OCR Text |
Show H:o 44- - REOAKT0R och EGARE: Corbcigcn ben 2 Hoccmber OTTO RYDMAN. Kyrkaris konferuns shenirens hemiighet fram det och Ognade igenom den lilla smutsiga lappens innehAll. Ilillcn i Saltsjostaden den 4, 5 Bland de knndidaer, som voro FOrmodligen ett tiggarebref? och 6 Oktober 1895. i nppstiilld.i vid borgmiista-eva'framkastade Lucy likgiltgt Ar 8 var afven sherif" Ja, ett tiggarebref, svarade Konftrensen fortsattes kl. 2 e. Liverpool fen William G ny, en af stadens i Gray det han hastigt gOmde brefvet. m. den 5 Oktober. och net arselde man. rikate Om Lucy i detta Ogonblick hade Apostel Abraham II. Cannon For atsk Hica Hr tilbika hale betraktat honom, skulle hon sett att var den forste talaren. Han sade utan han till hastigt blifvit mycket blek och att en del af de unga hade en fel hade han kommit Liverpool el aktig uppfattning af och frihet. ra ratt att oafhangig-he- t De trodde det va- bry sig om sina Olydiga formaningar. barn blefvo sallan nyttiga Olydnad var ej for-aldra- rs intet tecken pA en oafhangig utan endast pA sjelfsvAld. Talaren fiamdrog en del exem-pe- l pA detta och slutade med uppmaning till hoisamhet for goda rAd frAn dem som stA ofver ka-rakte- r, oss i kyrkaiv Apostel Moses Thatcher talade dernast. Han uppmanade de he-- ' liga att lara kanna sig sjelfva och att afhAlla sig frAn att falla hArda yttranden om hvarandra. Personliga skiljaktigheter skulle ej formA nAgon att soka klandra sin medbroder offentligen. skulle alltid kannetecknas af vanlighet och sjelfuppoffring. Bakslughet och intriger i yerlds-lig- a affartr leder ovilkorligen till samtna tillvagagAende dA det ar frAga om religion. Ett alltfor starkt fikande efter verldsliga saker formorkar en persons i andliga saker. Det var dAraktigt, om broder blefve oen-s- e for det de ej hade satrima uppfattning i politiken. VArt stor-st- a bestrafvande borde vara att lefva i fred med hvarandra. George Q. Cannon, iorsle i ofversta presidentska-pet- , talade derpA ofver arnnet: Den ratte herdens rost. Han s anforde vigtiga handelser i historia, dA Gud tydligen visat hvilkasom nade myndighe-teatt leda folket. Det stora antalet heliga hade kant Andens rost och foljt den. Han visade afven att foregAende handelser fullkomligt rattfardigade detta folk i att lyssna tillGuds tjenare. Auk-torit- et for-stA- rAd-gifva- re kyr-kan- n TREDJE DAGEN. Efter motets oppnandepA van-lid satt framstod president Woodruff och holl ett tal om uppenbarelse, visande, att det var omojligt att utfora Her-ren- s verk och leda bans barn utan fortgAende forbindelse med himmelen. Han visade hvarfor Herren valde de ringa i verlden i stallet for de store, till att vara bans redskap. De ringa togo ej sjelfva aran utan gAfvo Gud Han talade afven om huru den Allsmaktige bereder vagen for sina hushAllningar bland menniskorna, ocbom hvad detta sista dagarnes verk inne-bar- , samt vittnade om Joseph Smiths himmelska kallelse. Joseph F. Smith, andre rAdgif-var-e i ofversta presidentskapet, framstod derpA. Han talade om nAgot af vAra timliga piigter. Han framholl afven huru en i det allmanna omdomet om de sista dagarnes heliga pA senaste tiden egt rum, huru deras lortjenster borjade och forstAs. Denna hade icke sin grund i nAtill de heligas omvandande got i med att arbete deras utan tro, forvandla denna vildmark till fruktbara omrAdeu och skaffa sig oberoende i timligt afseende. gt Wil-for- den-samm- a. g upp-skattlor-andri- (Forts.) as ?tt i're i fickan, men gtnom sin jen-fl- it och till fOljd af lyckliga omstaa-iishete- r hade han si sraAningom sig upp frAn simpel bo lbetjent till rik fahriksegare och hade der- att hans hand darrade; men hon sAg det icke. De Aro en rigtig landsplAga, dessa tiggare, sad hon fOrtrytsamt; man kan val inte hjelpa alia heller. efter genom sitt gifterm A1 med Lucy Nej, man kan verkligen inte en till dotter f?egAende Ilartvigs, hjelpa alia, upprepade sheriffen borgmastare, kommit i med atadens fOrnamsta SA steg ban upp och gick in i sitt familjer. arbetsrum, hvars dOrr han till'aste Sedan han val kommit till val och der han fOrdjupaae sig i stAnd och anseende, vaknade af det mottagna tiggarebref-vet.- . hos honom, han ville 'spela en politisk roll, erhalla fOrtroende-poste- r och bana sig vag till en plats Samma dag vid niotiden pA afto-neMed hela sin karak-tar- s i parlamentet. styrde en person sina steg mot eeghet full fOljde han detta mil, den del af Liverpools stad, i hvars som han redan fOr nAgra Sr tillbaka trAnga och smutsiga gator armodet sA till vida hade nAtt, att han blif-v- it och lasten fOra en elandig tillvaro. vald sheriff och ansAgs fOr en Han tycktes hOra till de battre lysande talare. lottade samhallsklasserna, men han Nu Btod borgmastarevalet fOr hade hOljt sig i sin kappa och dragit Gray, hvilkens : innerligaste hatten sa djupt ned i ansigtet, att Qnskan var att uppnA denna viirdig-bs- det var omOjligt att kanna igeJho-- . bland de uppst'aUi" nom. Han stannade utanfOr ett och han sparade hvarken gammalt bofalligt hus, och sedan fOr att fOrsakra han noga sett sig omkring, bultade pea gar eller mOda sig om segeru. han pA porten. En gammal, ful g Det var dagen fOre valet, dA Oppnade fOr honom och fragaae vid middagstiden Atervande med en af cmAttligt branvinsdric-kand- e hem frAn en proraenad. Vid porten hes stamma, hvad han ville. trangde sig en liten tarfligt klEdd Jag sOker fru Baker, svarade den frammande. Borborhar? gosse fram till honom. e Ar ni mr William Gray? Ja, i andra vAningen, fOrsta han modigt. dOrren till hOger, bruaumade karin-geJa. Hvad vill du mig? och utan att bry sig vidare om Jag har nAgot till er, svarade den intriidande gick hon med gossen och rackte honom ett bref. steg tillbaka till kOket, hvars GA din vag! svarade sheriffen dOrr hon slog hardt igen efter sig. kort. Jag tar inte emot nAgra Mannen trefvade sig uppfOr den maskstungna trappan och befann sig Gossen lat emelletid icke afvisa snart i ett lagt, smalt rum, som med sig. I det han trangde sig annu sitt halfruttna golf, sina sOnderrifna narmare, sade han med en vigtig tapeter och sin torftiga inreduing min: gjorde ett hOgst otrefligt intryck. Det ar inte nAgot tiggarebref. PA bordet brann en osande Den ftOken, som gaf mig det, och bredvid pa en gammig saga er, att det stir en mal soffa med trasigt Ufverdrag hvi lade en qvinna, kliidd i en vAr 1k1?5( fOr er vigtig hemiighet deri. retade hans ord Dessa nyfikenhet, dragt. lion kunde vara omkring 10 brefvet. och han tog Samtidigt frA. Ar, men trots de hiirjningar, som gade han gossen frAnhvem detkom. dryckenskap och eliinde anstiillt, men det stAr val i fanns det dock annu hos henne sp" .Vet inte af en svunnen skOnhet. brefvet! svarade gossen med en och sprang sin vag. Vid den friimmandes intradanda andA endast det att hon sig upp och vande ansigtet vai reste tanke I brefemot honom. Men mannen hade frAga om tiggeri stoppade Gray och i bus in sitt vet i fickan, gick knappast kastat en blick pa henne, innan han raglade bakliinges, liksom skyndade till salongen, der han hustru. sin Ilan hade blifvit triiffad af slag. pa Allt gar bra, Lucy! sade has dOdsblek och stirrado sA fOrlarad pA och gnuegade fOrnojd hiinderna. 1 qvinnan som om han sett ett spfdce. Alice, du! kunde han andtligen morgon hoppas jag bli borgmastare, sedan skall jag snart fA siite i parla- framstamma. mentet, och vi kunna da vara med Ja, just jag, svarade qvkinan om en vintersiisong i London. Hvad med ett rAtt skratt. Du hade val icke vAntat att sRger du om det? Jag ar fOrtjust, svarade den finna mig hiir? En liten niitt icke eannt? Slitt dig, ty mycket nOjeslystna damen. Och jag tror att vi (kola komma att spela en vi ha mycket att sprAka om. rStt vacker roll i sallskapslifvet. Mannen narmade sig lAngsamt, Det tror afven jag, sade she- utan att dock efterkomma hennes riffen leende, i det han kastade en uppmaning att s'atta sig. I det han beliten blick pA sin hustrus vaokra fixerade henne skarpt, frAgade han ar-bet- at sliigtskaps-forbindels- e inne-hAll- aregi-righete- et n n dOr-re- n. t, p kan-didater- ,', ka-rin- she-riffe- n 895. emot mig? Du tyckes glOmma, afbrot han henne skargt, pA hvad siitt vi skildes At och hvem det var som var den brottslige. Tror du, att jag skulle ha Ofvergifvit dig, om du icke genom d itt Hittsinniga lefnadssiitt bragt mig i fOitviflan? Hon skrattade frivolt. Var det dA sA ilia? sage hon. var ung och vacker och ville Jag Du npptradde rain ungdom. njua i den deremot svartsjuke tyrannens roll och ville icke unna mig den ringaste gladje. Och jag hade JA aldrig varit digverkligt Det var din gr:inslO.-.Willy, som helt och hallet fOrblindade dig. Du vill alltsA filrneka ditt brott och fordrar kanske pa kOpet, att jag skall bedja dig om fOilatelse? Ilvar-fOhar du lockat mig hit? Vi aro lik-vi- a il otro-ge- n. svart-sjuk- a, r nu qvitt med hvarandra. Jag vill jnte ha nAgot att skaffa med en skoka. En mOrk rodnad fiirgade vid dessa ord qvinnans bleka ansigte. Du belEifver inte skymfa mig, sade hon me undertryckt stamma. 1 jag frAgar dig, hvad den man Men skall kallas, som gifter sig med en annan, qvinna, medan hans lagliga hustu. SnnuTefver. Och hvad skul du siiga, om jag ginge till en visa sheriffs fru och fOrklarade f Or henne, att icke hon utan jag vore den akta maka och att hon mAsle lemna platsen at mig? liar jag icke rattighet dertill? Mannen studsade vid denna men Atervann snart sin man-ne- ns ho-tels- e, fatt-nin- frA-gad- n, sla-pan- f. a, e hel-sad- e Ofver-rasknin- figur. Hvad var det for ett bref, som gossen gaf dig demere pA gatan? sade hon plOtsligt. Jag sAg det h&ndelsevis frAn fOnstret och fOrar gade mig Ofver hum nargAngna dessa tiggare aro. Jag har inte last det anna, svarade Gray, men i sjelfva verket hade han glOmt brefvet: Lan tog nu g, med osliker si'amma: Iluru har du fatt reda pA mig? Ar det allt hvad du har att Rattighet? upprepade han kallt. HvarifrAn har du den riittigheten. Hvem tror du faster sig vid hvad en gatstrykerska har att fOrtiilja? Jo, nar man fAr se det hiir utropade hon triumferande och drog fram ett papper, som hon hOll tatt framfijr lampan. Det var hennes vigsclattesL Mannen blef askgra. Ilan insag, att denna elan- diga varelse, som fyllde honom med afsky, hade magt att ruinera honom och stOrta honom frAn hans stallning i samhiillek De hade blifvit gifta f3r tjugu Ar be-vis- sedan. I vredesmod hade han ?3fver-gifv- it henne, och dA han sedan hade velat Atervanda till henne, var hon fOrsvumen. Trots alia spaningar kunde han icke finna henne. Han sntog att hon var dtid, och dA han gifte sig for andra gAngen, trodde han, att hans forsta aktenskap fdr alltid skulle ftlrblifva en hemiighet. Och nu uppdilk den fOrsvunna plOtsligt och hotade hans siikerhet, hans lefnadslycka. Om hon gjorde sina ansprAk gallande, om hon hemligheten, hvad skulle dA Lucy tanka om honom, hans stolta hustru som litade pA honom, hvad knlle bans barn siiga, dessa barn fOr-rid- om Slslrade honom sA hOgt, och ilutligen i hvilken dager skulle han framstA infOr sina medborgare, hvil-k- a hOgaktade honom? Ooh huru ikulle val ban, den rike, ansedde mannen, kunna lefva tillsammans med denna usla qvinna? FOrgafves sOkte han hitta pA en utv'dg ur den farliga situationen. Det fanns dock en Sudan, men blott sn enda: han mAste till hvad pris som heist kOpa hennes tystnad och ikaffa henne till en annan trakt af verlden. Men framfOr allt mAste ban veta, om hon icke redan hade saga mig vid vArt mOte? frAgade hon. Sedan vi varit skilda i tjugu Ar, AterGnner du din hustru, och i stallet fOr att glad sluta henne i dina armar, frAgar du endast: huru har fOrrAdt honom. du fAtt reda pA mig? Har jag I det han med vAld beherrskade det, sedan du bandlat sA ilia liit och lemnade hennes suta ord obo- fOr-tjen- 39 S. Best Temple Stp Salt Lake City, Utah. 6 2trg. ivarade, upprepade ban sin fOrsta till ett fjernn land der ingen kAnner frAga: Der kunna vi i lugn framlefv dig. Huru bar du fAtt reda pA mig? vflra dagar. Genom en slump, genom en I det hon plOtsligt bytte om ton lycklig slump, svarade hon under knAppte hon sina blinder omkring det ett belAtet smAleende glel Ofver bans arm oeh sade bedjande: hennes barjade drag. D.ldu sA grymt Willy, tiink pA vAr ungdoms-kiirlcstod ensum i oeh Ofvergif mig icke! Folj Ofvergifvit mig, jag utan meil verlden, nAgra tillgAngar. Jag mig, du skall icke Angra det! kunde icke fA nAgot arbete, och det jag skall Mifva en god ooh trofast fanns fOljaktligen blott eu enda nt hustru. Tro i i r , jag iir icke sA vag ftir mig att fOrtjena mitt rtappad, som du fOrestiil-le- r det Jag betradde den dig, oeh jag Uingtar efter lugn, efter en stilla lyoka vid din sida. Dfriga kan du t&nka dig. London. till Der reste Hennes ri'st var vek och bedjande. Jag hade jag det bra till att bOrja N.igot af hennes forna skOnhet tyckmed. Men sA blef jag sjuk. Min tes Anyo lefva upp i hennes drag, ikOnhet gick fOrlorad och jag kom i och i detta Ogonblick lAg det nAgot den bittraste nOd. Jag har fiackat rOrande i hennes Odmjuka hAllning. Men mannen brydde sig icke om Omkring frAn stad till stad och fOr nAgra dagar kom jag hit. IlalfdOd delta. Ilan kiinde endast, att den af sviilt kiimpade jag redan ined qvinna, som sA envist hangde sig att taga lifvet af mig, ooh fast vid honom, otvifvelaktigt skulle kasta mig i kanalen. DA fOrde him-le- ruinera honom. En biiftig kamp dig i mig vag, och nu bebOfver upistod i bans inre, och han kande jag, Gud ske lof, icke liingre tanka huru hans sjelfbeberskning lemnade Nu ar ju allt godt och pA att do! honom, huru en fruktansviird, en val. DOden i bOljornas mOrka djup griislig tanke lAngsamt, men Er sA fOrskracklig. Jag sir riidd fOr sig in ihanshjema. den, sade bon med en rysning. vill iinnu Jag gOra ett sista fOrsOk, Ilan horde tyst pA henne och utan tiiukte ban, och om hon dA icke nAgot tecken till medlidande. Han efter, sa mA Gud hjelpa henne. skulle ingenting hellre ha Onskat an LA t oss komma till ett resultat, att hon och hennes hemiighet Isgat Alice, sade ban. Jag kan omOjligen pA botten af kanalen. oppfylla din begiiran. VAra vagar mAste skiijus, fOrstAr du? Redan i Jag stod i ett gathOrn, satte hon, dA du Akte fOrbi i din fina afton mAste du lemna staden. Jag vagn och hade den fina damen vid sk ill fira dig ombord pd ett fartyg. din sida. Du observerade icke mig, Nar du mitt malet fOr din resa, kan men jag kSnde irenat isen dnr, huru du skrifva till mig, och jag skall mycket du an bar blifvit fOrandrad. sOrja for dig sA binge du lefver. Har Jag skulle kiinna igen dig alltid och har du fOr till fal let 200 pund sterL Cfverallt, uthrast hon passioneradt, Ilan lade penningame pA bordet ty en hustru glOmmer aldrig sin man. I niista Ogonblick tog qvinnan dem, Vidare, utroade han otAligt. gkrynklade vAldsamt ihop dem ooh DA jag kannt igen dig, frAgade kasta le dem pAgolfvet framfOr hans hvem du fijtter. jag en lion var likblek ooh skalf i var, och han berattade allt hvad jag hela kroppen. ville veta. Derefter skref jag brefUsling! utropade hon med vet till di?. Derefter stodo de tysta midt liar du icke talat med nAgon emot hvarandra. annan om saken? afbrOt han henne Hennes anletsdrag tyoktes plOtsmiestiinksamt. ligt blifva liksom fOrstenade, och Nej, icke med nAgon, fOrsiik-rad- med en kail bitande stamma sade hon. Jag har sjelf brefvet bort hon: till den gata, der du bor, och gaf en GA blott, jag behofver icke gosse i nppdrag att lemna dig det dina penningar! Men tidigt i mormot en liten drickspenning. Ingen gon skall Liverpool veta, hvilken menniska kanner vAr hemiighet. beJerlig sheriff de har. Lagen skall Mannen andades llittare. I detta dOma emellan oss, och den skall afseende var han alltsA sliker. Nu skaffa mig uppriittelse. gAllde det Moit att kOpa hennes tystVid denna hotelse gick det en fe-nad och gra henne ofarlig. berrysning genom mannen. Det Alice, sade han i nagot mildare blixtrade hemskt i hans Ogon, och i ton, jag hoppas att du ar fornuftig detvirrvarr afvre'le, hat och Angest, nog att inse, att efter det soin passe-ra- t som rasade mom honom, Ofverval- kunna vi icke lefva tillsammans. digades h n af den kiinslan, att det Jag skall si'rja fiir dig ti l ditt sista var rblvandigt f Or honom att till Ogonblick. Du skall aldrig lida nOd. hvad pris som heist bevara sin hem- Beglir en summa, hvilken du vill, lighet och att ft5r evigt tillstopps och jag skall ej anse den fOr hOg, mannen pA den farliga qviunan. men lofva mig, vid allt hvad heligt ar, att du genast lemnar staden och En timrne efter det den framman aldrig mer korsar min viig eller de intradt i huset lemnade han det, om fOrflutna. ord det ett fick icke Ilan fortsiitta liingre. tatt insvept i sin kappa. Med snabba Hon 6tod plOtsligt framfiir honom steg fOrsvann han i nattens mt5rker. Nasta morgon ingick till polisen med rak, stolt halloing ooh hennes anmalan om att man i ett bus i en al Ogon skOto blixtar. Eliindigc ns! in g! utropade hon fDrstaderna hittat liketaf en qvinna, Saken vaokts i vredesmod. Du vAgar att bjtida som blifvit strypt. ioke nAgot synnerltgt uppseende, ty mig penningar for att liiskOjia dig frAn din pligt. Vill du Anyo stOta Adana handelser voro icke helt ock mig ut i verlden utan skydd? Mig bAllet friimmande f jr dot ilia beryk-tadtillkommer platsen vid din sida, och qvarteret, och inj;en hade kannt deu friimmande qvinnan. den ujipgifver jar icke. Hvarj Aliee, kan du verkligen begiira, spAr af mitrdaren saknades. PA middagen fOrkunnade att jag skall rbkera min stallning, att jag skall iideliizga allt, som jag af tidningirna, att den med sa mycken mijila tillkiimpat mig aktade sheriffen William Gray under lAnga Ar? Betiink dock, hvad med stor majoritet blifvit vald till skulle verlden siiga hiirom? borgmiistare i Liverpool, och alia Det behOfver du icke bekymra voro eniga om att detta var ett val. dig om. Du ar rik nog. Vi flytta k rtt be-lut- et n er gif-v- tidning-fOrsaljar- e fOr-ak-t. e nam-ne- r e extra-numm- er all-mii- nt ut |