OCR Text |
Show Vtah-K0ItllE8P- Julaftons timma, Bind ros invid ros at allt, hvad i 1 krausen sargadt brost tacksam hAgkomst du gommer i at gladje och sol och trost. Bind ros invid ros i krausen at allt hvad hjertats bo du gommer frAn flydda tider at karlek och hopp och tro. 1 Bing, bang, bing. bang. bAng. Ijildo sA klangfulla Bn nog. Tig! var allt hvad Vera hunnlt svara, men for ofrigt hade vAl hon, Magda, sett pA hela hennes hAIlnlng, att hon var oskyldig, hade han tlllagt. Ja, visserligen hade Vera stAtt der skrackslagen och Angestfull, men det var naturligtvis for det hon hbrt Magda. En lAtt knaekning pA dorren. Magda reste sig upp frAn sin knAbojande stallning vid sangen. Kyrk-klockorn- 1 t. Julenoel. 1 a a 1 1 e a ovil-korli- strA-land- WO-l- . kegAngen. och vackra intlll henne. liksom ville de saga: Frid pA jorden. Magda reste sig upp. Ah, hvad hon fdrsjunkit minnen, hon hade inte markt hur det blifvit sA morkt i rum-meDet var ju julafton i dag, hon hade alldeles glomt bort det. Hon ringde pA jungfrun att komma in och tanda lampan. Kanske hon skulle gA Men andock en fridens timma i kyrkan och fdrsbka finna den frid, sA smekande juft oss nAr, som hon ej fann i sitt hem. Hvad haden kommer med tiinda granar de hon tor gladje af julen, inte en enda en gAng tor hvartenda hr alskad, liar van, kem och onskade och stAndigt lika ackorder god jul. Till och med hvad man kallar poeten pA lyran slAr, vanner hade hon inga. Xfven de hade ty standigt del samma vemod draglt sig mer och iner frAn henne, igenom vArt sinne gAr: ofver till Vera. Allt skulle hon ha, som stulit sin systers lycka. Kom, hvila ditt trotta hufvud, Magda, som med tillhjelp af Jungdu kampe i lifvets strid, frun tagit pA ytterkladerna, gick till i dag skola ljusen tandas, sitt sybord och tog fram ett paket. i dag Ar det julefrid Se har ar julklappar for er, Ellen kom, sAtt dig en stund i hornet, och Anna, jag gAr nu i kyrkan n nAr granen har tAtt sin gians, stund. och bind utaf roda rosor Ellen tackade och gick ut. Magda en doftande minneskrans. var Ater ensam. Hon satte hatten till Hjalmar Wernberg. ratta framfor spegeln och stod der hog och mork. Ett blttert leende smog sig ofver det bleka, vackra ansigtet. Var det verkligen den glada, skona Men fru Magda Arnfeldt, som stod har enAf Petrea. sam och bitter? Hade hon blifvit gam-ma- l (For denna tidning.) alia redan vid 27 Ar? Ah nej, Skymningen lade sina djupa skug-go- r gammal var hon inte. Xnnu hade hon ofver det varma, bonade rummet. inte forlorat i utseende, kanske en Gedigen rikedom var rAdande detta smula blekare an forr och sA det hem, der man tyckte lyckan borde vadraget vid munnen, hvarfor ra en bofast gast. Intbt, som kan var det der? Med en djup suck gick gora ens lif beqvAmt, fattades har. hon att soka frid for sitt sargade hjer-tMen den sorgkladda gestalten hornet och sinne. tycktes vara lAngt ifrAn lycklig. Med hufvudet lutadt handerna, satt hon Orgeln brusade emot henne och fyll-dder grubblande, som hon nu gjort det lilla templet med djupa. allvarli-ghvarje skymningsstund i tvA Ars tid. rytmer och tonvAgor, fbrsamlingen Ora Gud var karleken, hvarfdr hade sjong ingAngspsalmen. Stel och rak han dA berofvat henne allt, hvad som satte Magda sig i sin bank. Vera gjort lifvet vardt att lefva? Forst ha- med sin man och barn var ju ocksA i de hennes lilla gosse tagits ifrAn hen- kyrkan, men Magda gick forbi utan ne och sA till slut maken, hennes lif helsnlng; hon ville inte se sin systers och lycka. Nu satt hon hAr ensam, bedjande blick. utan vanner. Hvems var skulden? Aterigen qvalde det upp inom henHon ne, all bltterhet och hArdhet mot Vera. Hvems, om inte syster Veras? var det, som rubbat hennes lycka re- Tankarna gingo sin vanliga krets-gAng- , dan for fem hr sedan. Ack! Hvad men slutligen mAste hon hon mindes den tiden. Ung och Frid lyssna till prestens ord. skon, en rik mans maka, lycklig pA jorden, ljbd det sA manande. Han i sin karlek, hade hon varit beundrad tolkade sA vackert hur Gudasonen, af och firad af alia. SA, nar modren dog, karlek till menniskoslagtet, stigit ned hade hon tagit sin fbraldralosa system pA jorden, den hellga julnatten, for att till sitt hem, den lilla fagra, ljuslocki-goffra sig i deras stalle, som endast Vera. Ah, hvad hon dA Alskade den belonade honom med hAn och fbrakt. lilla system, man kunde Inte se nAgot Han skulle lida den bittraste dod; den Alskligare an hon. Inte anade hon dA, svAraste' vag skulle Han vandra, ty att hon narde en orm vid sin egen Han skulle bara hela verldens synd pA barm. sig, att vi syndiga menniskor. genom SA hade det forskrAckliga skett. Hon tron skulle fA forlAtelse och frid. Han hade en dag kommit ovantadt hem och hade gjort detta af karlek till oss, tahennes man och git korset pA sig, ren och oskyldig. DA ofverraskat dem Vera! Forst hade hon stAtt ororlig, borde vSl vi. som genom eget forvAl-landliksom fastfrusen, det var som om hon rAkat i sorg och olvcka, med hort sin dodsdom. SA gick hon fram tAlamod bara vArt kors; och om det och lade sin hand pA mannens axel. sA skulle vara att vi fA lida genom Han hade stAtt der slagen och skuld-tyngandras synd. afven dA med fdrlAtande framfor henne. Inte en blick karlek bara hvad som blifvit oss hade hon for nAgondera. om vi sjelfva ville hafva fbrlA-telsGA, hade hon sagt, pekande pA Frid pA Horen englasAngen: Vera, inte en dag till i detta hus, g A jorden." hvart du vill, genast, forstAr du!" Magda hade lyssnat med hela sin SA hade hon lemnat dem, hvad de sj&I. Talade han verkligen bara for derefter sagt hvarandra visste hon in- henne. "Frid pA jorden, ljod det an-ninom henne. Kanske hon AndA te, en timme senare hade Vera lemnat deras hem. Hon hade sedan inte t gjort system oratt? Hon lutade sig med sin enda syster pA hela denna ned i bAnken och grAt, folket strom-madut. I)A horde hon en mild rost lAnga tiden. Mannen hade hon icke sagt ett ord till utan i tjenarnas och 1 sitt bra: Xlskade Magda, horde du englaframmandes narvaro, pA ett par mAna-dertid. sAngen? Magda kAnde en stark lust att slA Ack! hvad hon led under den tiden om system och hviskande armarna sA sA .... Ja, hade han gAtt och sett om forlAtelse. Men nej, hon skuloch och henne bedja Angerfull pA bedjande sk till slut hade hon lAtit honom tala. le inte fbrbdmjuka sig sA, inte for allt Han hade bedt henne gldmma och i verlden, ville hon visa Vera, att hon forlAta, inte skulle hela deras lifs lyc- grAt; ororlig satt hon qvar. Med tArar ka fdrspillas for ett dAraktigt felstegs i ogonen bbjde Vera sig ner ofver bar-neskull. Han hade varit s k saker pA Kom, lAt oss gA till pappa. lillan! hennes karlek och sA det. att Vera var Pappa du. nu skola vi vAl gA hem helt olika henne sjelf, det var det, som Julen-geloch julklapparna. till en Hon for honom bort granen stund. dragit val nu? hemma har varit om flck inte heller tro Vera nAgot Lilla Marie Ixiuise smog sin hand i ondt. hon var ren och oskyldig som en himmelens engel: skulden var helt och faderns. llan lyfte henne upp pA sAg med lyekoskimrande ogon pA hAllet hans. Han hade tagit hennes hustru. sin for fortroendefullhet nAgot barnsliga helt annat; naturligtvis buro hans eg-nJa, lillan. vi ha sakert en julen-gel- , kanslor skulden till att han trott eller hur, lilla mamma? De gingo ut. slg flnna detsamma hos Vera. Han kunde aldrig forlAta Rig sjelf, att han Der var fullbdig menniskolycka gjort bAde sin hustru och Vera sorg. och de Aro den ocksA varda. horde Men kunde hon inte fdrsbka att glom-m- a Magda en gammal herre bakom sig och lAta allt blifva som forr? Jo. Magda gick hem, till ensamhet dA, hade hon sagt, att honom kunde oph tunga tankar, nu uppblandade hon fdrlAta. derfbr att hon alskade med tvifvel om hon sjelf handlat rAtt. honom hiigst af allt pA jorden, men Tank om hon sjelf hade skulden till Vera vllle hon aldrig mera tala vid, sitt missriktade lif. Men nej. Vera hon var en kokett, dAlig varelse, som hade nog med afsigt forstort hennes hon, Magda, aldrig mera skulle kalla lycka och frid. for syster. Hon gick in i sin sangkammaro, Infortfarit till lif a sA deras hade gen julgran hade hon stAllt om; Ja, hbllo sig tjsta, lAngt frAn hensammans, men den fulla, hela lyckan ne, rAdda att stora sin dystra, stranga var borta. Ingen af dem kunde gA fru. det der. Och AndA hade da alskat hvarandra. Kanske. om hon fdrsonat TAnk om Vera lngen sltuld hade. slg med Vera, det dA varit bAttre, boa Magda kom Ater in pA den gamla tan- Derute bland menskors Allan i hvardagens sega kamp, der duger ej odmjukt sinne, ej lojhetens troga tramp. Der duger biott hArda fingrar kring fastet frAn slipadt sviird, der galler det sl&ss och knuffaa i slitet for brod och hard. Dec. Hennes man hade Ju sagt. henne sA mAnga gAnger, att Just dA hon kommit in och stort dem, hade han bedt Vera att fA tala om siu kfir-- . lek till henne, han var ju bunden pA annat b All, men vissheten om att hon alskade honom, skulle vara honom Kunde Ju aldrig AndA fdrlAta henna det. Det hade varit hans standiga bon under de AterstAende Aren, vid deras barns dddslftger. och det hade varit hans sista ord lnnan sjalen lemnade det Jordiska holjet. Forsona dig med Vera. Nej, och Ater nej, det kunde hon inte gora ens for honom. Vera hade gift slg ett Ar efter hon lemnat deras hem med Erik Linde, och var bosatt i sin fodelsestad, biott nAgra fA hus frAn Magdas. Ja, hon var ju lycklig, sA lycklig en menniska kan bll, en liten alsklig flicka. en praktig make, afhAllen af alia, fattiga och lika. Kom, hvila ditt hufvud, du kampe i lifvets strid, 1 dag skola ljusen tandas, 1 dag Ar det julefrid kom salt dig hiir tyst t hornet, nAr grauen har fAtt sin gians, och bind utaf minnets rosor en doftande blomsterkrans. DEXTE3, Fredagen den 23 02f e a e ta-la- e Walkers Butt Kom In! Det famlade pA lAset, dorren bppna-de- s af en liten hvitklAdd, ljuslockig flicka. God Jul. tant Magda! klara barnastAmman. ljod den Det Ar ju Vera,! utropade Magda, samma ljusa lockar och stora morkblA ogon! Min mamma heter Vera, men jag Ar Marie Louise, och jag horde min lilla mamma saga till pappa. att tant Magda ingen julengel hade. Mamma grAt och det tyckte jag var ledsamt, och jag tog min julengel, som jag fAtt 1 qvAll, och gick ut till dadda; hon loljde med hit, berattade barnet. Hon stalde engeln pA bordet. Se bar Ar den, men bar du ingen gran, tant Magda? TArarne strommade utfbr Magdas kinder, hon tog barnet i famn. Nej, tant Magda har ingen gran, men julengeln har kommit till henne nu. Vet din mamma af att du Ar hAr? Ne-emamma var ledsen for det j du Inte ville tala med henne kyrkan, sA jag ville inte tala om att jag gick hit; men grAt inte, tant, nu gAr du med hem och ser pA min gran, har Ar ju sA morkt. Aterigen oppnades dorren och Veras Alskliga hufvud blef synligt. N'Ar hon sAg sin lilla dotter systems armar, gick ett glAdjeskimmer ofver de ljufva dragen. Hon skyndade fram och slot dem bAda 1 sin famn. Kan du forlAta mig? hviskade hon. Min lilla Alskade, kAra Vera, det Ar jag, som fAr bedja dig om forlA-telsTor all orAtt jag gjort dig under de gAngna Aren. Det Ar din lilla alsk-ling- , som tagit bort bitterheten ur mitt 1 1 hjerta. Magda tog dem Ater i famn och kysste mor och dotter innerllgt och omt. Kom, lAt oss gA hem. Erik vAntar I IB 75 W. FIRST SOUTH ST. S. Bestailningar mottagas a 3(ofm, &gare. . alia sorters brfid och kakor. - SALT LAKE CITY. De b'asta julpresenter for Man och Gossar aro sadana som aro nyttiga. Till exempel pA dig, Magda! De foljdes At till Veras hem. Ute 1 tamburen tog Vera af system hennes ytterklAder. VAlkommen till mitt hem, min Magda, att dela min lycka! Din lycka vill jag inte taga ifrAn dig, om jag endast fAr se pA den, Ar jag nojd. Erik Linde kom ut i detsamma. Han gick fram och rAckte Magda handen, ett trofast handslag. Ja, vAlkommen, Magda. Erik, sade Vera sakta, Ar det inte rAtt att Magda delar vAr lycka, det karaste vi ha, vAr lilla julengel? Tack, kAraste, hon har skAnkt min forlorade mig Ater det bAsta frid. Magda tog barnet upp 1 famnen och strok ofver de ljusa lockama. Du lilla julengel, sade hon vekt. Se, granen brinner, tant. Lilla Marie Louise tog dem alia vid handen och drog dem in salen. i toppen pA julgranen var en engel. hAllande ett band. pA hvilket det lvsande guld: Frid pA jorden. stod Frid pA jorden! hviskade Magda. NU I LIU BAKEBY Ilandskar, Kravatter, Halsdukar, Nasdukar och dylikt. Hvad vi sdJja dr endast af bdsta slag. 3. P. GARDNER, nmi liestdmda prlser. MamStr. J36-J3- 8 1. Ililiiim FlfJ- - JVIODIST Of-ver- 1 af sepaste piodet 1 TILL MODERATA PR1SER 59 East First South Street, dulnatt. - - Salt Lake City, Utah Det lyser i kyrkan vid midnattstid, de mAlade fbnstren glindra, och ofver slAtten, sA hvit och vid, julnattens stjernor tindra. s t. n ar-me- a De flamma der uppe som tAnda facklor frostklart 1 i bl& natten, men morka furuskogarna stA vid elfvarna8 svarta vatten. En T1TT Det lyser i kyrkan. Hvar julenatt, nkr byarna rundt om sofva, de dbda stiga ur grafvarna att den fodde forlossaren lofva. Juluppkop. i mitt fonster skall underlatta edra MeOONAtiAY, 41 W. tystnad. Ej tonax sAng, och ingen ringare sAtter de stumma klockor med repet i gAng i hellga julenatter. Men allt ar kna kring altarets roda rund hvita svepningar ligga alia de dbda midnattsstund och forsoning vid korset tigga. PA i 1 F. AUERBACH & BRO. for strAlande altare fram ett bam, och nar orgeln brusar: se, Ouds eget heliga dyra lamm! en suck genom hvalfven susar. DA trAder mMlii sA-g- tje-narn- 6f-ve- 2nd SOUTH ST. Befrielsens suck frAn lattade brbat, som ro ej funnit mullen, men vAndats och qvldit. nar storm ono 1 hist Btrbtt lindarnes lbf pA kullea. Sa brusar orgeln ett ljust ackord, och bort fbrsamlingen svlnner, den sjunker tillbaka i kyrkogArd, men julnattens stjerna brinner. Den vakar ofver de lefvandes hus, den lyser ofver de dbde och kaslar genom tldernas brus frAn Gud sitt skimrande flbde. Daniel Fallatrorn. Qralitet och priser som skola gora alia till ndjes SSrskild realisatioo och otroligt Om ni icke varit hiir amiu sd gor ni klokast i lap att skynda prlser i alia departement d. Lletta ar den angeniimaste tiden for uppkop pd hela dret. Den har i sauniug lyckan med sig, som, val vetande hvarest man b5r gora sina uppkop, tinner att i AUERBACHS BUTIK penningen har en makt som den annorstades icke besitter. |