OCR Text |
Show Blandande och guldfargad gdt sig Tanke-ofninga- r. slutet af 'ebruari, ljusstrbm genom de morgonsolens flickan redan innan vAr pola natt var innehAller. forelAg, fonstren In i den linga sjuksalen. kunnat raddas, om lakare i god forbi. Tre gAnger stirtade vi, Gdta (for Korrespondenten af Pi de bida lingsidorna stodo jarnsin-garn- a Regeringar och rika man med sina sndhvlta lakan; den innan vi kommo Astao, 'orsta Emmy Ecklund, Santaquin): tid anlitats, men nu var det stora summor pA att doften af medikamenter och skarpa vi kommo litet Hon efter om bara ett it gAngen dog kunskapen Nordpolen, Det ar brasvArtnarmanfArdem, par deslnfektionsmedel fylde e och mAnga expeditioner hafva stycke frAn Fram, dA en af Ibland outliardligt nar man har Pi biddarna ligo de sjuke med utrustats for att genomtranga gick sonder. Andr. gAnsina vaxhvita ansigten, djupt nedtryck-t- a dem, else for sina hun-dar- , f any dA vi Men annu varre nar man mister vi a de okanda polartrakterna; som-lig4 voro ute i madrasserna, de magra, f&rglttu gen daga; Under de tvA sistforflutna fumlade darrande pi t&ckena hinderna a miiskade och offra sina penningar och vande tillbaka dem. mAnaderna ha icke mindre An 18 och det feberaktigt i flngrarne ryckte Hvad ar det? satta lifvet pA spel for detta personer i Stockholm, hvilka for provianten. Men tredje af omedvetna inre pligor. I ett hdrn dA kommo vi icke andamAl. Men om det skulle uraktlAten betalning af hund-skat- t gick det bast, hade ett par konvalescenter flyttat sina den Allsmaktige att uppen-bar- a sangar tillsammans; de sutto nedhuka-d- e domts till stadgade boter, igen. (Insandt.) vi denna Hvad om ondt slitit4 hemligheten pi kuddarna och spelade med sina polartrak- insatts i fangelset pA forvand-lingsstrasjunger nar som minnet nju- - flottiga, vAr fard i drifisen, kanJi tanka Jag knapt lgenkinnellga kort om terna likasom han gjorde det om for boterna. Af de ter sina fi si sorglost, som om n styfrar dA ni den amerikanska kontinenten, sAlunda laser Nansens Clegram. PA haktade hundegarne er, min utbredd rundt omkring vore icke unsrdomstid, nytt glada skulle den uppenbarelsen utan voro 11 manliga och 7 qvinliga. Men man kan tAla mer an man Och nAr som Alderdomen gjuter dem och ingendera af dem hdrde da tvifvel forkastas af sAval den retror, dA det kommer tihkritan. In i min sjal sin aftonfrid dddligt sirades och avirt sjukes Dod skramsel (?) idrifisen af erindrar den som mig endag ligiosa Jag vetenskapliga s hande i Norrosjo i Den ene af dem sig upp. verlden. det var ofver 40 grades kold, Jag stilmmcr upp i aftonsunden Donerwetter! majoren derborta ll Af lifvets en socken, Halland, att dag Annu en sAn, Gudsfornekare aro icke de enda jag foil i vattnet i envak med Lik dod. hvar-vid skulle leda en tjur, trasten dA han slAr i lunden halfva kroppen en na t, dA vi Den andre vhnde sig om. vantiogne, fastan de skilja sig yngling denne ofverfoll honom. r En drill vid solens nedergAng. hollo pA att frakta vAra tre frAn de religiosa deruti, att de Man skall akaffa ut honom, si att Haas Nilsoa. en annan fir plats, menade den ene moder, en ofver. En slade hale vi fAtt forneka mAnga sanningar, som af spelarne, och utan vidare afbrott AsAg upptra-de- t ofver, dA sprickan blef sA stor, tros af de senare. De aro sA tespelet brummade han vresigt: Hvem N och men till hjelp, skyndade att vi knappt kunde kimma sta mda pA att ej blifva forforda Marie. Sysler ger? att de forkasta bAde sanning dA hon framkom, rusade tjuren igen. Det var h?runderjag De kastade Icke en blick pi den och till henne stotte henne emot At ReinholJ Cronheira. foil i, men kom pA andra sidan, forvridna an sigte. hvars magra, och logu samt gora sig dertill och foil reste Hon brostet. pA konturer man tydligt kunde vi och blef Nansen medan Men qrar, skylaiga till bespottelse. t. FramS.t, gossar! ropade lojtnanten under det slitt utbredda Hon hade mer. diitt sig aldrig krist-na sA voro sAlunda Atskila. Forst till sin trupp, det han drog It de kallade religiosa och Vid efter mAnga timmar hekades det aro ej stort bilttre sA snart nastan ogonblickligt. n&got hlrdare, stft. into pi En lakare och en barmhertlghetssy-ste- r kunde den ej ringaste oss att pA en stor omvag Ater en flack, ty di iro ni kanske alia det ror sig om nAgot, som ej Infunno sig itfoljda af Here tnalaj-lsk- a i deras traditionella och yttre skada, ej ens en blAnad, komma tillsammansl med alia tjenare, lakanet lyftes upp 1 de A den doda, hvarfor frisk Hans Btimma och ljdd skarp, fyra snibbarna, och ljodlftst rdrde sig upptackas hundarne och de 3 slidarneToch forestallningar. om han kanske .jig nigot blekare det hon det af sorgllga tiget ut ur sjuksalen de att dott antages den dagen var det goclt att kom- ut in vanligt, si lit han dock ingen-tin- g Genom att betrakta dessa Och a&rade mirkte svirt att och att det fullstandiga evangelium hon som konstaterade, Nutida vantro. blodfor-giftnin- g vid-opp- an-van- tid ar rik p A upplystiing, Det gifves numera mycket mera tillgAng till forvarfvande afkun-ska- p Ar an t. ex. for ett 50-tsedan. En af orsakerna dertill ar de snabbare samfardsmedlen. Men det nuvarande slagtet ar ej tnera villigt att mottaga religios uppenbarad sanning an foregA-end- e slagten hafva varit. Det blifver nu till dags ganska allmant ansedt sAsom prisvardt att vara tviflande. Det ar dock svArt f5r den troende att forstA hvarfor det ar sAlunda, emedan det i skriften sages, att den som icke har tron skall blifva d 16: 1C). (Mark. Menniskorna tiro i allmanhet bojda for att forkasta evangeli-sk- a sanningar, men hvilken som heist lardomspunkt, som ar stodd p k tvifvelellerspekulation, omfattas med begarlighet af det stora flertalet. Se till exempel med hvilken ifver fornforskarne omfatta alia funna fdremAl, som ej bara pragel af gudomlig Amerikas forna histo-rihar i vAr tid pA det tydliga-st- e blifvit offentliggjord genom Mormons bok, hvilken nu varit framlagd for allmanheten i mer an 66 kr; men for den skull att denna bok framholls sAsom en uppenbarelse frAn Gud, och oak-tad- t ovedersagliga bevis Adrog hon sig likval icke publikens ynnest, men blef dere-mo- t alldeles forkastad. Man kunde formoda, att vetenskaps-mannei sitt begar efter mera kuntkap skulle hafva halsat den nya npptackten valkommen,men sA var icke forhAllandet. Fastan Moimons bok ar grun-dapAoemotsagliga vittnesbord samt stammer ofverens med teorier, vanda sig dock vetenskapsmannen likgiltigt bort ifrAn henne. De hafva sA ifrigt som mojligt genom fornforska-res hjelp sokt att motbevisa VAr al for-dom- upp-rinnels- e. a med-foljd- e, n d for-nufti- s bo-ken- historiska akthet, och i det-f- a foretagande hafva de blifvit understodda af presterskapet, ty deras afsigt ar att om de kunna tillintetgora bokens historiska kunna de afven omintet-gor- a den religiosa delen, som in nehAller evangeliska sanningar; men annu hafva de ej lyckats gora hvarken det ena eller ty hvarje nytt forsok och hvarje ny upptackt somde hafva gjort har endast afgifvit ytterli-gar- e bevis pA bokens sannings-enlighedel, sA an-dr- a, t. for-sen- t. ut-vid- da-ga- r. luf-te- I an-dr- be-ha- ff dd-de- e. HAr-omdag- His-hult- Yng-linge- 40-Arig- slA-da- a 1 bf-v- er dtt-d- es na ur-ski-lja sing-ticke- 1 g teolo-gerna- s a sabel-gehiing- et in-g- e! sjelf-rattfardi- oi-- forundras ofver, svuri sjuke ma i sofpAsen ochf fA nAgot mirka af sin inre rbrelse. Och lngenting, de ofrlga spottade, enllgt varmt i kroppen. Mina klader soldaterna Atlydde bans tillsigelse.trdgt gammal vidskeplig sed, tre ginger bakvoro naturligtvis styfva som och buttert; de voro si uttreittade, att om sig ett ogonblick blef tystnaden de utforde bcfallningen alldeles innu hemskare och hotfullare, doden glas, och det drojdenAgradagar, Ingen sade ett ord, hvar och en hade med sin svarta vinge susat fram innan de blcfvo mjuka igen. beholl den andre i sigte, pi det att han ofver stillet, ohorbar men fdrnimbar Vi hafva haft mAngen svAr Icke mitte bli efter eller till och med sAsom vlngslagen af de stora, hemska men nu fastna trasket. Ty doden fruktade de fladermossen dessa trakter. dust pA den farden, eller Atminstone lingt mindre in Spelaren, som forst hade mirkt ar det glomdt, och frisk och icke, att nodgas gi forlorade denna dod, en gammal faltvibel med forut som har jag lyckligt sund sAsom offer for vilda djur eller kastade bort korten tjugu tjensteir, Yis sluppit undan. de annu mycket vildare, obarmhertiga-r- e och sade: man icke skramsel. att Fralsaren yttrade: Bland polarhafvets tsar. Nar menniskans Son kommer, FrAn Nansens foljeslagare Hjal-ma- r mAnne han skall finna tro pA Johansen har bruksegaren (Bearb.) H. Larsen i Skien mottagit ett jorden? enskildt bref, ur hvilket vi efter vilje-los- t. 1 norska tidningar meddela foljan-d- e utdrag: Ombord pAFramhade vi det utmarkt bra. Visserligen Fran (Samlet Horbeit. ma-jore- ns och deras Morgenbladet en langre artikel af professor Mohn, hvilken uttalar sig sardeles erkannande om Nansens nordpolsexpedition och dess vetenskapliga resultat. Forf. genomgAr dessa, som man dock annu endast losligt kanner af tidningarne, samt omtalar af hafsdjupet e och vattnets tempera tur, af och jordmagnetismen samt expeditionens hela geniali-sk- a Forf. slutar anordning. Det skall taga icke med orden: ringa tid, innan iakttagelserna kunna foreligga utarbetade i form, och sedan foljer deras anknytnin till andra af motsvarande som kommer att Det verk, slag. innebAlla samtliga dessa resulJag borjade kanna mig battre, tat, skall bilda en strAlande och inom loppet af tre veckor inom vetenskapen. der isen i trakterna rundt nord- hade allt utslag forsvunnit. Jag Skollararen rill Idra bar-ne- polen finnes icke, men ett faktum har varit bra sedan dess, och ar Oli metodister befarade ar det, att de mest forherskande uppriktigt tacksam for hvad inb)ggarne i en af Dalslands vindarne hvarje Ar kommo frAn Kuriko har utrattat for mig. Jag socknar, sedan de haromdagen sydost, och dessa vindar satta skall aldrig forglomma en sak, tagit del af innehAllet i ett af ismassorna i rbrelse norrut ofver och det ar, att rekommendera skollararen skrifvet brefkort nordpolen och ned mot Gron-land- s Dr. Peters Kuriko till alia och derA han reqvirerat Metodiska ostkust. Det mAste vara enhvar. Hbgaktningsfullt, anvisningar vid undervisning i ett fartyg som Fram for att kunC. Lisenski. modersmAlet. na motstA trycket af dessa is Ett syndlsstygn och en massor, nar vinden slitter dem i w ILungHOt botad. graf, Skogvaktaren Kristian rorelse, rifver upp dem i sprickor Ed gammal lakare. ej lacgra praktiseraDde. bar och drifver de olika isflaken mot f&tt h&aderna, trka ea oattndisk misaioolr, ett Nilsson i Grimstorfta ett aimpelt Tegatabliakt Inkemedal, eom dotter, Elin, rAkade haromda- hvarandra. Ja, jag tanker, att baatlgtpk och adkert bo tar luogsot, bronchitia, katarr, gen sticka sig med en synAl i ena till och med Fram icke hade varit Aitma och alia atrap- och lungijakdomar, UranaAt och radikalt botemedel mot Derrarag-hastark nog att motstA isens tryck, ett ebaolut fingret. Ingen faste nAgon och alia nerrajukdommar, och efter att hafra vid det obetydliga om den icke hade varit konstru-era- prQfrat dear mftrkrdrdiga.botande fOrm&gal fall, kiode han det aom ala pllgt, att gSra det sAret. Men snart uppsvullnade pA sAdant satt, att den bakant fdr alna lldande mediienDiakor. Drifren Snakaa att afhjelpa fingret och senare afven armen, lyftes upp pA isen. DA Nansen af denna beTekeleegrand och Till jag adnda alldelef fritt till lidande, menakligt den hade utan att man dock brydde sig och jag lemnade Fram, alia, aom Bnaka det, detta reoeptpt tyaka, tranaka engelaka aprtken, aamt fullatandig aDTlaomg om att rAdfrAga lakare. Seder-mer- mellan 30 och 40 fot is under eller fhr tlllredning och bruk. Sdadea pr poet, nar man bifogar frimkrka, nSmner denna tidmng. och till, kolen. eftersandes provinsial-la-tareakrifrer t . A Noyca, 820 PoweraBlOfhr Vi stnMadepA vAr sindrxpedi- - Uocheatt r, ft h doktor A. Rothi S Aum a vin-darn- rk vil-tali- gt Berlin-rotvalak- a, lin-drin- et om-vexli- ljus-pun- ode-ma- manniskorna. Smutsiga voro de alia, trasiga klader talade ett sprik om de strapatser, de bade Led frnktansvdrda qval, uthardat. Marscher och faktningar 1 Daney, Wis., 15 April 1896. Jag Atchin hora nu en ging Icke till lifvets mAste skrifva och beratta om en behag, men att nu ocksi mot qvillcn markvardig kur, som Dr. Peters genomleta en elandig, surapig trakt, der Kuriko har Astadkommit. Hela man hvarje ogonblick kunde sjunka ned min kropp var betackt med ett i jorden, hungrig, trott och galen af tdrst det var en uppgift, som ocksi hudutslag, som fororsakade en redan kom en af soldaterna att evira forfarlig klAda. Jag led sAdana till, di han fastnade pi de tagglga qval, att jag brukade rifva hAl Donnerwetter! en riktig gumming, pA huden,ja till och med skara alldeles som bos oss hemma 1 3traiau, bor-jad- e blodet knif en med tills mig ljdd det pi oforfalskad g rinna. Detta gaf mig det skulle jag mans ha vetat forut: di for en kort tid, men snart hade jag vackert blifvit liemma hos var jag lika dAlig igen. mor.Hans sidokamrat, som uppenbar tillfal-lighligen alls icke fdrstod honom, hjilpte I fjol host fick jag af en honom ur tdrnbuskarna, och snubblan-d- e ett exemplar af tidningen och knotande gick dat vidare. Vagledaren och borjade lasa Hill er langre it venster, nerr om Kuriko. Jag sande efter en sade den gamle sergeanten, som t begag-naoch bakom offleern, pi schweiz-is- k hade tatt blott gick proflAda, dialekt; till hoger kan ingen vara, medicinen en kort tid, dA en der skulle till och med dessa lattfota-d- e klar, frisk hud bildade sig, hvar-es- t spetsbofvar drunkna. Men det der utslaget forut hade varit. bambusniret till venster ser mlsstankt voro vi afsondrade frAn den ofri-g- a verlden af ett fruset haf, och visserligen var isen svAr mot oss sA att vi m3ste mAnga gAnger bereda oss pA att lemna vAr ka-rFram men pA det stora hela taget var det i grunden ea sorg-fr- i tillvaro. Mat hade vi nog af, behofde icke svalta, klader hade vi och ett godt och varmt hus, som beskyddade oss, om det an var aldrig sA kallt ute i isoknen. EmellanAt hade vi besok af en bjorn, dessa djur, som aldrig hvila, utan aro pA vandring dag och natt, vinter och sommar, och dess kott ansAgs som en lackerbit och som en god med all vAr hermetiska foda. I borjan gick det smAtt med vAr drift norrut; kommo vi ett stycke fram, sA satte oss vinden strax Ater mot soder. NAgon regelbunden strom i vattnet un- Nansen, 1 1 n Hvarfor vilja icke religiosa menniskor antaga evangeliska sanningar? Utan tvifvel ar det for den skull, att de likasom vearo inholjda tenskapsmannen uti menskliga teorier och omfatta med forkarlekmystiska saker, som tarfva lAnga forklaringar, hvarigenom de kunna fA lysa med sin lardom. Det behofves ingen hog lardom for att forstA Mormons bok. Om denna bok blefve allmant betrak-ta- d sAsom varande en sannfar-diurkund, skulle de larde stallning blifva tillintet-gjor- d och de sjelfva blifva tvung-natt forviirfva sitt uppehalle pA ett nyttigare satt an forut. For denna orsaks skull forkastar presterskapet Mormons bok och n. sla-darn- 21-Ari- 1 - et tuaea-Ul- a d a n, . lojt-nant- ut Sergeanten var en kolossalt ling karl som- en stoppnil; hans kortklippta bir var snohvitt, hvaremot ett par tata svarta mustascher beskug-gad- e hans lappar, Tior ni det? sade offleern och ropade derefter: Halft till venster!! det han med sabeln pekade pi sniiet. 1 den tLAngsamt svangde manskapet antydda riktningen och gick derpi framit 1 rat linie. Endast nigra steg till... ett vildt, och en salfva, hird, sataniskt tjut skarp och dinande, ofveroste den lilla trpppen med ett bagel af bly; blad och qvistar folio ned pi dem likt ett regn. I springmarsch skyndade reserven fram, och det skots pi mifi In i ani-re- t. men mager Det &r bast att lnte spela, nir Marie kommer in 1 salen; hon tyc-klnte om det; hvarfdr skall man gora henne ledsen? Hon &r si oisdligt god mot oss gamla syndare. Hvad gor det? resonnerade den andre, jag har gjort den erfarenheten: kejsarinna eller tlggerska alia qvin-nfiro af sentimental natur! Och liksom om han hade uppt&ckt qvintessensen af all bfverlagsen kastade han korten pi sangtacket och vinde sig foraktfullt ey-st- er er or om. Tala di inte si hadlskt och si otacksamt, invande den andre; nir du lig der med ditt sonderhuggna huf-vu- d och Ingen manniska vllle ge en vlt-te- n for dig, di tick inte heller nigon annan komma till din sing ooh forbin-d- a dig si lent och litt som syster Marie men sidana Aro karlarne. knapt kunna de sedan iter hilla 1 korten och kanske 1 branvinsglaset, forr in de glomma det goda som har gjorts dem. Du skulle vil hellre ha velat bll af stabslikarn? Mi f n ta plisterprinsarna, sem umgis med oss liksom om vl inte hade mer kansel in en sten,-fijrr- nigot skimsen.'e Bara, att hon nu int ! med mig och med os9 8r Ju alldeles betagen nanten derborta, som d4 hos oss, men det kan nir en redan inte har oupphorllgt spottar bio med tiorinm. jpt har hundra ginger. Det har du ritt pojkec ha betett en vacker karl ar siledes gor honj par sig i honom. j ske gerna ha skat sig 1 Var fi Jag Den unge lojtnanten lig pi ryggen men med sabeln 1 den krampaktigt slutna handen, ogonen oppna och stirrande, och en latt, blodig fradga syntes kring hans mun. Likt ett rofdjur kastade sig sergeanten ofver honom, lyfte upp ho nom som ett barn och skyndade lir ga spring bort med honom ur eld nien, tills de bida stortade till mark0; 1 . |