OCR Text |
Show TisJagon don tllltala honom si, men lille far skulle nog nipsa honom. Jag vUl tala vid lille far. En var nu for ovanllghetens skull hird och skarp, och fbr att slna ord tog han nigra steg framit, men raglade till, hvarfor han de, nog skulle han fi r&tt alltid. Ste- retirerade mot dorren, hvarlfrin han fan var Inte den som lit sig behandlas betraktade bokhillaren med hitska som en bund, redan morgon skulle blickar. Denne, som vid Stefans hiftiga tal han gi upp till fabrikoren och di skulle man fi se, att den som fick ritt det forakrickt ryggat tillbaka, repade sig iter nir han sig att Stefan var onyk-ter- . var Stefan. en Allt eftersom han drack fick han Hdr du, fulla hund. packa dig ljusare syn pi tlngen, han talade vldt och bredt om direktorens goda hjarta, vig harifiin, annars skall du ika ned fast han knappast visste hur han sig for trappan som ett bylte, ditt krik... ut. Ni, gir du inte, din best. Stefan teg och afvaktade vid dorren Nej, pojkar, man skall lnte genast la till knlfven, ser ui. man viuner allt hvad som komma skulle. Vreden inom honom och hans ogon voro bast genom att vara lugn, och nl skall 14 se hur bra det Bkall gi, nar Jag ta- si kalla och mbrka, som endast en lar med lille far i fabriken. Di skall ryss kan ha. Stefan var ryss och nu lille far siga si har: Stefan, du bar enretad ryss som var drucken. Han varit en duktig arbetare, du skall stan-n- hade kommit dit den fasta bfverly-gelsen- , att h.in skulle fi ratt, och nu har och virkmastaren skall bort. Se jag kanner lille far, det ir en god behandlades ban som en hund. Stelci herre, som inte vill Stefan nlgot ondt. ville tala med lille far, ej med en skrll-varMin sjal tror Jag lnte gubben Bokhillaren glck mot Stefan och to ; blifvit full, utlat sig Iwan. Markvar-dighonom kragen, men foil samma for resten, att han ir Bidan di? till marken, falld af Stefans Full sa du, pojkvasker, jag full, 1 nej. Far din ir inte sidan, tror du I det egonblick slaget foil kom inte jag kan gi, hva? in genom dorren, framfor For att bekrafta sitt yttrande, reste han s.j upp och glck forsiktigt ofver hvilken Stefan stod, och genast uppfat-tandrummet och tillbaka; Bkallande situatlonen, grep han Stefan motte honom och ett glas vod- bakifrin. Men Stefan hade fltt blodad tand ka var belonlngen for prestatlonen. Samtalet ofverglck for en stund till nl- och nir han angrip&ren sig sin fieti-danBtrangde han sig till det ytter-stgot iugnare imnen, di om en stund att komma loss. Kontorspersona-leIwan frlgade: samlades krlng de bida stridandc. Sag mlg, far, inte mente du hvad utan att gbra nlgot fdrsok att ingripa. du sa om lille far fabriken? Fordomde pojke, tror du jag pra-ta- r Ingen af dem var ryss och Ingen klnde bredvid mun. I morgon dag Bkall Stefan. Plotsligt upphorde strlden och man jag gi till lille far, och du Bkall fi se, att det Stefan vill, det gbr han. sig hur virkmistarens grepp slappua-doch han doft foil till marken. SteMen nu hojdes protester rundt ikrlng fan hade lyckats draga sin knlf och honom och det blef for mycket. Jag skall siga er en sak, edra med en kraftlg stdt stuckit den rygdjakla revolutlonira Blynglar, prata gen pi Bln motBtindare. Han sig med ett skadegladt leen.le, det kan nl, men gudskelof stannar det darvid, skrika om fortryck, nir det ir hur ogonen pi hans vedersakare sin glanB for att slutllgen alldenl som fortrycka. Ja, Just nl. Herrar-niro rittvisa, och hingas borde n! les slockna, och han njdt af sitt vark. Men med ens kom han att tinka pi allihopa. Men Stefan ir en man, for stir nl, och nir nl lnte vill tro mig, virkmistarens ord: du vet hur kHma-te- t ir 1 Siblrlen. Och for hans inre si skall jag gi genast och soka upp lille far och ni kan glrna fi gi med allt syn aftecknade sig de ode snoklidda yidderna dir borta ostern, dir min hopa. Iwan och hans kamrater forsokte of och kvlnnor framslapa sitt lif afvak-tavertala honom att afsti, men gubben pi doden befriaren. Stefan kastade sig ofver sin fiendes iggades dirigenom in mer, arg som han var, och si bar det 1 vig mot fab Ilk och grat hijdlost som ett bam. Tonen 1 1 t e hi-oc- ' i r 1 bor-de- knyt-nafv- 1 a 1 r mi-n- 1 1 1 1 1 a Berattelse. Sitt ned, 91. jag beviljar er bun. Kande nl honoin tangelsut? talade i vinh-- t l man nl triffades Faugelsedirektoreti min-gJa. Vi ha kannt hvarandra Ion. Han log och visade med en inbju ir. Mon han kom In ett par Ir 89--i dande gebt mot stol i narheten. are in jag, fbr liknande brott. Half Den tilltalade, en mau med hvitt Kti ging vid en fist ban pistotnlng ett par djupliggande, trbtta, nil var alltid en vildsint salle. Och hofick, stun blucknande ogon lydde niekauisM nom tror jag nog fangolbollfvet fbrid-lt- . Xgna virdcn en skil slsom sed ir och Han sig upp mod en tyst trigs pi lip- sklck; Ni bar ulltsu en van i lilvet iunu? parna. Och han tvekade ej Van? Ja, kanske dot. Flngea har ni varit liar nu, 91? Hur lange For slikt uppdrag iuej, bebynnerligt. 'eg trlgade fangelsedlrektbren. Pi glaset en stund han sigs tumtna samma bgonbUck kom eu sjukvlP-durJag vet lute. Jug bar slulat ati och klamma, inrubunde och sade. att nunnner Men det ir lunge, uivc riikna iron. oi reste han pi sig och liojde sin v lag pi sitt vtteista, doktorn bade ket, mycket lange. stamma. ban gitl darifrin utan att kunna gd-Hur gamma! var ni. dl ni ku n nigot fbr honmn, ocb nu ropade ban hit? "Varldeu ir full" si han borjade unluct pi 94. Si om 94 ville komma Ku licit ung man. Ett par ocb sitt tal del lil for sent. tjugu ir t'ng ocb lycklig med hela lit genast. Annars kunde Det blef dudBtyst en stund den fast- sk ndsamt fuljde rangelscdiroktoreii vet tor luig. liga sal, 94! Men efter. det Ah ondt, mlg gor I'l hvarandra man sig Ntimmer 19 ropade bbgt efter 94. det ir alltid si bar lifvet, atl man Och en hipeuhet 14g ocb Jag dor! ropane ban, ocb jag fir sina sota for miste lllgirnliignr, oiver anleten alia kring fullsatta det. Jag vill tala med 94! inte er sitga Iren att fftugelset gjort jug tror, konitner hail lute? Jag miste Tills indtllgen koiu det forldsande godt. Ni ir mycket mild och stilbi nu i'varfor tala vid honom, innan jag dor. fbr tiden, ert uppforamie ir oklamU-rordet. fem-uri liar ir jag. Albert, sade 91 lugnt b.iir ligt. Jug har nu sjalf varit skims! vid neb futtade den doemUs band, som fiist och mlg bar rikligt jag "Full af gladje och frbjd" ir, fyllde Jo, visst bkims han. llau laser, alt ban strok mellan blna, llvud vill du Nl tiirefaller mlg att vara ful'.Hlhn-digtalaren i, ban gilt for litigt. Hun skulle gir-n- er. mig? Och en gladare syn sigs salon det upprittad. velat ha det osagdt och stillet Den Bjuke big upp ocb drug en djup log matt och bittert. Fingen bll; men bvad? llau saga nlgot vanligt, uck at littnad, lindan ett drag af frld I' tit Dl Man fann saken si klar, Upprittad var dot, ja! kunde ombjligt finna nigot si sig biedde sig ofver bans barjade ansikto. som sUyldb: tad den sig gjort aldrig Det en konstpaus var det ban pi sitt ur och livlsslade Iu miste veta det. Frans, sadq Och nu att en treflig fortsattning fi var hog ttd att gi, Han kysser hasligt till nigot. ban sakta. Och du skall saga det till vara ni skulle att nl, Menur hora, Jotte pi pannan - ja. jag adjb, ilskling! ile undra. Du vet det nog, Man borjade allmant att Bpetsa sitt och gir. Det ir forsta glngen, som vet det. du dilt last alt bar ansikte, Den tilltalade nickade. ora. han behofver ta pi sig rockeu utan Det var jag, som dodade honoin, kallt och .lag var hoj-dobkvldig. och fort for han "Har finns ej" Jag lijilp eller stiuga tamburdbrrea sjilf. cell ritt, men jag var drucken, om dat sin ton, Men skull hon nu sitta ensam hela liar aldrig gjort en tmibk for nir. at eu ursikt. Det var du som fann dbmts nl "En enda forstindig och upplyst per- dageA! oskyldlg? liar Tank om Jacques Bkulle bll emot dig. emot var mig honom, och si var skenet Ja. Men skenet son. ofverkbrd pi gatan eller Jotte sjalf det-Jag vet, att jag dl bemfvade dig allt. Nu det inte kunde Det gor Si teg ban ett tag kjilpas. Med ett enda spring do af sorg? samma. Nir jag varit hir si mlnga dm hiiBtru sbrjde ihjai s:g, foraldrar Och 1 gasternas lag Jotte ute fbrstugun. ir ocb syskon fbrbumiade dig, men det Det vixlades spdrjan det blickar med kan jng vara hir till mill dod. ir Jacques! Jacques! ta- - iir inte hiller tl lilt att stiga train om tinkte det var Det Jug ritta: just Han hade redan hunuit ned for tvi Hvad minde egentllgt han,meua med trappor, men han kominer upp igen. la, 94. Nl kanske lnte riknut Iren, och saga: Ih't var Jag. som gjorde iVt! Men nu skall du veta det. Och di jag dir-fb- r detta. Han visar en vardig, om ock forvinad men vl gi efter bockema och veta ir senare kom rast for ett ilk I nigra ir att ill varit hir jamt tjugufem uiipsyn. nande brott, dl hade Jag lnte hiller denna under tillade han, "vet och "Som icke" Och ert som uppfbrande Hvad ir det? mod att bekiinna, for Jag tinkte. att forstir, Men intet mlsshumbr biller stlnd tid varit fullt tillfredsstillnnde, si bar Att gladjas ir rlktigt, di gladjas man infor Jottes tirdrlnkta unslkte, di styrelsen beslutat att skinka er tribe siger jag det, si dinnes jag till Ibden, och jag kunde inte do. Men tanken ten iter. fir. hon Btricker arinarna mot honom, liimnade mig Inte hvarken nutt eller forindra-dOch stunden som ir Fingen rbrde inte en letn. Jotte, min lilla Jotte, grit lute! dag. Om jag bara hade kunnut do, ser Oss gladje beskir; en min. ej Utan en tanke pi grannarna falla Alltsi lit oss njuta hvadJstunden Xr nl inte glad ofver mitt bud du, Frans, Frans, allt, allt har Jag ta de hvarandras armar, och fbrklarin-gekan du forllta mig? git Ifrln dig fort.Bittes sedan in ne skrifrum-met- . skap, 94? Ni fir friheten iter. 94 andades hiftlgt. Tlrar rullnda inte Och virlden uppskatta som varlden glad Nej, direktoren, jag ir ledfbr hans tirade kinder. Hans bltck detsamma. Det fbrtjanar". henne inte gbr mlg trostar fir Jacques Hur kan nl siga si? Friheten ar var skuni och grl, och ban svarade ej. Jotte ta det si hirdt, han har bara Han dor! ropade nigon bredvid Vi veta att virlden kaniglidje bestl, varit lite retsam. Det var oratt af ju niinniBkans hbgBta lycka. Har ni Ja val, men otrefnad ocli olust ock- honom, men han blef ledsen ofver att riktigt tinkt er in hvad det betyder. 94. Tala till honom! Men hvarfor arbetar nl lnte? Don sjuke gaf upp ett rosslnnde men sl Arbeta, nir man lnte har nigra Jotte hade en hemlighet fbr honom, Ni kan iter gi ut lifvet som andra kom sig Her fbr ett bgoubllck. lfan Det blef tyst en mlnut, arbetsklider. Han tyckte mannlskor. om an aldrig si liten. forsokte resa upp sin hand mot deu, Har har jag nu sett Men si kom det till slut, de skulle ha allt gemenBamt, nu och Landtpollsen: Som andra minniskor? som vlrdat honom. Frans tyckies iter onskan er gi och stofla omkring 1 dfver en Man tvlngas tyvarr motgsln alltid. Men nu var han inte ond ling-re- , Ja visst! Och bbrja ett nytt lit, vakno upp. och vllja, tlmme. Antingen tanker nl bada eller vara och Jotte miste glad! uppsbka edra slaktingar och vinner. Ja, Albert, sade ban i viinlig ton. drinka er. Bida delarna iro Ilka Att slutllgt frin virld ochfriu viuner Men Jotte snyftar och skakar pi gi hvarl nl vill och bbrja livar ill fdrliter dig girna. Jag liar In Jag vesig skilja. miste hufvudet. fi forbjudna. Nej, Jacques striugt Jag Bkall hjalpa er pi trafven hela virlden, som mer ta det. Hon hade bara varit ridd, mil skaffa er en plats, om nl vill, ty ;en, Ingen En finare och en enklare herre ha om mitt flickade namit. Inga hylluln-gennu denna skill som$en Och bryr sig att han Bkulle skratta it henne, det kommit samma hytt pi expressinga-ren- . jag tror, att ni lnte sviker mitt fbrtro-ende- , anlibrlga, Inga vinner, du, Albert, du gird var dirfor hon icke velat Visa, hvad och si har nl litet pingar sama-de- . var den slate af dem Fbr virlden, virfglada, (Vir trefliga som var asken. Ni kommer inle att lida nigon Nir den finare herrn vaknar pi I samma stund gaf den dbdssjuka virld, Men nu blef Jacques generad och nod, och fast nl inte ir Ilka ung nu ir den enklare herrn r,edan pi Och dirtill vl ta till kontoupp andan. Han miste Big. ursiktade 1 nl dock innu minga som dA, si har benen och Just fard med att borsta Ett fyrfaldt hurra, ret. Det gor ingenting, han miste FingelBodirektoren stod bredvid. tinderna med den finare herrns mbjligheter till glidje lifvet. Si dlnade starktlfbrihvarsjlyssnande sa an att inte Det med. komma glck Jag horde alllsamniani. sade han Tror direktoren virkligen det bra, ga nej till Jotte. saktn. Jag vet nu, att nl lidit Den finare herrn, ursinnig: Hdr Att virlden ir? Efter tjugufem cjnigonfiin j makeu fltt 'Jotte oppnar lldan och tar fram den Det nu min herre, hvad ir det nl tar er, Jug forstir er bltterhet. Fe si. Det ir ruin bfvertygelse. hbra. asken. ddesdigra ondt. Mot er ha minniskor-nsi gor till?! Ni anvinder min tandborste! mlg utan dum! 94, se nu inte si hangfardig ti, Du fir inte tycka, att Costa. inycket att vedergalia. EU p:bbr Den enklare herrn fryntllgt: Jasi, Ilka upprbrd Bom hon var glad it friheten, som vinkar. ir Jacques dat hrolt har bcrbfvat er allt, anlibrl forlit, jag trodde det var ingbitens. Den fingne skakade pi liufvude ga och och forsbker le, di hon lyfter af locviuner, tills nl nu stir ensam utan att svara. ket. Si tar hon bort nigra ark Direktoren, f. d. byggbasen: kvar. Hvad kan jag gora fbr er? och si visar sig en liten 91 har val anhilriga herr kammarmusikera, roligt lifvet? Fbr mig? For mig finns intet att docka pi en bidd af hvit bomull. Doc-kaatt se er. Ni, ni har val ocksl onskat Min unga huslru dog ett par ir Rra; jag ar lefvimde begrafven, mitt ocb den lilla stora, har lockigt, ljust hir Jotte, tn7gifta frun, lig att nigon ging komma 1 bittre sedan jag kom hit, strnx efter lif ir fbrspilldt. Gor stillet nigot fbr en efter pi kni framfor sin hiyri och grifde allvarliga ogon. Hon ir klidd henne vlra tvi smi barn i e i dem, som lefva och llda oskvldigt. foljde slna lldor. Plotsligt gaf hon till solkig klidning och fingertopparna Konstniren: Visserligen, visserli-gen- , smlttosam sjukdoin, sedan kom fur, i.. Men jag kan upprStta er. J&g ni- iro avarta. Jotte mumlar halfhogt: men det kan nog bll ratt trefligt ett Utet skrlk;af Corskrickelse alia. . svskon, mor, !, a skrlfvn af brottet pi eit prastbe-ii- , dococh .bakom hade min Det ovinladt.kamnxit gon gainla ir Guiquite, hir ocksl. . Men ni har vil vinner? jag skall kungbra del I tidningar-naden stygge ka, som Jag tyckte hist om. Nir jag Det v kysst henne. ? 1 iflla dessa Efter Vinner? Chlund ir pi Jacques, som aldrig gjcurdie annat. Var slutade upp att leka med dockor, gone Marlnlikarestlpendiat Hvem i hippa hos artlsterna pi Malartorget det redan firdigt att ita frukost? de jag henne. Jag ville hvarken ge Och det frlgar direktoren? Hvad tjanar det till nu? Jag har r och borjar efter nigra groggar foreli-s- Skims dl.'lnte Jacques' att retaa si bort den eller lamna den hemma. Om si trofast mot en straffinge tror ;ngen, som ingen, som kanner om tldens ondska. Han siger bl. a.: dar med. sin stackars Ella fru, som du vlsBte, hur jag pratat med henne. Nej, jag liar Inga vinner. noils om mig. IJl c.-- t vara som nnmmrr IS Ja, du min kare Frlsenberg har ir si glad att Be honom f. Virkllgen? Jag tankte att om vl fi ett bam, skall Into en nda. Jag har I ara ett f iii kadt tlo( kri Han (iar(vnot r namn ot h fullt ef hit Ira minnen. Into absolut paralysl, ty for det forsta jian hItr barn, eom annn finnas Ja, rlktigt lyckiHg! Kanske iJacques det fi dockan, I morse, nir jag for en det nftgon du de bildade klassefna och bland tvlflar? ha, om, lilla Jothe irtsi lyck-lig- , mina lldor, hittade Jag henne. fket hygglig och vet, en son, som ar fA och for det dem fi 55 proc. paralysl kanske hon talaj om fbr sin man, Jag ville titta P& henne, och Just I det- nad man! Har man inte hunnit Lurja skotsam. LAt mtg andra ir du konstnir, och bland dem hvad det ir det darj paketerti, 1 samma kom du in och jag blef radd lifvet forut, dA hmjar dot aldrig for ti j,.n att b( spara denne son unnu cn ha 60 proc. paralysl. Femtlofem och att du Bkulle skratta it mig. Men ni Ur dock fri nu, 94. Jag org, iniinu en sknndul. Fi har mitt hundra- sextlo gor, lit mig se lnte Paketet? Hvitket ( paket? r Det Jotte hade oratt. Jacques tanker kan inte behilla er lingre har, di ni lit inte varit alldelef fbigafves och si fort det gir dfver hun-dr- finns lnte nlgot paket! icke pi att skratta it henne. Han tryc-se- r beviljats nld. Mlnga hundruden skul- alldeles forspilldt. Jag har ui gjort nl-lJotte narras djirft, mindet ir henne intill sig annu unimare ir det afgjordt. med jubel moltaga det budsknp t.i gon nytta varldeu orksi jug. stacknrs for att hon blir bkesande rod ,1 och siger med tjock rost: t dag. Var tacksam mot forayutskott, och di kan jug fltt Landtbrukaren forut Andersson, hela ansiktet. csnvdet lute ar bind frlgar mig. och friheten uilg sjalf, dl jig er var nid Nl, som att ond for du nen, gifvlt mig jag pi smiformogen, har genom ett Ameiika-ar- f ett hvarfor jng fudts Dl! lifvet. Jug kan paket, si. ir det en. ask, den dar, ,dum? iter. blifvit milllonar och lnrattat sig Bom Jotte fick. si bridtrstt gbnrma, di svara, alt jne kommit till for att I tiistanna Men bar det biledes honom! ond Vara fir ej Jag pi direfter. Bland annat har han lagt sig kom. Den aerut som en on min hindra en annan rrftft alt lida. Jacques vill? rar eu om ba sidan jag ocksl ir ju fbrtjusande att langre, till med ett finare eklpage, dock behll-landskoask. 1 angelbedirektoivn big forvinad pi durnbom till man! Hvad skulle dit tjana till, 91? D.i sin gam la kusk Karlsson. Yid Hvad han irretsam;i (dagS Jacques! honom. Infor Guiguites allvarliga ogon kys-se- nigon plats blir ledig kunde ni kniibk den bllfvande proffirden befinnes . Xr det er! allvar? Jotte, Jag skulle si gaVna vilja Karlsson pi kuskbocken med plpa Jacques och Jotte om och om igen. fi den. Men nu aro alia upptagJa. se skorna 1 dentdir asken! s De iro underbart, himmeUkt lyckliga, L'.UU. Det var inte det jug mer.adc. Sfeu Naturligtvis, svarade del t ilanh-- r att hvarandra. Och lidit de d han hartdenifbr r ha Btrlciier'ut Oih brutne genom nu Andersson: tiden fingen. vlrdat sista ty Karlsson, Nej, nnimr jag har pi dot inte att sitta med plpaa 1 mun ta fram aBken. 18, som llgger svirt sjuk. Det kan inte mlg en l.ingt sibire trust iin at Vo"'! inte!" Hon hade stigit upp druja mer tin ett par dagar till, sade friheten. Det ir min enda L u. de l Jotte rodnar innu imeroch kastar Pi teatern. u. s.l Karlsson: doktorn morse, och kanske gar drt dl hir blir en plats ledig en flera ginger fbr att lita en herre Nej, ja tankte just di, en forebrlende blick?pA Jacques nu fi di la vara cegar, ut under mellanakterna. tortare. Om jag bara kunde fi skota hat mlg di niinne. Jag har ti..Lragt Han ir lnte siker tpi' att lckeien ty ban hur mitt lif inom dessa murar, oih j ig v 11 tlr darrar I hennes fi'linga bgonhir. Jag ir ledsen ofver att besvira honom, tills det blir Notarien roker fbr mycket orksl do liar. vill ej veta af vid och varit mlg Bade han di hon att ursaktande, Nir lnte sig del: min fru. ir nigot, er,t siger, I Ir sjuk... Och med loftet att fi ItckuTii- - l annan, Prat min morfar rokte si ling si ir det lnte hillerj nigot. .. bara hans glck ut fbr fjirde gingen. han iter ut varlden for n't b som smile-,endfinns andra, glck hon Hir skrlp. sade ju mlnga ail fbr del, Ah, dan var han var nlttlotvi ir, nir om sitt lit. De hvlta lockarna flaud-radOch med en hiftigj itbord stingiw ban dog! Men jag hade en bror, som jag gbr er girna den tjin-ste- kunna skota honom, men jag vill ej draget frin dorren, dl dea slot er denna bon. Kanske ar han den Det ir min man som har aldrig ville lara sig roka; han dog b.n lldan och tar urfnyckeln. ' eDda vin nl egentligen har lifvet, si sig om bans gulblika purciou. Nu gi vl och tre veckor gajnmall ung e van-lig- Efter tjugufem ar. bog-tidli- 1 1 a 1 1 e skratt-salfvo- r 1 i 1 a hu-se- 1 1 ir e e j 1 1 1 j e a n 1 r, 1 1 riken. handfallen. Stefan stod alldeles Hvad menade varkmastaren, skulle 6tefan lamna fabriken? Hans fbrvl- cade min tvlngade varkmastaren att tlllagga': Ja, se det ar si, att Stefan bllfvlt sedd tlllsammans med de revolutionara och dl fir han lnte stanna. Han kan for resten vara glad att det stan-na- r vid det, skulle det vara si att han brikar, si vet han kanske hur klima-te- t ar Siblrlen. Det glck kalla kirar utefter ryggen pi Stefan, blotta namnet Siblrlen honom skrack. Han kande sig rent af tacksam att han tick gi oania-stad- . Slott tog han emot den pinningBumman, bugade sig och glck mot dorren. Nir han skulle oppna denna, sig det ett 6gon-blicut, som ville han gi tillbaka, men si kom tanken pi Slblrien iter ofver honom och han nastan sprang utfor trapporna. Val utkommen ur fabriken slog den kalla vinterluften emot honom och bragte mer klarhet 1 hans tankar. Nar hade han varit tillsammans med de revolutionara, han som afskydde dem som pasten. Iwan, Ja, men lnte kunde varkmastaren fbrbjuda honom att vara tlllsammans med sin son. Skulle han mojllgen under sista ruset ha kommit tillsammans med nigon mlss-tinfigur, han kunde lnte pimlnna sig det. Och hvad skulle nu hans gumma saga om allt detta. Asch! I sjalf-vvirket var det nog lnte si farligt, skulle virkmastaren inte vllja ha honom tillbaka, bA cog kunde han skaffa sig en annan plats alltid. Men det var nog bast att forst taga sig en styrke-tir- , innan han glck hem till gumman. Sagdt och gjordt. Stefan stallde steg till ett af dessa smi kyffen till krog, som forstaden vimlade af, och begirde en stor vodka. Nej, men se far, du hart Det var Iwan som talade, och vid en sidan tlmma. Kom hit och sli dig ner. Stefan nickade stumt till sonen och betraktade mlsstinksamt hans Men de sigo hyggllga ut och det vore kanske inte si galet att li en liten pratstund. Han vilkomna-de- s pi det hjirtligaste af sallskapet och snart var samtalet 1 full ging. Den ena tomma brannvlnBbuteljen efter den andra, allt hSgljudda-r- e blef talet. Si sminlngom tinade Stefan upp och snart nog vlsste alia, hur han bllfvlt behandlad. Vilda mot allt hvad ofverhet heter ' skuro genom luften, men Stefan lugna-ddem, de skulle ints vara si hetlefra- 1 ln-g- fram-rackt- Jacques skrattar en smula tvuuget. Jag skall visst lute tvlnga dig! llindelsevls var frukosten denna dag mycket lyckad. men Jacques tycktes icke mirka det. dar han Batt och stirrade framfor sig helt Han borjar till slut pra ta om allt mbjligt. men med en min. Man kanner Jock, att det ir nlgot pi tok, och Jotte et mycket val, att det ir askens ful. Jacques hr ond, for han icke fick veta, hvad som ar den. Men det ar ju t ranni! Om han ir forargad si fir han forsoka bll god igen. Si snart Jacques druekit kaffe, han sig. Nu miste jag gi! Kedan! Yaullgtvis brukar ban ba tid med henne minst (jugu minuter, behof-vehan varkligcn ha si bridtom? Han miste utratta Naturligtvis. ett par arenden, som ban skjutit uiip for att komma hem si mycket tidiga-re- , och nar Jotte kntper iliop lllppar-na- , tlllagger han sotsurt oeli ironlskt: I)u fir ju nu batire tid att lisa dina kirleksbref! Nu iro Jottes ogon fulla af tlrar, hon vlgar Icke oppna munneii fbr att into bbrja storgrita. Tink, att Jacques kan vara si elak! Att han inte fasttalare. Hun talade garna och talade kickt, Tog paus lbland for att gora effekt; Och han p&ssade pi Gora pausen si, Att ging efter uuuuu det lit som om talet, Det pekade rent upplt vaggarua galet. a Nog var Stefan en hyggllg man, hoflig mot Etna bfverordnade och en god kamrat. Naturligtvis var tan vild, nar han druckit for mycket, men hvem var Inte det. Och det akall di sagas till hana bercim.att lnte drack han si ofta, fast desto ordentllgare, nir det rann houom 1 slnnet. Stefan var nojd med sin lott har han fortjanade bra som lagerkarl 1 en fabri!', hustrun var tjock och fryntllg och tog utan knot emot atryk car han fyllan och villan kom hem a och pi e& satt gaf uttryck St alna kinslor for henne. Xldsta Bonen honom lbland gjorde han arbetade oordentllgt och Eliingde omkring sig fraser, aom de dar revolutionara, som dom kallas, prop-pa- t honom full med. lnte fdiBlol Iwan, sonen, hvad som menades mod allt det dar pratet, men trefliga herrar var det, fina herrar, som lnte knussla-dpi brannvlnet, nar de samlade Men nog sig arbetsungdomen. kunde Iwan vara lite filrsiktigare, man TtSsfe vil hur svirt en fattig man hade det, nir han rlkade polisens hander. Se, lbland var han alldeles och det var nir han kom hem berusad, di orerade han vldt och bredt om hur uselt arbetarna hade det, att alia rika skulle skjutas och dl skulle han fi makten och dricka brinnvin gratis. Det var rent for sorgligt detta. Stefan skulle velat kora honom ur men si full som han var, kunde man ju aldrig veta hvad han komnie att ta sig till. Darfbr tyckte Stefan det var hist att tlga och llta Iwan pra- ta; nog hade ungdomen pi Stefans tid varit svir, men lnte pi det viset. Di Iat man de hiiga herrame styra hist de ville och hangaf sig it att skoja med flickor och sllss kamrater emel- lan. Men Iwan skulle nog lugna sig han ocksl, bara han ville arbeta Annars var Stefan, som sagdt, nojd med sin tillvaro och njdt pi sitt satt af detta lifveta goda. Si en dag blef han kallad till for att denne ville tala med honom. Stefan var ej den, som gjorde nigra ofverflodiga reflextoner, si ej halier nu, och traskade lugnt ner till Bin fdrman. Har har Stefan sin aflonlng och si kan Stefan lamna fabriken med 9 December 1913. a ta-fa- k a sl-n- a , g sill-ska- n e Stefan var nog lite grand beskinkt, hade svirt att gi rakt, men milforet var lnte sluddrlgt, ifven om sprites glfvit honom en tlllfilllg lifsiskld ning, enligt hvilken han sjalf gjort sig till martyr, som nu glck att bll iter upprittad o. bans foljeslagares tippet tillstidda misstro "endast eggade upp honom. Han sig redan lille far kom-m- a emot honom med utstrickta hinder, som Stefan kysste 1 vordsam Och si blef virkmlsta-reinkallad och 14g och bad pi sina knan om mlsskund. Men ritt skulle vara ritt, han hade velat Stefan ondt och skulle nu straffas. Varkmastaren blef afskedad och Stefan fick sitt tillbaka, ja han fick kanske rent af varkmistanens plats, hvarfor skulle ban lnte fi den platsen, han hade ju varit dir si Hinge, och det kunde vii lnte vara si virst svirt att dela ut veckoaflotringarna till arbetarna. Tink, hvad gumman skulle bll glad, nir Stefan kom hem som virkmistare. Nir Stefan indtllgen nidde fabriken, var han si. fast ofvertygad om att han skulle lnte' bara fi komma tillbaka utan framfor allt fi virkmistarens plats. Han sade adjd till slna foljesla-gar- e och glck med nigot vacklande I porten steg mot kontorsbyggnaden. sig han en skymt af virkmistaren och han smilog hinfullt: snart var det n ar-be- Stefan var l.hans Bom Inkommen pi Btalle. kontoret, han Btod stilla vid dorren, tummande sin mossa och vintade pi att nigon skulle tala till honom. Hans forna sakerhet boll nu pi att svlka honom, och ett funderade han pi att det kanske vore ridligast ait gi igen. Men bara ett .ogonblick, sedan kom han att tinka pl .hvem som vintade pi ogon-blic- honom dir nere och han stannade, tlttande 1 golfvet. TUI slut forbarmade sig en af k en-vl- a ridd. Goda herre, Stefan vill tala med Kile far. irStefan 1 1 a 1 1 mor-gone- . ' . 1 tand-borst- ofor-skjll- t. jair Unga fruns hemlighet. 1 sall-ska- 1 1 1 . !1 a m-- till-ho- I ord-nad- e - 1 a e 1 tort-lar- - it bfver honom och glck bort och gaf honom 5 kopek. Stefan tacka-d- e genom att tyst bocka sig, men nir bokhiDaren limn ad e honom fdr att till sin plats, ropade Stefan pi honom, skyggt och tvekande. Ni,.bvad vjll du di? Tonen var barsk och Stefan blef Hvem 1 och hvad vill du 11 - e . s 1 stac-kar- du-ge- pas-gser- n - direktoren? Nu hlodet rlnna hiftlgare 1 Stefan. Hvem han var. Uksom lnte; alia vlaste att han var Stefan, somivarlt 25 ir fabriken. Och find! tlllit.slg en sidan dir valp att borjade'-emellertl- 1 e e ne-k- a 1 itajfrukost! i QlSm icke bort OSS till 3ulen JNJapta yecka far 3unumrne, 444444444444444 444444444444444 |