OCR Text |
Show Ct&h-KORMEHP- 1 , ALLT. Jk tr. One. amt Andtligen grydde morgonen. Cesa-rin- e stod vid ett oppet fonster och betraktade den rdda solbollen, som l&ngsamt s teg upp ofver parken. De gumla tradens toppar vaggade latt; men eljes l&g &nnu hela naturen i hvila. Gudskelof, att det blir dagerl suckade hon. Solen, ljuset ger mig nytt hopp. Han akall komma i dag, han m&ste koihma. Hade n&gou olycka intraffat, akulle vi ju alltid fAtt veta det. sutto N&gra timmar derefter damerna &ter i matsalen. Begges ogon voro fbrgr&tna, kinderna bleka och aftarda. Om en stund atortade Anton in, ropande: Ett telegram, ett telegram Himlen vare tack, han lefver! De sprungo upp och kaetade Big i' hvarandras armar. Derp brdt fru Ostritz telegram-met- , och b&da liiste: Vania ej p& mig jag kommer icke tillbaka. Stackers mamma, l&t Cesarine visa dig sin fare portratt. De stodo nu som foretenade. Hvad ar detta? utbrast slutligen frun. Har han forlorat foret&udet! och Han kommer icke tillbaka brollopet ar utsatt till i ofvermorgon. Cesariue vred handerna. Han kommer icke tillbaka! hon och sjonk Bnyftande ned i en stol, lade armar.. e p& bordet och lutade hufvudet mot dem. Fru Ostritz stod annu och stirrade pi det odesdigra telegrammet. L&t Cesariue visa dig sin fare hvad har jag nu med det portratt att gora? 0, min Gud, han har blifvit vansinnigl Det marks tydligt. ju Den unga damen lyfte hufvudet och strok det oordnade h&ret ur pannan. Det var sant, mamma jag har icke talat om for dig att min fare portratt l&g p& golfvet, d& jag i g&r afton kom in i mitt rum. Willi har bestamdt varit der. Jag fann p& bordet n&gra vackra rosor, som ingen annan an han kunnat lagga dit. Kom och l&t oss forsoka utgrunda, hvad han menar. De vacklade in i rummet. Se har ar pappns poitriitt. O, min Gud, det fir ju . . . Den arma frun segnade ned p& , . half-timm- upp-repa- . verk-lige- golf vet. . Mamma, Gud. hon dor! ningen, Efter de forsta halsningarne tade den gamla damdh. Jag skulle icke ha rest den l&nga vfigen, om ej din salig mor strax fore sin dod &lagt mig att egenhfindigt lemna dig detta p& din brollopsdag om den kom en g&ng. Som du vet, 8 fr&n fbr-sigti- gt vft-ge- ofbr-svaga- d, fir-g- en der-und- for-segla- dt t; ... skog-vaktare- ! 1903. smog jag mig nfista eftermiddag min filskade! L&t oss nu endast t&nka samhet &t hudsnt v&rd. PA detta tfitt och p& brollopsgfi-sterna- . regleras fimnesomsfittnlngen och in i huset. AUt var ty6t och stilla p& v&r lycka De firo nog snart hfir af frfimmande fimnen sker der, och jag n&dde obehindradt dor-reefter hand fiter pfi den naturllga till arbetsrummet. D& jag g oppnade den, bultade hjertat SLUT. Man kan fifven iakttaga, att naglarMJrbart, och jag var under n&gra na icke alltid vfixa Ilka tort, pfi samma minuter n&ra att qvafvns. Der p& sfitt som fallet fir med hfiret. Om vl buskade hon, att du aldrig skulle Nordheims plats satt den, som gift Tydandet at menniskobaaden. firo frlska, om fimnesomsfittnlngen fir min med min fastmo och frossat af 1 gifta dig; men d& nu fifven din stund sig F8r att kunna utrona menniskans skick och llfskraften behbrlgt och svultit dot under jag fir inne, kara barn, har jag velat rikedom, och helsotlllst&nd fir hanvfixa naglarna fortare. F lego-hjofin hans varre 6amsta arbetat I den af stor uppfylla hennes onskan. , ty s&som den pfi naglarna h&rrbr fr&n den Ett granslost raseri kom ofver verkstallandebetydelse, Hon rackte Aickan ett stort, makten i forsta rum-me- t beflntllga huden och fr&n kbt-tevara den mest och fir gederfor se naglarna roda ut hos kuvert, och den sistnfimda mig. Utan att lfingre till mfiktig sysselsattes honom nom sin konstrika fram frlska personer. Den naturllga ffirgen byggnad och sin gick in i sitt rum for att taga del af mig sjelf smog jag i hans knif min strupe. inneh&llet. Detta bestod af tv& bref, och stotte pfi leder utmfirkt framfbr at fir en mild och klar rbd. Xr huden ett anskri m&nga andra organer. pfi detta etfille gul eller vaxffirgad, sfi det ena skrifvet af modern och Han vfirjde sig ki appast 1 ett 0, detta l&sa fir det etttecken till svaghet eller tiljud handen blott, gurglande Spfiqvinnor n plfiga s&lunda: lydande ljud! Det har aldrig g&tt ur mina menniskans lramtid. Detta har ett digt ftidrande. En fin, ren, hvit bind-hu- d Mitt kara barnl 5ron. bildar dessutom ofverg&ngen meljag hbr det finnu dag och visst berftttigande. Ty i handen f& ett Med din far var jag gift endnst menniskans helsa och lifskraft, tempe- lan flngerhuden och nageln, der den natt. blef du innan han dog, par m&nader; Mekaniskt stoppade jag p& mig rament och vanor sitt uttryck, men v&xer fram ur fingret. Xfven pfi detta fodd. Min andre man filskade jag framfor allt det konstnfirliga och ska st&lle svettas fingrarna hos frlska menvarmt; men lifvet vid bans sida pengarne i kassalSdan och skyndade niskor mindre, vid stord fimnesomsfitt-nln- g pande hos henne. sv&r-mooch find& blifvit ut. Om jag gripen genom hans djupa fir Det mera. Skbn fir menniskan blott mfirkllgaste fingret ring Du var fem &r gammal, d& dodad! Det hade varit ett barmher-tighetsver- f i n r e t . Hos dfi, nfir hon fir alldeles frisk det gfiller g konstn&rllgt hogt trium-fwadMen djefvulen han aAed, r h kan icke erinra dig menniskor har detta finger Mr menniskan 1 sin helhet, sfi fifven och jag irrnde omkring utan en underbar honom ; jag har ju ocks& gjort allt byggnad. Det har sfi att tor denna del af kroppen. och ro som Kuin efter broder-gordefor att hos g utpl&na hans minne. Af vigt fir fifven h&ndernas saga en mldja, ty vid grfinsen mellan marterad af finger och alia andra och tredje leden fir det samman Om du ' or ogift, skola dessa bref Man kan deraf sluta temperatur. brannas ur p obrutna. Gif ter du dig helvetets fasor. Ve mig! var miu draget. Dessutom fir hos sAdana men- UU rasen, nationaliteten, Aldern, t, deremot, fir det min plikt att for dig sista tanke om aftonen, min forsta niskor de namnda hudvecken bfver helsotlllstAndet, temperamentet o. c icke blott talrlka, utan fifven s. v. Qvinnor hafva 1 allm&nhet afsloja min andre mans hemlighet. om morgonen, min oupphorligt Du blir d& meillem af en annan familj h&nder fin man, fransm&nnen pl&ga i drbmmen. synnerligen regelbundna. PA undre delen af och bor icke lemnas i okunnighet Som ett jagadt vilddjur, Aydue jag fingerspet varmare fin tyskarne, bsterrlkarne e fin vesterlfindlngarne, fildre perom, hvad han anfortrott mig. Nfir tillbaka till New York. Destulna earn a har kanseln sina organ; allt som firo mer efter soner varmare fin yngre, febersjuka der kfinselpapillerna du last bilagda bref, skall du forst&, pengarne hade jag till stbrsta delen eller mindre framtr&der och vlssa andra slags sjuka varmare utbildade, icke bott hvarfor jag varit s& sorg-se- n gifvit bort fit fattiga redan innan jag och lefvat s& ensam, utan fifven for ofver. Snart s&g jag mig p& nytt kfinselsinnet mer eller mindre. DerfOr fin frlska. Blodfattlga, af bleksot och t synnerhet bysterlska perhvarfor jag aldrig talat med dig om hfinvisad till mina hfinders arbete. I firo dessa papiller i synnerhet markba ra hos och soner blinda musikaliskt lida stundom af svettiga hfinder, anlagda t, detforAutna. & ratal kfimpade jag fiter med fattig-dosfirskildt pA lAngflngret och ja, kallsvett pfi dem, emedan naturer, Fortsfittningen kunna vi forbigk. och umbaranden. Dertill kom rlngflngret, fifven n&got p& fir stbrd. Ett mindre lillflngret Djupt rord brot Cesarine det andra fifven en tfirande hemlangtan. Slut- men nfistan icke alls p& pekflngret; dfiligt tecken fir det, om man stundom refvet och laste: ligen Ack jag ett vansinnigt infall, tummen kommer heller icke hfirvldlag af blott kalla hfinder; ocksfi kan Illder l&tt Min filskade hustru ! som lfinge l&g och grodde hos mig, i betraktande. afhjelpa detta (genom att Nu sedan jag f&tt visshet om att utan att jag kunde bli det qvitt. Det Somliga menniskor hafva stark di- gnugga hftnderna, flngergymnastlk a mina dagar firo rfiknade, m&ste jag gick ut p&, att jag skulle &tervfinda sposition for v A rt b i 1 d n i n g; dessa s. v.) ; men lider man samtldlgt af kal--. la fotter, sfi fir orsaken stbrd blodclr-kulatlosjelf. atta mitt samvete. Du fir den enda till sk&deplatsen for mitt brott och v&rtor uppstA d& vanligen pA ena i frfimsta den och ofta d&lig matsm<nlng. af enka. med mordades den som synfilskar S& brot dagen for brollopet in. Det den flngerleden, verlden, mig gifta mig VI komma nu till h&ndernas f&rg. var en underbart vacker morgon. enda, &t hvilken jag v&gar anfbrtro Allt et .rkare vaxte begaret. allt mera nerhet p& de mellersta fingrarna. Ur estetisk synpunkt firo dessa v&r Hudffirgen fir hfir, liksom pfi hela allt. Jag lfingtar efter dodeD ; ty jag rast'bst arbetade tankarne i mitt Orolig lemnade han hyddan och tor nAgot mycket oskbnt kroppen, naturllgtvis mycket beroende sig allt lfingre bort i skogen. lider forffirligt, och jag hoppas att hufvud, och liksom forra g&ngen gaf De naturllgtvis forekomma for ofrigt pA samma af, om klfider, (1 detta fall handskar) som och Tanken p& modern drog mig Cesarine, p& Gud for dessa lidandens skull forl&ter jag efter for lockelsen, sfitt inom djurrlket. btras eller icke. Ty om luft och ljus i som dem vfiutade tillbaka. hvad Men all det) tortyr, jng brutit. jag kan icke firo de icks nekas tllltrfide till huden, antager denUr hygienisk synpunkt do, forr fin jag f&tt bikta mig. Den dag, dref honom &ter nfistan till Besynnerligt nog, fitervann jag att forakta. De vittna nemligen om, na en hvlt f&rg, emedan blodet 1 detta De inbjudna gfisterna skulle enda verkliga glfid je och lycka, jag hela min kallblodighet och att kroppen i sig hyst fimnen, som fall drager sig tillbaka fr&n kroppens s& snart vid utsatt tid in Anna sig, och om njutit i lifvet, har jag haft dig att jag satt foten den p& den naturllga vfigen icke kun- perlferl och icke mer kan lysa Igenom. e man fin hittade p& n&got antagligt tacka for, och din kfirlek skall Liksom forut nat blifva qvitt och derfor drifvlt ut Pfi en frisk mennlska deremot, hos p& hemlandets jord. var det mig latt att vinna insteg hos och inkapslat 1 handerna. Och detta ar hvilken huden pfi visst sfitt fir bppen svepskfil for att forklara hans fr&n-varfblja mig trots allt, allt. Foret och frfimst, jag heter icke arftagerskan & Inkhofen, och det s&g alltid bfittre, fin om de frfimmande d flnge dock de arma qvinnorna och kan ventllera och derfbr fir lida forffirligt. Hur fegt och ovfirdigt Lenay, utan Votur. D& gamle Nord-hei- ut som om jag findtligen skulle n& g g& inAt och belasta de inre or af blod, fir h&ndernas s&som jag forut nfimt fcr dig, min dromaa lyckas hojd. D& kom ganen. af honom att forefitta dem i en s& Oafsedt dessa fbljder rodbrun. Derfor finner man, att v&rtor af h&ndernas beklfidnad, fir handens pinsam belagenbetl gjorde mig arAos och min d&varande odeta slag och omintetgjorde allt. Under sitt grubblande hade han fastmo ofvergaf mig, rymde jag Sonen i huset slungade mig i ansigtet just hos personer, hvilka besltta hudf&rg gul hos personer, som Uda af mer och mer aflfigsnat sig fr&n den ifr&n mina bjornar till New York och ordet mordare. Mig ovetande hade stor lifskraft, och man kan af v&rtor lefver- - och njursjukdomar,bl&aktlg hos terrang, inom hvilken hans stroft&g m&ste der .lifnfira mig med mina han som litet barn varit vittne till nas upptrfidande med stor sannollkhet dem, som ha vlssa sv&ra hjertlldanden, forut strfickt sig. , Nu horde han hfinders arbete. Det var en vansklig mitt brott, och han blef nu sin fare sluta till ett l&ngt lif. Det &r derfftr hvlt hos dem, som lida af blodbrlst och fbga r&dllgt att borttaga v&rtorna med bleksot. Det var en tid, dfi man var bruset fr&n ett vattenffill, och efter sak for en person, som aldrig vetat hfimnare. Alla fingestens och furier jagade mig uerifr&n. v&ld, t. ex. geonm att upprepade g&n- fbrtjust i s&dana hvita dodh&nder. Tiatt ha passer&t en vacker ung-sko- g af annat fin att lefva godt och slosa dem. Derigenom ll an, van Dyk, Adrian, van der Werff och trfingt sig genom n&gra bort pengar. M&ngen g&ng hade jag Det enda, . som forv&nar mig, fir att ger branna bort man nemligen, att dt ha fbrhfirllgat dem 1 konsten. Nu tfita busksn&r, s&g ban framfbr sig icke en cent p& Ackan, och hungern sjelfuppeh&llelsedriften segrade ofver frfimmande fimnena sm&nlngom taga tfinka vl vfil annorlunda och fbredra-g- a alia kfinslor. andra en hog, lodrat klippa, utfor hvilken okade annu mera mitt hat mot dem, en annan v&g och belasta de inre or en vfiderbrynt band. Xfven persoforsen stor tade- - ned for att derefter som berofvat mig allt. Slutligen lfiste Jag kom undan,men var nu alldeles ganen. Ifall man vlnl&gger sig om ner, hvilka tidigt fildras, menniskor, skummande vfiltra sig fram ofver jng i en tysk tidning, att min forra bruten. D& lfirde jag kfinna dig. Du ett renligt lefnadssfitt, skola v&rtorna hvllkas lifskraft fir starkt fdrsvagad, Btenblocken i jemnhpjd med honom. fastmo, Nordheims arfvinge, gift sig blef for mig en barmhertighetens af sig sjelfva g& tillbaka. utmfirka sig genom flna, hvita hfinder. tills den slutligen n&dde slat mark med en man, som redan forut varit ljusa engel. Liksom den af torst Inom fjarfvarefamller firo v&rtor ofta I m&nga af dessa fall fir dfi fifven hand-lofve- n okenvandraren lfingtar firftliga och upptrfida hos de efter och bildade en smal stromf&ra, som mig en nagel i ogat. Denne hade vaxgul eller kromgul. Omvfindt stilla flot fram genom dalen under s&ledes kommit i besittning af hvad efter kfillan, lfingtade jag efter en kommande finnu i tredje och fjerdt talar en rosaffirgad handlof fOr ett blick ur dina ogon. Hvilken forfin-drinsom ratteligen tillhorde mig. led, fifven om garfvareyrket icke mer sundt, naturllgt lefnadssfitt. hans fotter. sedan hos kfirlek utbfvas. Detta kommer sig deraf, att funnit Hos m&nga menniskor firo redan vid jag dig Lange stod han och s&g p&, hur Jag knot handerna i vanmfiktigt och hem! Hur lycklig skulle jag garfvarne vid behandling af hudar fr&n Jemfbrelsevls unga fir de fidror, som vattnet trots alia hinder tillkfimpade forb'annelse efter icke kunnat vara, om jag ej burit sjuka djur blifva smittade. De f& ofta genomdraga handens utslda, synnerli-ge- n sig lugn och ro. Det var en Anger raseri och sande helvetet inom mig. Genom dig var s. k. flngerkolera, hvilken best&r i bill oceanen. utprfiglade och starkt framtrfidan-Se- . visaing for honom, och han blef sjeli forbannelse ofver och der Min under Xfven detta talar fbr en svag lifsfifven nu led bloduttrfingnlng men stolthet nag rik; ohjelpligt skepps jag allt lugnare. Nu hade ban ocks& sin penningarne larna. och hotar med fbrkortad kraft kunde m&ste nu lfitta brott. den '. som andra, ej borda, tjena Jag tryckto vfigu stakad. , Ett kapitel for sig i lfiran om Det forekommer lsynnerhet hos jag, som alltid sedan barndomen ned mig, kunde ej sofva deqvfiljande bilda n a g 1 a r n a . Mycket f& blodfulla och hjertsjuka personer. Det varit van att befalla. Mer fin en tankarne. Till alia sjalens lidanden menniskor torde veta, att de hafva fir sfirskildt onaturllgt.om ftdroraa lyD& fru Ostritz &terkom till sans, g&ng tfinkte jag bfira hand p& mig ha fifven kommit olidliga kroppsliga och svettning vid naglar-na- , sa blfirbda Igenom. Naturenllgt fir stod Cesarine lutad ofver henne. sjelf. Men hvad jag an led under smfirtor. Och s& ligger nu har, utdunstning jag narmare eller, sagdt, under naglar-na- . detta blott dfi, om det lntrfider fr&n Vinkande fit de andra att aAfigsna denna tid, var det dock en barnlek marterad p& alia sfitt och vantande Den som ibland visar sig c:a det 70:de iefnads&ret och fidrorna smuts, i satte hon Big till hfilften upp sig, mot de qval, som marterade mig, dbden som en befriare. Det enda, jag vid den yttre randen af naglarna, har 1 afseende pfi ffirgen icke sUcka af soffan och utbrast : 6edan jag beg&tt brottet. Angern uppn&tt i lifvet ar langtan efter ro i icke blott uttfr&n kommit under nag- fr&n handen 1 dess helhet Ack, du arma barn, din far var och samvetsaggen firo outhfirdliga. grafven. Inom mig sjelf a r jag lange larna, utan hfirror ifr&n flngrarnas Fula &ro feta hfinder, synnerligen min mans mordare! Alla, som ej pinats af dem, kunna sedan domd. Jag har ocksfi utst&tt om de firo betfickta med utslag. HvarDen unga damen ryggade ett par anse sig lyckliga. Jag, som aldrig det sv&raste straff, som kan tankas Vi kunna iakttaga, att vi mAngen je mennlska kan Iakttaga, att hennes steg tillbaka. forut trott p& Gud, kfinde nu hvarje hfir i verlden. g&ng, utan att sfirskidt rengora finger h&nder vid stord matsm<nlng blifva Hvarfor har du ej sagt oss ditt ogonblick hans osynliga makt Ack, Men tack, min filskade, tack for naglarna, icke hafva n&gon smutflf un- tjockare, ja, till och med svullna, lsyne om hvad som skett varit ogjordt! allt! Din kfirlek lfirde mig atttro der dem: i andra fall deremot kommer nerhet 1 de fall, d& hon ut&fvar sitt verkliga namn? &tertog frun i ton. Vi skulle d& alia tre Hur gerna skulle jag icke hellre p& Guds barmhert'gket. Den fir nu s&dan smuts trots all rengoring, Just yrke medelst hfinderna. Ty de fr&m-manbesparats detta elaude. underkastat mig de foreg&ende &rens mitt enda stod, min enda fortrostan. cmedan vi starkt utdunsta och svettas. fimnena draga sig alltid till den Nu nfirmade sig Cesarine &ter och lidanden. Sjelfanklagelsernas marter M& den allrfittffirdige dbma mig M&nga frfimmande fimnen draga sig i del af kroppen, som mest syssels&ttes, fattade hennes hand. kfinner endast den brottslige. Andra jag ofverlemnar min arma sjfil i hans kroppen just till extremiteterna; der till hvilken derfbr bfver hufvud komMen mamma, du fir ju alldeles ha blott en hander. af fifven forekomsten af svettiga och mer meet blod, emedan den fbrr&ttar aning om dem. p& villosp&r, sade hon. fukti'-- t vrrma hander. I s&dana fall mest muskelarbete. Vid den tid, hvarom jag nu yttrat Horst Votur. Jag heter . Miu I det fbreg&ende fir konsten att tyda Lorena. mor var ar (1 - hart att egna sarskild uppmark verkligen gift mig nfirmare, var jag finnu lycklig, tv& g&nger och han menniskohanden lngalunda uttbmman-d- e hon gjorde ehuru jag betraktade mig som den Efter en stund Ack fru Ostritz del med hufvudet en &tbord &t bordet, beklagansvfirdaste jnenniaka i verlbehandlad, men lfisaren torde ha s&nda et tmr Nkall funnit vfickelse till eftertanke och till af de begge brefven. Naturligtvis der den olycksaliga fotograAen l&g den, derfor att min stolthet var att gbra lakttagelser pfi sin egsa var blott min styffar. For ofrigt och min njutningslystnad blef hon mycket uppskakad vid af Voturs bek&nnelse, och yster och broker, fader och kroop. hette han Lenay, och, och efter hvad hade s& sv&rt att foreona sig med nioder eller aadra iliigtia(Br Willi sagt mig, var ju mordarens fattigdomens bitterhet. Ofta nog foljderna af denna nya sinnesrorelse lik kom ih&ir, att hcaadlaa namn Votur. L,lalea aya ld var jag utan sysselsattning och hun hade kanhanda blifvit forderAig for om icke n&got intraffat, som 000 toaadabbelpropeller-hacr- e finnes Det fir find& han ; men hur smfirt-sam- t gem Kuriko och Ole-Oi- d tvang mig att soka hvad arbete henne, Oscar HcIUa Olav" och II" med ens fin m& vara for mig att som heist. det gifvet tankar och kanslor en C. nr 65 bos Under dessa sorgliga att Carlson, kopa Halted States' befordra p&minnas om honom, betyder det dagar koncentrerade sig alia mina annan riktning. agerarae fr&a Skaadlaavtea Street. Currant Dorren oppnades hastigt, och Willi till Amerlka pA till 10 dagan natt p& iogenting, d& han ej st&r i vfigen for sinnen i en enda punkt utan ombvte rei aader stormade in. Karlekens allt forso-nand- e er lycka. Bort nu med all sorg, natt l&g jag och uppgjorde en plan makt hade drifvit honom tillCesarine! och &tervfinda hem att i hemlighet De omfamnade hvarandra och bor-jad- e fitminstone en del af det, baka. Hela hans inre uppreste Big rorelse & den lilla bang&rden, iter-vfinde han dit och aAemnade det tele- gram, vi redan kanna till. Derp& gick han tillbaka och foljde en g&ng-stiin i skogen. Mot middagen var han ytterligt utraattad och strackte ut sig p& mar-keNu m&ste de ha f&tt telegram-me-t der hemma, tankte han. Slackan oskyldiga Cesariue, hur djupt hon Hon, tinge lida for sin fare brott som s& liinge st&tt ensam i verlden, blefi e nu &ter utan hem och skulle forbli det for alltid. Hennes kfirlek rackte lifvet ut, liksom hans. Plbtsligt spratt han upp. En hund skalde, och strax derefter stod framfbr honom. Willi reste sig och fr&gade, hvar han var, och hvart han skulle vanda sig for att f & n&got till lifs. Efter att ha lemnat n&gra upplys-ninga- r i forra afseendet sade mannen : Hvad mat och dryck ang&r, blir det nog r&d for den saken, om ni foljer med mig. Vi ha bara en vag till min jagthydda. Mannens enkla rattframma satt slog an p& v&r van. De kommo i narmare samspr&k, och d& den unge herrn s&g sjuklig ut, r&dde han honom att droja ett par dagar har uppe i den valgorande bergsluften. N&gon battre lakare kunde han ej f&. Jagthyddan var ocks& rymlig nog for dem b&da, och som han sjelf skulle etanna veck&n ut, motte intet hinder att taga in der. Tacksamt begagnande sig af anbu-destrofvade nu Willi vida omkring bland bergen. Han gick nfistan alltid ensam och kunde s&ledes ostordt bfverlemna sig &t sinatankar. Luften gjorde honom verkligen godt, och han blef allt mera herre ofver sig I DENIES, Tredagen den 27 Mars e, es t, kb-ne- var-mar- var-mar- fimnes-omsfittnlng- n n for-irra- n for-tvifla- n. fort-farand- o, Am-nen- a genom-strbmma- hud-f&r- upp-trfid- , O.min Vat ten, vattenl mammal... Vid hennes rop kommo Anton och ett par tjenstflickor inspringande. De lyfte upp den medvetslosa och lade henne p& soffan. Der linger hon nu p& samma satt, som den forra forfarliga olycks-dage- n tank te Anton. D& varhennes man mordad, och nu har roren kanske for alltid. Gudbjelpe henne! a - g, I . life-l&ng-d. Willi hade besinningslost skyndat ut i skogen. Foret d& de gamla furorna sloto sig tfitt kring honom, tog eftertanken i n&gon m&n ut sin rfitt. Han kastade sig ned p& mossan for att ofverlfigga, hvad som var att gora. Och nu utkfimpade han sitt lifs bittraste strid. - Det &teretod honom intet annat fin att afst& fr&n den hbgsta lycka, som fanns for honom hfir i verlden. Han m&ste aAfigsna sig s& l&ngt som mojligt fr&n Cesarine, m&ste skil jas fr&n henne for alltid. Detta stod fullt klart for honom; men foret och frfimst gfilde det att blifva herre ofver de olidliga qval, som sonderelcto hans inre. Nu kunde han ej uppgora n&gon plan,ej vidtaga n&gon &tgfird, ej ens tala med n&gon meuniska. Den unge mannen sprang &ter upp och strofvade omkring i skogen finda till aftonen. D& letade han sig ofver fa.lt och fingar fram till nfirmaste jernvfigsstation och kom just lagom for att fblja med qvfillst&get. Det var nu redanlnorkt, och han smog Big osedd upp i en kup& Nfir infann sig, forde han meka-nishanden ned i Ackan. Lyckligtvis hade han penningar p& sig. Hvart! Det hade han ej tfinkt p&. mumlade han fram namnet p& en aAfigsen station. Under ffirden visade sig oupphor-lig-t for bans ofver retade fantasi den uppskakande bilden af mordaren hennea far. For hvarje g&ng vfinde han stonande ansigtet &t sidan och led obeskriAigt. Till sist blef det honom oraojligt att stanna qvar i kup&n lfingre. D& t&get mot morgonen holl vid en mindre station, steg han af och begaf sig till de skogbe-vfixtbergen i nfirheten. Den kyliga t morgonlufien och det gryende gjorde omsider tankarne Det vore tid p& att sfinda modern och Cesarine n&gon 8& snart folk bor iade komma genom parken och kon-duktor- kt Emel-lerti- d a dags-ljuse- kla-rar- e. under-rfittels- e. h&n-dern- v kla-gand- las-ning- Hustru och Barn, viaa-Americ- ifrigt r&dgora om, hvilka &tgar-de- r som borde vidtagas for att med ledning af telegrammet spana upp Willi. Slutligen Ack den p&litlige Anton Meier i uppdrng att bege sig till afsfindningsstationen och der helt forsigtigt sbka utforska, hvart den unge herrn styrt kosan. Ty vfirr kunde han icke Anna ett sp&r af den forsvunne, och d& kom, voro de b&da mera fortvifiade fin n&gonsin. Redan tidigt p& formiddagen den forsta glisten, en fildre qvinlig slfigting till Cesarine. Denna m&ste ensam taga emot henne och hade mveken mbda att bah&lla fatt- brol-lopsdag- frun-timre- n e sjelf taga som egentligen var mitt. Jag s&g s& tydligt framfor mig Nordheims hans skrifbord, hans och guldrullar jag behofde blott strficka ut handen for att n& dem. Icke ett ogonblick stordes jag af den tanken, att det vore stold. Omsider satte jag ock min plan i verket Allt gick efter berfikning, Ingen kfinde igen mig. Jag hade under firens lopp blifvit mycket h&ret var gr&tt, ansigtet doldes af ett helskfigg, och ett par S& kom bl& glasogon gjorde resten. jag en afton till jernvfigsstationen n&rmast Inkhofen och gick till fots dit under natten. Efter att ha legat gomd i parken och h&llit utkik deri- sedel-bundt- ar for-findr- Df. 5rigor saacf SKANDINAVISK TANDLAKARE. nu emot den grymma, onaturliga, orattfardiga satsen, att faderns missgerningar skola Aterfalla p& bar nen, och han ins&g tydligt och klart, att forsynen tvfirtom genom att fora honom och Cesarine tillsammans, just KONTOR: 227 Commercial Club Bldfc, 222 S West Temple velat &stadkomma en fullstandig for och soning. Att, s&som han strax erfor, intet blodsband funnits mellan hans brud och mordaren, rubbade ej heller denna of vertygelse. Sedan han last igenom Voturs bref, kastade han det i kamtnen. ,Inom n&gra ogonblick var det fbrvandladt till aska. P& samma satt skola vi for alltid utpl&na minnet af dess inneh&ll, sade han ooh omfamnade Cesarine. Kom, v--e fjy Svter)sl5 Street, SALOOI The Midway Basta Bier , Viner FRI och Likorer , LUNCH samt Cigarrer. HELA DAGEN. Svensk kaffegok och andra varma drycker serveras. , Eklund - |