OCR Text |
Show w v- r 4 r- -' - 7 i Utah ROKRE8POXDEI1 TEN . Fredagen den EBB A BRAHES VISA. om jitt dela rain Alskadea lott, men bonen mig nekats af Herran. Min Alakade 6r ju en gvearuea drott, och mig akaU ban standigt stA f jerrafc Jag dromt J den rike kunde utfora mycket godt, om bans sinne vore sA be skaffadt. tna Ty Tore han fattig som skoglosa mon, han egde dock icke gin like. Ho honom visst tyckte jag mig pfi en tron vid renen af inyrgyalens dike. I midaommartider, nar hftgg stir i biom och qv&llarne S.ro s& ljusa, t! vigdee i midnattens golhelgedom, dor bjorkarna brudaingen euaa. Om T&gen vardt trotlsarn och kraften tog glut och v&nnen aeg ner uti damniet, jag bredde f3r honom ett hyende ut af kinderaus rogendesanunet. Nlr midvintertider i gn5tAcke hvitt de fryaande takter begrofve, a& mjuk och gfi varra utaf gullbiret mitt en trdja At honom jag vofve. bedrolvel-sesamthAll- r, , om-nam- , om att dela min alskades lott, men bOnen mig nekata af Herran. En konung jag Alskar, en avearnes drott, ch mig akall han st&ndigt stA f jerran. Jag drBmt Hildur Ekstrom. Korraspondens. observation. 8alt Luke City i Maj 1903. En hu- stru att jag ofvergifvitatlfdilita mig pA manniskor, utan jag ville badanefterendast anropa lefvande Gud om hjelp. Ocbfastjagej alls hade nAgon mera utsigt an kan jagdockintyga, att Ar forflot frAn den tid, halft ett ej jag nyss namde, till dess jag hAr kunde, alia friska och vAlbehAll-na- , trycka mina kAra till mitt forut, sA brost. Jag tog det sAsom ett svar pA mina boner till Herren och att Brodcr Rydman, redaktor for han pAverkade goda menniskor att hjelpa mig, men dock voro de Det ar nu gauska lange sedan ej rika. Degjordemedsina.be-gransad- e tillgAngar hvad de jagskref n&got i "Korre, och dess Arade lasare kunna ej veta ratt och godt, och togo att kanske fA vanta pA ett hur det ar fatt. Men saken ar den, att Korres spalter bafva Atergaldande. Men de kunna varit sk h&rdt anlitade nu for en omtala, att de intet forlorade pA tid af personer, som forr aldrig sin hjelpsamhet, och de kunna p& ett dylikt satt gifvit sin opini- kAnna sig tacksamma till Gud for hvad de kunde och voro villi-g- a on tillkanna. fAr dock att gora, en villighet som de att medgifva, jag Jag finner det ganska underiigt att kanske icke skulle hafva haft, om de arade btelskrifvarne aro sk de varit rika och mAktiga. Sjelf ense och ofvertygade om, att de Ar jag tacksam till Gud att jag s& kallade auktoriteterna aro i kunde gdra nAgot for de minas besittning af formdgan att gifva befordran hit ti vAr nya hem-or- t eller Zions land; men hvar-keoss svenskar egna svenska moten ledda af ett eget sveuskt auktoriteter eller Herrans jag deremot v&gar tjenare eller dessa som kalla sig tro, att dessa auktoriteter firo i ocb tro sig vara prestadomet, bafva den minsta del deruti, sA saknad af en s&dan form&ga. Har torde nAgon saga s&som jag forstAr mycket vAl att jag ej Pilatus sade till Jesus (Joh. 19: Ar dem den minsta tack skyldig. Vet du icke att jag hafver Allt hvad degjort Ar att sAnda 10): makt? Men Jesus svarade ho- bud till mig om att betalationde Du hafver ingen makt of till dem, o. s. v. Men jag forar-ga- s nom: likval icke pA dem, ty jag forver mig, vore hon dig icke gifven ofvanefter. stAr, att de forlorat formAgan Detta ar hvad jag hor in&nga att gora godt. Och deras af eder utropa: Skulle icke auktyckes vara stSrre uti att toriteterna hafva makt att gifva stjelpa an att hjelpa. oss svenskar mdten och svenskt Jag fAr tillika omtala, att nar det omtalades for mig sistlidne presidentskap? Nej, sager jag, de kunna icke, ty om de bade host, att nAgra broder ofverens-kommi- t om att anordna ett kunnat, s& hade vi haft det for for att Astadkomma Men massmote sedan. komtner lange jag en Herren hvad petition till de h5ga kyrkliga sager, att det ihg ar omojligt att hemta vindrufvor auktoriteterna for anhAllande om svenska raoten och rattvisa af torne eller fikon af tistel. ock komtner huru ih3g Jag jag for en af kyrklig ratt illabehand-lafor nAgra Ar sedan, dA jag annu broder, sA svarade jag hade min hustru och barn qvar i att jag trodde knappast Sverige och ej visste pA hvad att vi kunde vinna hvad vi Men jag sade att jag vilsatt jag skulle fA dem hit; jag kommer ihAg hur jag bad mina le andA gora allt jag kunde for medmenniskor hjelpa mig att fA sakens genomforande. Sorgligl dem hit, men huru iogen af dem nog, ar jag nu i tillfalle att gora lyssnade dertill, formodligen for alia dem, som deltogo i bAde det att jag ej traffade nAgon som massmotet och petitionen, hade formAga att hjelpa: pA, att vi med all vAr strafvan heller dock ej gjorde annat an ej Jag forbigick auktoriteterna. Jag minnes, att ett forsok att hemta vindrufvor jag en gAng vande mig till en af torne och fikon af tistel. mycket rik man, som tillika ar Darfore, broder, ja jag vill n saga syst rar, som innebafva ofversteprest i Jesu Kristi kyrka af yttersta dagarnes belige, ty nAgon del af det aroniska och det jag trodde att det skulle vara melkisedekska prestadomet latt for honom att hjelpa mig i hvilket pA svenska vAl skulle bedenna sak: Men han svarade, ta den himmelska eller gudomli-g- a : Om I tron eder kallelsen att han ej kunde gora nAgonting At det, och jag kundeej tro annat hafva denna kallelsen, det vill saan att han Ijog. ga alia I, som ej lAtitrikedomens DA kom det till mitt sinne att tornen och egennyttans tistel det var en for god handling for edert andliga lif, sA bed-je- n en sA rik man att kunna gora med uppriktigt hjerta vAr nAgonting derAt, och jag pAmin-d- e himmelske Fader, i Jesu namn, mig ett ordstaf, som jag ofta att han oppnar edert forstAnds laste i tidr iugarna i Sverige om ogon och att han gifver eder till en eller annan fattig person se- fille att fA mota tillsammans sAdan han var dod, namligen att som broder och systrar, for att han vat fattig men arlig. Men bedja och sjunga och samtala det sades aldrig om nAgon rik, med hvarandra om evangelii att han var rik men arlig! sanna grundsatser, for att blifva Ett ondt trad kan icke bara uppbyggda i vAr allra heligaste god frukt och ett godt trad kan tro. Och jag vill forvissa eder icke bara ond frukt. Till att om, ifall I ej redan sjelfva aren g8ra en god och helig handling forvissade derom,attHerienGud an-sA- ri-sk- 1 n presi-dentskap,d- & for-mA- d ge-na- st, on-skad- upp-marksam- af-ve- for-qvaf- Af Henrik Wran6r. SnSlingen vid korevllgen. Forr hade gerna hvar socken sin snfiljob, scim svalt sig fram till sin graf for att kunna samla hop en massa gods och grejor. De voro ocksA hvarandra temllgen Ilka; lite hvar af denna tldnlngs lasare erinra sig nog nAgon sAdan der Gnlde-Petteoch jag har sjelf ett par gAnger skil-dra- t en af de der prlssarna. Men det vore skada att inte en gAng i forbigA-endsaga ett ord om en af de varsts gDldare, som gAtt 1 ett par traskor. Dot var SnAlingen vid korsvAgen. Egentiigen hette han Hans Mathias-soi)och var aldste son till en burgen och aktad bonde. Hans blef nog bur gen, men aktad vardt han aldrig. Syskonen tAlte honom aldrig, ty hade han nAgon gAng nAgot godt: en en sockerbit, en kaka, ett apple, lingo de aldrig smaka det. Han gomde sina skatter pA de meat omojli ga stallen, 1 stengArdesgArdar och pA takbjelkar, och hellre lAt han rAttor eller andra skadedjur ata opp dem-a- n han delade med sig. Han gick 1 skola hos en gammal skolmostrar skulle gumma. Som all hon ha lite goda matbitar for att Inte lugga Hans for hArdt. Men Hans At sjelf upp godterna och bytte bort sin egen matsAckskost mot solringar, knit r var och. lergokar. Sina egna nandes han lnte slita pA, utan lAnte de andras. NAr han lAste for presten, skickade hans mor lbland en ost eller en liter Dem bytta smor med till prosten. sAlde Hans alltid samvetsgrant till handlaren i kyrkby troligen for att inte fresta prosten till partiskhet ocb mannamAn. Ett Ar senare gingo hans forAldrar hadan kort efter hvarandra. Haps vAckte en vise ej just sA alldeles smickrande uppmArksamhet vid arf skiftet, dA han gjorde ansprAk pA att fA lite storre arfslott an hans broder Nils, af det skalet att denne blifvit fodd vid hostetld och derfor under sin forsta tid krAft ljus och eldnlng bara for hans skull, under det att Hans sjelf, som var fodd i slutet af Maj, hade inte Asamkat foraldrarna sarskikla utgifter. Syskonen hApnade, men en gammal glad klockare 1 nasta by, fann sig och sa, att det ginge Nils naturllgtvis gerna in pA, allrahelst som han hoppades, att Hans, som var aldst, skulle ta han-sytill att han atit brod i mAnga, Ar mer An de yngre syskonen och skulle afstA en hel del af lott 1 dodsboet. DA kande Hans sig slagen och teg. Sedan heromet blifvit upplost, tog Hans tjenst som drAng, oftast pA de stAllen, der ingen annan ville tjena pA grund af dAlig kost eller hArd SAdant rorde inte Hans flek han bara stor Ion, sA var det bra. Han kunde trAla som ett ok bAde natt och dag. Sju mAnader om Aret gick han barfota; den ofriga tiden i skinn pels och linnebyxor. All kontant ion lAnte han ut pA ran-t- a liksom fAdernearfvet. Sin fars gamla roda, raggiga brudgumshatt hade han som kyrkstorm under alia sina drAngAr. En gAng under jultiden hade han kommit lite 1 gasken, derfor att slagit lite vAl mycket rom 1 hans toddy. Han blef alldeles olik sig och gaf sig till att spela fyraman-natolfv- a med de andra. Vlsserligen var det blott om tvA ore, men han satt med otur och innan han visste ordet af, hade han forlorat en plAt, d. v. ,s. 33 6re. Med ens blef han nykter och sprang likblek ut 1 stallet, der han 6bkte ut en tomstrAng fiir att hAnga sig. De mAste vakta honom flera da-goch han blef Inte lugn forr An de vlnnande lemnat honom pengarna Det var forsta och sista gAn-ge- n han tog 1 kort. SA slot han 1 tjugo Ars tid som Nu bdrjade ryggen bli kutig drang. och benon bAgiga. Han var mager, skallig och rynkig 1 synen med djupa fAror kring nasa och mun. TvAl kunde han naturllgtvis inte ofTra pA sig och for vatten hade han ganska misstro. Derfor sAg han ocksA ganska smutsig ut liksom hans klader alltid voro solkiga. Sitt sammansparade guld beslot han nu gora fruKtbarande tio-- , hundra- - och tusenfaldt. Han satte derfor opp en diversehandel i en folkrik trakt Just vid en korsvAg. Och det gick bra att borja med. SnAlingen vid korsvAgen slog sig pA att vara gudfruk-tig- , satte sockersota deviser pA tobaks-rullasnuskuttingar och blanksroor-leaskaOfver pengalAdan satt en stor kartong med sprAket: BehAll det du hafver, att lngen tager din krona! handlade han med Naturllgtvis handklavAr. PA dem spelte han gerna Ahnfelts sAnger for de allvarllgare bondgummorna, men kom der nAn qvAll en lifvad kurre, som han trodde sig skola kunna lura pA nAgot, flek denne gerna spela de ogudaktigaste bevArlngsvisor. Varorna voro af uslaste sort och sA godt han kunde spadde och fdrfalska-d- e han dem. Priserna hdll han deremot sA hdga som mojligt, isynnerhet for dem, som han gaf pA kredti. Sjelf lefde han meat pA sill, potatls, slrap. for-farli- r tvifvelsmAl om en lycklig och jag skref till min R. Edbolm . Ur folkiif och folkmun. Skriften sager, att det ar en sann och lefvande gudstjenst att soka faderlosa och moderlosa a bafn och enkor i deras obesmittad af sig verlden. Gdr du detta for det godas skull och ej for att blifva sedd och prisad af manniskor sA Ardu, oman du icke visar dig med sA heliga miner, mAnga gAn-geheligare och frommareAnden som besoker hvarenda kyrkligt mote for att sitta framst i syna gogan och blifva halsad pA tor-ge- t. Och dA kan du med ratta i 19 03 . Han nandes brod, flott och vatten. sakerligen aldrig ata sig riktigt mAt. ntom nar han var borta. NAgon eller sprlngpojke tordes han ej ha for att ej bli bestulen. Derfor mAste han utratta allt sjelf. I langden blef Ju detta omojligt. Och sA efvertalade han en liten blodlos torparetds att bli hans qvinna, sedan alia Abodottrar slagit At honom med bAda handerna och gifvit honom korgar. Han sa sjelf rent ut, att han sArskildt gerna ville ha henne, tor hon kunde inte bli dryg bvarken i kost eller klader, sA liten som hon var. Och hon tyckte forstAs, att det skulle vara bra att bli rikt gift. Derfor sa hon slutligen ja. Hon hade inte mycken gladje af det. det ville inte Ett litet barn hade de vaxa, som underiigt inte heller var, for han rAknade bAde vAtt och torrt, som det skulle ha i sig, och tyckte, att det var rent for dryghAllet. Dec stackars tosungen blef heller inte gammal. Hon sAg for resten rar ut med ett par stora, blAa ogon, som alltid tycktes tigga mat, sa skollararens fru, som brukade sticka skorpor till henne. Och sA gnagade den lilla alltid pA nAgot; om inte hon hade annat, tuggade hon pA gras eller stjelkar eller grifflar eller ler. En gAng hade fadern tagit henne med sig bort 1 sdndagsskolan, der en kolportor Fransson i de bjertaste far-ge- r utmAlade himmel och helvete och skramde opp de stackars barnen pA det ohyggligaste sAtt. Sedan de kommit hem, frAgade Hans sin lilla Alma, om hon inte lAngtade till himmelen. Hdn satt lite. Och sA kom hennes Bomd Att dS e. kristen-domsbocke- n n n tlll-bak- r, r. En hjiilplfls invalid i tre CoTijnecial& Savipgs Bapk, 22 A 24 E. First South Salt Lake City. I mAnga Ar led jag af fOrftrllg tmfmdTArk och plAgor vid roten af bj&rnan och blef slutligen aA dAlig, att jag blef alldelee nedbruten af Jag flek anfall af jrsel och var sA svag och utmattad, att jag ej kunde Ata nAgot vidare. De bAeta lAkare sade att jag ej kunde lef va, att jag skulle dfl at fdrlamnlng, liksom min far och tartar. Jag var en hjAlpids Invalid tre Ar, dA jag flek bdra talas om Dr, Miles Restorative Nervine ocb bdr jade anvAnda det. Den vtntern kAnde jag mig bftttre An jag gjort pA Here Ar, och jag har sedan aldrig piAgats af den fflrfArllg hufvudvArken, Min Apt it Ar god och mina nerver starka. Mis. F. W. ARMSTRONG, nerrfOr-elappnln- Kat6r. Bankartvisningar utlardas till personer i Europa sAval som i Forenta Staterna. Oakland Ave., Minneapolis, Minn. Buckneli, 1 mAnga Ar led jag af nervsvaghet, och kundo ej se efter mitt hoshAU, eller hafva omtanke om nAgot Min mage var mycket svag, hade fdrfArlig hufvudvArk, och jag vur eA nervtts att pA tio Ars tid hade ej en enda natt sofvtt mer An en tlrnme At gAngen. VI gAfvo ut hundratals dollars fOr dokto rer och medicln, Jag blef tdrd till Chicago ocb be handlad af specialister, men till ingen nytta. Slut-llgflek jag bOi a talas om Dr. Miles Nervine ocb bdrjsde anvAnda den Jag var fOrvAnad att det hjAlpte mig sA snart, och stor var min glAdje dA jag fann, sedan jag anviadt sju flaskor, att jag var fullkomligtfiiaklMrB. W. A. Thompson, Duluth, Minn Alla apotekare sAl ja och garantera fdrsta flaskan Dr. Miles Remedies. 8 And efter frt bok om bjArtsjukdomar. AdressDr. Miles Medical, Oo., Rik hart, Ind. DJ. Dio, Skandinavisk LAkare. Postgraduate Berlin & New York City, KONTOR: Morlan Block, 15 W. 2nd South. Kontorstimmar: 1112 och 2- -4. BOSTAD; Huru att behandla ett pianino. Det ar (ort ooi frflms'. hvar puninot har . bankad vid bordet och undfAgnad. De sprungo sedan hvar pA sitt hAll, men Alma AtervAnde Jemnt till bordet, tog sig en bulle eller en tArtblt. Och hon At opp en hel tallrlk korfskifvor under qvAllens lopp.utan att nAgon lade mar-k- e till det. SA blef hon sjuk och mAste bAras hem. PA natten dog hon, och det talades mycket om att ett barn, som aldrig forr i lifvet fAtt att. sig mAtt, skulle do forsta gAngen det skedde. Dotterns bortgAng knAckte modren och det drojde ej lAnge forr An hennes tunna, magra gestalt lades ner mellan fyra brader. De sista ord hon horde sin man sAga, voro stAlda till Per Salt Lake City, hi plats. D t lil som skrifbordet bbr lieiht pb earns si, att ljuset kommer frftn venstersida. LikasA bor man vfi,lj pla'se i' s&, att pianinot icke &r uisatt for alltfqr stai ka ingar. Man bor a lunda ej st&Ila inatrumentet vid en yttervfig, som fir utsatt for fuktight och kold, ty derige-nosv&l!er trfiet, strufvarne rosta, och filten blir fuktig. Allt for stark hetta fir ocksfi skadlig f3r pianinot; man und-vik- e derfor att atfilla det f- r nfira kakel-ugne- n eller att lfita so'en gaasa pfi det. I det sistnfimnda f- llet lider isynnerhet polityren, och tr&et ffir sprickor. Man bdr icke lfita pianinot stfi fippet 1 onfidan, ty derigenom intr&nger damm och tangenteroa bli lfitt gula. Tangen-tern- a bflra lengdrasendast med en mjuk, fin duk. Byster, fotografira roar och smi-sakbdra ej placer s pfi pianinot, ty de f&rtaga ljudet eller hindra tonens renhet. Framfdr allt bdr man ej fdraumma att lfita st&mma pianinot til Irfickligt ofta. Detta borde ske fitminstone hvarje half-fi- r: pfi vfiren, sedan man upphSrt att elda, och pfi hdsten, sedan man eldat nfigon tid, och rummea blifvit gnindllgt genomv&rmda. Hvarje temperaturvex-lin- g har inflytande pfi tonen. Juoftare man derfdr liter st&mma sitt pianino, desto bfittre; str&ngarne firo d& alltid lika sp&nda och forblif va slutligen i sunma l&ge. Ar ett pianino mycket oet&mdt, fordras mycket arbete for att fiterst&Ua den rena tonen. Hirigenom lossasskruf-varnooh instrumentet far dervid myo-ke- t ilia. Man har s&ledes ingen som heist fdrdel af att t. ex. af hparsambets-sk&- I ej i tid Tit a s fimma piauinot. Vid i kdp, lik om vid virden af ett p anino bor man ha for princip, att det bfista fir go 't nog, ty d& hiller sig ocksfi pianinot godt under iratal. er sniekare: Men mennlska! Du kan vAl inte begAra lika mycket for en kista till henne som till andra: hon har ju en kropp som ett barn! Ahja, du har nog svultit henne sA, din giriga best! sa snickaren. Begrafningen mAste ju Hans gora efter henne, men det var det elandiga-stnAgon varit med pA: han raknade hvar bit, som gAsterna togo. FrAn den dagen ville lngen kannas vid honom, ingen handla hos honom, ingen titta in till honom, och snart stod boden alldeles tom. Nu har han bara procenteriet qvar. En del yngre lojtnanter i orten och ett par arrendatorer lAnte pen gar af honom, gAfvo revers pA 150 och flngo 100 kronor. En del flek han ut; en del rymde de lfrAn. Nu blef han allt mer misstflnksam, sur och gnidig, gick sal-laut, lefde pA n as tan ingenting,bland smuts och ohyra och hade pengarne under sAngdynan nattetid, for att ingen skulle stjala bort dem. SA nAgon dag gingo grannarna in eftersom de ej sett till SnAlingen De pA lange. DA lAg han halfdod. flngo vin och mjolk i honom, sA han qvlcknade vid, och bud sandes efter en af hans broder. Han kom. Forut hade Hans aldrig velat se nAgra af de sina. Hur Ar det med dig, din stacka-resporde brodern. Ahjo, men jag vet aldrig, hur jag ska reda mig med det hAr gA och bli sjuk pA hosten! Jag blir tvungen till att elda det har jag Inte gjort n ? pA mAnga Ar. a, en-da- st Of?EGOpj SflOFT hm Iollrocul TAg ankomma och afzA frAo City aAaoa fotkn lahLakc Tidtabell frfin och med 1 Febr. 1( 3.) afgA 7 00 f.m. Till Ogden oeh Ostern Till Meroar, Tintic, Provo, Nephi, Mantl och mellanliggand (tationer 7 SO f.m . Till Tooel och Terminal 7 IS f.m. Till Ogden, Bntte, Portlnnd, Sn Franciaoo o ipellanliggand tationer 9 ft t.m Till Ovien. alia Oatra pnnkter och San Franoiaco I2 50a.ni TUI Ogdon, Cache Valley ooh aUa Oatra pnnfcter 5 45 e,m. TUI Provo, Nephi, Milford, Calienta och meUanliggande stationer 8 06 Till Ogden, Cache Valley, Bntte, Portland, Han Francisco ooh meUanlig 12 30 f.m. gande stationer ANKOMMA: a-- FrAn Ogden, Ban Francisoo.Portland, Spokane och Bntte FrAn Ogden och meUanliggande 8 30 Lm. 010 f.m. FrAn Calient, MUford, Nephi, Provo och meUanliggande atationer FrAn Cache Valley, Ogden och Astern FrAn aUa Aatra pnnkter, Ban Franciaoo och Ogden FrAn Tooele och Terminal . FrAn Merenr, Tintic, Manti, Nephi, Provo ooh meUanliggande atationer FrAn OgdeD, Cache Valley, Portland, Bntte och Han Franciaoo GAr alia dagar ntom tOndagar. 9 16 01 Lm. 12 ajn, 4 06 a.m. 600 a.m. 6 36 aim. 8 10am. Biljettkontor: 201 Main Street. Telefon nr 250. Den enda bans, som Pactfic-jernvAge- n palataeofvagnar. 1 fOrening med Union har geonmgAende Pollmana Nyaate fOrbatt-sil- tnriatvag-na- r. Fria hvilatolavagnar. Elegants dagvagnar. T. M. SCHUMACHER, verkst. trafikehef. HTOTTLEDES XB DETTA. ett bundra dollar I belOtiing fnr hvart. D. E. BURLEY, Generalagent fBr passa-gerar- e. Ca- och all a! katurr, com ej kan botaa med Uai-L7BRH CUUi. D. S. SPENCER, verkst. generalagent. F. 1. Chkkft A Co., egare, Toledo O V! undertecknade bafva kAndt F. J. Cheney do W. H. BANCROFT, Vice preaident och heder-ig 15 Ar han Aren och att fullkomligt tro, dsa I alia affArstransaktloner, och I flnanclelt af allmfin forest&ndare. eeende I stand att uppfylla hvarje fOrpllktelse, hvilket firman Atagtt sig. Wssr A Tbuax, Wholesale Druggists, Toledo, 0 Waldibo, KnrviN A Marti, Wholesale Druggists, Toledo, O. CfiTfiRR Curb tagas lnvtrtes ech ver Haxxs bar dtrekt pA blodet och eystemets slemblnnor Prls 75 cents pr. fiaska. 6Aljee hos alia apotokart, s Bekommendationer sAndae frltt. Halls Fajolt Pills Aro de bAsta VI Rtfva Lake Furniture for Salt Lake City. TAG AFGA: Till Bineham, 271 W. 2nd South Str.f Rekommenderar sig harmed Provo, Manti, Salina, Richfield, Belknap oi h mellanl. stationer 8.00 fm Till Park City 8:15 fm till Till Grand Junction, Denver allmanhetea for utforande af allt slags mobelreparationer, polering och uppstoppning af mobler. Valgjordt arbete och rimliga priser. Begagnade mobler till hogsta pris. A W. Lundstrom, Mgr. upp-kopa- s FALLING Prat! En dor val inte veckan innan en ska bara upp sina rantepen-gar- ! ostern Till Eureka. Provo, Heber och meUanliggande stationer 3:15 em 5:0C em stationer 6:10 em Till Provo.Grand Junction och Astern 8:20 em Till Ogden och vestern ll:00em HAIR TAG ANKOMMA: Attouircy CURED There is but one way to tell the reason of Saldness and falling hair, and that is by atnlcroecopto examination of the hair iteeif. The particular disease with which your scalp is afflicted must be known before It can be intelligently treated. The use of dandruff cures and hair tonics, without knowing the specific cause of your dte ease, Is like taking medicine without knowing what you are trying to cure, tend three fhllea halre from your combings to Prof. J. H. Austin, the celebrated Bacteriologist, who will send you free a diagnosis of your case, a booklet oo absolutely care of the hair and scalp, and a sample box of the remedy which he will prepare Sc Enclose postage and write specially for yon. PKOr. V. H. AUSTIN. BM(.,CUu III. Men nflr han sA markte, att det led mot slutet, sade han: Inte nAgra galenskaper med och Inte nAgot vin. hor du! DA blef brodern arg. For din skull kunde de gerna lAg-gdu har Inte dig i godselstaden battre fortjent. Men folk ska Be, att BOrja I dag slAgten Ar inte lik dig, och derfor ska socknen din och de hela pA begrafning att lamia pannla(ar ska hafva champanj tills de inte kunETT EGET HEM. na hAIla hufvudet oppe. En gAng i lifi minaden synda-pengar-! $3 folk for dina vet ska ha roligt bringar ett lin pfi $1,000, 6 2,000, 9 3,000. DA reste sig Hans opp i sAngen och Sedan linet erhillits afbetalas stirrade stelt framfdr sig. GA gaf han af detsamma med $7 i minaden for hvarje $1,000. till ett skrik, foil tlllbaka och dog. Och ett gille blef der, som spordea ochVir plan firgodkandaf bide lagman framstiende, valkiinda personer. vlda. Men ingen mlnnesvArd, inte ens For vidare upplysaingar tillskrif: r ett Btet trakors pryder den med CHICAGO MUTUAL HOME UNION, och mjolktistlar flfvervuxna 271 W. 2nd South Street, tufva i fattighornan der Hana hvilar Salt Lake City, Utah. pA kyrkogArden. F6r iter-stode- och ostern 8:30 fm Till Ogden och vestera 9:50 f m Till Ogden och vestern 12:50 em Till Provo, Grand Junction och Till Ogden och meUanliggande lAngt qvar, Hans! a 664 E 3rd South, ej likgiltigt, - 1 svin-mAllo- E. CAINE, J. Strut, BYRON GROO, Vice Pres. President. 1 tradgArdsstaketet; det vattnades henne i munnen vid Asynen af alia bullar, saft och vatten, som de smA satte sig. DA blef hon upptAckt af nAgon bland prestens smAflickor, Inbjuden, sA &r. nerver starka. Han talte mycket om muslk och harpor, men han sa inte, att vi fA smorgAsar der. DA brast modern i grAt och gick ut. For resten kom barnets dod helt ovAntadt, och den gaf pA sin tid till mycket tal. Der var barn-kala- s i prestgArden, och lilla Alma stod och kikade In genom spjelarne I har kanske inte betalas d inndttningar . Dr. Miles Nervine gjorde mina svar: Du af fSrlamning liksom hennes fader. blek-sikti- kallas ett godt trad hvarutal god frukt kommer. DA jag gick omkring for att t, soka den hjelp, jag harofvan kom jag slutligen alldeles Och vore ej finde pfi nBd och p& brist i h&rd&r och Akrarnes v&ta, med gl&dje jag gAfve mitt hjerta till al9t fit k&raaten min till att ata. ill i e . Men Tore ban, Tore han biltog en man, jag holle for lycka oeh 5ra att un&das och gackaa och lysas i och aorgen hang dela och b&ra. Om dftden sin klo uti lifsrBttren slog och tog mig frAn v&nnon den sita, tills andan jag l&te, jag sang och jag log, att v&nnen min ej Bkulle grAta. fordras en god manni'ka. Och, ej skall formen oss att anvAnda tro mig, det ar icke nodvandigt det sprAk, som vi bAst kunna for att vara rik for att utfora goda stA. bandlingar, fastan vi veta att Eder broder i sanningen: II n Frfin Ogden och vestern 8.20 fm FrAn Provo, Grand Junction och ostern 9:35 fm Frfin Eureka, Provo, Heber och alia mellanl. stationer... 10:00 fm Frfin Provo, Grand function och Astern 12:35 em Frfin Ogden och vestern 3:05 e m Frfin Park City 5:15 e m Frfin Bingham, Provo, Eureka, Mi.nti, Belknap och alia meUanliggande stationer 6:00 e n. Frfin Ogden och vestern 8.10 e m Frfin Ogden och meUanliggande stationer 9.05 em Frfin Provo, Grand Junction och Safer em Den enda bana, pfi hvilken finnes ge nomgfiende Pullmans palatssofvagnar genom Salt Lake City till San Francisco, Salt Lake City till Denver och till Kansas City och Chicago via Colorado. Gcnomgfiendc transit- - och till Kansas City, Chicago och Boston utan ombyte. Vagnar med hvilstolar till fritt begag-nand- e mellan Salt Lake och Denver. familje-sof-vagn- JHljettkontor: 103 W. 2nd South Str. I. A. BENTON, Allman Passagerare Agent; |