OCR Text |
Show Qetektivenp beratteler. ensstammelse med rocken och batten. Men en ren krage och oklauderligt hvita manschetter vittuade om bemodanden att h&lla sig uppe", Mannen liette Arnold Lindqvist och var for ett par &r sedan utg&ngen fr&n teknolvgiska iifstitutet med temligen vac'kra betyg. Fattig hade han all tid varit. Hans studietid hade varit en sannsfiga af nod och men forst efter tagen examen hade hans egeatliga profningstid kommit. Han hade icke sjunkit, ej forfallit i dryckenskap eller skaffat sig hvad man kallar d&ligt umgtinge; men han hade lefvat p& krcdit i l&ng tid och haft afgjord otur vid alia sina otaliga ansokni 'gar om plats eller lamplig sysselsfittning p& den bana, hvar&t han egnat sig. Veildenar (try in mot don fattige, som sakrmr ingenting for att gifva det ett behag-ligar- e N&gon halsning vexlades ej heller fttr att mellan de b&da, Ett liitt buller fr&n rummet Arnold flyttade fram en stol och Svcnpkt original p& venster sida kom honom att satte sig midt emot henne. Af FREDRIK LINDHOLM. S& flitig! sade han. Den skonaste spritta till. Not a ar hemma. Det ar s&ledes flickan i Stockholm tanker visa sig i inte teater i qvalL all sin glans om sbndag, tror jag? ' (Foljetong till Utah Korrespondenten.) Han steg upp, ordnnde sitt En glans, som kostar hela tv& s& kronor och sjuttiotre ore, svarade han i kunde morkret godt nya hon vill hjelpa mig torhmara. Hammar underkastade och knackade p& vfiggen till hennes hon ot&ligt. I det gamla kan ingenting forhin-dras- , rum. har en hastig, men B&da sutto tysta en stund. ingenting godtgoras utan undersdkning. Pldtsligt bojde hor N&, hur har det g&tt dig i dag? att du ar inne, Nora, Jag forbrytaren bcfordras till sitt sade han. Har du n&gonting emot, fr&gade hon till slut. ban aig ned och upptog ett fdrem&l fr&n m'arken. Det var en fyrkantig Btraff, sedan bevismaterielen blifvit att jag kommer in till dig p& en Arnold ryckto p& axlarna och teg. stund? Fortfarande likadant? jernbit, i hvars ena anda fanns en tillrackligt bindande. N&, p& s& satt vet jag ju alltoch ogla, hvaremot i de i andra syntes Ahnej, det har jag inte, svarade Ja, jag m&tte vara fbdd under en behaglig qvinnoidst. en olycklig stjerna. lemningar efter ett hvitt kalkaktigt ingenting p& sammag&ng. Ilvil-ke- t Ingen turl brott har hr Felix Brauner pulver. Hammar s&g ofrivilligt upp orden eller tonen, hvar-me- Hvart jag vander mig, samma svar: Hvarken Hvilket amnar ban beg&? Hvar som oin ban viintat alt Anna upptaget , . . Nej, Nora se inte p& de sades, liito synnerligen ar Det ar inte s& latt att ett qvinnan? besynnerligt log qvar, mig s& fiiraktligt. Du har ingen ratmen Arnold var ej Conleende och forts itte att sot; a. Hans Anna svaret p& dessa fr&gor. med mycken vanlighet. Han tighet dertdl. Eller tror du kanske bemodanden krdntes; ty dct andra sul Brauner upptrader under tven- forbindoDer, i synnerhet d& denne, tog derfbr hennes svarsomen inbjud-nin- att det fir mitt fel, att . . . fdrem&let han l&t fdrsvinna i sin ficka ne namn, det gora de fiesta brottslin-gar- . liksom Arnold, hvarken eger ett Ja, inte fir det d& mitt, det fir och gick in till henne. Brauner skrifvcr sjelf att var en smal n&got bojd st&lremsa, yttre eler n&gon utmiirktare sakert. Nora Gullbrands rum var en var-ditill hans besok harista-de- talang. En trost hade han i sina eidan man tillverkar tunna Ilvem vet, Nora, om inte du motsvarighet till hans eget; men ock8& har liten skuld ar karleksafventyr. Allts& ar motg&ngar, men denna var af rent af. till mina motsom en hyresgiisten har var qvinna, en annan, ty ingen, som vardelds och denna var Ncijd med hvad han funnit lemnade anledningen g&ngar? hade det ett utseende tin Hammar fabrikea och begaf sig till vill dolja en handling, fdrebiir just att i hufvudst iden stiiudigt finnes hatis. - De bebagligare Hvad for n&got? Jag? moblerna voro tarfliga denna som orsak till att han onskar rik tillg&ng p& fatuga, platslos.-jfabrikbr Eliasson. Ja, just du. Ar jag kanske inte fitminstone hela och afdammade, en vara okfind. Dessutom skall jag s& blycklig dubbelt Jag" vet, att ni baft obehag af nu, sedan jag hvit duk l&g p& bordet, blommor kort hafva svart p& hvit huru Regr.et, som brdt ut.vackte Arnold den har eldsv&dan, Bade han till lfirde kfinna och filska dig? Allt g&r det forh&ller sig harmed. Tack vare ur hans driimmerier, Han vaude sig prydde fonstret, n&gra portratt emot l&ngt yarre an forut, mitt denne, sedan ban presenterat sig, p& vaggen.och en spetsgardin mig men jag vill nu ytterligare begara eldsv&dan har jag f&tt veta &tskilligt om och s&g hur menniskorna skyn- hangde fir liksom omskapadt, jag kanner sinne var upphangd omkring spegeln. Den tvenne upplysaiogar af eder. Forst som jag annars g&tt miste om. Ja, dade att sla upp sina paraplyer. Han brinnande som en ertappad brotts-ling- , mig fbrsagd och vfirmen fr&n d& jag infinner migjiosdem, och framstr fir ni riktigt saker p&, att den ar ocks& en historia for sig! Men tycktes obeslutsam om hvarthan han en brasa ilampan kakelugnen g&fvo n&got skulle g&. Klockan var blott sju och det var ett akott ni horde fore eldens den tilllcommer det polismyndighe-ternvisst hemtrefiigt &t det enkla rummet. som annonsera efter ingeniorsbitrfi-den- , i s& E tuna att de en om fiterstod afton honom. Ute l&ng utreda, t&rarne utbrott? i tiora satt och sydde p& en svart d& och f&r deraskomma mig bgonen, Anna for godt. Elden dr anlagd! Det kunde han ej vara, s&vida han ej svar: uppJa, om det var ett skott kan jag vanliga jag s&. ar obestridligt, och kanske jag finner ville blifva alldeles genomv&t, och kradning, bitar af kulort sammet och Lif vet fir mig outhfirdligt, jag ej bestamdt saga, men nog lat det siden l&go framfor henne. Af hennes taget. En stark och haftig knall utan tillfalle att lemna &klagaren ett godt att tillbringa aftonen under en kan inte som fbrr fordrif va den l&nga hand tag vid bevisningen; men ingen skyddande tak var ej heller fundersamma uttryck kunde man tiden vid mitt ritbrfide. En enda efterljud annat an ekot? sluta till att det v&llade henne stort m& fortanka mig att i framsta n&gon inbjudande utsigt. jag Alldeles. bitter tanke fyller mitt hjerta och , rummet ser till ol mina En angelagen-heterkafeet hufvudbry att forvandla den gamla, min hjerna, h&ller mig vaken om skulle p& inte egna 6ejdel Ungefar som ett sprangskott? och min affar ar Brauner vara s& tokigt, men . . . mycket begagnade promenadklfid-ninge- n nfitterna och fororsakar Nej, inte si starkt. mig helve-tisk- a till en ny och fin s&dan. Innan Fridolf Hammar &ter begaf Han fullfoljde ej meningen. Bast Men som ett bosskottf forbereder qval, mig p& nya Nora var en blfindande vacker motg&ngar och hotar att sprfinga sig till hufvudstaden, hade han &nyo vore att g & hem. Kanske Nora vore Ja, s& ungefar. n Inte bara som om ett forem&l ett l&ngt samtal med sin unge van inne hos sig? Kanske han finge vara qvinna. Arnold lemnade redan i sitt mitt brannheta hufvud. Det fir Ivar Granberg. hos henne en stund? Men . . , Ater ensamma samtal framfor guldsmeds-butiken- s p& din kold emot mig, Nora. slagit h&rdt mot en vfigg? fonster en antydan om henafbrot han sin tankeg&ng; men gick Hon sAg upp p& honom for ett Nej, for all del. Dagen derp&, det vill saga p& t nes och trots han s&g den l& dock behag, med Och skottet foljdes ogonblickli-gesom. det var Hammar begarde gsamma steg uppfor ogonblick. af ett stort och bredt ljussken, trettio dagars tjenstledighet. Herkulesgatan till hornet af Norra genom kfirlekens allt forskonande Jag talar endast Banning, Nora, ? Smed jegatan, der han intradde i ett sloja, var hans skildring ej ofverdrif-ven- . fortfor han. Och likvfil. hur ofindligt som upplyste hela den motsatta Hennes figur, hennes h&r, hander annorlunda allt skulle blifva, om hus. Med sakra steg gick han uppfor jag och fotter, hennes rena anletsdrag, egde trosten af din kfirlek eller blott en tvenne utan af de forsta trapporna, i den Nej, l&ngt derifr&n, vin. fin ljusatr&le, en blixt. tredje saktade han farten och uppfor allt motsvarade de fordringar, som hoppet att en g&ng kunna vinna den. Arnold LlndqvUt. den fjerde, som ledde till vindsvfi-ninge- innefattas i begreppet skonhet. Hon Med hvilken segerviss stolthet skulle Ar ni saker derp&f En hostqvall omkring fem &r fore Ja visst, jag s&g ju det lika tyd-lismog han sig s& tyst han var ung, blott tjugutv& &r, men jag icke d&upptrada! Och hvilken af sin 6konhet samt kunde Lika ljudlost trefvade han tur skulle icke detta hopp d& skanka som jag nu ser er. , de handelser, som skildrats i det fr&n en barndom och Tack s& mycket. Och nu en sak stod en ung man och s&g efter nyckeln till sin dorr. Till sin mig! Det skulle gora mig djerf, jag i storsta bel&tenhet stora : skulle rakt utaf sl& mig till en plats, fann ocks& ungdom, genomlefvade till B&g den en till p& de utbredda harlighetema i han, att person ju eller hur? l&g qvar p& samma stfille, der han p& fattigdom, hade l&tit hennes fbrst&nd som gaf oss b&da nog att lefva af. till en juvelerarebutik vid Childet och adelste-nammorgonen lagt den. Men dorren mogna tidigt. Hennes verlds&sk&d-niu-g Det skulle sporra min talang, jag Ja, det kan vfil handa. var bitter som den m&ste vara skulle gora uppfinningar . . . Hen hvarfor talade ni inte om gnisslade, d& han oppnade den. drogo. med magnetisk hOs en Luftslott! afbrot hon. Vi skulle varelse, hvars hufvudsakliga Se B&, nu fir allt forloradt, mumdet vid forhoret? hans bllcktr till sig. Han stod best&tt i lardomen i vara tv& i elandet. Gor mig stallet lade uppfostran han. rund-liHerre Qud, ingen fr&gade migf der lange och egnade en ganska at) i och Var p& en Ni borde hafva giort det and A gatorna hade mfirkt tigga han att tid &t hvart och ett af de dyrbara stryk. N&gon tjenst, l&t bli att tala om kfirlek kommit, Men han skref till mig och bad forem&len. Hans lfippar rorde sig hur tyst han fin gatt. D)t hpde han det underligt att hjertats utbildning Du vet, att det pl&gar mig. missriktats redan fr&n N&, jag skall tiga. att tacka dqt jordomda att jag skulle-tigr Hennes Tack min vfin Jag hyser verkogon, sjfilens speglar, Han hade lange tankt att smor.iaP,0ffanf fifven var fdrh&llandet om ocks& en- for. Ah, jag anade det kunde kfirleksfulla Ah&, k&nner ni honomf men innerliga gifva det hans &horaren. ligen medlidande med dig; men ty dast hade tyvfirr g&ngjernen; eget jag var blickar, kunde spela englagoda; men vfirr kan jag ingenting gora for dig. Det der diademet skulle passa aldrig blifvit af. Ja bevars, mycket vfil, och vet Dorren till hoger om hans oppnades, tyvfirr hade de of tast ett missbel&tet, Jag filskar dig inte, detta kan nu en ocks& hvarfor han bad er tiga. hennes h&r, diamanter i ramsvart Ni tanker val inte stalla till silke! Ja, hon, fir fodd att vara och ett manhaftigt fruntimmer kom spotskt och stundom hatfullt uttryck. g&ng for alia inte hjelpas. Du k&nner Och ofverlappen bojde hon gerna till mig ganska vfil och vet, att jag fir n&gra ledsamheter for honom. Hans drottning; hon skulle forst& att bfira ut. ett vill Hvad ett det diadem. skulle trotsigt foraktfullt leende, som helt och h&llet fri fr&n allt kfinslo-pjunhar saga? fr&gade Kedjan principal lar vara en riktig arg sate. ej kunna ej missklfidde henna Ni kan vara lugn. Men det f& en skonare hals att ringla sig om hon med gall rost. Kommer herr Jag vill inte lefva i fattigdom, Lidelserna hollo p& att sprfinga nfir jag kan slippa det. skulle roa mig att bry honom en fin hennes; guld, topaser, och rubi-ne- r Lindqvist hit igen, fast jag i morgse Vore jag rik, skulle du d& filska smula for hans fifven tyr, och derfbr p& hennes mjolkhvita sade, att herrn inte fick sticks sin detta qvinnohjerta, och det behofdes i nfisa fin hud. Och dessa armband vore jag tacksam, om ni ville lemna hit, forr hy ran vore betald? Banning hennes kloka forst&nds hela mig? r Basta fru Jonsson, borja inte nu styrka for att h&lla dem tillbaka. Inte filska; ty det begreppet sedan HvAken fikta konstnarsfrojd mig brefvet han skref till er. inte men skulle Det kan ni val f A Han kan skulle icke genombfifva guldsmeden, igen! Jag vet allt hvad ni har att jag riktigt; Hon visste att en fattig skonhet ej jag gerna f& veta att han ar en flickja-gare- , om det forunnades att se dessa dyr- sfiga, och ni vet ocks& allt hvad jag 8& latt blir gift. Jo, bevars, med en bli din hustru. Fastfin jag fir fuL kan svara er: att ni, sfi fort jag kan fattig stackare till man, for hvilkens men n&got v&rre obehag skulle bara smycken omsluta hennes f&r edra penningar. Nu skull hon redan vid i verlden Troi du d& att jag fir en toka, skaffa de skonaste n&got, Ringar-ninte honom. Han tillfoga altaret jag vilja finge som fir Ni skulle trott. vara kan val inte begara afsvarja alia sina drommar om en fr&gar efter huru en karl ser ut. passande leksaker for jag s&g ut att vara en pr&ktig karl for hfir-liute hennes skulle att i Hvilken g& rosenfingrar. jag resten. osregnet heller! berusande framtid i guld och prakt. Jag tycker for resten rfitt braom ditt m<id for utseende. skulle all icke vi Nora del, tv&,du Jaha, Fabrikoren sm&skrattade och fann jag skall tiga Men rikedomen ing&r endast V erkligen silfvertalri-kamen i och dessa skall l&sa p& r nu; morgon jag, intaga efter n&got letande brefvet, som han igen jag gifterm&l med fattigdomen, och med dessa fortjusande knif-va- r rummet och sjelf taga nyckeln, till och hon hade inte lust att fornota Ja; men gor dig nu inga fbrhopp-ninga- r r&ckte Hammar. f&r som for den skull! &t och dess det ensamt de gaffiar, jag uthyrt n&gon, som sitt lif med att leta efter n&got af de Denne hade knappast sett under om jag blefve rik en g&ng? helt litet kan ett betala. N&, Och f& kapital undantagen. Under tiden skulle skriften, forrfin han hapnade. d& fir jag redan s& s& skrik d& inte s& fidelt Men vin skulle vi dricka Ah, gnistrande gammal mycket, hennes ungdom och skonhet fbrFor andra g&ngen Arnold Lind' och du ej fr&gar efter mig. att dessa silf ur Jonsson! P& fru vertumlare v&r ful, och hennes gladje ofver rikesvinna, qvistl Hvad ville detta saga? Bah, det vet jag visst det! Herrn domen skulle, om hon verkligen efter Och vet du, dessutom har du inte For att jag skall synas battre sjank skulle dessa silf verserviser st&-tv&ra salonger kunde resten fir radd for att froken Nora skall stora utsigter. och i l&ngt sbkande lyckades finna den, ej just underrattad om mitt tilliimnade lilln trafvas herrn p& hora har hur det. Liksom hon kunna h&lla henne skadeslos for de upp prydnashyllorna, der Nej, det fir sant. Men jag kan skamt lyckas, kanske jag f&r be er passade allt sm&krafset, visitkorts-korgar- , inte sett tillrackligt af elandet forut. g&ngna &ren. Nej, hennes skonhet f& en plats eller en sysselsfittning tala om for mig hvad ni iakttog Hvad tjenar det till att ni nu och ungdom utgjorde en stor n&lfat,statyetter, cigarrstfiU, rikedom, med ganska god Ion. honom, innan ni varsnade och p& ett sk&p i mitt rum fick det sfiger allt det har? som hon redan nu ville Ungefar en tv& eller tre tusen hafva vexlad elden. Ja, inte tjenar det till n&got, det i klingande mynt. Hon drog sinn kronor om &ret. Ett enkelt bo, guldbeslagna dryckeshornet trona Mycket gerna? mellan dessa tunga kannor af silfver. m& d& gudarne veta; men jag tycker vexlar p& millioniirer, och hon kandf sjuttiofem kronor i m&naden till Och fabrikoren berattade hurusom & han sett framlingen g af och an D&, Nora, skulle du skanka mig de att jag har liksom en smula rattighet att hon ej missraknade sig. tjugufem till n&l utanfor fabriken och huru denne ljufvaste leenden, d& skulle du visa att fordra min hyra. Och den, som tv& g&nger om &ret kalas for Fifr den skull hade Nora g&tt in vid syntes obehagligt berord,d& han fann dig i din fulla skonhet och kiinna dig inte betalar, kan gerna t&la att hors teatemn. Hon hade en liten natt rost v&ra bekanta, en g&ng i m&naden en stolt och sig bemarkt af fabrikoren ord. i tt glad, lycklig. Ja, detta teaterbiljett andra raden och framfor och hade utan sv&righet blif vit Fridolf Hammar tackade forbindli-gas- t fonster bor lyckan, detta fir rikedom Ni skall f & penningar, har jag allt spara, spara.sparal Detta Arnold, och skyndade derefter hem till och som kors&ngerska. En blygsam guldet, penningarne, so detta fir sagt. L&t mig f& g& in nu. Redan i fir fattigdom, fortfarande fattigdom sitt rum & hotellet. stiillning. fijr den, som efterstrfifvar och Han tankte knappast p& eldsv&dan lyckan. morgon skall jag forsoka skaffa, om att ingenting annat. Tre tusen Ah, blifva bemfirkt, det ar sant. Men s& Men tor den honom unge mannen s&g icke inte alltihop, s& &(minstone en del. langre, endast p& det Nora hade med glfidje upptackt, att just hvad jag dromt mig, som det var hfinford ut. Tvfirt om blef hans L&t se att herrn h&ller ordl For vigtira brefvet, hvars undeiskrift minsta mojliga for mig ensam i a egnad att gifva honom s& mycket allt mera sv&rmodigt, resten fir det inte stort att lita p&. m&nga kikare fr&n de framsta d& hyra, vagnar och s&dant att fundora p&. riktats mot henne, och hon medan han s& frikostigt Det har herrn sagt s& m&nga g&nger, Ater bredde han ut p& bordet fram-f6- r hade redan tillbaka visat mer fin en der betalas dessutom. smycken tOl sitt hjertas att jag nu vet hvad herrns loften g& O. Nora, Nora! sig det bref han forst erh&llit, inbjudning till sup&er i enrum. pen berattelse om eldsv&dan samt drottning och moblerade sin v&ning for. . Inga upptrfidon min vfin, om du rfitte hade hon likvfil annu ej funnit. dst bref han f&tt af fabrikoren. med silfver och guld. Det starka Dermed gick hon. " vill stanna qvar hos mig lfingre. Du Medan hon vfintade, hade hon skenet fr&n gasl&gorna i butiken Arnold tradde in i sitt ytterst tarfhar Slumpen gor sitt arbete ratt sjelf tvungit mig att tala. gjort bekantskap med Arnold Lindbra mumlade han fomojdt. Dessa upplyste hans bleka ansigte. Detta liga rum. Gr&ten satt honom i halsen Men, sfig mig uppriktigt, Nora, ratt bra om honom, qvist. Hon trenne skrifvelser hora ihop och rdra var l&ngt ifr&n vackort, skfigglost af harm. Huru gerna skulle han inte han var tyckte du inte luftslott Hvem bygger sjelf angenfim att tala med och skall velat slunga hela hyran &t den ogina alia samma person: Felix Brauner. och bredt, men det egde en viss dina drbmmar om forverkliga beundrade henne. Hon med roade sig som gjorde att man latt van-d- e vfirdinnan, om han blott kunnat! Arnold Lindqvist fir Den forsta rikedom? att kokettera helt for honom, lindrigt sig vid det, och manlig var fifven Han kastade sig i soffan och bet men Alltid blir det vfil n&gon. filskarinnan, den andra ar ban sjelf. &ngrade sig nastan, d& hon fann hans gestalt, stor och vfil utbidad. h&rdt i hornkudden for att M&nne hon endast k&nner honom una Det knackade p& ddrren. En gosse att han sig i henne lemnada Nora en ett tjut af vanmaktig Smarta och nu allvarligtforfilskat der detta namn? Nej, hon har ju sjelf Hans &lder var omkring 30 &r. biljett. Hon ryckte kanske blefve sv&rmodig och fr&n Personer, som gingo forbi honom, och ilska. p& axlarna och rackte Arnold klippt bort hans riktiga namn om hade Han talat hade nog skiil att tycka det den unge detHan l&g en l&ng stund s&lunda i en efterhangsen. postpapperct. Men det Sr under kfirlek flera g&ngor. Hon hade svaral mannen klokaro honom. i h&lla att gjort Se der en att borja med Och sig vrede, som sm&ningom ofvergick i honom med ta namn hon liirde kiinna att firligt visa honom en skuggan , an att stalla sig just der ett dvalliknande tillst&nd, hvarunder Hemligheten ar ett brott, ty sina framtidsdrbmmar. s& fulikomligt der kan du fifven se hvad verlden ljuset var Bkarpast Hans drfikt stod han ingenting kande, ingenting annan hemlighet skulle ej kunna krossa hvarje forhoppning hos ho- tfinker om mig. i mycket d&lig nemligen Brauner har tfinkte. Det Gossen afffirdade hon med orden: var Brottet samklang i kolmorkt hans fbrfarlig. nom, att bou kfint sig saker p& att med hans kungliga frikostighet, ja, rum, och luften var Du kan g&, Det behofs ej n&got det fir ocks& temligen tydligt. osund, kail och ej af honom blifva besvarad med i saraband den stod till och med i d&lig svar. St&r hans besok i fuktig. Der hade hvarken eldats upprepade kfirleksforklaringar. med den l&ngt eller vadrats p& l&ng tid. Arnold Arnold var blek och hfiftigt med detta brott? Sannolikt inte, Men karleken fir underlig. Han &rstiden. Hans yttre visade bekymrade sig litet harom. Han hopnades likvfil och var fortfarande mdjligen med foljdernaaf detsamma; halfherren. Cylinderhatteu ruggig, brukade lemna sitt hem om forst efter a Och s&dant hfir t&l du? Du blir ty hennes bref fir skrifvet entragen. endast en rock och denna till p& for att &tervfinda forst vid inte ond ofver en s& hansynslos ett fullbordadt brott, hvars gernmgs-maHon brydde sig ej om att se upp nott af mycken borstning, nattens inbrott, han afskydde det for fr&n redan insbfts i sakerhet och ,ioprt sitt arbete, d& han intrfidde. och skodon i fullkomlig ofver-- dess elfindiga fattiadom och Det fir detta Nora genomognade hastigt biljetten, gjorde plaulfigger nra d&d. - ulseende. nast-intj- ll utse-end- e umbii-rande- nog-grun- n en-da- st trapp-uppg&ng- d bort-skiim- d g penn-knifsbla- d g n . r. in-o- a port-g&n- I tan-ke- . lor-dage- n vag-gen- med-vethet- gt lifser-farenhet- elds-v&da- fon-str- n, -- &lja vBr nya Sdranta Sta- ternai Historia" pa de skandinaviaka sprBken, illustra-tione- r, BOO stora qvartsidor med 6fver 3Bi yackra frSn beskrifvande virt lands hela nied HU och president hitkomst nkingarnes Roosevelts administration. VI mS WlklaB oea gifva k red It pk Hberala vilkor. Sfar fdrtantt fdr agenler. Agentutstyr frltf Mil rlftla arfcetre. Skrtf stra dlrekt till ateifvarne UNIVERSAL BIBLE A BOOK HOUSE,. Chicago. III. De atdrste kkandtnaviske bokforliiggare i Amenka. som innehbll en inbjudan till on maskerad fiiljande dag,kostym,vagn, brefskrif-varebiljett och sup& erbjod sig att bekosta. Derp& vfiude hon sig med ett egeudomligt leende till Arnold. Hvarfor skulle jag bli ond? Jag fir van vid s&dant. Baron Fagerhjelm fir rik och vacker. Se s&, ingen svart-sjuk-a nu! Han varderar mig till en maskeradbiljett och en sup& eller sammanlagdt femtio kronor. N&, det fir d& billigt &tminstone. Den ofbrskamde slyngeln! 0, om jag hade honom hfir! Inga dumheter och intet slags formynderskap fdr mig. N&. tfinker du g&? Ja, om det roar mig i morgon. Jag fir min egen herre och gor hvad som faller mig in. Men med denne Fagerhjelm! ' Kanner du honom? n Jag vet att hans broder forslo- - sade hela sin fbrmdgenhet p& spel f och qvinnor. Hans broder? Ar denne lik honom, d& fir han min man. Tala inte s&, Nora, En formogenhet for dens fotter, som man filskar! Du gor mig fortvifiad. Ja, du har ratt, du fir i st&nd till allt fdr att n& ditt m&l. Du tycks fordra allt, blott icke kfirlek. Du misstar dig, min vfin. Jag fordrar tvfirt om en omatlig kfirlek. Den, som uppoffrar allt hvad han eger fdr min skull, som staffer en formogenhet till mitt forfogande, som vore i st&nd att beg& ett brott fdr min skull, som Batter sig ofver alia fordomar, som v&gar att blifva en visa fdr hela Stockholm, den som gor allt detta endast och allenast fdr mig, utan att fordra att jag skall arbeta och spara, den filskar mig ocks&. Han eger just den kfirlek jag begfir. , (Forts.) et e troll-kra- ft g ! nissland4, a. for-ofri- I gt genom-skinlig- a betalas ar-ma- r, ! insattningar . UTAV CopipiefciaJ& Savipgs Bapk, 22 k 24 E. First South Stroot, Salt Lake City. F. W. ARMSTRONG, President. for-st&- 1 & J. BYRON GROO, Vice Pres. E. CAINE, Kassor, Bankanvisningar utfardas till personer i Europa s&val som i Forenta Staterna. e g undan-tagsv- is ! ! ! Det Ar knappast n&got tillBtftnd af dAIig helm som icke fftrb&ttraa af elt och annat in taga tide af en K LP'A'N 8 Tabnle. Till tain hos apote-karaak ftr nog for ett vanligt En Fern-.'efall. En flaska, 80 cents, ftr nog for en familj ett helt ftr. a Zion's e pen-ga- r, an-stfi- ld Savings Bank & Trust Company, No. I Main m&-nade- n, bort-skfink- Brau-ner- 1 under-tryck- bil-jette- 1 kal-la- s be-g&- E-t- una - fram-skridn- a upp-ror- morg-narn- n ben-klfid- '1 I t d. 1873.) Embetftmtin: JOS. F. SMITH, President. H. LUND, Vice President. GEORGE M. CANNON, Kassor. LEWIS M. CANNON, Assist. Kassdr-- ANTHON ' . Direktorer: s man-lighe- t, &r (Upprfittad ! plat-sern- Strut, Sait Laka City. JOS. F. SMITH, , ANTHON H. LUND, T. G. WEBBER, ANGUS M. CANNON, JAMES JACK, FRANCIS M. LYMAN, GEORGE REYNOLDS, JOHN T. CAINE, L. JOHN NUTTALL, ANGUS J. CANNON, ABRAHAM OWEN WOODRUFF. GEORGE M. CANNON. HYRUM M. SMITH. 71 il nrnr ll UUl r RlHTA betalas insattningar ar den Sldsta sparbank i Utah med stQrre an i alia de Sfriga sparbankerna tillsamman9. Personer boende utom Salt Lake City kunna insanda belopp Mi Denna bank med posten, ocb dessa insfittnin-ga- r skola tillses lika omsorgs-full- t som de hvilka inlemnds ai insattare personligen. Skandinaviska spr&ken talas. |