade hvarpS markattan strax Hade e r. a. han-den- speku-latlone- a 1 petitioner; men bora aldrig inbilia oss att fA nA- gon ratt der ingen rattvisa SA lAngt historien vi fins. riicker, har ingen kyrkas presterskap gjort dok-torn- sig makten bAde i himmclen och pA Detta var en del af det brf. som hade makt de mes hade ingen bragt Dan Smith till fortviflan. jorden; bekymrade honom och om den icke vore dem gifven. fOr sig Icke, men att fS ISna nSgra Derfore, broder Rydman, pengar var alldeles omdjligt. Det var Det kan val oftasvArtdig tyckas ierfOr, som han satt vid viken vid KoAtt ej seglatsen som en dans lam Ayer och grubbltuie. Fratnsviifvar, att ej hafvet Jag fSr tngen ro, forrSn jag har - CL . L. ITl O C to.Jtl .. (4v Vain; jArufftn Frio Silvar Pity, Main moth, Murk. Stockton, 'looal ooh C.OC U.OUC.m . (larfieid brach TAG GA Dirrkt ALLA DAGAR. ad alia 11 I graf-diMn- sftdra Utan ooh Navada Hiljettkontor: 201 Main Street. Telefua 250 a Fftr Lkraiara nndtrr4tfl)r baka allnr Itoi. V" uian aTAtiouaacauWr 4 "dail eiir J L M ooia, ( o utermal Agent. E W OILLIkTT AllmAn PaMagerara-Atent- . OPEGOfl spop-- T MPE IRAllroadL. (Tidtaliell frAnoch med 22 Nov. 1903.) '13gafa5 frAn, och ankomma till, Salt Lake Citysisotn foljer: AFGA g Till Ogdan och Till gfiQ, Portland, Kan o Francie'o mcllanligffHndo statiouerlO Till Ogden alia Astra pnnktr oh Francisco ... Kan 00 f.ra. 20 f m liOe.m Till Ogden, Cache ValJaj och alia Oat- ra puuktr ....5 45 a, db. Fill Ogden, ( ache Valley, Bnttc, Portland, Kab Francisco och meiianlif Il45e.m. gands stationer ANKOMMA: sum-man- Men nAsta morgon, dA han skulle gl till sitt arbete. kom ett bud frAn en bark och lomnade ett bref. Han Opp-nad- e det och lAste: ' Dan Smith Esq. Jag har Aran underrAtta er om att aktierna 1 Jelelogrufvan stA i 1504. Med bfigaktning, John W. Condy. Smith utstotte ett glAdjerop och budet i sin glAdjs. Och der-propade han an en kirra och rullads till staden vlldaste fart indtligen var lyckan honom huld. Samma uppsokte han ockraren Rhovsal och fann honom slttande med kors-lagdben pA sitt kontor. Jag kominer fbr att betala, sade imith. Redan? svarade ockraren, som ;orna ville ha sina 36 procent Utet angre. och en pung Ja, har har du ned hundra sllfverdollars fldg ganska lAra hlnduens hufvud och derpi en 'iman, en tredje och en fjerde mot aggen och hans feta mage. ? Har du nAgonsin fAtt sA bra frAgade Smith. Nu hit med qvit-och det fort. Store Kristus, mumlade ockra-cn- . dA Smith hade gAtt, sAdana Aro tta lands herrar. FrAn Kushdoo Rhovsal gick Smith II telegrafstatlonen och telegraferade engelska minlsteriet Pahang: t Sex hundra dollars sAndas, att frlkdpa en kines, som for skuld t AHes som slaf af en rlk Towkay 1 Kinesen heter Teng Po. Han r en furste. 1 efter-miada- a be-alt- 11 1 ge-as- Se-ip- Dr. Niles' Anti Pain Pills. t Fr4n Ogden. Ban Franciaco.Portland, Hpokaue och Hntte FrAn Ogden och mallauligganda sta- g 50 f.aa 9 10 t.m. 11 55 f ,m 4 06 e.. tioner rAu C'achs FrAn alia b alley, Ogden och Ostern 6tra pnnkter, Ban Fraucisco och Ogden., FrAn Ogden, ('ache Valley, Portland, butte och Kau Francisco g55eas. Hiljettkontor: 201 Alain Street. Telcton nr 250. ln emla bana, mdi i fftrening med Uaioa liar ffeutmig&.nda Pnllmaa Na.i forb&ttrada ta nat vagpalatasofyaKuar. uer. ina livilatolavagnar. Eleganta dagragaar. T . M SC H U M A C H E R , ver k t . t r fi kchef. D BURLEY, Gcneralageat for oeh biljett aldelningen. FJ. pasg-gerare- - SPENCER, verkst. generalageat. Vice prea.deat ck D. S. W. H. BANCROFT, allmiln fbrtgtfiBdare Hi Tidtabell Till for Salt Lake City. tAg afgA: Provo, Hcber, Manti, Sttliun, Richhcld.Ma-rvBval- e mcilanl. o. itatiouer V 00 f , Till Park City 8.15 fm Tdl Grand Junction, Denver f och ostern Till Ogdea och vestera 10:50 t ra Till Cigden och vestern 1:45 ei Till Provo, Grand Junction och Bin-hn- o.tern Parson mellanhggande stationer Till Eureka. Provo, S:H ch Till Ogden och mellanliggande stationer Till Provo, Grand Junction ch em i tC en S:5 em ostern 8:05 eta 1 2: 10 f m Till Ogden och vestern TAG ANKOMMA: F'rin Ogden och vestern 8.20 f m F'rin Ogdeu och mellanliggande stationer 9.05 fm Fr&n Eureka, Provo, Payaon och alia mellanl. atatioaer... 10.80 f m FrAn Provo, Grand lunction och ostern 10.40 fm FrAn Ptovo, Grand function och ostern l:45euo FrAn Ogden och vestern FrAn Park City 6:18 e m Slicn Bingham, Provo, Heber Mi.nti, Maryavale och Hth.Mgt och Hftkert bolemedn) fAr sjuk och alia mellanliggande stationer 8.80 e a hntvudvft! k, ryggvirk, magplAgor, ncu 7.55 e m 111, ucrvoMiiet, rt tligtiet, aAmulOwhct, reumat sil. F'rAn Ogden och vestcra InnchAller ej opium Her mnrfln ocb F'rAn Provo, Grand Junction och oster 11 89 e m ndfOr ej nAra obehagliga eftervcrknliigar, Den enda bana. pA hvilkea fi liars FAe hoa apotek.ire, eller eAud 6 af Pullmans palalssofragaar 'H. MII1.S MEDICAL JO dkhan, Indiana geaom Salt Lake Cit y till San F'raneisco, Salt Lake Citv till Denver och till Kansas City och Chicago via Colorado. r GenomgAende transit- - och till Kansas City, Chicago och Boston utan omhvtc Vagnar tiled hvilstolar till fritt begag-nand- c mellan Salt Lake och Denver. F'rAn A m Hiljettkontor: ff . 103 DETAREDERTa rt Z:o;hr!!ri,.lU f oformiafnht. Lefversjukaomar iu,t etc. Mlr bhll-detf- lr tMumftd ,r det flora d a lerlintok. Vika gennat far kunna dt till alln Utemedlet elektricitet. bkrif Vi aVSnVg bort 2nd South Str. Telfl'on 205 I. A. BENTON, Allman Pansagrrare Agcat: Dooly Block. och mandom win rler fursifotlsiorait. edra furioraite krafuwr, gifvande euer den wtyrka fmwa! Nervosa, Kiinsliga, B!&s-- , Njur- och 1 rniun- IVrvo, l.afii, Fairffald, Marcnr och atAtionar vid Hau- - Det var en tung natt for Dan Smith. Han skref hem; men fdrst dA solen var nAra tin uppgAng kunde han fSr-msig att tillfoga: Jag innesluter en vexel pA hnndra . pund. En vAn har lAnat mig s m, ty U.OU taiiouer Frn lamilje-sof-vagna- sko-lan- Scdt hundra pund till England, t aiiantna och iuUunlifiKiuU Jag forstAr Into, stammade ha FrAn Teng Po? upprepade d gamle, och dA Smith intet sade. f satte han: PA grand af skuld bar jag nu 12 Ar tillhort en rlk towkay Pahai serapl. Teng Po har arbetat pA a samla pengar for att frlkbpa mig; ' jag ar hans fader. I fjol skref ha "Ett Ar till och jag har tlllrftckl med pengar." Men fdr tlo dagar dan kom han till mig f Pahang o sade: Jag hur pengar, men Jag vIU hjelpa en vAn." Mitt mod sj5nk; ty jag hr gammal, och tiden i Pahang har varit lAng. Men Teng Po sado: Jag skall taga dtn plats; jag Ar stark gA du och gif min vAn detta, Jag svarade: "Jag ar gammal och lofvor icke lAnge. LAt mig vara. Men Teng Po glck till towkayen och fick .det skrifvet, och hAr ar jag med pengarna. Den gamle kinesen teg nAstan fiSrlA. gen ofver sin djerfhet. Smith var som forvandlad till stan; till sist sade han: Tror du att jag vill l&ta honom vara i slafveri fdr min skull? Teng Po sade nog, att ni skulle svara sA, Bade den gamle, men Jag mAste lofva honcm att icke taga tillbaka pengarna. Jag Amnar icke heller g5ra det. Herre, Jag Ar on gammal man, men jag har lofvat.... och innan Smith kunde hlndra det var haaf3r-svunDe1 Efter denna dag passade Smith all-tipS att anvanda karrkulin No. 72, till dess denne en dag forsvann. Han frAgade efter honom, horde att han var sjuk och gick bort for att se till honom. Han fann honom i en af de uslaste kojorna, der andra mhn sofvo, spelade och rdkte rundt omk ring hans lager. Stojet var oronbedofvande, luften var forpesiad, intet under dA. att den un-g- e kulin pinades af febern. Smiths deltagande vaektes och karrkulin No. 72 flyttades till ett ledigt rum 1 Smiths hus och skottes af en engelik lkkare. Det var derfdr som Teng Po hade blif-ri- t Dan Smiths skugga. PA vagen frAn bukten steg Smith vana ur karran for att gA uppfor Besors branta backe. Teng Po, sade han, och lade sin hvlta hand pA kulins bruna, jag gAr pA mina egna ben. Ty Smith och Teng voro goda v&n-neehuru kontrasten mellan dem var sA stor som mojllgt mellan tvA mennl-skor- . Engelsmannen var lAng, m&rt, Kulin var vacker och hvitkladd. bred och blott kladd i mfirkhlA byxor. PA hans breda. gula rygg mel-lakArrans skacklar stodo musklerna spSnda, och hArpiskan, som var enodd kring hufvudet. under den bredskyggl-ghalmhatten, vlsade hans breda, tjoo-knacke och korta hals. Han svarade intet pA engelsmannens ord, ty han forstod ej menlngen. Jag Sr en af dessa engelska djef-lar- , som det gfitt pA tok fdr, fortsatte Smith. Jag vet icke hvad jag skall taga mig till. Pengar? sade Teng Po lakonlskt. Ja, pengar, svarade Smith och stirrade in bland do niorka mangotrA den, som stodo lAngs vSgen. Och der pA drifven af begar att omtala sina bekymmer for en deltagande v&n, ehuru han ej kunde hjelpa, berAttade han Teng Po allt. Den mlsslyokade i grufaktler uppfattade kinesen och llkaledes vanskligheterna att klor. Men dA slippa ur ockrarens Smith talade om England och det gam-lhemmet, kunde kulin ej langre fdlja med. Smith berAttade ocksA hur hans gamla foifildrar sparat ihop At sina barn, hur han sieif hade fAtt tvA hun, hur dra pund nil voro de borta bAde Tom och flicknrna mAste forsaka. Icke heller bar kmide Teng Po folja med, ehuru han pA sin Ans ifver markte att saken var fortviflad. Under de foljande led Smith af sina Han blef magrare, och bekymmer. Cgonen lAgo djupt. SA bekymrad var han, att han ej saknade Teng Po, forr An en afton en tjenare kom in till honom och sade att en gammal klnes ville tala med honom Smith, som triitt och mlssmodiy satt pA verandan sin bungalow, be fallde kort att kinesen skulle foras dlt Tjenaren forsvann som en skugga - vAra tvA sen. n Slosar bort den. Och hur mycket ar du skyldlg eckraren Krushdoo Rhovsal? Fern hundra dollars! Hirmed upphorde samtalet och man-ne- n dolde sitt anslgte I handerna. Han att sS lange ororlig och tyst, att en markatta vSgade sig fram till honom, och dS han s&g upp, var det 1111a djuret 1 fard med att profva hans Stanley-hat- t .JJ . r, sA-da- och de andra svenskarne icke vilja skrifva mer i veer "Korre for det vi icke fA nAgon ratt cak-tad- t 1 en-U- gt Skymnlngen hade aflosts af m6rk-ret- ; men mannen satt annu der. Hans der-metankar pinade honom och till slut han dem hogt. For fem Sr sedan kom jag hit med 1.000 dollars i guld och goda Och hur har jag hurit mig St? Jag har sliisat Ixrnt pengarna pS jag kan Icke lefva pS min Ion, och jag ar skyldig en ockrare 500 dollars. N;ir jag icke kan betala mina 3 procents ranta i mSnaden. strackor n han sina hander mot himmeien. svar och siiger, alt han blir ruinerad. Han stack handerna i fickan och . tog fram ett href, som han boll i Det var for morkt for att han skulle kunna lasa det; men han kunde det utantill. Stackars lilla mamma, stickade han, hon tror, att jag har det sS bra. KSre Dan, sS hiirjade brefvet, som han I tankarna genomeick. I)itt sista bref ar nu nlldeles somlorlast. Det Sr sS lange sedan du skref, men du har vkl sS mycket att gora. Och jag vet ratt-visannog, att arhetet gSr framfiir allt Mannen log ett kallt, gladjelost leende. Hon tror, att jag ar ouinhSrllg, mumlade han, och derefter knycklade han tillsammans brefvet i handen. Har hemma stAr det inte sS val till. Fltckorna horde ha nya kltider; men dS far varit sjuk och vi ha hjel-pelionorar att betala, fS de vanta . sS l&nge. Tom skulle ocksS sluta hog-modOm du kunde skicka hundra Allt ar framfaret sAsom pund af det kapital du fick med dig, dS Ingen rattvisa. en skugga, o. s. v. du rests ut, skulle det vara bra. Du Farmington den 20 Jan. 1.904. Men den tiden tyckes ej vAra vet nog, kare Dan. att det aldrig var Otto Rydman, baste van! motstAndare bry sig sA mycket menlngen att hegiira nSgot tillbaka;. som sagdt, vi ha haft motgSn-gerDet ser ut som om bAde jag de mena hafva all men, sko-lastrid- cut-of- f d n Ryd-mau- a 72. pro-fete- fo-r- a. 1 lof-vad- e d ge-v- M a for-lor- klen-trogn- TIDTABELL. y blifvit utfordt blir icke ogjordt derigenom att vi aro bittra och hArda. Vi endast skada oss sjelf-v- a och det veta vi val, men i vAr onodiga ifver glomma vi bort det; cA har jag gjort och jag vet, ej vara sakrare pA sin stora att om vi fortsatta pA den viigen an att han nastan ville vA sA vilja vi forr eller sednare a anda upp till en dollar, for att tron och vittnesbordet som ga fA SB, om bans profetia skulle vi fAtt pA Kristi evangelium, och i r MAnne alia gA uppfyllelse. jag for en har icke rAd att o de skulle ai lika, att vilja langre. Jag blir radd vAga satta en hel dollar pA spel dA jag tanker pA hvarthan tor sina profetior? Ja, hvem vet? sA smftningom hade kunnat blif-Men sA mycket kunna vi se, att f6rd. Heriens tjenare, vAra harsiort fortroende for foresfttta broder, stA hogt ofver folketej eter. NAgra vAra domar, de kuuna icke ska-d- as penningepro och radda svenskar kan-sk- e deraf, det ar endast vi sjel'va tycka att det ar bast nedlag-gsom taga skada. Tioa pA Kristi n, vap: en och ej strida for evangelium har tilllredstallt mig eu.edan de befara att ska och gjort mig lycklig i otver 20 da sig sjellva, liksom en fegsoldat Ar och jag hussar lefva sA att hellre skulle vilja slanga sitt jag t Ar behAlla denna tro och an riskera att 1A en kula l dstta vittnesbdrd. kroppen. Jag vet ocksA ett gam0, broder och systrar, hur ma It ordsprAk som sager, att qvickt gAr det icke att konima det ar battre att gifva hundarne pA sidan om vagen, hur behan-di- g brod, an att slAss med dem, Men ar icke morkrets lurste, hur vi behotva ej vara a It t for radda obemarkt ban drar oss in liksom och snarskramda, ty det heter i en hvirfvel sft att vi icke veta en pa plats: Radens icke for den hvar vi aro. Och hur stor ar ic- som kan forderfva kroppen, utan ke Guds barmhertighet, som radens for den som kan forderfva oss ut och medelst sin ande bAde sjal ocn kropp i helvete. och sina tjenare visar oss faran Omdetnu skulle ha gAtt sA, vi aro 9tadda uti. Sy9kon, lAt att det skulle ha lyckats dessa oss lagga ned vAra vapen och a hogmodiga och ondskefulla lAt oss boja oss i odmjukhet for storheter och ledare, Gud. Jag (or en, vill icke taga sAsom broder Dahlquist, Sjodahl, del i nftgon strid mer och detta m. tl., att svalta ihjel Fernstrom ar mitt sista bref jag skrifver i broder Rydman eller Atminstoue nAgon tidning. Det heter: "Om ata ut honom frAn bans affar, I stilla blefve, sA vorde eder hvad kunde sA dessa i verklighe-testillhet och bopp varobetydliga bi oder batvagjort MA Gud forlAta den I starka. s mera? Ingenting! Broder mig hvad anstot jag ml hafva eller dod utatning skulle Astadkommit ochgitva mig kta(t endast gjort honom till en maratt gora battre. Kristus gick tyr och ban skulle bluvit raknad d ned under alia ting, visande bland martyrernas antal A hvad vi ha att gora.och det skoua morgon. "DA ar odmjukbetensoch forsakelsens varder den rattfardige stAndan-de- s vag.roen den leder till upphojelse, uti en stor frinaodighet emot icke stolthetens och hogmodets, dem som honom bedrofvat och ty den leder till undergAng. Salig bans arbete lorkastat halva. Nar ar den, som tAligt lider frestelser, desamma dA se det, skola de ty dA han beprofvad ar, skall grufveligen forskrackas for han fA lifsens krona. Men ingen salighet, den de intet lormo-d- at krones utan den, som redeligen hade, och skola tala med kampat.den stridenardet vi hvaraudra och Augra sig och Farviil.kara syskon.lAt sucka for andaus Angest skull: oss vara trofasta och icke vika denne ar nu den, som vi tilllorne hvarken till den hogra sidan eller hade lor och spe, vi galue den venstra; hafva vi felat, lAt hollo hansspott letverne lor ursinnig-het- , oss icke blygas att godtgora vAoch bans andalyckt for en ra fel, ty den sin missgerning skam. lluru ar han nu raknad och olvergitver, han (Ar bland Guds barn och hans artve-d- el barmhertighet och sA lAt oss all bland de helige? Dcrfor hafva tid se pA oss sjellva, vi halva vi felat om ratta s vagen, och nog dA att taga vara pA, och jag ljus halver icke lyst oss, skall forsoka studera det amnet och forstAndets sol ar oss icke battre hadanefter. uppgAngen- Vi bafva gAngit Nu farval.vi ses icke mer i lilla orattvisa och skade-lig- a Korieej heller i nAgon aunan och hafva vandrat pA vagar tidning. villaus stigar, men Herrens vag Eder ringa syster i forhundet: ha vi icke velat veta. Hvad r Hanna. Sodexberg. nu oss vArt prAl, hvat' gag-na- r ? oss nu vAr rikedom och speku-leraderme- och strax derpa kom en (aaunal iia uodosamt uppfor trap pan. Jag helsar dig, herro, sade han PEDRO, 6dmjuht. Smith stirrade pA honom, och der Ulle kinesen syutes allt iidmjukare un LOS ANGELES der hans bltck. Han var mycket gam & SALT LAKE mal, liten och bojd och kladd som en kuli. Hans hSnder voro stora och tno-tlg- R. R, CO, oi h han bar sandaler stlllet ffl r skor. Han glck lSngsarnt fiam och tAg afgA: rAckte Smith ett paket. FrAn Oregon Short Line statiouen FrAn Teng Po! sade han. Salt Lake City: FrAn Teng Po? upprepade Smith Till Provo, lhi. FairfUH och Mrur, i&ead i fhrbioiUlne forvAnad, i det ban tog paketet och i NIhi Valiytill Id anil och ml det. jrnv4ffu Oppnade t.m Q(i atafumar ... Han gjorde det lAngsamt och den Till Oarfiald H&atch, htockloo, Maidk uth, Korftka gamle mannen foljde honom med Ifri-g( it y (via Laamiiig- iKit. Q,Ar fT.m blickar. Q.WU ) toil liU Amaricau Provo, DA Smtth var fardig sprang han upp Fork, Lrtlu, Jnhb, Milford. Fritco, frAn stolen ty handen hdll han en t aiiauta och iiiHUauiiififuiui O C. ITl auuouar bundt se llar. Mckaniskt riknade hai TAG 1 ANKOMMA; sex hundra dollars Sedla' dem rin ProTo, Amcricau Fork, Hjelplost sAg han pA den gamla ma Lahi, Jnab, Milford, Frimoo, 1 ho-po- m - orattfardiga domar. harjag glomt hur bArdt och ondt jag lade han, det han reste sig och glck bort mot vSgen, som fbrde til! byn. Medan hati glck framSt, kSnde han Och gtt at rnAagea motgAngs-bol- ja doften frSn blommorna ISnga v&gen och fick tArar i hgonen. Den hotas med att gA i qvaf. Jag konimer att tSnka pS fBrra Men hissa glad du hoppets fana Sret der hemma, mumlade han; Gud Hogt upp i topp pA mastens vet hvarlfrSn de kunde skatfa mig tvS hundra pund d4 jag reste ut. stum, Med Guds bjelp skall din julles Han hade nu kommlt ut pi vSgea, bana dar han tankte att ropa an en khrra. En gAng till hamnen hinna fram. Men ehuru han sSg skenet af en lykJa, teg han. G. Det Sr h&st att borja spara strart, Utah. Logan, tinkte han. Jag gSr. Vid hdrnet under gaslyktan kom en kuli bort till honom med en skramlan-d- a Jaj: iiknar mitt folk vidcii kSrra. HSr ar jag, herre, sade han och yniing: etannade. Hnn var ung, ban var stark, -- - X.r det du, Teng Po, sade Smith, och ban slog sitt slag, i afton fSr du ingen fortjenst af "ikej, stod hfigrant oeh stolt i de stores lag mig. han toll oeb foil som en man. Jag har vSntat ?S er, herre sada kulin beskedligt. N1 vet D5 koamio onda makter, bj5do Att du Sr en bednlng. afbrot h&lsa och honom trolldryck Smith nft, sS fiker jag val dl, m n till tdrdrf: kom ihSg att du skall taga betaldt for det. Han vilja vardt skBr som ett vajande Kinesen log och svarade med ett pA 6, Suudaoarna vanligt ordsprSk: bans mod en bubbia, som brast,1 Man tager Icke tull af sin broder. hans goi'ning ett flarn for vindarnes Teng Pos tillgifvenhet fdr Smith var kat stor och markvardig, och Smith visste Udm-- bans tro att dd. del val. I'en hade borjat for tvS Sr sedan, dS Smith en afton kom hem till Hanf sepor ha torkat, hans rygg &r fois frSn en lUilykt. Ett par mil utan-fo- r krokt, byn hade han mott en kSrra, hvars tSrrunnen hans kraft och vissnad hans kuli var ung och niunter och talte merg med en fardighet, som Sr hogst han har krympt till dverg for kineserna. Smith skamta-dovanlig han vanarar rarrer.s vagar med honom. och dS de kommo vid frfimniande furstars hot. till den ur.ge engi Ismannens hem, A. L. Molin. han sig att komma ihSg kulin No. amgisH i P Dll J J Edra gatnla. tv ni wr mojhfrn it kedetratillLud mera. Adrenw: dr HU I'byaUdani InHtitute. (HhL't'nily Big. Chicago, Symaskiner och Vajgur. Alla slags dylika repara tiotior esr -- tn J. Hoknstrom, 124 Li. 8i h South. Underrattelse ft ett post kort briugar houom till edert hem. jgornsaf |
