OCR Text |
Show N x 'ligt boll civala f(ir- - y o' . U & FEISINNAD VECKOTIDNING Ho. 20 REDAK.XO-- FOR Pappa says, that vou are all right, sir, log hon uppmumimide. thank you, miss Bruce. Ha UUu N evv York berfittelse af Plfbiiande veeka erholl han inbjud- Anders Ahlln. ning att deltaga i en liten lillstiillning, som for nara anhoriga och bekanta af familjens viirdinna, froktu Bruce. Jag har kanske glbmt att att friikens moder lfimnat det Aftimtlduingana hade fdrkuunat, att ftr fiire tiileu af min froken Bruce, som tre luAnader efter jordlska mlnga Hvartdr nedsatter han di Galenpannan. filoso-ferad- e a n kam-rate- iagens frAgor. Den talande var svensk, och de dfri-gfyra vid summu bord tyektes tlllho-rsamma uationalitek Hur var det, Wikner? Var du e anstalld hog Bruce en tid, lnnan du kom pa dekls, sporde den talande en unnan uf sallskapet, en linnu jamfdrel-evi- s ung man. Dtn tlllfrSgade hade icke ens denna beta sommardag aflagt sin cellulold-krage- , split framtill pryddes af en kravatt. Hans haka hade troll-geIcke pA tvA veckor sett nAgon och hans tjocka nfisa var niistan lika skinaude sum hans blankslitna rock. Men icke dess mlndre betrakta-dhononi alltid hans friinder elandet med ett slags vordnad, ty ett tankedi-ger- t allvar tyektes alltid hvila pi hans bdcli cii'fda pnnna. och iati a a in-t- g rak-kni- e 1 eallan sina liippar titan att yttra nlgot som Idrog sig vfinnernas uppmarksam-het- . afldnln-gen- ' ? Etnedan ban ej anser dot rldligt att inkrakta pi det kapital, som ar for viirkstaden.s och aftarens uporatthalluuile och anseende. for att vara uppriktig, svensken torrt, liar jag icke mycktu aktning for kapitalet. Ni let ver for dagen. var tiickans svar, och I trots af er valvilja mot , Det vfickte autagligen nlgon tanker ni dock ej UUraokligt pi eder eller edra medmimniskors viilfard. nlr den unga vardintlan vid duns bjdd sin arm It den sveu-sk- Har ni utstakat r liig lor lifvet? Taningeuioren, som det nu hette, mill ker ni nigonsiu pi framtideii, pi eder si hade ju gamle Bruce fiirestallt egeu framtlil och pi andras framtid? for siillskapet slsom sitt niest Edra idler aro hlllhara dag. skola de bitriidc. st a i morgon? IX1 skola stft, sa lange mauskllg-heteInbjudningurne till familjens komrno allt oftare, och frdken arbetar tillsammans for ett mil. Bruce visade allt mera oppet siu Men nl motarbetar ju redan min . och aktning for den unge far, invande flickan, och tiled honom mig, tillade hon med ett bevokande Under Clevelands andra terrain hade landets afflrer varit i stiindigt tillbnka-glende- . Jag stir pi de svages och fiir Fabrik efter fabrik stiingde trycktes sida, fdrklarade hennes faders sina dorrar, stora handelsfirmor install-d- hit rade. I detta sina betalnlngar och ofverallt ogonblick inlnidde herr man ofver nedsatta lduer. Xfven Bruce, gamle Bruce anslg sig nodsakad att Unge man, jag vet ganska vil, att knappa in pi utgifterna och fdrklarade, mm dotter aldrig infor eder skall djarf-vaatt hans arbetare frill och med forsta yppa sina karaste fdrhoppningar. Oktober borde bereda sig pi en Hennes moder, en af de hjartevarma-st, af tio procent. anglar, Gud nlgonsin sandt till var svenskfodd, och min dotter Foregleude sommar hade emellertid desse alaglt sig hop med en af de sto- har arft hennes blygsamhet och dmeint-het- , ra arbetsforeningarne, och det var en Det ar for att hedra niinnet. af min aflidna hustru, som jag alltid delcgat frln detta samfund, som hennes landsman, och det iir dem att forklara striijk. Den svenske konstruktdrep, som ic- pi gruua af eder hlrkomst, som min ke sjiilf tillhdrde foreningen, men stod dotter fattat tycke fiir eder. Men ni pi god fot med alia arbetart, vid hvl-ka- s kan knappast vlnla, att jag skall skiin. sida han svettats i gjnteriet blott ka min dotter It en man, som si uppen-har- t niotsatter sig mina planer. nigra lr fdrut, erbjdd sig pi deras IXn svenske konstruktdren hade begaran att fora deras talan r varkstadc-nagare i dennes hem. otiligt Abort fabrikorens vadjan till Gamle Bruce blef torhiinda nlgot den niei'a sentlmentala iden af hans dfverraskad att se sin ombul-dadkaraktiir, och hans svar var till och konstruktor siilla sig till arbetar-ne- . med mera oppet och rakt pi sale an hans arbetsgifvares ofdrblommerade Det ar icke min nedsatforslng. ta er aflonlng, forsakraije han, jag shut s Herr Bruce, ni synes icke tillrack-1Ik kanske snarare gifva er persouligeu gt ha studerat mitt lynne, och ehuru ttppriUgt mlste roedgifVH, att eder Uic rt fibr Ivet, haTn-- an all fiirlora er, men i dessa dlliga tider, da dotter upplagit mina tankar kanske priserna aro stiindigt nedglende, hor- mer an hon sjiilf nlgonsin anat, gl a jag likviil pi samma glng hna er de nl vll kunna inse, att jag ej kau fdrstl. att icke ens med ldftet om er samma loner som goda lr. dotters hand eilor edra rikedomar skall Men ni ar ju rik, herr Bruce, Jag konstruktdren, och det ar dessa ni kunna kopa min ofvertygelse. aroeiare. som fyllt edra kassakistor. liar redan deligifvit er mina isikter. Den unge svensken reste sig for att For min del skulle jag aldrig vilja en hdgre afloning, om dessa gi. Frdken Bruce foil grltande 1 sin stackars arbetare skola se sina loner faders armar, men den gamle yttrada ej ett ord. nedsatta. Arbcturne vid varkstaden hiilsades Min herre, jag fdrstlr er ioke,sva-raddag tiled den gladjande nyle-ten- , herr Bruce. Jag har bchandiat er att iigaren Itertagit sitt beslut att som en son, jag hade viirkligen haft fiir afsikt att It er dfverlamna ansvaret af nedsatta deras afloning. De inbilluda mina affarer, ty jag iir ej lringre ung, sig n.lhiinda ha den valvillige att tacka for den lyckliga men jag hade aldrig vantat, att ni skulle stiilla er pi mina arbetares sida, och utgingen af den korta strajken, men de sattes aldrig i tillfalle att gifva honom det torde vara er skyldighet att uppgif-vnlgot bevis pi sin erkiinsla. nlgon orsak till ert ofdrklarliga Han hade skriftligen anhillit om och ehuru han aldrig erholl nlgot Jag iir sjalf endast en arbetare, svarade svensken, afven om jag har cn svar pi sin ansokan, var han alltfor stdrre afloning an edra ofriga arbetare, nackstvf att vidare infinna sig vid1 men jag anser, att si lange ni annu ar varkstaden. Tvl Ar sonare, di tiderna forbattrats, rik, ni bor utbetala till edra gamla argat den gamle Bruce oomhedd sina gambetare samma loner som fdrr. Do la arbetare en plokning af femton proaf dem ha stora familjer och aro Dotterns namn har i knappa omstandigheter, hvarom cent i afldningen. i ttdnlngarne 1 sarajag sjalf ofvertygat mig, ty sanniogon olta varit svnligt att siiga ha de panningar.nl ansett mitt band tiled stlftandet af valgiirenhets-inrattninga- r och i sitt testaniente har arbete vara vardt, icke alltid hamnat i hon visat haiten af sitt hjiirta genom mina eg an fickor. att skanka hela sin formdgenhet It de Det ar, svarade herr Bruce, faltige. mot af eder valvilja pi grund Det var nlgon af er som uamnde, att hvarom jag ocksl har vetskap, lika mycket som pi grund af eder hon horde ha donerat pangar for dl It luffarne Bowery i sommarvarmen. skickiighet, som jag glng efter annan en tjugufeni-centnrhar Jag Gud en dkad med er afloning, ihlgkommit vet, hur den har kommit att ltgga tvl men det gifves afven mi griins for och nl skulle val icke vara lie'a tlmmar min fieka. Nere pi hornet ska' vi ha fem glas dl att fira min-ne- l viliig att utblotta er endast for att hjiil-paf frdken Bruce. edra medmanniskor, och lika lit el Men hvem tusan var den skull jag it mina arbetare utbetala, som rent af sparkade lyckan hvad jag gonoru irslinga beraknmgar Ifrin sig, fratade en af busarne, nar iyckats akrapa lhop. man hunnit ned till krogen. Du namn-dForlit mig, herr Bruce, afbrot ju into t ns bans namn, kiire Wikner ni menar, hvad konstruktdren, Gateupannans namn var Wikner edra arbetare skrapat ihop. kom tvarei. Det ar sanmie Min herre, jag skulle Icke tllllta slusk, soni en annan varelse att si formatet .kritl-ser- mod sin sista slant beder er dricka till mina Isiktcr och handlingar, men minnet af milllonarens dotter Skll Jag har en dotter, tillade gossar! jag har Sk.'ilcn ilraeks under hii: han drojande. Min dotter befinner sig Ktidiig tyst- naii. niista rum, och jag skull bedja er henne nigra ogonblick, mednn En af busarne klanule (in ot.h ,ned jag annu en glng genomlaser det ulti- sdniler en tAr i dgouvtan vjd allt det id, sum man skulle ha matum, som de striijkande eandt mig ken kuu aat kept for tvl nilllinni-r- ' genorn er. Jag har ihbrt ert samtal med min oken S., som for lange serlan ijf-gamle far, sn.vftade den unga damen men garna relit vid konstrukldrens intrude, Oeh jag vill , ung. fir ule 1 skarglrilen fi,r att era tankvsatt, men pi samma t ir sommarn. , n glng tror jag. att ni bdr taga hiinsjn Hur kan ni vara F iikeu S. till min furs Isikter och att han slsom si ait nfviu for bdr hyra ut il, vara af ett slort ledaro fdretag till Met till en stdrer andel af fdrtjan-ste- gai la rvu nnmarndje? t u g a n an en vanlig arbetare. skargubheu: A A. me ingen fttr. for h o' kan Hans arbetare aro fattiga, ni ief. v fitre a' d"' '"L e' skrdp,.g ver i dfvorfldd, svarade svensken. niam. .. ho kan iutelrepareras. Ml si vara, medgaf frdken Bruce, men jag behdfver val kuappast namna, Hvem var deAlu halsade )a? att liksoni til ur valgorande, si ar det fistarn Det var P' kgnil(;r ocksl min fader? natur att se efter si- du ,nle honom val. na arbetares JU hiir iinuu, - Har int' sva-rad- e 1 an-tn,- e lysk-grefv- ldjt-nan- a 1 omstan-dlghete- n bo-j- a 1 a n 1 befor-dran- o a ELENA NYBLOM. H " e kla-gad- e s e varl-den- 1 a lih-g- s e afsH-fa-- 1 j:j dn-sk- 1 e a flii-st- vark-lige- 1 e 1 a galen-panna- ho-no- e a 1 a k n -- 1 - sk. c uf Det liuga hastskobordet , hvlt damast och sllfver. Froken aldsta dottern, hpll pi att lagga blommor vid ullu kuvert, medan ildstc sonen, Karl, aick omkrmg cell stack sml kort med gasternas namn i Tvl natta Jungfrur, Tlaiida ljusa bomullsklSdningur, med sml nidssor pi hufvudet, gingo fratii uch iter mod skllar och prydnader att stiilla pft bordet. Froken Charlotte var i n fliCka pi vid pass tjugutre ir. Hon liknade sin mor, men var icke si vacker sum bun. t Hela hennes utseende var mera och alldagligt, men lion, bade ett par snllla, arliga tigon orb hennes ntun uttryekte fasthet och viilvllja. Hun sig redan sjiilf som en iiuire hvarom hennes enkla, mdrkt drakt bar vittne. De unga som hjiilpte henne vid hade mycket mera .mitt och koketteri i sin klildodrakt in. husets aldsta dotter. j Charlotte var i etc och allt sin mors bdgra hana. Den iirdning och itugllg-het- , som harskadefi hushallet pi riikmides alfde fiesta fru Anna till godo, iiien i sjfcjfva verhet var hon en mera passiv niuir. som kite hade sarskllt anlag for .jt organi'iera. Do var Charlotte, som niVi:ttadu sin mors duskningar, forsto ,'iajja dot ha-ket. Hon sta, och geuast sat f juttrtittlig var stark till sin 1 a,tt arheta, saint f 'formiga att pi ett tyst sal vara narvartmile ofverllt, diir hon bit hofdes, som ar neteckuet pi en v praktisk och klok manniska. Hennes glfmlldhet och goda hjiirta ha .j(. jessuiom for sedan gjort he ne mycket popular pi glrden och iba ,i pejdens folk, och forvfirfvat henne edersnanmet: "Var egen frdken. Karl, som var a )st, sonen och nysa hade fyllt tjugufj ra kr, var sin fars Liksot , Charlotte cgenlli-geinspektor. var den verb Ucra husmoderu pi glr'den, si var Kat-- i sin fars baste och fick j.nestadcls sina egna rid genomforda. Fadern var liar, sum si ofta fir fallet, yjngre an sonen, hade en genijratjons erfarenhet mera. Brul:spatrc)ntn var en afgjord sangvlniker, som igarna umgicka med liogtflygande plat(t.r, hvilkas utforande mlngen glng sk jiip haha ruinerat nens mera sansade glrden, om icke natur och djupar . jnsikter tid hade t modifierat, ja, oft,. p(.it och tiallet dem. Till sitt vaseu j var den unge Karl , Bunge stilla, och or resien den af som till sitt ' utseende mest siodern. 3 Hvad betyde r detta? Bade han. dl fdriildrarna komn1 o n. Skall herr Antony 6itta bredvli fartnor? Det gir val alia fall into an 7 Det fir farmo.r8 uttO'ck'isa sade herr Anderr och log. Hon att hon annars dor af t'hur-lotte- vun-lig- fllc-k- e Hdg-vall- ' i 1 t lan-g- e hvil-ke- 1 hin-dra- bar-nen- 1 , plstir Som ledsnad bredvld domprostca vlr fildsta hedersKast fir grefve v. lkd-lelof att fora nf'amma till bords. och ill kan vl omojligt ilta farmer fbras af nlgon annan l;,n domprosten Karl Farmor ocb, Gomprostcn ha" sack medan skrattado imintejrt, namnsedeln 1 sei vetterna farmor Diirfbr fir juft, Bom ,lct utbedt sig herr sida, si hon ka Antony pty1 tt fj nAgen iU'Eta vid. Och bredvii tittade pi namn Diir sfitta herr Anton) edeln. ' rade herr Andei hvar som heist att passa ihop, r bredvid sig. GAr det an hans unga fru? Det gfir uti Majoren fi vl bordet, men hn( det nog mycke't andra bordet hi dor mig verkliJ fortfor Bunge, skall Ju vara s vacker. Ja, man Bunge cn myi Stor kvinnlip svagheter, hon. pi om iir Hci Det var ei borta. di de k 1 1 go. Nu ska' 11 so henne.. -- ' pallia i Hon Bitter :iara vi , b non fW Karl sva' garua t ba ltt8kilj3 majoren Karl. Igade na svaradfl och fadern. lturlir vid roh;'" d;:t , uBgdomr' ae till ah til, fin j fdrb. fir henne, fm. Hon utmarkt ter majui'tn att fi sa ung och vacker fru, ill han Undtllgen sig till att gifts sig. Jag tycker into om, all det fir en si star sklnad radian man och hnstru, Hon fir into sade fru Bunge bestiimt. Ijugufem ir, ocli hau fir iifver femlio. Ik-gir sfillan ihop. Hvad anser du vara nonmui for skillnaden mellau fikut folk? frftgnde Hunge skfilmakligt. Natuidiglvis tio lr! svarade fru Anna och sig honom in I iigouen. I delta Ogonblick var den gdnnla sorgen hennes ogon forsvunnen. Him filska-dsin Anders si griinslost. Hun sv arade blott med att sakla trycka henne inlill sig, och si vandra-dde vidare arm arm, som tvl for att tagu anordningarna i skiirskadande. Knappast hade de gin ut, birr fin cn medelAlders dam kom flygande in Det var genom (tin motsatta diuren. den si kallade Fyliran. Hennes egont-lignamn var froken Pyrin, och hon hade kommit till Hiigvalla sum Den for.de yngsta bnrnen. sexlrlga Vanda iliipte henne genast till "lyllran", hvilket namn hnu fick helUlla. SA smaningoin kalladi's hon si af hela familjen, ocli kiindu nume-rknaiipast Igcn sitt gamla namn, nfir uflou tiiltalade henne dunned. "u var hennes lararinnekall (let narmaste blut, ill !mu endast hade Vanda att undervisa I vissa amnen. som nyss fyllt tjugu Ar, hade redan itvfi. fir studerat juridik i Lund. Pyllran var en entusiastlsk varelse. alltid i eld oeh lAgor iifver nlgot eller uAgon, som satte hennes innersta I skakning. lion hade en del riitt goda kunskaper, synnerhet taking for sprlk. ett vfinligt satt att uudervlsu, och ahsolut Inga Asikter. lion sviirniii-dhvarftals for allt under sulen, dock most inlenslvt fiir hilt, som angick den Bungeska familjen, hvllken lum ansAg som extrakti t Hf allt utsiikl den vfitlden. Fiir resten hade lion en sarskild formAga att fara hit och (lit och I all vfilmening giira sig mycket hrlJtom for lugenting. Nu kom I1011 instiirtunde ocli bad att andtligen fa hjfilpa till med dukningeu. Vl a- genast fardiga, Hdta Pyllran .sade Charlotte, som just lade lianden vid prydandet at bordet. Ack, sA konitner jag ju fiir sent! utbrdt Pyllran. Det var mina spetsar, som jag lute allH Kunde fA att sitta. De slangs hit och dit, sA man rakt kan b!l toldg! Lilia Charlotte, kan du hjiil-pmig ffista (Jem i nacken? Hon siiillde sig framfdr en spegel och vande pi hufvudet. medan Charlotte hjiilpte henne med toaletten. a Jag bra nu? Tycker du jug a' bra nu? frAgade lion Charlotte, Du fi silt som alltid! sade Charlotte och kysste henne pi skuldran. hva? X' intc fiir mycket hvitt jag inte fiir gammal for allt detta hers tur i'U 25 arg. 11, son: d"n resunde forbifarten .Hen Jit var hii u en. sum sig den. Dm var ibu leintc baim-- t pA gArJon, ib stackars Herb 1. Ilan var in king aos.-pa tjugjtvi ar. och liknandc sin lar de stoia, tun-uansikt sdraivi u Han var nu kladd i helj'dagtkltider ocli slod ett horn af glrden ocb lig upp i lull ill med hlna tomma ogon. IU fick han plotsllat sc det rora nig la taket ilanippe, lk-- pras.dade och Icpprade. Vcckbole ut sig uch svfifva-J-- ' uip i Ijnset. Di n stora liiAgula flaggatl Hi rli log stilla for sig ijfilf - Vackcrt, hvtskade ban, mycket m kerb sett 11 e 1 lira-rinn- r, id arade fru J;0inlrradton. rar t 5k0ar riktlgt sfiker icke voro jtiir. t Bun fortfor jt, vl 4 it bit riktlgt rollgt alt . oiiBsana ea poc-- eftersom jngsta sonen skulle kill- ' - vid sitt forsta namn, Andrades del AndrA, fiir att skilja honom frAn 11 fmli rn. Xr ilct Inte sum jag sag' r, alt hr flammar for Iyllran. uppn-pdu Vanda. Naturligt vis! svarade AudrA I 1 An-dr- inuuier ton. Det giira vl ju alia. Hvar-to- r skulle han vara ett undantag? pyllran sande honom en tueksum, r.naktande liliek. lbm. liksoni hela var mycket stag for husets son. Om ilc nu linra snart ville komilia! utbrdt Vanda. Jag fir bi triiit ia all dukning oeh ruslning. llelu huset har ju varit upp- - ocli tied limit trail i morse. Du har val AtminsUnie inte iifver- ai strangt dig, sade ChurluUe, sum bordet. Du har ju inte gjort ett spAr till nylta! Jag fAr ju aldrig hjfilpa till med l.figonting, svarade Vanda stdtt. Jag linger Ju inte! Kom du, AndrC, bA gA vl ut i tradgArdssali n, oeh du spelar nAgot vaekert for mig, sA gAr tiden, till (less gasterna konima! lion tog sin filskling-b- i of vid armcn och drug honom med sig ut IrfidgArds- balin. Det var ett slort, vaekert rum. , tak och val afpassat till som rummen I de gamla In bruka vara. Tre glasdiirrar vi He ut till en stenb rrass, hvarlfrfin ett par trappsti g Inrde ned till parken, il iir man hade ib n stora rakt framfdr sig. TrfidgArdssnlen var deko--r- i rrad i gul stuck tiled spcglar och och miiblcrad med lAnga och linstolar, klfidda grunt och hvitt sldcndamast. Vid ena finilan af salcn stod en stor flygel. i Vanda sprang bort och nppnade va-se- n 1 e ! 1 - - 1 a 1 ' propor-Honcrna- 1 sot-to- r Inte. svarade Charlotte gladt. Alla mannlsUor ha ju nu hvitt om sommarin, och det piissar dig lira! Pyllran log beliitet mot sig sjalf I spegoln. Hon var en liten dam, riilt bred ofver axlarna och cn smula Jlon hade ett rundt, hlomlt nastan inga dgonbryn och Ml par stora vaUenblla tigon, som hade nagot af ett lindebarns uttryck: cn blandulng af oskuld och fAnlghct. Den stora nnitinen med lAnga tander log nastan janit, (Kh dartill hade hon ett sfitt att lagga hufvudet pA sned och se upp pa den hon talade med, till hfilflcn bedjande, till halften som liitt hvilkit gjorde ett ganska sympa-tl?k- t oeh komlskt iiitrvek. Bast sotn hon stod oeh speglade sig. kom nlgon liakiirAn oeh slog hi mania om halscn pA henne. Gud! min ficliy! ropade hon och vande s!g fort. Jasa. del ar du, din galeniKiima! tiinkte jug inte rlet! Det var den fJortonAriga Vanda, sum slutat sin toalctt for mnidagen, och kom springande in mutsalen. Hon var ling till vfixten for sina Ar och hade ganska magra, bars armar. Hen-neljusbnina hAr, smn full ned r var fl lit at i tvl liA'da, sml sammanbundna mod joda rosetter pS hvar sida om pannan, och hon var med en bvit musllnskladning kladd ett bredt morkrodt sharp om lilvet. Hen liknade hvarken sin far eller mor, utan hade ett smalt, fint ansiktc, hvars liug-- t tveksamma drag dock ani, i syftet af siu uivecUiiig. hern-sad- fla-to- 1 fly gel n. 11A Visst mor. j Hilda det dar vackrn, du spdadc dagen, Andre! bad lion. Del du vet! ilfir, som tlygor, bara Uyger, AndrA tittade pA heiine.blinkade me Ja, nu forstar i.gnnen och skraltadc. Det ar Gliopin? schemi. du vill tag b.aiom I ha. och Ifiirjade sig rasl.t tn-Det var ett utmarkt Klangen frAn lnstrumentet fvllde hela luften med toner. Andre spelaiie med i n varnie och fart, som om han sjiilf improvlserat den store mfistarens komposition. Man markte ilan Salt!- - spda. att det var honom cn stor gladj" alt spda. Han satt och sAg pA Vanda.smn , lagt. sig framstupa ofver flygdn med 1. ufvudet stodt mot handen, medan hon bnrrade hgntien ned ntcllaii strfingar-- I na. Nej.min froken! tick hon till svar, oeh farmor sAg pA herne med sina klo-- j Ens forsta pllkt fir att Ka, grAa ogon. line sAra nAgon inert sitt utseende Hvad folks moral och dygrt betraffar, A angAr del mig inte. Hvar har sina In'grcpp om den sortins ting, och det bllr hvars oeh ens sak: men om man uppttdder med ett smaklbst, ja, rent af ell ovArdat och slarfvigt utseende, dA har jag ratt att hii oeh alt nndvika sAdana sailskap. NA! dA fir (let vfi! ock-smin plikt, att inte stoia andra med m!t.t yttre. Kom nu oeh 1ft t mig se pi dig sjiilf. min tinge! tlllfogad hon och rficktc ut, sin gamla, bleka hand. Hva' a' inctiingcn med att ge dig hArel? Det klfider eldrdda rosettei a dig inte. Oeh rfidt skiirp till diua armar! Del tar vi ullt bort. Oeh hvem liar fla tat ie dar rAttsvansarua bredvld pannan? Hvad a' det for s I rb-d- la, a' de' intc. som om jag fliig! ropade lion. Jag mAste flyga! oeh darmed lade hon sig licit upp pfi flygdn Jo, mamma tycker, att hAret och bdrjade sprattla med benen. janit vill falla ned i ogonen pi mig! Men, Vanda! sade en allvursam svarade Vanda en klagande ton. rosl frAn dorren. I)et var Karl. Det (Forts) kan Ju rakt fdrstora lnstrumentet! Dfir-jivande han sig mot Andre. Pessimieten. Hva n jag tar ruig Hor du, Andrf, var snail gA upp till misslvckas. Jag har hopipat I sjon hiss.i och flaggan. 4 gAnger oeh blifvit uppdragen. under . Andrfi reste sig gcimsk frAn det att 6 af mina raddare drunknat. For att bli afrattud crdentligt shot jag pS Aldrig Kan man da iA ha nAgot on person men traffade en som var fred! sade Vanda. Alltid ska' for rlnmord nAgra gAnger om. roligt de stora en! Nu springer Jag upp till Man alisAg att Jag gjort samhfillet en farmor. Och dfirmed gick hon. tjiinst och nacliade den andra. Ne, En stand dareftcr hade AuilrA fitt den enda frantgAng' jag haft, var di svenska flaggan hissad ofver Ildgval- - jag Uoufinnerades. - j - I loc-k- - Hvem iir det? ropade hon med o klingandi', nAgot bcfallaude rust. JasA, det A' bara du, min unge, fortsattu hon viinllgt. Var eA god och stig pA. Vanda kom narmure. t Den gumla dann-satt framfdr tie ildrd en mycket stAtllg, hvltgri hro kadklailnlng med smyrkeu af autlka diamanter. llcnnes hftr lifingde ga loc.kur ned iA liAda sidor om kinlx.'t var kriihvitt, men dgonbry-- ' mn voru annu svnrta, och dA hon lyf te ogonin, fdrstod man, hvem Vanda uch AndrO hade iirtt sina ogon frfin Nu satt hon ocli polerade sina naglai inert en skinniiorste, medan kammar Jungfruu slutade hennes toalctt. Hvad flu fir vacker! utbrdt Vumla uch blef stAenrte beunrtraii. Du bill instamt rten vackraste af allihop! Jag skall siiga dig, svarade fap mor, ntt Ju iildre man blir, desto men fAr man lof alt ta' vArd 0111 sitt yttra annars till r man nnskrfimllg fiir sins medmanniskor, ocli det fir det varsts mail kau gora. Hiifvudsaken har lit vet fir att gora eit behagligt, intryck. min pulla llila. X, nog films det val svArare fe) an ntt vara ful, invamie Vanda, son: alltid var mycket frlsprAUig med far hn-tiiiig- Ilnd.-ilIA- hvi-ta- hun-ni'- hAr. v ska-pail- Tt I hvilket mimn, fru Bungs gifvit dem med I lifvet bom den basta faddcrgAfva de kmule fA. I. is t i gostarue buro adorns , ,tr Vanda hade emellertid sprnnglt upp I Bredvld vintersalon :eii lag gamla iifverstlnnaiis prlvat ram, ocli efti r Vandas mening voro d b vackraste i In la Imset. Ikssutoiu ,nro him uch farmor sfirskilt goda van-r. Med undantag uf deu stora iradgArds- - eller innslksaleu, var Hbip valla mohlorad med cn lustig bland-holning af alia sorters stilar, minuen af allt, hvad fyra gciicrationcr budu valt, nu-olika ttderi smak och tyckm. Ippe hos farmor var hvnrcndu In friu Karl Julians tid, och pA vfif i gen lifingde familjeportrfili pasteU oeh olja, af hvilka fieri hnde verkllgl koustvfirde. IX' Iniga tonstren med da smA riiturna vette m till purkeli roi dar endast en liten siringliruuu piskade, ocli alt sitta haruppe i det dfimpade sonimarsolskent t med nedfalldt nmrklser eller vid vitilerlampan, m dan snim rasade utaufor, fiirefdll Van-Ada vara hrijden af lycka. Att koiuml upp till farmor var alltid som alt kom urn ill i en annan varld. Nu skyuiktde Vanda upp for den hr da trappan oe.li tittade in i farinors long. Him var Icke diir. Men diinxa till hennes sfingkaniinare stod bppta. Dar satt den gamla damen framfdr sis toiiletlFpegel, medan hennes kammar-Jungfrii lifdl pa ntt ITtsta spetsen one vlnlngeu. Tror du inte, Amiri, att herr Antony fir ulldcles gali 11 i Pyllran? De sista orden voro viinda till hen- ms yngsta brnr Amlrd, sum just kom Halt var cn III ,kiadd i full "dress. m.vcket vacker yngling, lAng ocli smiirl i.u-.samma sorts (igoii som Vanda oeh ett intagaude leemie. Hail hette e- gcntllgeti Anders, liksoni fadern. Alla a 1 1 non. lil-l- a 1 lte - a 1 i 11 lumic-rtnga- 1 I Det va. la. a (Forts, fr. fiireg. nr.j 1 van-ska- Church Street (40 E. 4th South) SALT LAKE CITY. 111 af ho-no- sven-sken- .'14 -- Familjeroman e n : IKi vackr.i-- u ho-- lc nn,- v.r ett pur griu ogon med Marta ogmihar, ett liar oguu, som tv cktc sluka allt hvad itc r Moltc. ocli sedan ha Ml. a n la ilarijfv er A! tin a' bcdAr.imlc, Pilb.m! ut ruapilo Vanda ocli kramade annu cn gAng tin liirnrlmia. Stackma alia her rarne. som koinina liit dag, ocli Into Du kom veta, hvad som vantar il. iner alt forkrossa dem allilmp! Prat. piat. sade Pyllran ocli slog tiled Imndcu, men di t var icke utan alt lion log ganska bcbHin, sum om lum misstaiikt, at t Vandas spAilom mAlian-dkunde Imicbara nAgon saimlag. Oeh hvar skall Pvllrun sitta? Vanda ocli sprang med stora skull firing bordet. Jasl liar, bredvld herr Antony, min onda llamma! Sfia' du nu ocksl ta' honom ifrin mig? Deu konstlgu karlcn! sade lyllen ganska hiraktfiill ton. Jug ran fdrstlr mig Inte ett dyft pA honom. (e!i sA stirrar han sA hesyimerligt pA cn tued sina koisvarta ogon. llegriper du intc, att hail iilskar dig? sade Vanda. Han alskur dig n,i- tnrllgtvis till vansinne. Hun kunde ilia se sfi liar! ocli ett lints upp dig tog en konfi'klbit fran en af skilat mi pS bordet ocb stoppudo I mmi- Ho&valla. fdrva-niug- sam-kva- ..... ... I .. au-dr- 1 Det dr redan femton fir sedan, Wikner. Clamle Bruce hade en vies tdrkurlek for svenskar, och kan-skfiro annu miinga af vAra landsman syeselsntta vid varkstaden. Jag har icke varit dess grannskap pi mlnga Ir. Hur kom det sig, att dottern dog som en gammal nueka, undrade en af sallskapet. Hon var Ju rik nog att fi si en karl. Mlngen eller engelsk baron skulle gerna ha nappat pi hetmes millloner. Jag kiitiner till bennes histovia en emula, uppiyste Wikner. For mlnga lr sedan erlioll en ung svensk sysselsattning som hantlangare t bos ganile Bruce. Han hade varit en men hade under darhemma, hetlefrad ordvaxling med sin dfverste dekorerat denne med ett prydligt blltt bga for att icke namna Itskilliga skra-mo- r pi nfisan och cn biodig ofverlapp. Affaren kom emellertid aldrig till kiinnedom. Det visade sig nfimligen, att det hetsige lojtnanten b'iilvit deivis orattvist beskylid och att han ihder dtn varma dispyten totalt fdrlorat btsinningen. Di man kande och slagskSnipens temperament ocksl fruktade, att Itskilliga sml skandaler skulle konima dagen, om icke saken nedtystades, undslapp som det ldjtnanteu all rannsakning, hette pi grand af fdrmlldrande men erholl sitt afsked med den enkla uppmaningen, att det troli-gevore i hans eget intresse att si som mojilgt Ifimna landet. Det galna brush ufvudet rasade och svor och pockade p& att bli stalld lufdr krigsriitt. Till sist mlste han dock sig for det oundvikliga och afreste til! Amenka. sanningens och rattvisuns ocn jrimlikhetens land. Hun fick som sagt arbete hos Bruce. Den gau.le, som alltid sjiilf iifven rin-gdetaljer bfvervakade arbetet pi sin varkstad och luinde tilllala hvarje man viu hanb namn, upptiickte snart, att hans nye nrhetare ej var nlgon vanlig grdngoling. Denne hade aflagt en examen vid Tekniska hdgsko-lai Stockholm, och som han hade en sitt forsvarlig kiinnedom om spriket . nya hen. land, vann han snahb Tvl lr efter sin ankomst hade den forne lojtnanten en aliening, som skulle hu viickl afund hos en general vid svenska armfn. Han var dessuiom allniiint omtyckt af vgrkstadens arbe-taroch hade sin arbetsgifvares fulla fortroende. Det bdrjade till och med glunkas, att den smarte konstruktdren med den arhetslusten och det upptradanciet kanske en dag skulle bll svlrson It gamle Bruce. Broken Bruce hade vid ett tillfaltigt besilk pi varkstaden blifvit presente-rafiir sin fars lofvande konstruktbr, och hon behngade nldigt lieundra hans valkiga hand, som Just dl var full af masklnsaibrja. Koutor - 1 a sj (Corsfcaacn &cn 14 Z fuderns dod fbljt homnn grafven, sin egendom At fiireningen ior Jjeframjandet af "de futtiges val. Hon var fabrikdrens cnda barn, och dot stora etubllssenientet var antngligen vart ett par millioher. Hon horde ha donerat u&gra af plurlngur at Howerys fattiglappar for ol i denna fdrdomda varme, en slusk i ett horn af det srnut-eigliisrummet i ett af de sA kallade hotel! Here i staden, dar man for tio eller femton cents kali fA en "bunk" for natten. Bommartideu fdredrogo liiAuga af Stamkimdernu pi grund af hettan ocli ohyran att tillbringa sin natt nere vid kajerna eller i en tom packlAr pa bakgata, men de funno merSndels n&gon gang hvarje dag sin vag tillbaka r till logihuset att dar med gamla fdrlalja slua odea eller diskutera KUPPEBERGEN. ; OTTO R YD MAN. 1 ELAND SVENSKARNE 1 tu.-a- Instrn-mentd- 1 , I V- - |