OCR Text |
Show REDAKTOR och EGARE: H: o a . F.n ny OTTO RYDMAN. af aldste Chas. 4 kunnen i Nya lasa huru apostlarne, ikladda fullmakt frAn Gud, into-g- o den ledande platsen i kyrkan ocb meddelade At benne Herrens icke allenast genom att ord lasa ur en gamrnal god bok, utan genom att direkt gifva dem Herren9 ord, och den Helige Ande i folkets bjerta vittnade om sanningen af hvad de forkunna-de- . De voro alia sammanbund-n- a af en Ande. De voro alia d&pta med ett dop. Sak samma fdrsam-linga- r t bur mAnga grenar eller som funnos af kyrkan bland skilda folk,sA var det dock blott en kyrka, namligen Kristi kyrka. Kristus var med benne, och bon hade inom sig den Helige Ande, och var derfore en nes evangelii tSivaltning. Penrose itabernaklet, W. Salt-ydstade- n, den 24 Nor. 1901. o (Forts ) V dagar. 1 Hvad foljde efter dopet? att efter det de troende blif-vi- .t dopta pA det sAtt.jagnAmnt, lade apostlarne sina bander pA deras hufvuden, ocb de erbollo samma Ande den Helige Amde som apostlarne voro delaktiga uti, ocb samma Ande genom bvjlken profeterna talat ocb skrifvit. De erbollo .Hugsvala ren, som leder in i all sanning, som Ar ett standigt vittne om Jesus och som Ar profetians Ankyrka, sammanbunden de. liksom manniskans kropp, dA SAdan var kristendomen under denna ar fullkomlig ocb ej stym-pad- , sin forsta tid. S3 'an var den dA en lefvande ande samt lAra, hvilken apostlarne forkun-nad- e densamma rorlig ocb kraf-tg- och efterlefde. Nya testa-ment- gAr lAsa, lef-van- et framstaller det tydligt. Det fanns icke nAgot annat dop, ty, sAsom Paulus skref till ocb efeserna: ;Xy ien Ande hafva vi alia tilifyt dApta till en kropp, antin- vi &ro judar eller greker, ES tUer fria, ocb bafra alia Id af tn Aude. (1 Kor. 12;13.). kropp ocb en Ande, sAsom rock bafven blifvit kallade i ett eder kallelses bopp, en Herre, en tro, ett dop, en Gud och alias a iEo - Fader.; (Ef.4:4,5.) ; t De, som antogo detta ord, alia i samma fdrbund; de o samma bfefvoalla dopta Ansamma alia de erhollo dop; de, och voro derfor forenade. med SAdan var den kyrkan. Men a bur ar det nutilldags? LAtom oss skAda pss omkring i kristen-beteAto de, som nu kalla sig kristna, alia dApta till en Ande och en kropp? Hafva de en Herre, en tro,. ett dop, ocb ett kal Immigrants reflektinner. koj-an- An-ska- n a ot belt annat An de sA,vanliga od, eller hande det hvilket jag Ty det kan lAsarekolportArerna. det rnycket sallan gjor- fanns nAgonting i hela deras vA-- i'4 Ule saga att nAgot litet . ofversitteri sende, som vittnade hogt for tlw ville dylikt gora sig gAllan mig att de mAste vara sAnda af Be, sA kunde det ju tillskrifvaa Gud med nAgot ovanligt bud(let forbAllandet, att vi alia voro skap till mig. Derfore olArda mAn. mig af dem blifva d5pt i vatten till mina synders forlAtelsc, samt Som sagdt, jag befann mig erboll af dem banders pAlAgg godt i dessa sammankomster, ning for den Helige Andes gAfva.' Jag horde bland annat mina emellanAt namna om, Och fast desse mAn voro hvad i bufvudstaden fanns ocksA att i olArde verlden allmAnhet kallar en theolo- skandinavisk dylik mAn, bvilka ej varit i tillfAlle att begAf-mehvilken var gisk klass, genomgA hvarken seminariu ' f. d. lArd en rnycket eller akademien, sA erforjagA stman till lArare. Ocb jag lAt-ja- med-broderal- n. ' ande, och Tdrenade mAnniskor-na- s sjAlar i den ursprungliga kristna kyrkan? Jag onskar ej sAga nAgot emot mina syskon som kallas kristna eller emot dem som kallas De Aro alia vAra syoch skon, mAnga af dem forsoka gora sitt basta. Somliga predi-kanti kristenheten ocb i soka afven gora sitt bAsta med det ljus de hafva. Gud ar deras Fader och forstAr deras sinne, deras onskningar och deras mAl. Alla folk, af hvad rike, stam eller tungomAl d hed-ninga- r. hed-naverld- sA-da- Andens bistA nd likasom de heliga apostlarne ocb evange-listern- a fordom, nAgot, som de ock, dess bAttre.voro nodsakade till, enAr de ej voro i besittning af hvad verlden kallar hogre kunskap eller lArdom. Allt detta gjorde att jag af bela mitt bjerta kom att alska dessa broder ocb det samfund de represen terade. SA kom bAndelsen, att jag bek ett ganska underbart tillfalle att resa till Amerika. Ocb jag mig nu A de yttersta heliges samlingsort Utah. pA da-garn- n n, man-nisko- se-da- rs n gAf-vorn- med-mAnnisk- or nA-go- n . in-gi- ar . frihe-ten.so- m fOr-st- Ar forsam-lingskrbppe- , ll d Jtanske,mAngen tPinto.ataiicref,f"btt,TieTa)A. apostlar ocb profeter, deras skulle vara det att annan, eftersom Anden gaf dem att tala, mAn? Hvar Ar den till lArare ba stort att de tillika fdrlitade sig bimmelska som samman-ban- samt att er n, n for-sto- d nA-g- en sAdan lArd man, som tillika bade samma tro som vi. Ocb handelsen blef, att jag kom. att flytta frAn den lilla landsortssta-detill bvfvudstaden, hvarest blef nArmaste granne med en jag broder som var vAnlig nog att tala om for mig, att den skandi-navisk- a n tbeologiskaklassen inom kort skulle borja sina moten un- der sasongen, och frAgade mig om jag ville gA med dit. Ingen-ting var naturlinare an att jag sade mig vilja gA dit, ty det var nAgonting jag lange Astundat. SA vi gingo dit. Men jag forstod genast att der ej var samma eller att jemnlikbetens ande var sA rAdande som jag tyck-tmig ha funnit i det forst nam-dsallskapet. Jag hade, som sagdt, bort att det i foreningen befann sig en rnycket lard man, som var villig att meddela oss, mindre lArda medbroder, af de skatter som han samlat uti sin lArdoms forrAdskammare. sade i sitt inlednings-tpl- , vi att voro sA rnycket bAttre lottade an andra liknande samfund, i det att vi bade en 6A god larare, pA grund af den hoga lardom som han var i besittning utaf, med mera dylikt. Undertecknad erboll ock ordet den aftonen, och sade, att vi nog voro villiga att uppskat-t- a vArdet af att hafva en sA lArd man till lArare i vAr klass, men e a Ord-forand- ut-mar- kt andre af broderna, som horde na, ty Herren har sagt, att gedetta, tAnkte harom vet jagej, nom deras frukt skolen I kAnna ty de tego alia ocb samtyckte, dem. Ocb jag Anskar till slut som man sAger. frAga vederbArande, om borde dock ej lAr-dom- farli-garea- O ej en kallade skandi sammankomster bArjades andring det och afslutades alltid, sAsom de naviska presidentskapet Ar lika onskvard nu som den var fAr en forra, med bdn, om ock till eller anden ej alldeles lika fyra eller fem Ar sedan? - R. E. med de forra, ty, vi bade ju en sA hoglArd man till lArare. VAra i sA for-me- n afton, dA vi voro sAlunda tillsammans, omtalade den lArde mannen, att ban hfirt, att det skulle bli Andring uti det skandi-navisk- a presidentskapet har i Den nya republiken Cubas forsta president, Estrada Palma, ocb att ban blifvit staden, Bn 21merifaHytt. till-frAga- d om han ville Ataga sig kommer den 20 nAstkommande presidentbefattningen, samt sa- Maj att installeras i sitt embete. de: "jag namner detta fdr att Samtidigt skola Forenta Stater, bora, om I, mina skandinaviska nas trupper pA An hemkallas. broder, Aren villige att under-stodj- a Med anledning baraf bar president Roosevelt hemstallt, att mig hAruti. Som ingen af de Afriga nArva-rand- e kongressen mAtte be vilja anslag sade ett ord, sA dristade till loner At tills vidare en mini undertecknad sig till att begAra ster och tvenne legationssekrets-rar- e till Cuba, en generalkonsul i ordet, ocb sade ungefAr som PA grund af att en Andring Havana, en konsul i Cienfuegos det s. k. skandinaviska pres- och en i Santiago. Den cubanska kongressen skall identskapet allt ftr lAnge varit den 10 Maj fAr rnycket AnskvArd, sA emotser sammantrAda vissa att vidtaga legislativa jag en sAdan Andring med uppsom Aro forknippade Ar och att villig riktig glAdje den (lArde motionAren med president Palmas installa uti mina bAner till min bimmel-sk- e tion. Den cubanska frAgan s sAlunda Andtligen vara ex Fader. Men jag Anskade sA fArmo-dapedierad af Onkel Sam, ocb att ga att, om kan, mot min komme, sA att sAga, att denne skott sitt fogderi som pA utmarkt satt mot Aka i samma bjulspAr som de Cuba, detta mAste Afven bans fAregAende skandinaviska belackare erkanna.Om starkaste nAmli-gehafva gjort, lille vid tillfAlle skulle "den att till ett obegripligt den nyinslagna sammanblanda de stappla pA sA finnes fortfarande store nordiska sprAken dansk-norsk- a ocb svenska,sA skulle ban sAkert bror till bands ocb till bjelp. fA besanna, att hans strAfvan Falska mynt bAde af silfver varit fAfang. Men som en lArd ocb guld ba under den senas te timan borde ban kunna inse, att den ofta utprAnglatsiNew York. en sammanblandning af sA pass I onsdags pAtraffade detektiver vidt skilda sprAk skulle komma frAn New York en fullstAndig att skada enigheten i samfundet, falskmyntningsverkstad iett bus enAr de mindre sprAkktinnige Corona, Long Island. Man skulle kAnna sig fortfarande fann afven guld och silfver till ett uti sin Astundan efter att vArde af $65,000. Fem italie-nar- e i bAr Zions bufvudstad bora arresterades. fdl-je- r: er, sy-ne- n, re presi-dentskape- n n sam-melsuriu- m vA-ge- n, evangelium fArkunnas pA sitt eget oblandade modersmAl. Och om det vore mojligt att han, likt de foregAende, hyste den Asigten, att genom sprAkbeblandning Astadkomma enighet, skulle han komma att blifva bittert besvi-kety nAgonting sAdant som en dylik uppblandning kunde aln, drig gA. De ogonen. Professor Womack, anstald W. W. som lArare vid skolan i Stoneport, 111., hade bland andra larjungar enl8 Arig ung dam vid namn Mary Marshall. En dag hade hon forsyn-da- t sig mot skolans reglemente' Lararen blef af skolnAmden Alagd att ge henne kroppslig aga. Han lat dA miss Marshall en af mina Arade kan sjelf nu, efter fyra Ars sjelf valja antingen bon ville bli utstruken ur skolan eller motta-g- a forlopp, se resultatet af, att man Hvar och la-sar- e aga for sitt brott. Hon val-d- e det senare. Professorn bArja-d- e sitt obehagliga varf. DA mot med folkets rAttmAtiga Astunte bans oga flickans bedjande dan, nAgot som emellertid tyckes vara den mAnskliga visdomens blick, och hvad han sAg i den, och lardomens, lika sA vAl som vet ban knappt sjelf. Han blef emellertid foralskad i flickan, den djupaste okunnighetens med hvilken han kort derpA gifte grundsats, dA sAvAl broderskAr-leke- n det minsta lyssnat till, utan i stAllet arbetat rakt stick i staf ej som den allmAnneliga kar-leke- n forlita oss pA saknaa eller Ar forkolnad. beldre utan mAnsklig lardom, Derfore, forliten eder icke uppA med odmjukt ocb enfaldigt sinne furstar, ty de Aro mAnniskor ocb hafva en stadig onskan till vAr kunna Intet bjelpa. FArgAten ej gemensamme Fader i himmelen, heller, att man icke kan bemta om att ban ville lAta loftets hsli-g- e vindrufvor af tArne eller fikon af Ande, som en gAng blifvit tistel, eller att en och samma kAl-l- a pA vAra hufvuden, vara icke kan gifva surt ocb sott vAr rAtte lArare, sA kunde vi va- vatten Utan lAtom oss alia ra fQrvissade om, att ej blifva i uppriktig bAn till vAr bimmel-sk- s besmittade af nAgra falska Fader bedja om kraft till att hvilket Ar rnycket gora det som Ar godt och deri att vara i saknad af sA genom frambringa endast goda kallad b5gre mensklig visdom frukter, ja sAdan frukt som bAtt-rin- g eller lArdom. tillhorer.sA skall det bli latt Hvad den lArde mannen och de fAr oss att kunna prAfva andar vi (3 2 Salt Lake City, Utah. s samma gAng som de voro soner, hade en uppriktig efter att lAra kanna de ting "Profven andarna! Detta ar rike tillhdrer. Ja, jag Gads s$m ett ord, som sedan minbarndom, fir saga, att glAdjerika kanslor sA att saga, nAstan standigt genomgingo mig, dA vi alia vid klingat i min sjal, bvarfore det motets borjan (fast mAnga af ocksA alltid varit min onskan oss voro klAdda endast i vAra att jag skulle i hogre grad blifva vanliga arbetsklAder), efter att begAfvad med denna kraft, nam- tillsammans ba sjungit en sAng ligen att pA ett ratt satt kunna nedfollo pA vAra knan, och en af profva andarna. oss pA ordforandens uppmaning Nar denna yttersta tidens bad till vAr himmelske Fader i evangeliske budbarare, genom esu namn, att han med sin Heliden hogste Gudens skickelse, Ande ville bistA oss, ty vi vis-t- e kommo till mig i Sverige med ge att den forutan var vArstrAf-tafralsningens glada budskap, fAfang. Var den parlamen-ariskjag genast att de voro ordningen icke alltid sA En tillsammans i vi lasa sAsom moten, offentliga om i korintier-brefvetalade en 1 tungomAl, en annan profetera-de- , en annan berAttade nAgon drfim som gifvits med bimmelsk kraftPen annan berAttade nAgon ftndlig syn; somliga bade fArmA-ga- . att beddma andar, somliga hade helbregdagorelsens gAfva, I f&rbigAende vill jag saga att men det var allt genom samma de mA vara, aro bans barn, och aldrig funnit orsak att Angra Ande, ocb kroppen (eller fArsam-lingen- ) ban bar sina egna afsigter med jag min hitkomst. var fullkomligt samman-bunden- . dem; men jagfrAgar Ater: Hvar Jag fAr 6aga att jag nastan i ar den kristna kyrkan i dag bon fanns i apostlarnes da- all min tid varit intagen af en Aposteln Paulas liknade kyr-kaefter att soka Guds rike sAdan hon dA befann sig, gar? Betrakten den splittring, onskan ocb dess rAttfArdighet, om ock den strid, ja den blodspillan som yid manniskans kropp, den denna onskan ej alltid varit sA skapelseform, med egt rum bland deolika delarne af Betrakten den stark som den borde ha varit. kristenheten, Kristus sAsom bufvudet ocb Denna onskan gjorde, att jag, sAsom de olikhet, som finnes i Asigter och i min ankomst till Zion,sokte efter BetrakAfriga delarne af kroppen. Han kyrkliga bandlingar. stA mina medmenniskor till att ten frAnvaron af de gAfvor som sade: sA ofta som mojligt, samt Men I Aren Kristi kropp och Atnjdtos i den forna kristna kyr-ka- n tjenst frAnvaron af uppenbarel-sen- s att jag afven jemforelsevis flitigt lemmar, bvar och en efter sin del. Och Gud har satt i forsamlin-ge- n Ande hvilken fdrer in i all besbkte de heligas sammankomfoist apostlar, for det andra ster. Ocb som jag pA den tiden sanning och sammanbinder profeter, for det tredje larare, bjertan. Ack, kristna ej forstod rnycket af detengelska a verkande krafter, sedan att bota sjuka, att und nationer vapna sig och kriga till sprAket, sA bes&kte jag ganska sAtta behAfvande, att styra ocb lands och vatten samt bortsopa ofta sammankomster, vid hvilka mitt modersmAl, svenskan, Aatt pA Atskilliga sAtt tala med med kulor och krut sina Kor. 12; tminstone till en del anvAndes. 27, 28.) (1 Ptungor. frAn jordens yta Han gAr en framstAllning af, sina kristna Min forsta tid i Zion vistades medsyskon, om I sA undvara kan ej natt kroppen jag i en mindre landsortsstad, behagen! lem, och att den obetydliga-st- e Verlden Ar i en dAlig fdrfatt-ning- . hvarest fanns en liten klubb eller lem Ar lika nodvandig som Att dock vidt och bredt forening, kallad skandinavisk icke kan annan. "Ogat nAgon orera om, att vi nu lefva i ett sA tbeologisk klass, bvari jag behofver handen: till som medlem, ocb jag deltog jag sAga stort evangeliskt ljus, sA att vi dig icke, ej heller bufvudet till ej mera behGfva nAgon undervis-nin- g i dess sammankomster ocb fAtterna: jag bebAfver eder icke. frAn Herren Gud, forefaller ganska flitigt. ; ' NAr alia lemmarne voro pA sin Atminstone mig hbgst lojligt, Det var mig ett kflrt n5je att r&tta plats, var kyrkan eller se dessa arbetets soner mota och jag tager mig derfore en gAng bvarje vecka fullkomlig till sin ortillforsAkras mig i detta ganisation. Medlemmarne, som stora land, bit framstalia en del for att tala9 vid och frAga hvar , andra om religionen och for att utgjorde forsamlingen, kunde va- saker sAsom jag fattar och dem. n flertalet att men tror, Jag sftka ra ofullkomliga, utransaka nAgot af Guds mina af Aro med eder, Ahdrare, var fullkomligt i dessa saker Aro rikes dolda Bkatter. Ocb jag emedan den kornmit mig detta, ty och bebbfva' med stor tillfredsstAllelse ej m5tte fornuftsehliga med , fr An en fullkomlig Gud. dem, ty jag erfor att mAnga mycken argumentering I6r att bevisas. i som jag sjelf, pA af lika var SAdan dem, kyrkan apostlar(Forts.) NAr de kommo Kontor: 266 State Street, rebagen ben H 2lpril 1(902. sig. Han trifdes inte i Sverige. Gustaf Blomdell i Brooklyn Ater. reste for Atta mAnader sedan med sin familj till Sverige for att bosAtta sig i Helsingborg. Han trifdes emellertid icke i Sverige utan AtervAnde till Amerika. Blomdell, som ar mAlare till yr-koch ganska skicklig i sitt yrke, klagade icke precis Afver arbetslonerna i Sverige, men et fornAmli-gas- t husbyror, voro allt for dry. ga, fAr att icke tala om de hAga krono- - och kommunalutskylder-n- och sA vidare. a |