OCR Text |
Show TEN, Fredagen den 27 Febi 1903. Elf 3 Det hbr icke hit. H&ll er tilt sin m&n ersatt forlusten af den Dagen derpA g&fvo sig de b&da fbrvfirrades, och fastan direkta bevis var Antons ffistmo, som sagdt; men alskade modern, som n&gon tid forut damerna af tillsammans. Selinda saknades, skulle han utan tvifvel vi voro begge fattiga, och rnina saken, har jag sagt. hade vidtagit alia mojliga anordnin-ga- r blifva fald, s& vida inga nya aflidit. r Jo, naturligtvis hbr det hit. Det l&go ofver mig, att jag skulle mans for sin ; men visar i komme Niederach. beqvamlighet ta bfist, hvilken hjertegod a &terstod dagen. Slutligen det detta p& Fortg&r mig satt, vet hon mycket fingslig. var det oaktadt ar. han Hur inte annat skulle kun-na- t an Banner han heller, n&got att Willi kunnat hade ens hvad med skall det ge ligen icke, jag mbjligen Det l&ter sannerligen som om du bli af Willi till sist, brukade hans sprida ljus ofver det hela omman efter. Jag har dock fortfarande haft gbra sig skyldig till n&got s& i all tukt och fira, som ett mord! Han fir . hu6tru saga. Naturligtvis vill du ej amnade dig till en annan verldsdel, haft tillfalle att utfr&ga honom i den Anton kfir (Tort, fr. fflres. D& skams skicka honom i n&gon skola, och litet sade modern. Du ar ju tillbaka om tilltalades narvaro. Redan en af de att om oskyldig, tala sager jag jag er. Hemma hos ' lar du val t&la, att en informator tar n&gra timmar, kfira barn. D& ban traftade den unga flicran, ibrsta dagarne amnade visserligen det; men fast skenet fir emot oss, honom r&dde den grfisligaste nbd Besinna, hur op&litligt tjenst- ransakningsdomaren gora ett forsbk gjorde vi oss inte skyldiga till n&gon-tin- det var derfbr han begick stblden. bugade han Big stelt och ceremoniost hand om hans uppfostran. folket orfitt. Nog af min man var Fadern l&g sjuk, modern var p& ar, mamma. Visserligen har jag dermed; men doktor Mischke fbrbjod s for benne; men hon rfickte honom Du har ratt, svarade Edvard, och och de tre sm& syskenen hollo p& den der olycksdugen, d& hr bortrest husjungfrun forbjudit betjenten med gammaloemotst&ndlig vanlighet han f&r ej utsattas for en annans det bestamdt. De krampanfall, for Anton fick veta att svfilta ihjel. Frestelsen blef hohanden. Ehuru han sjelf ville v&rda inflytande. Jag skall uppfostra ho- att g& ut; men hvem vet, hvad de hilka han g&ng efter annan var Ostiitz and& ta sig till ban lfitt som och kunde rfikna nom for stark. Han bestal 6in Bin mor, afstod hon ej heller ifr&n nom sjelf. det, honom utsatt, ing&fvo allvarliga N&, i hvad fall som heist Sr ju . husbonde och dbmdc-- till ifr&n det att fortfarande bitrada vid sjuksfin-gen- . erinra att att LAngt holl till vid P& detta satt omhuldad med kfirlek tjenstefolket att befara, menade den stackars barnet om den fbrfiirliga ut, Skammen gick mig djupt till ingenting S& kom det Big, att de voro besbkte han och brbllopsgSrden, och omhet uppn&ddo Willi sitt f jerde mig gamla damen. tillaammana hela dagarne. Sm&ning-o- &r. D& kom hans forsta haudelsen, borde man gbra allt fbj stannade hela eftermiddagen. Det sinnes, och for att komma hemifr&n sorg. Fadern s Ehuru Selinda m&ste ge henne rfitt att utpl&na den ur dess minne, och var d& jag gaf honom Georgithalern. byn gaf jag nu efter for mina blef ock Edvard varmare och sjuknade i nervfeber, och den lille n&. och on hon hade att deri, h jertligare i sitt satt. p&tryckningar han don l&tor och till med ej egentlig gifte mig Alt detta p&, att fick ej lfingre vara bos honom. Trots yrkade ju mycket bra; anle doing till oro, fbresattq hon sig lille skulle fbrflyttus i en annan men har ni inga vittnen p&, att han med Niederach. Da Anton uttjent Hvilken god son, och hvilket alia t&rar och boner, flyttade var hos er, s& b&tar det ej l&ngt. sitt straff, var just bet jentplatsen & adelt h jerta tankte hon en g&ng, d& med gossen in i en annan att &tervanda hem s& fort som mbj-lig- t Den unga enkan slog sig nu red i Kan ni fbrst och frfimst uppge n&gon Inkhofen ledig. Jag gick sjelf till S& skedde afven. hon &ter iakttagit hans omma p& aftonen. flygel, s& att han ej skulle stora dev fru Ostritz, talade om allt och bad staden med honom. Ty varr hjelpte som s&g honom g& in? e mot modern. Ar folket annu qvar i byn? Skulle sjuke. henne hjelpa den stackarn att &ter . det en vfil Horst handlat p& sainraa satt? hon vid sin ankomst husjung-frunej. Willi angreps af Ack, min Gud, nej Ilanb&de haftig Dennes tillst&nd blef allt mera bli en hederlig och anstandig menni-ska- . svafvade inflammation kom och och hjern gick genom trfidg&rden Nej, aldrig mot sin mor kanske ej betankligt. Selinda vakade outtrott-Hg- t Hon lofvade att lfigga sig ut bakom huset. Ni m&ste tro mig p& ens mot sin filskade Ja, n&dig frun. Betjenten har lange mellan lif och dbd. hos honom, och trots alia lfiba-0for honom hos sin man, p& det vilkor Fbrst efter tre in&naders fbrlopp var mina ord. ocks& g&tt ut. Hvad grubblar ni p&, frdken fbrestallningar, ville hon ej att allt mellan Anton och umgange han fullt Aterstalld, och nu andtligen Det hjelper hvarken er eller Hvad skall detta betyda? Jag Selinda? sporde Edvard, nar han n&gon sjukskoterska. mig upphbrde. Mycket honom. att riktigt fick Hvarfor hnr ni icke kommit after en stund s&g upp. Ttila ej derom, doktor Mischke, tillsade ju honom att stanna hemma. ans&g sig lakaren kunna tillatn, ocks& platson, och vi trfiffades han i han vara fick till moderns ofver fbrut? Hur star det till med min man? Hon rodnade. siillskap mig sade hon. Jag lemnar honom ej i en fin den ett forhor med f&ngen. olycksaliga Har Willi varit snail? Ja, det fir just mitt fell snyftade aldrig heller fbrr Ack, fr&ga mig ickel annans v&rd. han dl eftermiddagen, Vid sig hem smog hon. anblicken barnet af rfidd eftermid-dagefor var min gbmde man. hela har herrn Men om jag nu gor id annu en Jag N&dig Men p& detta satt ar det ju snart till Och m&tte det ni val icke mig. fc&ng? uppeh&llit sig p& sitt rum, och denne ansigtet i handerna och brbt Han fir s& svartsjuk och kor mig kunna tvifla forbi med edra krafter! utbrast ntir p&, i ut Willi jag sager det kanske ur huset, om han f&r veta hogljudda snyftniugar. Ni fiter ju nfistan ingenting Willi ar som vanligt hos honom. Ja, d& m&ste jag val svara. s& st&r fast sjelf, p& mycket deremot spel for och oberord. visade som hvad hfindt. For resten trodde sig lugn Den unga frun tog af sig hatten och sofver en enda natt ordentligt. mig. manden Kanner du har Jag tankte p&, att nf fir en god Det kan ej att Anton skulle och mantiljen. igen jag, sjelf yppa det omojligen bara sig i langden Ledsamt blott, att den haktade son, och . . . och . . . Men l&t mig for er; men den stackars karlen har . till teet, befallde hon. Vi nen? fr&gade domaren honom. Laga allt har sina En granser. dag &tminstone slippa saga det ej Gossen nickade. tycks veta det minsta om hela inte gjort det, och sedan jag nu hort, . c komma genast. historien. Han steg upp och fattade hennes sjunker ni vanmaktigt ned, der ni d&? Hvem fir det att han kan bli dbmd till doden Hon skyndade uppfor trappan till st&r. Men, herre Gud, fbrst&r ni d& hand. min man p&st&r det bestfimdt , s& Anton Edvards ett med och betjenten. lyckligt rum, L&t oss d& vanta till dess, e han tegat for min skull? att inte, Selinda! hviskade han efter att m& Var han den der de med g& leende lyssnade hon n&gra ogonblick stygge karlen, mig hur som heist, hon. Det ar tids anlita att nog N&, ha kastat en blick p& modern, som godt, vi f& vfil se! bara sanningen kommer i dagen. utanfor dorren. D& ingenting hordes du vet, som skar pappa i ha (sen? frammande komnfir det menniskor, Dermed afffirdnde domaren henne. e med men hade ogonen slutna. Nu vardt Willi likblek och borjade Anton har ett s&vekt och inifr&n, an tog hon, att Willi somnat gedt hjerta, Han lfit tillkalla fru Ostritz och fick mer s& l&ngt. samtalet. till och redan n&gra &r sedan fordes han Den darra i hela kroppen. hjerta lyssnade Andtligen efter flera veckor upplyste och smog sig tyst of ver troskeln. af henne bekrfiftelse p&, att uppgiften domahan? var det Jag skulle onska,att ni aldrig kommit Sag, &tertog solen ett kastade derigenom i ledsamheter. Fru Ostritz nedg&ende purpur lakaren, att faran for lifvet var till Inkhofen. ren. vet vfil det som jag. Det var ' om anledningen till Anton Meiers lika skimmer ofver rummet, och hon s&g dess men icke mindre ofverst&nden, f S&& hvarfor det? Gossen fick emellertid ett nytt ocks& p& hennes fbrbon salig herrn forsta brott var fullt ofverensstam-mandsin man sitta halft tillbakalutad i s&g han bekymrad ut. med sanningen.. Derjemte d& anfall af kramp, och man m&ste fora tog honom i sin tjenst. Han hade Jag hade kanske haft n&got skrifstolen. Hvad det? ar Selinda fr&gade vitsordade hon, nu som fbrut, bans . . att hoppas . ut honom. sv&rt att fa plats ni forst&r hvar-foSofver du! fr&gade hon sakta. angslig, sedan hon vid hans vink under tjenste-tideordentliga Hon teg och s&g ned p& golfvet. uppfbrande Domaren, som varit fullt ofverty-gaMamma! skrek plotsligt Willi Har ni ingenting att siiga mig? foljt hononyn i rummet bredvid. om den hfiktades Domaren nickade. brottslighet, bakom henne. Men ingenting hjelpte. Jag v&gar knappast saga er det: D& s hade blifvit forv&nad ofver barnets &tertog han. vande Ja, han har underg&tt bestraft-nintill Hon och sig spratt &terst&r mon nu annat. Som alibi ej kunde lagligen bevisas, ej ju Ett leende lekte kring hennes mun. och vid honom af for inbrott. &synen iikgiltighet under om. Gossen l&g p& golfvet ni vet, har sjukdomen angripit i mindre strfif ton fin - Det fir s&; men omni visste hvad blef han efter n&gon tid dbmd till sju Nej, icke egentligenl retades pianot. I ett nu var hon hos honom han sade nu och . . . &ra tukthus. hon. Eller vill ni kanske forebr& som dref honom dertill vanligt: och tog honom p& armarne. ' (Vrts) Store Gud, blir han blind? hit? fortfor att nu N&, Anton Meier, tala mig, hon, jag flyttade Hur fir det med dig, min hon. om, hvar ni holl till p& efterplotsligt allvarsam. Ni kanner mig fr&gade hon bekymrad. Hvar-fo- r Ja, ty vfirr. Det ar ett mer an dock fr&n barndomen och horde inse, middagen. darrar du s&? att jag lika litet som min mor gjorde sorgligt ode for en ung, arbetsam Jag gick ett slag bort till Mati... Stygg karl snyftadehan kramp-aktisom man han. det af n&got slags berakning. Hvad fir nu detta for osanning och gbmde angsligt ansigtet Ar verkligen allt hopp ute? Hur kan ni tro, att jag byser igen? Ni pfist&r den ena g&ngen att vid hennes brbst. Allt! Kanske hade det varit s&dana tankar om er? utbrasthan Hvad i Guds namn har handt, ni besokt smeden i byn, den andra han f&tt do. att fSrsta dorren norr om nordostra hornet af battre, 7R hogt. Edvard? utbrast hon nu, vandande att ni varit p& krogen i skogsbrynet, 10 Stflfp 0taiC Strppt 0llccl? s& Han icke 1st South Street, midt emot Salt Lake teater. har Nej, nej, sag Hvad IIorst'Tetraff ar, &tertog och nu . . . sig till sin man. sin gosse, han har mig Utfor till sk radder rket borer. Garanterar godt hvad skola vi allt ju hon hastigt, men pressade derp& ihop det Ja, jag mins inte riktigt Intet svar. och arbete for att eisatta allt, priser. billiga gora ogonens ljus. fir lapparne och tystnade. ' Nar lakaren omsider Orolig stalde hon ned gossen p& yppade for Hon kunde ju icke saga honom, att En annan sak. Man har funnit skrifnarmade och sig hastigt golfvet hon visserligen filskat Votur, men Ostritz, att han for alltid forlorat stolen. I nasta en gammal Georgithaler i edra ogonblick utstbite synen, mottog han underrattelsen redan forsonat sig med sin forlust. hon ett forfarligt jemmerrop. Edvard gissade emellertid hennes lugaare an man van tat. Endast en Anton s&g hastigt upp. Hennes make var lik. En blodstrom suck trangde fram ur hans Domaren visade honom ett stort tankar, och halft mot sin vilja lads tung i hade skoljt ofver skjortbrbstet, ogo brbst, det han sade: han armen kring hennes axlar. silfvermynt. nen munnen och stodo S& f&r vidoppna( jag d& aldrig, aldrig mera armarne Vore du icke s& rik och kunde Ar det ert? hangde slappt ned p& se barn mitt du filska mig, hvilket paradis skulle Mannen rodnade. Doktorn gjorde ett tecken &t uen Hvarfor svarar ni icke? Ja eller KONTOR: 227 Commercial Club Bldg, 222 S. West Temple Street. ej d& vanta mig redan har p& jordenl I vansinnig &ngest sprang hon till en och stund lade derefter frun, unga stammade han. nej! dorren och ryckte upp den. Han tryckte det lilla hufvudet hon gossen i sin mans armar. -Jmor-dah fir min man Hjelp, jelp Gr&t inte, pappa sade Willi intill sig . och s&g in i hennes ogon. Tradg&rdsmastaren uppger, att och hon ropade sjonk vanmaktig Nu f&r jag alltid vara hos Dessa talade ett spr&k, som han ej han erh&llit denna thaler vid en affar ned p& troskeln. fdrm&dde motst&. Alla betfinklig-hete- r dig. med frukthandlaren Huber, och att Husjungfrun och n&gra andra af Fadern tryckte honom g&ng p& han fiiste sin husbondes uppmark-samhe- t g&fvo vika som dimmor for John F. Applequint, egare. intill sig, utan att f& fram ett tjenstfolket, som nu kommit hem, solen, och han pressade sina lfippar g&ng p& det gamla myntet, d& han skyndade genast till. Under det man ord. 502 S. 3rd West Str. - - Salt Lake City, Utah. mot hennes. Hon icke blott fann sig lemnade honom det jemte andra . Det sedan m&ngen g&ng rorande bar den medvetslbsa till hennes rum var Telefon Herr Osti itz det i handeri, utan besvarade afven hans att se, hur omtanksamt lille Willi och sokte &terkalla henne till sans, den och bad sin fruvfigde honom kyssar, upplysa gaf akt pa den blinde, och hur han befallde den gamle tradg&rdsmastaren om firtalet. Det var 1500. Hon erinrar De som vilja kakor kopa, Andtligen, andtligen! jublade sokte Stora bullar, karameller, en af att kasta p& sig upp drangarne lifva upp dennes dystra ansigte. fru Ostritz. Gud vare tack och lofl liksom afven detta val, Eller brod af ufigot slag, Farska limpor afvensd, sig ganska samt tillkalla lakaren en och hast &t gossens bemodanden i skrifbords-l&dan- , De sprutto till, och s&go sig om. Selinda log hon lade thalern att till staden Mora ej sjelf Nbdgas skorper; nar det galler lopa, och gladde sig &t den karlek, som anmala saken hos vederborande. Hon satt uppratt i sfingen och der mordaren sedan rolfade &t det f&s b&d natt och dag Kex och namnam for de smi; Ty man sedan efter Fbrst mycket fbrenade dem. Hennes mans allt for Hos v&r bagare-artisAllt kan f&s b&d' forst och sist armarne emot dem. besvar lyckats slita Willi fr&n liket, sig allt hvad som fanns. Hur har nu e drifna svaghet for barnet l&ngt v&r broder Applequist. Broder F. i Hos kommit edra hander? John detta hon . . . alskar Applequist. Mamma, mynt mig! henne dock ibland. Hvad Willi lade man marke till, att den Du forstod henne battre an jag. fick en till skfinks det g&ng. a Jag hvari Ostritz brukat Bestallningar mottagas fr&n alia delar af v&r stat, samt fr&n sade, det var ratt; hvad Willi Af hvem? stod kontanter, v&ra inflytaude m&ste det ske. grannstater, p& skorpor, limpor och spisbrod. Det . . . det kan jag inte saga plun-drablifvit och synbarligen oppen stod och Magvigori. det N&gra veckor derefter Agent for Kuriko, Ole-oimins det inte. of Edvard unga parets brollop. vergaf derefter infann ett N&gra dagar sig Nu har jag &terigen f&tt ett bref Det fir uppenbart, att afsigten sin praktik som advokat och egnade e fr&n sade den Bt j ala, sade ungt fruntimmer med upprordt en frun att med staden, mordet varit unga sig uteslutande &t det stora godsets embets-rum- . i Man ransakningsdomarens till Edvard. vill, att jag tradg&rdsmastaren. Hur skandligt forvaltning. Hans lycka okades med dag skall i for att infijma en ofverfalla vfirnlos satt mig detta att morgon p& d& hvarje dag och n&dde sin he jd, Hvem fir ni, och hvad vill ni? i man, som dertill var sjelf vagodheten han fick trycka en son till sitt brbst. deltaga ofverlaggningen om en han barskt, ofver att blifva fr&gade Hvad an och visste 6torre fattigskola. n&gon tyeker du, gladje ej (DR. D. TlRNGRENS EFTERTRADARE). , stord. ar det icke bast att svara nejt att f & hjelpa andra! 174 South Stato St. Salt Lake City. Hvarfor det? Jag fir Anton Meiers forra Allt forefoll s& mycket hemskare , IV. ffistmo. den Tillhandah&ller arade allmanheten alia sorters Ser du ej ogerna, att jag lemnar som mordaren p&tagligen vat val S&&, har ni kanske n&gon TOALETTARTIKLAR, MEDICINER, PARFUMER, Om jag hade anlag for svart-sjuk- dig ensam s& lfinge? hemmastadd med forh&llandena i M. M lemna honom? RAKKN1FVAR, C1GARRER, att SKRIFMATERIALER, ang&ende vista-des& skulle har ooh svarade till med han. huset och kanske Jag ju Wi.li, jag nu kfinr.a mig i for knr sveriska Alla reanmtism. Tnrnftrens Bortre Dr, inetllcinpr. i om laste Ja jag det nya g&r under dess tak. Vi fylla bAde sveuska och ammkanaka Pappa har mig! sekunderade l)r. nriittrens knr fflr hota. hogsta grad olycklig, yttrade en dag Dr, Torngren knr for hufvndv&rk. som &beropats mot An tot V och fram-fo- r bevis, stfilde och bredbent Belinda till sin mor. sig gossen V&ra Droger och Preparater aro alltid friska och af basta qvalitet. nu kan jag inte tiga langre. Ga hur honom. Den gamla damen s&g hapen p& Vftra priser ftro moderata. Recepter erpedleras skyndsamt och med etrtruta noggrtmuhet. detocks& kostar vill det Skandinaviska spr&ken talas ja,om mig Kanske det and& vore klokast henne. V. Orders fr&n landsorten expedieras prompt per post eller express. lifvet & . . . Hvad 1 Guds namn sfiger du, att stanna hemma. Det ar brollop i H&ll domaMisstankarne riktades genast mot er till saken, afbrbt barn? byn i morgon, som du vet, och jag har lofvat tjenstfolket att f& g& och betjenten, som n&gra &r forut varit ren. N&, bli nu icke s& forskrackt Vdr Vdlbekante delo med rattvisan. Han blef ock Hvad heter ni? hora p& dansmusiken. mamma! skrattade unga frun. for brottet, och Johanna Niederach. Godt, m& de gerna roa sig en formligen angifven har jag ingen annan rival an trots forklarades den sitt Ar ni den gamle nekande, lille Willi. Men vackert s&l Forut, smula. haktad, dottet? olycklige d& men borde &tminstone ntir min man kom hem, fr&gade han Ja; Af vill harmed omtala for sina gamla kunder att han har sitt nya att undersokningen framgick, hans hustru. hemma. vara i fbrst efter mig, och han egnade jag Nej, Hans hustru? Ni sade ju nyss, skradderi uti No. I8V2 B. 1st South Street, 1 tr. upp, rum No 1. I s& fall blir du kallad till nytt den mordades strupe blifvit alldeles framsta rummet mig sina omma afskuren models ett enda Salt Lake City, D& var jag den forsta i allt. sammantrade,och hvad ard&vunnet? hvadan doden m&ste haskarpt snitt, att ni var Anton Meiers ffistmo? i och rekommenderar ogon foljt s& sig arade landsmans h&gkomst. Allt arbete Nu &terigen ar jag den andra. Nu Dessutom kommer du sallan ut nu Jag var det forut. For visade det blifva till gamla och nya kunders bel&tenhet. blickligen. ofrigt sig se'n och ni med r&der er garanteras Jas&, gifte tanker han alltid i forsta rummet p& for tiden. Jag dig att fara. tusen tio mark voro att ungefar Men Niederach? hvad nu a detta har Ja, 6annerligen jag vet, hur jag gossen och skulle ha lattare att stulna. Man anstallde en grundlig med saken att gbra? mig an honom. Icke battre g&r skall gora. hans utslag m& visitation, icke blott i betjentens det mig med Willi. Han vill alltid Fr&ga Willi Jag kan bevisa, att Anton fir till pappa, och fbrst Bedan kommer gfilla. Hvad sager du, skall mamma rum, utan i hela huset; man letade oskyldig. Han har f&tt thalern af fifven p& alia upptankliga stallen i mig. min tur. Fr&ga bara, hvem han resa till staden i morgon? Aha! Mamma skall bjbd och befallde trakten. Men ingenstades kunde ett tycker om, och du skall f&hora: af sp&r D& penningarne upptackas. blir ensam! pysen. jag jublade Ja, jag gaf honom den, och jag... Pappa, pappa! Icke dess mindre starktes allt mera Fru Orden nickade. Far och eon han och slog armarne om faderns Hon borjade grata. Domaren lfit misstankarne mot den haktade. Navoro i sjelfva verket innerligt fiista kniin. h&lla ut dermed en stund, men henne stan vid hvarje fbrhor kom mannen Icke for att jag l&ter Willi vid hvarandra. Satt Ostritz hemma, Uinta liter, 17 tier och Likorer , samt Cigar rer, anmfirkte slutligen: sade den unga frun ; men som med olika uppgTfter om, hvar han hade han nfistan alltid gossen p& sitt FRI LUNCH HELA DAGEN. Har ni ingenting vidareatt sfiga, d& uppeh&llit Big p& kna, och m&ste han ut, s& tog han n&grfi inkbp kunde ombesorjas p& mordet forofvats. eftermiddagen, och s& kan ni g&. och andra varma drycker serveras. Svensk kaffegok Tillintetgjord afsked af honom som om han amnat samma g&ng och mamma dessutom som m&ste han han det om Eklund & slo, var, tycktes Nej, nej, fram, ej sjelf gbra en lfingre resa. Barnet hade i vill in till staden p& ett par veckor, inse. hur hans ocksfi skall af Jag fbrg&s stallning derigengm s& kan jag ju fara. bl'gsel. Jac for-fildr- omstan-dighete- men-nisk- fbr-st&- g d&r-hu- mb-dade- d&va-rand- e r. tukt-hus- fbral-drar- g. mor-inoder- n I fr&-gad- - ... 8 till-kall- a n dok-tor- n. I . suc-kad- klap-pand- e r. n. d man-nen- g ogo-ne- sto-n&d- e filsk-ling- ? I upp-rikti- A. rJL gt ROSELL ! i-- y s&lc-ngese- gom-mo- r. Or. drlgor c9saacscr, SKANDINAVISK TANDLAKARE. ! i d tro-stand- e. a. Social Bakery & Confectionery 1 . pen-ga- r. 979-Y- t, oro-ad- skrif-bordsl&d- a, for-var- on-ska- d. d utse-end- H. A.HANSON, Apotekare. till-amn- upp-lysnin- g a, s I Lyck-ligtv- is . spannm&is-handlaren- om-sorge- reot-pte- s Zion's Skraddare 6. Freeberg r. for-lor- fjy 3er)sl5 SALOOf The Midway a, |