OCR Text |
Show J Vtah.K0IlIiM8P0tfi)EXTEy. Fredagen den 3 5 amla Horben. Attentator Scbau mans be nitty. Gehtimer&det Schau-mahade omedelbart efter sin aDkomst till Helsingfors anh61lit hos polismastaren att utf6 sin sons lik for att nedlagga det i familjegrafven i BorgfL graf n Polis-mastare- kunde ingenting innan geneialguvernors-adjointeDeutrich intrallat i Pe- n af-go- ra, n tersburg. Man fruktar for demonstra-tionesade polismastaren. Har icke ofversten lelvat r, gt large detta land, senator S. foratt veta, att finnarna icke stiilla till excesser i vid begrafningar? gebeimer&det dd for sva-rad- e Ansvarar att ingen Detar polisens att p&taga sig detta ansvar. Men hvad jag dtmiustone icke ansvarar for, ar hvad som kan hiinda, om jag ej tilldtes begraf-v-a min son. Ni bordekanna till, hvilken spanning har r&der det ting hander? sak i ta ogonblick, ocb blir det bekant , att man viigrat mig denna tilld-telse- d Lis till supen. 1 Goteborgs stifts pastorat instal lerades nyligen en kyikoherde. Denne boll dervid ett vackert tal till sina forsamlingsbor om, hur de skola vara nyktre och For att lara dem, hur den lorra delen af denna goda vishetsregel skall tillampas, kyrkoherden med ett larorikt exempel. I sin ungdom hade han sett en from man bli bjuden pd en snaps. Den fromme mannen kndppte ihop handerna och forsjonk i bon, bedjande om en valsiguelsetik verkan af som dercfter inmundi-gadOm blott med valbehag. dhorarne ville gora sammalunda sd skulle alia nykterhetsfdrenin-ga- r i och med detsarama vara ofverflodiga, trodde den sakerli gen mera valmenande an klipp-skherden es e 1 kunna herrarna komma att gora ledsamma erfarenht ter. II undraAr lngen jd rem. Ja, det ar ju det jag sagt dem! skyndade ofversten att forsakra Boktryckaren A. Cedergien i Stockholm som i April fyllde 100 fritagande sig sjelf frdn med de andra. dr, har afrest till Yisby for att Emellertid erholls den 19 Juni gasta denna sin fddernestad. dd Deutrich kom det beskcd seen att Bobrikoffs begrafning forst En hemtrejtig d harom dagen dngaren mdste vara ofver, innan ndgon pd dennes fard till Visingso, upplysning kunde lemnas. Sent Bland bdtens ni5n-gpd altonen foljande dag kom en Soderkoping. dackspassagerare hade en kommissarie, dtfoljd af tvd poli-selindrigt nykter heire d en triisof-ftill geheimerddet S. och hvarur att kl. half 2 hans sons lik hantagit sig en tupplur, i tan-keoch vaknade hastigt skulle foras bort samtatt der-viatt han var hemma hos sig de narmaste sliigtingarna kunde narvara, men ej andra. borjade klada af sig plagg for Brest egde de att anskaffa, om de plagg. Men nar han sd borjade de onamnbara, sd ville; Nar de kommo till bdrhu-se- knappa upp rusade ett par herrar fram utfrdgades alia rorande hade redan borjatforsvin-naf sin skyldskap till den och kommenderade stopp. och fjorton personer 6ngo Hva tusan tunnor Stopp? slutligen tilldtelse att vara med. klii inte af har att ratt jag Dessa fjorton togo plats i ett i mitt hem! mig eget tdg, som vantade pd skenorna Det lar ha drojt en god stund utanfor bdrhuset vid Alkarr, och den yrvakne kunde brin-ga- s innan trettiofem poliser satte sig i till insigtom sittfatala for att ofvervaka dem. Det gick ut till Malms begrafnings-plats- , s vid en station en half (De skulle ingenting ha.." Der frdn var For det han anlagt eld i sin .stu-g- a staden. vag ett stalle utsedt, ett stycke frdn vid Jordbolma, nara Falun, s& 1 gemen-samhete- n 1 r, a an-mal- a 1 d 1 t, da-mer- ar-te- n a e, 1 ku-pe- n tim-me- de n andra grafvarna, men dock har en innanfor muren, och der uppka-stade- s i hast en grop, hvari nedsanktes. Pastor jordfaste enligt den kortare ritualen, och kl. fyra var all t slut. Blommor fingo nedliiggas pd kullen, men de granskades forst mycket noga i afseende d mojliga bandinskrip-tione- r eller medfoljande visitkort. ki-st- Ben-gelsdo- rff Till Eugen Schaumans kyrkogdrd, cirka utanfor Helsingfors, ha allt d Malms graf 1 mil sedan begrafningen vdnner till honom nedlagt blommor och kiacsar. De forita dagarna ar-be- 1 a af-lidn- .Men pilten gor ju lngen fdr nhr, far; hail hr don skickeligaste af alia barnen. Och den stdrsta oddgan med. Har du glomt suggan, som han bit drunkna 1 dykhrret, och Gullros, som sA nkr brutit benen af sig for bans ovAlIghets skull? I, qvinnflok, hAgar d& inte mer fin I vlll. Xr det en vallpojke, det.som eD Inte kan llta till mer (in s&? En stor rokpust ur pipan uttryckte hans forakt. Men han har ett si forfaseligt vett pA allting annat, forsvarade modern, och en sAdan lust att grunda ut all ting visst efter dej, far, forme-nad- e denna Evas vardiga dotter. Xss han finge, kunde han nock bll prest med tiden. .. llerre Gud, far, tank dig vAr Anders gA opp for stora korkegAn-gemed kappan snodd om armen och prestkragarna som dufvevingar pekan-dA ut At fdrsamlingen far, det skulle kannas andA ett strA hvassare, ftp nar du som kdrkevard gAr opp och Gilds hus om sdndagarna, fast ned jag nock vet hur det kans... Kara mor prostgArden kan .knappast vara stoltare ofver sin man. 11m... ja, forstAs, att en skoter sej... Och hvad det anbelangar att spickelera ut grunden till saker och ting, sA kan val hftnda att Anders hrAs pA mej det, men sir du, mor, hvad en bigger ner jorden, det kommer opp med rftnta inom Aret, men det en lugger ner 1 bockerna, det kommer Inte opp fbrr ftn en bllr gammal och om det kommer. Nej, vanda Bin gi A torfva och skrifva sltt bomarke, det ar hvad en iirllg bonde bebdfver kunna. De der lardomsfunderna sfttta bara bbgfiird 1 folk. Mor Karin tankte, der hon stod med ryggen vftnd At far ooh riirde grytan, att man inte behofde vara lard for att bll hiigfardlg, men hon sade det icke. Hon yttrade stallet helt undergifvet: Ja, du gbr som du vlll, far; men nock ffir att du bar rAd att lAta din son studera, om du vlll... Men jag vlll inte, svarade far hftf-tiJag tftnker Inte skaffa mig en lard soiy som mftstrar far sin. Te lAter jag honom komma som Krister Olson Skarfva; hog vallpojke han kan nog taga reda pA honom, han. Icke ett ord svarade mor Karin. Nftr far sjdng 1 den tonen, forsbkte hon en duett. Hon hade markt, att nftr han bara fick ha sista ordet, och heist ett hArdt eller haftigt ord, var det vanligen hon, som fick sin vllja fram, sedermera, forstAs, nftr stor-melagt sig och allt kommit i den gamla vanllga ordningen igen. n e Vid med hoPersson haktats. nom hdllen rausakning har han forklarat att ban anlagt elden, emedan alia voro sd elaka mot honom och han ej ville att ndgon 6kulle arfva honom. "Se, jag hade ndgra hundra kronorocksd i dragkistan och meningtn var ju att afven de skulle brinna. Hvad hade ni for nytta af det, dd? Nytta! Nytta! De sknlle inte ha ett dugg efter mig, det ar nytta nog det. Persson hade en natt samlat en rishog pd golfvet i stugan, ballt fotogcn derpd och antandt Derefter hade han ldst dorren, tagit en bdt vid stranden och komma till narmaste lAng-sam- studera! Hon beredde sig derfdr under tyst-natill att duka bordet och satta fram aftonvarden, nftr hon genom stugfon-atre- t fick se en syn, som kom henne att forvAnas: prostfar sjelf, Atfoljd af Anders, som sAg bAde glad och ut, efter hvad mor Karin lnom sig anm&rkte. Far vordlg prosten kommer! upplyste hon derefter stilla, ty en var dA Inte bfver sej glfven hAr 1 huset vid att ae storfotk; det viste en dA rAd fdr. Hvad nu dA? var ocksA allt, hvad fader Bengt yttrade med litet storre 6gon ftn vanllgt, det han reste sig fdr att mottaga sin firade gftst. Guda frld, go vftnnor, helsade sA och var vacker Qvftllen prostfar. t, Anders hftr, som jag trftffade vid sA sprAksam, att Innan vl vlsts ordet af, stodo vl pA hackkrbnet, och dA kunde Jag sA godt tltta lnom. Fftgnesamt fdr oss, vordlg prost, fdrklarade fader Bengt och frftgade med det samma, om han ej finge bju-den kluak hembrygdt ol. Sedan mor Karin framsatt detta dt'o vftl skurade enstAnkan. forsvann hon tyst ur Btorstugan med den takt som var henne medfddd. Hon begrep, att vordlg prosten hade nAgot a parte alt sftga far. Som tjenstfolket pA sdndagsaftonen hade ett pa.- timmars frthet, tog hon Anders med sig pA en rund stallet och fahuset, men kreaturen omhulda-dedenna gAng Icke med den lugna omsorg som vanllgt, ty rnellan hvart hdfAng hon gaf dem och hvart ftmbar vatten, som Anders date hoen, stan-nadbAda lAnga st under for att det pAborjade lifliga samtalet. Och det gAr, mor, det kan 1 vara visa pA, utropade under en sAdan paus 1 samtalet lifllgt Anders, ntedan han enuiksamt strdk Gullros bfver den d 1 n skol-goss- Ingenting att tacka fdr! svarade fader Soneson vresigt, och mlnst mig, som endast af aktning fdr vordlg prosten gifvit efter. Du lar nock bll en odAga bland bockerna som fAr vor-di- g bland kreaturen, men det prosten ta pA sej, med all respekt sagdt, for resten. Du har dock inte hort mlna vilkor an, pojke, men nar du fAr hora dem, vill jag hoppas laslu-ste- n kryper ned 1 lllltAn: klftder och mat fAr du, fdr jag vlll inte ha det sagdt p& min bak, att jag svAlter mitt eget kott och blod och lAter det gA 1 trasor, men lngen skjuts in till staden och lntet qvarter der, ej heller ett dre till bdeker. Vlll du nu traska ur och skur en mil fram och tillbaka dagligen och fdr resten sorja fdr dig sjelf, sA lfts och blif en odAga; jag fir rik nog att hAlla fifven en sAdan... Fader Soneson spande ut brostet, shot fram hakan och rynkade ogonbry-nen- , 1 det han vande sig At fonstret och sAg ut. Far, sade gossen och tog ett steg framAt, tack skall I ha i alia fall, och I ska nock fA se, att jag brAs pA er, a nftr jag vlll nAgot... GA kan jag, en styfver skall Jag forsoka, och lfisa vlll Jag tack skall I ha, far! Stora ord och fett flftsk fastna ln1 gen halsen, svarade fadern hAnfullt; men Jag tanker, att nar du profvat pA ekluten en termln, ar du glad att fA vfinda tillbaka till ffina, 1 stallet fdr till de larde. Men Anders vfinde Icke tillbaka till ffina. Fdr hvar dag, hvar mAnad, hvar termin blef boken honom karare och modorna honom mlndre tunga, oak-tade icke voro fA. Den forsta sAg man honom hvar morgon vandra A Btad den halfva mllen med sltt matknyte och hvar afton hem med sin tomma duk. Den andra hyrde han sig qvarter 1 staden, det han betalade med de pengar han fdrtjenade genom att borsta kamraters skodon, vacka dem om morgnarna och lfisa med dem deras lexor om aftnarna. Premier ll han regelbundet vid terminernas slut, satt alltld hogt sin klass, var gunstllng och hemkom sA en som gymnaslst vid vacker vArdag Ar. femton knapt fylda sade far Soneson, men det Hm, och sA skie-kad- e var allt hvad han sade han Anders till prosten och frAga-dom denne inte ville gora sig sA n och titta ofver pA en pipa och ett glas; en finge 1 alia fall lof att tacka honom." Det var en glad qvall 1 Bengt Sone-son- s storstuga, der pA den hvlta blankte sjelfva silfverkannan, som aldrlg togs fram annat ftn vid stora liogtlder. Klockaren hade llksom halsen af vordnad, skaka-d- e en propp hand med ung Anders som med en rigtig samhallsmedlem (Kh lfit ett och annat ord unilfalla sig om, att fifven han sin ungdom haft stor lust att gA den lftrda vagen, fast omst&ndlgheter-i;a..- . 1 for-tjen- ter-min- er-ho- 1 e, ge-me- bord-duke- n 1 1 omstandigheterna. . . skAl, Fader Soneson slog ett slag med 1 bordet, sA att .kannor och glas hoppade: Nej, sA sant jag fir en ftrllg bonde: nu fir de slut fdr lifstlden, pojke, och om du vldare nam-ne- r ett ord om studler, Jagar Jag dig ur mitt hus som ett fattighjon och en trasvarg, och. . . NA nA, fader Soneson, yttrade prosten allvarllgt, Icke hdfves er, en gammal man, ett sA uppbrusande sinne-lag- ; vl kunna Ju 1 lugn diskutera saken! Jag skutterar Ingenting, annat om forlof, vordlg prost, ftn min vllja fdr den gfiller anbelangande min son. Men om nu er son har en vacker bana fdr sig; om han med tiden kan bll blskop hvem vet? Om han blefve pfifve, bllr det vid hvad Jag sagt. Alla gasterna lade Big nu emellan, eftersom de markte att de hade vordig prosten pA sin slda. Sjelfva namnde-ma- n Skfirfva, 6A hogfardig som en bonde pA tio mils omkrets, fick I hast en forunderllg respekt for lftrdomen, talade om hur mftnga store mfin som irtgfitt ur bondstugan och .kllfvit hogt pA firans trappa samt smlckrade sA pass den dryge vftrden, att han Atminstone dref vreden ur honom till att borja med. Endast mor Karin sade lntet. Hon kfinde sin tld och viste, att ett ord af henne just nu e skulle skftmt bort alltsammans, ty ville hennes man framfor allt vara. Hon trodde sig Afven genomskA-d- a nftmdemannens hastigt pAkomna kftrlek till de bokliga studierna; hans enda dotter var nemligen vid den Alder nu, att hon just kunde bll fardig till fru, dA den bllfvande biskopen finge en kommlnistratur . . . Far, yttrade nu Anders med vacker hdmjukhet, jag skall filska och lAt mig vdrda er hela mitt lif, men fblja min bojelse; gif mig pengar och lAt mig resa till Upsala! Stut skall du ha.skrek Pengar? fadern utom sig. Den brune stuten dA, for den ar t stflrst? yttrade Anders med ett allvar. Sjelfva fader Soneson kunde ej bll att draga pi mun, och gasterna Bkrattade af alia krafter, forklarande att det var alldeles soin Soneson skuli yngre dagar... le ha svarat sjelf Fader Soneson vardt dock ej heller denna gAngen besegrad mer an till hftlften. Med vreden ftnnu i ogonen Advokat horde du bll yttrade han: och icke prest. Lika godt emellertid; tag stuten, ty mitt ord ryggar jag Icke, men frakta dig sedan sjelf, ty sA herr 1 hus-bond- genom-komiak- 1A-t- a sant. . . Vi afstA frAn Innanfor det, der hon sjelf sig. Genom den pA giant stAehde dorren horde hon gossens begaran till hennes far om hjelp och understod att fA studera, hvartill han pAfttod sig ha eu brinnande lust. Lfirdomens vag ar brant, min gos-ssade lektorn tankfullt, och meat fdr t, den fattlge. Och nAr man hunnit bllr det ofta ett helt annat ftn det man vfintat. Xr du rigtigt saker pA, ket lAg ll e, knutna handen vftr-dig- Inte. ett af En hastlg rodnad flog ofver ung Anders kind. t Far, borjade han, 1 det han reste sig frAn sin plats, jag mA sA godt sftjat forst som slst: jag vill Inte bll bonde, emedan jag ej duger till det; lAt mig 1 stallet fortsatta att Karin! sft det gaf genljud mel-!a- n uthusvaggarna. Har fir Jag, far, svarade mor Karins r6st med en liten darrning. Gud hjelpe oss, nu brister det lost, tlllade hon halfhogt till gossen. Tag Anders med dig och .kom In, hdrdes liter den vfildiga stfimman, och qvlckt se'n; jag tfil lntet sol. a Inom ett par minuter stod den qvlnnan lnom stugddrren med gossen vid sin slda. Fader Soneson och Jag ha haft ett samtal om Anders har, borjade prosten, sedan han forgafves vfintat att bonden skulle underratta sin hustru om saken, och han har haft den godhe-teatt gifva efter fdr mina skftl, att gossen bdr fA studera. Far har nog ratt, Anders, att du fir en dAlig vail pojke; visa nu, att du blir en bra och tacka din far fdr hans god-het- ! ma: kunde tala engelska sprdket lika bra som svenska. Ja, talar du inte engelska Beratttelse af LEA. battre an svenska, sade Anders-son- , sd ar det ddligt, for svenska kan du inte tala alls. Jag lider et lute, utropade med Johansson blef derofver fdrtre-ta- etor ovllja den rike fader Bengt och hbgg Andersson med sin der haa en sondag satt i ajn v&I knif. Johansson domdes derpd ombonade stuga och rokte sin snugga; till 2 mdnaders stralfarbete. jag Biiger dig, qvlnna, att jag lider et Tragen vinner. Fran Aug. l!)Od. att skildra den Anyo uppflammande vreden. Allt nog att gastabudet slpts 1 nAgorlunda godt lynne, och att mor Karin den natten Jiade en jemforelsevis battre somn an rnA-le- studera? Ja hade la inte gfttt hela nie len hit annars, svarade gossen att du vlll ml- tvftr-saker- t. Men st lektorn har sAnt ryk-tom sej fdr te va hjelpsam mot ong-dosom vill lfisa. Och du fir naturligtvis mycket e fattig? dA! svarade gossen med ofvertygelse. Lektorn betraktade honom noga och lntogs till hans formAn af hans klara blick och arliga uttryck. han slutligen, du NAvfil, sade skall fA vara liar pA prof en termin, s3 fA vl sedan se. Men tarfligt fAr dtj det; bered dig pA det! Gossen menade att han ftndA skulla vara dfver sig lyckljg; han sluppe Ju och vandra hem miltals morgon Ja-- ' a qvfill... - intet annat stode dig till buds? frAgade lektorn. DA ginge ja la allt; A konne Ja sen hie student ve te salja en stut, sA mAtte han springs ; ja, val tvA, om ja hade dom. . . JasA, min gc.sse, du kfinner till den der hlstorien, log lektorn godmo dlgt. MAtte la det! Den stuten va en rigtig dragare, sade gossen vordnads-full- t och skalinaktigt pA samma gAng A, jag vet just Inte det, suckad lektorn halfhogt fdr sig sjelf; mig han aldrig draga upp fdr parnas-sen- . Men om Hva-a- ? Ingenting, min gosse. GA ut genom den der dorren till koket, sA fAi iu dig en smorgAs. Var det en bllfvande blskop, den der? frAgade skalmskt flickan, som nu stack In hufvudet i faderns rum. Kanhanda, Karin lilla; det ar Inte omdjligare, an att du kan bll hans blskopinna en gAng. I alia handelsei var han en varelse som sokte sitt let nadsmAl, och om nu inte detta kommer att stfillas alldeles sA hogt hvad mer? En hederllg lektor kan han mojligen bll. . . Ja, pappa, blir han bara halften sA aktad och ansedd som du, sA tar jag honom obesedt, skrattade den inuntra ungen, kyste fadern pA kinden och sprang ut I koket for att egenhfindlgt undfagna den blifvande lektorn och , biskopen. . Syn aterstalld. Glasfigon hor till det f&rgfingna. 'Actina' tn underbar upptackt, alia besvarliheter med ogon som kurcrar och 5ron uian operation eller medicin. Kn markvardij? upptackt har Kjorts af detta vetenskains och uppfinningarnea Prof. W. C. Wilson. Han har uppt&ckt Och till vArtermlnen tog Anders sin en Atertallare, kand nndernamnet Actina genom hvilken Akom stut, spftnde den fdr en skogskaike, mor i 6on och 6ron, sAsom bluidhet, svullna fick fare hAnloje och mors valsignel-s- e ogon lock, katarakter, sara ogon, dofliet, m.m., med sig pA resan forutom en kureras utan operation eller medicin. Det Aren fArbog och litet annat i matsacken enkel apparat, kAnd samt reste sA, med tio rlksdaler pA som Actina och medelst det, kurerar patienter sig flckan, som mor Karin hopskrapat, sjalt'i silt eget hem. Det ej blott afsknflar de den fyrtlo mil lAnga vfigen till Epsa-la- , torteramle inetoder aom anvAndas af ogon och dronlakare. utan utfor pA samma gAng dlt han ankom efter sex veckors en fullkomlig och varaktig kur. Min Rev. W. C. Goodwin, Moline, Kansan, tkrlfver: ftfventyrllg fftrd. PA vfigen uppcholl Actina lr. atl det Er en af raening, om han sig och stuten med att bondgftr-da- r uppriktitra Arhundradets marW!n?aste upphnninprar. bet rdddade 6ga frAn en operation " och gftstglfverier droja nAgon dag mitt Mr. K. W. Harwood, BprinKtleld. Mass., sAgwr, att Ac tina kureraUe honom fdr ddfhet, hvaraf han lidit I dfver, fdrfatta namnsdagsgratulationer nio fir. Actina har och begrafnlngsverser, skrifva ut Mr. A. L. Howe, Tulley, N. Y.,skrifver: katarakter frAn bAda mina tifon. Jag kaa eller sfttta upp stamnlngar, allt borttauit ; Ar 66 Ar gamma!. Bd1 latthet iksautan Robert Baker, Ocean Park, Calif., akrifver; Jag efter som tillfallet krftfde. Xndtllgen vore nu blind, om Jag ej anvftjadt Actina. anlfind till Upsala, sAlde han stuten, NAgra framst.Acnde medlemmar af samhftl-l- t t hatva organiserat ett bolag, som kallas hyrde ett rum, lfiste fdr brinnande llf-v- New York and London Electric Association, och blef efter ett par ftrs forlopp och de hafva sA noggrannt prftfvat denna metod, A hundratals' fall, hvilka lorklarats en vftlbestftld student med cum laude obotliga och hopplbsa, att de nu med sAker-hs kunna lofva att kurera. "Actina" 1 alia ftmnen och ett frlskt framtids-hop- p pA fbrsok jiortofritt. Om Ni besdker om eller gander in Ert natnn till New York and sltt hjerta. London Electric Association, Dept. 25m B, Walnut St., Kansas City, Mo., erhAller Ni, fullkomligt kostnadsfritt, en vArdefull ofver 6gat och bokProf. Wilsons "Treaties allmanhet," och Ni kan varamAo MAnga mAnga Ar derefter 3tod en aiukdomar Hiier skall AterstAllas, hunt att syn dag en tloArig, ljushylt fllcka vid fon-str- ga dektorer soin An mA hafva mUtfiyckata. till ett vackert tvAvAnlngshus I Skara och blickade ut At gatan, der en dammlg och trott bondpojke stod och -gapade sig omkring, som om han sokt rckoinmci sig for utlorande at nAgot. Nej, sA den ser ut, skrattade flic- Alla slags MEKANISKA ARBETEN, kan mnntert; han mAtte aldrig ha va-ri- t sAsom rcparcring af maskincr, tillvcrk-- . 1 nAgon stad forr. Kasketten i nac-ke- n ning af muskindvlar och modeller ni. m. nu gr-n- i, pA lftnge. 1 rak-nlng- Anders! sig de d kyrkogdrden Den enda, som Icke var glad, var posterande gendarmerna till mor Karin. Allt som hon fylde fat och af namnen pd dem, bftgare, fyldes hennes ogon af tArar, som nedlade byllningsgarden, nar hon betraktade sin hurtige, unge jernviigsstation. i son, hvars nyaste beslut, det han tftnk-t- e men ofrigt vidtogs ingen dtgard Hvart tankte ni dd begifva yppa afton, hon ensam hade reda mot dem. Sedan har emellertid er? Hur skulle det slA ut, det frAga pA. forhdllandet andrats, ocb harom till Smdland resa tiiakte med oro sig sjelf, hon som sA hon de Jag dagen anhollos ndgra unga da- till andra slagtingar, men sd vftl kande bAde fader och son! I Ber sA sjomodiger ut, mor Karner, som tillstadeskommit i kom det for mig, att de kanske Krii nftmndeman skftmtsamt samma afsigt, samt qvarhollos rin, sade oro lika elaka. Sd tankte jag och bredbent som Olson ster Skarfva, flera timmar i en vaktstuga vid komma in pd fattighuset och jag sin sjoskumsplpa; nr blossade hogrod kyrkogdrden under bevakning af har inte sd ldng tid att lefva. hade jag en sA larder son, skulle jag sju gendarmer, hvarefter de unned med hade brunnit vara sA glad och hdckfardlger som bAStugan der polisuppsigt med lansmans-skjut- s alia Ptrssons tillhorigheter. Han de den och den. dterfordes till Helsingfors hade lefvat ensam der sedan A, hvad hbekfarden betrftffar, sA Verkstad 659 State Str, Telefou 17tid-a och vallmarsbyxorna halfvags andan finn, svarade en sett Inte har och atTbrdes till poliskamtnaren. a urvux-rmot knftna, trojarmarna Ifir ndgra dr sedan mor Karin odmjukt, och hvad lardo-me- n och 6gon och mun lika runda af Har qvarhollos de under fothor och rijutit underhdll af sin mdg. anbelangar, sA fir Inte den allt det var mig en lustig en! ett par dygn. Nar de slutligen Aklaga ren begarde uppskof for hftr i verlden. . . fick sigte pA den unga Bondpojken dem po- att inhemta underrattelse om i losslapptes, meddelade Ja, apprapA lftrdomen, yttrade fa- flickan och rfttt kurs mot henstyrde lismastaren Carlstedt, att blom ;ilv0tj mn skada kunnat ske for der Soneson och reste sig med vftrdlg-bet- , ne, trots att fonstret Svensk vartfingdt. det han fattade sitt glas, sA fAr sterhyllningen vid 8;s graf for grannar samt bora vittnen. Hdr ho der InlfrA hva en sftjer? Jag bdmjukast tacka vordig prosten, frAgade han ganska fornumstigt, Innan framtiden kommer att pd det anmarkte PersJagtycker som fbrhjelpt min son till det vett han han beilra9. allra strangaste gick vldare 1 texten. son att det inte kommer ndhar; jag MrStAr det inte, men det kan Du skrtker vftl sA, skrattade flic. Ju hftnda att det blir gagnellgt till gon vid hvad jag gor med det hvad vlll du? kan, lftndtm. blanka Ett slays null om engelska som ar mitt ! .. ho Vet hvar lektor Andersson bor mA Vl vara Inte fdr pilaakra, Var vlss pA det, fader Soneson, nAn Btans? sjr&ket. Sjomannen Sven JoMURRAY, ten far har ett... ett... min; nlckade prosten och stotte sltt glas 25-hansson, hvilken haktats for det AHUneder Tt.r rig erfarenhet i yrket. fir min Han bor det n pappa, hftr, Envlst lynne, nienar I, lfyble Aniii khturrouUor, mot vftrdens. Er son har gjort er stor svarade flickan litet Allt arbete garanteras. innt-hall- a v iokftl fv or, han midsommarafton d Djurgdr-den- , forvAnad; vlll du ders ogeneradt, men det har vordlg j 't eftorwmi Akrt v ftDdAfvH wiu.iV och mig, hans boneman, stor heder med knif tala med honom? och fulhlAndlgt dth iftKK t 'iHa Kjotwimd. t.fti Stockholm, huggit lnnit rrosten med, nftr han slitter till. I ska skAl och tack fdr ert hAdaiirt glfidje dt fAr Intrftnrf.i jfonmn Sulle la vella dfi, medgaf gossen ffi se, att det gAr. sjiimannen August Emil Anders- Ptikcr Dtirdw ullrtf Mnml mimic, ty tlcn katla Dr. Niles' Anti Pain Pills. breat. e fAr . Men du det svArt, barn, spAd-dson, undergick nyligen ransak-ning- komiua iir tloKAnr vftrro An do vcrknlnKHr, MAtte han bara ta Ilka kraftlgt, j och t bol. Som det Icke var lektorns sak att om de mrtjhtftvl knnnrt hafva. Hall I'atahkh mor Karin om Ett for afven bekymrad, Mr sjuk och F. J. Cheney & Co., Tlcd( , Johansson erkiinde och Cphk, nftr det giiller Jordbruket, Onskade fa- lAta afvlsa ftfven den pH'ixtrrat som ocrvfte luifrulva. k, D. InnchAilcr hvar-ke- n rlngaste, skulle med och far bllr det nitiKplAKor. hwu ge sig, qvjrkllfver. : utstott vfilbehag-llgtett Andersefter och Soneson han der om InvArV' uioelicin vcrknr let nirckt pA hhwlct t, berattade, alt tlluhet, MmuHVbi t, reuuut.sui, sbkte honom, tordes hans dotter ej an- rulgl, som du eller vordlg prosten tftnch NAr id kOjwr Hallb CataRKB Det gfillor nu att ta lgen lAixlvUrk Iiineliklier pj oplmu uorttnoeb hA fOrnAkra edcr om son disputcrat om hvetn af dem Cttr.tdmuhlnnnrna, ftn sft nat Akla, Ben bruka skulle gA In, dn gossen bedja er ker det; jag kftnner far. inpdMr pj om lnvArta me llctn, och tlllvArkaa I Toledo, Ut obobat;l,Ka pftiTvprknlii(far, JS tiden och bll bonde pA fdrlorade den Derhon visa honom till sin fars rum, bvll liiwti lllr t p FA. bo. Bp. ilpkiiro, .Upt Htodi-fAf F. h. Chwiiy som kunde engelska sprdket. I det sainria ropade en valdlg och Co. Intyir frltt. it FA ho all var. in, ih 1U. MILES MEDICAL. CO., Elkbirt, Iadlini. vid hade Johansson sagt, att ban ttiella Tamil ;tvt'-det hdrdes tydllgt 1Ule Ar vrdaad atftm- kt sAn-de- 1 1 s&-ke- 1 CO Wahlbefg 1 dt-ra- r 1 upp-dragn- Dolcior ug.Lupdbefg Tandlakare 1 fort-efttt- 1 nA-got- .... Utah. 6 ijv'ik-itfvt- tlllmo-tcsgAend- e! 1 R&ki-r- iiprvo-llR- ab! im-d- r- - . l |