OCR Text |
Show 4 a af Olle hvad den lofvar, ar den markligare an nAgon annan af Edisons uppfinningar, och gor nara pA skal for, hvad man sagt, att for vAr Herre och Edison ar ingenting omojhgt. Vid sidan af de mAnga uppfin: ningar, som gjorts, ha en massa projekter framkommit, som aldrig blifvit till nAgot annat an for elaka tidningsskrifvare att driiva skoj med. De, som t. ex. odat tid och pen gar pA konstru-erandeaf ett perpetuum mobile, aro legi), ty de aro mAnga. Detarju mojligt, att dessa for-so-k en dag skola leda till af en existerande lag pA fysikens omrAde, men an sA lange torde val en gammal kaffe-tant- s tunga fA anses vara det som ens till narmelsevis evig rbrelsekraft. En och annan tosing har grubblat sig bAde grAhArig och pank under forsok att fA tillho-p- a nAgot, hvarmed han kunde flyga. Men den gubben har alls inte flugit. Vi ha dock nu battle utsigter an forut att fA proplemet lost, all den stund tre personer, som icke bruka ge tappt, nar de taga sig nAgot fore, arbeta pA detsamma. Det ar Edison, prof. Langley och Masum, alia tre stjernor af for-st- a rangen pA uppfinningarnes den hAller, Biacksudderier Bark . (For Korrespondenten.) Id forekommen anledning, sA-Bo- m det heter, her jag fA tala om for herrskapet, att det ar en tnarklig tid, vi lefva i. Kanske ni sjelfva observerat det; jag bar i gjort dcit. Verldsliistorien sd m&nga band kan inte uppvisa ett halft motstycke till mangt och mycket af hvad som skett under de senaste femtio Aren. Eller bara sedan tio Ar tillbaka. Det ar nog att kom-m- a en ett hapna. DA foi nAgra och tjugu Ar ten det hande mej, att jag fbddes bit till denna betydligt ofver komna, af Helsan framfor allt er.ligt "Onkel Olas behaftade Asigt ofullstandigt telefon fanns till, ingen planet, sA att i stallet for att bara gA bort i ett horn af rummet och g saja: HallA, ge mej mor och Ni fAr vara snail och hurry upp och komma hit, for min gumma ligger sjuk, och ni fAr ta emot frammandet som vi visst fA i dag. Tag electric carsen! sA fick gubben far min lAta spanna for pinnkareten och flanga i vag till nasta socken himmel. De aro ense om, att med en brAdska, som om blixten proplemet kan losas pA ett eller var efter honom eller han varit annat satt, och att utfinna det-ta- , efter tre en Upsala-studeja, se det ar konsten. Hit-till- s vistelse i Chicago, som ha de, som gjort i flvgma-skineom en grand opehaft for sig, att dessa ryktet nAtt borde konstrueras med fAglarne ning, med fri lunch. Jaha, bara sedan dess har en till monster, men man har nu massa markliga ting intraffat. kommit till den slulsatsen, att Det har upptackts, att di Arligen det alls inte ar nodvandigt. forratta ansenligt med Man tror sig helt enkelt kunna Mars pA planeten flyga utan vingar. NAja, det inom (hvilket dock, parentes gAr val for sig. Jag vet en persagdt, icke haft nAgot vidare son i Chicago, som experimente-rad- e litet emellanAl pA borsen, inflytande pA arbetsmarknaden de har nere), och negreraa och en vacker dag flogo bAde dock undantagne ha hus och tomt sin kos. Och med ur slafveriets frigjorts bojor. afseende pA att forse luftskeppen Man har fAttaudifoner och med vingar, derfor att de enda och realistisk poesi och varelser, som flyga, ha det, kan skordemaskiner och elektriskt det ju fA pApekas, att hade ljus och artificielt sinor och George Stephenson envisats med hundskatt och skarpskyttar, att satta ben pA lokomotivet, och waldenstromare och milk for att fA det If ill att draga lass shake och torpedobAtar och som en hast, Ifaade hans namn kleptomani och anarkister och sakerligen aldJf kommit i tvAsitsiga buggies ja, gud ve-t- e alia de mAnga uppfinningar, Under de varma sommarmA-nadern- a som gjorts! ar is en nodvandighets-artike- l. Det tycks sannerligen inte vaMilda vintrar bragte ra nAgon botten pA den mensk-lig- a det derhan, att tillgAngen pA is uppfinningsforniAgan. Hvar inte motsvarade bchofvet. Hvad oeh hvarannan dag slAr nAgon gjordeman dA? Jo, ett slughuf-vu- d fiflikus oss med forvAning, i det hittade pA att tillverka is, han lAter oss hora eller se pA samma satt precis som man som tills dato icke fAtt gor stoflar eller grynkorf. Intet i vAra drommar. Mycens plats brAk eller bryderi numera. Snart ket skulle bestamdt fAtt namn skall man fA hora att nAgon af underverk och nu stAtt i amerikan anlagt en om det handt for ett par i de der trakterna, dit det tusen Ar sen. pAstAs alia de gA, som lefvat Edison fAr val tillerkannas rackare har pA jorden, och hvar-es- t aran af att ha gjort de fiesta och det hittills ansetts onbdigt mest epokgorande uppfinnin-garn- e medtaga vantar och ofverrock. i vAra dagar. Han har Med plenty is kan val lifvet e gjort det mojligt for oss att bli inte vidare vardt att slippa kranga pA oss frack och skramma folk med, som inte hvit halsduk hvar gAng vi a for sin tidning. utbyta ett karleketis ord SA finnes det vissa trakter, der med vArt hjertas uttalda. Man det n hogst sallan regnar. bara talar, hvad man v ill ha i gAr alldeles under brist sagdt, till fonografen ochskickar pA vatska. Nu ha nagra den i till henne och hon kan al-dr- ig t upp-tackand- et en-d- a, be-sitt- er myn-dighetsAr- Nbd-vandi- mA-nade- rs nt r, tackdik-ningsarbe- te lit-tera- rc fono-graf- er 1 lase-boke- n. bi-bel- n, der-ner- be-tal- ar on-sk- Vaxt-lighete- re vag ogcneradt sitta der och dU On lssna i nattroja det-t- a fAtt i skallen har bor ni for all del inte tro att det ar en indirekt puff for nA- till vAra heliga och tjusas af det om-m- a tonfallet i vAr rost. Sedan gon ny ar kan hon sanda sitt svar tillbaka pA samma satt, om hon vili. Det ar fasligt handigt, om dock det inte fullkomligt ersater det r.bje, som ligger i att tala samma ord, sittande pA en frontrumssoffa med armen kring bemalda soffas egares dotters lif. Det sker dock i senare fallet, att hvarje sats innehAllcr sA mAnga pauser att det ser ut. som om Jorgen Lundstrom i Stockholm skott punkteringen. Det har bofunnits vara mycket helsosammare, nar heist man kanner ett behof af att saga rAa sanningen At en person Atmin-ston- e om denne ar stbrre och starkare, an man sjelf ar att s gora det per en annan af uppfinningar, mimligen te. obe-stridli- Edi-son- lcfonen. hans senaste uppfinning, kinetografen, har annu sA litet furs ports, att jag inte kan yttra Om migom dess fbrtrafllighet. handeln utsliippt att skaffa regn, om ock-sinte himlen i godo vill slappa till det. Detta skall naturligtvis ske pA vetenskapligt satt och kommer att gA till pA det viset, att man medelst kanonskott de hogre luftlagren i en stark rorelse. Del har visat sig att sAdant alltid framkallar Kongressen har bcvil-ja- t tvA tusen solfdolirar for experimenter i denna riktning, och nu fA vi val snart se de nya i hAr-olj- a! A for-siitt- er regn-makar- nere pA Arizonas eller Mexicos torra slatter angripa himlen med artilleri, for att tvin-gden till att ge regn frAn sig. Nar de bli fardige med det derne-re- , skall jag be att fA foreslA, det de egna sin uppmarksamhet At en del pastorers predikningar, som iiro skiiligcn torra. a Fiacken. af Paul Labarrie're, Frankrike.) o Kara, hjertegoda fru! (Novell a har stadse visat sA stor mot mig och min familj, att jag icke drager i betankande att taga min tillflykt tiller under de Ni val-vilj- sorgliga forhAllanden, i hvilka Det ett grymt ode forsatt mig. ar en hel roman, ack ja, en sorglig roman, en t mjc-ke- af dessa historier, forfattarens inbillnings-kraf- t finner ett noje i att utstyra med andlosa forvecklingar, f5r att till sist sluta med den redan lange pA forhand vantade Men verkligheten ar doc!: lAngt mindre forekomman-de- ; den hAller ingen upplosning i reserv, den utstakar brutalt griinsema for proulemet utan att bekymra sig om att losa det, och jag befinner mig gent emot en invecklad situation, hvilken ar sA mycket forfarligare, som det ej fins nAgon utvag, for att komma ur den. Saken forhAllersigsA, kara fru. Ni ursaktar nog. att jag nodgas gA litet lAngt tillbaka i tiden. I det tillstAnd, hvarijag befinntr kata-strofe- n. 13 Avi K 1891 samma grefve de Gerbault, min gamle af samma form och pA kun-ska- p Och skiilfde. Mina hander fAtt plats. van. Knapt hade han sin med stamma blida, vanliga om den sorgliga nvheten, ferran han skyndat hem for att sade nu den fbrvAnade gossen dela min sorg, likasom han de-l- a till mig: Hvad fattas dig, far? c min gladje. Far! Den olycklige hade kal-la- t Och din son? sade han till mig far! mig. GA din vag! GA! svarade jag lefva. for nu att Jag beslot mig och sex forflutit stbtte honom oinildt ifran ha tiden den Sedan utrat-tat mig. Ar. Tiden har lAngsamt Och medan han gick med sitt verk, lAngsamt har sA-r- under dessa blifvit lakt, sex Ar har grefvens vanskap icke fornekat sig en enda gAng. Att i jag ar vid lif den dag dag ar, tAcka for. honom att det har jag den doda af tycktes Minnet tillknyta annu fastare det band, som redan forut sammanhbll oss. Och sA fanns ju barnet. Gref veil hade fattat den djupaste karlek till det. SA smut min gos-s- e blef det alira minsta opasslig, oro-li- g sAg jag min van blifva lika som sjelf. och bekymrad jag Vi lefde bAda for gossen. Och dock, i min narvaro af hbll . sig min van frAn alia smeknin-garfruk-tat Det var som om han att vacka min svartsjuka. Men en dag ack, den scenen stAr annu sA klar for mig jag honom, medan 'X.-- aro tankama just icke myc- han bakorn en dorr lidelsefullt ket rediga. Fdr er och min egen kisste gossen. Utan att fiista skull mAste jag soka klargora minsta vigt vid hans for ofrigt mig, hu-ruda- n for-aldra- r, lef-ve- Att bnska iir den farligaste Om alia syssclsiittningar. af mig. Jag hade han-sofn- rbrt mig. icke Bak- om rbkskyn, som skingrade sig, stod hr de Gerbault och hafde fram sitt brost mot mig. Jag sigtade utan att dock kunna formA mig att trveka pA hanen, Jag tankte vAr pA gamla viin-ska- p kal-lad- t. snyft-ninga- ut-sina- d. la-ge- eg-d- . . n e. gt er tillfreds-stallelse- ag Paljriquist Bfothejs, , DiversehanJ.are. upp-sok- Soc-fce- r, g, - ... f , PALMQDIST gent emot City Hall. a i' ns ox, aSVENSK ji. a y SKOMAKARE. an-se- dt n. sA-so- m for-drad- n BROS. First South Street, 109 IJ. under-sokning- ar JS4 Apricot Street . (Perkes hus.) Utfor reperationer A skodon n till dagens billigaste priser mig ett besok. Allt aibete Go-re- garanteras vara vdUjordt oeh bastaut. Nordberg&Go. . 735 N. Second West. Sventk Smedja och Hofslageri. et si-da- Ita-lie- mot-stAndar- all-del- n, fbr-hatli- g. bfver-lemna- oaf-brute- n Allt slags smidesarbete utfores fort, bastant och billigt. Vagnaf mottagas till reparation. Alit af oss utfordt arbete garanteras tillfredsstallanae. Etablerad 18G2. n. n miss-tank- Hjcrtat har inga skiynklor. en pA med alia dess frbjder. Ett obegripligt medlidande fiek makt med mig. Om jag an icke kunde i hjcrtat, kastade jag forlAta, hade jag dock icke mod mig pA kna pA golfvct. Jag, den att strafta. Men sA skjut dA! ropade en fbrhardade materialisten, atei-stei e afsekunkanterna i nervos ctalig-hesom man forna dagar r mig. jag bad under Jag lydde befallningen. Herr de och tdrar, de sista som Gerbault snurrade rundt och kommit frAn mina bgon. For med stbrtade ett tungt fall till framtiden ar min tArekalla marken. Min kula hade genom-borra- t hans Jag led icke. Slagetluide drab-ba- t (liieken fanns. hjerta, alldeles der mig sA vAldsamt, att jag var liar liar ni min roman, kara fullstandigt tilliutetgjord, och i denna hela mitt vasens krinslo-loshe- t fru! Hvad skall nu blifva af den var mig blott enenda tan-k- e oskyldiga varelse, som enligl iir min son, men i verkligbfrig, en maktig, oemotstAnd-li- g heten iir han sonen af den man, AtrA att foga ett materielt, dodat? Efter den tragiska ett oomkullkastligt bevis till den jag handelsen har jag icke sett gosmoraliska visshet, jag redan sen. vill icke, jag kan icke se Jag Det icke. Hvarlbr? visste jag honom mera. Jag ville gA till botten med saOm nfigra dagar reser en af Det var det lAteregen-domliken . mina vanner till Afrika. Jag fol-jnog, men ger dock en med honom. Det blir en lAng klar det fbrestallning ganska och besvarlig expedition. Jag s var for min personliga anfiortror gossen i edra hander skull. Oss emellan tills jag kc miner tillbaka, for sagdt, kara fru, jag ar icke alldenAgonsin vander tillbales saker pA, att jag under dessa ka. Det galler har att gora en kritiska timmar var vid mitt god gerning, kara fru, och jag fulla forstAnd. vander mig derfor tillitsfullt till Hela dagen sysslade jag i det er vara forsfikrad er, rum, der min hustru dragit sin om bedjande min tacksamhet, hvilken sista suck. Ingen hade dvr satt upphora fbrst med mitt sin fot under de sista sex Aren. skall lif. Utan att skalfva pA handen vande jag upp och ner pA allt i lAdor och skAp. En enda fix ide' mig och gAng pA gAng upprepade jag for mig sjelf: Jag vill ha visshet. Men jag fann intet, alldeles intet. De hade (09 E. First South street. alia bevis eller ocksA hade dessa bevis aldrig funnits Spseeri-Gryn- - oeh till. Om aftonen beslot jag att a hr de Gerbault. Han var A lager hafves alltid KafTe ensam. Utan nAgon sorts inled-ninMjol, Grj-n- , Ost, rokt och sade jag till honom: ' Vet du, att min son ar dod? saltadt Flask, Krddor, torkad Xlin blekhet och mitt forvilda-d- e och syltad Frukt, Gronsakcr, utseenA.- gjorde denna lbgn friska Vindrufvor, Applen och 's Paron, m. m. trolig. Hali trodde mig, och jag FrAn vi: importera Sverige sAg, att det nu var ban, som Skor-porKnackebrod, Medwurst, blef blek och vacklade: Sill och Anjovis, Bruva VAgar du neka, ropade jag m. nu och pekade pA flacken, som, trots Lbnor, Botaiismjol, KOL standigt pA lager. hans kinder, var synlig for mig, Varorna hemsandas prompt. vAgar du neka, att han ar din hela frAgan. fullstandigt ofcrklarliga fbrvir-rinMitt lif kanner ni. Ni vet, sade jag till honom: min barndom var, strang, Hvad generar du dig for, nastan klosteraktig; jag vakta-de- s min van? Ar han icke vAr, beg-ge- s med oro och angslan och son? bortskamdes af mina gamla Det ar egendotnligt nog, kara hvilkas ende och sent fru, att jagberattar er allt detta fodde arfvinge j.g var, och min med storsta sinneslugn, som om strafsamma ungdom forflot vid jag i egenskap af fullkomligt bockema, den enda karlek, At ointresserad AskAdare varit vitt-n- e hvilken mitt oskyldiga hjerta till de handelser, hvilka Ater-stA- r helt och hAllet hangafsig. Ni vet, for mig att i storsta mb jliga efter huru jag blef gift, huru jag korthet fortalja. Inom mig ar r tvA lyckliga nAgonting dodt, som aldrig tvA Ars forlopp Ar sade jag dA forlorade henuppigen. En inorgon det kan vara ne, som borde ha blifvit min min dod. Ni vet, for omkring en mAnad sedan huru jag ofverflyttat hela mitt kom grefvens betjent och talade hjertas hangifvenhet pA den son, om for mig att han funnit sin hon skankt mig. Detta barn, herre ligga medvetslbs i en af a denna lefvande bild af den tradgArdens gAngar. Jag skyn-dad- e ner till min van. Man haalskade jag med en omhet de lagt honom pA en soffa. Det utan like. Och nu . . . Nej, min son ar ickdod. Cku.d bleka ansigtet, de svagt violett-fargad- e gifve, att han vore det,' eljerlt lapparnaocli denknappt horbara andhemtningen tydde jag vore det, innan Ni kommer mojligtvis annu i pA en borjande hjemaffektation. hAggrefvede Gerbault. Jag ha- Jag knappte upp grefvens rock de den aran att presentera ho- och slet upp hans skjorta, och nom for er i Paris. Af alia mina nu sAg jag nAgot, vid hvilket jag vanner var han den baste, den i forsta ogonblicket ej faste nAmest trofaste. Gemensamt hade gon vigt. Jag sAg pA brostet en vi fullbordat vAra medicinska flack, en rodaktig flack i form af son? studier och tillsammans hade vj ett hjerta och af ett femfrancs-stycke- s I stallet for att svara struck te viindt tillbaka till hembygden, storlek. Jag fortfor' han bonfallande ut sina hander kali der, emellertid att skota om den sju-k- e mot mig. Bekannelsen stod att jag for att utofva mitt han for att fortsatta de tills han slog upp ogonen. lasa i hela hans hAllning, hans och forsok, hvilka med Hans forsta Atgorande nu var smarta och hans samvctsqval. riitta forskaffat honom ett att betacka sitt blottade brost, Nej! ropade jag pA nytt. namn. Vi bodde i omedel-bA- r och derpA sAg han pA mig med Han ar icke dod, men du, du ar narhet af hvarandra och i ett obeskrifligt uttryck af ffirfa-ra- en skurk! . . . DA stallet for att mitt giftermAl. jag lugnade honom, Jag ville ej lyssna till nAgon min-sk- a e skulle vande han bort hufvudet och fbrklaring af honom, utan jag forst trodde, vArt fortroliga umgiinge, bad att fA vara ensam, tills han blott till upprattelse en sAg det tvartom ut, som skulle hunnit att nAgot sA nar hemta duell, och lbr att framtvinga en sAdan slog jag min gamle van i det ytterligare befasta det. krafter igen. nu All ett fara var forbi. Jag begaf ansigtet. riktigt Jag tillbragte Duellen egde rum foljande dag. lyckligt Ar, utan sorger och utan mig in igen. Med ens greps jag den minsta skugga, midt efnel-la- nu af en angslan, hvars ursprung Jag behbfvcr blott sluta till min hustru och den van, pA jag icke kunde forklara, men sA ogonen for att kunna frammaua hvilken jag trodde mig blindt gick plotsligt ett ljus upp for alia detaljcrna vid den. VAra hade valt en oppen kunna lita. Mitt barns fodelse mig. Min son hade ju pA bro-sti satte kronan pA min lycka. Xu en sAdan der rod, hjertfor-mi- g plats en liten skog pA andra hade jag ej mera nAgonting att belgiska gransen. Det var flack, som jag for nAgra solskensvader. Bak ett till bnska har pA jorden. marke sedan herrligt ogonblick lagt om veckor lemnade senare tradtopparna syntes de nak-n- a NAgra pA grefvens brost. Godtrcgcn . oss plotsligt grefve de Gerbault och tillitsfull som j.ag var, sade ochisolljusetglansandebergs-topparnaunder uppgitt, att han i och for jag till mig sjelf, att det hela en vigtig sak mAste resa till blott var en nyckfull lek af odet. Man placcradegrefven och mig I borjan skref han ofta till Men som lakare kunde jag icke pA den bppna platsen pA tjugo oss, senare blott en och annan fora mig bakom ljuset . . . Den- stegs afstAnd frAn hvarandra. gAng och till sist slutade han na flack var ett aif. Min son Jag glommer aldrig min dermed. hade icke var icke min son! . . . ansigte. PA en enda upp Jag i men min hade han blifvit tio Ar aldre. faders. natt honom, var glomt ohjelpligt forkrossad, Jag hade kommit Hans glAdje derhan, ur stAnd att tala eller tanka. jag libga gestalt var bbjd, ett att jag tankte pA honom utan Den rbda flacken visade sig par djupa fAror drogo ned hans liingtan och utan bitterhet ofver standigt for min blick, som en mungipor, en blekgul larg, kanhans tystnad: lefvande varelse, hvilken jag kun- ske en ' reflex frAn tradens gula SA dog min hustru. de rora vid, som ett modbjudan-d- e lof, hetackte hanspanna oeh kinSedan jag vandt tillbaka fiAn djur, hvilket var redo att slu-k- a der. En sekund, blott en enda, i min hade mbttes vAra blickar.jag fbrstod, kyrkogarden jag mig. och fortviflan stiingt DA gossen kom hem frAn sko-la- att han bad mig om forlAtelse. mig inne pA mitt rum i den fasta tog jag honom med in pA Jag forstod att han ville dbda foresatsen att sjelf gora slut pA mitt rum och under fbrevand- - mig. Jag liiste i hans sjal som i en tillvaro, som nu var mig en oppen bok. Ja, han ville dbda att jag villc undersbka Lifvet visade sig nu for !ing, han hostade litet mig men af karlek ill sin son, s det for mig i sitt sauna ljus som ett att barnet icke skulle fbrfarliga market, jag en som Andet skulle At mitt bedrageri, att skandligt godtfinnande. jkg hoppades, En af sekundanterna gaf mig lbgn. Xlen en man, som nas nAgon olikhet som kunde e nu urder min frAnvaro gomt sig in- gora berattigandet af min signalen: ne i mitt rum, rjckte revolvern1 Ett . . . tvA . . tre! tvifvelaktigt. Fruktlbsa ur min hand och kastade sig liapp! I)e tvA flackarna voro Det syntes cn liten rbksky. Det snyftande i mina armar. Det a ar fullkomligt lika af samma slag, hordes en knall, samtidigt med g, projektil susade forbi brat att Jos. E. Taylor, Utahs fbrstc Likbesorjare Tillverkar alia slags I'n kin oeh jina Likkistor. Fullstandig uppsattning af likkist-orname- och nt alltid pA lager. Den ende lik k is lan Missouri floden hafskusten. andra till-bch- br rik 6 r nick och Stilla Ord res pr telefon oeh telegraf fyllas. SeT Oppet natt och dag. I'nbrik och layer: No. 253 First South Street, E. Ett oeh ett halft block bstcr om teatem Telefon No. 70. |