OCR Text |
Show I.,," c; 6 I , rVLlJ renumerationsafgift: H :o 57. ; , $1 ' UTA v er Ar Ldsnummer: 5 cent. och EGARE: tvbagcn ben OTTO RYDMAN, Penn dref undan eller lat utrota missionarer aro i de i indianer, hvilka dA voro inne klent utrustade frAga mycket hafvare af fir ett hi mot mormonerna cch mot d och om hala tungor failiga storiskt landet, att (let Mormonkyrkans president indianerne factum, Woodruff kungjorde f5r William Penn. ogon, ty i regeln hafva de ej voro vanner till de svenskar, Ar sedan ett manifest af det tagit nAgon prestexamen ellei som slagit sig ned vid Delaware, akten-skai ogonsprAket, utan aro och heist drefvo sin byteshandel examen innehAll, att polygamiska i Tidningen Nordstjcrnan pA grund af Fbrenta till storsta antalet kroppsarbe-taie- , med dem. stdr-stasNew Yok, den a'dsta och Staternas regeriugs forbud jordbrukare och handtver-kare- , OfvanstAende argument, att ka tidningen i Amerika icke vidare skulle ingAs. som lemna sina arbeten Penn var en from hycklare och oitei o. . Chicago, tyckeshafva Denna officiella och har forklaring begifva sig pA mission ett att han dfverlistade svenskarne fii tt sig till redaktor rAgon perAstadkommit en omhvalfning i par Ars tid, utan annan ersatt-nin- samt var orsaken till att den son, som tror antingen att allt nationens tankesatt om svenska kolonien forlorade sitt an en dermed vuunen hvad han fantiserar ihop ar och man borjar for och att valde, ar verkligen nAgot erfarenhet, eller ock att hvad samrr.el-suriumed erkansla och vid sin Aterkomst AtergAtill tim-lidet NAgot sAdant ha vi annu som heist g&r i tiduin-gen- s tor dess flit, uthAlIighet, sAsom hort eller last. Detar forut. aldrig sysselsattning publik. a vi och de flcremot Men en med ett historiskt factum, ut moralitet, ty ailighet begifva sig Atminstone tiro vi benagna Ar 1655 gjorde sedclaran mcra hollandarne att om fast ha att att ratt pAstA, ofvertygelse att komma till en dy lik slutsats noggrant efterfoljes och uppratt-hAlle- s och sanning pA sin sida, och de ett anfall pA kolonien New Swegenom ett par redaktions bland mormonerna an veta att de jemforeisevis latt den och intog densamma samt som Annas i namda tid- bland lade den under sitt valde. Men nAgot annat samfund. kunna forvara sig mot andra nings nummer for den 5 Septem- OtilllAtna konsforbindelser aro samt framhAlla sin Ar 1664 blefvo hollandarne i sin ber. tur ofvervunna af engelsmannen pA det strangaste forbjudna i egen lara, som ar enkel och Den ena uppsatsen handlarom mormon-kyrkaunder det Detta gifver dem fram-gAn- g och landet kom under England-valde- . Utah och mormonerna och ar andia kyrkosamfund ofta blun-dbland den del af befolknin-ge- n ForstArl682 kom den af foljande lydelse: derfor och lAta sina medlem-ma- r som ar villig att ofvertanka unge Penn till Amerika och hade sakerna och som ej har sA myc- dA frAa engelska regeringen Den fjerde Juli nasta Ar kom-me- r synda pA nAden. en ny stjerna, den fyrtionde-femte- , icke Mormonerna predika att ket af jordisk glans och ara att pA landet vester om s att fastas p& I'orenta en qvinna ej kan blifva fralst detta gor dem for ofvermodiga NAgot senare flagga, namligen staten utan att hon ar gift men de att mormonmissio-narerna- s han bevardiga besittningsratten till Utah?. Sedan mormonerna eller man hvarken nu med att varande staten D la ware. Af ord ett qvintro, ogonblicks forklarat m&nggiftetafskaf-fad-t de svenska kolonisternffAdpte i staten Utah, har denna na kunna uppnA en fullkomlig allvarlig eftertanke. stat blifvit af kongressen uppta-ge- n lycka utan att vara fSrenade f)vinnorna i Utah ha nu' ocb Viaff land och utlade staden PhisAsom sjelfstandig och med med aktenskapets heliga band, hafva alltid haft samma rattig- ladelphia, och emot indianerna Atnjutande af alia de fri- - och hvilket band for mormonerna heter som ofriga amerikanska uppforde han sig pA samma satt rattigheter, af hvilka de ofriga efbAde fore och om Utah blir stat som svenskarne gjort: han blef ar men S& i oupplosligt qvinnor; tiro staterna besittning. SA nu bora vAra med dess nu senast officiell doden. ter en har forklaring uppstalda deras van. Han slot med dem mycket kunnat Sstadkomma, och andtt kollegor forstA detta och ej grundlag, fA de mera ratt an de under ett stort aim trad ett fortsatta mormonerna annu i framhAlla mormonerna i falsk fiesta af sina medsystiari de vid hvilket indianerna dag att forkunna dtn hedniska belysning for sina lasare. fA Vi vilja lefva i karlek dA de Forenta Staterna, ty yttrade: laran, att qvinnan icke af sig med William bli afven valbara varf-v- rostratt och rennoch bans barn sjelf kan blifva frtilst, utan att i staten. sA lange sol och mAne lysa. De embeten till heller detta endast kan ske genom offentliga (ej man). inga qvinnor om broto ej heller och hade aldiig mannen, och detta tro m&nga De forkunna sin tro och sin lara Som man haraf kan forstA qvinnor annu i dag. Menmark-vtirdig- t for alia, som vilja lyssna derpA, man icke ar alltfor idiotisk orsak att bryta detta fredsfor-buud- . nog beholva mormoner- och de aro Qvakarne, Tenns troslor-vandtevilliga att dopa alia aro mormonmannen icke radda na icke att se sig om efter blefvo aldrig fororAtta-dfor skola att bland de stora staderr as som tro deras vittnesbord och qvinnorna sparka mak-tes&som de all dem af och utan ut afskum. hafva, indianerna, fastan dessa omvanda sig frAn sina gynder. sjelfva taga man dagligen ser af svenska och Alla, i sina hander, forde desse man ett krig pA lif och clod med ty mordare, utlandska tidningar, annu ute dem undantagandes de veta, att de for sin del hogakta ofriga kolonierna. vilja de icke upptaga i s. k. apostlar, hvilka vartva derfor intet William Penn, som en Att hafva och Derfor de dygden ej uppvakta qvinnor b&de i Sverige, Norge, Och blef fordrifven frAn faderns af frukta Dessa att heller gAng dodsdomda och qvinnorna. Danmark Tyskland. brottslingar hvad mormonqvinnorna angA, hus for en rtligics ofverilning och aldste inom mormonkyrkan, och skicka dem direkt in i med hala tungor och sAsom den ofriga kristen-heten- s hafva de lika stor om ej storre sedan satt i fangelse lor det han annu lor tarliga ogou, forkunna prester lor sed hafva, utan aktning for sitt kon an qvinnor- forfaktade qvakarnes religion , okunniga qvinnor i gamla annat samfund eller skulle varit en hycklare, ar ett att en qvinna icke kan bli de tro pA en rattvissAvalsom en na i nAgot De som hafva aktat poly- dAraktigt antagande. Sitt land, a stat. salig utan genom en man, och barmhertig Gud, som skall ha gjort sA enligt sin Pennsylvanien, erholl han i att de ende man, som kunna efter menniska henues gamister, hvarje aro mormoen qvinna fA en manvard deras for en skuld pA 16,000 onskan att och hennes hjertas nerna. Laran st&r qvar och gerningar icke af och fortroende pA ej pund sterling, som engelska efter nAgon af grund uppsAt mannen hAlla sig med flera kon. for var skyldig hans fader. sitt ehuru endast en numera dodsfruktan afpressad syndabe-kannels- e nAgon ringaktning SA funno e Har behofver derofver eller fralsningsbon. ej qvakarne en fristad ar erkand som laglig och de Emellcr-tiundan tillhora familjen. redaktor himla sig. forfoljelsen i England, Nar qvinnor sluta sig tillmor-inonismehar qvinnan, sedan Utah blifoch genom Penns inflytande nu om detta. gora de det af fri Nog vit upptagen som stat, afven der att ingen invAnare i vissa rattigheter, liksom .ofriga vilja utan nAgra lockelser, loften skulamerikanska qvinnor, och det eller ofvertalanden endast och Den andra markvardiga upp- Pennsylvania och Delaware le i sina storas henne beror nu p& sjelf, att gora allenast af sin religiosa Asigter. och satsen, som forekommer i bruk deraf. Hon m&ste lara att sin AtrA att bli ofvcrtygelse SAlunda Penn enmensklig-hetenvar Det handlarom mormon. tidning, enrespektera sitt eget kon, ty vaigorare, och det fir hedni-sk- a ar ju lorfarligt, eller hur? att bosattande i Delaware den kan dast derigenom minst sagdt oridderligt att en kyrka (till excmpel Ar 163738. Uppsatsen ar nog laran om mAnggiftet utro-tahonom for fromleri, liyck-ler- i i svenska statskyrkan), hvilken val menad, men den skjuter be och sedes-loshmaktbegar for det Sve Mot denna uppsats ha vi att dryckenskap, svordomar, tydligt olver mAlet inedanstAen-d- e icke kuude behAlla sin rige och bedrageri fA florera, anmarka foljande: punkt: i Nordamerika gent och i stallet slutasig tillett sam-funt VAra forfader vid Delawares emot Hollands och Utah har annu icke blifvit Englands bfverlisom sAdant! tillAter blefvo ej snart strand som stat i Nordamerikan-sktnakt. den sluge qvakaren stade af f&tt men det utan endast a, polygami, arej Unionen, e Ah nej, det ar en Penn, som kom hit for att ratt att uppstalla en grundlag, vinna skatter, an befordra Deniln'iyt, som kommit pA modet bland vAra velocipedryt-tarinno- r som skall understallas kongre-sen- s himmelsvid skilnad mellan des- Guds rikes tillvaxt pA jorden. e En slug och mycket from pA senare. tiden, har profiling innan statsratt sa tvA saker. Det finnes nog sina rikta att i At sedeslosa polygamister har planer doljer som bekant framkallat bryderi med denna grundlag beviljas fromleriets tackman-tel- , hos en del Utah. 1 denna grundlag, som verlden, men det finnes ocksA sig under godt folk. SA en dag och han lyckas inbilla vAra n i i Milwaukee, Wis., forra veckan nu ar fardig men annu icke tillrackligt med sedeslosa landsman, att de skulle fA det till kongressensi Washingen man och dito qvinna (lit ville de det mycket battre, om ung vi liksom och resten lemna For en finnes polygnmi-frAgafrAn till sluta kommo ton pTofning, till pastor honom, sig paragraf, Chicago Asido, ty nAgra sAdana spindeln samlar flugorna i sitt E. D. Huntley lor att gifta sig. som lor alltid lorbjudcr polyga-m- i nat, sA lyckades det den i Utah; men det ar derfor icke aktenskap ha ej, sedan Woodi Penn att draga vAra Ynglingen var kladd vclociped Ar flere r ruffs for manifest sedan sagdt, att denna grundlag landsman, hvilka egentligen vo-r- ryttarkostym och dameni 'blooDelawares herrar, under sitt mers af nyaste snitt. Presten kongressmannens bifall. Ickc utgafs, ingAtts i Utah, oaktadt tt till en villfor det as begaran men mAste valde. Ienn blef rik mindre an sex grundlagar for de sista dagarnes heliga men vAra landsman blefvo tid staten Utah ha redan under poaktenskapligt glasogonen ochtitta lika fattiga som forut. Ett vitt- taga pA sig Arens lopp forkastats, och det lygami ar i ofverensstammelse bAde pA paret lange och val, indock de om sig, nesbord hafva i med den och Guds att fick nan han ar ej omojligt, sjunde klart for sig, hvem naturlagarne att de voro hederlige och ord. ordningen afven forkastas trots man, sAsom vi sven-ska- r som var brudgummen och hvem i allmanbet aro. Underdct bruden. aldste eller den allmanna meningen ar att Mormonkyrkans En svensk tidnings den skall angrEpp i hufvudsak blifva nA-gr- p L der-em- ot g sjelf-respe- kt t, san-nin- g be-trak- ta lAng-sok- t. m g vA-g- r, latt-fattli- n, a ko-pebr- ef Sta-terna- er-ho- ll offi-cie- lt freds-forbun- Mormon-missionareru- a a r, hu-str- e n sam-funde- t. him-mele- n, verl-den- do-m- hu-stru- r, Nord-stjerna- of-rig- d n, ofvan-namd- a s svtn-skarn- va s. et Pa sommarvlstelse. veraudai. till en vacker villa gungar en vacker dam sig behagligt i sin gungstol. Det ar en hiirlig sUndag, frisk luft, i triidgSrden leka barnen, deras jubel klingar hOgt upp till den unga modern. I g&r kom iifven bennes man nt pA ett par veckors tjenstledigbet. Nu iir hon i ett riktigt festlynne att njuta af sommarvistelsen. Mannen iir aUtid sA treflig pA landet: glad och Bin, niistan Bom under PA snick-mAnade- En m'angd nyheter medfBrde han staden och dessa upplifvade frukosten. Afven ett par ingAngna frAn bref finnaa i hans ficka. Ett fUrlof-ningsko- rt Jag skrifver geuasten lyckOnskan. sA d, - a sna-rar- qvii-kar- upp-tage- mono-gamiste- r. n guds-manne- lAnge. Verkligen? frAgar mannen. den har redan legat en tid. Vill du ej skicka in lamman? Jag skall bestyra detom pA posten, min Men ratt-tankan- ga- - Men den lilla gBr stora tvifland Bgon. Detta slags fBrnAmitet kaq barnasinnet ej uppfatta. (Insandt.) Norflen'ur ett l . veder-qvick- a mig. Mannen smAler At den sArademin, hvarmed hans fru tillbakavisar den minsta sinAsak, som stOr hvarje hennes lugn. Det tyckes honom, som om hon i sjelfva verket veder-qvickt- e n Men Big hela Aret om. iir hennes ensak; derom han sig ej; han sOrjer endast fBr att hennes kassa stiindigt Ar fyld. Och hon ar verklicren iilsklig ooh fBrtjusande, den lilla frun, der hon, beqvAmt tillbakalutad i sin mjuka stol, leende sager till honom: I dag, min skatt, vill jag ej alls hBra talas om alldagliga triviala saker. Det Ar alldeles fBr hSrligtl toi-lette- Jag Ar fBr lycklig! Samma skBna sommardag BtAr i staden vid fOnstret af en tryokande het bostad i fjerde vAniDgen en flicka och blickar ned pA den trAnga lilla gArden, Bfver hvilken man Ber en liten flile af bimlen. Tvatt fladdrar i solskenet, ett par kattor drifva omkring pA taket och ur skorstenarne uppstiga rBkmoln. FrAn husmassorna BtrBmmar en het dunst, en blandningaf motbjudande Angor, svalorna flykta hBgt upp mot skyn. Barnet skAdar efter dem och vander sig sedan till modern, en blek fru, som sitter syeude vid tio-Ari- g ft)n-Btr- SOmmerskan njuter nu, i augusti, hvilodag, efter ett Ars mBda, nattarbete och nervpinande brAdskx Hon har sitt barn bredvid sig, ar fBr barnet, ej for sin ar-bet- et fram-mand- e menniskor. Mamma du, sager den lilla, nar resa vi bort? Du har lofvatmig det. DA liigga vi css i skogen och gBra intet, och titta pA nimmelen. Men jag jag skall leta smultron och plocka blommor. Den bleka frun suckade lAngtans-ful- lt hvarandra och derigenom vara i stAnd att utfdra godt, sprlnga vi omkring och kackla: han iir svensk, han ar dunsk, den fir norsk, A han ar inte fddd i samma soeken som jag och sA vidare. Kommo vi ej hit till dessa dalar i en och samma alsigt? Aro vi ej likagoda, om ej iidet lngade det sA, att vi blefvo Ibdda under samma liingd- - oeh bredd-grad- ? Yore det ej pA tiden att vi bort-lad- e dessa dumheter? Jo, visserligen. Hvad fir orsaken till dessa tfinslor? Jo, detta traditionella hat, som af lattingar oeh menniskoslagtare, hvilka kalla sig idlingar, inpluggats i oss oeh vAra emot allt oeh alia som ej varit af vAr egen nationalitet. Nfir vi nu giira fordrtn pA att ha litet mera allmant forntift an de som ej sig med vAr kyrka, hvad horde dA hindra oss att arbeta tillsammans och uppbygga hvarandra? Hvad kunde till exetniiel hindra oss uti att hafva en r i bAde stor-le- k skandinavisk oeh liarmoni, om endast enighet finge rAda oeh htel tacksamhet kunde af Ahbrarne? Vi hafva nu bor-ja- n till en skar.dinavisk koralbok (en verkligt skandinavisk emedan bAde svenska oeh dansk-norsk- a rprAken i densamma) oeh horde vi ej dA taga storre intresse (or sAngcn oeh gora denna till en vigtig del i vAra mbten? Tabernakel-sAngkorebetraktas med betindian af bAde trossyskon och oeh den skrider dugligeu fram At n orb har en storframtid (or sig. fir, att de, som sjunga, anse det som sin pligt oeh mission att uppmuntra tbrsamlingen med sAngctis ljufva (oner. Dertill kommer den odelade uppmuntran som de rona af sAviil presidentskap som Denna kiir skordar lagrar fiirsamling. genom att besitta fdrmAgor, som vi medelst vArt handlingssatt gent emot oss sjelfva oeh medelst det lilla intresse vi tagit i deras bemodanden och uppoffriiigar att sjunga (dr oss. Ingen mA tro att det ar sA roligt att i alia va-dmed matbiten pA tvaren i halsen oeh trbtt efler dagens arbete begifva sig Astad for att diva sAng till att levere-iu- s At en ofta otaeksam publik. Jag vill saga till hvarje sSngare: Kom oeh gif din del till Guds rikes befi Amjan-d- e och anse det som din rattoch skyldig. het att beframja sAngcn med din del (orliindrar ju ej att du kan till: lidra andra sAngkdrer allt efter lust och lagenhet. Dock ar min tanke den att vi, som fiillhdra kyrkan, bora forst och framst sdka gora vAra mdten upplifvan-d- e samt gifva vAra aldre broiler och systrar, som ej kunna kanna sig fullt med engelska sprAkct, en ndjsam C. E. M. sammanvaro. for-fiid- er for-en- jiitte-sAngkd- frfim-linga- r, Hem-lighete- fbr-skju- er nar-var- Ack om jag det finge! ulropar o de n skyl-digasi- brodrnlng alskling. VAra skandinaviska s&tigare ha ofta Nej! UvarfBr det beavltret? sjunRit den vaekra sAngen: Nordeu Ar Folket mAste utt mot on ett brodralag''' o. v. IlVarfor vi icke O sAdan kund som den biista lagt texten pA hjertat torde hanskrifvas jag till Annu existerande sinAaktigheter eom den beskedliga frun nog har bland som kalla hvarandra broder taga hiinsyn! Det iir Opassande att och oss, systrar. iifven har bosviira mig med affarer, Tank liuru duinma mAnga af oss Aro! der jag iir fBr att hvila ut och I stallet lor att unigfis i endrAgt med vin-ne- fortfa-randetroa- ar e - NAgra affiirsrekoin-mendatione- r. De komma i och en riikning. FrAn min eBmmerska! Ack, den tan ligga Ue Aro bortresta ochhafvn att glBmt frAga hvad de Aro mig Om eudast en ends vill skyldiga. be tala mig! DA kuude vi fara! Men sA Ar det. de rika fruurne forstA j, att man behBfver pengar. Den lilla flickan rynkar vemodlgl pannan och grubblar inom sig, enligt de barns satt, hvilka mycket lemnata At sig sjelfva. Efter en stund fri-ghon lifligt: Men, mamma, hvarfOr gBra vi ej som dina fruar, hvilka Aro Vi betala ooksA rakning? DA kunna vi senare. ju resa. Det gSr ej barn, upplyser modern med en sorgseu skakning pi hufvudet. Jernvilgen ger ej kredit, Och sA, begripe ej heller varden. du liro vi tarfllgt folk. Vi ml-stalltid och Bfverallt genast betala. Endast de fBrnama fA vara skyldi- leenae. g upp-tage- 6 2(rg. Salt Lake City, Utah. an-tage- n. Wil-for- upp-satse- 39 S. Best Temple Strt 5 September (895. bon, utstrackande armarne. Ja, innu en gAng ombyte af luftl GrBn-sk- a Bconen! Nu hade iatr tid I Oin ett par veckor aterkomma och ifras orn sina drafter. Men jag lAr ej ifra pa mm Detaining, hviskar hon med ett bittert fr ldr-trog- |