OCR Text |
Show DENTBN, Freda yen den 13 Mars 1903 Ctah-KORRESF- satte han sig sjelf en agen-tern- Jag slapper dig icke, forr So du lofvat afst& ifr&n att soka hindra bans flykt. Min karlek och mina lidanden f&r ej prisgifvas &t Det g&r ej an att ofver lemna honom lit rattvisan, om ban ocks& skulle ba beg&tt brottet. Ar du and& inte fullt ofvertygad derom? Han bar ju sjelf bast visat det genom gin flykt. Visserligen borjade jag frukta det varsta, d&. han visade eig angela-get att komma i vag, sedan jag dorren ; men nar jag tanker p& all den skymf och alia de obehag, Bom vanta honom biir, afven om han vore oskyldig, sli vet jag knappast, hvad man skall tro. L&t honom vara i frsd, Willi. Vi aro ju a.ndA skilda &t for alltid. Qossen var obeveklig. I nasta ogonblick hade ban slitit sig lbs och skyndade ut. Emellertid kunde han ej p& egen hand vidtaga n&gon &tgard. Efter n&gra minuter satt han i vagnen och &kte till sin formyndare for att denne om moderns oforsvar-lighandlingssatt' och fbrmi honom att foranstalta om flyktingens och haktning. Wqldeck hade dock sina betankligheter. Hum saker Willi an var p& sin sak, kunde han latt misstaga sig, och i hvad fall Bom heist skulle ett vittnesm&l, grun-dap& hans iakttagelser som sv&rligen racka till for att f& Votur fiild. D& dertill kom, att en ratteg&ng mot denne forsatte fru Ostritz i den pinsammaste belagen het, fann den gamle herrn bast att ej rora i saken, och han gjorde allt for att ofvertyga sin myndling derom. Detta lyckades visserligen icke; men sedan han bestamdt forklarat, att han ej p& n&gra vilkor ville vanda n sig till vederborande for att f& gripen, m&ste gossen ge sig till skandal-lystnade- as opp-na- ta ladu-g&rde- dt litet-barn-, Horst Votur fick s&ledes oantastad fortsiitta sin vag Gud vet hvart. D& Willi &terkom hem, l&g modern i full feber, och kunde endast med sv&righet h&llas qvar i sangen under yrseln. Faran var under de niirmaste dagarne ofverh&ngande. Hursv&rt tin sonen haft att foreona sig med hennes forh&llande till Votur, visade det sig nu bast, att hon fortfarande egde hela hans karlek. Den stackars gossen gjorde sig haftigaforebr&elser, for det han bragt henne i detta till st&nd, och smog som en skugga i huset. Nar hon andtligen &terf&tt sansen och befann sig p& battringsvagen, kommo de ocks& snart p& lika god fot med hvarandra som forut. Innan Willi for tillbaka till gymna siet, fick han en dag besok af Anton Meier. Man hade ej p& m&nga &r hort talas om denne, och gossen sig nu ej ens hvem han var. S& mycket mera ofverraskad blef han, d& mannen gr&tande kysste honom p& handen och utbrast: Gud lone er I Nu behofver jag inte langre h&lla mig undan for folk. Jag har lidit mycket under alia dessa &r jag var ju oskyldig, fast ingen utom en ville tro ingen Men ni har nu upptackt mig. g erin-rad- e mbr-dare- n, och . . . Men hvem i all verlden &r nil fr&gade Willi och drog sig skyggt ett forbe-h&ll- N&, det der Askmolnet kan vfil ej botyda s& mycket. Det betydor, att vi ha sv&rt ovfider inom en timme, och s& snart den leriga vfigen blir uppblott, kan into herrekapsfolk passera der. Man sjunker vid hvarje steg ned till kop-pa- For Guds skull, r&d mig hvad skall jng gbra? utbrast damen, handerna. Ingentingl skrattade vfirden. Missen f&r stanna der uppo ofver natten. Det g&r nog inte heller n&gon nod p& henne. Kan man 1& itminstone vara sfiker p&, att hon kommer ned i mor gout Noj, alldoles gifvot fir det into. Det skulle till och mod kunna U&nda, att hon m&ste bli qvar der en vccka. Vid den hfir tidon drar &skan ofta nog med sig regn flera dagar & rad. Dot vore fot okrfickligt jomrade sig engelskan. Om jag find& foljt med D& hado ni kanako f&tt slag, menado vfirdan. Ni var ju alldeles blodrod i aaaigtet redan da ni kom hit. I vilrsta fall kaa missen utan olfigenhet stanna der nAgra dagar. Det ar m&tga, eotn gbra det bara for Har ni ocks& fimnat er sitt nojo. dit upp, Lorre, s& r&der jag er att afst& dorifr&n fbr tillfallet. Det ar ovisst, om ni liinner fram, innan ovfidrot kommer. Se sjelf Han pekade upp&t berget. Dess taggiga spets var redan dold af Sunga, vri-dan- 1 der-eft- er . mor-dar- e I n p& D& att ni underkastar re-ge- ln gen-mfil- er s& oerhbrda strapatser fbr min skull, invfinde hon bekymrad. Ni skulle bfveranstranga er, och hur tacksam jag fin ar, m&ste jag . . . Ni vill ju nodvandigt ned, och hvad &teret&r val d& annat? infoll han leende. Gor er for resten inga Har foraren utan. Axel Pepparqvist har begirt onodiga bekymmer. min hand och mitt hjerta. Det sista krafter tillrfickligt, s& har jag det har hon dock ovetande stulit ifrftn mig, ocks&. L&t oss nu blott bryta upp, men far fir obeveklig. Snfilla morbror, innan de andra komma att gbra sig hjelp er stackars systerdotter! Far lustiga p& v&r bekostnad. kommer snart hit. Man begaf sig i vag. Hur ljuf fin Nasta dag fir Anders sjelf p& Rosslibordan forefoll den unge mannen, da. Har du hort p& maken, att hann-la- n blef den ganska p&kostande i lfing-dep& Lyckelid friat te v&rt! Emellertid kommo de lyckligt Dfi va lox. Na min Ilf fi det ned till vardshuset. Dfi m&ste det vara skfimt, han sant.j Dermed vardt det dock ingen vill visst Inte ha henne. Veil Inte hvila. Mrs Syrrey hade redan aftonen ha bara han finge. Pepparqvist forut &tervfindt till byn nere i dalen, fir den ordentllgaste hannlare m&nga och det &terstod intet annat fin att kyrkosocknar. Aldrig har han l&tlt en fortsiitta marschen. Ehuru vfigen vexel forfalla. Nu kan han kdpa allt nu var n&got mindre besvfirlig, m&ste kontant och har sfikert lika store, de redan uttrbttade bfirarne anstrfinga som v&r kyrkherre. Du fir om du forsakar ett sfidant anbud.'' sig till det yttersta fbr att n& fram. Den splken drog. Anders gick sin Flickans tacksamhet mot den en hast vorden helt bet&nksam. vfig unge herrn gick ocks& Dfi Anders kom hem, sade han till visa. kunde an hon djupare grfibban sin, att hon godt kunde bjuda S& mycket mera stormande gaf Axel dit nfista sondag. ofver-full&t a den fildre damen luft sitt I skumrasket, dfi de unga tu slagit hjerta, nfir defindtligenanlfinde ned forstugukammaren pfi samma sig till turisthotellet i byn. Hon hade stol, kommo far och mor In med n&gra vid sin fiterkomst hit sokt sfitta folk fyllda vinglas och gubben yttr&de rfird : i rorelse fbr att bist& hennes D& jag hort att 1 velen ha hvarandra, e kamrat ; men trots den mfi det vfil s& ske, om det fir Guds vel- beloningen kunde ingen besluta Je. Jag hade tfinkt att f& hit en rejfil att ge sig af i ovadret, och fbr sig bonne, men det blir vfil n&gon r&d med den stackars menniskan forklarade Alarlk. gfixen." nu, att hon ej onskade sin varsta ovfin en s& &ngestfull natt, som den hon haft att utst& har. Willi sof i flera timmar som ett murmeldjur, men blef ocks& dermed Nasta fbr fullkomligt uppkryad. middag skickade han sitt kort in till StPPPt forsta dorren norr om nordostra hdrnet af damerna och aflade ett besbk. Den 7R 10 Oiatc OUCCl, 1st South Street, midt emot Salt Lake teater. flickan honom till motes kom unga horer. Garanterar godt Utfor till skradderi-yrke- t hvad allt med en fortjusande rodnad p& och arbete billiga priser. och hennes ogon sade honom mera fin hon uttalade med lapparne. Fr&n denna stund visste han, att hennes hjerta tillhorde honom. Fbr ofrigt erfor han nu, att Cesa-rin-e namnet lfit som musik Lorena i hans bron var b&de fader-- och moderlbs. Hon hade blifvit i Paris, men kom senast fr&n KONTOR: 227 Commercial Club Bldg, 222 S. West Temple Street. England. Man tillbragte nfistan hela dagen tillsammans, och Willi blef snart fullt ense med sig sjelf, att Cesarine var af odet utsedd att skapa hans lefnadslycka. Trogen sin redan tidigt John F. Applequiat, egare. fnttade fbresats att ickehandlaofver-iladt- , utan forst Lira kanna den Salt Lake City, Utah. West Str. 502 S. karaktar, sade han dock ingenTeleion 979-Y- . n. 1 ga-le-n, kan-fifind- gt nou-stfil- utlof-vad- r, A. H 1 1 ROSELL kin-dern- a, 5rgor $ saacsen, JDr. upp-fostra- tyst-rrnd- &t g s Omsider tycktes de glada gossarne bbrja blifva sbmniga. Skr&let efter hand, och med tillh jelp af n&gra kuddar och tacken, som vfirden slappte till, gjorde Willi i ordning en bfidd e. Il&n-nary- ofver-moigO- n. I .) ka-sta- a ! n. handlande 1 Lyckelid. Han skotte clg utm&rkt, flck med hvarje fir loneforhoj-plnoch kunde slutligen ofvertaga prlnclpalens v&l upparbetade afT&r. Ett stycke fr&n Lycselid l&g den vackra g&rden Hfinnaryd, der kyrko-vflrdeAnders Larsson bodde. Hans uda do ter Anr.a brukade ofta besflka tandslsboden. Den lilla tbsen neg sA vackert och log s& hjertligt, dft hon fick en liten karamellstrut p& handeln. Aren gingo och Anna vardt en fager ungmo, pft kvilken m&ngen yngllng begfiiiiga bllckar. En dag rullade forbi handelsboden en tvebelsvagn. Det fir, sades det, d Tbrnqvist 1 Glosang, som varlt pft cch friat. Axels ansigte m5rk-r.ad- e och han vfinde sig fr&n disken, medan pappersstruten formades. Han hade finnu ingenting sagt. Skulle Anna m&handa snart blifva en annans brud? P& qvallqvlsten ringer det 1 lilla klocka. Det fir Anna. Hon vill se p& ett kladningstyg. Packe efter packe lagges ned pfi disken, och Har Anna haft qvalit&n undersbkes. frfimmande 1 dag? Hcu blef rosenrod pfi kinden men kunde ingenting svara. Nu eller aldrig, tfinkte Axel, m&ste hjertat lfittas. Dorren oppnas p& nytt Det fir omojligt, Han g&r In ett Ogonblick p& kontoret och kommer Igen. Jasft, 3 och en half meter af den sor-teDet inlfigges s& omsorgsfullt och ett litet bref placeras innanfor omslaget. Snoret blndes om. Tack s& mycket! Ett vfinligt ogonkast sklc-ka- s a honom vid afskedet. Xnnu fir ej hoppet ute. I Hfinnaryd var allt tyst och stilla. Anders satt vid ena findan af spiseu och splngade stickor, mor vid den andra och band en strumpa, d& Anna steg In och lade paketen pi rundbor-det- . Mor lade fr&n sig strumpan tog saxen och klippte af snoret for att e& fort som mojligt f& se kladnlngstyget. Der ligger Ju ett bref, sade far. Gack fitter glasojena p& bir&n. Hog-tldlilfiste han foljande: Af hjertat filskade Anna! Lfingre Willis arm. f, o. a. af-de- Fbrarens ogon lyste, och han gick Det g&r ej an, har for lange sedan varit forem&l for min varmaste kfirlek och Jag On skar Intet hOgre hfir p& jorden fin att f& ega din hand och dltt d hjerta. dina forfildrar pfi saken, s& att de ej lfigga hinder 1 vfigen fOr v&r lyc-kHar jag forst&tt dig rfitt, sfiger du sjelf icke nej. Din dig in 1 doden varmt tlllglfne Axel Pepparqvist. Anders kastade brefvet ifr&n slg.tor-kad- e svetten fr&n pannan med trojar-meJo, det kunde duga fOr en att f& ofvertaga allt hfir med rubb och stubb. Det blir nog Inga t sklnnet." Anna snyftade byxor borta 1 8offhomet. Du f&r Inte va s& h&rer, sa mor. Har du inte alltid talt val om hanlann? Ja, s& lange han hade hut 1 se att inte fria te ml doter. Far min var hallg&sbonne, far-fa- r likasfi, men hva fi de mfi en hann-larDe vaxa opp som svampa 1 v&tt v&r. Det ena firet fi de tjocka patro-ne- r, det andra tunna som en speta. Kursa och skrfimma folk dfi hOr te for tocka der, att va rejfila hor te unnantaken. Men ha vl Inte mer fin en grfibba, sfi veil ja inte, att vl sa tvinga henne te & ta Tornqvist, mor. Efter en lfing underhand-lin-g blef det beslutadt, att Andera skulle taga r&d af sin sv&ger, namnde-manne- n 1 Rosslida. Anna kunde ej f& en blund i ogonen den natten. P& morgonen bad hon att f& g& till sommerskan, men vek i stfillet af fit Rosslida till morbror. Hvad g&r fit dig, barn, sade han, "efter du ser s& gr&tosad ut? Har du Inte s& n&gra kfirleksfunderingar? FOr-bere- Hur handtanden Pepparqvist fick kyrkovardens Anna, Axel Pepparqvist var en fattig, yngllng med god ffirdighet att skrlfva och rfikna. Genom en annons hade han f&tt plats som bltrade hos en fbrslaget. han aflfigsnade sig fbr att gbra allt i ordning, lade flickan handen p& er oemot-t&ndli- par steg tillbaka. Jas&, ni k&nner inte igen migf N& ja, det ar ju inte heller underligt sju &rs tuktbus och all slags nod och elands sedan desskunnaminsann fbrandra en menniska. Men om ni tanker efter, s& kommer ni nog ih&g Anton, som i er barndom var betjent hkr i huset, och som dorados for mor-de- t & er far. Ni vet sjelf, att jag var oskyldig, ni kan d& ocks& forestalla er, hvad Gossen skyndade fram och riickte svarta moln. v honom b&da handerna. i Willis det Ehuru ing&tt plan ej Du stannar p& Inkhofven till doddagar, och s& l&ngt det st&r i min att bestiga denna bergstopp, eggades makt, skall du ej langre behotva lidj han af sv&righeterna och gaf sig i oskyldigt. Viinia mig har jag g&r vfig. Efter att ha g&tt itjugu minuter for att tala vid mor. borjade en orkanlik storm hvina Anton flck en form&nlig anstiill-niui huset och vann dermed all den emot honom, s& att han endast med upprattulae, som numera varmojlnr. sv&righet form&dde kfimpa sig fram. Emellertid var han nu temligen nfira m&let, och han hoppades att hinna VIL dit, innan regnet kom. Det ena &ret gick nu efter det Flbtsligt syntes en ung flicka narma sarskildt uppifr&n. att sig utan n&got andra, Ni tanker val icke stiga ned nu, intr&ffade. Sedan Willi afslutat studierna och fullgjort och dertill utan forare? fr&gade han, sin vSrnplikt, begaf han sig ut p& d& de mottes. Han hade nekat att g& med, resor. Forst genomstrofvade han Bvarade ' hon, svnbarligen mycket ' England, Skottland och Irland, hela norra Amerika, slutligen upprord. Men hvarfor icke stanna i her fifveq Frankrike och Italien. Han tog sig god'tid bfverallt, intresserade bergett Det vore en sfiker dod att nu fbrsoka komma ned. sig for Jitet af hvarje, gjorde iakttaHellre det fin . , . gelser' och rbn p& de meet olikartade Hon afbrots af en hfiftig vindstot, omr&den ; men hvart han kom, satte han sig forst och framst i forbindelse som kastade henne handlost emot honom. Han slog hastigt armen om med den hemliga polisen. hennes lif. Barhets bnskan att se faderns Ni m&ste komma med tillbaka straffad, hade blifvit mannenq . Nu ljungade blixt p& llixt och forsta uppgift i lifvet. N&r Willi derefter strax brakade &skan som om m&st falls undan for sin formyndares bestamda vagran att Kripa in, fore ... (rrt n. in ha rest, sade hon kan jag ej dolja tnlna lnnersta kfinslor. Du Han slfippte skeden och stirrade A henne. Rest? upprepade han. Hvart d&f Det vet jag inte. Jag horde blott H drangen, som transporteradederas laker, att de foro norrut. Hans ansigte forlangdes allt mera. Efter hvad Mrs Syrrey aftonen forut lagt honom, hade damerna nfirmast timnat sig i motsatt riktning. Uppen-bar- t sbkte ie komma undan honom. idag. Willi lfit damens lilla hand glida ned fr&n armen och lade sin plad p& en af bfinkarne. Se hfir, hvila dig nu, sade han till henne och fortfor, vfind till vfirden : Ge oss det basta ni har att bjuda p&. Ni skall ej behofva klaga ofver betalningen. I stallet jag mig att vi f& bli ensamma om kcket fbr natten. Mannen kl&dde sig bakom brat och mumlade n&got, som han ej kunde hora. Eftergifven som ett barn, hade flickan satt sig p& pladen. Elden i spiseln kastade ett latt rodt sken ofver hennes ansigte, och forst nu flck han tillfalle att betrakta det nfirmare. De flna, filskliga dragen, Je ljufva ogonen, den fortjusande en markvfirdigt foret&ndig nfisan liten nasa, tyckte han , den mjukt rundade hakan och den friska hyn, allt sammanlagdt gjorde ett intryck. Han slog sig ned bred vid henne och pratade en stund. Slutligen fr& gade han, om hon ville laga till en kopp t& &t honom. Det tycktes gladja henne att f & vara honom till tjenst. Hon rorde sig framfor spiseln som en liten och efter att ha diskat ett par fylde hon dem och stalde dem bredvid honom p& bfinken. Derp& tog hon &ter plats, och nar de nu vfinde sig mot hvarandra, m&ste begge skratta. Karlarne i gastrummet sjongo och kr&lade hela aftonen, och ibland tittade n&gon af dem ut i koket, men tillslot genast dorren igen, s& snart den unge herrn reste sig. Hum l&nge ha de der kamra-ternv&rit hfir? fr&gade han slutligen vfirden. Sedan i middags. De togo 6ig d& n&got for mycket till basta, och nfir olet var slut, m&ste hustrun min ned fbr att Lemta nytt; men s&dant som vfidi'ot ni ar, f& de troligen tbvsta b&de i'morgon och for-tvifl- t&ls. leende. 1 upp-tage- t, t. flyk-tinge- Fruntimren Karlarne der inne ha &tminstone nu sofvit ruset af sig, och s&ledes blir det i alia handelser mindre otrefligt fin i g&r. Men, min Gud, jag m&ste ned utbrast hon. Mrs Syrrey skulle bli utom sig, om jag ej kommer tillbaka Hur fir det, &tertog v&r unge van i myndig ton, kan icke min syster f& ett ordentligt nattlager hfir? Ja, si, gastrummet ar redan och herrekapet m&ste h&lla till eller vill ni betala godo med koket bra, s& ska jag slappa till min sang. Man gick in i koket. Det brann i spisen, och stormen dref in roken. Kring de nedsvfirtade vfiggarne stodo n&gra bfinkar, och bar och der syntes ambar, baljor och andra dylika e efter-spanan- Det &terst&r nog ingenting annat att stanna qvar, svarade hqn. beslut-samm- dbf-or- a fin N&, var nu icke s& fingslig, sade han lugnande. Jag skall se till, hvad som kan goras. Dermed ropade han p& hennes forare och fr&gade denne, om han ville bara ned damen. Mannen s&g forbluffad p& honom. Bara henne, och det i s&dant vaglag? Nej, herre, det fir stort a Hans kraftiga gestalt och omojligt. Ah, hjelper jag till, s& g&r det uppsyn forfeladeej sin verkan p& de druckne. De drogo sig &t sidan nog. Vi ta tv& stanger och fasta en stol vid dem. Du hfir bakifr&n och fbr att l&ta paret passera. Hvar fir vardent fr&gade Willi jag framtill, s& att nfistan hela tyng-de- n fuller p& mig. Ar du med om barskt. det? Du f&r femtio gulden fbr En liten gubbe kom nu ut ur k. n om-krin- hela berget stbrtat samman. Flic kan smog sig fingsligt intill honom. Det fir n&gra druckna karlar i herberget, sade hon. Vfirdens hustru har g&tt ned i byn, och jag kunde omojligen stanna. Var lugn, ni har ingenting att frukta i min narvaro. Dermed drog han hennes arm i sin och gick med raska steg upp&t. Hon fbijde honom villigt. D& de nfirmade sig hyddan, stod dorren oppen, och karlarne, som skramt henne, tycktes ofverlagga sins emellan. Kom ih&g, att jag ar er bror, hviskade den unge herrn till damen och styrde utan vidare kurs mot g&ng i tiden och om saken nu, d& han hand, taga var sin egen herre, gjorde han ocks& allt for att n& sitt m&l Hans vidstriickta resor och anstr&ngningar voro dock fruktlosa. Icke ett sp&r af Horst Votur kunde upptackas, och omsider skref han till sin mor, att hon snart kunde vanta honom hem. Huru flitigt han an brefvexlat med henne, hade han dock aldrig p&aflags-nast- e satt gifvit n&gon antydan om egentliga audam&let med de rastlbsa irrfarderna &t himmolens alia vader-strecHon trodde, att en om&ttlig vetgirighet dref honom fr&n land till land, fr&n stad till stad, detta s& mycket mer som han litet emellan sande henne de lifligaste skildringar. af, hvad som foretradesvis fangslat hans uppmarksamhet. Dessa voro hennes karasto forestroelser, och bon laste dem med samma intresse som barnet laser om sagoverldens under. Men annu hellre skulle hon hort honom beratta allt muntligen och sett sig omhuldad af hans karlek. Den sa h&rdt profvade frun hade &ldrats mycket och kande sig mera ensam fin n&gonsin. Hvarje bref, hon p & senare tider skrifvit till sin son, vittnado derom p& ett rorande siitt, och detta bidrog i sin m&n till hans beslut att andtligen &tervfinda till heramet. Deremot slog han till for hennes anspelningar p&, att han borde gifta sig. Annu &tmin-ntycktes den unge mannen vara likgiltig for mensklighetens ikonare hfilft. Mon afven hans tid skulle komma. Under hemresan fr&n Italien kunde Willi ej motsti frestolsen att bestiga n&gra af do tyska alperna. En dag under sina stroftag i bergen trafiade han i ett vfirdshus en engelska, redan n&got till &ren och en smula korpu-!enEn yngro dam i hennes sfillskap hade begifvit sig upp till toppen & ett berg i narketen, uuder det hon sjelf mAsto stanna har for att hvila ut. Nu p&stod emelleitid vfirden p& stallet, att unga missen sv&rligen skulle kunna komma tillbaka i dag, och den korpulenta var alldeles derofver. Men det st&r ju i Badekor, att man har endast en halitimmes vfig huremellan och toppen, anmfirkte Willi, vfindande sig till vfirden. Hvar-fb- r skulle d& icke den unga damen komma nedt Vfind er om, s& far ni se hvad som stiger upp der ofver bergsspet-son- . 3 damen. SKANDINAVISK TANDLAKARE. d Social Bakery & Confectionery 3rd utko-ludo- s Fbrsok nu att sofva, sade han. Jng skall vaka ofver er. Ni kan vara fullkomligt lugn Hon gaf honom en tacksam blick. Men ni sjelf d&? Jag sl&r mig ned vid spiseln och ser till att ej elden slocknar, svarade han. Det ville hon dock icke veta af, utan yrkade bestamdt p&, att begge skulle sfitta sig sida vid sida&bfidden och p& det viset tillbringa natten. Dervid blef det fifven. Hon somnade snart, och i nfista ogonblick sjonk hennes hufvud ned mot hans axel. Askan rullade fortfarande ofver bergen, regnet smattrade mot taket och d& och d& kom en vindstot, som skakade huset. Efter midnatt dock mullrandet, och man horde endast regn eta plaskande. Nar morgonen borjade gry, steg den unge mannen forsigtigt upp fbr att tanda eld i spiseln. Hur varsamt ban- an lutat flickans hufvud mot vaggen, vaknade hon genast, och om en qvart fick hon kaffet fardigt. Aldrig hade det smakat honom battre ting. Egendomligt nog, visade han sig fbr resten allt mera nedslagen ju langre det led mot aftonen, och vid afskedet skalfde hennes lilla hand i bans. Nfistan hela natten gick, utan att han kunde somna. Ilvarfbr prbfva langre? Hvarfor vanta? nan hade ju sett nog. Han visste till och mod, att hon alskade honom. Han kfinde, att de voro bestfimda fbr hvarandra. Om hon utg&tt ur en fornfim eller ringare familj, om hon vore rik eller fattig, det hade ingen betydelse fbr honom. Bort med all tvekan s&ledes Redan dagen derp& skulle han fr&ga. henne, om hon ville blifva hans hustru och dermed gbra honom till ien lyckligaste menniska under solen. Den foralskado unge mannen strfickte flera g&nger ut armarne, som om han sbkt famna henne, och han vfintade ot&ligt p&, att den nya dagen skulle bryta in, s& att han i verkligheten finge trycka den till sitt brbst. Detta hindrade honom emellertid icke att midt fin nu. Bxstasen somna ifr&n alltsammanp. Nar han en stund derefter gick ut i Han vaknade forst vid uiotiden p& dorren, s&g han med en blandning af morgonen. fbrtret och bel&tenhet, att den Efter att ha gjort omsorgsf uil t marken tycktes gbra det omoj-lig- t gick han med kloppande hjorta ned i matsalen. Till sin missrak jing fbr dem att komma n&gon vfig. Hvad i all verlden skola vi taga fann han ej de b&da damerna der. oss till? hviskade den unga damen, Uppasserekan,som serverade kaffet, som smugit sig efter honom. lade mfirke till hans sbkande blick ocl. stannade bredvid honora. tyst-nad- e som vilja kakor kopa, Eller broil af n&got slag, Nodgas ej till staden Idpa, Ty det fils b&d natt och dag Hos v&r bagare-artis- t, Broder John F. Applequist. De Stora bullar, karameller, Filrska limpor afvensA, Mora skorper; nfir det galler Kex och namnam for de sm&; Allt kan f&s b&d forst och sist Hos v&r broder Applequist. Bestallningar mottagas fr&n alia delar af v&r stat, sRmt fr&n v&ra grannstater, p& skorpor, limpor och spisbrod. och Magvigori. Agent for Kuriko, Ole-oid 'V&r Valbekante Zions Skraddare 6. Freeberg vill harmed omtala for sina gamla kunder att han har sitt nya skradderi uti No. lSVa B. 1st South Street, 1 tr. upp, rum No. 1. Salt Lake City, arade landsmans b&gkomst. Allt arbete till blifva garanteras gamla och nya kunders bel&tenhet. och rekommenderar sig i - upp-blbt- ta till-bedd- a ja-let- t, Jy 361)815 ALOOf The Midway llasta Bier, Finer FRI och Likorer, samt Cigarrer. LUNCH HELA DAGEN. Svensk kaffegok och andra varma drycker serveras. Eklund & (J. . |