OCR Text |
Show - FRISINNAD VECKQTIDNING REBAKTOR: i att gora glad, nagon att bIA anuarna om sAsom hou kuude gora beuiraet. nAgon Be iunau lilla i till varlden, ocu mor hade i dess latt tlapa Big tram eA godt inti kuunat med sitt dAliga uudernarda lijaita oca kropp. I)et luide nog icke alltid varit sfi roligt lor ftackais mor att sitta oeh trampa maskimu frAn morgon till kvfill men hou hade gjort det tfiligt oeh soltt glomma oe ljuea dagar da in, uug ooh lycklig, foljt sin make, tmge ingenioren bfver till laudet dar skapa ett hem, ngtan oeh foihoppnin- - det med mor. Hon liuigtade ockxA efier mors hander Bom kunde Bintka sa omt oeh som alltid nar kvallen kom, stoppade om lienne tacket. Ah, sA hon langiude! Men scinmaren gick och trots allt hlefvo lilla Lisas kinder rundare af och starkande mat, af sol och bad och af allt som gbr landet till ett rik-tigt paradis for sAdana som hon. Och bA ett nu ver hon hemma hos mor och hela hennes lilla Bjal skalf af lycka och AterhAllen omhetslang- tan, och hon grat som om det lilla , hjartat velat brlsta och narrade sto- Ar stodvhou Ater pA ra, forstAndiga mor att grAta med. d ett spadt litet barn Men barn lilla, hur fir det? med ytterst tar du redan frau mor Igen? Mor lilla, mor lilla, jag vill till landet mer! Och efter den sommarens skilsmas-shade Lisa och mor blifvit annu forenade och de hade i all n, och barnet hade varit Bin fattigdom kfinnt sig lyckliga och Lisa hade bbrjat skolan och ije och den sporre, som hAl- - rika. kvar vid kampen om bro-- ! blifvit stora flickan under vinterns lopp och nu var det vAr Igen och med r sitt milda leende och sina vAren kom mbrs starka langtan att hade hon aldrig varit for fA Lisa till landet och fA se de smA :t hjfilpa Lisa till rfitta och kinderna runda sig. Ty Lisa hade barnet visat sitt lilla blifvit mager af svaltfuda och af granpA alia de ljufvi satt dens osunda luft, och mor ville ba sin t litet kansligt vfisen ar mfilhigt. lilla flicka stark igen. Hon kunde komma sA tyst' pA tA Allt detta talade mor nped Lisa om, im till maskinen dA mors ojon voro ty Lisa var gammal oA fbrstAndig sklldt roda utaf trotthet och tArar, nog att fatta hvad mor menade, men mma sA tyst pA tA och krypa upp andA grat hon och bad bon att fA stan-na- . Men mor var starkare f karlek jrs knfi, lagga sina smA magra ar-- r om hennes hals och bara se in fin Lisa och pA en vanlig fattlginspek-tri- s ennes ogon, stilla och allvarligt forord skulle List fA komma ut sA kyssa de stackars ogonen pA bfver sommaren till en; barn lb. i, vfilbfir-gasAdant satt, att nv'oS sitt hjfirta familj som bodde pA landet Aret kade Gud for att haa gifvit benne om. Det var sArtf A skiljas frAn mor tta lilla milda barn till trost 1 ' ocu Lisas'tArar hade linappast slutat ogonen nu mor? rinna, nar hon vid sin nya farbrors j, Har du sol s rhr du sol? Ah, fAr jag se! och den hand steg ned frAn tAget efter en lilla sjuAringen sAg spejande in ntors resa. Dar ute var hast och vagn bgon anda tills leendet kom och gjor-d- dem till motes, och Lisa lyftes upp eA DA drog ock-sdem nastan vackra. latt af farbrors starka hander som om hon varit en blomma. Fardcn genom ett lyckligt leende bfver Lisas och hon hoppade ned for att ta granskogen dar fAglar kvittrade itu med sin laxa eller sina trasbylten och en och annan pigg ekorre skutta-de- , till dockor. och solen silade som guld mellan SA gick tiden. den var nAgot till undergranama En gAng hade de varit skilda At, bar. Nar de slutligen stannade vid en dot var dA mor nastan sprungit sig fordarfvad for att skaffa Lisa hem pA vanligt gul gammal herregArdsbygg-nad- , hade Lisa och farbror blifvit rik-tilandet under en somniar, och vfirkli-geEn uug, vacker goda vanner. lyckats. I tvA mAnader hade Lisa leke sett kvinna kom dem till motes och efter mor och under lika lAng tid hade mor en glad nick o. en varm blick till farmAst trala vid symaskinen utan att bror skyndade hon till. Lisa och lyfte nSgon liten vfinlig varelse kysste fram henne ned frAn vagnen. Valkommen lilla Bommarbarn! sol i hennes bgon. OcksA tyckte Lisa att de sAgo ovanligt trotta och matta MAtte du bara trifvas hos oss ensam-mut nAr hon efter sommarens slut kom gamla! Sedan fbrdes Lisa in pA en sommar-sva- l tillbaka till sitt fattiga hem lnne pA veranda dar ett prydligt dukadt den morka gArden. Hu, eA den luktade! Lisas nasa, som var bord vantade dem, och lilla Lisa flck Nar ata sig riktlgt, riktigt matt. van vid salt, frisk luft och doft af sedan kvallen kom tog tant lilla arr och solinattad mylla In i sin egen sangkammare mot grandens snusk. hvad hon langtat hem, hem och dar fick hon beundra den hvita lilla sangen, enkom kopt for hennes ir, till nAgon som alskade henrakning och som fAtt sin plats tail, ett barns oerhorda kfinslig-io- tatt bredvid tants. Du skall tro att jag lAngtat effrAn forsta stund forstAtt d var hon cke af det fina ter dig, lilla Lisebarn, jag som gAtt hon fAtt hem hos under som-je- har sA ensam under lAnga Ar och alhennes lilla hjfirta hade drig forunnats fA hora smA barnfot-te- r trippa omkring mig, aldrig fAtt utsagligt af all den kalla van--se in i glada barnaogon; du kommer fallit pA hennes lott. behofver Lisa ha lika mAn till mig lika valkommen och som vore du mitt eget lilla lin barnen inte, horde hon barn. tl barnjungfrun forsta allt sA Om Lisa icke forstod k:ba ar naturligtvls bra hAr hou n e hade ett a d k att hon, tigare for henne. skulle trifvas. hon Efter hem dar var extra lAgot ubje blef Lisa ikladd en ny, slapande o. smAttingarnfc gin-gmed rbda, glada bArder nattBkjorta sA i spSnd vantan hette darpA,' pA som lyste Lisa i ogonen och den det nastan alltid: hon fick, nar tacket stoppades Du kan ju bli hemma, lilla Lisa, kyss om henne, var n 4 s t a n lika rar och och att Anna torka och hjalpa disken, varm som mors. litet afsides till jungfrurna: det ar Sedan undrade Lisa, halft sofvan-de- , sAdana att barn for mycket nyttigare hvad tant och farbror menade, fA lara sig arbeta tid, de bli nar de senare pA kvfillen stodo hand Ar. om sAdana frbknar nAgra hand vid hennes sang och tant PA sA satt kom det lilla sommarbar-ne- t 1 1 ,; a van-ude- dfir-had- e s 1 d 1 1 tint-ma- 1 e e n a gAr-de- n reage-vAldsa- n h efter-langta- d ba-d- auord-milje- 1 min-san- n 1 att tillbrinaa sin masta tid med jungfrurna, an kbket hjalpande dem , med kuifskurning, polering eller an foljande dein ut i grongraset pA dcras fristutider, och delande badd med kokerskan pA natten. Det fanns godt om plats i den storu, soliga men frun tyckte att Lisa cAg klen ut, och tank om hon drogs u J nAgijn farlig sjukdom, det var nog baatt lilla Lisa lAg i jungfrukam-ma- och som kokerskan var en so-lilla sommarbarnct snail 'litA-h? benne. uie godt Men den snahv kokerskan kunde Ju iangtade efter om-"ej forstA och bllckar med het, efte1 Tuvefter att ha sol utl. I disk-tork- - BLAND Spcketorp. e Berattclse. ittigt haunt sig hurute hela Bommaren, sA ville hon hem till mor. Hon sig hen-nsitta diir ensam i det fattiga hem-mlutad ofver masklnen, icke sig nAgon hvila. lloa big hen nc8 milda, tarda anlote oeh bojda gestalt oeh hon kaude en Angcstiylld langtan efter heiine som hen ej kan de betvinga. Taut oeh farbror rcsptkterade Lisas kanslor oeh sokte pA intet vis otvertala heune att stanua oeh en hostmorgon stodo de alia tre utan-fo- r mors dorr vantande pA att bli in- slappta. En framinande kvinna kom tan-gocch oppitade for dem och lnne sA och trott mor lAg stackars gen blek. Nar hon tick se sin lilla flicka komma in sA frisk och softind lyste hennes drag upp och im lyckligt utrop drog hon I. hrbst. Och nar hon tick valgorare strommade tArar utfor henne3 k kunde blott racka dem sina Lisas mor kom aldrig upp blef aldrig tillrackligt sta: na flyttas ut till landet, som tant ocu Lisa sA innerligt onskade, utan bon tynade af dag for dag. Lisas valgorarinna stannade vid hennes sjuklager, vArdande henne pA det ommaste, och stackars mor dog lycklig, en klar, fargskimrande host-dalycklig medvetandet att hennes lilla alskade barn skulle fA ett lAngt a battre och lyckligare hem fin dromma kunnat mor, nfigonsin e ommarbarn. m oljckshfiudel-o- SVENSKARNE KLIPPEBERGEN. stora vfigen i en vrA Vid krokuing skarp ocigtvar Ett gammalt torp man jiaffar Du Spoketorpet fir. j PA pA, Kontor J (Ecrsbagcn bm 50 2iprtl 1914 OTTO RYDMAN. Let vaifiori. Far hadle do FOR : 34 Church SUeat (4 f Sauth). do artj. SALT LAKE del blir knnppt en half Lublkmeter. Dar har du for det!" DA tog poliseu dem, och sA vet ja inte mera. Hon satte sig. Ahorurna bkrattade. De forbluffaile domstolsledamoterua tiltade pft hvarandra. Domaren sade: Anklagade Cornu, t.i ticks vara stora dagen. Den Beiitteire. I Det tar i dag den slora dag m, den Kate huinrut! leende fursommardug, ua de nyvoid-nI dag, car ettei langtade gladjedag, Vid Spoketorp man at idoui sett studetiterna balte ue hvita ra er! ulaudar big do k vcmodt t i Ar lye i:a EA uiAugen sallsam syu pA sina hmvudcn, blombiujcka-dcCornu roste Big' icmodet wd tanken pA, att du ej Att det till namnet upphof gett och hiilbades mid juhel uf kamia-- j fir med Ja var full, lir domare. Vi som haft sA myexet Bland folket utl byn. tor cch milorv antcr Domaren svarade a'.lvarllgt: g nieiisamt, skulle oek haft dcuna Den dagen lag m liten stuga lAngt I, Jag vet det. Fortsatt! gludje gemeiibum. VAr sAng shall Ej nAgon Annu kunr.abll Brument kom till min krog vid ir.ln staden en suik ynghng och utniA-l.uii. liter ej klmga sA glad, som den au- PA saken riktigt klok, niotiden och lat sen era sig tA supar lor big hela di nun Been, ty t . rs bkullc gora. Dessa blom- fir Det ej vanligt apoUeri, och sa att en var for mig. Och ja hade ej umltut halts lankur, nutr skola saga dig, att du fir 1 vAra Men nAgot dock pA to balte mig och draek, och uf artighet utan de voro fullt klara. lhui sAg tankar Men nfista Ar dag. bjod jag honom pA en sup. Och pA den laiovarkets stora bjgguud, llaggan, ur det nog dm tur att fA den hr ita Utl ett trfid vid Spblftorp, figen gick det, och vid middagstiden som latt flaklade for deu ljumnia vin- mobsan, blommorna och hurraropen FrAn vfigen blott en t toro vl fulla. DA horjade Brument den, promenadernas trfid sin ljusa Brel vet var umiertecknadt af Ire En dag man hade set' en korp, hva dA honom giAta, och ja frAgade gronska oeh ofver adt detta denna bans kamrater, bans troBnaBte vanner. Och korpen den var fit. det var, sA sa han att han behotde rj md sA ljubt klarblA, som blott Nar hau lum det, sjouk lmn tillL.uca Och ju blef mycket tusen kronor. kan farga den. llan sAg mot kudoen, s:uu srorelsen vai sA Vid Spoketorp en ha, ar, rord, och dA sa han: 'Ju' saljer hustru maiiniskorna, som stodo spanning btaik, utt dou dref hans svaga hj .rta Och man har gjort del ron min!" cih vantan, han horde denna hogtul-lig- l en allt for vild fart. Och hau matAtt det en hast plfir t irlnga dar, ja va full och sA fir ja' ankling. stillhet, som blott dA och dA te visat vara sarskildt mutt Ja' kande inte bans hustru. men en Och hfisten den fir gi n daj;. uf nAgra sakta uttalmlo ord Men sA bAg hun pA brelvet, haa hakvinna ar i alia fall en kvinna, eller SA oppnades doirurna, och bA kom de mibtu Vid Spoketorp ar hbmjoch hund glomt det for alia de kaiulor hur, hr domare? Och sA frAgade ja' och lyftunde som vA- starkt jublet, le ha. hur mycket han sku det andra vackt till lif hog honom. Och tuppen kolossal, ren och lifvet vid tjugu Ar kan fram- Meu nar hail last brefvet, boijido Han tiinkte en stuud eller fitminsto-n- e Och bast som tuppen kallt en stund kalla det. det. om som han 1 ut Ater hans stackars hjarta slA sfi iort sAg det gjorde Tar hunden och gal. itvarfor sAg hnn dA och horde sA For dA man ar full fir man inte klar, dot var som det arbclade sA, att det Mart allt detta? hensA 1 han: oeh svaiade Jag saljer tog Spoketorp fir lnomh unsprAk alia de krafter, tom Jo, han skulle sjalf varit med i dag. iuinii fauns kvar ne p- - kubikmeter. t kvallen mbrkt som i fist, hans utmatiada r Det forvAnade mig lute alls, och en llau bkullo st Att bland dessa ynglin-ga- kiopp. Men stundom ses 1 fii stren ljus. och som de jublat mot vAren och kubikmeter hor ju till mitt yrke, det Som vore dar en fast: Brelvet var undertecknadt Elna. Ty Inte hadu det kommit fir tusen liter. Men priset var kvar att linet. Elua! Allt beror pfi frAga att han blifvit kuggad. 1 komma ufverens om. om. lion tog ocksA sludenten i dag Spoketorp man stundom ser Med bvilken gladjefull langtan liadi kvaliteten, och sA fiAgade ja hur mycEn gumma bdjd och irA, llvarfor skall lifvet blan- ban inte tfinkt pA denna dag. Men ket han skulle ha kublkmetorn. Iblaud en fager tbs sir ter ila bitterhet i vAr gladje? liiste han. dm hade aldrig kummit. TvA tusen kronor, svarade han. Som trippar liitt pA tA Minns du, nar vl tulade om vAr fram-tiNu lAg han pA sjukhadden och sAg DA tankte ja att en kvinna Inte kan hur vi skulle brjta oss en baua 1 mata mer an treliundra liter, oeh sA sa tlmmnrno lAngsamt forinna. llau ha- lifvet I Spoketorp mor Lisa fir och hur vl skulle soka jfimna De anklagade, Cesar Istdor Brument de lungsot. ja : Del fir for dyrt! Dock ensam som man vet for andra? I dag StAr Jug vfigar och Prosper Napoleon Cornu, lnstiiUde Men hnn ville inte pruta, och dA sa Hur mAnga bkhoga furhoppningar dA som rbr sig diir ar det Hvad omgifven af niitia kara, visserhgen sig perEonl'.gen Infor ratten, anklagade ja: "Om hon vore ny, ja, men nu ger hade inte den sjukdomen nedbrutit. men findA ensam och med grAt under for mordfdreok genom drfinkning mot Med sAdan hemlighet. inte ett ore mer". Och hvilken dag dA liikaren sagt, att Ja femtouhundra, . : lojet, ty du fir sA lAngt borta hustru Brument, bvilken, enligt Och det gick han in pA. hans lungor voro angripua! Han haundran Om ini tides han. Mlndes Vlsst stor, Elna, Spoketorp t,r befunnits vara lagligen sA Och gick vi arm arm, for man de geuast mAst alhiyta sina studier, hennes ljusa blick och leende och hen- gift med den fbrstnamnda af de bfida Och manniskoil byn mAste ju hjalpa hvarandra htir lifvet. ufvergilva dessa hocker, som voro hoLisamor atf Misstfinka statt nos ljusa forhoppningar. llan mludea anklagade. . vl dA hui kom ja att tanka pA Men nom si kfira. den lvcka han kannt vid hennes sl-- 1 vid sida Forvander folfets syu. De bSda tilltaiade skulle kunna mfita henne i liter, dA vl llan hade studerut med stiirre ifver (la, denna tF,ritler. rea pA sin Vnnfe-- DAda-fi- se lycka, som egentllgen al-- I henne Into kunde giiia flytande. och glfidjo fin de andra, dot var val 4 vill nu or Och med blef tolkad ord. Detta var det ar och litea nAgra ijock, Brument, drlg jag forsta, Och dA forklaiade hail for mig sin dai'lor att han var fattig, sA att hnn af hans mlnnen detta l har korta arrnar, korta ben och ett Forklaring ge till slut, , ljufvasto var for utan han lute Idd, svArighet, fAtt horja sent. Han hade ej haft na, kkiira, som blott den forsta ung- rundt, rbdt, finnigt ansikte, som sitter Hur spbkhistorien fbrst kom till Vi tar en sA och fyl- full. Han sa: fA mcket hopp alt gA den vfigen, men domen kan skauka, detta som dod "n direkt, utan tillstymmelse till hals, pA Och hur den spriddts ut: ler den med vatten. Vi stoppar ned sA hade han fAtt bjalp. Och hvad men lifvet bAIen, som ocksA fir Kort och rund. r nifingen gAng fdrintar henne den. Allt det vatten som han last och arbetat. Och Ar. dag annu oftare. i bor Han ar svinuppfotlare och byn En dufva hv it vid Spoketorp ut det mata vi, och sA mycket fir skulle han fAtt don hvita mossan! Cacheville-la-Coupil- . Men nu hade han Igen framtid att Satt uti hiigsta triit det. Lungsoten fi liter hastlgt pA tjngu- - se emot, han kunde endast bllcka till-- , fir Cornu mager, En spjufver sad det var en korp men Prosper Napoleon DA sa Det forstAr Ja, ja: Det liaile gAtt forfar- - b.ika af medellangd och med alldeles for Ja, sA var det med det. tillbaka. vattnet som nnner ut flyter bort; hur Ariga lungor. En liten tids honom. lin'd fort ligt pA Hufvudet sued, sitter armar. lAnga Han sfig pA blommorna, fargst-rka- , ska vi tA fatt det! underbSlen stAr ut och dessutom ske-la- r Nar korpen bvit man fAtt en cAng, och v'stihie pA ett sanatorium hade Ju doftande, furgiingliga som lifveis gU DA sa' han att ja var en litet for hottom. Men han. Hans blAa blus, lAng som cr. Gron hast var latt besvar han ifiste de skrifna raderm. ( m fiirklarade for mig att vl bara behofde anjt ut tiden nu lAg hail diir och de tarda lungorna skjorta, faller honom ned pA kniina Men visan borjar bli for lAng, kommit sedan hon vatten och om Igen, Ifiste dem med v m o- igen fylla och bans tunna, gula hAr sitter som ur sAn. Allt som man kunde hfilla 1. hade svArt att inandas den luft han dot ofver (let forlorade, detta so: l !tf--! tror vi sluta har. vfiren ar en krllisk tid fur klistradt fast pA hufvudet, hvilket ger Jag det var niAttet Och Bex fimbar fir en behofde vet haft boredskap At honom, mm Gosta. At hans ansikte ett fordarfvadt, smut-sigt- , de lungsiktiga. kubikmeter. ocksa med den ljufva kanBlan af ..tt lnne stugan gick hans mor. Hen-r.elAgt, ja, afskytardt ufseende. Och sA kom vl dit, och ja tlttade pA att hon nAgia tankte pa honom Man har i trakten gifvit honom oknam-ne- t fimbar som ja tog vatten 1, och sedan foreniAIet. Det ar ingen vacker kvin-ua- , foihoppniiigar hade vnxt med mlndes honom. sA en hel holl sam-mpA och ett en emedan han pA gAng till, ja' de hade ockhA aflagit kyrkoherden det fir det Inte, det kan hvem som Han lfig med alia dessa tankar och timme, for sAn varj stor som ett hfilst se, for dfir fir hon. Och ja sa obeskrifligt satt kan harma psalmsAn-gemAn som hans. Hennes son vanhans hjarta slog vildt, fort sA till med orgelackompangnemanget. sagandes. bryggkar, Ja ar lurad, men det tade en annan franitid fin de andra for mig sjitlf: som hans Btyrkas och gladjtg Under tiden drack Brument och Cor- gor Denna fardighet drar till hans vards-hu- s haVacker eller ful, det fattiga ynglingarria bjgden, ingenting. st under. Bara han haft litet mera nu ett glas och ett gias till och ett kommer pA ett ut, eller hur, lir doma-re- de f lit henne med stolthc-than ar nfimligen krbgare i men si j det var, som om brostet krafter mAnga kunder som fbredra-g- a glas till. Och sedan ser Ja att hon fir ma- Imde det forfiirliga kommit och hon skulle sprfingas. Cornus massa framfor den varkliga Nar sAn var alldeles full, sade jag ger som en stor, och dA tankte Ja: hade mAst foga sig det, foga srg Mor, sade ban, jag vill inte llgga till dem. Och dA gaf Cornu mig fem Det dfir fir Inga fyrahundra liter. det gudstjansten. oundvlkliga sum den ofta gur, litngre, lftt mig gA opp lllet. s Hustru Brument, som sitter pA kronor. Inte Brument, utan Cornu; For ja fiirfatAr mig pA flytande Baker. hvilken lifvet ej haft stort annat fin Men ar du inte for matt att stiga bank, ar en mager bondkvinna, det var Cornu som gaf mig dem. Och Hur det gick till vet hr domarn. NAr fattigdom och forsaki-lsatt bjuda. opp? som alltid ser ut som om hon skulle Biument sa: "Vill du tjfina en fem- det var sA sprang hon, och det Hon hade grAHt och bedit, men hon gjordt, Nej dA, jag kfinner mig sA stark sofva. Ja sa ja naturligtvis, for sa ja till Brument. Han svarade: ina till? hade haft att kiinipa med makter, som nu. Rattens ordfdrande borjar forhoret: ja fir inte van vid sAdana presenter. Var Inte rfidd. Henne fA vl nog tag i. voro starkare fin hon, och nu kunde Hon hjfilpte honom opp. Hela hans DA sa han: "Klad af dig. AlltsA, hustru Brument, de kom-mHon kommer nog tillbaka for hon ska hon intet annat giira an viinta, att in i ert hus och kastade er i ett Ska ja kla af mig? kropp darrade, men viljan besegrade LAt vara natten. pA al nAgonstans dodeu skulle komma. i han Berfitta svara fullt med vatten? allt svagheteu. mig. Ja, kar, oss mfita hvad som runnit ut. Vl matAlla sina tankar och omsorger Fonstret stod oppet. Han sAg ut. Hur mycket skall ja klfi af mig? te. Det var Inte fyra fimbar. Ha, ha, tetalj. Stig upp! hon nu kring den sjuke, Hon reser sig hog och smal som en Och dA sa han: Om det generar dig. ha! Skymningen biirjade komma och hennes stackars gusse, som lftg dar mast sin hvita mossa. Hon talar med kan du behAlla linnet pA, det ha vi rymdiii blef aval. Kvallens dofter Den tilltaiade bdrjade skratta sA sfi forvandlad. Sjukdomen hade tart strommade In, dofter frfiu emot." rbst: slA slapande nyutslagna Aidsamt att fAngknekton mAste sA Fem kronor a' fem kronor, och Ja honom 1 ryggen. Nar han lugnat sig bort dn kraftiga musknlatur. n, Ja spritade arter. Och dA komlof, af sanka markers fukt, af allt det-t- a skin-neunder beuen att syntes kantiga mer dom in. Ja sajer for mig sjalf: kladde af mig, for de bAda stackarna Atertog han: nya, som lockas fram i skog och de forr sA staika yngling ihander-n- mark. Borta DA ja var "Di a inte som di ska. Di har nAgot brydde ja mig inte om. DA sa Brument: "Det hfir fir Into furudungen sjdng en voro nu sjukllngetis tunna och ondt 1 sinnet. FJ1 tlttade pA mej, sA nfibtan naken reste de sig upp, men tillrackligt. Ja skrek, han skrek och trust hogt, uthfilligt. , oforan-dradtuar pA sned, framfor allt Cornu, for, de kunde knappast stA, for de voro Ja skrek hijgre. Och sfi slog han till vissnade. Det enda, som var Det var som om all llfvets kraft och var det tjocka, moika haret ser domarn, han skelar. Ja frAgade fulla, med respekt till sfigandes. Och och ja gaf svar pA tal. Och sA kom skonhet vinkade och log emot honom. dom hvad di ville, men fick Inte nAgot tA togo de mig, Brument vid hufvudet polisen och tog oss till fangelset. Ja' och kanske iifven ogonen, deras lifvet itr dock Mor, sade han glans var annu ej slocknad, och och Cornu v:d fotterna, som man tar her om skonsamhet. tvar. vill jag skall jag barligt Tilltaiade Brument afbryter ifrigt ett skynke ur tvatten. Och ja till att Hnn satte sig. Brument vltsordadc . (lag brann den hogre fin vanligt. llosten slocknade, allt sammansud- Mor hade gAtt bort pA en stund cch vittne: berattelsen och forklarar: skrika. alia den blA rym-- 1 riktlgheten af medbrottshngens (lade sig for honom HA11 mun, din bekannelser. med tankarnu, han Ja1 a full. Och Brument sa: Den forbryllade juryn han lAg ensam den, de roda blommorna, de hvita bvef-veDA va. de sig Cornu mot sin stacAare!" Och de lyfte mig och satte drog sig tillbaka for att r&dplfiga. bAg bolen sankas orh dageru mattas pfi bordet. han bAg och eager med sin basrost: ned mig 1 sAn. sA att blodet stelnade han slot (.gonen Den Aterkom efter en timme och blefvo rossllngar, hnn Andetagen nud-lasA bAda va vi fulla Adrorna pA mig. tvA, han BAg solskenet slockua Saj att slappte de bAda anklagade losa med moderns armar och hon for-- ! sjonk a r det inte allvarliga furmanlngar att battre akta Och Brument sa. bi kom skmninhusraderna ljuger du inte. do honom till sangen. Och Cornu sa: "Ingenting. fiktenskapets majestat och bfittre Rattens ordforande 'sager strangt: mer? gen, denna liitta Bkymuing, som bAdar N1 vilja saga att ni voro berusa-dBrument sa: "Hufvudet fir Inte 1, han sAg eranserna for kommerslella den korta soniniarnatten Rymden blef rod af morgonens ljus, det fir nAgot. Cornu sa': "Stoppa af starka drji ker? sina kamratcr, glada, lyckliga, m. d de to!en biirjade Ater ljusmAla vaggar-n- a dA BruDet fir inte tu tal om det, svarar ned det dA. Och tryckte Brument gick bfillskap med sin ma-k- hvita lnne stugan. ment ned hufvudet pA mig, precis som Brument. till det faktenskapliga tjalh't. llan slog upp ogonen, det var full Ute sjongo ffiglarna, Ihfirdigt, Det kan hamla hem som hiilst, om han tankte dranka mig. Ja trod-dCornu Atervfinde till sin affar. hdl! hornet annu, solgliruten dag ivfir lnne var sA tyst. att ja' redan var dod, dA han blir inflikar Cornu filosofirlt just pA att slockna. Pencil lAg i Pfingen med dodeng och i Add, Ordforanden vfinder sig till offret: Kan Herrn' Sjfilfkannedom. tyckte ja, ochs drog upp mig Om en stund kom mor i dorren, fritl ofver sitt anlete, vid f'Jastret ben- GA ocksA Ufa torka er och pA dig, han-desa': Brujag arlighet? genast Fortsatt er beratteise. hustru hon hade ett href oeh ett paket satt modern, ocn pA bordet stodo blomI Den platssokande betjanten: ment! rangel. vatten. , morna satta kyrkoher-dentill ni som finds Och det kan pA fallet hta pA mig sprang ja Se lifir fir nfigot till dig, sade Ja, A dA frAgade mej Brument om kom in gpnom Nar var solskenet som som lAnade migen kjol er sjalf. hon, jag fick det pfi posten. ja ville tjana en lemma. Ja, svarade hans hon blommorna, de trA-stflyttade 11m, (11 tror jag inte Jag for Herrn: vjar ju nastan pigas, ja Han sfig pA paketet. Hvad kunde ja. uaturligtt Is, for fem kronor hittar n bevaras friska tills bevaras och sA gick him och hamtade har anvandning for er. Han mAste uppr.a det, bref- man sannerligen inte pA Iandsvagen. (let vara till skulle som begrafvas. gick Chicot, fjfirdingsman, et fick vara till sedan. Gor dA som ja, sfiger han, och sA gick Redaktoren, sedan han last lgenom som Emma Svensson. han till den stora vattensAn som stAr Criquetat for att ham(a pollser, den lAnghArlga vfirpoetenB opus: Illommor! Brument var dar Och hem. mig foljde annanstans Har nl varit nAgon hornet och sedan under stuprannan Doften slog emot honom, stark och pA hvarFroken Louise till sin Fortjusande. med det hfir forut? bar han in den koket och sedan satte och Cornu och de pucklade denna hogtidliga doft, som viinlnna: rusande, som ett forsfik-rar- . andra baggar. par Den och lAnghArlge: sa sedan Nej, jag han den midt pA golfvet pfiminner om b&de fast och begraf-nlnGud sA fortjusande tyrolerdra't-teDet fir inte sannt. Brument skrek: . . ban GA A harnta vatten A fy II pA Snda fir dA du vet, den Akta mod d nl en har var Det JasA, hvar mlnst kubikpieter? Redaktoren: blir full! tills den Hau iaste brefvet, som lAg of verst: kolleteratle knfin. Och Cornu skrek: j"Fyra fimbar, fatt det blAa ogat IfrAn, hvasa? Och sA gick ja till brunneu med t' A j anstirtareu af detta fulu dAd. F'orkla- - i iuos-torn- s - o-- s. so-h'- ; e 1 Bjitk-dome- 1 1 1 1 ' 1 1 1 stac-kar- En 1 affar. lif-ve-ts ; t, . 1 1 j siHi-fld- - 1 fl-- rin-ne- 1 1 1 . 1 m e, 1 1 s 1 a n all-le-- 1 h-- 1 1 1 vitt-r.ena- o 1 t, a 1 strA-land- e n g bta-de- 1 n 1 - iakt-tag- e a trans-aktloner- . a. 1 Aldrig har vAr sangkammare varit sA ljus och vacker som i ktall, och aldrig har jag kannt mig sA lycklig. Men e jub-larid- e. 1 1 lilla sommarbarnets hjarta fylldes af nAgot ljust och varmt, och hon sAg mannen taga hustruns mellan sina stora, Btarka hander Alldeles och kyssa hennes bgon. som hon brusdde gora med mor och hon krbp ned sin mjuka, skona bad, redd af vanliga bander. Nar hosten kom bade Lisa sA sig in i tant och farbrors hjartan att Intet kunde slita henne dfirur Men hur mycket Lisa hull utaf dem tillbaka, och hur innerligt lycklig hon huf-vu- 1 vu-x- 1 fen-stre- t. p , 1 1 g n |